Lagutskottets Utlåtande N:o 70 (Utlåtande 1905:LU70 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

N:o 70.

Ank. till Riksd. kansli den 11 maj 1905, kl. 4 e, ro.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner dels med förslag
till lag om registrerade föreningar för annan än ekonomisk
verksamhet, m. m., dels om skrifvelse till Kungl.
Maj:t med begäran om förslag till lag i syfte att arbetsgivare-
och arbetareorganisationer må förklaras vara juridiska
personer m. m.

Lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till utskottet
hänvisade dels tvenne likalydande, inom Första Kammaren under
n:o 14 af herrar friherre J. Älströnier, K. Ii. Falk, friherre N. A. A.
Trötte, A. G. Andersson, G. T. af Ekenstam, 0. Björklund, E. Hägglund
och P. 0. Liedberg samt inom Andra Kammaren under n:o 124 af herrar
A. II. Hammarskjöld, E. A. Lindblad, II. Andersson i Västra Nöbbelöf,
G. Ii. IIöölc, 0. V. Trapp, H. Hallin, K. L. Johansson i Störa Mellby, I.
E. G. Svensson i Skyllberg, S. 0. Nyländer, P. Nilsson i Bonarp, G. Odquist
och J. Johanson i Valared väckta motioner, dels ock en inom sistnämnda
kammare under n:o 127 af herr E. Bäf väckt motion.

Förstnämnda båda motioner äro af följande lydelse:

i>I en den 10 maj 1899 till Kungl. Maj:t afbiten skrifvelse anhöll
Riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till lagbestämmelser, hvarigenom den rättsliga ställning, hvilBih.
till Likså. Prot. 1905. 7 Samt. 59 Häft. (No 70). 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

ken kunde pröfvas böra tillkomma annan förening an sådan, som hade
ekonomisk verksamhet till sin uppgift, måtte lämpligen regleras.

I anledning däraf hade Kungl. Maj:t genom bref den 29 november
1901 uppdragit åt en kommitté att utarbeta förslag till lagbestämmelser
angående bland annat den rättsliga ställning, som kunde pröfvas böra
tillkomma annan förening än sådan, som hade ekonomisk verksamhet till
sin uppgift.

Den 21 december 1903 afgaf kommittén förslag till

l:o) lag om registrerade föreningar för annan än ekonomisk verksamhet; 2:o)

lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen; 3:o)

lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken;

4:o) lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig preskription
och om årsstämning den 4 mars 1862;

äfvensom till andra lagbestämmelser, som här icke komma i betraktande.

Då vi icke hafva skäl antaga, att under innevarande riksdag kungl.
proposition i ämnet skall framkomma, men särskild! på grund af de allt
oftare förekommande förhandlingarna emellan arbetsgivareorganisationer,
å ena och arbetareorganisationer, å andra sidan, angående deras ömsesidiga
intressen det synts oss af synnerlig vikt att snarast möjligt få förhållandena
så ordnade, att bindande aftal emellan dylika organisationer
kan träffas, hafva vi ansett oss böra redan nu framlägga förslag i ämnet.

Emot kommitténs ofvan angifna lagförslag hafva vi icke haft någon
hufvudsaklig anmärkning att framställa.

Från de motiv, som kommittén framlagt, anhålla vi att här få
anföra:

»Det allmänt kända och ofta uttalade behofvet af en rättslig reglering
för jämväl ideella föreningar har i hufvudsak sin grund i de svårigheter,
som hittills ej sällan uppstått, då en dylik förening velat träda
i rättsförhållanden till utom densamma stående personer. Huruvida föreningar
för ideella syften utgöra själfständiga rättspersonligheter och alltså
äga förmåga att, såsom uttrycket i vårt lands lagstiftning lyder, förvärfva
rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt inför domstolar och
andra myndigheter söka, kära och svara, har utgjort en omtvistad fråga.
Såsom Riksdagen i sist omförmälda skrifvelse vidare anfört, torde man,
medan ännu föreningsväsendet så godt som fullständigt saknade rättslig

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

reglering, i allmänhet icke hafva ifrågasatt annat, än att förening, i hvilken
personer sammanslutit sig för ett gemensamt förnuftigt syfte, utgjorde
en juridisk person med den rättsliga kapacitet, som i brist på lagstadganden
borde anses enligt sakens natur tillkomma densamma. Men efter
det genom lagen den 28 juni 1895 bestämmelser meddelats angående
registrering af vissa ekonomiska föreningar och de med sådan åtgärd förbundna
rättsverkningar, hade såväl hos domstolarna som bland allmänheten
tvekan gjort sig gällande, huruvida den omständigheten, att rättskapacitet
uttryckligt tillerkänts de registrerade föreningarna, finge anses
innebära, att andra föreningar vore därifrån uteslutna.» — —---

»Om än stadgarna i lagen angående registrerade föreningar för ekonomisk
verksamhet funnits i åtskilliga hänseenden icke böra vinna tillämpning
på föreningar med ideellt syfte, har dock kommittén i hufvudsak
lagt berörda lag till grund för sitt förslag till lagstiftning angående
föreningar af sistnämnda art.» — — — — — — — — — —--

»Enligt kommitténs förslag skall, liksom beträffande ekonomiska föreningar
är stadgadt, ett villkor för registrering af ideell förening vara, att
föreningen utsett styrelse. De personer, hvilka äga att företräda ideella
föreningar, hafva emellertid hittills icke alltid betecknats såsom utgörande
styrelser för desamma, utan ofta utöfvat sin verksamhet under andra
benämningar, t. ex, förvaltningsutskott, kommitté, kurator, äldste, råd,
ålderman, förtroendeman. Med föreliggande förslag afses icke någon förändring
häri, utan skall det fortfarande stå hvarje förening fritt att för
sina representanter använda den benämning, föreningen finner lämpligast.
Bestämmelsen, att styrelse skall vara utsedd, innebär endast, att någon
eller några personer skola hafva fått sig tillagd den enligt 14 § i förslaget
styrelsen tillkommande befogenheten att företräda föreningen. Därest
en förening skall kunna erkännas såsom ett själfständigt rättssubjekt,
får det icke råda någon tvekan om, hvem som i förhållande till allmänheten
äger att uppträda å föreningens vägnar, underteckna skriftliga afbandlingar
för föreningen samt kära och svara för densamma.»

»Af de föreningar, som afse vårdande af yrkesangelägenheter, erfordra
de s. k. fackföreningarna särskildt omnämnande. Dessa, som icke falla
under 1895 års lag, måste räknas till icke ekonomiska föreningar samt
sålunda kunna registreras och erhålla rättspersonlighet i enlighet med
kommitténs förslag.»

I 2:dra §:ns 2: dra moment i »förslag till lag om registrerade för*

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

eningar för annan än ekonomisk verksamhet» hafva vi ansett lämpligt med
ingången förbindelse jämställa sådan åtgärd, som kan föranleda fordringseller
ersättningsanspråk.

Med hänvisning i öfrigt till kommitténs motivering hemställa vi,
att Riksdagen ville besluta att antaga följande:

Lag

om registrerade föreningar för annan än ekonomisk verksamhet.

1 §• ■ :>-■■■ h/'' rf

Förening, som fullföljer ett religiöst, välgörande, politiskt, socialt,
vetenskapligt, konstnärligt eller sällskapligt syfte eller afser vårdande af
yrkesangelägenheter eller eljest icke har ekonomisk verksamhet till sin
uppgift, må, där stadgar blifvit antagna och styrelse utsedd, kunna, i enlighet
med hvad här nedan sägs, varda registrerad.

Medlem af föreningen må vara enskild man eller sådan samfällighet,
inrättning eller stiftelse, som kan förvärfva rättigheter och ikläda sig skyldigheter
samt inför domstol eller annan myndighet söka, kära och svara.

År ej i stadgarna annorlunda bestämdt, medför medlemskap i föreningen
ej rätt till andel i föreningens tillgångar.

2 ''§■

Innan förening blifvit registrerad, kan den ej förvärfva rättigheter
eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet
söka, kära eller svara.

Ingås förbindelse eller vidtages eljest åtgärd, som kan föranleda fordrings-
eller ersättningsanspråk å förenings vägnar, innan den blifvit registrerad,
vare de, som ingått förbindelsen eller vidtagit åtgärden, ansvariga
därför en för alla och alla för eu.

3 §.

Ansökning om förenings registrering skall göras af styrelsens ordförande,
J w t. : .

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

Sådan ansökning skall innehålla uppgift å styrelseledamöternas namn,
nationalitet och hemvist samt å den eller dem af styrelsens ledamöter,
som äro berättigade att underteckna de skriftliga af handlingar, som för
föreningen ingås, och vara åtföljd af två till riktigheten styrkta exemplar
af föreningens stadgar jämte bevis, huru stadgarna tillkommit.

4 §•

Förenings stadgar skola angifva:

1) föreningens benämning;

2) föreningens ändamål;

3) den ort, där föreningens styrelse skall hafva sitt säte;

4) villkoren för inträde i föreningen;

5) afgifterna till föreningen, där sådana skola förekomma;

6) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet; 7)

huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;

8) tiden för räkenskapsafslutning;

9) huru ofta ordinarie sammanträde skall hållas;

10) huru kallelse till sammanträde skall ske och andra meddelanden
bringas till medlemmarnas kännedom;

11) huru i händelse af föreningens upplösning med behållna tillgångar
skall förfaras.

Ej må i stadgarna intagas bestämmelse, att medlemmarna personligen
ansvara för föreningens förbindelser.

5 §•

Förenings benämning skall vara så affattad, att föreningen därigenom
tydligt skiljer sig från andra kända föreningar.

6 §.

Medlem af förening äger att när som helst efter skriftlig anmälan
hos styrelsen eller dess ordförande utträda ur föreningen.

Ej må medlem uteslutas ur föreningen annorledes, än stadgarnå angifva.

'''' '' " : • 7 §• :

Medlem, som utträder, eller uteslutes ur förening, är ändock skyldig
att för löpande året betala årsafgift, Har den, .som utträder ur förenin -

Lagutskottets Utlåtande N-o 70.

gen, särskildt utfäst sig att erlägga afgifter under viss tid, är han af den
utfästelse bunden. Innehålla stadgarna i fråga om skyldighet att erlägga
afgifter lindrigare bestämmelser, lände det till efterrättelse.

Aflider medlem, vare stärbhusdelägarne icke ansvariga för hans afgifter
till föreningen.

8 §•

År ej annat i stadgarna bestämdt, galle:

att enhvar af föreningens medlemmar äger att å sammanträde deltaga
i handhafvandet af föreningens angelägenheter;

att hvarje medlem därvid äger en röst;

att medlem icke är berättigad att sin rösträtt å annan öfverlåta;

att såsom föreningens beslut gäller den mening, för hvilken de flesta
rösterna afgifvas;

att, vid lika röstetal, val afgöres genom lottning, men i andra frågor
den mening gäller, som biträdes af ordföranden vid sammanträdet; och

att beslut om ändring af stadgarna eller om föreningens upplösning
icke är giltigt, med mindre samtliga medlemmarna förenat sig därom,
eller beslutet fattats å ordinarie sammanträde och minst tre fjärdedelar
af de röstande biträdt detsamma.

Öfver beslut, som fattas å sammanträde, skall genom styrelsens försorg
föras protokoll.

9 §•

Ej må någon för egen del eller såsom ombud för annan deltaga i
afgörande af sådan föreningens angelägenhet, hvari hans enskilda rätt är
mot föreningens stridande; och må förty ledamot af styrelsen ej deltaga
i beslut om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för hvilken han är ansvarig,
ej heller i val af revisor.

10 §.

Beslut om ändring af stadgarna skall registreras. Styrelsens ordförande
skall härom ofördröjligen göra ansökning.

Vid ansökningen skola, i två exemplar, fogas handlingar, som utvisa,
att ändringen i föreskrifven ordning tillkommit.

Lagutskottets Utlåtande N:o TO.

11 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla föreningens medlemmar
till extra sammanträde.

12 §.

Underlåter styrelsen eller den eljest vederbör att i föreskrifven ordning
kalla föreningens medlemmar till sammanträde, då sådant enligt
stadgarna skall hållas, och bestämma ej stadgarna, huru i sådant fall skall
förfaras, har magistrat eller kronofogde i orten att, på anmälan af föreningsmedlem,
ofördröjligen utlysa sammanträde.

13 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem, att beslut,
som fattats å sammanträde, icke i behörig ordning tillkommit eller eljest
strider mot lag eller föreningens stadgar, äge vid talans förlust söka rättelse
i beslutet genom stämning å föreningen inom två månader från beslutets
dag.

14 §.

Föreningen företrädes af styrelsen, som kan bestå af en eller flere
personer. Består styrelsen af endast en person, har han att fullgöra hvad
enligt denna lag åligger styrelsens ordförande.

Ledamot af styrelsen skall vara i Sverige bosatt svensk eller norsk
undersåte, där ej Konungen för viss förening medgifver undantag.

Där ej i stadgarna blifvit annorlunda bestämdt, må styrelseledamot,
ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till ända, kunna
genom beslut å sammanträde från uppdraget skiljas.

Ändring i styrelsens sammansättning eller i fråga om befogenhet att
underteckna de skriftliga afhandlingar, som för föreningen ingås, skall af
styrelsens ordförande ofördröjligen anmälas för registrering.

15 §.

Angående styrelseledamots befogenhet att för föreningen mottaga
stämning är stadgadt i rättegångsbalken; och skall hvad i sådant afseende

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

gäller äga tillämpning, jämväl då armat offentlig myndighets bud skall
delgifvas föreningen.

Vill styrelsen eller ledamot däraf klandra beslut, som fattats å sammanträde,
eller eljest kära till föreningen, delgifve stämningen föreningens
revisor eller, där flere revisorer äro utsedda, någon af dem; och åligge
den, som erhållit del af stämningen, att ofördröjligen kalla föreningens
medlemmar till sammanträde för val af ombud att i den tvist föra föreningens
talan.

! '' 16 §. : ./•

Skriftlig afhandling, som för förening ingås, skall undertecknas å
dess vägnar och med utsättande af dess benämning samt med tillägg åf
orden »förening för annan än ekonomisk verksamhet»; och skola de, som
sålunda ingå afhandlingen, jämväl underskrifva sina namn.

År afhandling, som för föreningen ingås, ej behörigen underskrifven
å dess vägnar, svare de, som afhandlingen underskrift, för hvad sålunda
slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

17 §•

Styrelsen må ej utan särskild^ af föreningen erhållet bemyndigande
afyttra eller med inteckning för gäld belasta föreningens fasta egendom.

Annan inskränkning i styrelsens befogenhet att företräda föreningen
vare utan verkan mot enhvar, som ej visas hafva om den inskränkning
ägt kännedom.

18 §.

Såsom styrelsens beslut gällt*, där ej annorlunda är i stadgarna bestämdt,
den mening, om hvilken vid sammanträdet de fleste röstande
förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden
vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i afgörandet af fråga, hvari
hans enskilda rätt är mot föreningens stridande.

19 §.

Styrelsen åligge att vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som meddelas af föreningen och ej
strida mot lag eller föreningens stadgar. .i

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

20 §.

Öfver förenings
förteckning.

medlemmar skall genom styrelsens försorg hållas

21 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas af
en eller flere revisorer, öfver granskningen skall afgifvas utlåtande.

Revisor må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gatt
till ända, kunna genom beslut å sammanträde skiljas från uppdraget.

Hvad i 19 § är stadgadt om styrelse skall äga motsvarande tilllämping
å revisorer.

22 §.

Revisor skall äga ständig tillgång till föreningens alla böcker, räkenskaper
och andra handlingar; och må af honom begärd upplysning angående
förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Revisorerna äge kalla föreningens medlemmar till extra sammanträde,
när de finna omständigheterna det påfordra.

23 §.

Revisorernas utlåtande skall framläggas å sammanträde. Fråga om
beviljande af ansvarsfrihet för styrelsen för den tid, utlåtandet omfattar,
må kunna uppskjutas till afgörande vid nytt sammanträde.

Varder talan å förvaltningen under den tid, utlåtandet omfattar, ej
anställd inom ett år, från det utlåtandet å sammanträde framlades, vare
så ansedt, som om ansvarsfrihet blifvit beviljad.

Utan hinder däraf att ansvarsfrihet beviljats, äge föreningen att inom
två år, från det utlåtandet å sammanträde framlades, i afseende å förvaltningen
anställa talan mot styrelseledamot, som visas hafva vid redogörelse
för förvaltningen mot bättre vetande meddelat oriktig uppgift, där
denna kan antagas hafva inverkat å beslut om ansvarsfrihet.

24 §.

Hafva revisorer i sitt utlåtande mot bättre vetande lämnat oriktig
uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppBih.
till Riksd. Brott 1905. 7 Sami. 59 Häft. 2

Lagutskottets Utlåtunde N:o 70.

gift, soin styrelsen vid redogörelse för förvaltningen meddelat, eller vid
fullgörandet af sitt uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som låtit
sådant komma sig till last, föreningen ansvariga för all däraf uppkommande
skada, en för alla och alla för en. Ej må dock talan härom anställas,
sedan två år förflutit från det revisorernas utlåtande framlades å
sammanträde.

25 §.

Afträdes förenings egendom till konkurs, som börjar inom två år,
från det revisorernas utlåtande framlades å sammanträde, äge konkursboet
att anställa klander å förvaltningen för den tid, utlåtandet afser,
ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, äfvensom att mot revisorerna
föra sådan talan, som i 24 § sägs.

Talan enligt denna paragraf skall anhängiggöras inom en månad från
inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande af föreningen, efter
ty ofvan är sagdt, då ännu ej gått till ända, inom utgången af den tid.
Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

26 §.

Finnes förenings verksamhet strida mot lag eller sedlighet eller det
i föreningens stadgar angifna syfte, äge rätten att på yrkande af allmän
åklagare eller föreningsmedlem förklara föreningen upplöst; och förordne
rätten i sådant fall en eller flere likvidatorer att verkställa föreningens
likvidation.

27 §.

Saknar förening till registret anmäld, behörig styrelse, äge föreningsmedlem
eller borgenär hos rätten eller domaren göra ansökning om föreningens
upplösning. Kungörelse härom med uppgift om tiden, när ansökningen
kommer att af rätten pröfvas, skall af rätten eller domaren
utfärdas och minst tre månader före nämnda tid införas i allmänna tidningarna,
så ock i ortstidning, genom hvilken kallelse till sammanträde
skall bringas till föreningsmedlemmarnas kännedom. Rätten eller domaren
äge ock, där så äskas, förordna en eller flere gode män att emellertid såsom
likvidatorer företräda föreningen. Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta
förhållandet fortfar, förklare rätten föreningen upplöst och förordne
en eller flere likvidatorer att verkställa dess likvidation.

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

28 §.

Om rättens beslut, hvarigenom föreningen förklarats upplöst, så ock
om förordnande, som enligt 26 eller 27 § meddelats, skall underrättelse
ofördröjligen genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

29 §.

Afträdes förenings egendom till konkurs, skall föreningen anses upplöst
den dag, då dess konkursansökning ingafs till rätten eller domaren,
eller, i anledning af borgenärs ansökning om konkurs, offentlig stämning
utfärdades. Underrättelse om den offentliga stämningen skall, samtidigt
med kungörelsen därom, genom rättens eller domarens försorg afsändas
för registrering.

30 §.

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär af styrelsen
eller, där föreningen vid konkursens början var upplöst, af likvidatorerna;
dock må ny styrelse eller nya likvidatorer kunna under konkursens
fortgång i behörig ordning utses.

31 §.

Upplöses förening af annan anledning än i 26, 27 eller 29 §§ sägs,
skall likvidation verkställas af styrelsens ledamöter såsom likvidatorer, där
ej, till följd af stadgarnas bestämmelse eller föreningens beslut, en eller
flere särskilda likvidatorer utses. Uppdraget att vara likvidator anses
gälla, intill dess likvidationen blifvit afslutad, men må när som helst kunna
af föreningen återkallas.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla upplösning,
hvarom i denna paragraf sägs, med uppgift å dem, som äga verkställa
likvidationen och underteckna de skriftliga afhandlingar, som för föreningen
ingås. Afgår likvidator eller utses ny sådan eller sker förändring i
fråga om befogenhet att underteckna de skriftliga afhandlingar, som för
föreningen ingås, skall ock därom anmälan för registrering ofördröjligen göras.

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

32 §.

Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å föreningens
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder.

83 §.

Om likvidatorers befogenhet att företräda förening och deras skyldigheter
galle i tillämpliga delar, hvad angående styrelse är stadgadt; dock
äge likvidatorer att utan särskildt, af föreningen erhållet bemyndigande
försälja fast egendom å offentlig auktion.

34 §.

Under likvidation skall skriftlig afhandling, som för förening ingås,
underskrifvas på sätt i 16 § 1 mom. sägs med tillägg af orden »i likvidation».

Hvad i 16 § 2 mom. finnes föreskrifvet, skall äga motsvarande tilllämpning
under föreningens likvidation.

35 §.

Föreningens tillgångar må ej användas på det sätt, stadgarna med
afseende å föreningens upplösning angifva, innan den i årsstam ningen
utsatta dag är förbi och all veterlig gäld blifvit betald.

Då likvidationen afslutats, skola likvidatorerna ofördröjligen göra anmälan
därom för registrering.

36 §.

Åtnöjes medlem ej med åtgärd, som under likvidationen vidtagits,
skall han anhängiggöra sin talan hos domstol inom ett år från den dag,
likvidationen afslutades. Försummas det, hafve han förlorat sin talan.

37 §.

Förening vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom lag
stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt
stadgarna har sitt säte.

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

Innehålla stadgarna föreskrift, att tvister mellan föreningen och styrelsen
eller ledamot däraf eller föreningsmedlem skola hänskutas till afgörande
af en eller flere skiljeman, äge den föreskrift samma verkan,
som skiljeaftal tillkommer, och galle om påkallande af föreskriftens tilllämpning,
hvad om stämning i denna lag finnes stadgadt.

38 §.

Öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller föreningsmedlemmar
denna lag eller föreningens stadgar, svare de för all däraf uppkommande
skada, en för alla och alla för en.

39 §.

Hos Konungens befallningshafvande skall föras föreningsregister för
inskrifning af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola för registrering
anmälas.

40 §.

Anmälan till registret skall hos Konungens befallningshafvande i det
län, inom hvilket styrelsen skall hafva sitt säte, göras skriftligen, med uttryckligt
tillkännagifvande, att föreningen icke har ekonomisk verksamhet
till sin uppgift, och vara åtföljd af stadgade af gifter för registreringen.

Anmälningsskrifter med härtill hörande handlingar skola, särskild!
för hvarje förening, förvaras såsom bilagor till registret.

41 §.

Har den anmälande icke iakttagit de föreskrifter, som finnas för
hvarje särskild! fall stadgade, eller pröfvas förenings stadgar eller beslut,
som för registrering anmäles, strida mot bestämmelserna i denna eller
annan lag eller icke hafva i föreskrifven ordning tillkommit, skall registrering
vägras.

Vägras registrering, skall Konungens befallningshafvande ofördröjligen
hålla sökanden tillhanda eller, om han uppgifva fullständig adress,

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

till honom med allmänna posten öfversända skriftlig underrättelse om
beslutet med skälen därför.

Är sökanden med beslutet missnöjd, äge han, att vid talans förlust,
innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag däröfver anföra
besvär hos Konungen.

42 §.

Beviljas förenings registrering, läte Konungens befallningshafvande i
registret införa:

1) förenings benämning;

2) föreningens ändamål;

3) den ort, där styrelsen har sitt säte;

4) styrelseledamöternas namn och hemvist;

5) hvilken eller hvilka bland styrelsesedamöterna äro berättigade att
underteckna de skriftliga afhandlingar, som för föreningen ingås;

6) huru kallelse till sammanträde- skall ske och andra meddelanden
bringas till medlemmarnas kännedom.

Det ena exemplaret af stadgarna skall, försedt med bevis om registreringen,
till sökanden återställas.

48 §.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret skett,
skall den, om registrering beviljas, anmärkas i registret.

Registreras ändring i förenings stadgar, skall ena exemplaret af
det protokoll, som innehåller beslutet om ändringen, till sökanden återställas,
försedt med bevis om registreringen.

Sker ändring i föreningens benämning, skall ny fullständig inskrifning
i registret göras.

Besluter förening, att styrelsens säte skall flyttas från ett län till
annat, har Konungens befallningshafvande, sedan beslutet härom registrerats,
att afföra föreningen ur sitt register och, för föreningens registrering
i det senare länet, till Konungens befallningshafvande därstädes öfversända
utdrag af registret med dithörande bilagor.

44 §.

Närmare föreskrifter om registrets förande och afgifterna för registreringen
meddelas af Konungen.

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

45 §.

Menar någon, att en i registret verkställd inskrifning länder honom
till förfång, må talan om registreringens upphäfvande föras vid rådstufvurätten
i den stad, där Konungens befallningshafnande har sitt säte.

46 §.

Har genom laga kraft ägande dom blifvit förklaradt, att en i registret
gjord inskrifning ej bort ske, eller att något förhållande, hvarom
inskrifning skett, ändrats eller upphört, skall, på begäran af någondera
parten, anteckning därom göras i registret.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning om förenings konkurs
eller jämlikt 26 eller 27 § beslutad upplösning, af öfverrätt förklaradt,
att offentlig stämning ej bort utfärdas eller att upplösning ej skolat ske,
skall anteckningen på därom gjord ansökning, ur registret afföras.

47 §.

Den, som i anmälan till registrering mot bättre vetande meddelar
oriktig uppgift, straffes med böter från och med tjugufem till och med
ett tusen kronor, där ej å förseelsen straff är utsatt i allmänna strafflagen.

48 §.

Åsidosättes föreskrift, som är meddelad i 10 § 1 mom., 14 § 4
mom., 31 § 2 mom, eller 35 § 2 inom., straffes den försumlige med
böter från och med fem till och med tre hundra kronor.

49 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till fulla gäldandet af böterna, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

50 §.

Hvad i denna lag är föreskrifvet skall ej äga tillämpning å nationsföreningar
vid rikets universitet eller å föreningar, hvilkas stadgar blifvit
eller framdeles kunna varda af Konungen stadfästade.

51 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 jannari 1906 och äga tillämpning
jämväl å då bestående föreningar; dock skola rättigheter och skyldigheter,
som dessförinnan uppkommit, bedömas efter äldre lag.

Lag

om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen
skola erhålla följande ändrade lydelse:

22 Kap.

14 §.

Går fullmäktig i sak, den honom betrodd är, svikligen hufvudmannens
vederpart tillhanda, vare sig med skrifts uppsättande, eller med råd
eller skäl, eller eljest till hufvudmannens skada främjar sin eller andras
nytta, eller begår syssloman vid annat uppdrags utförande trolöshet emot
hufvudman; vare lag som i 11 § sägs; och varde fullmäktig, som med
sådant brott beträdes, dömd ovärdig att vidare föra andras talan inför
rätta.

Såsom syssloman skall ock straffas, efter ty nu sagdt är, ledamot i
styrelse för aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller registrerad förening,
så ock annan, som är satt att leda bolagets eller föreningens angelägenheter.

Förleder man, i sviklig afsikt, annan till oskälig rättegång; straffes
med böter.

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

23 Kap.

4 §•

Har aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller registrerad förening
kommit i konkurstillstånd, och finnes styrelseledamot eller annan, som är
satt att leda bolagets eller föreningens angelägenheter, bäfva mot borgenärerna
sig förbrutit, som här ofvan sägs; då skall han straffas, som vore
han gäldenär i konkursen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1906.

Lag

om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 15 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Är stämning tagen å bolag, förening eller annat samfund, eller å
stiftelse eller annan sådan inrättning, varde stämningen delgifven den, som
äger att företräda samfundet eller inrättningen, eller, där flere, hvar för
sig eller gemensamt, äro därtill behörige, någon af dem. Huru stämning
skall delgifvas, där styrelse för aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller
registrerad förening vill kära till bolaget eller föreningen, därom är särskild!
stadgadt.

År ej någon satt att företräda samfund, som stämmas skall, men
finnes någon, som äger sammankalla dem, hvilka hafva att öfver samfundets
angelägenheter besluta, skall stämningen honom delgifvas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1906.

Bill. till Biksd. Prot. 1905. 7 Sami. 59 Raft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

Lag

om ändrad lydelse af 10 § i kungi. förordningen om tioårig preskription
och om årsstämning den 4 mars 1862.

Härigenom förordnas, att 10 § i kung! förordningen om tioårig preskription
och om årsstämning den 4 mars 1862 skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Varda makar i äktenskapet skilda;

eller upplöses handelsbolag eller annat bolag, som, enligt hvad särskilt
är stadgadt, allmänt kungjordt varit, eller registrerad förening;
eller varder myndig person under förmyndare ställd;
då må ock kallelse å okända borgenärer så sökas, som i 9 § sagdt är.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1906.»

Herr Rafs förevarande motion är af följande lydelse:

»Min vid förlidet års riksdag väckta motion om anhållan hos
Kung}. Maj:t om förslag till lag, som bestämmer arbetsgivare- och arbetsorganisationer
som juridiska personer samt sättet för förhandlingars
förande och tvisters afgörande mellan å ena sidan arbetareorganisationer
och å andra sidan arbetsgivare, blef på hemställan af lagutskottet af
Riksdagen afslagen.

Den senare delen af min motion, som innebar, att tvister mellan
arbetsgifvare och arbetare, sedan efter förda underhandlingar dem emellan
det visat sig, att enighet ej kunnat uppnås, skulle hänskjutas till skiljenämnd,
öfver hvars dom parterna sedermera icke skulle få klaga, förklarade
sig 1904 års lagutskott ej kunna gilla. I stället förordade utskottet
Kungl. Maj:ts vid 1903 års riksdag föreslagna princip, d. v. s.
en möjlighet men ingen som hälst juridisk skyldighet för de oliaa stridande
parterna att söka träffa en öfverenskommelse, som, ifall den kom
till stånd, utan något som hälst juridiskt ansvar för parterna omedelbart
därpå kunde behandlas efter deras godtfinnande och heder, där nämligen
någon sådan var att påräkna.

Lagutskottets Utlåtande N-o 70.

Jag vågar lika vördsamt som bestämdt pasta, att denna lagutskottets
uppfattning icke svarar emot den, som under de senare åren allt mera
och mera gjort sig gällande i denna sak. Och jag är vidare viss om att,
om ifrågavarande af utskottet gillade princip i den kungl. propositionen
till 1903 års Riksdag återigen och i samma form komme för Riksdagens
behandling, så skulle det med all sannolikhet visa sig, att majoriteten
emot dess godkännande numera vore större än år 1903. Bevisen för
riktigheten af denna min åsikt synas mig ligga i pressens och den allmänna
meningens allt mer och mer i den riktningen utvecklade åsikt,
att ömse parternas godtycklighet måste hejdas genom förbindande lagliga
bestämmelser. Och under alla omständigheter är det bevisadt, att Riksdagens
majoritet i denna punkt icke delar lagutskottets uppfattning år 1904.

Men vidare beder jag vördsamt få erinra om att min motion icke
innehåller utskottets däri inlagda mening, nämligen att en mellan arbetsgivare
och arbetare uppstånden tvist, hvari enighet ej kunde uppnås,
»ovillkorligen skulle hänskjutas till skiljeman». En bland kardinalpunkterna
i mitt förslag är lagliga skyldigheten om bestämmandet af en kortare eller
längre uppsägningstid mellan ömse parter. Och det lägger i ingen tidpunkt
något hinder i vägen för ena eller andra parten att begagna sig af just
denna uppsägningsrätt. Båda parterna hafva således rätt att på hvilken
tidpunkt som hälst begagna, sig af å ena sidan vidare samarbete, förhandling
och skiljedom eller å andra sidan definitiv uppsägning.. Det
skulle blifva här som i så många andra fall, att man har att välja på
risker, nämligen i ena fallet den som medföljer eu skiljedom och i andra
fallet den som medföljer en uppsägning.

Jag skulle för öfrigt ej heller hafva något emot att öppna äfven
ett tredje alternativ, nämligen rättighet att hänskjuta dylika tvister till
vanlig rättslig behandling. Men min öfvertygelse är den, att detta åtminstone
för närvarande skulle stöta på många svårigheter. Naturligtvis
kommer dock efter de olika organisationernas bestämmande som juridiska
personer i många fall verkliga arbetskontrakt att upprättas mellan de
olika parterna. Och tvister rörande dessa kontrakt kunna domstolarna
naturligtvis icke vägra behandla i vanlig ordning.

Jag anser mig emellertid härmed hafva visat, att ifrågavarande parter
enligt min motion och uppfattning om saken ingalunda ovillkorligen maste
hänvisa sina frågor, hvari enighet ej kunnat ernås, till skiljemän. Men
hvad jag velat hafva till stånd är det, att parter, som först fritt uppgjort
sina aftal och sedermera haft en af dem själfva bestämd lämplig tid för

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

behandling af alla möjliga förlikningsförslag i tvistefrågor dem emellan
och ändå ej kunnat komma öfverens, ej böra lämnas rättslösa eller öfverlämnas
att i ett lagbundet samhälle få fritt vidtaga lockoutens eller strejkens
våldsåtgärder emot hvarandra och därmed möjligen mot hela samhället
och staten. I stället bör en lag finnas, som säger, huru saken skall
definitivt och bindande afgöras, ifall parterna icke föredraga att uppsäga
allt vidare samarbete med hvarandra. Och att något för båda parterna
i möjligaste matto bindande i detta afseende måste komma till stånd,
synes mig tillhöra de allra enklaste grundsatser för ett samhälles bevarande.
I längden går det icke att på sätt som nu sker låta våldet få
fila sina anarkistiska lekar. Denna laglösa lek har redan giort nog mycken
skada. »Land skall med lag byggas», men icke med lagar, »som inga
lagar äro», som jag vågade karaktärisera 1903 års förslag.

Hvad däremot den förra delen af min motion, eller att de af mig
åsyftade organisationerna borde bestämmas som juridiska personer, beträffar,
så beder jag för det första få erinra om att denna fråga genom
flera af de under året inträffade händelserna blifvit mera aktuell än
någonsin förut. Vidare har det kommit till min kännedom, att liknande
motion i alla händelser kommer att frambäras till årets Riksdag. Och
som iag anser min motion innehålla grundsatser, som man icke utan
skada kan förbigå, har jag velat låta den utöfva det inflytande på saken
den möjligen förmår. Det kan ju också dröja ännu ganska länge, innan
Kungl. Maj:t framlägger någon proposition om s. k. föreningslagar. Och
slutligen bör det ej vara någon fara å färde, om årets Riksdag i saken
i fråga antager något skrifvelseförslag till Kungl. Maj:t. Som bekant ha
länsstyrelserna ingalunda varit eniga med den s. k. föreningskommitténs
åsikter angående de här vidrörda organisationernas likställighet med t. ex.
missionsföreningar eller andra rent ideella föreningar. Skulle Riksdagen
nu fatta något beslut i af min motion vidrörda förhållanden, så kunde
detta endast vara till ytterligare ledning för Kungl. Maj:t.

Angående skäl i öfrigt för och emot innehållet i min motion beder
jag få hänvisa till Andra Kammarens diskussionsprotokoll n:o 37 för förlidet år.

Då jag ej finner någon anledning förändra motiveringen i min vid
förra riksdagen väckta motion, beder jag med hänvisning till densamma
härmed få föreslå,

att Riksdagen matte anhålla, det Kungl. Maj:t i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med af mig i denna motion angifna grunder täcktes utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till lag, som bestämmer:

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

a) arbetsgivare- och arbetareorganisationerna som juridiska personer,
och

b) huru förhandlingar skola föras samt tvister afgöras mellan å ena
sidan sådana arbetareorganisationer och å andra sidan arbetsgifvare tillhörande
eller icke tillhörande arbetsgivareorganisationer:».

Såsom framgår af den uti ifrågavarande af herrar J. Alström er med
flera och H. Hammarskjöld med flera väckta motioner gina framställning
är däri framlagda lagförslag i allt väsentligt ett återgifvande af det förslag,
som den 21 december 1903 afgifvits af en af Kungl. Maj:t med
anledning af en riksdagsskrivelse den 10 maj 1899 tillsatt kommitté med
uppdrag att utarbeta förslag till lagbestämmelser angående bland annat
den rättsliga ställning, som kunde pröfvas böra tillkomma annan förening
än sådan, som hade ekonomisk verksamhet till sin uppgift. Framställningen
är föranledd af motionärernas önskan att, med hänsyn till de allt oftare
förekommande förhandlingarna mellan arbetsgivareorganisationer å ena
sidan och arbetareorganisationer å den andra, så snart som möjligt få till
stånd en lagstiftning, hvarigenom förhållandena så kunde ordnas, att bindande
aftal mellan dylika organisationer kunde träffas.

Fmligt hvad utskottet inhämtat, är ifrågavarande kommittéförslag för
närvarande af Kungl. Maj:t öfverlämnadt i och för afgifvande af yttrande
däröfver till åtskilliga myndigheter och har ännu icke undergått den
granskning i högsta domstolen, som grundlagen föreskrifver, innan Konungen
för Riksdagen må framställa någon lagfråga. Det synes utskottet,
att sistnämnda granskning, särskildt hvad angår ett lagförslag af den vikt
och omfattning som det här förevarande, borde hafva försiggått, innan
fragan blir föremal för Riksdagens behandling, och utskottet anser detta
så viktigt, att utskottet i ärendets nuvarande skick icke kan tillstyrka bifall
till det ''i motionerna innefattade lagförslag.

Hvad sedan angår herr Rafs motion, har däri yrkats, att Kungl.
Maj:t ville utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lag, som bestämmer
dels arbetsgifvare- och arbetareorganisationerna som juridiska personer,
och dels huru förhandlingar skola föras samt tvister afgöras mellan
a ena sidan sadana arbetareorganisationer och å andra sidan arbetsgifvare
tillhörande eller icke tillhörande arbetsgivareorganisationer. Förstnämnda
Bill. till Rihsd. Prot 1905. 7 Sami. 59 Häft. 4

gg Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

fråga är redan upptagen till behandling i det kommittéförslag, hvarom
ofvan varit tal, och hvilket efter verkstad granskning torde blifva
Riksdagen förelagdt, hvarför någon framställning i detta afseende icke lärer
erfordras. Den senare frågan åter är beroende af huru den förstnämnda
afgöres, och då utskottet på anförda skäl funnit sig böra afstyrka denna,
kan tydligen bifall till hvad motionären i andra punkten yrkat icke
ifrågakomma.

Med stöd af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

a) att herrar J. Alströmers med fleres och H. Hammarskjölds
med fleres förevarande motioner icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda; och

b) att herr Rafs motion icke heller må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockolm den 9 maj 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Herrar Bedenstierna, F. Andersson, A. Olsson och WiUund hafva begärt
få antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

CENTRÄLTäYCKERIET, STOCEHOtM, 1908.