Lagutskottets Utlåtande N:o 6 (Utlåtande 1901:LU6 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

N:o 6.

Ant. till Riksd. kansli den 4 februari 1901, kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrade föreskrifter
beträffande förnyelse af inteckning i fast egendom.

Andra Kammaren har till lagutskottet hänvisat en af herr C. A.
Danielsson inom nämnda kammare afgifven motion, n:o 48, af följande
lydelse:

»Vid flere riksdagar hafva åtskilliga motioner blifvit väckta, åsyftande
väsentliga förändringar i eller upphäfvande af den uti Kongl. Maj:ts
nådiga förordning den 16 juni 1875 förekommande § 19 angående inteckningars
förnyelse, men ingen af dessa motioner har lyckats att vinna
Riksdagens bifall.

Ett upphäfvande af nämnda paragraf i sin helhet torde derför ej
för närvarande kunna ernås, men en mindre förändring i nämnda lagstadgande
torde emellertid nu kunna bifallas, en förändring, som icke
rubbar lagens andemening, att alla beviljade inteckningar skola förnyas,
då de vid tio-års-tidens utgång icke inlösas, utan som endast afser tiden
och sättet, när denna förnyelse bör verkställas, en förändring, som, om
den vinner Riksdagens bifall, skall med glädje mottagas af en stor del
skuldbelastade fastighetsegare och af alla dem, som nu ega eller framdeles
komma att ega fast intecknade reverser och som härigenom befrias
från den ständiga oro, som förorsakas af tanken på de förr eller
senare förestående inteckningsförnyelserna och de stora förluster, som
kunna blifva en följd af förnyelsernas uraktlåtande.

Mitt vördsamma förslag är följande:

Alla nu befintliga, behörigen intecknade reverser skola i enlighet

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

med gällande lag åter inlemnas till vederbörande domare för att erhålla
inteckningsförnyelse inom loppet af 10 år från den dag, då inteckning
beviljades eller senast förnyades, såvida inteckningen fortfarande eger
någon gällande kraft. Härvid skall iakttagas:

l:o) Att då en behörigen intecknad revers, som blifvit utstäld till
viss man eller order (således fast intecknad), och som nu eges af en annan
person än den, till hvars säkerhet inteckningen blifvit beviljad eller senast
förnyad, af denne person inlemnas till vederbörande domare med begäran
om inteckningsförnyelse till sin och sin rättsinnehafvares säkerhet, bör
bifogas ett bevis af fastighetsegaren; se punkt 5:o).

Domaren åligger, att, om icke 10 år äro förflutna, sedan inteckningen
beviljades eller senast förnyades, eller annat hinder ej förefinnes,
förnya inteckningen till denna persons säkerhet, dervid iakttagande, att
uti påskriften å reversen omnämnes förut nämnde persons titel och namn.

Namnet på denna person bör äfven utsättas, då förnyelsen antecknas
uti inteckningsmatrikeln.

Sedan reversen blifvit sålunda inteckningsförnyad, behöfver någon
ny uppvisning af densamma inför domare ej ske, så länge reversen
eges utaf denna samma person eller, i händelse af hans död, af hans
efterlefvande maka eller af hans bröstarfvinge. Denne arfvinge åligger
att om ombytet af egare till reversen underrätta vederbörande domare,
bifogande ett utdrag af arfskiftet.

Om vid arfskifte reversen tillfallit annan arfvinge än bröstarfvinge,
eller om reversen af egare blifvit transporterad på annan person, så
åligger det denne arfvinge eller den person, på hvilken reversen blifvit
transporterad, att skyndsamt uppvisa reversen till erhållande af inteckningsförnyelse,
till sin eller sin rättsinnehafvares säkerhet. Dervid bör
likaledes fastighetsegarens bevis bifogas; se punkt 5:o). Sedan reversen
sålunda blifvit inteckningsförnyad, gäller om den allt hvad här förut
är sagdt.

Vid ombyte af egare till intecknad revers bör anteckning å reversen
ske medelst utsättande af nye egarens namn samt tiden då ombytet
skett; denna anteckning skall verkställas af arfskiftesförrättare, om ombytet
skett på grund af arfskifte, eller af förre egaren, om ombytet skett
af annan grund.

2:o) Att då en behörigen intecknad revers, som blifvit utstäld
till viss man eller order (således fast intecknad), och som ännu innehafves
af samma person, till hvars säkerhet den blifvit intecknad eller
senast förnyad i enlighet med nuvarande lag, af samma person inlemnas till
vederbörande domare, behöfver reversen icke inteckningsförnyas, utan

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

domaren bör endast å reversen anteckna, att reversen blifvit honom
förevisad inom tio år från intecknings- eller förnyelsedagen. Dårevers
sålunda blifvit påtecknad, gäller om honom detsamma, som uti punkt
l:o) är föreskrifvet.

3:o) Att om en behörigen intecknad revers, som är utstäld till
innehafvaren (således löpande inteckning), i enlighet med nuvarande
lag åter inlemnas till vederbörande domare för erhållande af inteckningsförnyelse,
bör fastighetsegarens bevis bifogas, se punkt 5:o), och åligger
det domaren, att, om ej den föreskrifna tiden är förlupen eller
annat hinder förefinnes, förnya inteckningen till innehafvarens säkerhet,
dervid iakttagande, att uti påskriften å reversen ordet »innehafvaren»
skrifves med annan stil eller annat bläck, så att det tydligen synes,
att inteckningen är af löpande natur. Denna revers skall ovilkorligen
ånyo uppvisas för intecknings förnyelse innan 10 år förflutit från den
dag, då förnyelsen skett, då i annat fall inteckningen har förlorat all
vidare kraft.

4:o) Att då en behörigen intecknad revex-s, som eges af hypoteksförening
eller annan penningeinrättning, som har rättighet att utlemna
stående eller på längre amortering stälda lån, skall i enlighet med nuvarande
lag inlemnas till vederbörande domare i och för inteckningsförnyelse,
så bör denna revers, om den är utstäld till hypoteksförening
eller motsvarande penningeinrättning eller till dess säkerhet senast förnyad,
endast påtecknas i enlighet med ofvanstående punkt 2:o), men
om den är utfärdad till annan person eller till innehafvaren, bör den förnyas
i enlighet med punkt l:o) till hypoteksföreningens eller penningeinrättningens
säkerhet, och behöfver således inteckning af nämnda reverser
icke ånyo föimyas förr, än reversen öfvergår i annan persons ego, och
behöfver icke fastighetsegaren underrättas om denna förnyelse samt
eger dervid ingen talan.

5:o) Fastighetsegaren, som enligt föregående paragrafer alltid
erhåller underrättelse, när inteckningsförnyelse sker, skall aflemna ett
medgifvande till den begärda inteckningsförnyelsen (undantag se punkt
4:o), och, om han så önskar, må han till domaren ingifva en ansökan,
att reversen genom dennes åtgörande må blifva förvandlad från fast
till löpande eller tvärtom, derigenom att domaren förnyar reversen i
enlighet med punkt l:o) eller punkt 3:o).

6:o) Om fastighetsegaren sjelf inlöser en inteckning, stäld till
viss pei-son eller order, bör såsom ofvan är sagdt, reversen transporteras
på egaren. Egaren står sedan fritt antingen låta döda densamma,
ånyo belåna densamma eller förvara den till framtida behof. Om han
Bih. till Iiiksd. Prof. Idol. 7 Sami, 4 Hcijt. 3

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

ånyo belånar den, bör lian transportera den på den nye egaren, och
åligger det denne att genast eller senast vid det ting, som infaller 6
månader derefter, låta förnya inteckningen, såsom här ofvan är sagdt.
Om han vill bevara den intecknade reversen till framtida behof, bör
han derom underrätta domaren. Om den inlösta reversen varit stäld
till innehafvaren, har egaren ej annat att göra än att i behörig tid förnya
inteckningen.

Hufvudsyftet med min motion blifver sålunda, att fasta inteckningar
skola förnyas, så ofta den intecknade reversen byter om egare, och
de löpande inteckningarna hvart tionde år.

På grund af hvad jag sålunda anfört, vågar jag nu vördsamt föreslå,
att Riksdagen ville besluta, att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och till Riksdagen framlägga
förslag till ändring af de uti kongl. förordningen angående inteckning
i fast egendom meddelade föreskrifter angående inteckningsförnyelse
i öfverensstämmelse med de af mig här ofvan anförda grunder.»

Motionären har utgått från det antagande, att de till viss man
eller order utfärdade skuldebref skulle vara af icke löpande natur, och
han föreslår, att de till säkerhet för sådana till viss man eller order
utstälda reverser meddelade inteckningar, hvilka inteckningar af motionären
benämnas »fasta», skola förnyas, så ofta den intecknade reversen
byter om egare, under det att de löpande inteckningarne fortfarande
skola förnyas hvart tionde år. Då emellertid 10 § 1 mom. af kongl.
förordningen om nya utsökningslagens införande m. m. den 10 augusti
1877 uttryckligen stadgar, att de till viss man eller order utfärdade
skuldebref till sin natur äro löpande, och motionärens utgångspunkt
och antagna förutsättning således är felaktig, kan ju redan detta anses
vara tillräcklig anledning att afvisa motionen.

Men äfven om motionärens förslag antages afse sådana skuldebref,
som i verkligheten äro icke löpande d. v. s. skuldebref utstälda till viss
man, kan utskottet ej biträda detsamma. Derigenom skulle nemligen i
inteckningslagstiftningen införas en princip af högst äfventyrlig art,
utan att någon afsevärd lättnad skulle beredas inteckningshafvarne. I
många fall skulle tvärtom dessa komma att åsamkas ökadt besvär och
ökade kostnader, i sådana fall nemligen, då de till viss man utstälda
skuldebrefven oftare än hvart tionde år bytte om egare. Då härtill

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

kommer, att de till viss man utstälda skuldebrefven måste antagas utgöra
ett jemförelsevis ringa antal emot sådana skuldebref, som äro af
löpande natur, är efter utskottets åsigt den af motionären föreslagna
ändringen både onödig och olämplig. Äfven mot förslagets detaljer,
i den mån de af motionärens oklara framställning framgå, kunna invändningar
göras. När vid arfskifte en intecknad revers komme att öfvergå
till bröstarfvinge, skulle enligt motionen denne åligga allenast att derom
underrätta vederbörande domare, under det att annan arfvinge hade
skyldighet »skyndsamt» söka inteckningsförnyelse: en sådan olikhet i
förfarandet synes skäligen godtycklig. Icke heller lära de föreslagna
bestämmelserna om fastighetsegarens medgifvande till inteckningsförnyelse
och om befogenhet för domaren att på fastighetsegares ansökan
»förvandla» skuldebref från »fast» till »löpande» eller tvärtom öfverensstämma
med gällande rättsgrundsatser om pantsättning och försträckning.

På grund af det anförda hemställer utskottet alltså,

att herr Danielssons ifrågavarande motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 februari 1901.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herrar Trygger och Lindhagen hafva begärt få antecknadt, att de
icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.