Lagutskottets Utlåtande N:o 6 (Utlåtande 1887:LU6 - majjul Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

N:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 23 maj 1887, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad
lydelse af 17 § i förordningen angående lagfart å fång till
fast egendom den 16 juni 1875.

I 17 § af förordningen angående lagfart å fång till fast egendom
den 16 juni 1875 stadgas: »För hvart ting å landet och för hvarje

månad i stad skall inom åtta dagar derefter förteckning å beviljade
lagfarter, upptagande fånget och vid köp jemväl köpeskillingen, af
domaren å landet och af rätten i stad insändas till Konungens befallningshafvande,
hvilken har att ofördröjligen genom tryck kungöra förteckningen
så som med bemälde myndighets kungörelser vanligen förfares.
Domaren å landet sände ock inom samma tid dylik förteckning
till kronofogde eller länsman, att i tingslagets kyrkor offentligen uppläsas.
»

Uti en inom Första Kammaren afgifven och af nämnda Kammare
till lagutskottet hänvisad motion (n:o 7) anför herr H. Claeson:

»Vid sistlidne riksdag föreslog en ledamot af Riksdagens Andra
Kammare herr G. F. Östberg, i eu med n:o 160 betecknad motion, den
ändring i 17 § i kongl. förordningen angående lagfart å fång till fast
egendom den 16 juni 1875, att domare å landet ej vidare skulle vara
pligtig att sända förteckning å beviljade lagfarter till kronofogden i
orten för att till uppläsande i tingslagets kyrka befordras, utan endast
skicka en sådan till Konungens befallningshafvande för behörigt kungörande.
Denna motion behandlades af lagutskottet, som godkände
densamma, men frågan hann icke pröfvas af kamrarne före Riksdagens

Lagutskottets Utlåtande N:o C.

upplösning. — Emellertid innehåller den §, i hvilken sålunda äskades
ändring, ännu en oegentlighet, i hvilken rättelse samtidigt torde böra
ske, nemligen bestämmelsen att domaren å landet skall insända dylik
förteckning inom åtta dagar efter hvarje tings slut. — I åtskilliga tingslag,
der vid ett tings afslutande kunna förekomma nja lagfartsärenden
i mycket stor mängd och äfven åtskilligt annat, hvars expedierande ej
må fördröjas, har det visat sig rent af omöjligt att efterlefva nämnda
föreskrift, och, då det ur flera synpunkter är olämpligt att i lag hafva
qvar ett stadgande, som ofta måste lemnas obeaktadt, synes det mig
vara af vigt att tidsbestämmelsen i detta hänseende ändras.»

På grund af dels det sålunda anförda, dels ock hvad herr Östberg
i ämnet andragit, föreslår herr Claeson, att Riksdagen måtte för
sin del besluta, att § 17 i kongl. förordningen af den 16 juni 1875 angående
lagfart å fång af fast egendom måtte erhålla följande ändrade
lydelse:

»För hvart ting å landet skall så fort ske kan och för hvarje månad
i stad inom åtta dagar efter månadens slut förteckning å beviljade
lagfarter, upptagande fånget och vid köp jemväl köpeskillingen, af domaren
å landet och af rätten i stad insändas till Konungens befallningshafvande,
som har att ofördröjligen genom tryck kungöra förteckningen
så som med bemälde myndighets kungörelser vanligen förfares;
och skall sådan af domaren å landet upprättad förteckning i tingslagets
kyrkor offentligen uppläsas.»

Såsom herr Östberg i den åberopade motionen erinrat, tillämpas
den i sista punkten af förevarande paragraf meddelade föreskrift i
allmänhet på det sätt, att ett exemplar af förteckningen sändes från
den ena församlingen till den andra och, sedan den blifvit uppläst i
alla kyrkor inom tingslaget, återkommer till domaren. Detta sätt för
kungörandet, anmärktes vidare af herr Östberg, syntes emellertid föråldradt.
Då ingen fatalietid räknades från förteckningens uppläsande
i kyrkan, kunde det icke vara nödvändigt, att domaren erhåller bevis
att den verkligen blifvit uppläst; och genom den långa tidsutdrägt, som
kringsändandet från församling till församling förorsakade, måste inträffa,
att uppläsandet i en del kyrkor skedde så sent, att det blefve
utan all nytta. Det vore derför vida lämpligare, att den i Konungens
befallningshafvandes kungörelser tryckta förteckningen, hvilken komme
alla församlingar samtidigt till hända, blefve i kyrkan uppläst, och att

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

domare och kronobetjening befriades från besväret med expeditionen
af den i senare momentet af ifrågavarande paragraf omtalade skrifna
förteckningen.

Hvad sålunda dels af herr Östberg och dels af herr Claeson blifva
anfördt synes utskottet innefatta tillräckliga skäl för ändring af omförmälda
bestämmelser i den af dem åsyftade riktning. Den af herr
Claeson föreslagna, möjligen väl tänjbara tidsbestämmelsen »så fort ske
kan» torde dock böra utbytas mot en fast tidsgräns, inom hvilken förteckningen
bör vara aflemnad; och föreställer sig utskottet, att en tid
af en månad bör under alla förhållanden vara tillräcklig för upprättande
och insändande af lagfartsförteckning. Utskottet får följaktligen hemställa,

att Riksdagen ville, med hufvudsakligt bifall till
motionen, för sin del antaga följande

Lag

angående ändrad lydelse af 17 § i förordningen angående
lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 17 § i förordningen angående lagfart å
fång till fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

För hvart ting å landet skall inom en månad efter tingets afslutande
och för hvarje månad i stad inom åtta dagar efter månadens
slut förteckning å beviljade lagfarter, upptagande fånget och vid köp jemväl
köpeskillingen, af domaren å landet och af rätten i stad insändas
till Konungens befallningshafvande, som har att ofördröjligen genom
tryck kungöra förteckningen så som med bemälde myndighets kungörelser
vanligen förfares; och skall sådan af domaren å landet upprättad
förteckning i tingslagets kyrkor offentligen uppläsas.

Stockholm den 23 maj 1887.

På lagutskottets vägnar:

Axel Bergström.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1887.