Lagutskottets Utlåtande N:o 67 (Utlåtande 1898:LU67 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 67.

IT ro 67.

Ant. till Ritsd. kansli den 19 april 1898, kl. 1 e. ni.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående skyddskoppympn ingen i riket.

Genom proposition, n:o 2, af den 3 december 1897, hvilken af båda
kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kongl. Maj:t, under åberopande
af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för nämnda dag föreslagit Riksdagen att antaga ett så lydande
förslag till

Förordning

angående skyddskoppympningen i riket.

Med upphäfvande af nådiga reglementet för skyddskoppympningen
i riket den 29 september 1853 äfvensom af öfriga mot hvad här nedan
stadgas stridande föreskrifter, förordnas som följer:

§ 1.

Mom. 1. a) Hvarje barn skall med skyddskoppor ympas (vaccineras)
före utgången af det på dess födelseår niirmast följande kalenderåret, så Bih.

till Riksd. Prot. 1898. 7 Sami. 38 Häft. (N:o 67.) 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 67.

framt icke med läkareintyg styrkes, att barnet haft smittkoppor eller ej
kan utan fara för sin helsa ympas.

b) Då den ympningsskyldiges helsotillstånd utgör hinder för ympning,
skall denna verkställas inom ett år #fter det ifrågavarande hinder
upphört.

c) I händelse ympning ej slår behörigen an, skall densamma senast
inom ett år förnyas och, om den äfven då slår fel, efter minst tio månaders
förlopp upprepas under det på sista ympningen närmast följande kalenderåret.
Slår ympningen jemväl då fel, anses personen i fråga oemottaglig
för skyddskoppympning och är ej skyldig att sådan vidare undergå.

d) Efter hvarje verkstäld ympning skall den ympade å utsatt tid och
ställe tillstädeskomma och undergå besigtning för utrönande af ympningens
påföljd.

Mom. 2. Varder något af hvad här ofvan stadgats ej inom föreskrifven
tid fullgjordt, qvarstår skyldigheten, intill dess den blifvit uppfyld.

§ 2.

Skyldighet att i de fall, hvarom föregående paragraf handlar, draga
försorg om ympnings och besigtnings verkställande åligger, då den, som
skall ympas eller besigtigas, ej fylt aderton år, hans målsman.

. - § 3.

Mom. 1. Hvar och en, som har tillsyn öfver skyddskoppympnipgen
eller bestyr dermed, bör låta sig angeläget vara att, såväl i allmänhet som
i synnerhet då något fall af smittkoppor i orten yppats, befrämja förnyad
ympning (revaccination) af personer, som för mer än tio år tillbaka undergått
vaccination.

Mom. 2. I afseende på revaccination af dem, som till krigstjenst
antagas, gälla särskildt meddelade föreskrifter.

§ 4.

På helsovårds- eller kommunalnämndens anfordran skall, beträffande
person, som öfverskridit den för vaccination i allmänhet bestämd» åldersgräns,
företes intyg, att han blifvit med framgång vaccinerad eller, om,,så

Lagutskottets Utlåtande N:o 67. 3

icke skett, styrkas, att dertill förefinnes giltigt skäl. Fullgörandet häraf
åligger i fråga om person, hvilken ej fylt aderton år, hans målsman.

§ 5.

Föreståndare för allmän eller enskild skola, läro- eller uppfostringsanstalt
vare skyldig att före persons intagning såsom lärjunge vid anstalten
affordra honom eller, om han står under målsman, den sistnämnde intyg,
att personen i fråga antingen blifvit med framgång vaccinerad eller på
grund af någon af de i § 1 nämnda omständigheter är vid tillfället fri från
skyldighet att undergå ympning. Utan sådant intyg må icke någon vinna
inträde såsom lärjunge vid anstalten, dock med undantag för skolpligtigt
barn, som anmäles till intagning i folkskola eller i läroanstalt för döfstumma
eller blinda; börande sådant barn, om behörigt intyg ej företetts,
genom föreståndarens försorg genast anmälas hos helsovårds- eller kommunalnämnden
i den ort, der barnet är kyrkobokfördt, och, så snart lämpligen
ske kan, med tjenliga medel befordras till ympning.

Såsom föreståndare enligt denna paragraf anses, om vid anstalten finnes
blott en lärare eller lärarinna, denna. Der flera lärare eller lärarinnor
äro anstälda, skall, om rektor, föreståndare eller styresman för anstalten ej
finnes, såsom föreståndare enligt denna paragraf anses, vid offentlig folkundervisningsanstalt
den, som af vederbörande skolråd eller skolstyrelse fått
sådant uppdrag för hela anstalten eller del deraf sig anförtrodt, samt vid
annan läro- eller uppfostringsanstalt den bland lärarne eller lärarinnorna
som har den längsta tjensteåldern, och, vid lika tjensteålder, den, som är
till lefnadsåren äldst.

§ 6.

Mom. 1. Rättighet att vaccinera tillkommer:

a) legitimerade läkare;

b) andra personer af båda könen, hvilka, på sätt särskild! finnes stadgadt,
inhemtat kunskap och vunnit skicklighet i konsten att vaccinera
äfvensom förvärfva! insigt om äkta skyddskoppor förlopp och kännetecken
jemte kunskap om sättet att föra vaccinationsjournal samt häröfver erhållit
föreskrifna intyg; och

c) dem, hvilka, då denna förordning träder i kraft, ega behörighet att
vaccinera.

Lagutskottets Utlåtande N:o 67-

Mom. 2. Endast legitimerad läkare må taga vaccin af ympad person.
I lappmarken vare likväl äfven vaccinatör, som icke är legitimerad läkare,
berättigad att på nämnda sätt taga vaccin, när skyddskoppympningen
der eljest ej kan upprätthållas.

§ 7.

Mom. 1. Hvarje kommun i riket utgör för sig ett vaccinationsdistrikt,
inom hvilket erforderligt antal vaccinatörer (vaccinatriser) skall af kommunen
anställas. Varda två eller flere vaccinatörer anstälda inom en kommun,
skall åt hvarje vaccinatör anvisas ett särskildt tjenstgöringsområde
(vaccinationskrets). Beslut om vaccinationsdistrikts fördelning i sådana områden
fattas, efter helsovårdsstyrelsens hörande, i stad af stadsfullmägtige
eller allmän rådstuga och å landet vid kommunalstämma samt underställes
Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Varder beslutet faststäldt, skall detsamma
införas i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes allmänna kungörelser.
På enahanda sätt förfares vid fråga om ändring eller upphäfvande af distriktets
fördelning i vaccinationskretsar.

Mom. 2. Vilja två eller flera kommuner, som gränsa intill hvarandra,
förena sig om gemensam vaccinatör, må det ske, om tillstånd dertill
lemnas af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken då jemväl har
att meddela de särskilda föreskrifter, som pröfvas nödiga för skyddskoppympningens
behöriga handhafvande inom dessa kommuner. Vid gemenskap,
som sålunda blifvit bestämd, skall förblifva, intill dess Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, efter gjord framställning, annorlunda förordnar.

Mom. 3. I civil tjenst anstäld läkare må ej, utan på skäl, som af
medicinalstyrelsen godkännes, undandraga sig att vara vaccinatör i den till
hans tjenstgöringsområde hörande kommun eller vaccinationskrets, inom
hvilken han är bosatt; dock bör, der så pröfvas nödigt, erforderligt antal
lämpliga och till skyddskoppympnings utöfvande behöriga personer ställas
till läkarens förfogande att under hans inseende biträda vid skyddskoppympningen.

Mom. i. I stad, der blott en stadsläkare är anstäld, skall han vara
vaccinatör för staden i dess helhet eller, om den är delad i vaccinationskretsar,
inom en af dessa. Har stad i sin tjenst två eller flere stads- eller
stadsdistriktsläkare, skall minst en af dem vara vaccinatör derstädes. Jemväl
i dessa fall skall, der så pröfvas nödigt, erforderligt antal lämpliga och

Lagutskottets Utlåtande N:o 67.

behöriga biträden ställas till vederbörande läkares förfogande i enlighet med
hvad i mom. 8 af denna paragraf sägs.

'' , :'' v . ,rt§8- lv ; 7:T7:. ’!''7yi ^ .7.,;: 1

Ingen må vägra legitimerad läkare, som vaccinerat barn, att af detsamma
taga ympämne, om sådant befinnes erforderligt och med ympningens
framgång förenligt. Under enahanda förutsättning må vaccintagning
från barn ej heller vägras annan dertill berättigad vaccinatör i lappmarken.

§ 9-

Från medicinalstyrelsens vaccinationskontor ega vaccinatörer, så ock
andre, som hafva befattning med skyddskoppympningen, att vid behof reqvirera
och i mån af tillgång utbekomma animal vaccin, som skall lemnaS
kostnadsfritt åt förste provinsialläkare och med dem likstälde stadsläkare
äfvensom åt vaccinatörer. Pålitligt ympämne skall jemväl hos nämnde läkare
hållas vederbörande vaccinatörer kostnadsfritt till hända.

... j m;; i: ; . «. tv;.-! i-,''fn. . -Ht f-*r 1 ''.V

§. 10.

Utgifter för tryckning af instruktioner, anvisningar för skyddskoppympningens
utöfvande, blanketter till vaccinationslistor och vaccinationsintyg
m. m. äfvensom förste provinsialläkares och med dem likstälde stadsläkares
nödiga omkostnader för beredande af tillgång på ympämne godtgöras
af statsmedel.

§ il Huruledes

postafgifter för försändelser, hvilka i tjensteärenden från
vaccinatörer aflemnas till posten för att genom dess försorg befordras, må
gäldas af allmänna medel, samt huru och på hvad vilkor frankeringsfrihet
må åtnjutas för postförsändelser, innehållande vaccin eller reqvisition å sådan,
derom är särskildt stadgadt.

§ 12.

Vaccinatör eger åtnjuta arfvode och ersättning enligt följande bestämmelser,
1. '' 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 67.

a) För hvarje person, som vederbörligen uppförts å de årliga ympningslistorna,
utgår, der ej annorlunda öfverenskommes, af kommunens medel
ett arfvode af 20 öre.

b) För hvarje lyckad vaccination eller revaccination betalas af den
ympade eller hans målsman, mot erhållande af ett utaf vaccinatören utfärdadt
intyg angående ympningen, en afgift af 50 öre; skolande dock för
person, hvilken enligt bevis af vederbörande kyrkoherde, kronobetjent eller
stadsfogde är fattig eller som, i fall sådant bevis ej företetts, saknar utmätningsbar
tillgång till afgiftens erläggande, denna gäldas af den kommun,
i hvilken ympningen egt rum. Intyg, att ympning slagit fel samt
huruvida och, i sådant fall, när förnyad ympning skall anställas, lemnas
utan afgift.

c) För förnyadt sådant vaccinatörsintyg, hvarom i punkten b) förmäl
es, erlägges af den, som begärt intyget, 25 öre. Begär enskild person
af vaccinatör annat intyg, skall intyget af den sökande lösas med 50 öre.
IQtyg> som i denna punkt afses, må utan afgift utbekommas under enahanda
vilkor, som för liknande fall stadgas i förordningen angående expeditionslösen.

d) För inställelse å offentligt utlyst vaccinations- eller besigtningsmöte
utgår, derest vaccinatören är förste provinsialläkare, provinsial-, extra
provinsial- eller biträdande provinsialläkare eller vikarie för sådan läkare, i
enahanda ordning som vid läkares tjensteresor, af statsmedel en särskild
ersättning, der platsen för nämnda möte ligger annorstädes än i stad,
hvarest läkaren är bosatt, och derjemte befinner sig på längre afstånd från
läkarens bostad än två kilometer, efter den klass i gällande resereglemente,
som är för provinsialläkare bestämd, och i annat fall med fem kronor i
dagtraktamente utan rätt för läkaren att beräkna reseersättning. Åt annan
vaccinatör å landet skall för hans inställelse å sådant möte, när platsen
derför ligger på längre afstånd än två kilometer från hans bostad, skälig
reseersättning utgå af kommunens medel efter den grund, som vid vaccinatörens
antagande eller sedermera blifvit å kommunalstämma faststäld.

Har den i punkten b) stadgade afgift icke blifvit till vaccinatören
erlagd inom trettio dagar, sedan hans i samma punkt omförmälda intyg
om lyckad vaccination eller revaccination funnits att hos honom tillgå,
eger vaccinatören att å landet, hvartill i detta fall jemväl hänföres stad,
lydande under landsrätt, till kronofogden och i öfriga städer till vederbörande
stadsfogde eller, der stadsfogde ej finnes, till magistraten aflemna
ifrågavarande intyg jemte af vaccinatören till rigtigheten bestyrkt restlängd,

Lagutskottets Utlåtande N:o 67.

upptagande de ympades och deras målsmäns namn och hemvist samt de
oguldna afgifternas belopp, hvarefter med afgifternas indrifning och redovisning
förfares på sätt i fråga om uttagande af expeditionslösen är stadgadt;
åliggande det utmäta in gsförrättaren att, när den ympade eller hans målsman
saknar utmätningsbar tillgång till afgiftens erläggande, derom utan ersättning
lemna erforderligt intyg, hvarefter afgiften, likaledes utan ersättning,
skall uttagas hos vederbörande kommun. De i punkten c) omnämnda afgifter
må utmätas i enahanda ordning, som är bestämd för utmätning af
expeditionslösen.

§ 13.

Mom. 1. Målsman, som utan giltigt skäl uraktlåter att efter anmaning
fullgöra hvad honom enligt § 2 af denna förordning åligger, straffes med
böter från och med två till och med tjugu kronor. Till enahanda straff
vare ock den förfallen, som, sedan han fylt aderton år, utan giltig orsak
underlåter att efter anmaning ställa sig till efterrättelse något af hvad som
föreskrifvits i § 1. Visar sålunda sakfäld person fortfarande försumlighet eller
tredska med hänsyn till uppfyllandet af ifrågavarande skyldighet, eger vederbörande
helsovårds- eller kommunalnämnd förelägga honom viss tid, inom
hvilken, vid vite, berörda skyldighet skall vara fullgjord. Försittes vitet,
eger nämnden att genom nytt vite göra sig hörsammad eller anmäla förhållandet
hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Af kommunalnämnd förelagda
viten må tillhopa ej öfverstiga tjugu kronor.

Mom. 2. Den, som ej ställer sig till efterrättelse stadgandet i § 4,
böte två kronor, när ohörsamheten icke är förenad med förseelse, som är
belagd med högre ansvar.

Mani. 3. Vägrar någon att under de i § 8 anförda omständigheter
låta taga vaccin, straffes med böter från och med två till och med femtio
kronor.

Mom. 4. Vaecinatör eller annan utöfvare af skyddskoppympning eller
föreståndare för skola, läro- eller uppfostringsanstalt eller med sådan föreståndare
enligt § 5 likstäld person, som utan laga förfall underlåter att
fullgöra hvad honom enligt denna förordning eller särskilda i kraft af densamma
utfärdade föreskrifter åligger, böte, der underlåtenheten icke enligt
allmän lag är belagd med högre ansvar, från och med två till och med
femtio kronor. Låter vaecinatör eller annan utöfvare af skyddskoppympning
sig ej häraf rätta och är förseelsen af1 svårare beskaffenhet, eger

o Lagutskottets Utlåtande N:o 67.

medicinalstyrelsen att, efter förutgången varning, fråntaga honom rättigheten
att vaccinera.

Mom. 5. Visar vaccinatör eller annan utöfvare af skyddskoppympning
vid dess verkställande vårdslöshet, oförstånd eller oskicklighet, eller tager
han, utan att vara dertill berättigad, vaccin af ympad person, böte, der
ej straff enligt allmän lag bör följa, från och med två till och med etthundra
kronor.

Mom. 6. Verkställer någon skyddskoppympning utan att vara dertill
berättigad, straffes med böter från och med två till och med tvåhundra
kronor, der ej enligt allmän lag högre ansvar bör följa å förfarandet.

§ 14.

Mom. 1. Förseelse mot denna förordning eller mot de enligt densamma
meddelade föreskrifter skall åtalas hos polisdomstol, der särskild
sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, der sådan icke finnes,
vid allmän domstol; och galle, i fråga om klagan öfver domstols eller
poliskammares beslut i dessa mål, hvad i allmänhet angående besvär i
brottmål är förordnadt.

Mom. 2. Förseelserna åtalas af allmän åklagare; egande helsovårdseller
kommunalnämnd ock att för särskildt fall förordna åklagare.

§ 15.

Öfver de beslut, hvilka det efter denna förordning eller de enligt densamma
meddelade föreskrifter tillkommer Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
helsovårds- eller kommunalnämnd att meddela, eger den, som anser sin rätt
deraf förnärmad eller obehörigen inskränkt, att anföra besvär öfver Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes beslut hos Kongl. Maj:t inom den tid, som för
öfverklagande af förvaltande myndigheters och embetsverks beslut är bestämd,
samt öfver helsovårds- och kommunalnämnds beslut hos Kongl. Maj:ts
befallningshafvande inom'' den tid, som är bestämd för öfverklagande af
kommunalstämmas beslut; gällande dock, utan hinder af besvär, beslutet till
efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda vederbörligen förordnadt.

§ 16.

Böter och viten efter denna förordning och de i enlighet med densamma
meddelade föreskrifter tillfalla kommunens kassa.

Lagutskottets Utlåtande N:o 67. “

Saknas tillgång till fulla gäldandet af dessa böter och viten, skola de
förvandlas enligt allmän lag.

§ 17.

De närmare föreskrifter, som kunna erfordras för tillämpningen af
denna förordning, utfärdas af Kongl. Maj:t.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1899.

I sammanhang dermed har Kongl. Maj:t meddelat underrättelse, att,
derest de i ofvan intagna förslag angifna grunder för skyddskoppympningens
ordnande vunne Riksdagens godkännande, Kongl. Maj:t vore sinnad
utfärda vaccinationsreglemente i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett
propositionen bifogadt förslag till sådant reglemente af följande lydelse.

Förslag

till

vaccinationsreglemente.

§ 1-

Skyddskoppympning må kunna under alla årstider företagas; dock
vare vaccinatör, utan att annat aftal särskild! träffats, icke pligtig att under
andra tider än från början af maj till slutet af augusti månad hvarje år
vid offentligt utlysta vaccinationsmöten förrätta vaccination och ^vaccination,
så framt icke smittkoppor gå i orten eller inom annat med densamma
i lifligare förbindelse stående samhälle. I sådan händelse skall inom den
eller de trakter och för den tid, medicinalstyrelsen med hänsyn till faran
för sjukdomens spridning bestämmer, den offentliga skyddskoppympningen,
Bill. till Riksd. Prat. 1898. 7 Sami. 38 Häft. 2

Lagutskottets Utlåtande N:o 67.

utan afseende på årstid, oafbrutet pågå och fortsättas med alla, som infinna
sig för ympnings undergående.

§ 2.

Det åligger hvarje vaccinatör för hans tjenstgöringsområde:

a) att i början af hvarje kalenderår dels med ledning af uppgifter från
presterskapet och vederbörande församlingsföreståndare uppgöra listor, enligt
af medicinalstyrelsen faststäldt formulär, öfver såväl under närmast föregående
året födda som då inflyttade, ännu lefvande och qvarboende vaccinationspligtiga
personer, dels ock å samma listor anteckna öfriga personer,
som äro skyldiga att undergå vaccination och besigtning;

b) att i samråd med vederbörande helsovårds- eller kommunalnämnds
ordförande bestämma den ordning, i hvilken skyddskoppympningen och den
derpå följande besigtningen af de ympade böra företagas; skolande underrättelse
om nämnda ordning samt om tid och ställe för ympningen inom
olika trakter af tjenstgöringsområdet ej mindre genom ordförandens försorg
medelst kungörelse från predikstolen eller på annat lämpligt sätt lemnas
allmänheten än äfven af vaccinatören meddelas vederbörande provinsial-,
extra provinsial- eller stadsläkare så tidigt, att han må kunna komma till
städes, om så pröfvas nödigt;

c) att i behörig tid förse sig med ympämne, som på reqvisition utbekommes
från medicinalstyrelsens vaccinationskontor eller tillhandahålles
hos vederbörande förste provinsialläkare eller med sådan likstälde stadsläkare;
dock att vaccinatör, som är legitimerad läkare, äfven bör, sedan skyddskoppympningen
inom hans tjenstgöringsområde kommit i gång och så länge
den för året pågår, sjelf söka bereda sig tillgång till vaccin medelst ympning
från person till person, hvarjemte sådan vaccinatör skall uppsamla
vaccin från friska och dertill lämpliga barn samt insända densamma till
vederbörande förste provinsialläkare eller med sådan likstälde stadsläkare;

d) att på vederbörligen angifna tider och ställen med skyddskoppor
ympa alla tillstädeskommande personer, som äro skyldiga att undergå ympning
eller eljest för sådant ändamål anmäla sig;

e) att på sjunde eller åttonde, senast nionde dagen efter verkstäld
ympning besigtiga den ympade för utrönande, huruvida skyddskoppor uppkommit,
samt fördenskull vid ympningens utförande underrätta den ympade,
hans föräldrar eller målsman om tid och ställe för besigtningen;

Lagutskottets Utlåtande N:o 67. 11

f) att, derest person, som, på sätt i näst föregående punkt sägs, skall
undergå besigtning, icke för sådant ändamål kommit tillstädes a utsatt tid
och plats, genast anmäla förhållandet hos vederbörande helsovårds- eller
kommunalnämnds ordförande;

g) att efter verkstäld besigtning utfärda intyg, enligt af medicinalstyrelsen
faststäldt formulär, huruvida ympningen lyckats eller slagit fel,
samt, i senare fallet, om och när densamma skall förnyas,

h) att föra noggranna anteckningar öfver alla af honom ympade personer
(vaccinationsjournaler) samt årligen före den 16 september insända
afskrift af dessa journaler till vederbörande pastorsembete i hans tjenstgöringsområde
och, om journalerna innehålla anteckningar rörande person,
som är kyrkobokförd annorstädes, jemväl behörigt, utdrag till pastorsembetet
eller föreståndaren i den församling, der ifrågavarande person är
kyrkobokförd;

i) att, derest någon begär förnyadt intyg af beskaffenhet, som i punkten
g) sägs, utfärda sådant intyg med ledning af vaccinationsjournalen;

k) att vid hvarje kalenderårs slut till vederbörande helsovårds- eller
kommunalnämnd ingifva redogörelse, enligt af medicinalstyrelsen faststäldt
formulär, för skyddskoppympningen under året; börande dervid uppgift
särskildt lemnas dels beträffande de personer, hvilka försummat att låta
vaccinera sig eller till deras omvårdnad hörande ympningspligtige, hvarvid
äfven de senares namn böra utsättas, eller hvilka, oaktadt sådan uppmaning,
hvarom nedan i § 8 mom. 2 sägs, underlåtit att a kungjord tid och plats
inställa sig eller dem till besigtning, dels ock om hvad med hänsyn till
skyddskoppympningen finnes an märknings värdt eller anses kunna i ett eller
annat afseende påkalla åtgärd från helsovårds- eller kommunalnämndens
sida; och

l) att noggrant ställa sig till efterrättelse de råd och anvisningar, hvilka
med hänsyn till skyddskoppympningen utfärdas af medicinalstyrelsen.

Hvad här ofvan under punkterna e), f), g), h), i) och 1) finnes för
vaccinatör föreskrifvet gäller äfven för öfriga personer, som äro behörige
att vaccinera och hvilka, utan att vara till vaccinatörer antagne, utöfva
skyddskoppympning; skolande af dem förteckningar å de personer, som
blifvit af dem med framgång ympade, uppgöras enligt af medicinalstyrelsen
faststäldt formulär och årligen "före den 1 september aflemnas till lielsovårdsstyrelsen
i den ort de ympade tillhöra.

Lagutskottets Utlåtande N:o 67.

§ 3.

Mom. 1. Helsovardsnämnd eller, der sådan ej finnes, kommunalnämnd
åligger:

a) att, sedan vederbörande stads- eller förste provinsialläkare blifvit
hörd beträffande kompetensen hos sådana till vaccinatörsbefattning sökande,
som ej äro legitimerade läkare, antaga med viss uppsägningstid erforderligt
antal vaccinatörer, hvar och en med sitt särskilda tjenstgöringsområde, så
ock att, när vaccinatör finnes ej längre böra bibehållas vid sin befattning,
honom entlediga; skolande i såväl ena som andra fallet derom till Kongl.
Maj:ts befallningshafvande sändas underrättelse för att införas i denna myndighets
allmänna kungörelser;

b) att med uppmärksamhet följa vederbörande vaccinatörers förhållande
i deras tjensteutöfning, gifva dem behöflig del af inkomna förteckningar
samt tillse, att såväl vaccinatörerne som andra personer, hvilka gå till hända
med skyddskoppympning inom orten, iakttaga hvad dem åligger enligt detta
reglemente och på grund deraf utfärdade föreskrifter; samt

c) att i anledning af vederbörande vaccinatörs årsberättelse vidtaga
nödiga åtgärder till skyddskoppympningeus befrämjande inom orten samt
allvarligt tillhålla dem, som sådant försummat, att låta vaccinera och till
besigtning inställa sig eller till deras omvårdnad hörande ympningspligtige;
skolande nämnden, derest sådant erfordras, anmäla uraktlåtenhet i berörda
hänseende till författningsenlig påföljd samt taga på nämnden i öfrigt ankommande
matt och steg för rättelses vinnande. .Härvid eger nämnden, i
händelse af behof, påkalla och erhålla biträde af kronobetjeningen.

Stadgandet i punkten a) om tillsättning och entledigande af vaccinatör
eger ej tillämplighet i fråga om stadsläkare i stad, der blott en sådan
läkare finnes anstäld.

Mom. 2. Har vaccinatör eller annan behörig utöfvare af skyddskoppympning
hos helsovårdsstyrelsens ordförande anmält, att person, som bort
undergå besigtning, icke för sådant ändamål kommit tillstädes å utsatt tid
och plats, skall ordföranden utan uppskof uppmana den besigtningsskyldige
eller den, som haft att ombesörja hans inställelse, att ofördröjligen fullgöra
hvad honom härutinnan åligger.

Ordföranden vare ock skyldig att, så snart han genom läkares intyg
fått tillförlitlig kunskap om något sjukdomsfall af smittkoppor i orten,
derom skriftligen underrätta vederbörande pastorsembete eller församlingsföreståndare
med uppgift tillika om den insjuknades namn, ålder och bostad.

Lagutskottets Utlåtande N:o 67.

8 4.

Mom. 1. Presterskapet samt inspektörer, föreståndare ock lärare vid
uudervisnings- eller uppfostringsanstalter böra låta sig angeläget vara att,
i hvad på dem beror, befordra skyddskoppympningen och uppmuntra till

dess begagnande. *

Mom. 2. Pastorsembetet inom hvarje församling åligger:

a) att, efter mottagande af vaccinationsjournalerna, utan uppskof och
senast före den 1 oktober i församlingsboken anteckna dem, som i journalerna
uppgifvas vara med framgång vaccinerade eller oemottagliga för skyddskoppympning,
så ock att, när tillförlitlig uppgift att person haft smittkoppor
erhållits, derom göra anteckning i församlingsboken; skolande enahanda anteckningar
med stöd af företedt flyttningsbetyg eller intyg från vaccinatör
eller annan behörig utöfvare af skyddskoppympning äfven göras vid inflyttande
personers inskrifning i församlingsboken;

b) att på grund af de i punkten a) omförmälda anteckningar särskildt
i hvarje utfärdadt flyttningsbetyg eller intyg för intagning i läro- eller upp.
fostringsanstalt anmärka, om den eller de personer, för hvilka intyget utfärdats,
haft smittkoppor eller visat sig oemottagliga för skyddskoppympning
eller huruvida de undergått lyckad vaccination eller icke;

c) att, sedan fullständiga anteckningar gjorts efter vaccinationsjournalerna,
insända de senare till vederbörande proviusial-, extra provinsialeller
stadsläkare; samt

d) ej mindre att före den 16 januari hvarje ar till vederbörande
vaccinatör aflemna förteckning å de under närmast föregående kalenderår
inom församlingen födda och dit inflyttade icke vaccinerade barn, som ej
redan aflidit eller haft smittkoppor eller visat sig oemottagliga för skyddskoppympning
eller utflyttat, än äfven att, sedan enligt gällande folkskolestadga
uppgjorts föreskrifven förteckning öfver de under löpande kalenderåret
i skolåldern inträdande och vissa äldre skolpligtiga barn, låta, så snart
ske kan, tillställa vaccinatören en lista å de i samma förteckning upptagna
barn, hvilka hvarken blifvit vaccinerade eller haft smittkoppor eller visat
sig oemottagliga för skyddskoppympning; skolande i såväl berörda lista som
förstnämnda förteckning uppgift tillika meddelas å barnens samt deras fäders,
mödrars eller målsmäns namn och bostad.

Mom. 3. Hvad i detta reglemente är om presterskapet och pastorsembete
föreskrifvet gäller i tillämpliga delar äfven om främmande trosbekännares
församlingsföreståndare.

Lagutskottets Utlåtande N:o 61.

§ 5.

Högsta tillsynen öfver skyddskoppympningen i riket tillkommer medicinalstyrelsen,
som eger att i öfverensstämmelse med gällande författningar
meddela råd och anvisningar rörande skyddskoppympuingens utöfning samt
vidtaga alla de åtgärder för dess behöriga vidmagthållande, som af styrelsen
bero, och i öfrigt, der så erfordras, till Kongl. Maj:ts pröfning hemställa
hvad styrelsen i detta afseende finner nödvändigt eller gagneligt.

§ 6.

Kongl. Maj.ts befallningshafvande skola, hvar inom sitt län, vaka deröfver,
att alla kommuner ega tillräckligt antal vaccinatörer och att vederbörande
kommunala helsovårdsstyrelser fullgöra hvad dem med hänsyn till
skyddskoppympningen åligger, för hvilket ändamål Kongl. Maj:ts befallningshafvande
äfven ega att, då sådant finnes vara af nöden, förelägga lämpliga
viten. När till Kongl. Maj:ts befallningshafvandes kunskap kommer,
att å någon ort missförhållanden med hänsyn till skyddskoppympningen i
ett eller annat afseende förefinnas, skall Kongl. Maj:ts befallningshafvande
tillse, att tjenliga åtgärder för dessas undanrödjande vidtagas.

§ 7.

Beträffande förste provinsialläkares, proviusial-, extra provinsial- och
stadsläkares åliggande i afseende å skyddskoppympningen stadgas särskilt
i den för dem utfärdade nådiga instruktion.

§ 8.

Der i stad, som ej deltager i landsting, särskilda förhållanden påkalla
undantag från de i detta reglemente meddelade föreskrifter, vill Kongl.
Maj:t, på derom af stadsfullmägtige, efter kelsovårdsnämndens hörande, gjord
framställning, taga i öfvervägande, huruvida sådant undantag må medgifvas;
skolande, när sålunda ifrågasatt undantagsbestämmelse anses föranleda särskild
kostnad, framställningen åtföljas af handlingar, utvisande, att staden
åtagit sig kostnadens bestridande.

Lagutskottets Utlåtande N:o 67. 15

Detta reglemente skall träda i kraft den 1 januari 1899, dock hvad
Stockholm beträffar med den ändring, som betingas af nådiga förordningen
angående mantalsskrifning i denna stad och hvarom meddelas särskilda bestämmelser.

Såsom man torde erinra sig, förehade sistlidet ars Riksdag till behandling
en af Kongl. Maj:t afbiten proposition rörande samma ämne som den
nu föreliggande.

Sammansatta stats- och lagutskottet, hvilket hade att öfver det då föreliggande
förslaget afgifva utlåtande, afstyrkte emellertid bifall till detsamma;
och blef denna utskottets hemställan godkänd af båda kamrarne.

Nu föreliggande förslag till förordning angående skyddskoppympningen
är till största delen af samma innehåll som det vid sistlidet års riksdag framlagda.
Frånsedt några mindre väsentliga ändringar uti 13 §:s 4:de och 6:te
moment i fråga om straffbestämmelserna för försummelse vid vaccinations
verkställande eller obehörigt utöfvande af vaccination, betecknar det nu
ifrågavarande förslaget i sak endast den skiljaktigheten från det af sistlidet
års Riksdag pröfvade förslag, att bestämmelserna om ^vaccination, hvilken
uti det sistnämnda ålades såsom en allmän skyldighet, utgått och ersatts med
en i 3 §:s 1 mom. intagen uppfordran till dem, som enligt förslaget hafva
bestyr med skyddskoppympningen eller öfva tillsyn derå, att befrämja revaccinations
verkställande.

Denna skiljaktighet emellan de båda förslagen synes dock utskottet ej
vara af sådan betydelse, att deri kan finnas anledning att frångå den uppfattning
om behöfligheten och lämpligheten af fullständigt omarbetad förordning
angående skyddskoppympningen, som af sammansatta stats- och
lagutskottet vid sistlidet års riksdag uttalades och hvilken vann Riksdagens
godkännande.

Val må medgifvas, att, såsom departementschefen uttalat, motståndet
mot den ifrågasatta förordningen vid sistlidet års riksdag att döma af
under diskussionen inom kamrarne gjorda uttalanden — till stor del rigtade
sig mot bestämmelserna om revaccination, men denna omständighet
torde ej få tolkas såsom ett erkännande från Riksdagens sida, att Riksdagen
mot förslaget i öfrigt ej fann något särskilt att erinra. Tvärtom häntyder
sammansatta stats- och lagutskottets uttalande — hvilket ingick såsom mo -

Lagutskottets Utlåtande N:o 67.

lavering för Riksdagens svarsskrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t — derpå,
att revaccinationen ej utgjort något hufvudsakligt och afgörande skäl för
Riksdagens afslag å Kongl. Maj:ts framställning, något, som för öfrigt dess
mindre bör antagas hafva varit fallet, då Riksdagen ju för denna händelse
varit oförhindrad att ur förordningen utesluta bestämmelserna om re vaccination.

Huru än härmed må förhålla sig, anser utskottet, att de af sammansatta
stats- och lagutskottet till stöd för dess afstyrkande hemställan anförda
skäl kunna i all hufvudsak med fog åberopas jemväl för afslag
å Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning, och vill utskottet derför, under
bifogande af de vid Kongl Maj:ts proposition till sistlidet års Riksdag
fogade tabeller, återerinra om sammansatta stats- och lagutskottets
uttalande.

»Det sammansatta stats- och lagutskottet», så lyder ifrågavarande motivering,
»till hvilket ifrågavarande proposition öfverlemnats, har pröfvat de
skäl, som, enligt statsrådsprotokollet, vederbörande departementschef framdragit
för förslaget. Utskottet har emellertid ej af dem kunnat öfvertygas
om nödvändigheten af den genomgripande förändring i lagstiftningen angående
vaccinationen, som förslaget innebär. Departementschefen har sjelf
anmärkt, att efterlefnaden af nuvarande påbud om vaccinationens begagnande
haft till följd, att smittkopporna, som förut ofta anstält svåra härjningar
bland Sveriges inbyggare, på senare tid uppträdt mera sällan och
mycket lindrigare. Detta synes äfven med fullkomlig tydlighet ådagaläggas
af såväl den vid propositionen fogade tabellen n:o 2 som den likaledes bifogade
grafiska framställningen öfver i Sverige inträffade dödsfall af smittkoppor
på hvarje million invånare under åren 1749 —1894. Af den senare
framgår, att efter vaccinationens införande i Sverige antalet dödsfall,
förorsakade af smittkoppor, högst få år stigit öfver 500 på millionen invånare
— sedan år 1810 endast fyra gånger och deraf ej mer än en
gång nemligen år 1874, nalkats tusentalet — men deremot under många år
ej ens belöpt sig till etthundra. Vid jemförelse med den föregående tiden,
då en på liknande sätt beräknad dödsprocent af 3,000, 4,000, 5,000 eller
ännu mer ej varit ovanlig, tyda ofvannämnda siffror på, att ganska tillfredsställande
förhållanden uti ifrågavarande hänseende inträdt. Tabellen n:o 2
ådalägger bland annat, att i Sverige under de tio åren 1885—1894 hela
antalet kända dödsfall i smittkoppor intet år öfverstigit 25 och de flesta
åren icke ens uppgått till 10. Om också detta delvis kan bero derpå, att
någon mera utbredd koppepidemi icke uppträdt under sagda tid, må likväl

Lagutskottets Utlåtande N:o 67.

erinras, att, enligt hvad den grafiska framställningen utvisar, någon lika
lång tidsperiod aldrig förut kunnat förete lika fördelaktiga siffror. På grund
häraf, och då utskottet ej har sig bekant, att något missnöje med nu gällande
vaccinationsbestämmelser framträdt, åtminstone ej i allmännare omfattning,
har det synts utskottet, som om något stöd för yrkandet om
skärpning i de nuvarande bestämmelserna angående vaccinationen icke kan
hemtas derifrån, att samma bestämmelser skulle på senare tid hafva visat
sig otillräckliga.

Det skulle visserligen kunna tänkas, att förhållandena kunde blifva
ännu gynsammare och i synnerhet säkerheten mot tillfälliga epidemier
ännu större än nu, i fall strängare bestämmelser infördes. Men dervid
torde man dels böra tillse, huruvida synnerligen fördelaktigare förhållanden
än de i Sverige rådande i verkligheten låta sig vinna, och dels bör man
vid bedömandet af reformer i detta hänseende afväga de eventuella fördelarne
mot de olägenheter, som komma att uppstå.

I det förstnämnda afseendet kunna värdefulla upplysningar inhemtas af
den propositionen bifogade tabell n:o 1, hvilken utvisar, att af de derstädes
upptagna länder i Europa endast Skottland och Irland kunna uppvisa gynsammare
siffror än Sverige. Enligt departementschefens redogörelse är dock
i dessa länder visserligen vaccinationen obligatorisk, men icke revaccination.
Alla öfriga i tabellen upptagna länder, äfven de, hvarest en strängare lagstiftning
i ämnet, liknande den af Kongl. Maj:t nu föreslagna, är gällande,
visa ofördelaktigare siffror. Om också detta delvis kan bero på ogynsammare
sanitära förhållanden i allmänhet, torde likväl, då Sverige således får
anses vara i ifrågavarande afseende bland de allra bäst lottade land i Europa,
ej heller af jemförelse med utlandet något skäl till förändring af nuvarande
lagstiftning kunna hemtas.

Men äfven under förutsättning, att någon fördel i ifrågavarande hänseende
skulle kunna vinnas genom införande af de skärpta bestämmelser,
som Kongl. Maj:t föreslagit, håller utskottet före, att de stora olägenheter
och svårigheter, som deraf skulle förorsakas allmänheten, vida öfverväga
fördelarne. Vaccinationen, sådan den nu bedrifves, synes hafva tillvunnit
sig allmänhetens förtroende, och utskottet är öfvertygadt, att detta skall
framdeles blifva förhållandet i allt högre grad. Deremot befarar utskottet,
att de stränga bestämmelser, som innefattas i Kongl. Maj:ts förslag, möjligen
kunna bland befolkningen väcka ovilja, hvilken särskildt torde komma
att vända sig emot de föreslagna straffbestämmelserna. Förtroendet för skydds Bih.

till Riksd. Prot. 1898. 7 Sami. 38 Höft. 3

18 Lagutskottets inlåtande N:o 67.

koppympningen skulle, enligt utskottets förmenande, till och med kunna
derigenom rubbas».

Af hvad sålunda anförts föranlåtes utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke
må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 19 april 1898.

På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herr Lindgren.

[ ''•'':’*>•! .''U ■ ''J > ."orrti- nan

*r (Fj, ? r / MiTTvT f ‘! L ;'' 11 f.J! ■: 1 !*Te* L /> IJ,,»I flif* r\U\;W

l(''''r > v’ i hai .'']''■■■'' . ■ .‘fn cl hank! i fm;v

Herrar Husberg, Fröberg och Ohlsson hafva begärt få antecknadt, att
de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

• i-vnifläJ^d ''År. ''h k ^i.nRjoiui drum! - -brem

;i iffii-ipi''.!-'' Vio,- oh Ht: j * Vi jo) to/fall. -lellisd ,-t:>^::!>.viö''! Visit/. .JgfioX mo>

I ‘W

moni noqqo>l virfla t HclaböQ

real

oca i

Cfc: 81

Af * 1

<>> ]?!&>,<£?.<! t

''it .

hg >Ö4-ötäCG.{:

nr ;eö?.n&(4

ii| <?oc.w

o "h -

BILAGOR

t , IP,OI<’A ''<wt

i»! f;s i. i.rt

■.It:*

00...! ,■(■»>

)0.00?,i:;S

Lagutskottets Utlåtande N:o 67.

Tab. 1. Dödsfall i smittkoppor inom

Länder	1889	1890	1891
Invånare	Döds- fall	Invånare	Döds- fall	Invånare	Döds- fall
Sverige .............................................	4,774,409	2	4,784,981	2	4,802,751	2
Tysta riket .........................................	48,699,520	200	49,214,073	58	49,728,626	49
Danmarks städer ....................................	681,551	3	722,244	1	722,244	10
Schweiz''...............................................	2,944,238	‘ 3	2,955,142	32	2,966,046	26
Nederländerna .......................................	4,505,932	10	4,510,815	1	4,564,565	10
England och Wales .................................	28,247,151	23	29,015,613	16	29,002,526	49
Skottland .............................................	4,013,029	6	4,003,132	0	4,033,180	0
Irland..................................................	4,808,728	0	4,717,959	0	4,681,248	7
Frankrikes städer....................................	7,468,452	1,418	7,204,254	1,058	7,454,204	1,164
Ungern med Fiume, Kroatien och Slavonien	Uppgifter sak	las	Uppgifter sak	nas	Uppgifter sak	nas
Italien...................................................	29,969,654	13,416	30,158,408	7,017	30,347,291	2,915
Belgien ................................................	6,093,798	1,212	6,069,321	636	6,136,444	1,300
Österrike................................................	omkr. 23,000,000	12,358	omkr. 23,800,000	5,935	omkr. 23,800,000	6,838
Spanien ................................................	» 11,864,000	8,472	» 13,000,000	6,183	» 13,010,464	9,081
Ryska riket (inberäknadt Asiatiska Ryssland)	Uppgifter sak	nas	Uppgifter sak	las	» 112,690,000	96,710

Lagutskottets Utlåtande N:o 67.

vissa länder åren 1889—1893.

1892	1893	Summa
Invånare	Dödsfall	Invånare	Dödsfall	Antal år	Invånare	Dödsfall	Antal döds-fall på en million invånare.
4,806,865	4	4,824,150 ''	25	5	23,993,156	35	1,*
50,243,179	108	50,757,732	157	5	248,643,130	572	2,8
743,431	0	773,270	0	5	3,642,640	14	3,8
2,976,950	85	2,974,473	15	5	14,816,849	in	7,a
4,621,744	53	4,669,578	190	5	22,872,634	264	11,*
29,403,346	431	29,731,100	1,455	5	145,399,736	1,974	13,s
Uppgifter st	knas	Uppgifter sa	iknas	3	12,049,341	6	0,5
4,638,169	0	Uppgifter sa	tknas	4	18,846,104	7.	0,4
8,149,348	1,209	8,149,348	821	5	38,425,606	5,670	147,6
omkr. 18,000,000	4,002	omkr. 18,000,000	2,301	2	omkr. 36,000,000	6,303	175,i
30,535,848	1,453	Uppgifter sa	knas	4	121,011,201	24,801	204,s
6,195,355	2,528	6,262,272	2,103	5	30,757,190	7,779	252,9
omkr. 23,800,000	6,087	omkr. 23,800,000	5,819	5	omkr. 118,200,000	37,037	313,8
9,900,480	6,854	8,312,386	5,194	5	> 56,087,330	35,784	638,o
omkr. 115,529,000	111,383	omkr. 116,255,000	80,027	3	» 344,474,000	288,120	836,4

Lagutskottets Utlåtande ■N:o 67.

Tab. 2. I Sverige åren 1870—1894 i smitt -

Enligt medicinalstyrelsens
årsberättelse:

Stockholms stad.............

Stockholms län .............

Upsala län ...................

Södermanlands län .......

Östergötlands lfin ..........

Jönköpings län .............

Kronobergs län .............

Kalmar län...................

Gotlands län ...............

Blekinge län .................

Kristianstads län ..........

Malmöhus län .............

Hallands län ................

Göteborgs stad .............

Göteborgs och Bohus län.

Elfsborgs län................

Skaraborgs län ..............

Vermlands län ..............

Örebro län .........

Vestmanlands län..........

Kopparbergs län ...........

Gefleborgs län ..............

Vestemorrlands län ........

Jämtlands län ...............

Vesterbotlens län ...........

Norrbottens län..............

1870	1871	1872	1873	1874	1875	1876	1877
I.	D.	I.	D.	I.	D.	I.	D.	I.	I).	I.	D.	I.	D.	I.	D.

746	104	776	in	394	44	1,038	194	4,976	1,206	138	22	14	2	13	3
120	11	133	18	167	20	362	2F	1 1,654	318	124	31	5	2	2	_
15	4	57	1	17	—	57	5	757	104	86	17	4			_
214	25	40	2	18	1	149	37	1,238	180	163	19	77	14	38	1
759	54	895	42	79	4	778	68	2,643	253	611	84	2	1	31	8
94	13	37	7	2	-	90	9	158	30	544	68	185	26	4	—
15	5			73	28									138	45
										i lo	24	107	27
376 4 *i'' 4	51	14	3	10	-	102	7	754	117	349	50	8	—	2	—
151	4	4	—	2	—	7	—	18	3	66	8	73	—	—	—
	—	1	—<	—	—	—		81	7	1,445	310	465	65	5	—
40	—	1	1	93	14	147	23	no	9	50	5	40	6	84	8
033	58	255	15	745	134	146	22	163	25	118	15	25	2	51	4
25	1	2		—	—	7	—	15	3	34	1	8	—	2	—
OO i—H	21 !	99	5	57	7	52	7 Hlf	274	43	769	158	164	28	16	1
46	7	47	1	1	—	7	—	237	32	416	60	387	72	21	1
in	39	5	1	20	—	2	—	29	7	170	32	51	5	3	1
17	—	87	7	35	1	12	—	1,036	93	699	75	200	53	11	1
	2	8	1								59	354	55	276	39
							2511	o96
12	i	71	7	12	1	10	2	193	38	42	5	116	18	154	9
2	—	8	—	5	1	—	'' —	251	30	384	41	54	8	250	13
37	5	82	i	23	1	278	36	1,195	165	218	26	8	2	47	1
90	4	46	i	37	11	1,021	172	396	66	174	28	7	—	34	5
3 iWr; ✓ j	r —	—	—	—	''tT	102	25	8	1	14	2	—	—	12	—
33	1	—	—	2	—	—	—	7	3	60	10	1	—:	5	1
18	—	18	i	—	—	-	—	20	4	—	—	-L	-	_	_
3,752	410	2,186	231	1,792	267	4,536	645	16,616	2,774	7,248	1,150	2,355	585	1,199	141
	764		529		146		1,122		4,063		2,019		504		557

'' 0-1 Suirim»

Enligt statistiska centralbyråns
befolkningsstatistik

Anm. I statistiska centralbyråns på senare tid afgifna berättelser om befolkningsstatistiken erinras, att nu
lakares utsago i städerna, men mycket ofullständiga å landsbygden, utom i fråga om folksjukdomar eller farsoter och
attest, som endast vid ett fåtal af dödsfall i allmänhet å landsbygden företes för presterskapet. Om de dödsorsaker,
styrelsens årsberättelser.

,agutskottels Utlåtande N:o 67.

koppor insjuknade (I.) och döde (D.).

1878	1879	1880	1881	1882	1S83	1884	1885	1886	1887	1888 1	1889	1890	1891	1892	1893	1894
I.	D.	I.	D.	I.	D.	I.	D.	I.	D.	I.	D.	1.	D.	I.	D.	I.	D.	I.	D.	I.	D.	I.	D.j	I.	D.	I.	D.	I.	D.	I.	D.	I.	D.
9		13	6	„	1	2
16	3	—	—	—	—	5	—	—	—	3	—	5	1
8	1	2	—	2	1	2	—	1
28	—	—	—	45		4i	—	12	—	5	—		—	—	—	—	—	3	—	—	—	1	—	—	—	—			—	—	—	1	—
5	—	—	—		_	—	—	6	—	2	—	—	—	—	—	-	—	4	1	2	—		—		—	1	—	—	—	—	—		—
—	—	12	—	4	—	16	1	—	—	1	—	—	—		—	1	—	—	—		—	_	—	—	-	—	—		—	—	—	3	1
46	1	—	—	15	—	80	6	—	—	—	—	4	—	—	—	—	—	—	—		—	12	1	5	—		—		—	1	—	—	—
6	—	9	—	—	—	40	6	26	1	9	—	10	2	13	—	3	—		—	4	—	3	1	15	1	_	—	—	—	8	—	3
7	_	1	_	1	—		—	1	1	21	1																				—	7	—
84	13	43	4	147	42	251	56	39	6	38	5	18	-	—	—	—	—	2	1	6	2	-	—	1	—	—	—	—	—		—	—	—
22	2	381	54	251	32	486	58	337	33	424	55	376	32	17	1	1		—		35	4	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—	—	—
36	4	—	—	_	—	30	15	25	5	2	—	—
																									I		—	39	3	147	10	130	15
2		1	—	19	3	—	—	35	4	164	15	3	_	6	—	1	1	—		—		—			“1	—	—	2	—	72	6	12	—
4		13	—	12	—	6	—	—	—	41	1	1		6	—	—	—	—	~	—	—	2	—	—		3	—	3	—	13	~	7	1
15	1	18	2	6	—	11	—	5	2	8	—	13	_	—	—	3	-	3		—	—	-				—		1	1	30	3	8	—
7	2	—	—	—	—	—	—	9	2	64	8	5	_	—	—	5	-	—		1	1	—	—	—		—				—	—	1	—
24	10	1	1	—	—	—	—	14	1
35	3	80	5	2																												—	—
280	24	208	15	—	—	—	—	1	—	ö	—	8	—	15	—	—	—	241	1	—	—	—	—	—	—	-	—	1 _	—	10	2		—
176	19	29	2	34	1	6	—	7	3	145	19	3	—	7		6	-	2	—	—	-	-	—	2	—	1	1	! s	-	68	3		—
82	8	3	—	9	—	20	1	131	26	4	—	1	_	1		! _	—	1	—	1	—	—	—		-	—	—	--		—	—	—	—
	—	19	—	—	—	7	1	35	5	i —	—	—			—	—		4	—	—	—	—	—	—	\|-	—	—		-		—	—	—
2																														1		1	—
—	_	—		11	—	3	—	13	1	8	! 2	4													1-	2	-	! 17			—	—	—
894	91	8553	! 89	569	80	969''144j697	90 949	106 510	419	\| 65 1	1	30	1	260		: 5(	! 7	21	o	23	1	8	1	74	4	352 24 182	17
	202		144		175		299	159		125	58		4		1 "		1 &		9		2		2		2		4		25		21

såsom föll* de till denna statistik ingående uppgifter i afseende på dödsorsakerna äro fullständiga ocli grundade på
våldsamma dödsfall, om hvilka dödsorsaker presterskap^ kan enligt regeln lemna uppgifter äfven utan läkares
som varit föremål för läkares behandling, vare sig å landsbygden eller i städerna, lemnas redogörelse i medicinal -