Lagutskottets Utlåtande N:o 65 (Utlåtande 1893:LU65 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 65.

N:o 65.

Ank. till Riksd. kansli den 29 april 1893, kl. 4 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg
till § 1 i förordningen angående lagfart å fång till
fast egendom den 16 juni 1875.

Uti en till lagutskottet hänvisad, inom Andra Kammaren väckt
motion, n:o 125, hemställer herr D. Persson i Tällberg, att Riksdagen
måtte för sin del besluta följande tillägg till § 1 i förordningen angående
lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875:

»Make, som vid bodelning på grund af giftorätt bekommit fast egendom,
är ej pligtig att densamma lagfara, derest hans eller hennes fång
till egendomen förut är lagfaret och fånget blifvit i fastighetsbok inskrifvet.
»

Till stöd för berörda hemställan anmärker motionären hufvudsakligen,
hurusom af 1 § i nämnda förordning framgår, att lagfart utan undantag
måste sökas äfven å sådan fastighet, som bekommits på grund af giftorätt.
Men erfarenheten hade visat, att detta stadgande, som tillkommit i afsigt
att bringa reda och ordning i eganderättsförhållandena, dock kunde förorsaka
onödige kostnader, utan att eu ökad rättssäkerhet derigenom vunnes.
Det hände nämligen ofta, att ena maken hade fastighet köpt, lagfaren och i
lagfartsboken inskrifven på sitt namn, men vid den andra makens död erhölle
den förra maken på grund af giftorätt hälften af samma fastighet, hvarå
han förut erhållit lagfart, och han måste då ytterligare bekosta lagfart å
densamma, utan att någon fastighetstransaktion förekommit. Detta med -

Lagutskottets Utlåtande N:o 65.

förde, enligt motionärens förmenande, en onödig kostnad, hvilken kändes
tyngre och olidligare i de delar af landet, der egostyckningen vore allmänt
gängse och der mången gång den fastighet, som erhölles på grund af giftorätt,
uppginge till blott några få kronors värde.

Derjemte förmenade motionären stadgandet medföra jemväl den olägenhet,
att tiden för klander emot häfd af fastigheten icke komme att räknas
från den dag fånget af endera maken först lagfors.

Lagfartslagen den 16 juni 1875 stadgar i § 1, bland annat, att hvar,
som genom arf eller giftorätt åtkommer fast egendom, skall å fånget söka
lagfart; och i 2 § tillägges, att denna skyldighet i fråga, om giftorätt i
makars bo icke inträder, förr än boet delas.

Eldigt äldre rätt behöfde arf och giftorätt icke lagfaras.

Anledningen till föreskriften att dessa fång, lika med alla andra fång
af fast egendom, skola lagfaras är — såsom framgår af motiverna till lagfartslagen
— att genom fångens offentliggörande bringa nödig ordning och
reda i eganderättsförhållandena och derigenom ock betrygga eganderätten
till fast egendom. Genom inrättandet af lagfartsbok ville man åstadkomma
en lätt tillgänglig och såvidt möjligt fullständig kännedom om rätte egare
af all fast, inom rättens domvärjo belägen fastighet. En sådan kunskap
var förut icke möjlig att erhålla af lagfartsprotokollet vid de tillfällen, då
fastighet genom arf öfvergick till ny egare eller make fick sin giftorättsandel
utbruten ur det gemensamma boet. För den skull uppstå,Ide lagstiftaren
fordran af lagfart å fastighet, som någon genom arf eller giftorätt
såsom laga fång bekommit.

När derför egendomsgemensamheten mellan makarne upplöses till
följd af den ena makans död och en delning af boet genom ett i laga
ordning förrättadt arfskifte mellan den efterlefvande maken och den dödas
arfvingar förrättas, eller ock i anledning af skilsmessa i äktenskapet, en
afvittring göres mellan bägge makarne, inträder alltså skyldigheten att lagfara
för den make, som vid sådan delning fått viss fastighet eller viss bestämd
del deraf sig tillagd såsom giftorätt.

Motionären synes hufvudsakligen grunda sin framställning på det
antagandet, att vid skiftet efterlefvande maken skall komma att tilläggas
jemn! hälften af fastigheten.

Så är dock ingalunda alltid fallet, utan ofta inträffar, att hela den
ifrågavarande fastigheten eller mera eller mindre än hälften deraf tillägges

Lagutskottets Utlåtande N:o 65.

den efterlefvande maken såsom giftorätt i boet, eller ock att den efterlefvande
maken alldeles uteslutes från andel i fastigheten.

Detta sker, om den efterlefvande maken eller den aflidnes arfvingar
hafva rätt till vederlag för enskild jord, som under äktenskapet föryttrats,
om den efterlefvande maken eller arfvingarne öfvertaga hela eller större
delen af fastigheten mot skyldighet att gälda boets skulder och slutligen
samt kanske oftast genom utbyte mot annan gemensam fastighet i boet.

Motionärens förslag synes för öfrigt stå i strid med den i gällande
lagfartslag, såsom ofvan nämnts, antagna offentlighetsprincipen. Sedan
egendomsgemensamheten upphört, fordrar ett allmänt intresse, att genom
lagfarten skall göras offentligen bekant, huru stor del af den gemensamma
fastigheten den efterlefvande maken vid skiftet mellan denne och aflidna
makens rättsinnehafvare, fått sig tillagd. Antagandet af motionärens förslag
skulle härjemte uppenbarligen medföra oreda i fastighetsböckerna och
sålunda motverka syftet med gällande fastighetsbokssystem.

Då motionären såsom en olägenhet af den nu föreskrifna skyldigheten
att lagfara fång på grund af giftorätt framhållit, att preskriptionstiden
för klander af fastighetsförvärfvet skulle löpa från den dag, fånget
sist lagfors, har han uppenbart gjort sig skyldig till en missuppfattning
af gällande bestämmelser i förordningen om tjuguårig häfd den 22 april
1881, ity att nämnda bestämmelser gifva vid handen, att der ena maken
på grund af köp under äktenskapet förvärfvat fastighet och lagfarit fånget
samt sedan på grund af giftorätt erhåller lagfart å samma fastighet eller
en del deraf, preskriptionstiden löper från den dag, lagfart å första fånget
beviljades.

Kostnaden för lagfart å fång af ifrågavarande slag är så ringa, att
för dess skull ej torde böra vidtagas en lagförändring, som rubbar den ur
synpunkten af reda och ordning i lagfartsväsendet så vigtiga principen, att
hvarje fång skall lagfaras.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

att ifrågarande motion icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 28 april 1893.

På lagutskottets vägnar:

A. L1LIENBERG.

Bih. till Riksd. Prof. 1893. 7 Sami. 31 Häft.

Lagutskottets Utlåtande N;o 65.

af herr Lilienberg.

Reservation

Herrar J. Anderson, Näslund och P. G. Petersson hafva begärt få
här antecknadt, att de till följd af åtnjuten ledighet från riksdagsgöromålen
icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm 1893

Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.