Lagutskottets Utlåtande N:o 64 (Utlåtande 1905:LU64 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

N:o 64.

Ank. till Kikd. kansli den 1 maj 1905, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning,
dels ock tvenne i anledning af samma proposition
väckta motioner.

Genom proposition, n:o 81, af den 6 nästlidne mai-s, hvilken af båda
hamrande blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under åberopande
af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning.

Härigenom förordnas som följer:

I Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län må ej ägostyckning ske eller förordnande för landtmätare att
verkställa ägostyckning meddelas, utan att Konungens befallningshafvande
gifvit tillstånd till ägostyckningen.

Bih. till Riksd. Prat. 1905. 7 Sami. 53 Höft. (Åko 64.) 1

- Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

in ägor, skulle med hänsyn såväl till dessa ägors omfattning som ock till
den myckenhet husbehofsskog, odlings- och mulbetesmark, som blefve lotten
tilldelad, varda tjänlig för själfständigt jordbruk, eller ock ägostyckningen
erfordras för bildande af bostadslägenhet eller för industriell anläggning
eller för annat dylikt ändamål.

öfver Konungens befallningshafvandes beslut i ärende, hvarom nu är
sagdt, ma klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet
är stadgad.

Denna lag träder genast i kraft och gäller till den 1 januari 1910.
Den äger tillämpning jämväl i afseende å ägostyckning, som före lagens
ikraftträdande blifvit sökt, men ännu icke fastställd; dock att, där ansökning
om förordnande för landtmätare att verkställa ägostyckning inkommit,
till Konungens befallningshafvande före den 1 januari 1905, eller
afhandling, pa grund hvaraf ägostyckning sökes, är upprättad före nyssnämnda
dag, denna lag i afseende a sådan ägostyckning ej skall tillämpas.

I sammanhang med denna proposition har utskottet till behandling
förehaft tvenne motioner, åsyftande tillägg till eller ändring i det af
Kungl. Maj:t framlagda förslag till lag om inskränkning i rätten att
erhålla ägostyckning.

I den ena af dessa, väckt inom Första Kammaren under n:o 39, anför
herr Lindman:

. •»Uti. nådig proposition n:o 81 till innevarande års Riksdag har Kungl.
.vlaj:t afgilvit förslag till inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning i
de fem norrländska länen att gälla till den 1 januari 1910.

Då en dylik lags antagande är af största betydelse för Norrland,
anser jag det vara af stor vikt, att densamma antages, men har jag emot
densamma några erinringar att göra, hvilka jag härmed beder få anföra.

Enligt förslaget skulle ägostyckning tillåtas, därest Konungens befallningshafvande
därtill lämnade sitt bifall, hvilket tillstånd åter skulle vara
beroende pa att de styckade lotterna skulle vara på ett visst sätt beskaffade.

Emellertid torde utan olägenhet kunna helt och hållet förbjudas alla
de ägostyckningar, som göras å en fastighet, hvilken tillhör en och samma
ägare och där således ägostyckningen ej står i sammanhang med ett köpeaftal.
Visserligen kan häremot invändas, att Konungens befallningshafvandes
bifall erfordras, men da ett provisoriskt aflysande af den nu gällande lagens
bestämmelser endast göres i afvaktan på en definitiv lags antagande och

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

•då följaktligen de ägostyckningar, som under mellantiden verkställas, ej
kunna antagas komma att ske efter de noggrant utarbetade bestämmelser,
som torde blifva föreskrifna i denna slutliga lag, finnes allt skäl att inskränka
den mest möjligt, och då synas alla de ägostyckningar, som ej ske
i sammanhang med en verklig försäljning, utan någon som helst skada
kunna helt och hållet förbjudas.

Då det vidare är af största vikt, att de grunder, enligt hvilka ägostyckning
skall ske under den tid lagen skall tillämpas, blifva likformiga,
anser jag, att Kung! Maj:t skall utfärda föreskrift härutinnan för Konungens
befallningshafvande.

Slutligen håller jag före, att man från fordran, att hvarje lott, som
kommer att erhålla inägor, skall vara tjänlig för själfständigt jordbruk,
måste undantaga dem, hvarå finnas mindre betydande inägor. Det inträffar
nämligen vid ägostyckning af å ena sidan ett hemmans hufvudsakliga
inägor jämte adpertinenser af husbehofsskog, odlings- och mulbetesmark
samt å andra sidan hufvudsakligen skogsmark, att å den sistnämnda
lotten kan finnas en inäga af mindre betydelse, i hvilket fall det blott
skulle vara till skada, om ägostyckning ej finge ske.

Beträffande tiden för lagens ikraftträdande har jag endast den erinran
att göra, att den ej heller bör tillämpas å sådana ägostyckningar, hvilka
grunda sig på afhandlingar om försäljning, upprättade under tiden från
1 januari 1905 till kort efter det Kungi. Maj:ts proposition för Riksdagen
framlagts. För fastigheter, försålda enligt nu gällande lags bestämmelser
under denna tid, skulle annars lagfart aldrig kunna erhållas, därest de ej
till alla delar uppfyllde de fordringar, som kunna komma att föreskrifvas.

Jag får alltså föreslå, att Riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

Lag

om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning.

Härigenom förordnas som följer:

I Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län må ej ägostyckning ske eller förordnande för landtmätare att
verkställa ägostyckning meddelas i annat fall, än som omförmäles i 3 §
af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27

4 Lagutskottets Utlåtande No 64.

juni 1896, samt ej utan att Konungens befallningshafvande gifvit tillstånd
till ägostyckningen.

Vill någon erhålla sådant tillstånd, ingifve till Konungens befallningshafvande
uppgift om sättet för den tillämna de styckningens verkställande.
Ej må tillstånd lämnas, med mindre hvarje lott, som komme att erhålla
inägor, skulle med hänsyn såväl till dessa ägors omfattning som ock till
den myckenhet husbehofsskog, odlings- och mulbetesmark, som blefve lotten
tilldelad, varda tjänlig för själfständigt jordbruk, eller ock ägostyckningen
erfordras för bildande af bostadslägenhet eller för industriell anläggning
eller för annat dylikt ändamål; dock att oberoende af sådant villkor må
af styckas slottermyr eller kärräng, som i anseende till iäge eller beskaffenhet
är af. mindre värde.

Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i ärende, hvarom nu
är sagdt, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet
är stadgadt.

Närmare föreskrifter angående den pröfning, hvilken efter hvad ofvan
sagts ankommer på Konungens befallningshafvande, meddelas af Konungen.

Denna lag träder genast i kraft och gäller till den 1 januari 1910.
Den äger tillämpning jämväl i afseende på ägostyckning, som före lagens
ikraftträdande blifvit sökt, men ännu icke är fastställd; dock att, där ansökning
om förordnande för landtmätare att verkställa ägostyckning inkommit
till Konungens befallningshafvande före den 1 januari 1905, eller
afhandling, på grund hvaraf ägostyckning sökes, är upprättad före den 15
mars 1905, denna lag i afseende å sådan ägostyckning ej skall tillämpas.»

Den andra motionen, väckt inom Andra Kammaren under n:o 251
af herrar C. Ä. Lindhagen, J. Bromée i Billsta, A. Wiklund och G. Kronlund,
är af följande lydelse:

»Kungl. Maj:ts proposition n:o 81 med förslag till lag om inskränkning
i rätten att erhålla ägostyckning föranleder undertecknade, som varit
ledamöter i norrlandskommittén, till följande erinringar.

Norrlandskommitén har i sitt förslag till ny ägostyckningslag för
Norrland utgått ifrån den uppfattningen, att från de hemman, som kommit
i industriens ägo, bör man söka att till den jordbrukande befolkningen
återbörda i första rummet den redan odlade jorden eller den s. k.
inägojorden. För att ett någorlunda själfständigt jordbruk skall kunna
pa denna mark komma till stånd, har det ansetts, att en utbrytning af
denna del af hemmanet måste åtföljas af husbehofsskog, betesrätt på hem -

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

manets öfriga skog samt flen odlingsmark, som lämpligen kan förenas
med denna jordbrukslott. Äfven med en sådan anordning blifva visserligen
jordbrukets utvecklingsmöjligheter afklippta eller synnerligen snäft
tillskurna. Men det är ju i alla fall bättre något än intet.

För att en lagstiftning i ofvannämnda riktning ej skulle i en del
fall kringgås genom att man, när fråga vore om försäljning, medelst jordafsöndring
utbröte allenast inägojorden eller en del däraf, har tillika af
kommittén föreslagits, att till det nu gällande förbudet att afsöndra mer
än Y5 af ett hemmans ägovälde skall, såvidt gäller de sex nordligaste länen,
tilläggas en föreskrift, att i hvad sålunda får afsöndras ej må ingå
mera än 1/5 af hemmanets hela åkerareal eller af dess sammanlagda ägovidd
i tomt, åker och äng. Visserligen har det visat sig, att jämväl vid
försäljning af inägojord ägostyckning nästan uteslutande användes för
områdets utbrytning. Det anses vara ett lättare och tryggare förfarande.
Och både säljare och köpare önska helst, att en del hemmanets mantal
fördelas på de olika hemmanslotterna. Men då ett tillitande åt jordafsöndring
i en del fall icke vore utesluten, har kommittén ansett sig böra
göra ofvannämnda förslag om tillägg till stadgandena om jordafsöndring.

Man har nu invändt, att genom dessa, förslag skulle uppstå hinder
för bildandet af s. k. egna hem i den tvåfaldiga bemärkelse detta begrepp
erhållit genom kungl. kungörelsen angående allmänna villkor och bestämmelser
för den af Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutade egnahemslånerörelse
den 17 juni 1904. Kommittén har häremot haft den uppfattningen,
att sådana mera själfständiga jordbruk, hvilkas bildande afsetts med kommitténs
förenämnda förslag, också äro att betrakta såsom egna hem samt
att äfven lägenheter af en dylik beskaffenhet måste finnas och förefintliga
möjligheter till deras bildande därför tillvaratagas. Tillfälle till
åstadkommande af bostadslägenheter och mera ofullkomliga jordbrukslägenheter
erbjuder sig i rikligaste mån på all afrösningsjorden, hvartill enligt
kommitténs förslag skulle komma den femtedel af inägojorden, som
skulle få afsöndras.

Från det sålunda ifrågasatta förbud att af hufvuddelen af ett hemmans
inägojord bilda annat än verkliga jordbrukslägenheter har kommittén
emellertid medgifvit undantag, när inägojorden i sin helhet erfordrades
»för bildande af egnahemssamhällen, industriell anläggning eller annat
dylikt ändamål». Uti undantaget för egnahemssamhällen ligger hufvudvikten
på slutordet. Därmed syftas på större samhällen å landet, såsom
stationssamhällen, sådana samhällen, som uppväxa kring industriella anläggningar,
o. s. v. Däremot är det naturligtvis icke att anse såsom ett
samhälle, om t. ex. ett skogshemmans inägojord uppdelas i några bostads -

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

lägenheter för skogsarbetare. För dylikt ändamål får ägaren hålla sig till
den icke odlade eller ejo odlingsbara jorden äfvensom till högst Vs afPden
redan odlade jorden. A andra sidan gör förslaget ej någon skillnad mellan
de två olika slagen af egna hem i officiell bemärkelse, hvaraf ett egnahemssamhälle
kan bildas. Om de egna hemmen äro blotta bostadslägenheter
eller därjämte ofullkomliga jordbrukslägenheter, betyder ej något
för undantagets tillämplighet.

Kungl. Maj:t har nu i öfverensstämmelse med kommitténs hemställan
framlagt förslag till en provisorisk inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning,
på det att all verkan af en blifvande lagstiftning i ämnet ej
skall förfelas. I detta förslag har ansetts, att kommitténs förenämnda
undantag bort upptagas att gälla äfven för öfvergångstiden. Här förefinnes
dock eu skillnad.

I det till högsta domstolen remitterade förslaget hade nämligen ordet
»egnahemssamhällen» utbytts mot orden »egna hem». Närmaste anledningen
därtill lär vara ett yttrande i det från Konungens befallningshafvande
i Jämtlands län inkomna uttalandet. Däri anföres nämligen, att
under den tid förbudet varade skulle »samma behof af dispens från detsamma
komma att förefinnas som det af kommittén i förslaget om lag
till ägostyckning i Norrland förutsedda». I förslaget ansåg befallningshafvande
därför borde inrymmas befogenhet för befallningshafvande att
lämna tillstånd till ägostyckning, »där sådant erfordras för bildande af
egna hem vare sig dessa anordnas såsom samhällen eller hvart för sig,
industriell anläggning eller annat dylikt ändamål». Det är uppenbart, att
flen afvikelse från kommittéförslaget, som sålunda utan närmare motivering
insmugit sig i befallningshafvandes yttrande, beror på ett förbiseende af
de grundläggande utgångspunkterna för kommitténs hemställan i denna
del. Detta må ju ock vara förlåtligt, då ämnet är inveckladt samt
kommitténs motiver härutinnan måhända ej äro tillräckligt utredande.
Konungens. befallningshafvande i Västerbottens län, som äfven ansett, att
det definitiva lagförslagets undantag borde upptagas i den provisoriska
lagen, har däremot i detta afseende förordat kommitténs förslag oförändrådt.

Nu har sedermera på grund af anmärkning i högsta domstolen uti
den kungl. propositionen ordet »egna hem» ytterligare utbytts mot ordet
»bostadslägenhet». Det andra officiella slaget af egna hem är således nu
uteslutet. Närmast synes detta hafva vidgjorts för att i öfverensstämmelse
med . kommitténs förslag förhindra inägojordens sönderstyekande i ofullkomliga
jordbrukslägenheter.

Man har härvid emellertid tydligen missuppfattat kommittén. Be -

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

höfves styckning i vanlig ordning för ett samhälles behof, bör det tillåtas,
oafsedt om lägenheterna blifva egna hem af det ena eller andra slaget.
I annat fall bör ej vare sig bostadslägenheter eller ofullkomliga jordbrukslägenheter
få anläggas å inägoj orden i vidare mån, än kommitténs definitiva
förslag medgifver. Att här lösgifva rätten att stycka all inägojord
för åstadkommande särskildt af bostadslägenheter lämnar likaväl utvägar
öppna för lagens kringgående, helst skillnaden mellan bostadslägenhet och
det andra slaget af eget hem i officiell bemärkelse kan vara mycket
sväfvande.

Den ofvan omnämnda skillnaden mellan det kungl. förslag, som remitterats
till högsta domstolen, och det, som framlagts för Riksdagen,
synes äfven gifvit anledning till en annan förefintlig olikhet dem emellan.
I det förra förslaget talas om att det bör tillses, att hvarje lott, som erhåller
inägoj ord, varder »tjänlig till jordbruk», under det i propositionen
användes uttryckssättet »tjänlig för själ/ständigt jordbruk». Propositionen
afser nämligen, såsom ofvan framhållits, att från det medgifna
undantaget alldeles utesluta sådana egna hem, som utgöra ett mellanting
mellan bostadslägenheter i inskränkt bemärkelse och själfständiga jordbruk.
Andras nu det framlagda förslaget till öfverensstämmelse med
kommitténs mening, så kan äfven denna skillnad lämpligen bortfalla.
Den ifrågasatta bestämmelsen kunde ock lätt leda till misstolkning af hvad
som här egentligen menas med »själfständigt» jordbruk. Något absolut
besuttenhetsbegrepp har kommittén ej afsett att framkomma med. Mången
gång kan ju hela inägojorden vara så obetydlig,/att tvekan kunde uppstå,
om den lämpade sig för »själfständigt» jordbruk. Och ännu oftare kan
detta blifva händelsen med de olika delar, hvari ett hemman styckas för
att fördelas mellan en jordbrukares barn, innan dessa kommit att göra
nya odlingar. I förslaget till arrendelag talar visserligen äfven kommittén
om »själfständigt» jordbruk, men, såsom af sammanhanget framgår, inbegripes
därunder hvarje sjanständig hemmansdel, hvarå en särskild åbo
någon gång funnits, oafsedt inägornas storlek.

Öfvergångsbestämmelserna till det kungl. förslaget innehålla bland
annat, att lagen äger tillämpning jämväl i afseende å ägostyckning, som
före lagens ikraftträdande blifvit sökt, men ej fastställd; dock att, där
ansökning om förordnande för landtmätare att verkställa ägostyckning
inkommit till Konungens befallningshafvande före den 1 januari 1905,
eller afhandling, på grund hvaraf ägostyckning sökes, är upprättad före
nyssnämnda dag, denna lag i afseende å sådan ägostyckning ej skall
tillämpas.

Sedan propositionen beslutats, hafva emellertid, enligt hvad vi in -

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

hämtat, till justitiedepartementet från Konungens befallningshafvande i
de fem nordligaste länen inkommit infordrade uppgifter å antalet ansökningar
om förordnande för landtmätare att verkställa ägostyckning, som
till länsstyrelsen inkommit under enhvar af sistlidne december, januari
och februari månader, äfvensom å antalet förrättningar, som i dessa ansökningar
afsetts. Dessa uppgifter utvisa följande siffror:

Län	Månader	Antal ansökningar	Antal forrättningar
Gäfleborgs.....................	dec.	1904	62	63
	jan.	1905	108	108
	febr.	1905	15	15
Västernorrlands............	dec.	1904	9	17
	jan.	1905	38	70
	febr.	1905	41	69
Jämtlands .....................	dec.	1904	17	20
	jan.	1905	27	29
	febr.	1905	46	157
Västerbottens...............	dec.	1904	70	91
	jan.	1905	47	7 6
	febr.	1905	38	51
Norrbottens ..................	dec.	1904	7	48
	jan.	1905	13	15
	febr.	1905	13	31

Med hänsyn till grunderna för de ifrågasatta öfvergångsbestämmelserna
synas dessa upplysningar höra föranleda till att tidpunkten 1 januari
1905 tillbakafiyttas till den 1 december 1904. Redan vid den tiden hade
nämligen innehållet i norrlandskommitténs i november månad afgifna betänkande
kommit till allmänhetens kännedom. De betänkligheter, som i
afseende å öfvergångsbestämmelserna framförts med hänsyn till afhandlingar,
böra dock måhända föranleda till att i den punkten bibehålla
propositionens tidsbestämmelse.

En föga tilltalande punkt i propositionen är dess bestämmelse, att
ifrågavarande provisoriska lag skall gälla ända till den 1 januari 1910.
Det vore högst beklagligt, om afgörandet af kommitténs förslag ej skulle
kunna tidigare förväntas. Man kunde därför ifrågasätta, huruvida ej för
ifrågavarande lags tillämplighet borde nu bestämmas en tid af t. ex.

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

allenast tre år, hvilken tid sedan kunde förlängas, om frågan ej innan
dess hann att slutbehandlas. Sannolikhet för att saken därigenom skulle
påskyndas förefinnes måhända dock icke. Och då vid sådant förhållande
ej något skulle vinnas genom en ändring af Kungl. Maj:ts förslag, får
man kanske slå sig till ro med den förhoppningen, att alla vederbörande
skola bemöda sig, att saken må komma till ett afgörande så fort som möjligt.

Det må till sist här allenast understrykas, att meningen naturligtvis
icke är, att under den tid, ifrågavarande lag gäller, tillfälle må beredas
ägarne af sågverksindustriens hemman att få göra ägo styckningar på
lindrigare villkor, än kommitténs definitiva förslag uppställer. Inunder
dessa villkor bör något medgifvande från befallningshafvandes sida ej få
ifrågakomma.

Med hänsyn till det nu anförda hemställa vi, att Riksdagen måtte
besluta, att förevarande lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning
skall erhålla följande lydelse:

»I Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län må ej ägostyckning ske eller förordnande för landtmätare att
verkställa ägostyckning meddelas, utan att Konungens befallningshafvande
gifvit tillstånd till ägostyckningen.

Vill någon erhålla sådant tillstånd, ingifve till Konungens befallningshafvande
uppgift om sättet för den tillämnade styckningens verkställande.
Ej må tillstånd lämnas, med mindre hvarje lott, som komme
att erhålla inägor, skulle med hänsyn såväl till dessa ägors omfattning
som ock till den myckenhet husbehofsskog, odlings- och mulbetesmark,
som blefve lotten tilldelad, varda tjänlig för jordbruk, eller ock ägostyckningen
erfordras för bildande af egnahemssamhällen eller för industriell
anläggning eller för annat dylikt ändamål.

öfver Konungens befallningshafvandes beslut i ärende, hvarom nu
är sagdt, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet
är stadgad.

Denna lag träder genast i kraft och gäller till den 1 januari 1910.
Den äger tillämpning jämväl i afseende å ägostyckning, som före lagens
ikraftträdande blifvit sökt, men ännu icke fastställd; dock att, där ansökning
om förordnande för landtmätare att verkställa ägostyckning
inkommit till Konungens befallningshafvande före den 1 december 1904,
eller afhandling, på grund hvaraf ägostyckning sökes, är upprättad
före den 1 januari 1905, denna lag i afseende å sådan ägostyckning ej
skall tillämpas.» __

Bih. till llilcsd. Prot. 1905. 7 Samt. 53 IJåft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

Utskottets

yttrande.

Kommittén för utredande af frågan »huruledes den själ tagande jordbrukande
befolkningens ställning i Norrland och Dalarne må kunna vidmakthållas
och stärkas och jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar
befrämjas» har i sitt afgifna betänkande bland annat föreslagit särskilda
bestämmelser i afseende på ägostyckning i de fem norrländska länen. Af
motiven till detta- förslag framgår, att kommittén gjort den erfarenheten,
att ägostyckning i nämnda län i stor utsträckning användts på ett sätt,
som vore till men för jordbruket, i det att inägojord afstyckades, utan att
därmed följde erforderlig husbehofsskog, betes- och odlingsmark, hvilket
hade sin grund däri, att trävarubolagen på många platser vore villiga
att afhända sig den för bolagen ofta mera besvärliga än inbringande inagojorden,
men visade en afgjord och lätt förklarlig obenägenhet att låta
skogsmark medfölja.

I betänkandet framhålles vidare, att, äfven om de af kommittén föreslagna
nya bestämmelserna om ägostyckning skulle blifva godkända, en
af se värd tid likväl torde komma att förflyta, innan lag i ämnet kunde
blifva utfärdad. Under tiden kunde ägostyckningarna på trävaruindustriens
hemman utan tvifvel väntas komma att fortgå i en otillfredsställande
riktning. Det vore äfven att befara, att benägenheten för ägostvckning
under nämnda mellantid komme att betydligt ökas. Om nämligen
sågverksbolagen och de enskilda skogsspekulanterna funne lagförslagets
bestämmelser för sig obekväma, skulle de utan tvifvel skynda sig att ägostvcka
sina hemman och därigenom undandraga sig en eventuell ny lagstiftnings
inskränkningar i ägostyckningsfriheten. Härigenom kunde det
lätteligen komma att inträffa, att en antagen ny lag blefve så godt som
värdelös, i det att det stora flertalet ägostyckningar, där det gällde att
afskilja jordbruksägorna från trävaruindustriens skogshemman, redan innan
lagen träd t i kraft blifvit undangjorda. Kommittén trodde sig därför böra
föreslå, att eu provisorisk lag så skyndsamt som möjligt utfärdades, hvarigenom
rätten till ägostyckning i Norrland i viss mån inskränktes, till
dess ny lagstiftning om ägostyckning kunde blifva genomförd.

Kommitténs uppfattning om nödvändigheten att genom en provisorisk
lag inskränka rätten till erhållande af ägostyckning i" de fem norrländska
länen har delats af Ivungl. Maj:t, som i sådant hänseende förelagt Riksdagen
till antagande här ofvan intagna lagförslag.

Utskottet har vid granskning af föreliggande fråga kommit till den
uppfattning, att ett villkor för ett resultatrikt genomförande af den lagstiftning,
hvilken af norrlandskommittén föreslagits beträffande ägostyckning,
är införande redan nu af en provisorisk lag, hvilken i möjligaste
män förhindrar, att de åtgärder i ägostyckningsafseende, som af en kom -

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

mande lag i ämnet kunna komma att förbjudas, dessförinnan vidtagas i
en sådan omfattning, att uppnåendet af syftet med den nya lagstiftningen
till stor del omintetgöres. Jämväl för denna blifvande lagstiftnings
egen skull torde det icke vara utan all nytta att förvärfva erfarenhet om
de verkningar, den provisoriska lagen medförer.

Enligt gällande lagstiftning kan ägostyckning erhållas i två väsentligen
olika fall, nämligen dels utan att någon upplåtelse med äganderätt
till annan person föreligger af någon del åt det hemman, som skall styckas,
dels då ägaren till annan person upplåtit viss till gränserna bestämd
ägovidd att såsom hemmansdel ägas. Förstnämnda fall regleras i 2 §
ägostyckningslagen, det senare i 3 § samma lag. Norrlandskommitten har
ansett, att det egentligen vore den i 2 § medgifna rätt att erhålla ägostyckning,
som vore betänklig att för närvarande bibehålla, om en blifvande
lagstiftning angående inskränkning i nämnda rätt icke skall eluderas.
Den har därför i afgifvet förslag till provisorisk lag i ämnet infört stadgande
om att i de fem norrländska länen ägostyckning tills vidare ej må
äga rum i annat fall än som omförmäles i 3 §. Denna senare form borde
enligt kommittémajoritetens mening bibehållas, emedan den vore ett institut,
'' som ofta kunde vara särskilt allmogen till afsevilrd nytta såsom en
snabb och billig form för delning af ett hemmans jord, samt dessutom
icke i någon högre grad ägnade sig att användas i det syfte, man genom
suspensionen velat förekomma. Eu af kommitténs ledamöter har dock
varit skiljaktig och menat, att inskränkningen Oborde, för att blifva fullt
verksam, omfatta äfven sist omförmälda fall. A andra sidan framhåller
denne ledamot, att genom kommitténs förslag skulle förhindras, att ett
stärbhus kunde genom ägostyckning i stället för hemmansklyfning dela
ett hemman mellan de olika delägarne, hvilket vid tidigare ifrågasatt suspension
af ägostyckningslagen inom Riksdagen framhållits såsom en väsentlig
olägenhet.

Omförmälde kommittéledamot har därför hemställt, att den provisoriska
inskränkningen i ägostyckningslagens tillämpning skall gälla alla
fall af ägostyckning med rätt för Konungens befallningshafvande att medgifva
ägostyckning, så snart den kan antagas ej komma att kränka något
verkligt jordbruksintresse. I denna hemställan liar jämväl en annan kommittéledamot
instämt.

Sistnämnda ståndpunkt har intagits af Kungl. Maj:t i förevarande
proposition.

Den af Kungl. Maj:t sålunda föreslagna omfattning för den provisoriska
lagstiftningen har utskottet med hänsyn till därför anförda skäl
funnit vara den riktiga. Det torde icke vara lämpligt att under alla för -

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

hållanden suspendera rätten att erhålla ägostyckning enligt 2 §. Med den
pröfning, Konungens befallningshafvande enligt förslaget har att utöfva,
synes utskottet ägostyckning enligt såväl 2 som 3 § böra få förekomma.

Gifvet är, att en provisorisk lagstiftning med det syfte som den här
förevarande bör till sitt innehåll i möjligaste mån ansluta sig till den
slutliga, hvarmed den kan antagas komma att ersättas. Det torde därför
för bedömandet af den förstnämndas närmare bestämmelser icke vara utan
nytta att hår i korthet erinra om det föreslagna innehållet i den sistnämnda.
För att förhindra, att det norrländska jordbruket vid ägostyckningar
beröfvas det stöd i husbehofsskog, odlingsmark och mulbete, utan
hvithet norrlandskommittén ansett det svårligen kunna existera, har kommittén,
såsom ofvan nämnts, föreslagit särskild lag innefattande vissa bestämmelser
om ägostyckning i de norrländska länen. Vid ägostyckning
därstädes må, enligt detta förslag, ett hemmans inägojord ej läggas till
olika lotter pa sådant sätt, att hemmanets jordbruk därigenom lider väsentlig
skada. Med inägojord förstås tomt, åker och äng, till hvilken
sistnämnda dock ej räknas slåttermyr eller kärräng, som i anseende till
läge eller beskaffenhet är af mindre värde. Hvarje hemmanslott, som vid
styckning kommer att erhålla inägojord, skall därutöfver tilläggas husbehofsskog,
odlingsmark och mulbete på närmare angifvet sätt. Erfordras
för _ bildande af egnahemssamhällen, industriell anläggning eller annat
dylikt ändamål, att hemman styckas i annan ordning än förslaget bestämmer,
må Konungens befallningshafvande därtill lämna tillstånd." Sistnämnda
undantag motiverar kommittén på följande sätt: »Om ägo stvckning

i norra Sverige hittills oftast afsett att skilja ett hemmans
jordbruk från dess skogsmark, och man därför såsom hufvudregel måste
uppställa, att hemman, därå finnes inägojord, icke må styckas enligt
andra grundsatser än förslaget innehåller, kan det likväl ‘ tänkas, att
här och hvar sådana förhållanden föreligga, att det vore äfven från allmänna
synpunkter önskligt, att dylika hemman kunde styckas med den
nuvarande lagens frihet. Så är händelsen på platser, där det är af vikt
att kunna tillskapa en mängd smärre jordpossessioner med den större
orubblighet, som tillkommer ägostyckningsförfarandet jämförd t med jordafsöndringen,
såsom t. ex. i fråga om egnahemssamhällen, eller där det,
såsom vid industriella anläggningar och dylikt, är af särskild betydelse,
att något visst område, som icke är afsedt att användas för jordbruk,
skiljes från angränsande jord med nämnda högre grad af orubblighet. Då
dylika ägostyckningar icke böra förhindras, men ett allmänt stadgande
om fullständigt fri ägostyckningsrätt i sådana fall lätteligen skulle kunna
missbrukas, har kommittén föreslagit, att ägostyckning i annan ordning

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

än lagen föreskrifter skall göras beroende af tillstånd från Konungens
befallningshafvandes sida.»

Med hänsyn till kommitténs ståndpunkt i allmänhet och det mål,
densamma här närmast haft för ögonen, är det uppenbart, att någon
väsentlig utvidgning eller förändring af sistnämnda undantag icke bör
ske i den provisoriska lagstiftning, hvarom här är fråga. Så har emellertid
blifvit fallet i propositionen. Det tillstånd till verkställande af ägostyckning,
Konungens befallningshafvande enligt densamma har att gifva,
får icke lämnas med mindre hvarje lott, som komme att erhålla inägor,
blir på särskildt sätt försedd med nödiga adpertinenser. Undantag härifrån
bilda emellertid de fall, då ägostyckning erfordras för bildande af
bostadslägenhet, industriell anläggning eller annat dylikt ändamål. Dessa
undantag äro hämtade från ofvan omnämnda stadgande i kommitténs
förslag till definitiv ägostyckningslag och äro att förorda i den del, de
med detsamma öfverensstämma. I ett fall är så icke förhållandet. Ordet
»bostadslägenhet» har ersatt ordet »egnahemssamhällen». Hvad denna
förändring innebär visas tydligt i herr Lindhagens och hans medmotionärers
ofvan intagna framställning. Med hänsyn till de skäl, som däremot
i denna anföras, finner utskottet propositionens bestämmelse i denna
del ej kunna antagas. Utskottet får alltså tillstyrka, att den förändring
måtte vidtagas i propositionen, att ordet »bostadslägenhet» utbytes mot
ordet »egnahemssamhällen». Därigenom få ock orden »annat dylikt ändamål»
den med dem afsedda innebörden.

I sammanhang härmed torde en annan af herr Lindhagen och hans
inedmotionärer föreslagen förändring böra ske i propositionen. Det bestämmes
där, att tillstånd till ägostyckning ej må lämnas, med mindre
hvarje lott, som komme att erhålla inägor, skulle med hänsyn såväl till
dessa ägors omfattning som ock till den myckenhet husbehofsskog,
odlings- och mulbetesmark, som blefve lotten tilldelad, varda tjänlig för
själ/''ständigt jordbruk. Då Kungl. Maj:t från det från denna regel medgifna
undantaget, såsom bemälda motionärer påpekat, velat utesluta sådana
egna hem, som utgöra ett mellanting mellan bostadslägenheter i inskränkt
mening och själfständiga jordbruk, och blott däri upptagit bostadslägenheter,
har Kungl. Maj:t ock funnit följdriktigt att här bestämma,
att den styckade lotten med hänsyn till inägornas omfattning som ock
till myckenheten af densamma tillagda adpertinenser skall vara tjänlig till
själfständigt jordbruk. Med öfvergifvande af Kungl. Maj:ts ståndpunkt i
ofvanberörda fall finner utskottet skäligt att lämna densamma äfven i
detta samt i stället upptaga det af herr Lindhagen m. fl. framställda för -

Lagutskottets Utlåtande AJ:o 64.

slag om uteslutande af ordet »sjelfständigt», till stöd hvarför utskottet
åberopar de af desse motionärer anförda grunder.

Från kommitténs förslag till lag om ägostyckning för de norrländska
länen har herr Lindman hämtat det ytterligare undantag, han i sitt förslag
velat foga till propositionen med orden »dock att oberoende af sådant
villkor ma afstyckas slåttermyr eller kärräng, som i anseende till läge
eller beskaffenhet är af mindre värde». Detta undantag har föranledts af
den allmänt gängse åsikten, att den norrländske jordbrukaren, följande
ett från det primitiva jordbrukets tider härstammande förfaringssätt, ofta
nedlägger mycket arbete på att tillgodogöra sig foderafkastningen på myrtrakter,
hvilka äro så aflägset belägna eller så litet gifvande, att det skördade
fodrets värde icke närmelsevis motsvarar skördekostnaden. Dylika
myrar äro för jordbruket af minst sagdt tvifvelaktigt värde och böra, änskönt
de af befolkningen allmänt benämnas ängar, i ägostyckningsafseende
lämnas fullständigt utom räkningen. Det synes utskottet, som om berörda
i öfverensstämmelse med det slutliga kommittéförslaget stående undantag
lämpligen kunde inflyta i här förevarande provisoriska lag, därvid utskottet
dock ansett undantagsbestämmelsen böra erhålla en annan formulering
än herr Lindman föreslagit.

Om sålunda, såsom ofvan framhållits, här ifrågavarande provisoriska
lagstiftning bör såvidt möjligt anpassa sig efter den definitiva, hvilken
sättes i fråga att där uppå följa, och så äfven torde vara fallet med
propositionen, sedan densamma undergått de af utskottet här ofvan
föreslagna förändringar och tillägg, må dock erinras därom, att denna
provisoriska lagstiftning icke lämpligen bör upptaga mer af hvad som skall
slutligen följa än det som oundgängligen för dess ändamål erfordras.
Redan dess egenskap af provisorisk lagstiftning bjuder detta. När sålunda
herr Lindman i sin motion yrkar, att närmare föreskrifter om den Konungens
befallningshafvande tillkommande pröfningsrätt skola meddelas af
Konungen, synes detta vara att gå utöfver syftemålet med en blott provisorisk
lagstiftning, hvarför utskottet finner sig förhindradt att tillstyrka
herr Lindmans ifrågavarande förslag.

Hvad slutligen angår bestämmelserna om den provisoriska lagstiftningens
trädande i kraft och giltighetstid har utskottet icke kunnat biträda
annat af hvad därutinnan föreslagits, än att den genast efter sitt
utfärdande må träda i kraft och gälla till den 1 januari 1910. Beträffande
åter de olika förslag angående dess retroaktiva verkan, hvilka i
förevarande proposition och motioner framkommit, har utskottet icke
kunnat tillstyrka något af desamma. Äfven om en blifvande lagstiftning
angående rätten att erhålla ägostyckning i de norrländska länen skulle i

Lagutskottets Utlåtande N:o 6L

sina verkningar i någon män inskränkas, därest de nu föreslagna provisoriska
bestämmelserna icke linge tillämpas å ägostyckningar, som före
den nya lagens trädande i kraft blifvit med stöd af gällande rätt sökta,
synes det dock utskottet, att en dylik tillämpning är af den för den allmänna
rättssäkerheten betänkliga beskaffenhet, att dess medgifvande icke bör
få förekomma, allra minst i fråga om en provisorisk lag. Redan skapandet af
en dylik är en extraordinär åtgärd, som endast åt nödtvång kan försvaras;
en provisorisk lags retroaktiva verkan läte svårligen förena sig med ett
ordnadt samhällsskick. Äfven om man måste beklaga, att vissa ansökningar
om ägostyckning, som skett sedan Norrlandskommitténs betänkande blifvit
offentliggjordt eller Kungl. Majts förslag till ifrågavarande provisoriska
lag framlagts, tillkommit för att undgå en tillämpning af de inskränkande
lagbestämmelser, som däraf möjligen kunde blifva följden, så bör man
dock icke förbise, att hvarken eu kunglig proposition eller ett kommittéförslag
äger kraft framför gällande lag. Den, som i sitt handlande later
sig bestämmas af den senare, kan följaktligen ej stämplas såsom den där
handlade i ond tro. Frånsedt detta kan emellertid mot de framställda
förslagen anmärkas, att de träffa äfven dem, som utan någon som helst
tanke på att vinna försprång framför den ifrågasatta nya lagstiftningen
satt i gång en ägosty ckn ingsfö rrättni ng. Vid ägo styckningar jämlikt § 2
skulle visserligen den nya lagstiftningens tillämpning oftast resultera blott
i en förlust af de redan ådragna kostnaderna för förrättningen. Men
äfventyrligare blefve följden vid ägostyckning jämlikt 3 §. Älven om
tiden för lagens återverkande kraft i detta fall sattes så sent, som
herr Lindman föreslagit, eller till den 15 mars 1905, kan det inträffa, att,
sedan enskilde efter nämnda dag i bästa syfte träffat aftal om upplåtelse
af viss till gränserna bestämd hemmansdel, som genom ägostyckning
skall å marken utläggas, men den upplåtna hemmansdelen till sin sammansättning
af olika ägoslag icke öfverensstämmer med bestämmelserna i
den nya lagen, tillstånd till ägostyckningens verkställande förvägras.
Därigenom blir den nye ägaren ur stånd att få lagfart, och svårlösta
rättstvister jämte betydande förluster lära icke i dylika fall uteblifva.

Med stöd af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Riksdagen, med förklarande, att förevarande
proposition icke kunnat oförändrad bifallas, ville med
anledning af propositionen och här förevarande motioner
för sin del antaga följande

Lagutskottets Utlåtande JST:o 64.

Lag

om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning.

Härigenom förordnas som följer:

1 Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län må ej ägostyckning ske
eller förordnande för landtmätare att verkställa ägostyckning
meddelas, utan att Konungens befallningshafvande
gifvit tillstånd till ägostyckningen.

Vill någon erhålla sådant tillstånd, ingifve till
Konungens befallningshafvande uppgift om sättet för
den tillämnade styckningens verkställande. Ej må tillstånd
lämnas, med mindre hvarje lott, som komme att
erhålla inägor, skulle med hänsyn såväl till dessa ägors
omfattning som ock till den myckenhet husbehofsskog,
odlings- och mulbetesmark, som blefve lotten tilldelad,
varda tjänlig för jordbruk, eller ock ägostyckningen
erfordras för bildande af egnahemssamhällen eller för
industriell anläggning eller för annat dylikt ändamål.
Till inägor, hvarom ofvan sägs, ma ej räknas slåttermyr
eller kärräng, som i anseende till läge eller beskaffenhet
är af mindre värde.

Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i
ärende, hvarom nu är sagdt, må klagan föras i den ordning,
som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

Denna lag träder genast i kraft och gäller till den
1 januari 1910. Den äger icke tillämpning i afseende å
ägostyckning, som före dess trädande i kraft blifvit sökt.

Stockholm den 28 april 1905.

På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER,

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

Reservationer:

af herr Trygger, med hvilken herrar G. Andersson, Hedenstierna,
Underbjelke, LiUiesköld och Uppström instämt; herr Trygger bär ansett
att andra punkten af andra stycket i förevarande lag bort erhålla den åt
Kungl. Maj:t föreslagna formulering;

af herr grefve Lewenhaujit, som anfört:

»Då jag anser att ifrågavarande upphäfvande af nu gällande lag under
några år är hvarken nödigt eller nyttigt, så kan jag icke biträda utskottets
häri fattade beslut.

Jag anser för vårt land synnerligen viktigt, att de bestående lagarna
få, utan inskränkning af temporära upphäfvande^ äga helgd och tillämpnino-
— ty detta skapar förtroende för lagstiftarne, aktning för landets
lagar; äfven öfverensstämmer det med hela andan och tillämpningen åt
vårt konstitutionella styrelsesätt.

Däremot är det mera vanligt i länder med autokratiskt styrelsesätt
att gällande lag för längre eller kortare tid suspenderas; att ett dylikt
tillvägagående skall hos den handlande och vändande befolkningen väcka
oro och missnöje torde för en och hvar vara tydligt.

För öfrigt anser jag, att det föreslagna stadgandet kan kringgås och
torde därför vara föga värdt, emedan tillämpningen svårligen kan öfvervakas.
Den jordbrukande befolkningen i Norrland blir enligt mitt förmenande
icke med det här föreslagna stadgandet hjälpt, vare sig till ekonomiskt
välstånd eller till stadigvarande besittning af sm fädernearf da jord
eller skyddad för de faror, som kapitalets makt och lockelse till vinster
vid egendomshandel utsätter denna befolkning för.

Andra och mera praktiska åtgärder äro af nöden för att utveckla
jordbruket i Norrland, ett alltför vidlyftigt kapitel att ingå på i en reservation.
Visst är, att den industriella utvecklingen i de norrländska bygderna
bryter sin väg fram med förut icke anad kraft och kan icke hindi as med
ett svagt lagförslag som det ifrågavarande.»

af herr Zetterstrand,
»Beträffande lagens
Bill. till Riksd. Frot. 1905.

som beträffande öfvergångsstadgandet anfört:
tillämplighet bör enligt min mening en bestämd
7 Sami. 53 Raft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

skillnad göras mellan å ena sidan de ägostyckningar, hvilka grunda sig på
afhandlingar, och å andra sidan de, som icke hafva dylikt underlag.

Hvad angår de förstnämnda, hvilka regleras genom 3 § ägostyckningslagen,
finner jag det allmänna rättsmedvetandet kräfva, att desamma, då
de tillkommit under skydd af gällande svensk lag, böra äga bestånd, samt
att således den nu föreslagna provisoriska lagstiftningen ej med afseende
a dem bör tillerkännas någon retroaktiv verkan.

Hvad däremot vidkommer sådana ägostyckningar, hvilka icke grunda
sig å någon till annan person skedd upplåtelse, utan allenast på ensidiga
åtgärder, och hvilka afses i 2 § ägostyckningslagen, torde man, därest desamma
vid lagens ikraftträdande äro på vederbörande myndighets pröfning.
beroende, ej behöfva draga i betänkande att å dem tillämpa den
provisoriska lagens bestämmelser i den mån sådant af det allmännas intresse
finnes påkalladt.

Med stöd häraf samt af de i herr Lindhagens med fleres motion förekommande
upplysningar rörande antalet af de på senare tiden ingifna
ansökningar om ägostyckningar har jag ansett utskottet böra hemställa,
att lagens sista punkt skulle erhålla följande lydelse:

»Denna lag träder genast i kraft och gäller till den
1 januari 1910. Den äger tillämpning jämväl i afseende
å sådan i 2 § lagen om hemmansklyfning, ägostyckning
och j or dafsöndring den 21 juni 1896 ansedd ägostyckning,
som före lagens ikraftträdande blifvit sökt, men ännu ej
fastställd; dock att, där ansökning om förordnande för
landtmätare att verkställa sådan ägostyckning inkommit
till Konungens befallningshafvande före den 1 december
1904, denna lag i afseende å dylik ägostyckning ej skall
tillämpas.»

af herrar F. Andersson, A. Olsson, Lindhagen, Wiklund, Redelius,
Jansson och Nordin, som beträffande öfvergångsstadgandet yttrat:

»Den ifrågavarande provisoriska lagen har till uteslutande ändamål
att åstadkomma, att de tillämnade nya bestämmelserna om ägostyckning
af inägojord må få någon tillämplighet. En sträfvan att genom lagens
affattning få den att så mycket som möjligt fylla denna sin uppgift bör
därför icke, såsom utskottet förmenar, möta särskilda hinder just i lagens
provisoriska beskaffenhet.

I afseende å hvad man nu kallar lagens retroaktiva verkan måste
emellertid strängt skiljas mellan det fall, att ägostyckning önskas å en
fastighet, som endast har en ägare (§ 2 i ägostyckningslagen), och det fall,

Lagutskottets Utlåtande N:o 64. 19

att aftal om öfverlåtelse af en del af fastigheten blifvit träffad t (§ 3 i
samma lag).

I förra händelsen har ingen ledamot af högsta domstolen haft någon
erinran mot förslagets bestämmelse, att ägostyckning, som sökts efter den
1 januari 1905, skall falla under den provisoriska lagen. Någon verklig
rättighet står här ej på spel. Genom den enkla åtgärden att blott gifva
in en ansökan, bör man ej få bereda sig tillfälle att undgå den tillämnade
nya ordningen. Det bör ock här ihågkommas, att hvarje ansökan om
sådan ägostyckning, som ej strider mot lagens ändamål, blir bifallen. Ansökningar
för annat ändamål kunna antagas ske i mindre lojalt syfte. Och
i hvarje händelse skulle, därest någon af okunnighet om kommitténs förslag
låtit en sådan ansökan komma till något utförande, detta föranleda endast
en obetydlig kostnad. Vanligen utföras dylika förrättningar efter kartor
i landtmätarens bostad. Man plägar ej heller rygga tillbaka för att i andra
fall, där det gäller att vinna effektivitet åt en statens åtgärd, tillskynda
enskilde långt större ekonomiska uppoffringar såsom t. ex. genom påbud
att en tullsats skall genast och utan undantag träda i kraft, oafsedt
att enskilde, som före beslutet inköpt illpliktigt gods, ej hunnit införa
det i landet. I denna del tillstyrka vi därför obetingadt Kungl. Maj:ts
förslag, hvilket, dock torde af skäl herr Lindhagen och medmotionärer
anfört böra i öfverensstämmelse med grunderna för detta förslag föranleda
till att tiden flyttas från den 1 januari 1905 till den 1 december 1904.

Har däremot ett aftal om öfverlåtelse kommit till stånd före lagens
trädande i kraft, kan det möta större betänkligheter att förhindra den
upplåtna jordens utbrytning genom ägostyckning enligt nu gällande bestämmelser.
Kungl. Maj:t afskilja’ därför från den nya lagens tillämpningalla
aftal ingångna före den 1 januari 1905, äfven om ansökning om ägostyckning
inkommit efter nämnda tid. Högsta domstolens ledamöter yttrade
härom, att i detta fåll lagen kunde på sin höjd göras tillämplig, om
aftalet vore tillkommet efter en viss dag, infallande någon kort tid efter
förslagets framläggande för Riksdagen. Denna anvisning ligger till grund
för herr Lindmans förslag att bestämma tiden till den 15 mars 1905. De
två ledamöter af högsta domstolen, som öfvervoro ärendets behandling i
statsrådet, hemställde däremot, att lagen ej måtte tillämpas på afhandlingar
om ägostyckning, hvilka upprättats innan lagen träder i kraft.

Att ej någon af dessa från ledamöter i högsta domstolen gjorda
erinringar fullt iakttagits i det för Riksdagen framlagda förslaget motiveras
i propositionen därmed, att det vore ganska sannolikt, att äfven en
kort tidrymd efter lagens framläggande för Riksdagen skulle vara till -

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

räcklig för dem, soin ville undgå lagens verkningar, att uppgöra försäljningsaftal,
som sedermera kunde åberopas såsom grund för ägostyckning.

Denna farhåga har äfven i viss mån fått en betänklig bekräftelse. Vi
hafva nämligen erfarit, att Kramfors sågverksaktiebolag, som äger synnerligen
många hemman sdelar, nyligen enligt två särskilda af handlingar (se
bil A och B) försålt inägojordarne till sina hemmansdelar i Ramsele och
Resele tingslag inom Ångermanland till sin disponent, hvilken ock fått lagfart
å fången. På enahanda sätt lärer bolaget förfogat öfver inägorna till
sina hemman i Jämtland och Västerbotten. Visserligen lära dessa inägolotter
blifvit ägostyckade redan under det norrlandskommitténs arbete pågick,
hvadan försäljningen enligt uppgift nu kommit till stånd närmast i
syfte att söka undgå tillämpningen jämväl af norrlandskommitténs öfriga.
lagstiftning rörande bolagsjord och särskildt häfdelagen. Men hinder möter
ju ej att uppgöra dylika skenförsäljningar äfven innan ägostyckning ägt rum.
I detta sammanhang må ock omnämnas, att ifrågavarande försålda fastigheter
lära så godt som uteslutande utgöras endast af hemmanens inägor
och den närmast därtill belägna till betesmark inhägnade skogen. De äro
ock så godt som alla redan särskildt taxerade. Inom Junsele socken t. ex.
är sammanlagda taxeringsvärdet å hvad som nu sålts 6,500 kronor, under
det bolagets behållna lotter af samma hemman äro taxerade till 259,400
kronor.

Det må nu också erinras, att jämväl där fråga är om afhandlingar, så får
ägostyckning af inägojord alltid ske, så snart det öfverlåtna området är af
den beskaffenhet, att ägostyckningen enligt lagen är tillåten, tiar öfverlåtelse
skett endast för att söka förekomma statsmaktens tillämnade omsorger om
befolkningen och det allmänna bästa, så finnes ju åter ingen anledning att
gifva någon uppmuntran till en dylik åtgärd. Visserligen kan ändock
tänkas, att i något fall en person i god tro och utan kännedom om norrlandskommitténs
eller Kungl. Maj:ts förslag köper ett område inägojord,
som ej får ägostyckas enligt den nya lagen. Men i denna händelse står
dock ägaren alltid öppet att få sitt förvärf lagfaret såsom jordafsöndring,
äfven om denna utväg, såsom det visat sig, är mindre begärlig. Han går
således icke, såsom mången föreställer sig, förlustig möjligheten att på ett
betryggande sätt blifva ägare till den förvärfvade fastighten utan endast
af rätten att få den utbruten genom ägostyckning.

Ehuru vi eljest kunnat ansluta oss till herr Lindmans förslag, anse vi
oss dock vid öfvervägande af förenämnda förhållanden och med hänsyn
jämväl till det slut, hvartill utskottet i afseende å öfvergångsbestämmelserna
kommit, böra tillstyrka godkännande af Kungl. Maj:ts förslag jämväl i
denna del.

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

Vi hemställa alltså, att Kung! Maj:ts förslag i afseende å öfvergångsbestämmelsen
måtte godkännas med förutnämnda af förslagets egna grunder
betingade modifikation samt följaktligen erhålla följande lydelse;

»Denna lag träder genast i kraft och gäller till den
1 januari 1910. Den äger tillämpning jämväl i afseende
å ägostyckning, som före lagens ikraftträdande blifvit
sökt, men ännu icke fastställd; dock att, där ansökning
om förordnande för landtmätare att verkställa ägostyckning
inkommit till Konungens befallningshafvande före
den 1 december 1904, eller afhandling, på grund hvaraf
ägostyckning sökes, är upprättad före den 1 januari
1905, denna lag i afseende å sådan ägostyckning ej
skall tillämpas.»»

Herrar bandqvist, Dieden och Segerdold hafva begärt få antecknadt,
att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

Köpebref.

Bil. A

(till herr F. Anderssons in. flis reservation).

J.flJ herr disponenten Carl Kjellberg i Backe försäljer Kramfors aktiebolag, emot
nedanstående betalda köpeskillingar, följande genom fastställda ägostyckningar från
aktiebolagets hemman utbrutna fastigheter inom Ramsele tingslag, nämligen:

i Helgums socken:

0,32 ''Seland n:o 2 Gagnet litt. lina. areal 58 har 74 ar 47 kvm........... kr. 2,500: _

i Edsele socken:

12/25 seland n:o 1 Gideåberg litt. Eb, areal 26 har 10 ar 37 kvm.......... kr. 1,000: _

^V-io * n:o ^ Utanede litt. B a, areal 47 har 44 ar 50 kvm............. » 2,500: _

l''V.12 » n:o 1 Nordanåker litt. Db, areal 14 har 55 ar 82 kvm....... » ’l00: —

i Ramsele socken:

7s seland n:o 1 Norra Lillterrsjön litt. Fb, areal 6 har 63 ar 15 kvm.... kr. 200: —

V2 » » Norrånäs litt. G b b, areal 9 har 19 ar 90 kvm............. » 300: —

*/s * J> * litt. C a b, areal 8 har 56 ar 47 kvm............. » 200: _

IVät » » Meåfors litt. AII b, areal 10 har 96 ar 94 kvm............ » 1,000: —

7g » » » litt. Allé, areal 8 har 19 ar 9 kvm................. » 500: —

% » n:o 2 Nässjö litt. D a b, areal 11 har 54 ar............................. » 300: —

u/m » 11-''o 1 Klänge litt. B a a, areal 7 har 16 ar 60 kvm............. » 800: —

''V12 » » > litt. B b a, areal 6 har 45 ar 40 kvm............... » 700: —

-----(0. S- v sammanlagd t 84 fastigheter) —----------.

Summa kr. 36,500: —

Fastigheterna, upplåtas med därå befintliga åbyggnader och med den rätt aktiebolaget
desamma förvärfva! samt sadana de nu befinnas i enlighet med äcostyckningshandlingarna
att tillträdas genast. 0 ö

Af detta köpebref äro lika exemplar åt säljaren och köparen upprättade.

Göteborg den 27 augusti 1904.

Kramfors aktiebolag:

A. E. Seaton. A. Andréen. Linus Andréen. Carl Kjellberg.

Bevittnas af C. G. Ågren. K. A. Grönvald.

Herr Carl Kjellbergs namnteckning bevittna: Rob. Bagge. Theodor Wagenius.

I transsumerade delar lika lydande med ett den 3 oktober 1904 för vinnande af
lagfart till Ramsele tingslags häradsrätt ingifvet köpebref, betygar

Sollefteå den 29 april 1905. Ex officiös

Teodor Ringenson.

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

Bil. B

(till herr F. Anderssons in. flis reservation).

Köpebref.

Till herr disponenten Carl Kjellberg i Backe försäljer Kramfors aktiebolag emot
nedanstående betalda köpeskillingar följande genom fastställda ägostyckningar från
aktiebolagets hemman utbrutna fastigheter inom Resele tingslag, nämligen:

i Ådals Lidens socken:

13/b4 seland n:o 1 Näsåker litt. A b, areal 5 har 63 ar 21 kvm................ kr. 200: —

3/32 » » » litt. A c, areal 1 har 20 ar 94 kvm............... » 100: —

i Junsele socken:

lä/ie seland n:o 1 Betarsjönäs litt. A a, areal 25 har 38 ar 85 kvm....... kr. 500: —

lä/32 » » Långvattnet, areal 24 har 6 ar 50 kvm...................... » 200: —-

3/8''~ » » » litt. A g, areal 11 har 93 ar 55 kvm....... » 200: —

13/32 » » » litt. A b, areal 10 har 99 ar 89 kvm....... » 200: —

29/Q6 » » » litt. A c, areal 7 har 39 ar 14 kvm...... » 200: —•

1/2 » Nybäcken litt. S b, areal 28 har 52 ar.................................... » 500: —

--— — (o. s. v. sammanlagdt 22 fastigheter)---------— •—■ —- —

Summa kr. 6,900: —

Fastigheterna upplåtas med därå befintliga åbyggnader och med den rätt aktiebolaget
desamma förvärfvat samt sådana de nu befinnas i enlighet med ägostyckningshandlingarna
att tillträdas genast. Af detta köpebref äro lika exemplar åt säljare
och köpare upprättade.

Göteborg den 27 augusti 1904.

Kramfors aktiebolag:

E. A. Seaton. A. Andréen. Linus Andréen. Carl Kjellberg.

Bevittnas af: C. G. Agren. K. A. Grönvald.

Herr Carl Kjellbergs namnteckning bevittna: Rob. Bagge. Theodor Wagenius.

I transsumerade delar lika lydande med ett den 6 september 1904 för vinnande
af lagfart till Resele tingslags häradsrätt ingifvet köpebref, betygar

Sollefteå den 29 april 1905. Ex officio:

Teodor Ringenson.