Lagutskottets Utlåtande N:o 64 (Utlåtande 1893:LU64 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

N:o 64.

Ank. till Riksd. kansli den 29 april 1893, kl. 4 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om inskränkning
i den dissenters och judar åliggande skyldighet
att Indraga till aflöning af svenska kyrkans presterskap
m. m.

Frågan om främmande trosbekännares skyldighet att deltaga i aflö
ning och underhåll af svenska statskyrkoförsamlingarnes presterskap och
kyrkliga inrättningar, hvilken fråga vid flera föregående tillfällen varit
föremål för Riksdagens pröfning, har vid innevarande Riksdag ånyo blitvit
upptagen i två inom Andra Kammaren af herr Westerberg afgifna motioner

n:ris 103 och 104. . . , .

Dessa motioner afse, den förstnämnda att åstadkomma inskränkning
i den judar och dissenters åliggande skyldighet att bidraga till presterskapets
aflöning och den sistnämnda att upphäfva nämnda trosbekännares
skyldighet att deltaga i byggande och underhåll af kyrka och ecklesiastika

boställen. . .

I motionen n:o 103 erinrar sålunda motionären derom, att den svenska
statskyrkans tjenare fungerade dels som den verldsliga statens tjensteman
och dels som kyrkans tjenare.

Till de verldsliga eller borgerliga göromålen borde räknas förandet
af de s. k. ministerialböckerna, verkställandet af anteckningar om födelse,
lysning, äktenskap och död, slägtskap, fräjd, vaccinering och dylikt; till de
kyrkliga deremot »arbete i ordet och lärdomen» samt sådana presterliga
förrättningar som barndop, konfirmation, nattvards-utdelande, presterlig
vigsel, kyrkotagning, jordfästning och möjligen mellankommande sockenbud.

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

Samtliga de göromål, som af prest förrättades, kunde komma statskyrkans
medlemmar till godo; dissenters och judar, hvilka bildade egna
församlingar, bygde eller hyrde egna lokaler för andaktsöfning och lönade
sina församlingsföreståndare, hade deremot behof endast af den del af statskyrkoprestens
tjenst, som folie under benämningen verldsliga göromål för
stats- och borgerliga ändamål.

Förhållandet emellan den tid och det arbete, som kräfdes för den ena
och den andra arten af prestens verksamhet torde vara svårt att noga afväga,
och det stälde sig säkerligen mycket olika, beroende bland annat, af
håg och individuel begåfning; men det kunde antagas, att de. verldsliga
göromålen, rätt stälda, kunde förrättas inom hälften af den tid, som. af
prest borde egnas åt skötandet af sitt kall. Till undanrödjande af de missförhållanden
i beskattning, som uppstode derigenom, att dissenters och
judar drabbades af lika utgälder till statskyrkan, som dennas egna medlemmar,
hölle motionären före, att rättvis ändring i nu gällande beskattningsprinciper
lagligen borde ske i den mån sådant läte sig verkställas.

1862 års lönereglering för presterskap hade tillkommit för att afhjelpa
en mängd orättvisor och oegentlighet^*, som tillförene vidlådt sättet
för presterskapets aflönande. Då hade emellertid inga lagligen erkända
dissenters funnits i vårt land, men sedan dess hade här uppvuxit en lifskraft^
frikyrklig rörelse, och nu drabbades de, som slutit sig till densamma,
af ej mindre tyngande missförhållanden.

, På grund häraf hemställer motionären att Riksdagen ville besluta,
att dissenters och judar skola betala högst half afgift till statskyrkopresterskapets
aflöning mot i förmögenhet likstälda medlemmar af statskyrkan.

Med hänvisande till hvad motionären sålunda anfört, anmärker han
vidare i motionen n:o 104, hurusom den skatt, som utginge till statskyrkan
delvis användes till omkostnader för dess kyrkobyggnader jemte
dessas underhåll och i påfallande grad tungt drabbade dem, som ofta med
känbar uppoffring uppfört sina egna predikolokaler eller hyrde dylika och
derigenom i samma mån minskat behofvet af ökadt utrymme inom
kyrkorna med dervid förknippade stegrade utgifter.

Till belysning häraf ville motionären framhålla huru i Göteborg, som
hade 106,000 invånare, kyrkor och andra predikolokaler, som stode vid
sidan om eller utanför statskyrkan, tillhopa rymde omkring 20,000 personer,
deraf i kyrkorna omkring 12,000 och i de öfriga ofvan angifna
lokalerna omkring 8,000 personer, hvilket utvisade det afsevärda förhållandet
af 3 till 2; och motstycken härtill saknades nog ej annorstädes i
vårt land.

Lagutskottets Utlåtande N:o 64r.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt föreslår motionären:
att ur statskyrkan lagligen utträdda dissenters och judar — som sjelfva
uppföra egna eller förhyra lokaler för sina andaktsöfningar — befrias från
vidare deltagande i byggandet och underhåll af kyrkor och boställen för
statskyrkans och dess tjenares behof.

Ifrågavarande utgifter äro enligt utskottets förmenande att anse såsom
statsutgifter.

Så länge den evangeliskt-lutherska kyrkan är en statsinstitution, torde
nemligen hvarje svensk medborgare böra vara skyldig att bidraga till densamma
lika väl som till hvarje annan statens inrättning. För att taga ett
exempel från en liknande statsinstitution har staten ordnat den offentliga
undervisningen efter vissa grundsatser, och till detta undervisningssystems
upprätthållande måste en hvar af statens medlemmar bidraga, vare sig
han gillar de af staten antagna grundsatser eller icke, vare sig han finner
det med sin fördel förenligt att begagna sig af statens eller enskilda undervisningsanstalter.

Då motionären föreslagit, att dissenters och judar skola till statskyrkan
betala högst half afgift mot statskyrkans medlemmar, synes också
motionären hafva i viss mån erkänt rigtiglieten af grundsatsen, ätt alla
statens medlemmar äro skyldiga att bidraga till statskyrkans upprätthållande,
men motionären har, under framhållande deraf, att de rent borgerliga
funktioner, som utöfvas af statskyrkans tjenare, äro gagneliga för samhället
i dess helhet och således äfven för andra kyrkors bekännare, grundat
sin nu ifrågavarande framställning derpå, att nämnda åligganden kunna
utföras inom hälften af den tid, som en prest bör egna åt skötandet af
sitt presterliga kall.

Oafsedt att den nyttighetshänsyn, som motionären söker göra gällande,
enligt utskottets uppfattning lika litet i fråga om dessa som alla
andra allmänna utskylder får vara den bestämmande för beloppets storlek,
tillåter sig utskottet erinra, att den af motionären gjorda uppskattning af
det gagn, samhällsmedlemmarne hafva af presterskapets storborgerliga
förrättningar, måste betecknas såsom godtycklig och saknande hvarje rättsgrund.

Öfverflödigt torde vara att påpeka., att antagandet af motionärens
förslag skulle betänkligt rubba bestående prestlönekonventioner.

Motionären har i detta afseende ej gifvit någon antydan, på hvad
sätt erforderlig fyllnad till aflöning åt presterskapet. skulle beredas i stället
för de bidrag, som enligt förslaget komme att upphöra.

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

Hvad särskilt angår motionärens förslag, att dissenters och judar
skulle befrias från skyldigheten att deltaga i byggande och underhåll af
kyrka och prestgård, så skulle — vid det förhållande att bidrag dertill
utgå efter den för rösträtt vid kommunalstämma bestämda grund — i församlingar,
der det funnes många främmande trosbekännare, deras befrielse
från nämnda bidrag verka i hög grad betungande för de församlingsmedlemmar,
hvilka qvarstode i statskyrkan; och en slik befrielse skulle innebära
en frestelse till utträde ur statskyrkan af rent ekonomiska skäl.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet:

att herr Westerbergs ifrågavarande motioner icke
må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 28 april 1893.

På lagutskottets vägnar:

A. LILIENBERG.

Reservation

dels af herrar Lilienberg, F. Andersson, Kardell och Svensson, hvilka ansett,
att utskottet bort tillstyrka Riksdagen att i skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida icke medlemmar af främmande,
af staten erkända trossamfund må kunna för inkomst af kapital och arbete
befrias från deltagande med svenska kyrkans medlemmar, såväl, i den mån
som faststälda löneregleringar för denna kyrkas presterskap gå till ända,
i aflöning åt detta presterskap, som ock, derest de ega eller förhyra lokal
för gudstjenst, i byggande och underhåll af kyrka och prestgård samt för
Riksdagen framlägga det lagförslag, hvartill anledning kan förefinnas, dels ock
af herr Hesselrot, hvilken ansett, att utskottet bort tillstyrka, att Riksdagen
ville i skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder,
på det att dels medlemmar af lagligen erkänd församling, som bekänner
annan kristen troslära än den evangeliskt-lutherska och hvars prest
eller föreståndare är behörig och pligtig att föra anteckningar öfver medlemmarnes
borgerliga förhållanden, äfvensom mosaiske trosbekännare, i
fråga om hvilka alla det torde få anses vara utredt, att de före utfärdan -

14 Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

det af förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets löneinkomster
den 11 juli 1862, förordningen angående ordnande af presterskapets
i de territoriela församligarne i Stockholm den 1 november 1872
samt förordningen angående allmänt ordnande af klockarnes löneinkomster
den 2 november 1883 icke varit lagligen skyldige att erlägga de för särskilda
kyrkliga förrättningar stadgade afgifter till svenska kyrkan eller
hennes presterskap eller hennes betjening, ej heller påskpenningar, offer
eller andra dylika lönebidrag, må, utan hinder af de på grund af åberopade
författningar verkstälda löneregleringar, åter komma i åtnjutande af
motsvarande frihet och således frikallas från skyldighet att deltaga i betalning
af hvad som af reglerade löner af hit hänförlig beskaffenhet kan
anses utgöra aflösning och ersättning för omförmälda, numera upphörda
afgifter och lönebidrag, dels och, godtgörelse för den minskning i tillförsäkrade
löneförmåner, som ifrågasatta frikallelse kan finnas föranleda, må
varda vederbörande löntagare för deras tjenstetid beredd.