Lagutskottets Utlåtande N:o 63
Utlåtande 1909:LU63
Lagutskottets Utlåtande N:o 63.
1
\:o 63.
Ank. till Riksd. kansli den 7 maj kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om konsulär jurisdiktion.
Genom en den 1 april 1909 dagtecknad proposition, n:r 153, hvilken
af båda kamrarna hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande
af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om konsularjurisdiktion.
1 KAP.
Inledande bestämmelser.
1 §•
Vid utöfning af den konsularjurisdiktion, som på grund af traktat
eller sedvänja tillkommer Sverige i vissa icke kristna länder, skall, såvidt
förhållandena å orten medgifva samt ej annat enligt denna lag eller eljest
är stadgadt, svensk lag tillämpas.
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 7 Sami. 61 Höft. (N:o 63.) 1
i
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 63.
Svensk lag, som gäller allenast med afseende å förhållanden inom
riket, kan af Konungen förklaras äga motsvarande tillämpning i område,
där konsularjurisdiktion tillkommer Sverige.
2 §•
Underkastade konsularj urisdiktion äro, såvidt med gällande traktater
och sedvänja öfverensstämmer:
l:o) svensk undersåte och person, ställd under Sveriges beskydd
(skyddsling);
2:o) utländsk undersåte, som ej är svensk skyddsling, såvidt rörer
brott, som af honom begåtts å svenskt fartyg.
2 KAP.
Om de myndigheter, som utöfva konsularjurisdiktion.
3 §•
Konsularjurisdiktion utöfvas af konsulardomare och konsularrätt.
4 §•
Till konsulardomare förordnar Konungen konsul eller annan för
befattningen lämplig man.
Området för hvarje konsulardomares jurisdiktion bestämmes af
Konungen.
5 §•
Konsularrätt består af konsulardomaren såsom ordförande och två
ledamöter.
Konsulardomaren utser hvarje år i december månad två inom området
bosatta män att under det följande året tjänstgöra såsom ledamöter
i konsularrätten samt två suppleanter att vid förfall för ledamöterna i
deras ställe tjänstgöra.
Till ledamöter eller suppleanter må ej utses andra än allmänt aktade
män, som fyllt tjugufem år samt råda öfver sig och sitt gods. Företrädesvis
skola svenska män tagas till ifrågavarande befattningar; finnes ej
behörig svensk man, må jämväl utlänning af kristen eller mosaisk trosbekännelse
kunna utses.
3
Lagutskottets Utlåtande N:o 63.
Äro vid något tillfälle så många af de utsedda ledamöterna och
suppleanterna hindrade från tjänstgöring, att nödigt antal för konsularrätten
icke kan erhållas, förordne konsulardomaren en eller två tillfälliga
ledamöter bland dem, som enligt hvad ofvan sägs kunna utses till sådan
befattning.
Där mål vid mera än ett rättegångstillfälle handlägges, höra så vidt
möjligt samma ledamöter tjänstgöra vid samtliga tillfällen.
Kan ej erforderligt antal ledamöter för bildande af konsularrätt
erhållas, utöfve konsulardomaren ensam den jurisdiktion, som eljest tillkommer
konsularrätt.
6 §•
Har den, som förordnas till konsulardomare, ej gått den i 1 kap.
7 § rättegångsbalken föreskrifna domareed, skall han aflägga sådan ed
inför Svea hofrätt eller beskickningschef eller, där så ej kan ske, skriftligen.
Af skriftlig ed skall, innan konsulardomaren må tjänstgöra, ett
exemplar vara aflämnadt å konsulatet och ett exemplar öfversändt till
ministern för utrikes ärendena.
Ledamot i konsularrätt skall, innan han tager plats i rätten, inför
konsulardomaren aflägga ed, att han skall döma efter bästa förstånd och
samvete.
7 §•
Ordföranden och ledamöterna i konsularrätten äga hvar en röst, och
gånge vid skiljaktiga meningar efter ty som de flesta säga. Stannar hvar
vid olika mening, galle ordförandens.
8 §•
Inträffar jäf eller annat förfall för konsulai’domaren, förordnar
Konungen annan lämplig person att såsom konsulardomare tjänstgöra.
9 §•
Konsulardomaren förordne vissa män till rättstjänare att tillhandagå
honom och rätten säfct att, då de därom anlitas, delgifva stämningar och
andra handlingar.
Den, som blifvit utsedd till rättstjänare, gånge inför konsulardomaren
eller konsul ed att redligen och utan försumlighet fullgöra de uppdrag,
som anförtros honom i hans egenskap af svensk rättstjänare.
/
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 63.
Kan afläggandet af eden ej utan olägenhet ske inför konsulardomaren
eller konsul, må eden skriftligen afgifvas och ett exemplar af edsskriften
insändas till konsulardomaren.
3 KAP.
Om konsulardomares och konsularrätts befogenheter.
10 §.;
Tvistemål upptages till behandling och afgörande af konsularrätten,
dock att, där målet enbart rörer penningar eller sådant, som kan
skattas till visst värde i penningar, samt konsulardomaren finner uppenbart,
att det, hvarom tvistas, i värde icke öfverstiger trehundra kronor,
målet skall handläggas och afdömas af konsulardomaren.
År fråga om pröfning af tvistiga fordringsanspråk i konkurs, och
tillhör något af dem konsularrättens bedömande, varde samtliga dit hänskjutna.
11 §•
Brottmål upptages till behandling och afgörande af konsularrätten,
dock att, därest i målet ej yrkas ansvar för gärning, hvarå högre straff än
böter kan följa, eller skadestånd till belopp, öfverstigande trehundra kronor,
målet skall handläggas och afdömas af konsulardomaren.
12 §.
I fråga om sådana ansökningar, hvilka enligt lag skola ingifvas till
rätten eller till domaren å landet, samt åtgärder och beslut, som föranledas
af dylika ansökningar, äge konsulardomaren enahanda befogenhet, som
enligt lag utöfvas af domaren å landet.
Beträffande uppteckning och vård af dödsbo har konsulardomaren
de åligganden och befogenheter, som lagligen tillkomma underrätt.
Han skall jämväl förordna förmyndare, god man för hustru enligt
19 kap. 4 § ärfdabalken samt sådan god man, som afses i 20 kap. 7 §
nämnda balk; åliggande honom ock att öfva tillsyn å förmyndares och
god mans förvaltning med iakttagande i tillämpliga delar af hvad därutinnan
är i gällande författning föreskrifvet för gode män och rätten.
5
Lagutskottets Utlåtande N:o 63.
Äktenskapsförord ingifves till konsulardoraaren, som har att införa
det i protokollet; och skall äfven bevakning af testamente ske inför
honom.
13 §.
Där ej i 12 § är annorlunda stadgadt, skall ärende, som enligt lag
tillhör underrätts pröfning, behandlas af konsularrätt.
14 §.
Finner konsularrätten, när mål eller ärende dit hänskjutits, att det,
enligt hvad ofvan sägs, bör handläggas och afdömas af konsulardomaren
ensam; äge dock rätten, där så lämpligt finnes, fortfara med målets eller
ärendets behandling.
15 §.
Konsulardomaren är öfverexekutor; dock må ej hos honom sökas
åläggande af betalningsskyldighet för gäldenär, i den ordning utsökningslagen
stadgar, eller handräckning för fordrans utfående.
Konsulardomaren vare ock utmätningsman med rätt för honom att
för bestämdt fall förordna annan man att på konsulardomarens ansvar
fullgöra utmätningsmans åliggande.
16 §.
Där i lag är föreskrifvet, att nedsättning af medel skall ske hos
Konungens befallningshafvande, äge sådant rum hos konsulardomaren.
17 §•
Konsulardomaren utöfvar polismyndighet i allmänhet och äger häkta
eller häkta låta för brott misstänkt person med rätt för honom att för
bestämdt fall förordna annan man att på hans ansvar verkställa polisundersökning
och besluta om häktning. Äfven utan sådant förordnande har
konsul, som är anställd å annan ort inom jurisdiktionsoinrådet än den,
som är säte för konsulardomaren, att företaga åtgärder af nu nämnda
slag; underrätte dock skyndsammast om vidtagen åtgärd konsulardomaren,
som, utan hinder af konsulns åtgärd eller beslut, äger i ärendet
förordna.
Konsulardomaren skall, såvidt ske kan, hafva tillsyn öfver häktad person.
6
Lagutskottets Utlåtande N:o 63.
18 §.
Skall straff verkställas inom området, åligger det konsulardomaren
att draga försorg därom. Verkställighet af straff skall ske i så nära
öfverensstämmelse som möjligt med de i svensk lag därför gifna föreskrifter.
Kan straffet ej verkställas inom området, underrätte konsulardomaren
skyndsammast härom ministern för utrikes ärendena, hvilken
underställer ärendet Konungens pröfning.
Förklaring af den dömde, att han är nöjd med utslag, som ej vunnit
laga kraft, och villig att undergå den ådömda bestraffningen, upptages af
konsulardomaren; och skall sammanläggning af straff, då enligt lag dylik
åtgärd ankommer å Konungens befallningshafvande, af konsulardomaren
ombesörjas.
19 §•
Konsulardomaren äger att för tillämpning inom området eller viss
del af detsamma utfärda ordningsföreskrifter samt för öfverträdande däraf
stadga böter till belopp af fem intill femhundra kronor äfvensom påföljd
att lös egendom, som i ordningsföreskrift afses, må tagas i beslag och
förklaras förbruten.
Ordningsföreskrift, hvarom nu är fråga, skall kungöras genom anslag
å konsulatet i den stad, som är säte för konsulardomaren, och å annat
konsulat inom distrikt, där den skall tillämpas, samt på sätt i öfrigt finnes
ändamålsenligt, och må föreskriften inom hvarje distrikt lända till efterrättelse
genast efter kungörandet å därvarande konsulat; dock skall omedelbart
efter utfärdandet ordningsföreskriften öfversändas till ministern för
utrikes ärendena, som har att underställa densamma Konungens pröfning,
b inner Konungen skäligt att upphäfva eller ändra föreskriften, skall beslutet
härom kungöras på ofvan angifna sätt; och gånge, såvidt möjligt, tillämpning
af upphäfd eller ändrad ordningsföreskrift åter.
Anser konsulardomaren, att för öfverträdelse af ordningsföreskrift
bör stadgas strängare påföljd, än ofvan sägs, skall han skyndsammast
hänskjuta ärendet till Konungens pröfning.
4 KAP.
Tissa allmänna afvikelser från tillämpningen af svensk lag.
20 §.
Där i fall, hvarom ej i denna lag särskildt stadgas, det lagligen
ankommer å domare eller underrätt att utsätta tid, inom hvilken rätts
-
Lagutskottets Utlåtande N:o 63.
7
sökande har att något fullgöra, vare i lag högst inedgifven tid ej ovillkorligen
gällande, utan må, där så pröfvas nödigt, tiden tillmätas längre.
21 §.
År annorstädes än i denna lag stadgad viss tid, kortare än trettio
dagar, inom hvilken handling skall af rättssökande ingifvas eller annan
åtgärd af honom vidtagas, må sådant ske inom trettio dagar efter den,
från hvilken tiden i hvarje särskilt fall räknas, så framt ej särskild föreskrift
i denna lag eller eljest af Konungen för området meddelats.
22 §.
Tillkännagifvande, som enligt lag skall införas i allmänna tidningarna
eller uppläsas i kyrka, varde i stället anslaget å konsulatet i den stad, som är
säte för konsulardomaren, samt härförutom offentliggjordt på det sätt, som å
hvarje ort är i dylika fall vedertaget. Finnes i något fall tillkännagifvandet
böra kungöras jämväl i hemlandet, skall det införas i allmänna tidningarna.
23 §.
Böter och viten tillfalla statsverket, där ej annat är, genom traktat
eller eljest, särskildt för jurisdiktionsområdet bestämdt.
Lag samma vare om gods, som förklarats förbrutet.
5 KAP.
Särskilda föreskrifter om rättegång inför konsulardomare och konsularrätt.
24 §.
Protokoll och utslag böra affattas på svenska språket; äro väsentliga
olägenheter därmed förenade, må protokollet och utslaget kunna affattas
å danska, engelska, franska, norska eller tyska språket.
25 §.
Stämning gifves af konsulardomaren och skall innehålla, utöfver hvad
i 11 kap. 6 § rättegångsbalken sägs, bestämmelse om viss tid före inställelsedagen,
då stämningen senast bör vara svaranden delgifven.
8
Lagutskottets Utlåtande N:o 63.
Denna tid må ej sättas senare än till tredje dagen före inställelsen,
dock att, där större skyndsamhet är af nöden, stämning må meddelas till
samma dag den utfärdas, om svaranden är så till hands att han kan inställa
sig.
26 §.
Har svaranden å särskilda dagar i sin bostad blifvit sökt med stämning
i tvistemål, utan att han eller ombud, som äger mottaga stämning
för honom, kunnat anträffas, och utan att säker anvisning kunnat vinnas,
hvarest han eller sådant ombud uppehåller sig: förekomma i öfrigt omständigheter,
som gifva anledning antaga, att han håller sig undan; må
stämningen i hufvudskrift eller besannad afskrift anslås å dörren till bostaden.
Sjöfolk och passagerare å fartyg, hvilka ej annorstädes inom området
hafva bostad, anses hafva sin bostad å fartyget.
27 §.
Intyg af en af konsulardomaren förordnad rättstjänare, emot hvilken
ej förekommer jäf, som om vittne är stadgadt, galle såsom fullt bevis
att delgifning af handling blifvit så verkställd, som intyget innehåller.
28 §.
Ändå att allmän åklagare icke finnes, äga konsulardomaren och konsularrätten
att upptaga och afdöma mål angående förbrytelser, därå enligt
lag allmän åklagare skulle vara behörig tala.
29 §.
Rannsakning med häktad person skall hållas snarast möjligt och sist
inom fem dagar från den dag, häktningen ägde rum, där ej giltigt hinder
härför möter. Kräfves fortsatt rannsakning i målet, må uppskofvet icke
sättas längre än oundgängligen erfordras.
30 §.
Äskar någon, som är tilltalad för brott, hvarå straffarbete efter lag
kan följa, hjälp i rättegången, och finnes han ej kunna själf anskaffa bi
-
9
Lagutskottets Utlåtande N:o 63.
träde, förordna, där så kan ske, konsulardomaren eller konsularrätten lämplig
person att biträda honom vid konsularrätten; skolande i öfrigt livad
om förordnande af rättegångsbiträde åt häktad vid underrätt är stadgadt
i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
31 §•
Uteblifver vittne, som är underkastadt konsularjurisdiktionen, då
vittnet efter stämning bort inställa sig, och visas ej laga förfall, må vittnet
genast kunna hämtas eller böte vittnet högst femtio kronor.
För inkallande och inställande'' af vittne, som ej är underkastadt
konsularj urisdiktionen, har konsulardomaren att i den ordning, som å
hvarje ort är bruklig, anlita den myndighet, under hvilken vittnet lyder.
32 §.
Utan hinder af hvad i lag är stadgadt, må jämväl den, som tillhör
annan lära än den kristna eller den mosaiska, höras såsom vittne, dock bör
i hvarje fall pröfvas, hvad verkan kan tillerkännas dylikt vittnes utsaga.
33 §.
Är vittne af sin trosbekännelse hindradt att gå ed, som i svensk
lag föreskrifves, förordne konsulardomaren eller konsularrätten efter omständigheterna,
att vittne skall aflägga annan ed eller annorledes bekräfta
sin utsaga.
34 §.
Vittne, ‘som är aflägset boende eller för sjukdom eller af annan laga
oi’sak ej kan tillstädeskomma, må i sitt hemvist eller annorstädes höras
af konsulardomaren eller annan person, som konsulardomaren eller konsularrätten
därtill förordnar, och skall tillfälle lämnas parterna att därvid
närvara.
35 §.
I brottmål, där enligt lag allmän åklagare skulle vara behörig tala,
ä^er konsulardomaren eller konsularrätten tillerkänna den, som inkallats
såsom vittne eller för att upplysningsvis höras och som äskar ersättning
Bill. till Riksd. Prot. 1909. 7 Sami. 61 Höft. 2
10
Lagutskottets Utlåtande N:o 63.
för inställelsen, sådan ersättning af allmänna medel efter hvad skäligt
pröfvas och i orten är brukligt.
Beslut öfver yrkande om ersättning, hvarom ofvan sägs, skall utan
dröjsmål meddelas och gånge i verkställighet ändå att det ej vunnit laga
kraft; skolande i slutliga utslaget pröfvas, huruvida ersättningsbeloppet
skall till statsverket af part återgäldas.
36 §.
Har tredskodom meddelats, efter ty i 12 kap. 3 § rättegångsbalken
sägs, skall konsulardomaren på begäran af den, som vunnit, kungöra motparten
domen, på sätt i 47 § bär nedan är stadgadt; och äge den, som
tappat, att inom viss tid, som ej må bestämmas kortare än tio dagar från
kungörandet af domen, vid äfventyr att eljest hafva förlorat rätt till
vidare talan, hos konsulardomaren begära sakens återupptagande; skolande
underrättelse om hvad parterna sålunda hafva att iakttaga gifvas i
domen.
Göres begäran om sakens återupptagande inom stadgad tid, skall
konsulardomaren utsätta tid och ort för sakens förnyade behandling,
därom den, som tappat, har att, i den ordning om stämning i tvistemål
är sagdt, underrätta den som vunnit eller behörigt ombud för honom.
Försummar den, som tappat, hvad nyss är föreskrifvet, eller uteblifver
han vid det för sakens förnyade behandling utsatta sammanträde och visas
ej laga förfall, stånde tredskodomen fast; har han fullgjort hvad enligt
ofvan gifna bestämmelser honom åligger, och kommer han rätteligen tillstädes,
skall saken ånyo handläggas och afgöras utan hinder af tredskodomen.
6 KAP.
Särskilda föreskrifter om fullföljd af talan mot beslut, som af konsular*
domare eller konsnlarrätt meddelats, så ock om underställning af mål,
som af konsularrätt afdömts.
37 §.
Talan mot utslag eller beslut, som af konsulardomare eller konsularrätt
meddelats, fullföljes hos Svea hofrätt.
Underställning af mål sker likaledes hos Svea hofrätt.
Lagutskottets Utlåtande N:o 63.
11
38 §.
Part, som enligt 36 § är berättigad till återvinning mot tredskodom,
må ej hos högre rätt fullfölja talan mot domen.
Ej heller vare klagan tilläten mot beslut, hvarigenom mål uppskjutits
eller förordnats om någons hämtande till rätten.
Beslut, som i invändningsfråga meddelats, må ej i något fall särskilt
öfverklagas.
39 §.
Då mål slutligen afgöres eller till värjemålsed dömes, skall i utslaget
gifvas tillkänna, hvad missnöjd part har att för talans fullföljande
iakttaga samt äfventyret, om det försummas.
Vill någon klaga öfver annat beslut än nyss är nämndt, och begär
han underrättelse om hvad i sådant afseende bör iakttagas, skall konsulardomaren
meddela honom sådan underrättelse.
40 §.
Part, som icke åtnöjes med slutligt utslag eller beslut af beskaffenhet
att talan däremot får fullföljas, har att inför konsulardomaren muntligen
eller skriftligen anmäla missnöje sist före klockan tolf å tionde dagen,
räknadt i utsökningsmål från den dag, hvarifrån enligt utsökningslagen
besvärstid i hvarje fall skall löpa, samt i öfriga mål och ärenden
från den dag, utslaget eller beslutet gafs.
Varder ej missnöje anmäldt enligt hvad nu är föreskrifvet, stånde
utslaget eller beslutet fast, och varde förty missnöjesanmälan, som göres
senare, ej upptagen.
Där enligt utsökningslagen besvärstid skall räknas från erhållen
del af beslutet, skall detsamma genom konsulardomarens försorg, på sätt
i 47 § här nedan stadgas, delgifvas den, beslutet gått emot.
41 §•
Då part rätteligen anmält missnöje, teckne konsulardomaren å utslaget
eller beslutet bevis därom.
12
Lagutskottets Utlåtande N:o 63.
42 §.
Har missnöjesanmälan ej upptagits, vare parten berättigad att erhålla
bevis därom med skäl, hvarå vägran att upptaga missnöjesanmälan
grundats; och äge parten att mot beslutet fullfölja talan, på sätt
i 43 § sägs.
Ej må särskild klagan föras däröfver att missnöjesanmälan upptagits.
Fullföljes talan i målet, äge vederpart att inom tid, som i detta kap. är
stadgad för svaromåls afgifvande, påkalla pröfning af frågan, huruvida
missnöjesanmälan blifvit rätteligen gjord.
43 §.
Part, som rätteligen anmält missnöje, skall vid talans förlust sist
före klockan tolf å tjugonde dagen från den dag, då för honom tiden för
anmälan af missnöje var ute, själf eller genom behörigt ombud till konsulardomaren
ingifva till Svea hofrätt ställd klagoskrift.
Vill någon klaga öfver att missnöjesanmälan ej upptagits, skall
klagoskrift i den ordning, här ofvan sägs, ingifvas sist före klockan tolf å
tjugonde dagen från den dag, då beslutet meddelades.
Det åligger konsulardomaren att skriftligen förordna någon å konsulatet
tillgänglig person, som i händelse af konsulardomarens frånvaro
äger mottaga anmälan om missnöje och klagoskrift; pröfve dock konsulardomaren
alltid själf, huruvida missnöjesanmälan rätteligen skett.
44 §.
Fullföljes talan emot slutligt utslag i tvistemål, och har klaganden
i klagoskriften förbehållit sig rätt att vidare yttra sig, äge han inom fjorton
dagar från klagotidens utgång till konsulardomaren ingifva ytterligare en
skrift i målet.
45 §.
Samtidigt med klagoskriften eller i fall, hvarom i 44 § sägs, senast
vid ingifvande af den i nämnda § omförmälda skrift skall klaganden till
kosulardomaren inkomma med det öfverklagade utslaget eller beslutet och
öfriga protokoll i målet
Gör han det ej, och är icke det felande af annan part ingifvet,
föranstalte konsulardomaren, att de handlingar, som saknas, varda utskrida.
Lagutskottets Utlåtande N:o 63.
13
46 §.
År klagoskrift rätteligen ingifven, skall vederpart lämnas tillfälle
att yttra sig däröfver.
För sådant ändamål skall klagande vid klagoskrift samt skrift,
hvarom i 44 § förmärs, foga styrkt afskrift däraf samt af de fullmakter
och skriftliga bevis, som därtill höra; och bör afskriften, där delgifning
skall äga rum med flere personer, företes i samma antal som dessa.
Har klaganden försummat att fullgöra hvad honom sålunda åligger, skall
konsulardomaren låta verkställa erforderliga afskrifter af de ingifna handlingarna.
Hvad i näst föregående stycke af denna § är stadgadt skall dock ej
äga ovillkorlig tillämpning å kartor eller andra ritningar, ej heller å handlingar
af vidlyftigare beskaffenhet såsom protokoll i rättegångsmål eller
handelsböcker eller andra räkenskaper; utan stånde det klaganden fritt
att ingifva sådana handlingar allenast i hufvudskrift, och skall konsulardomaren
ombesörja afskrift af desamma, endast för såvidt och i den mån
han finner dem icke böra undantagas från delgifning med klagandens
vederpart.
Då på grund af bestämmelserna i denna eller föregående § konsulardomaren
föranstaltat om handlings utskrifvande, vare klaganden skyldig
att härför gälda lösen.
47 §.
Snarast möjligt efter klagotidens utgång eller, för den händelse
klaganden jämlikt 44 § äger att därefter ingifva ytterligare en skrift,
efter densammas ingifvande eller sedan tiden härför gått till ända, skall
konsulardomaren låta delgifva klagandens vederpart styrkt afskrift af
klagandens inlagor äfvensom i den utsträckning, 46 § angifver, af de till
inlagorna hörande handlingar.
Finnes ombud, som jämlikt 50 § ''är behörigt företräda vederparten,
eller har han hos konsulardomaren anmält annat ombud, skall, därest ombudet
är bosatt i den stad, som är säte för konsulardomaren, delgifningen
verkställas med ombudet. Har ombudet å särskilda dagar för delgifning
sökts i sin bostad, utan att ombudet anträffats, skola, därest
vederparten äger känd bostad i nämnda stad, handlingarna delgifvas honom
samt eljest anslås å dörren till ombudets bostad. Har äfven vederparten,
på sätt ofvan sägs, sökts utan att kunna anträffas, skola handlingarna
anslås å dörren till hans bostad.
14
Lagutskottets Utlåtande N:o 63.
Har vederparten ej ombud, hvarom ofvan förmäles, skola, om han
är bosatt i stad, som är säte för konsulardomaren, eller i annan inom
området belägen stad, där svensk konsul eller rättstjänare finnes, handlingarna
delgifvas vederparten; och varde, där han ej anträffats, oaktadt
han blifvit å särskilda dagar för delgifning sökt i sin bostad, handlingarna
anslagna å dörren till bostaden. Är vederparten ej bosatt i stad,
som nyss nämnts, skall, därest han kan utan större svårighet anträffas,
delgifning ske med honom personligen efter ty nu är sagdt; men i annat
fall varde genom konsulardomarens försorg handlingarna anslagna å konsulatet
och tillika, där så lämpligen kan ske, vederparten medelst allmänna
posten underrättad om klagoskriftens ingifvande, klagandens yrkanden
samt hvad vederparten har att iakttaga för sin talans bevakande.
Om sjöfolk och passagerare å fartyg gäller hvad ofvan i 26 § är
stadgadt.
48 §.
Inom trettio dagar från den dag, de af klaganden ingifna handlingar
blifvit, på sätt i 47 § sägs, delgifna eller anslagna, skall vederparten till
konsulardomaren ingifva till Svea hofrätt ställdt svaromål; skolande underrättelse
om hvad vederparten sålunda har att iakttaga tecknas å klagoskriften.
49 §.
Konsulardomaren skall, då svaromål infordrats af vederpart, så
snart detta inkommit eller tiden för afgifvande däraf tilländagått, samt i
annat fall snarast möjligt efter klagotidens utgång till hofrätten öfversända
samtliga inkomna handlingar jämte fullständiga protokoll i målet och tillvaratagna
föremål, som målet röra.
I brottmål sände konsulardomaren med handlingarna eget utlåtande
öfver den förda klagan. Jämväl i annat mål skall utlåtande af konsulardomaren
bifogas, såframt anmärkning gjorts mot protokollets riktighet
eller eljest särskild anledning förefinnes för honom att yttra sig.
50 §.
Ombud, som vid meddelandet af konsulardomares eller konsularrätts
utslag eller beslut var behörigt att föra parts talan i målet, äge ock, utan
särskilt bemyndigande, å sin hufvudmans vägnar fullfölja talan mot
samma utslag eller beslut, mottaga vederparts klagoskrift och därå afgifva
Lagutskottets Utlåtande N:o 63.
15
svaromål äfvensom eljest i hofrätten företräda parten, där ej denne uttryckligen
förklarat befogenhet i nu nämnda afseenden ej tillkomma ombudet.
51 §■
Hvad ofvan är stadgadt om fullföljd af talan mot utslag eller beslut
skall i tillämpliga delar gälla klagan öfver förfarande af konsulardomaren
såsom utmätningsman eller af den, som af honom förordnats att
fullgöra utmätningsmans åliggande; dock vare missnöjesanmälan ej erforderlig:
eller ingifvande af klagoskrift inskränkt till viss tid i annat fall än
som i 167 och 169 §§ utsökningslagen sägs.
52 §.
Vid fullföljd af talan i mål, däri någon hålles häktad, skola, med
tillämpning i öfrigt af hvad i detta kap. är stadgadt, följande särskilda
bestämmelser lända till efterrättelse:
Klagoskrift skall ingifvas sist före klockan tolf å femtonde dagen från
den dag, det öfverklagade utslaget eller beslutet gafs; dock må, därest
målets vidlyftighet eller annan omständighet det oundgängligen påkallar,
konsulardomaren vid anmälan af missnöje kunna på därom gjord anhållan
utsträcka klagotiden intill hvad eljest är föreskrifvet.
Den häktade skall alltid erhålla del af vederparts klagoskrift. Delgivning
af häktads klagoskrift skall äga rum allenast i det fall, att vederparten
har behörigt ombud i den stad, som är säte för konsulardomaren,
eller därstädes själf äger känd bostad; underrätte dock konsulardomaren
eljest, där så lämpligen kan ske, medelst allmänna posten vederpart eller
dennes ombud om klagoskriftens ingifvande och klagandens yrkanden
äfvensom därom att vederparten kan vinna beaktande af hvad han ytterligare
önskar i målet andraga, därest skriftlig framställning däraf inkommer
till hofrätten innan målet ännu hunnit företagas till afgörande.
Där klagoskrift delgifves vederpart eller dennes ombud, skall svaromål
afgifvas inom kortast möjliga, af konsulardomaren i hvarje särskildt fall
bestämd tid. Ej må i något fall denna tid sättas längre än till femton dagar.
Då klagan afser beslut om någons häktande eller kvarhållande i
häkte, vare anmälan af missnöje ej erforderlig och ej heller ingifvande af
klagoskrift till viss tid inskränkt. Delgifning af sådan klagoskrift är ej
erforderlig.
Part, som är häktad, må i fängelset anmäla missnöje samt aflemna
klagoskrift och svaromål; åliggande konsulardomaren tillse, att den häk
-
16
Lagutskottets Utlåtande N:o 63.
tade därtill erhåller tillfälle samt att han till författande af inlaga, hvarom
nämndt är, äger nödigt biträde.
Häktad part vare ej skyldig ingifva afskrift af klagoskriften och
därtill hörande handlingar.
53 §.
Utöfver de fall, då enligt allmän lag underställning af mål, som af
underrätt handlagts, äger rum, skall jämväl, där någon af konsularrätt dömts
till straffarbete på viss tid, minst två år, målet i hvad honom rörer underställas.
Då mål underställes hofrättens pröfning, gifve konsularrätten tillkänna
hvad part har att iakttaga, där han vill yttra sig hos hofrätten.
54 §.
I mål, som underställes hofrättens pröfning, äge sakfälld, som ej
är häktad, eller målsägande att sist å femtonde dagen efter utslagets
afkunnande till konsulardomaren ingifva till hofrätten ställda påminnelser.
Snarast möjligt efter utslagets afkunnande eller, där någon enligt
hvad nyss är sagdt äger afgifva påminnelser, sedan dessa inkommit
eller tiden för-afgifvande däraf tilländagått, skola samtliga målet rörande
handlingar och föremål af konsulardomaren öfversändas till hofrätten;
och bifoge konsulardomaren därvid eget utlåtande i målet.
År i dylikt mål den sakfällde häktad, skall han genom konsulardomarens
försorg, så fort sig göra låter, förpassas till öfverståthållareämbetet,
som har att omedelbart, efter det den häktade anländt till
Stockholm, därom underrätta hofrätten; och äge den häktade att inom
femton dagar, efter det han ankommit till häkte i Stockholm, ingifva
påminnelser i målet till öfverståthållareämbetet, vid äfventyr att underlåtenhet
härutinnan icke föranleder uppehåll med målets afgörande.
55 §.
Underställdt mål skall, därest ej brottet är sådant att det må åtalas
allenast af målsägande, af hofrätten skyndsammast anmälas hos justitiekanslern,
hvilken förordnar allmän åklagare; ägande denne att inom viss
af hofrätten bestämd tid yttra sig i målet.
Lagutskottets Utlåtande N:o ti3.
17
I fullf ölj dt eller underställdt mål äger hofrätten beträffande anställande
af muntligt förhör samt vederbörandes hörande i öfrigt de befogenheter,
som enligt lag tillhöra hofrätt vid handläggning af dit fullföljda
eller underställda mål.
56 §.
Har vederpart underlåtit att till konsulardomaren inkomma med
svaromål, vare han ändock berättigad att i hofrätten utföra sin talan.
7 KAP.
Särskilda föreskrifter om fullföljd af talan mot liofrättens beslut.
57 §.
Mot hofrättens slutliga utslag i mål af beskaffenhet att, därest
det anhängig] orts i hemlandet, målet skulle efter vad inkommit till
hofrätten, fullföljes talan i den ordning, som i allmän lag är stadgad beträffande
klagan mot hofrättens slutliga utslag i vädjadt mål, dock att
anmälan af missnöje mot hofrättens utslag skall ske sist före klockan
tolf å sextionde dagen samt inställelse i Konungens nedre justitierevision
sist före klockan tolf å nittionde dagen från det utslaget gafs.
58 §.
1 annat mål än i 57 § sägs skall talan emot hofrättens slutliga utslag
fullföljas genom besvär, hvilka skola till nedre justitierevisionen ingifvas
sist före klockan tolf å sextionde dagen från den dag, då utslaget gafs.
Vill någon, som i målet hålles häktad inom konsularjurisdiktionsområde,
fullfölja talan mot utslaget, skola dock följande särskilda bestämmelser
lända till efterrättelse:
1. Den häktade har att, vid äfventyr af talans förlust, sist före
klockan tolf å tionde dagen från det utslaget meddelades honom hos konsulardomaren
anmäla missnöje.
2. År missnöje rätteligen anmäldt, skall den häktade, där han är
dömd till straffarbete i två år eller svårare straff, snarast möjligt genom
konsulardomarens försorg förpassas till öfverståthållareämbetet; och äger
han sist före klockan tolf å femtonde dagen från den dag, han ankommit
till häkte i Stockholm, till öfverståthållareämbetet ingifva sina besvär.
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 7 Sami. 61 Håft.
3
18
Lagutskottets Utlåtande N:o 63.
År han ej så dömd, som nyss är sagdt, skall han till konsulardomaren
ingifva sina besvär sist före klockan tolf å femtonde dagen från
det utslaget meddelades honom. Om delgifning af besvärsskriften och
underrättelse till vederparten samt om svaromåls afgifvande skall hvad i
47 och 52 §§ är i fråga om klagan till hofrätten stadgadt äga motsvarande
tillämpning; åliggande konsulardomaren att så snart ske kan insända
besvärsskriften och svaromålet till nedre justitierevisionen.
3. Har missnöjesanmälan ej upptagits, vare den häktade berättigad
erhålla bevis därom med skäl, hvarå vägran att upptaga missnöjesanmälan
grundats; och äge han att mot beslutet hos Konungen fullfölja
talan genom besvär, hvilka skola ingifvas till konsulardomaren sist före
klockan tolf å femtonde dagen från det beslutet meddelades och af denne
ofördröjligen jämte eget utlåtande öfversändas till nedre justitierevisionen.
4. Om rätt för den häktade att i fängelse inom konsulat urisdiktionsområde
anmäla missnöje samt aflämna besvärsskrift och till författande
däraf erhålla nödigt biträde skall hvad i 52 § näst sista stycket
sägs äga motsvarande tillämpning.
8 KAP.
Allmänna bestämmelser.
59 §.
I svensk författningssamling intagen lag eller författning träder i
kraft inom område, som är beläget i Kina, Persien eller Siam, etthundratjugu
dagar och inom andra områden sextio dagar efter den dag, då lagen
eller författningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket,
där ej viss senare tid för ikraftträdandet blifvit bestämd i densamma eller
annorlunda särskildt för området stadgas.
60 §.
Varder någon, som är underkastad konsularjurisdiktionen, i mål,
som är anhängig! vid det främmande landets domstol eller vid annat
lands konsulardomstol inom området, påkallad såsom vittne, men underlåter
han att inställa sig, äge konsulardomaren på framställning af den
främmande domstolen efter omständigheterna inkalla honom och anställa
Lagutskottets Utlåtande N:o 63. 19
vittnesförhör med honom eller förelägga honom att vid den främmande
domstolen iakttaga inställelse samt i händelse af tredska tillämpa de bestämmelser,
hvilka gälla beträffande inkallande af vittne i mål, som handlägges
af konsulardomaren eller konsularrätten.
dl §.
Renoverade exemplar åt konsulardomarens och konsularrättens protokoll
och utslag i rättegångsmål samt i sådana ärenden, som af ses i 12
och 13 §§ här ofvan, skola för hvarje år inom utgången af nästföljande
maj månad af konsulardomaren afsändas till Svea hofrätt. Har under
året ej förekommit mål eller ärende af beskaffenhet att renovation skall
insändas, har konsulardomaren att inom tid, nu är sagd, sända uppgift
därom till hofrätten.
62 §.
Förmår någon på grund af fattigdom icke gälda stadgad lösen, eller
kan sådan afgift af annan anledning icke utfås, njute konsulardomaren
ersättning af allmänna medel för hvad sålunda brister.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande lagförslag,
får utskottet hänvisa till de vid propositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet.
Vid granskning af lagförslaget har utskottet icke funnit anledning
att däremot framställa någon erinran.
Utskottet får alltså hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition måtte
af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 7 maj 1909.
Utskottets
yttrande.
På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.