Lagutskottets Utlåtande N:o 63

Utlåtande 1908:Lu63

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

1

>'':o 68.

Ank. till Riksd. kansli den 8 maj 1908, kl. 8 e. m.

Utlåtande, i anledning af vackt motion om skrifvelse till Kungl.
Maf.t angående rätt till fiske i de större insjöarna.

»Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänskjuten
motion n:o 86 har herr O. A. Berg i Staby anfört följande:

»I det lagförslag angående rätt till fiske, som af Kungl. Maj:t framlades
för Kiksdagen 1896, hade i den sjette paragrafen försök gjorts att
fastställa, huru vidsträckt rätten till fiske för strandägare vid större insjöar
borde vara. Angående Yänern och Yättern föreslogs nämligen, att
»där ej annorlunda är lagligen bestämdt, omfattar strandägares enskilda
fiskerätt allt det vatten, som finnes till och med etthundraåttio meter
från det ställe invid stranden, där stadigt djup af två meter vidtager;
och gäller om fisket därutanför hvad i första paragrafen sägs om fiske
i öppna hafvet».

Förslaget blef i denna punkt på lagutskottets afrådan förkastadt,
och den äldre fiskeristadgans bestämmelser angående fiskerätten i större
insjöar bibehöllos. Orsakerna, hvarför lagutskottet afstyrkte och Kiksdagen
afslog den ifrågavarande paragrafen i Kungl. Maj:ts förslag,
voro flera, såsom det framgår af utskottsbetänkandet. Först och främst
innebure begränsningen af strändägarnes fiskerätt till endast det vatten,
som fanns till och med etthundraåttio meter från det ställe invid stranden,
där stadigt djup af två meter vidtog, en alltför stor inskränkning
för strandägarne. Denna omständighet framträdde dessutom som en stor
orättvisa, då i förslaget endast afsågs sjöarne Yänern och Arättern, och
sålunda strandägare vid de andra större insjöarne skulle få obegränsad
rätt till fiskevattnet utanför sina ägor. Yidare framhölls det olämpliga
uti, att vattnet utanför strandägarnes område skulle upplåtas till fiske
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 7 Sami. 60 Häft. (N:o 63). 1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

för allmänheten. Med sådana bestämmelser skulle fisket lätt kunna
blifva alldeles ödelagdt, åtminstone med afseende på eu del fiskarter,
och strandägare skulle ej finna med sin fördel förenligt att vidtaga
åtgärder för fiskets förbättring, då de själfva antagligen ej finge skörda
frukten däraf. Tanke framkastades därför ock på att ifrågavarande
område i de större insjöarna skulle betraktas som kronans tillhörighet,
och att fiske där skulle få idkas endast med tillämpande af särskilda
bestämmelser. Lagutskottet ansåg med andra ord ej fullständig utredning
föreligga och tillstyrkte, att de gamla bestämmelserna angående
strandägarnes fiskerätt finge kvarstå. Sålunda bestämmer nu gällande
lag angående rätt till fiske af den 27 juni 1896 i § 6: »I de delar af
större insjöar, till hvilka strandäganderätten sig icke sträcker och där
ej heller enskild! fiske är kronan förbehållet eller annan tillhörigt, gäller
om fisket hvad i 1 § sägs om fiske i öppna hafvet».

Eätt tillerkännes sålunda hvarje svensk undersåte att fiska i de större
insjöarne på områden, som ligga utanför strandägarnes, men huru gränsen
går mellan de olika områdena, är ej bestämdt. Det är ju alldeles tydligt,
att frågan om rätt till fiske härmed ej blifvit ordnad. En fiskvattensägare
bör naturligen kunna veta huru långt hans vattenområde
sträcker sig. Vidare är det alldeles obestämdt, hvilka insjöar äro att
räkna till de större samt äfven å hvilka områden af dessa allmänheten
har rätt att fiska.

Ett stigande intresse ägnas för närvarande åt fiskerinäringen, och
för dess upphjälpande såväl vid våra kuster som i insjöarne offras betydande
belopp. Fisket i insjöarna lämnar ock redan nu stor afkastning,
och säkert skall denna i hög grad ökas i den mån lämpliga åtgärder
till fiskets förbättrande vidtagas. En af de första förutsättningarne
härför är dock i många fall införandet af klara bestämmelser angående
rätten till fisk vattnet.

Såsom bevis för att äfven de myndigheter, som närmast hafva att
utfärda stadgar angående fiskes bedrifvande, sväfva i okunnighet om
t. ex. hvilka insjöar äro att hänföra till de större, bifogas i afskrift en
skrifvelse till Kungi. Maj:t från Konungens befallningshafvande i Örebro,
Västmanlands och Södermanlands län angående bestämmelser för bedrifvande
af fiske i sjön Hjälmaren.

Huru bestämmelser angående rätt till fiskevattnet i de större insjöarne
lämpligast skola affattas, torde framgå först genom en grundlig utredning
af frågan ; det är tydligt att härpå inverka en mängd förhållanden. Som

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

3

allmänna önskemål synes mig dock böra framhållas, att strandägarnes
rätt till fiskevattnet ej bör för mycket begränsas på samma gång som
allmänhetens rätt att fiska, om sådan skall bibehållas, bör regleras genom
särskilda bestämmelser.

Då jag emellertid med ofvanstående tror mig hafva påvisat det stora
behofvet af klara bestämmelser angående rätten till fiske i de större insjöarne,
vågar jag föreslå, att Riksdagen ville i skrifvelse till Ivungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Ivnngl. Maj:t låta utreda frågan om rätt till fiske i
de större insjöarne samt för Riksdagen framlägga förslag till bestämmelser
därför.»

Den i förevarande motion berörda frågan om tillgodogörandet af de
stora värden, som ligga i fisket i våra större insjöar, på det för landet
ekonomiskt bästa sättet, är förvisso väl förtjänt jämväl af statsmakternas
uppmärksamhet och omvårdnad. Oafsedt de åtgärder, som från det allmännas
sida kunna vidtagas för att direkt uppmuntra och stödja sträfvandena
att åstadkomma en rationell fiskevård, är denna i hög gi’ad
beroende af de regler lagstiftningen lämnar angående rätten till fiske.
Det synes nämligen knappast kunna förväntas, att den enskilde skall
vidtaga anstalter för fiskets främjande, om han ej är tillförsäkrad rätt
att få njuta frukterna af sitt arbete i nämnda syfte. Hvad särskildt
beträffar rätten till fiske i de större insjöarna, råder, såsom motionären
erinrat, stor osäkerhet rörande omfattningen af den rätt, som tillkommer
strandägare, i det att denna fråga i gällande lag om fiske lämnats öppen
och därigenom i liera fall gjorts beroende af den sedvanerätt, som på olika
orter utbildat sig. Att stora olägenheter lätteligen skola uppkomma af ett
dylikt osäkerhetstillstånd, synes utskottet ligga i öppen dag, likasom ock
att den hvarje svensk man medgifna rättighet att fiska i de delar af
dylika insjöar, dit strandäganderätten icke sträcker sig, kan vara ägnad
att skada fisket, så länge några regler för dess utöfvande icke lämnats.
Oaktadt utskottet sålunda till fullo instämmer med motionären däri, att
rättsregler böra gifvas för ordnande af rätten till fiske i nämnda sjöar,
har utskottet icke ansett sig böra biträda motionärens hemställan. Enligt
hvad utskottet inhämtat, kommer nämligen lagberedningen att i sista
afdelningen af sitt förslag till ny jordabalk upptaga omförmälda spörsmål
till behandling i den del, som rör strandägares rätt till fiske. Yid
den ingående pröfning, lagberedningen därvid kommer att ägna denna
fråga, måste gifvetvis äfven rätten till fiske i de delar af sjön, som

Utskottets

yttrande.

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

ligga utanför strandägarnas fiskeområden, blifva föremål för beredningens
uppmärksamhet, äfven om beredningen icke kommer att därutinnan framlägga
något förslag, samt den förebragta utredningen lämna material
för eu pröfning jämväl af sistnämnda del af ämnet. Då dessa båda
sidor stå i ett mycket nära samband med hvarandra och det uppenbarligen
skulle blifva lättare att ernå ett tillfredsställande resultat, om
de på en gång upptoges till afgörande, anser utskottet det vara i hög
grad önskvärdt, att samtidigt med lagberedningens förslag till reglerande
af strandäganderätten i de större insjöarna äfven ett förslag till bestämmelser
rörande rätten till fiske i öfriga delar af dylika sjöar blefve
framlagdt till Eiksdagens pröfning. I samband med dessa frågors afgörande
synes det äfven vara angeläget att föreskrifter lämnas rörande
sättet för utöfvande af fiske utanför strandägarnas områden. Utskottet
tillåter sig i detta sammanhang erinra därom, att 1902 års riksdag uti
en till Kungl. Maj:t aflåten skrifvelse bland annat framhållit nödvändigheten
af åtgärder till förekommande af roffiske. Om icke utan tidsutdräkt
gifvas bestämmelser, som reglera sättet för fiskets bedrifvande,
där detta är fritt tillgängligt för allmänheten, kan det enligt utskottets
uppfattning vara fara värdt, att fisket i de större insjöarna kommer att
tillfogas så stor skada, att det kan dröja länge, innan det åter kan
lämna någon större afkastning.

Resultatet af den pågående utredningen synes emellertid utskottet
böra afvaktas, innan Riksdagen gör något uttalande i frågan, och får utskottet
därför hemställa,

att herr Bergs förevarande motion icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 maj 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER,

Herr af Ekenstam har begärt få här antecknadt, att han ej deltagit
i detta ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1908.