Lagutskottets Utlåtande N:o 63
Utlåtande 1896:LU63
Lagutskottets Utlåtande N:o 63.
1
N:o 63.
Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1896, kl. 2 e. tn.
Utlåtande, i anledning af väckt motion angående tillägg till
5 § i förordningen om kommunalsiyrelse på landet den 21
mars 1862.
Andra Kammaren har till lagutskottet hänvisat följande af herr
A. V. Ljungman inom Kammaren väckta motion, n:o 206:
»Bland brister i den kommunala lagstiftningen torde knappast
någon vara mer angelägen att få afhjelpt än den fullständiga saknaden
i förordningen om kommunalstyrelse på landet af nödiga bestämmelser
för de samhällen, inom hvilka ordningsstadgan, byggnadsstadgan och
brandstadgan för rikets städer samt helsovårdsstadgans bestämmelser
för stad i tillämpliga delar skola lända till efterrättelse, men som ännu
icke hunnit utveckla sig till egna kommuner. Sådana förhållandena nu
äro beskaffade, hafva dessa samhällen icke tillräcklig rättslig grund för
sin tillvaro och få i följd deraf vidkännas väsentliga olägenheter, då
fråga är om anskaffande af medel till för dem nödiga åtgärders vidtagande
och arbetens utförande med mera dylikt, hvadan åtminstone i
den delen behofvet af ett tillägg till nämnda förordning icke ens kan
bestridas. Då emellertid afgifvandet af ett fullständigt förslag till
kommunallagstiftning för nämnda samhällen icke rimligen kan, i följd
af ämnets både omfattning och svårighet, fordras af en enskild motionär
inom Riksdagen, anser jag mig ock kunna inskränka anspråken till en
blott hemställan derom,
Bill. till Riksd. Prof. 181)6. 7 Sami. 38 Höft. (N:is 63, 64).
1
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 63.
att Riksdagen måtte för sin del besluta, det följande nya stycke
skall fogas till 5 § af förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse
på landet:
I hvilka fall medlemmarne af kommunen tillhörigt samhälle med i vissa
hänseenden afskild befolkning, ehvad detsamma erhållit köpings rättigheter eller
icke, må för sina särskilda ordnings- och hushållningsangelägenheter, i enlighet
med i denna förordning faststälda grunder, underkastas beskattning, derom är
stadgadt i den för dylika samhällen i tillämpliga delar gällande lagstiftningen
om ordnings-, byggnads-, brand-, hamn- och helsovårdsväsendet i rikets städer.»
Antalet af de till landsbygden hörande platser med större sammanträngd
befolkning, der på grund af särskilda, af Kongl. Maj:t faststälda
beslut de ifrågavarande författningarna — ordningsstadgan för
rikets städer m. fl. — eller någon eller några af dem tillämpas, är
ganska betydligt (så torde ordningsstadgan för närvarande lända till
efterrättelse för mera än 60 dylika platser), och flera af platserna hafva
med afseende å folkmängd och utrustning nått en ganska stor betydelse.
Många utgöras af stationssamhällen, som uppvuxit kring jernvägsstationer,
en del af fiskelägen, en del af förstäder, som bildats intill städer,
men utom deras område. Nu innehålla visserligen nämnda författningar
nödiga bestämmelser i fråga om de styrelser eller myndigheter, som
för stadgarnes tillämpning inom samhällena skola utöfva de funktioner,
som i stad enligt samma stadgar åligga särskilda styrelser.
Men det är tydligt, att dessa bestämmelser icke äro tillfyllestgörande.
Det särskilda samhället behöfver medel för stadgarnes tillämpning
likasom för andra kommunala behof. I hvilken ordning bindande
beslut om medels anskaffande vare sig genom uttaxering eller lån
skall kunna åstadkommas, efter hvilken grund uttaxering skall ske,
om öfver hufvud samhället har någon rätt att beskatta sina medlemmar
mot deras bestridande och om icke beskattningsrätten skall utöfvas af
kommunen i dess helhet, af hvilka samhället fortfarande utgör en del,
om detta och dithörande frågor, derom tiga alldeles så de ofta nämnda
författningarna som naturligtvis ock kommunallagarne, för hvilka
dessa stations- och municipalsamhällen, såsom mestadels tillkomna
senare än 1862, äro helt och hållet okända.
Af de i de kommunala prejudikatsamlingarne upptagna Kongl.
resolutioner i hithörande frågor framgår, att saknaden af beskrifven lag
flerestädes gifvit anledning till tvistigheter och att man måst hjelpa
3
Lagutskottets Utlåtande N:o 63.
sig fram genom föreskrifter och beslut väl icke stridande mot kommunallagarnes
anda, men i allt fall vid sidan af dessa lagar. Att med
den betydelse, berörda samhällen i regel ega, sådant icke vidare kan
vara lämpligt, utan att förhållandena böra, så vidt ske kan, lagligen
ordnas, synes utskottet uppenbart.
Motionärens förslag till lagstadgande i ämnet kan utskottet emellertid
icke biträda, utan får, med stöd af hvad ofvan anförts, hemställa,
att med anledning af herr Ljungmans motion
Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t
ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag
till de tillägg till och ändringar i kommunallagarne,
som kunna vara erforderliga för att ordna de
kommunala beskattningsförliållandena inom platser å
landsbygden, för li vilka ordningsstadgan för rikets
städer och andra dylika författningar förklaras ega
tillämpning.
Stockholm den 24 april 1896.
På lagutskottets vägnar:
E. von Krusenstjerna.
Herr Hasselrot har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit
i ärendets behandling inom utskottet.