Lagutskottets Utlåtande N:o 62 (Utlåtande 1893:LU62 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 62.

N:o 62.

Ank. till Eiksd. kansli den 29 april 1893, kl. 6 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse
till Kongl. Maj:t med begäran om tillsättande af en
komité för utredning angående lämpligheten af handelsdomstolars
införande.

- <■'' > ‘i t >'' 1 " '' i ; J -.-•il / ■; ‘.il? ''.{*>’> '' i j ?» *i ''-‘.»{t * ‘M ''{ ; i'' .’ •: ‘

Den under förhandlingarna om vårt rättegångsväsendes ombildning
af såväl nya lagberedningen i dess s. k. principbetänkande som förstärkta
lagberedningen afhandlade frågan om inrättande i vårt land af särskilda
handelsdomstolar har vid innevarande riksdag ånyo bragts å bane, i det
att herr E. Åkerlund, uti en inom Andra Kammaren väckt motion n:o 175,
hvilken till lagutskottet hänvisats, hemstält om aflåtande till Kongl. Maj:t
åt en skrifvelse med begäran om en förnyad utredning beträffande lämpligheten
af dylika domstolars införande.

Efter uttalanden rörande beskaffenheten af vår nuvarande domstolsorganisation
och rättskipningens tillstånd i vårt land, för hvilka utskottet
icke anser sig behöfva redogöra, anför motionären till stöd för sin ifrågavarande
framställning hufvudsakligen följande.

Den oerhörda snabbheten i vår tid — tack vare de nya kommunikationsmedlen
— i aftärsaftals afsilande och genomförande, varornas hastiga
förflyttningar och de snabba värdevexlingarne kräfde en snabb och effektiv
rättshjälp, der någon brytning mellankomme, enär fördröjande eller uteblifvande
deraf vore detsamma som gifven förlust. Den snabba rättshjelpen
fordrade emellertid fria former och särskilt att tvistefrågornas afgörande
lades i sådana händer, der känsla för detta behof funnes samt en uppfattning
af aftalens betydelse vore att påräkna, som kunde medföra ett
snabbt beslut. Härtill vore emellertid våra domstolar ej egnade.

Bill. till Likså. Prof. 1803. 7 Sami. 31 Höft. (N:o 62—65.)

Lagutskottets Utlåtande AT:o 62.

Ifrån det praktiska affärslifvets sida hade ock röster mer än en gång
höjts för genomgripande förändringar i det nuvarande tillståndet. Sålunda
hade vid sammanträde med förstärkta lagberedningen år 1887 de af regeringen
tillkallade sakkunnige enstämmigt framhållit det otillfredsställande
i det nuvarande tillståndet samt behofvet af genomgripande förändringar i
fråga om sättet för afgörande! af tvister på handelns, sjöfartens och industriens
område, och Sveriges allmänna handelsförening hade mer än en
gång hos regeringen gjort framställningar i samma syfte. Nya lagberedningen
hade emellertid stannat vid den förklaring, »att frågan om inrättandet
af särskilda handelsdomstolar för närvarande boxade förfalla».
Härvid hade beredningen dock synbarligen ej tillbörligt beaktat handelsverldens
behof, likasom både bei’edningen och förstärkta lagberedningen
syntes hafva föi''domsfullt betraktat andra ländei‘8 erfarenhet i denna fråga.

I andra land, särskild!, i Frankrike, hvars handelskår intoge en
synnerligen hög ståndpunkt, arxsåge man just de särskilda handelsdomstolarne
hafva förtjensten af den läsbarhet och gedigenhet, som rådde inom
handelsverlden dex-städes. Den officiela statistiken i Fi-ankrike visade, att
de af blott jurister bestående domstolar, till hvilka vad ginge i handelssaker,
år efter år funnit sig behöfva ändra ett mindre procenttal domar,
gifna af handelsdomstolar, än domar, som af de vanliga domstolarne gifvits
i fråga om handelssaker, och såsom exempel på den snabbhet rättskipningen
uti ifrågavarande hänseende i nämnda land uppnått kunde anföras,
att år 1886 vid handelsdomstolen i Paris af under två månader der
förekomna 8,992 mål öfver 87 procent afgjorts inom en månad samt att
i medeltal tidsutdx-ägten uppginge till betydligt mindre än två veckor.

Säi*skildt dessa förhållanden jemte de vitsord, som gifvits handelsdomstolarne
från franska justitie- och handelsdepartementens sida, gåfve
motionären stöd för den tanken, att, då nu någonting ovilkorligen hos oss
måste göras, det ej vore äfventyrligt att hänvisa till den i Frankrike rådande
ordningen som ett föredöme eller till eu god ledning för oss.

Att utan vidare hit öfverflytta vare sig Franki-ikes eller andra länders
anordningar i fråga om handelsdomstolar kunde ej ifrågakomma, men
då institutionen inom andra länder visat sig synnerligen välsignelsebi''i
tigande och särskild! inom Frankrike ganska säkert i hög gi’ad bidi-agit
dertill att Frankrikes handelsstånd stode aktad! och ansedt öfver hela verlden,
vågade motionären tro, att mycket för oss funnes att hemta från särskild!
detta lands ei‘farenhet uti ifrågavarande fall.

Motionären hemställer sålunda, »att Riksdagen i skrifvelse ville anhålla,
det Kongl. Magt täcktes tillsätta en komité af såväl jurister som
representanter för handel, industri och sjöfart för utredning af fx*ågan,

Lagutskottets Utlåtande N:o 62.

huruvida icke införandet hos oss af särskilda handelsdomstolar efter utländskt
föredöme i hög grad vore egnadt att stärka det allmänna förtroendet,
befrämja näringslifvets sunda utveckling samt särskildt befordra
redbarhet i handel och vandel medborgare emellan, och för upprättande af
förslag till lagstiftning i ämnet att Riksdagen föreläggas.»

Såsom utskottet redan erinrat har, i sammanhang med den ifrågasatta
ombildningen af rättegångsväsendet, jemväl frågan om inrättande i
vårt land af särskilda handelsdomstolar varit föremål för behandling. I
anledning närmast af Riksdagens skrifvelse i ämnet den 18 maj 1875,
deri Riksdagen, efter att hafva framhållit åtskilliga synpunkter, ur hvilka
inrättandet af handelsdomstolar i vårt lands större städer synes önskligt,
hemstälde, att Kongl. Maj:t, i sammanhang med utarbetandet af förslag
till ny rättegångsordning, ville låta komma under öfvervägande, om och i
hvad mån sådana måtte kunna införas, upptogs sålunda frågan bland de
öfverläggningsämnen, hvilka nya lagberedningen ansåg företrädesvis böra
komma under beaktande i samband med fastställande af grunderna för eu
ifrågasatt förändrad domstolsförfattning.

Utgående från uppfattningen, att man ej utan verkligt nödtvång
borde splittra domstolsinrättningens enhet genom inrättande af specialdomstolar
för vissa kategorier af mål, söker beredningen i sitt s. k. principbetänkande
särskildt besvara frågan om handelsdomstolens oundgänglighet
såsom länk i vårt lands domstolsorganisation. Sedan beredningen — som
vid pröfningen af denna fråga fann den första uppgiften böra vara att
noga urskilja de rättsfall, hvilka till sin beskaffenhet voro sådana, att deras
behandling vid vanliga domstolar och under vanliga former i öfrigt icke vore
möjlig eller ändamålsenlig — lemnat redogörelse för beskaffenheten af de
handels- och sjörättstvister, hvilka vid utlandets handelsdomstolar pläga
handläggas, anmärker beredningen, hurusom uppenbart vore, att man för
att kunna med säkerhet bedöma behofvet af speciella anordningar för de
sinsemellan så olika fallen i främsta rummet måste taga hänsyn till och
ingå i granskning af de privaträttsliga normerna i hvarje särskildt fall.
Då man betonade behofvet af handelsdomstolar, hade man nu, enligt beredningens
åsigt, förnämligast utgått från den förutsättning, att handelsrättens
normer skulle hvila, om ej uteslutande, dock väsentligen på allmänna,
sedan århundraden utvecklade, men ständigt vexlande, oskrifna
och endast af affärsmännen kända handelsbruk, men denna förutsättning
vore dock i allmänhet mindre hållbar. I vårt land, liksom öfverallt annor -

Lagutskottets Utlåtande N:o 62.

städes, vore handelsrätten väsentligen ordnad genom skrifven lag, hvilken
i främsta rummet måste ega ovilkorlig giltighet. Handelsbruken deremot,
hvilka för öfrigt till sin natur vore ytterst sväfvande och godtyckliga samt
beroende på och vexlande efter lokala förhållanden och dermed förbundna
speciella intressen, hade allenast den jemförelsevis mera underordnade uppgiften
att i de fall, der positiva lagbud saknades eller uttryckligen hänvisade
till användandet af handelsbruken såsom supplementär rätt, tjena
till ledning för parter och domare. Något tvifvel syntes väl ej heller höra
råda derom, att den allmänna rättssäkerheten och affärslifvets utveckling
bäst befrämjades, om den positiva lagstiftningen gjordes så uttömmande
och allmängiltig, att minsta möjliga utrymme behöfde lemnas för handelsbrukens
tillämpning i saknad af allmän lag. Nu befunne sig emellertid
nästan hela den grupp af privaträttsliga lagbestämmelser, som innefattade
handels- och sjörätten, i ett öfvergångsstadium, i det att densamma dels
redan vore under omarbetning, dels ock afsedd att i den närmaste framtiden
undergå revision, och då utredningen af handelsdomstolarnes nödvändighet
samt behörighet och organisation endast kunde vinna derpå, att
den företoges först i sammanhang med den privaträttsliga lagrevisionen,
fann sig beredningen böra hemställa, att frågan om inrättandet af särskilda
handelsdomstolar måtte för det dåvarande förfalla och lemnas beroende
på blifvande utredning i sammanhang med eller efter verkstad!
revision af sjölagen och handelsbalken. Till denna utgång medverkade ock
beredningens uppfattning, att det ur den allmänna rättegångsreformens
synpunkt vore lämpligast om, i likhet med hvad som iakttagits beträffande
öfriga specialdomstolar och rättegångssättet hos dem, de allmänna institutionerna
främst definitivt faststäldes och man först derefter tillsåge, i hvad
mån från de sålunda gifna reglerna undantag vare sig för handels- eller
andra tvister vore nödiga.

Då frågan om inrättande af handelsdomstolar härefter förekom till
behandling inom förstärkta lagberedningen, deltogo, på sätt motionären
erinrat, i dess öfverläggningar i ämnet tillkallade särskild! utsedde fackmän.
På skäl, hvilka utförligt återgifvas i förstärkta lagberedningens betänkande,
vitsordade desse nästan enstämmigt önskvärdheten af särskilda
domstolars inrättande för handläggning af handelstvister, men hade sinsemellan
mycket skiljaktiga åsigter beträffande sådana domstolars behörighet
och organisation. Jemväl för deras uttalanden i dessa hänseenden lemnas
i förstärkta lagberedningens betänkande utförlig redogörelse (ss. 24—30),
till hvilken utskottet härmed tillåter sig hänvisa.

För egen del fann förstärkta lagberedningens flertal de skäl, som för
inrättande åt handelsdomstolar anförts, icke vara af beskaffenhet att böra

Lagutskottets Utlåtande N:o 62.

.tillerkännas! afgörande betydelse. Handelstvisternas skyndsammare afgörande
vore förvisso, anför sålunda förstärkta lagberedningen, ett afsevärdt önskningsmål,
men snabbhet i rättskipningen vore i fråga om öfriga rättsområden
icke mindre ett grundvilkor för en god rättegångsordning än beträffande
handelstvister; och deraf, att skyndsamhet vore af synnerligt behof påkallad
jemväl i fråga om sistnämnda slag af tvister, följde icke, att det
lämpligaste medlet för uppnående af detta mål borde sökas i inrättandet
af särskilda handelsdomstolar. Vid bedömande af behofvet af dylika domstolar
för att befordra ett skyndsamt afgörande af dessa tvister borde hänsyn
tagas jemväl till beskaffenheten af det allmänna rättegångsförfarande,
som vore afsedt att träda i stället för det nuvarande. Det föreliggande
förslaget till ny rättegångsordning innefattade bestämmelser, egnade att i
väsentlig mån afhjelpa de missförhållanden, som föranledt den öfverklagade
tidsutdrägten vid målens afgörande; och det torde kunna ifrågasättas, huruvida
icke handelstvisternas snabbare afgörande än ytterligare borde befordras
medelst särskilda lagbestämmelser rörande åtminstone vissa arter af
dylika tvister.

Under åberopande af hvad redan lagkomitén anfört såsom skäl mot
anordnande af särskilda domstolar förklarade förstärkta lagberedningen sig
icke heller kunna dela den uppfattning, att den för handelstvisters rätta,
bedömande erforderliga praktiska insigt och erfarenhet icke skulle kunna
vara förhanden hos domstolen, med mindre ledamöter af handelsståndet
deri toge plats såsom domare. Sakförhållandet i handelstvister vore icke
svårare att utreda än sakförhållandet i en mängd andra rättstvister, hvilka
i äldre tider i vårt land varit undandragna de allmänna domstolarne och
hvilkas öfverflyttande till dessa domstolar med allt skål ansetts innebära
en bestämd förbättring i rättskipningen. Med den arbetets fördelning, som
inom affärsverlden alltmer gjorde sig gällande, blefve ofta nog köpmannens
sakkunskap inskränkt till endast ett visst, allt mera begränsadt område,
och det skulle sålunda lätteligen kunna inträffa, att till bedömande förekomme
förhållanden, som helt och hållet folie utom köpmannaledamöternas
verksamhetsområde. Vida bättre tillgodosedt syntes vid handelstvister behofvet
af verklig utredning om sakförhållandet blifva genom ett lämpligt
anordnande af sakkunnigbeviset. På förhand kunde icke heller med någon
visshet antagas, att handelsdomstolar med lekmän skulle komma att af
allmänheten eller åtminstone af köpmännen omfattas med större förtroende
än de allmänna domstolarne.

För ett gynsamt resultat af dessa domstolars verksamhet måste derjemte
förutsättas, att köpmannaståndets mest framstående förmågor funnes
villiga att deri tjenstgöra. Den uppoffring af tid och arbete, som detta

Lagut*kottets Utlåtande N:o 62.

kräfde, måste emellertid, då lekmannadomarens befattning boi’de betraktas
såsom ett hedersuppdrag och derföre vara lönlös, blifva så betydande, att
det för mången skulle befinnas alltför betungande att åtaga sig ifrågavarande
befattning. Sådant måste desto hellre befaras, derest handelsdomstolarne,
hvilka säkerligen kunde blifva endast få till antalet, skulle komma
att sträcka sin kompetens öfver hela riket.

På hufvudsakligen dessa skäl och med hänsyn tillika till hvad af
nya lagberedningen i ämnet anförts fann jemväl förstärkta lagberedningen
frågan om inrättande af särskilda handelsdomstolar böra för det dåvarande
förfalla.

Såsom af det ofvan anförda framgår, hafva många och, enligt utskottets
uppfattning, tungt vägande anmärkningar framställa emot införande
i vårt land af handelsdomstolar. Särskildt synes det utskottet hafva med
rätta framhållits, att frågan om handelsdomstolars behöflighet i vårt land
samt de, enligt hvad förhandlingarne inom förstärkta lagberedningen nogsamt
utvisa, synnerligen svårlösta spörsmålen om dessa domstolars behörighet
och organisation, icke tillförlitligen kunna afgöras förr än i sammanhang
med eller efter en revision af de handelsrättsliga normer, hvilkas
tillämpande företrädesvis skulle tillkomma handelsdomstol. Sedan nya lagberedningens
principbetänkande afgafs, hafva visserligen de reformarbeten,
som då pågingo såväl på sjörättslagstiftningens område som beträffande
mera speciella delar af handelsrätten förts till slut, i hvilket hänseende må
erinras om nya sjölagen samt lagarne om skydd för varumärken samt
handelsregister, firma och prokura, men den egentliga grundvalen för de
allmänna handelsrättsliga förhållandena, nemligen handelsbalken af 1734
års lag, hvars revision enligt den för nya lagberedningen utfärdade instruktion
skulle, sedan arbetet med frågan om rättegångsväsendets ombildning
blifvit afslutadt, blifva föremål för beredningens verksamhet, väntar
ännu på sin ombildning.

Vid sådant förhållande har utskottet funnit den af motionären ifrågasatta
förnyade utredningen i detta ämne för närvarande icke lämpligen
böra ega rum, och hemställer följaktligen,

att herr Åkerlunds ifrågavarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 april 1893.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Lagutskottet» Utlåtande N:o 62.

Reservation

af herrar Kardell och Linder.

Herrar Lilienberg, Erickson, J. Anderson, Näslund, F. Andersson
och P. G. Petersson hafva begärt få här antecknadt, att de på grund af
åtnjuten ledighet från riksdagsgöroinålen icke deltagit i utskottets behandling
af ifrågavarande motion.

Jemväl herr Wester har velat tillkännagifva, att han icke öfvervarit
ärendets behandling inom utskottet.

r >mn