Lagutskottets Utlåtande N:o 61 (Utlåtande 1908:Lu61 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 61

N:o 61.

Ank. till Riksd. kansli den 8 maj 1908 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
med förslag till lag om ändrad lydelse af §§ 32 och 41
i nådiga förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd den 21 mars 1862 samt §§ 34 och 43 i
nådiga förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd i Stockholm den 20 november 1863 jämte inom
Riksdagen i ämnet väckta motioner.

Genom en den 3 april 1908 dagtecknad proposition, som af båda
kamrarna blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t under åberopande
af propositionen bilagdt, i statsrådet fördt protokoll föreslagit Riksdagen
antaga här nedan intagna förslag till

1) lag om ändrad lydelse af §§ 32 och 41 i nådiga förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862, samt

2) lag om ändrad lydelse af §§ 34 och 43 i nådiga förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863.

Beträffande de synpunkter, som gjort sig gällande vid utarbetandet
af omförmälda lagförslag, tillåter sig utskottet hänvisa till den kungl.
propositionen.

I sammanhang med förevarande proposition har utskottet därjämte
till behandling förehaft två i anledning af densamma afgifna och till
utskottet öfverlämnade motioner, nämligen motionen n:o 64 inom Första

Bih. till Rilcad. Prot. 1908. 7 Sami. 58 Häft. (N:o 61.) 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 61.

Kammaren af herr E. D. Heiiman och motionen n:o 321 inom Andra
Kammaren af herr Johan Widén.

Herr Hetman» Herr Heumans berörda motion är af följande lydelse:

»En sorglig erfarenhet gifver vid handen, att vid många fall, då varning
af oeniga makar inför kyrkorådet förekommer, beror oenigheten af
mannens förfall i dryckenskapslasten, hvarigenom han icke blott försummar
att bidraga till hemmets underhåll, utan också genom pantsättning
förskingrar hemmets tillhörigheter och är en skräck för sina barn och för
hustrun, som under sådana förhållanden får ensam sträfva för hemmets
bestånd. Då hon finner detta förhållande i längden odrägligt och för
barnens uppfostran högst menligt, har hon till slut ingen annan råd att
få ändring än att söka skilsmässa, till att börja med på ett år för att
se om ej den i dryckenskap försjunkne mannen därigenom skulle låta
rätta sig.

Då den lastbare mannen finner det för sig bekvämt att få stanna
kvar i hemmet under försörjning af hustrun, är det klart, att han gör
allt hvad han kan för att förhala en sådan skilsmässa till fortfarande
tunga för hustrun och skräck och mehn för barnen.

Skulle Kungl. Maj:ts till årets Riksdag ingifna nådiga proposition
n:o 174 om Överklagande af kyrkoråds beslut oförändrad vinna Riksdagens
bifall, skulle emellertid en sådan brottslig make vinna stora fördelar
i sin önskan att förhala en dylik skilsmässa.

Det framgår ej klart, hvarken af den kungl. propositionens motivering
eller än mindre af lagförslagets formulering, om en sådan make ej
skulle hafva fördelen af besvärstid redan ifråga om kyrkorådets beslut
att kalla honom till varning.

Hvad som emellertid säkert framgår af den nådiga propositionen är,
att själfva varningen skall kunna utgöra föremål för besvär, ehuru lagförslaget
från besvär undantager sådana beslut, som äro af rent förberedande
eller verkställande art.

Det kan ju icke förnekas, att oeniga makars varning inför kyrkoråd
såsom förut inför pastor är en förberedande åtgärd i den skilsmässoprocedur,
som innehålles i giftermålsbalkens 14 kap. 1 §, och denna paragraf
förutsätter, att någon påföljd af dylik varning till skilsmässa genom domstolsutslag
kan icke ske, såvida makarne af den meddelade varningen låta
sig rätta.

Det blir således alldeles oförståeligt, hvad lagförslaget stadgar om
att en sådan af kyrkorådet meddelad varning skulle, därest laga besvär
ej fullföljes, gå i verkställighet. Varningen är ju redan meddelad, innan

Lagutskottets Utlåtande N:o 61.

besvär däröfver kunna anföras, och för någon varningens »verkställighet»
därutöfver finnes ej möjlighet enligt gällande lag, utan tiden får utvisa,
om de varnade låta sig rätta, eller de själfva, endera parten eller båda,
vilja uttaga stämning inför domstol.

För att således förekomma den oegentlighet, som i denna del vidlåder
förenämnda lagförslag, och med detsamma göra det fullt tydligt, att
varning af oeniga makar inför kyrkoråd hör med till de af kyrkorådet
handhafda åtgärder, som äro af rent förberedande art, i detta fall för
det, som afses i giftermålsbalkens ofvan citerade stadgande och som
således ej kunna såsom andra kyrkorådets beslut öfverklagas, vågar jag
vördsammast hemställa, att Riksdagen ville besluta sådan ändring i Kung!.

Maj:ts förslag till lydelse af dels § 41 i nådiga förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862, dels § 43 i nådiga
förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm
den 20 november 1863, att orden »där ej beslutet var af rent förberedande
eller verkställande art» måtte få det tillägg: eller afsåg i giftermålsbalkens
14:e kapitel föreskrifven varning för oenighet i äktenskapet,
och får jag vördsamt anhålla hos lagutskottet att gifva häråt den
närmare och bättre formuläring, som öfverensstämmer med denna min
motions syfte.»

Herr Widén har i sin ojnförmälda motion anfört följande: 1Ierr wMn>

»Med afseende på Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 174 med för- motwnslag
till lag om ändrad lydelse af §§ 32 och 41 i nådiga förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 samt
§§ 34 och 43 i nådiga förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd i Stockholm den 20 november 1863 får undertecknad härmed, i
öfverensstämmelse med Riksdagens i dess skrifvelse den 27 februari 1906
gjorda uttalande — som herr statsrådet och chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet
för sin del funnit riktigt — att kyrkoråds och skolråds
beslut må gå i verkställighet utan hinder af anförda besvär, därest icke
af högre myndighet annorlunda förordnas, hemställa, att uttrycklig bestämmelse
härom meddelas.

Denna bestämmelse synes lämpligen kunna, hvad angår den förstnämnda
författningen, åvägabringas på det sätt, att det föreslagna stadgandet
i § 41 2:a stycket nedflyttas till en särskild paragraf efter § 42,
i hvilken nya paragraf därjämte införes dels hvad § 41 4:e stycket innehåller
om kyrkoråds och skolråds beslut samt dels tillägges ett nytt stycke
af följande lydelse: Utan hinder af förd klagan må beslutet gå i verk -

Lagutskottets Utlåtande N:o 61.

stollighet, därest icke den profvande myndigheten annorledes förordnar.
Ordningsnummer på den följande § 43 borde i sådant fall ändras till 44.

Hvad angår stockholmsförordningen torde bestämmelsen i fråga kunna
i tillämpliga delar åstadkommas på ungefär enahanda sätt.

På grund häraf får jag vördsamt hemställa, att Riksdagen måtte i afseende
på ofvan nämnda författningsförslag besluta intagande af en sådan
bestämmelse, som ofvan angifvits; och torde lagutskottet vidtaga de ändringar
eller jämkningar i den antydda affattningen af stadgandena, hvilka
kunna påkallas.>

Uislcottets

yttrande.

Såsom framgår af det vid ifrågavarande proposition fogade utdrag af
statsrådsprotokollet, äro förevarande lagförslag föranledda af Riksdagens
skrifvelse den 27 februari 1906, däruti Riksdagen anhållit om förslag till
bestämmelser om rätt att fullfölja talan mot kyrkoråds eller skolråds beslut.
I skrifvelsen ifrågasatte äfven Riksdagen, huruvida icke i vissa fall, där
besvärsrätt medgåfves, bestämmelser borde meddelas därom att beslutet,
trots anförda besvär, finge gå i verkställighet.

Vid granskning af ifrågavarande lagförslag har utskottet funnit desamma
i det hela ägnade att tillgodose det behof i omförmälda afseende,
hvaraf förenämnda skrifvelse föranleddes. Emellertid har beträffande frågan
om verkställighet, utan hinder af anförda besvär, af beslut, hvarom är
fråga, förslaget synts utskottet byggdt på en tolkning af gällande bestämmelser
angående myndighets förfarande vid pröfning af besvär enligt kommunalförordningarna,
hvilken, såvidt utskottet kunnat finna, icke öfverensstämmer
med det sätt, hvarpå sagda bestämmelser hittills synas hafva tilllämpats.
För åstadkommande af erforderlig tydlighet härutinnan har utskottet
funnit nödigt vidtaga sådan ändring i förslagen, som i herr Widéns omförmälda
motion påyrkats. Dock har utskottet ansett, att den därvid erforderliga
nya paragrafen i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
den 21 mars 1862 hör erhålla sin plats omedelbart efter § 41 samt
den nya paragrafen i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd i Stockholm den 20 november 1863 omedelbart efter § 43 i samma
förordning. Senare paragrafer i förordningen hafva i enlighet härmed
måst undergå jämkning i sin nummerföljd.

Men äfven den i herr Hetlmans förevarande motion gjorda framställning
har utskottet funnit förtjäna beaktande. Däraf att bestämmelse meddelas,
att beslut, hvarom nu är fråga, må utan hinder af däremot förd
klagan gå i verkställighet, torde icke behöfva följa, att beslutet i allmänhet
blir tillerkändt den rättsverkan, som om detsamma vore laga kraftvunnet.
Har t. ex. varning inför kyrkorådet skett af oeniga makar, torde det så -

Lagutskottets Utlåtande N:o 61.

lunda i allt fall vara ovisst, om domstol, där talan om skilnad mellan
makarna till säng och säte anhängiggjorts, anser sig kunna eller böra
meddela beslut i skilnadsfrågan, förr än varningsbeslutet vunnit laga kraft.
På sätt herr Hetlman i sin ifrågavarande motion framhållit, kan emellertid
det uppskof i skilnadsproceduren, som i afbidan på att sistnämnda
beslut skall vinna laga kraft sålunda kan inträffa, ofta medföra beaktansvärda
olägenheter. Utskottet har därför ansett sig böra tillstyrka herr
Hetimans förslag om undantag från regeln om klagorätt för sådant kyrkoråds
beslut, hvarigenom varning skett för oenighet i äktenskap. Klagorätt i
detta fall synes utskottet desto lättare kunna undvaras som ett dylikt beslut
mindre får betydelse ensamt för sig än såsom ett led i en fortgående
procedur, där fortsättningen blir domstols pröfning och domstols utslag, mot
hvilket klagas i vanlig ordning

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

1) att Riksdagen, med tillkännagifvande att det af
Kungl. Maj:t i propositionen n:o 174 framlagda förslag
till lag om ändrad lydelse af §§ 32 och 41 i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den
21 mars 1862 icke kunnat i oförändradt skick af Riksdagen
godkännas, måtte i anledning af den kungl. propositionen
samt herrar Hetimans och Widéns ifrågavarande
motioner för sin del antaga följande

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om ändring i vissa delar af nådiga förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att nedannämnda §§ i nådiga förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skola erhålla
följande lydelse:

§ 32.

Protokoll — — — — — verkställa.

Det justerade protokollet skall, i den män det ej uteslutande rör enskild
persons förhållande, nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles, från
predikstolen uppläsas.

Lagutskottets Utlåtande N:o 61.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

§ 41.

(Utskottets förslag.)

[§ 41]

Medlem af församlingen, som åt (bibehåller sin nuvarande lydelse.)
kyrkostämma,s beslut i försatnlingens
gemensamma angelägenheter ej nöjes,
äger rätt att, där han tilltror sig
kunna visa, att beslutet kränker hans
enskilda rätt eller eljest hvilar på
orättvis grund, eller att det icke i
laga ordning tillkommit, eller att det
står i strid med allmän lag eller författning,
eller annorledes öfverskrider
deras befogenhet, som beslutet fattat,
däruti rättelse söka genom besvär,
hvilka, jämte det öfverklagade beslutet,
böra inom trettio dagar efter det klaganden
däraf erhöll del, dagen då
det skedde likväl oräknad, ingifvas, i
mål, som uti § 2, mom. 1, 2, 3 och 4
äro nämnda, till det domkapitel, hvarunder
kyrkoförsamlingen hör, men i
andra mål till Konungens befallningshafvande
i länet; och åligger det klaganden
därjämte såväl att vid besvären
foga bevis om dagen, då beslutet delgafs,
som ock att, inom fjorton dagar
efter det tiden för besvärs inlämnande
utgått, till kyrkostämmans ordförande
ingifva diarii-utdrag däröfver,
att han sina besvär inlämnat å ort
som vederbör.

Medlem af församlingen, som vill
styrka, att kyrkoråds eller skolråds
beslut i församlingens gemensamma
angelägenheter hvilar på orättvis
grund, eller icke är i laga ordning
tillkommet, eller står i strid med
allmän lag eller författning, eller
annorledes öfverskrider deras be -

Lagutskottets Utlåtande N:o 61.

(Kungl. Maj:is förslag.) (Utskottets förslag.)

fogenhet, som beslutet fattat, äfvensom
den, som tilltror sig kunna visa,
att något af kyrkoråd eller skolråd
fattadt beslut kränker hans enskilda
rätt, äger, där ej beslutet var af rent
förberedande eller verkställande art,
eller med afseende å öfverklagandet
däraf i lag eller författning annorlunda
är stadgadt, fullfölja talan mot
beslutet i enahanda ordning som i
mom. 1 bestämts för klagan öfver
kyrkostämmas beslut; dock [att diariiutdrag,
hvarom i samma mom. förmäles,
skall, inom där stadgad tid,
ingifvas till kyrkorådets eller skolrådets
ordförande.

Försummar klagande något af
hvad sålunda för hvarje särskildt fall
är< föreskrifvet, må beslutet kunna
gå i verkställighet.

O O

Klaganden skall anses hafva af
beslutet erhållit^del den dag, då detsamma
enligt § 17 eller § 32 offentligen
kungjordes, och i fråga om sådant
kyrkoråds eller skolråds beslut,
som på grund af stadgandet i § 32
ej blifvit offentligen uppläst, den dag,
då beslutet blifvit honom genom utdrag
af protokollet delgifvet.

Konungens befallningshafvande och
domkapitlet böra gifva hvarandra af
besvären del, när ärendet kan anses
höra till gemensam behandling.

§ 42.

Medlem af församlingen, som vill
styrka, att kyrkoråds eller skolråds
beslut i församlingens gemensamma
angelägenheter hvilarpå orättvis grund,

Lagutskottets Utlåtande N:o 61.

(Kungi. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

eller icke är i laga ordning tillkommet,
eller står i strid med allmän
lag eller författning, eller annorledes
öfverskrider deras befogenhet, som
beslutet fattat, äfvensom den, som
tilltror sig kunna visa, att något af
kyrkoråd eller skolråd fattadt beslut
kränker hans enskilda rätt, äger, där
ej beslutet är af rent förberedande
eller verkställande art eller med afseende
å öfverklagandet däraf i lag
eller författning annorlunda är stadgadt
eller detsamma afser varning
för oenighet i äktenskap, fullfölja
talan mot beslutet i enahanda ordning
som i § 41 bestämts för klagan
öfver kyrkostämmas beslut; dock att
äiarii-utdrag, hvarom i samma §
förmäles, skall, inom där stadgad tid,
ingifvas till kyrkorådets eller skolrådets
ordförande.

Utan hinder af förd klagan må
beslutet gä i verkställighet, därest
icke den (profvande myndigheten annorledes
förordnar.

Klaganden skall anses hafva af
beslutet erhållit del den dag, då detsamma
enligt § 32 offentligen kungjordes,
eller, om beslutet på grund
af stadgandet i samma paragraf ej
blifvit offentligen uppläst, den dag,
dä det blifvit honom genom utdrag
af protokollet delgifvet.

§ 43.

(Nuvarande § 42.)

Gå besvären därpå ut, att beslutet
icke i laga ordning tillkommit, eller

Lagutskottets Utlåtande N:o 61.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

att det stål'' i strid med allmän lag
eller författning, eller annorledes öfverskrider
deras befogenhet, som beslutet
fattat, äger den profvande
myndigheten, där den finner skäl besvären
godkänna, att beslutets verkställighet
förbjuda.

Grundas besvären därpå, att klagandens
enskilda rätt blifvit genom
beslutet kränkt, och varda besvären
godkända, gäller rättelsen till förmån
för den, som klagat, men beslutet
står i öfrigt fast, utan så är att det
finnes strida emot allmän lag eller
författning, eller eljest hvila på orättvis
grund, då den pröfvande myndigheten
ock om upphäfvande af beslutet
i dess helhet må förordna.

§ 44.

(Nuvarande § 43.)

I afseende på tiden och sättet för
ändrings sökande i utslag, som domkapitlet
eller Konungens befallningshafvande
gifvit, gäller, efter hvarje
måls beskaffenhet, hvad särskild!
stadgadt är.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909, men äger icke tillämpning
å beslut af kyrkoråd eller skolråd, som fattats före nämnda dag.

Bih. till Riksd. Prat. 1908. 7 Sami. 5S Iläft.

Lagutskottets Utlåtande N;o 61.

2) att Riksdagen, med förklarande att Riksdagen
icke kunnat i oförändradt skick godkänna det i den
kungl. propositionen n:o 174 innefattade förslag till lag
om ändrad lydelse af §§ 34 och 43 i nådiga förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm
den 20 november 1863, måtte i anledning af den kungl.
propositionen samt herrar Hetlmans och Widéns omförmälda
motioner för sin del antaga följande

(Kungl. Majds förslag.)

(Utskottets förslag)

Lag

om ändring i vissa delar af nådiga förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skoiråd i Stockholm den 20 november 1868.

Härigenom förordnas, att nedannämnda §§ i nådiga förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863
skola erhålla följande lydelse:

§ 34.

Protokoll — — — — — — — — verkställa.

Det justerade protokollet skall, i den mån det ej uteslutande rör
enskild persons förhållande, nästa helgdag, dä gudstjänst hålles, från predikstolen
i församlingens kyrka uppläsas.

§ 43. [§ 43.]

Mom. 1. Den, som åt kyrkostäm- (bibehåller sin nuvarande lydelse),
mas eller kyrkofullmäktiges beslut ej
nöjes, äger att, där beslutet honom
rörer och han tilltror sig kunna visa,
att beslutet kränker hans enskilda
rätt eller eljest hvilar på orättvis
grund, eller att det icke i laga ordning
tillkommit, eller att det står i
strid med allmän lag eller författning,
eller annorledes öfverskrider deras be -

Lagutskottets Utlåtande N:o 61.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

fogenhet, som beslutet fattat, däruti
rättelse söka genom besvär, hvilka,
jämte det öfverklagade beslutet, böra
antingen till öfverståthållarämbetet
eller till stadens konsistorium, allt
efter målets ekonomiska eller ecklesiastika
beskaffenhet, på sätt besvärshänvisning
i hvarje fall närmare utvisar,
inlämnas före klockan tolf å
fjortonde dagen, eller om helgdag
då inträffar, å nästa söknedag där-,
efter, den dagen likväl oräknad, då
beslutet, på sätt ofvanberördt är,
kungjordes; och åligger det klaganden
därjämte så väl att vid besvären
foga bevis om dagen, då beslutet
kungjordes, som ock att, inom åtta
dagar efter besvärstidens utgång, till
kyrkostämmans eller kyrkofullmäktiges
ordförande ingifva diariiutdrag
döröfver, att han sina besvär inlämnat
å ort, som vederbör.

Försummar klaganden något af
hvad sålunda är föreskrifvet, må beslutet
kunna gå i verkställighet.

Mom. 2. Den, som åt kyrkoråds
eller skolråds beslut ej nöjes,
äger att, där beslutet ej var af rent
förberedande eller verkställande art,
eller med afseende å öfverklag andel
däraf i lag eller författning annorlunda
ej är stadgadt, fullfölja talan
mot beslutet under enahanda förutsättningar
och i samma ordning, som
i mom. 1 föreskrifvits för Överklagande
af kyrkostämmas eller kyrkofullmäktiges
beslut; dock att diariiutdrag,
hvarom i mom. 1 förmäles,

Lagutskottets Utlåtande N;o 61.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

skall, inom där stadgad tid, ingifvas
till kyrkorådets eller skolrådets ordförande;
skolande i fråga om sådant
kyrkoråds eller skolråds beslut, som
på grund af stadgandet i § 34 ej
blifvit offentligen uppläst, klaganden
anses hafva af beslutet erhållit
del den dag, då detsamma blifvit
honom genom utdrag af protokollet
delgifvet.

Mom. 3. öfverståthållarämbetet
och konsistorium böra gifva hvarandra
af besvären del, när ärendet
kan anses höra till gemensam behandling.

(Utskottets förslag.)

§ 44.

Len, som åt kyrkoråds eller skolråds
beslut ej nöjes, äger att, där
ej beslutet är af rent förberedande
eller verkställande ari eller med afseende
å öfverklagandet däraf i lag
eller författning annorlunda är
stadgadt eller detsamma afser varning
för oenighet i äktenskap, fullfölja
talan mot beslutet under enahanda
förutsättningar och i samma
ordning, som i § 43 föreskrifvits
för Överklagande af kyrkostämmas
eller kyrkofullmäktiges beslut; dock
att diarii-utdrag, hvarom i samma
§ förmäles, skall, inom där stadgad
tid, ingifvas till kyrkorådets eller
skolrådets ordförande; skolande om
beslutet på grund af stadgandet i
§ 34 ej blifvit offentligen uppläst,
klaganden anses hafva af detsamma
erhållit del den dag, då det blifvit

Lagutskottets Utlåtande N:o 61.

(Kungl. Majtts förslag.) (Utskottets förslag.)

honom genom utdrag af protokollet
delgifvet.

Utan hinder af förd klagan må
beslutet gå i verkställighet, därest icke
den profvande myndigheten annorledes
förordnar.

§ 45.

(Nuvarande § 44.)

Mom. 1. Gå besvären därpå ut,
att beslutet icke i laga ordning tillkommit,
eller att det står i strid
med allmän lag eller författning
eller annorledes öfverskrider deras
befogenhet, som beslutet fattat, äger
den profvande myndigheten, där den
finner skäl besvären godkänna, att
beslutets verkställighet förbjuda.

Mom. 2. Grundas besvären därpå,
att klagandens enskilda rätt blifvit
genom beslutet kränkt, och varda
besvären godkända, gäller rättelsen
till förmån för den, som klagat, men
beslutet står i öfrigt fast, utan så
är, att det finnes strida emot allmän
lag eller författning eller eljest hvila
på orättvis grund, då den profvande
myndigheten ock om upphäfvande
af beslutet i dess helhet må förordna.

§ 46.

(Nuvarande § 45.)

I afseende på tiden och sättet
för ändrings sökande i utslag, som
konsistorium eller öfverståthållar -

Bih. till Riksd. Prof.. 1.908. 7 Sami. .58 Höft..

Lagutskottets Utlåtande N;o 61.

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ämbetet gifvit, gäller efter hvarje
måls beskaffenhet hvad särskildt
stadgadt är.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909, men äger icke tillämpning
å beslut af kyrkoråd eller skolråd, som fattats före nämnda dag.

Stockholm den 8 maj 1908.

På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER,

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A.-B., 1908.