Lagutskottets Utlåtande N:o 61 (Utlåtande 1894:LU61 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 61

Nso 61.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1894, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om utarbetande af förslag
till lag om skydd för industriella mönster och modeller.

Det lagstiftningsarbete på den industriella eganderättens område,
som i vårt land allt sedan år 1877 fortgått, har, såsom utskottet vid
ett föregående tillfälle erinrat, hittills burit frukt i förordningen angående
patent den 16 maj 1884, och lagen om skydd för varumärken
den 5 juli samma år. Den samtidigt väckta frågan om skydd för industriella
mönster och modeller väntar deremot fortfarande på sin lösning.
De komiterade, som den 11 maj 1877 af Kongl. Maj;t tillsattes
för att bland annat upprätta förslag till författning åsyftande att bereda
verksamt skydd mot reproduktion af mönster och modeller, afgåfvo den
6 november 1878 underdånigt betänkande angående sådant skydd äfvensom
förslag till författning i ämnet. Detta förslag afsåg skydd för dylika
produkter utan inskränkning till någon viss industrigren, men emot
antagandet af förslaget i denna dess allmängiltighet framstäldes likväl af
näringsidkare inom åtskilliga industrigrenar betänkligheter, vid hvilka
så mycket afseende fästes, att förslaget fick förfalla, utom i hvad angick
metallindustrien, derinom ett lifligt intresse för införande af mönsterskydd
antogs hafva framträdt.

Inskränkt sålunda till att omfatta skydd för mönster och modeller
inom metallindustrien, blef förslaget genom proposition den 28 januari
1887 förelagdt Riksdagen.

Bill. till Riksd. Prot. 1894. 7 Sami. 37 Höft. (N:o 61.)

Lagutskottets Utlåtande N:o 61.

Lagutskottet, till hvars handläggning förslaget hänvisades, yttrade
i sitt utlåtande (n:o 22), huru som utskottet funne förslaget vara grundadt
på en rättvis och billig princip, hvars genomförande i en framtid
väl Unge anses i alla afseenden önskvärdt. Då utskottet emellertid ansåg
sig böra före ärendets profning söka förvissa sig derom, huruvida bland
idkarne af metallindustrien förefuunes en allmän och något så när enhällig
önskan att erhålla eu lagstiftning i förslagets syfte, anmodade
utskottet åtskillige Riksdagen tillhörande idkare af denna industri att
infinna sig hos utskottet och meddela utskottet sina åsigter i ämnet.
Hvad af flertalet bland desse industriidkare inför utskottet anfördes,
fann utskottet icke egnadt att bibringa utskottet den uppfattning, att
metallindustriens målsmän mera allmänt önskade eu lagstiftningsåtgärd
i öfverensstämmelse med förslaget; och då den förutsatta tillvaron af
eu dylik önskan varit anledning till förslagets framläggande, syntes
tillräckliga skäl för dess antagande icke vara för handen, utan hemstälde
utskottet, att förslaget icke måtte af Riksdagen antagas.

Till följd af Riksdagens upplösning blef emellertid detta utlåtande
icke föremål för behandling inom kamrarne.

Vid 1891 års riksdag bragtes frågan åter å bane och denna gång
i sin ursprungliga omfattning. Herr Aulin hemstälde nemligen, att
Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till lag om skydd för industriella
mönster och modeller.

Till stöd för denna framställning anfördes hufvudsakligen följande:

»Under det att nya uppfinningar af industriella alster och tillverkningssätt
redan från detta århundrades början här i landet varit skyddadt
mot qlofliga efterbildningar, och patentväsendets utveckling af lagstiftarne
sedermera omfattats med ständigt stigande intresse, äro uppfinuarne
på det konstindustriella området fortfarande fullständigt rättslösa,
så att eu hvar saklöst kan efterbilda deras mönster och modeller
samt utan möda eller risk skörda frukterna af deras uppfinningsförmåga
och arbete.

Detta förhållande är i hög grad ogynsamt för den inhemska konstindustriens
utveckling. Då mönsterritaren och modellören icke, såsom
uppfinnaren, på det rent industriella området genom några åtgärder
kan tillförsäkra sig ensam dispositionsrätt öfver frukterna af sitt arbete,
saknar han äfven den sporre, som ensam kan drifva honom att eftersträfva
och vinna större fulländning i sitt yrke. Industriidkaren kan
icke betala hans arbete hvad detta borde vara värdt, enär industriidkaren
sjelf icke på något sätt kan hindra sina konkurrenter att gratis

Lagutskottets Utlåtande N:o 61.

tillegna sig och eftergöra de mönster och modeller, han köpt. Det är
derför under nuvarande förhållanden föga tacksamt att söka i den
svenska industrien införa nya och originella mönster och modeller, och
stora flertalet af våra industriidkare inskränker sig derför också till att
arbeta efter utländska förebilder.

Helt annorlunda skulle utan tvifvel saken gestalta sig, om den,
som förfärdigat ett nytt mönster eller en ny modell, under en viss tid
egde att ensam använda densamma. Det premium, som denna uteslutande
förfoganderätt tillförsäkrade uppfinnaren och hans rättsinnehafvape,
skulle sporra såväl mönsterritarne som industriidkarne till sjelfständigt
arbete på detta område och derigenom mägtigt verka till den inhemska
konstindustriens höjande.

Detta har man också för länge sedan insett i utlandet. I England,
Frankrike, Tyskland, Nordamerika m. fl. länder finnas sedan långt
tillbaka lagar, som tillförsäkra uppfinnarne af konstindustriella mönster
och modeller möjlighet att under viss tid vinna uteslutande rätt till
dessas begagnande genom att mot erläggandet af vissa afgifter låta
registrera dem hos vederbörande myndigheter, och om gagnet af denna
anordning finnes inom dessa länder icke mer än en mening.

Öfvertygad att det här gäller icke blott en enkel gärd af rättvisa,
utan och en verklig lifsfråga för den svenska konstindustrien, har
jag derför trott mig böra föreslå, att Riksdagen måtte genom sitt initiativ
söka föra frågan framåt.

Det af regeringen år 1887 framlagda förslaget afsåg endast metallindustrien,
hvars målsmän då särskild! petitionerade om införandet af
skydd för mönster och modeller inom sin industri. Såsom af propositionen
framgår, gafs åt förslaget en så inskränkt omfattning i syfte att
på ett område, der stämningen uppenbarligen var gynsam för den ifrågasatta
lagstiftningen, först pröfva dess gagn, innan densamma utsträcktes
äfven till andra industrigrenar. Huruvida det kan varp lämpligt
och behöflig! att äfven nu förfara med samma försigtighet, vill jag tills
vidare lemna oafgjordt. Mig synes det otvifvelaktigt, att det för alla
industrier skulle vara i hög grad önskvärdt att så snart som möjligt
blifva delaktiga af detta skydd, som i utlandet länge visat sig vara af
så stor nytta och der i så hög grad anlitas. I alla händelser torde
endast regeringen vara i tillfälle att undersöka, huru härmed förhåller
sig.

Till regeringen torde äfven böra öfverlemnas att uppgöra förslag
till författning i ämnet, och torde detta så mycket lättare kunna ske,
som en komité redan haft frågan under behandling samt ett fullstän -

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 61.

digt förslag till författning redan en gång blifvit af regeringen utarbetadt».

Lagutskottet, som jemväl denna gång ansåg sig böra före frågans
pröfning lemna de ledamöter inom riksdagen, hvilka kunde antagas
vara närmast intresserade af densammas lösning, tillfälle att uttala sina
åsigter och önskningar,. inbjöd för den skull desse att infinna sig hos
utskottet och yttra sig i anledning af motionen. Denna utskottets inbjudning
blef också efterkommen. I det utlåtande, utskottet sedermera
afgaf i anledning af motionen, lemnades till en början följande redogörelse
för det väsentliga innehållet af hvad inför utskottet sålunda
blifvit anfördt.

ena sidan hafva de, som yttrat sig emot förslaget, upprepat
de många gånger förut uttalade betänkligheterna, att de svenske industriidkarne,
på samma gång de genom förslagets antagande skulle vinna
skydd för sina egna mönster och modeller, uteslötes från möjligheten
att utan vederbörande rättsegares medgifvande tillgodogöra sig mönster
och modeller från de förnämsta industriidkande länder i Europa, hvilket
sistnämnda förhållande med nödvändighet följde af de internationella
aftal på ifrågavarande område, som Kongl. Maj:t för vårt land ansett
sjg böra biträda. Vårt lands ännu outvecklade industri vore emellertid
ännu i vidsträckt omfattning hänvisad till utlandet för anskaffande
af nödiga mönster och modeller. Det skydd, förslaget afsåge att gifva,
befarades vidare komma hufvudsakligen de utländske iridustriidkarne till
godo, och härigenom skulle den redan nu bekymmersamma konkurrensen
med utlandet ytterligare försvåras särskildt för de näringsidkare,
hvilka saknade tillgångar att förskaffa sig egna mönster och modeller.
Erfarenheten från utlandet visade äfven, att registreringen, för att förekomma
efterapningar och sålunda förblifva fullt verksam i den åsyftade
rigtningen oupphörligen maste förnyas. På samma gång detta förhållande.
ofta nog läte registreringen kännas som en börda, läge häri
jemväl i viss mån förklaringen till den omständigheten, att de flesta
länders skyddsregister uppvisade höga registreringssiffror, hvilken omständighet
plägade åberopas såsom ett kraftigt bevis om den åsigt
angående systemets gagnelighet, som i utlandet gjorde sig gällande.
Det läge vidare i allmänhetens intresse att utan allt för stora uppoffringar
kunna förskaffa sig industrialster af ifrågavarande slag, men detta
berättigade intresse tillgodosåges illa genom det föreslagna skyddet,
som nödvändigtvis måste fördyra den vara, der mönstret eller modellen
användts. Slutligen betonades, att sedan den tid, då förarbetena till
Kongl. Maj:ts år 1887 afgifna förslag i ämnet pågingo, förhållandena på

Lagutskottets Utlåtande N:o 61 _ 5

det industriella området icke förändrats derhän, att ett skydd kunde
sägas vara mer af behofvet påkalladt nu än då, och vore det således
bäst att frågan ännu finge hvila någon tid.

Till stöd för motionen har, å andra sidan, hufvudsakligen blifvit
anfördt, att derest vårt folk ville med bibehållen ära deltaga i arbetet
på den materiella odlingens område, finge det icke inskränka sig till
att makligt efterhärma, hvad uppfinningsandan och näringsfliten hos
andra folk skapat, utan måste göra sin insats af sjelfständig verksamhet
i det gemensamma kulturarbetet. Uppammandet af en inhemsk konstindustri
förutsatte med nödvändighet ett verksamt skydd för mönster
och modeller, då endast under tillvaron af ett sådant skydd mönsterritaren
och uppfinnaren af modeller kunde påräkna full godtgörelse för
sitt arbete och, på sätt motionären erinrat, sporras till nya ansträngningar
för att vinna fulländning i sitt yrke. Särskildt för de industriidkare,
inom hvilkas verksamhet till följd af bristande kapital någon
egentlig arbetsfördelning mången gång icke förekomme, utan mönsterritaren
och tillverkaren af den vara, för hvilken mönstret vore afsedt,
ofta vore en och samma person, hade frågan om införandet af skydd
för mönster och modeller karakteren af eu verklig lifsfråga, hvars lösning
icke utan väsentlig skada för industrien längre kunde uppskjutas.
Man borde vidare ihågkomma, att ett internationell, mönsterskydd ingalunda,
såsom man befarat, uteslöte möjligheten för de inhemske industriidkarne
att för sina tillverkningar fortfarande använda utländska förebilder.
Hinder härför mötte endast i det fall, att dessa vore här i riket skyddade,
men det kunde ej gerna antagas, att utländska mönster skulle till så
stor omfattning härstädes inregistreras, att icke äfven de industrigrenar,
hvilka måste i sin tillverkning följa snabbt vexlande utländska moder,
fortfarande skulle beredas tillräckligt tillfälle att förse sig med nödiga
förebilder från utlandet, hvadan de i sådant hänseende uttalade farhågorna
syntes icke obetydligt öfverdrifna. Hvad slutligen vidkomme
påståendet att, då förändrade förhållanden icke inträdt, sedan åtgärder
till frågans lösning senast företogos, härmed syntes kunna utan våda
ännu någon tid anstå, jäfvades detta påstående af senaste tiders erfarenhet,
som uppvisade eu snabb utveckling särskildt inom konstindustrien,
hvarjemte det icke borde vara obekant, att inom vårt land på sista
tiden höjts allt flere röster för införandet af ett allmänt mönsterskydd,
och att intresset för en snar lösning af frågan vore synnerligen stegradt.
»

Derefter fortsatte utskottet:

»För egen del anser utskottet, i öfverensstämmelse med hvad som

(! Lagutskottets Utlåtande N:o 61.

uttalades af 1887 års lagutskott, att anspråket på skydd för industriella
mönster ock modeller ingalunda saknar berättigande, utan hvilar på en
rigtig princip, men kåller jemväl före, att vid en lagstiftningsåtgärd af
ifrågavarande beskaffenhet hänsyn måste tagas till äfven andra mera
tillfälliga omständigheter, som kunna lägga hinder i vägen för principens
genomförande; och får utskottet i sistnämnda hänseende hänvisa till
här ofvan anförda mot motionärens förslag framstälda erinringar. Dessa
erinringar synas dock, på grund af hvad å andra sidan blifvit anfördt,
icke böra tillerkännas sådan afgörande vigt, att allt vidare arbete på
den föreliggande lagstiftningsfrågans lösning bör afstanna. Vid sådant
förhållande och då uttalandena i ämnet inför utskottet gifva anledning
antaga, att en ytterligare utredning rörande de förhållanden, som inverka
på frågans bedömande, är af behof påkallad, får utskottet hemställa,
att Riksdagen ville, i anledning af ifrågavarande motion, i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta verkställa
förnyad utredning i fråga om behofvet och lämpligheten af att införa
skydd för industriella mönster och modeller samt derefter för Riksdagen
framlägga det förslag till författning i ämnet, hvartill en dylik
utredning kan föranleda».

Utskottets hemställan, som bifölls af Andra Kammaren, blef emellertid
af Första Kammaren afslagen.

Uti en vid innevarande riksdag inom Andra Kammaren väckt,
till lagutskottets behandling öfverlemnad motion n:o 90, förnyar herr
Aiilin under hänvisning till den utredning, som vid frågans föregående
behandling inom riksdagen lemnats, sin vid 1891 års riksdag gjorda
framställning och hemställer, att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för nästa Riksdag
framlägga förslag till lag om skydd för industriella mönster och modeller.

De af 1891 års lagutskott anförda skäl för lagstadgande i den
rigtning, motionären ifrågasatt, synas utskottet fortfarande ega full gil -

Lagutskottets Utlåtande N:o 61. 7

tighet; och utskottet stärkes i denna uppfattning af de uttalanden i
frågan, som från sakkunnigt håll gjordes under förhandlingarne vid de
möten, som samma år under liflig tillslutning från olika delar af landet
höllos i Göteborg på föranstaltande af handtverks- och industriföreningen
samt tekniska samfundet i nämnda stad. Särskilt tillåter sig utskottet
anföra, hurusom af flera talare vid dessa båda möten framhölls,
att införande af mösterskydd ingalunda skulle, på sätt motståndarne till
reformen sökt göra gällande, i någon större grad beröfva den inhemske
fabrikanten möjlighet att såsom hittills tillgodogöra sig utländska mönster.
Ett dylikt förhållande kunde nemligen komma till stånd allenast
i fråga om sådana utländska moster, för hvilka skydd här i landet
blefve sökt, men erfarenheten från de många länder, der mönsterskydd
redan vore infördt, gåfve vid handen, att antalet mönster, derför skydd
i främmande länder blefve sökt, utgjorde endast en ringa del af hela
antalet mönster. Genom ett äfven till utländska mönster utsträckt skydd
bereddes vidare den inhemske fabrikanten utväg att mot en jemförelsevis
ringa uppoffring uteslutande förfoga öfver dylika mönster, och i
samma mån dessa vore förherskande på den inhemska marknaden,
såsom vore fallet beträffande textilindustrien, sattes fabrikanten i stånd
att bättre beherska den inhemska marknaden än som kunde ske i saknad
af mösterskydd.

Utskottet vill slutligen meddela, att motionären tillstält utskottet
tvenne honom tillhandakomna skrivelser, hvilka aflåtits den ena af
centalstyrelsen för Sveriges handtverks- och industriföreningar samt
den andra af ofvan om förmälda handtverks- och industriförening i Göteborg,
och i hvilka båda skrivelser uttalas lifliga sympatier för den af
motionären ifrågasatta reformen. I likhet med 1891 års lagutskott finner
dock utskottet frågans slutliga afgörande böra föregås af en ytterligare
utredning af alla på frågan inverkande förhållanden; och får utskottet,
jemväl i öfverensstämmelse med hvad lagutskotfet 1891 föreslog, följaktligen
hemställa,

att Riksdagen ville, i anledning af ifrågavarande
motion, i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kongl. Maj:t låta verkställa förnyad utredning
i fråga om behofvet och lämpligheten af att införa
skydd för industriella mönster och modeller samt
derefter för Riksdagen framlägga det förslag till för -

Lagutskottets Utlåtande N:o 61.

fattning i ämnet, hvartill en dylik utredning kan
föranleda.

Stockholm den 28 april 1894.

På lagutskottets vägnar:

E. von KRUSENSTJERNA.

Herr F. Andersson har begärt få här antecknadt., att han på grund
af dödsfall inom sin familj icke deltagit i ärendets behandling inom
utskottet.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1891.