Lagutskottets Utlåtande N:o 60 (Utlåtande 1893:LU60 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 60.

N:o 60.

Ank. till Riksd. kansli den 25 april 1893, kl. 6 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående
förbud mot frälseskatteräntas skiljande från hemman,
hvarmed den förenats.

Från Första Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom
nämnda kammare af friherre Klingspor väckt motion, n:o 5, hvari hufvudsakhgen
anföres: Lagstiftningen ginge numera i rigtning att genom
åtskilliga åtgärder _ och särskilt genom statens inlösande af skatteträiseräntorna,
såvidt möjligt, åstadkomma jordens lika beskattning
h ralseskatteräntorna åter både på grund af deras olika uppkomstsätt
icke blifvit af statsverket inlösta. Olägenheterna af en söndring mellan
eganderätten till fastigheten och till räntan läge emellertid i öppen dag.
Lagstiftaren borde derför söka befordra en sammanslagning af dessa
båda rättigheter och dymedelst åstadkomma en minskning i frälseskatteräntornas
antal. Första steget i denna rigtning vore att stadga
ett bestämdt förbud deremot, att den med fastigheten en gång förenade
fralserantan särskilt föryttrades och sålunda, så att säga, åter släpptes
ut i marknaden.

På grund af sålunda anförda skäl föreslår motionären, att Riksdagen
ville besluta en skrifvelse till Kongl. Maj:t med hemställan, det
Bih. till Bilcsd. Prof. 1893. 7 Sami. 29 Höft. (N:o 60.)

Lagutslcottets Utlåtande N:o 60.

Kongl. Maj:t ville för Riksdagen framlägga förslag till lag, innefattande
bestämmelse, att frälseskatteränta, som en gång förenats med hemmanet,
ej finge derifrån åter skiljas.

Ifrågavarande frälseräntor hafva såsom bekant, uppkommit derigenom
att egarne till frälsehemman sålt jorden, men förbehållit sig
räntan, bestående i vissa årliga prestationer i penningar, persedlar eller
arbete; och betraktas frälseräntan såsom fast egendom, hvilken förvärfvas
genom de vanliga laga fången och lagfares.

I ändamål att befordra föreningen af jord- och ränte-eganderätten
stadgade 1734 års lagstiftare i 4 kap. 5 § jordabalken, att, der frälseskattejord
utom börd säljes, skall den hembjudas frälseränteegare,
hvilken har rätt att lösa jorden. Lösningsrätten gjordes ömsesidig
genom förordningen den 21 mars 1835, som föreskref, att skattejordsegare
skulle hafva lika lösningsrätt till räntan som ränteegaren till
jorden. Hembudsskyldigheten upphäfdes visserligen genom förordningen
den 16 juni 1875, men sjelfva lösningsrätten blef bibehållen.

Afsigten med frälseränteegares lösningsrätt till skattejord och
skattejordegares till frälseränta är, såsom redan antydts, att, på sätt
äldre lagberedningen i motiven till 12 kap. jordabalken i dess förslag
uttalade, åstadkomma »en gagnelig konsolidation af söndrad eganderätt».

Det åsyftade ändamålet — eganderättens konsolidering — synes
emellertid, på sätt motionären erinrat, icke kunna vinnas, så länge det
i enlighet med nu gällande lagbestämmelser angående detta ämne står
en hvar fritt att åter upplösa den förening af jordeganderätten och
frälseräntan, som med begagnande af lösningsrätt eller på annat sätt
blifvit vunnen.

Till förebyggande häraf synes utskottet det lämpligaste sättet
vara att, såsom motionären förordat, i lag meddela en uttrycklig föreskrift,
som innefattar förbud mot att skilja frälseränterätten och skattejordsrätten,
der de kommit i samma hand; och hemställer utskottet
följaktligen,

att Riksdagen, i anledning af motionen, ville i
skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t
måtte låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

Lagutskottets Utlåtande N:o 60.

till lag i syfte att, sedan frälseränta en gång med frälseskattehemmanet
blifvit förenad, jorden och räntan
icke må åter skiljas.

Stockholm den 25 april 1893.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Reservation

af herrar Bruzelius, Restadius och Lindgren, hvilka ansett, att
motionen bort af utskottet afstyrkas.

Herrar Wester, Lilienberg, Erickson, J. Anderson, Näslund, F. Andersson
och P. G. Petersson hafva begärt få här antecknadt, att de
icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet, de sex sistnämnde
på grund af åtnjuten ledighet från riksdagsgöromålen.