Lagutskottets Utlåtande N:o 5i (Utlåtande 1905:LU51 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 5i.

H:o 5i.

Ank. till fiiksd. kansli den 10 april 1905, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Majits proposition med förslag
till lag om särskild sammansättning af vissa rådstufvurätter
vid behandling af handelsmål.

Genom proposition, n:o 73, af den 6 nästlidne mars, hvilken af
båda kamrarna blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under
åberopande af propositionen bilagd a, i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga nedan intagna förslag
till lag [om särskild sammansättning af vissa rådstufvurätter vid behandling
af handelsmål. Den fråga, som genom förevarande proposition
framlagts till Riksdagens pröfning, är icke för vårt land ny.
Redan genom skrifvelse den 18 maj 1875 hemställde Riksdagen, att
frågan, om och i hvad mån handelsdomstolar kunde komma till stånd,
måtte tagas under öfvervägande i sammanhang med utarbetandet af
förslag till ny rättegångsordning. Nya lagberedningen, som upptog
ämnet till behandling i sitt stora så kallade principbetänkande (1884),
hemställde emellertid på anförda skäl, att frågan om inrättandet af
särskilda handelsdomstolar måtte för det dåvarande förfalla och lämnas
beroende på blifvande utredning i sammanhang med eller efter verkställd
revision af sjölagen och handelsbalken. Jämväl majoriteten inom
den så kallade förstärkta lagberedningen (1887) ansåg, att frågan för
Bill. till Riksd. Prot. 1905. 7 Sami. 41 Haft. {N:o 51.) 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

det dåvarande borde förfalla. Sedermera hemställde emellertid den
kommitté, som den 7 juni 1901 erhållit uppdrag att utarbeta förslag
till förändrad lagstiftning beträffande köp och byte af lös egendom
äfvensom de allmänna grundsatserna om afsilande af aftal, om bemyndigande
för kommittén att verkställa utredning, om och i hvad mån
handelskunnige män lämpligen kunde, utöfver hvad för närvarande ägde
rum, erhålla säte och stämma i rådstufvurätt, då handelstvister mellan
köpmän där förekomme. Till fullgörande af det kommittén i sistberörda
hänseende genom Kungl. Maj:ts beslut den 7 november 1902 lämnade
uppdrag aflämnade kommittén den 31 december 1903 förslag till lag
om särskild sammansättning af vissa rådstufvurätter vid behandling af
handelsmål äfvensom till lag om ändrad lydelse af 10 kap. 32 § rättegångsbalken.
Ifrågavarande lagförslag blefvo genom Kungl. Maj:ts
beslut den 13 maj 1904 remitterade till högsta domstolen.

Då högsta domstolens utlåtande öfver förslagen den 6 mars 1905
föredrogs inför Kungl. Maj:t i statsrådet, yttrade chefen för justitiedepartementet,
efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll, angående
förstnämnda förslags hufvudgrunder följande:

»Bestämmelserna i det förslag till lag om köp och byte af lös
egendom, som nyligen blifvit af Eders Kungl. Maj:t för Riksdagen framlagdt,
torde vara egnade att befordra en lagskipning, som öfverensstämmer
med rättsuppfattningen, sådan den i det praktiska lifvet utvecklat
sig. Beträffande handelsförhållanden lärer emellertid, på sätt den kommitté,
som utarbetat samma förslag, redan i underdånig skrifvelse den
20 oktober 1902 antydt, förenämnda syftemål icke kunna fullständigt
vinnas genom lagstiftning allenast på civilrättens område. För bedömande
af mål, som röra förhållandet mellan köpmän i och för deras rörelse,
fordras insikt om de för handeln säregna, ofta för olika orter, tider
eller affärsbranscher skiftande förhållandena. Denna insikt har man
inom rättsskipningen hittills sökt vinna genom vittnens och sakkunniges
hörande. För inhämtande och bedömande af det material, som sålunda
kan vinnas, är det emellertid af vikt, att sakkunskapen finnes representerad
inom domstolarne. I öfverensstämmelse med traditionerna här
i landet, där lekmannaelementet sedan gammalt varit i domstolarne
använda och med tillgodogörande jämväl af erfarenheten från utlandet
innehåller det förra af de nu granskade lagförslagen, att rådstufvurätterna
i våra tre största städer vid behandling af vissa mål, hvilka företrädesvis
ansetts kräfva merkantila insikter, skola sammansättas af ett
lika antal lagfarne och handelskunnige ledamöter.

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Denna organisation, som här i landet närmast har sin förebild i
underrättens sammansättning vid behandling af dispachemål, står i det
stora hela i öfverensstämmelse med motsvarande lagstiftning i våra
grannländer Dammar]?, Norge och Tyskland, om än därstädes, då handelsmål
af domstolar med särskild organisation handläggas, icke mer än en
lagfaren ledamot sitter i rätten. Ej heller i dessa länder är organisationen
genomförd i alla underrätter eller förekommer den öfverhufvud i
högre instanser. Dessa inskränkningar i lekmannaelementets användning
synas öfverensstämma med sakens natur. Det är nämligen tydligt, att
man icke å alla orter kan finna eu så stor och så skolad handelskår,
att lämplige handelskunnige ledamöter kunna därur uttagas, liksom
naturligen tvistefrågornas sakliga utredning, vid hvilken de handelskunnige
ledamöternas medverkan företrädesvis är behöflig, egentligen
är förlagd till underrätterna, hvarföre det handelskunniga elementet kan
i öfverrätterna bättre undvaras.

I Danmark och Tyskland är denna organisation sedan längre tid
genomförd och bär där, enligt hvad allmänt erkännes, verkat på ett
tillfi-edsställande sätt. All anledning förefinnes, att den äfven här i
landet skall motsvara sitt ändamål. Hvad behofvet. af ett lekmannaelement
vid liandelstvisters afgörande angår, torde detta behof i Sverige
snarare vara större än mindre än i utlandet. På grund af beskaffenheten
af vår rättegångsordning tillkallas de sakkunnige, som i ett eller
annat hänseende skola höras, hos oss i regel icke af rätten utan åt
parterna. Såsom ganska naturligt är under sådana förhållanden, utfalla
de sakkunniges utlåtanden ofta sins emellan stridiga, hvarföre den pröfning,
som tillkommer domstolen, blifver så mycket svårare.

I våra dagar hör man understundom den åsikten uttalas, att domstolar
och ämbetsmän, med all den oväld och de insikter som utmärka
dem, skulle i ett eller annat hänseende visa ensidighet eller åtminstone
en åskådning, som ej fullt öfverensstämmer med det praktiska lifvets
kraf. Om än denna åsikt må vara till större delen ogrundad och oftast
beroende på missförstånd, torde icke något bättre medel finnas till
dylika påståendens undanrödjande än en anordning, sådan som den
föreslagna, hvilken bereder jurister och lekmän tillfälle att utbyta tankar
och erfarenheter under samverkan för rättvisans upprätthållande.

Det synes välbetänkt, att specialdomstolar, som hafva till uteslutande
uppgift att afgöra handelsmål, icke inrättas, utan att, på sätt
kommitténs förslag innebär, de handelskunniga ledamöterna taga plats
i de vanliga domstolarna. Genom denna anordning förebygges den
möjlighet, att vid handelsmålens afdömande utvecklas en från allmänna

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

rättsgrundsatser skild praxis. Härförutom skulle upprättandet af särskilda
domstolar medföra fara för tidsutdräkt i de fall, då fråga uppstode,
huruvida ett mål vore af kandelsmåls egenskap eller icke, emedan en
sådan fråga kunde föranleda ett måls afvisande från den domstol, där
det blifvit anhängiggjordt. Detta kan enligt förslaget ej inträffa. Uppkommer
fråga, huruvida ett mål är att hänföra till handelsmål, kan däraf
endast föranledas ett beslut om ändring i domstolens sammansättning.
Detta beslut kommer att genast gå i verkställighet, om den eller de
personer, som skola inträda i domstolen, finnas tillstädes. Eljes blifver
för beslutets verkställande endast ett enda och kort uppskof nödvändigt.»

Såsom af det anförda framgår, blef frågan om handelsdomstolars
inrättande i vårt land vid den tid, då arbeten pågingo för ombildning af det
svenska rättegångsväsendet i dess helhet, undanskjuten i afbidan på en
blifvande revision af våra viktigaste handelsrättsliga bestämmelser.
Därest Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om köp och byte
af lös egendom kommer att, i enlighet med utskottets hemställan, af
Riksdagen i hufvudsak antagas, är därmed den ur köpmannasynpunkt
mest betydelsefulla delen af handelsbalkens bestämmelser ersatt med
en modern lagstiftning. Den tidpunkt, till hvilken vid frågans föregående
behandling afgörandet ansetts böra undanskjutas, torde sålunda
nu vara inne.

Vid öfvervägande af de skäl, som under frågans tidigare skeden
åberopats för handelsdomstolars inrättande i vårt land, har utskottet
fästat synnerligt afseende vid den omständigheten, att dylika domstolar,
bestående af jurister och lekmän i förening, sedan länge äga bestånd i
våra närmaste grannländer Danmark och Tyskland samt nyligen upprättats
jämväl i Norge. I all synnerhet finner utskottet öfverensstämmelse
härutinnan med de båda andra skandinaviska länderna vara önskvärd,
med hänsyn därtill att lekmäns deltagande i rättsskipningen måste
antagas komma att befordra likformighet i tillämpningen af de i allt
väsentligt öfverensstämmande rättsregler rörande köp, som af kommitterade
för Sverige, Norge och Danmark utarbetats.

Afgörande för utskottet, då detsamma, ehuru icke fullt öfvertygadt
om nödvändigheten af den nya institutionens införande i vårt
land, funnit sig kunna tillstyrka bifall till Kungl. Majrts ifrågavarande
proposition, har den omständigheten varit, att det inom köpmännens

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

egen krets råder en så godt som enhällig öfvertygelse därom, att handelskunnige
mäns deltagande i rättsskipningen är i hög grad önskvärdt.
Redan de fackmän, som af förstärkta lagberedningen tillkallades, när
frågan om handelsdomstolar inom densamma behandlades, ansågo det
vara af största vikt, att dylika domstolar med det snaraste inrättades,
och vitsordade, att en sådan anordning lifligt åstundades af det stora
flertalet bland landets köpmän. Och att så fortfarande är förhållandet,
bekräftas häraf, att samtliga de tio handelskorporationer i Stockholm,
Göteborg och Malmö, hvilka yttrat sig öfver det af kommitterade
utarbetade lagförslag i ämnet, utan meningsskiljaktighet tillstyrkt bifall
till detsamma.

Å andra sidan vill utskottet hafva uttalat, att detsamma icke förmår
i allo dela de förhoppningar, som inom köpmanskretsar fästas vid
den nya institutionens införlifvande med vår rättegångsordning. Redan
den omständigheten, att meningarna bland landets jurister allt ifrån det
frågan först väcktes varit och fortfarande äro synnerligen delade rörande
lämpligheten af att låta representanter för affärsvärlden såsom domare
deltaga i handelstvisters afgörande, har varit ägnad att ingifva en viss
betänksamhet. Särskilt torde den nya institutionen icke _i någon högre
grad äga förmåga att undanröja de svårigheter, med hvilka det enligt
erfarenhetens vittnesbörd ofta är förenadt att vinna tillförlitlig kännedom
om ett uppgifvet handelsbruks tillvaro och innebörd. Hädanefter
liksom hittills torde domstolen i flertalet af de tvister, för hvilkas
afgörande kräfves insikt i merkantila förhållanden, blifva hänvisad till
den utredning, som parterna genom sakkunniges hörande eller annorledes
förmå åvägabringa. Bestridas skall dock icke, att domstolens
förstärkning med tvänne insiktsfulle och ansedde affärsmän torde komma
att för densamma i någon mån underlätta utöfningen af dess processledande
verksamhet. Såväl därigenom som genom det meningsutbyte
mellan rättens juridiska och merkantila ledamöter, som i de sålunda
sammansatta domstolarna naturligen måste föregå omröstningen till dom,
lärer ock köpmännens tilltro till rättsskipningen komma att ökas, liksom
äfven juristerna därigenom böra blifva i än högre grad än hittills förtrogna
med merkantil åskådning. Då därtill kommer, att i de rådstufvurätter,
om hvilka här är fråga, det juridiska elementet, äfven om antalet
rättskunnige ledamöter minskas till två, måste anses väl representerad!,
har utskottet ansett sig sakna anledning att motsätta sig den inom köpmansvärlden
så lifligt åstundade reformen. Utskottet vill ock erinra
därom, att det endast är tvister om aftal köpmän emellan, som enligt
propositionen kunna komma att handläggas af domstolar, i hvilka handels -

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

kunnige män äga säte och stämma, äfvensom att för dessa senares
deltagande, enligt hvad 9 § utvisar, ytterligare förutsättes, att endera
parten därom framställer yrkande. Vid sådant förhållande synes det
utskottet, som skulle starkare skäl fordras för ett förkastande af propositionen
än en blott tvekan, huruvida den däri föreslagna reformen är
af oundgängligt behof påkallad. Skulle erfarenheten komma att ådagalägga,
att den institution, som nu motses med så stora förhoppningar
från den samhällsklass, hvars intressen af densamma närmast beröras,
icke skulle lyckas tillvinna sig köpmännens förtroende, komma naturligen
yrkandena på målens handläggning af sålunda sammansatta domstolar
att blifva allt sällsyntare, och någon svårighet torde i sådant fall
icke möta att återgå till nu rådande förhållanden.

I fråga _ om förslagets särskilda bestämmelser har utskottet icke
funnit anledning framställa annan anmärkning, än att i 3 § bestämmelsen
om det hinder för utöfvande af domarebefattning såsom handelskunnig^
ledamot af rätten, som består däri att någon afträdt sin egendom
till konkurs, torde böra bringas i fullkomlig öfverensstämmelse
med motsvarande föreskrift i fråga om nämndeman.

Under åberopande af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer
utskottet,

att Riksdagen, under förklarande att Kungi. Maj:ts
ofvanberörda proposition icke kan i oförändradt skick
bifallas, måtte för sin del antaga följande

Lag

om särskild sammansättning af vissa rådstufvur ätter vid
behandling af handelsmål.

Med ändring af hvad lag innehåller häremot stridande förordnas
som följer:

Kungl. May.ts Jäv slag:

Utskottets förslag:

1 §•

^ Vid behandling af handelsmål inför rådstufvurätt i Stockholm,
Göteborg eller Malmö skola, där ej nedan annorlunda stadgas, i rätten

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

sitta två af dess lagfarne ledamöter, af hvilka den ene skall föra ordet,
samt två kandelskunnige män.

Med kandelsmål föi’stås i denna lag tvist om anspråk, som grundar
sig på köp af lös egendom eller på aftal om inköp eller försäljning
i kommission af sådan egendom, dock endast där fråga är om aftal
mellan köpmän i och för deras rörelse. Mål, som skall handläggas i
den för växelmål eller för tvister i konkurs stadgade ordning, vare ej
hänfördt till handelsmål.

Såsom köpman skall vid tillämpning af denna lag anses enhvar,
som, enligt hvad särskilt finnes stadgadt, är pliktig att föra handelsbod^.

2 §•

I stad, där handelskunnige ledamöter skola hafva säte i rådstufvurätten,
åligger det stadsfullmäktige att hvartannat år i december
månad utse dem, som under nästföljande två år skola i sagda egenskap
tjänstgöra, äfvensom ett lika antal suppleanter. Om antalet ledamöter
förordnar Konungen för hvarje rådstufvurätt särskildt.

Handels- och sjöfartsnämnd, där sådan finnes, har att i god tid
före valet till stadsfullmäktige ingifva uppgift å personer, som till
nämnda befattningar anses lämpliga. Uppgiften bör omfatta minst
dubbelt så många personer som de, hvilka skola väljas.

3 §•

Handelskunnig ledamot skall
vara svensk medborgare och hafva
uppnått tjugufem års ålder. Ej
må befattningen utöfvas af den,
som står under förmynderskap,
som afträdt all sin egendom
till borgenärer och icke gitter visa
att han är fri från deras kraf, eller
hvars egendom, utan att vara afträdd
till konkurs, förvaltas för
borgenärers räkning,

3 §.

Handelskunnig ledamot skall
vara svensk medborgare och hafva
uppnått tjugufem års ålder. Ej
må befattningen utöfvas af den,
som står under förmynderskap,
som afträdt all sin egendom
till borgenärer och icke, på sätt
lag förmår, gitter visa att han är
fri från deras kraf, eller hvars egendom,
utan att vara afträdd till konkurs,
förvaltas för borgenärers räkning,

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Kungl. Maj:ts förslag:

som förklarats förlustig medborgerligt
förtroende eller ock är
under framtiden ställd eller af allmän
åklagare tilltalad för brott,
som kan medföra dylik påföljd,

eller som blifvit dömd ovärdig
att nyttjas i rikets tjänst eller
att föra annans talan inför rätta.

Utskottets förslag:

som förklarats förlustig medborgerligt
förtroende eller ock är
under framtiden stäld eller af allmän
åklagare tilltalad för brott,
som kan medföra dylik påföljd,
eller som blifvit dömd ovärdig
att nyttjas i rikets tjänst eller att
föra annans talan inför rätta.

4 §-

Den, som blifvit vald till handelskunnig ledamot eller suppleant,
må kunna afsåga sig uppdraget, om han icke är boende inom rådstufvurättens
domvärjo, om han uppnått sextio års ålder eller om han
varit ledamot två år eller suppleant sex år.

Afsägelse af uppdrag att vara ledamot eller suppleant pröfvas af
magistraten.

5 §■

Afgår handelskunnig ledamot eller suppleant före utgången af
den tid, för hvilken han blifvit vald, skola stadsfullmäktige, på anmälan
af magistraten, anställa nytt val för den återstående tiden.

6 §.

Handelskunnig ledamot eller suppleant må ej i sådan egenskap
uppbära arfvode.

7 §.

Frågor om de handelskunnige ledamöternas och suppleanternas
indelning till tjänstgöring och om ledighet för dem handläggas i samma
ordning som enahanda frågor beträffande rådmän. Vid indelningen till
tjänstgöring skola iakttagas de föreskrifter Konungen meddelar.

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Kungl. Maj ds Jörslag: Utskottets förslag:

8 §•

Skulle vid något rättegångstillfälle handelskunnig ledamot uteblifva
och kan ej suppleant tillkallas, äge rätten utse en handelskunnig man
att vid det tillfälle träda i den uteblifnes ställe.

9 §•

Har vid uttagande af stämning käranden begär!, att handelskunnige
ledamöter skola deltaga i målets handläggning, skall vid målets företagande
rätten bestå af lagfarne och handelskunnige ledamöter såsom
i 1 § sägs. Finnes målet ej vara till handelsmål hänförligt, förordne
rätten, att den under målets vidare handläggning skall vara sammansatt
såsom för tvistemål i allmänhet är stadgadt.

År icke vid stämningens uttagande sådan begäran framställd, som
förut nämnts, varde målet företaget af rätten sådan den är sammansatt
i tvistemål i allmänhet. Vill svaranden, att rätten skall sammansättas
så som i 1 § är föreskrifvet, framställe invändning därom vid första
rättegångstillfälle, då han är tillstädes. Gör han det ej, äge ej ändring
i rättens sammansättning rum, ändå att målet är af handelsmåls egenskap.

10 §•

Skola flera tvistefrågor handläggas gemensamt och är någon bland
dem af handelsmåls egenskap, gälle i fråga om rättens sammansättning
hvad här ofvan är stadgadt om handelsmål.

11 §•

Varder mål draget under högre rätt, må ej där komma under
pröfning huruvida handelskunnige ledamöter bort deltaga uti målets
behandling vid rådstufvurätten.

12 §.

Konungen äger på framställning af stadsfullmäktige i stad, som
icke är nämnd i 1 §, förordna att donna lag skall äga tillämpning i
afseende å därvarande rådstufvurätt.

Bih, till Likså. Prof. 1905. 7 Samt. 41 Höft.

10 Lagutskottets Utlåtande M:o SL

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1906; dock att mål, hvari
stämning utfärdats före nämnda dag, skola behandlas enligt äldre lag.
Val, hvarom i 2 § är föreskrifvet, skall förrättas första gången år 1905.

Stockholm den 10 april 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Herr Trana har begärt få antecknadt, att han i utskottet uttalat
den mening, att rådstufvurätterna äfven vid bi handling af handelsmål
borde bestå af 3 lagfarne ledamöter.

Herr Redelius har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
ärendets behandling inom utskottet, och herr Segerdahl, att han icke
deltagit i ärendets slutliga behandling.

STOCKHOLM, p. A. XPMAJfS EPTERTB, TRYCKERI. 1905.