Lagutskottets Utlåtande N:o 5

Utlåtande 1895:LU5

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

1

3T:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 11 februari 1895, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af juslitieombudmannens framställning
rörande upphäfvande af forum privilegiatum för utländske
adelsmän, som i riket inkommit.

I sin till innevarande Riksdag afgifna och till lagutskottet hänvisade
embetsberättelse framställer justitieombudsmannen bland annat följande
förslag till lagändring: att Riksdagen måtte för sin del besluta upphäfvande
af det genom kongl. brefvet den 26 oktober 1748 meddelade
stadgande derom, att tvister om arf med de flera mål, som uppräknas i
8 kap. 2 § rättegångsbalken och angå utländske adelsmän, som i riket
inkommit, skola af hofrätten dömas; dock att de mål och ärenden, som
vid den tid, detta beslut träder i kraft, äro på hofrätts pröfning beroende,
skola af hofrätten med slut afhjelpas.

Till stöd för förevarande framställning anför justitieombudsmannen:
»Enligt förenämnda kongl. bref, jemfördt med 8 kap. 2 § rättegångsbalken
och kongl. förordningen den 10 januari 1755, upptaga hofrätterna
tvister om arf och testamenten efter utländske adelsmän samt om förmynderskap
för deras barn, der inregistreras jemväl bouppteckningar efter
aflidne utländske adelsmän, der bevakas deras testamenten, och af hofrätt
förordnas förmyndare för omyndige, tillhörande utländsk adlig slägt.

Bill. till Riksd. Prot. 1895. 7 Sami. 3 Häft. (N:is 5, 6.) 1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

Tillämpningen af detta kongl. bref är emellertid så osäker och vacklande,
att både de utländske adelsmännen och de personer, som med dem träda
i rättsförhållande, derigenom kunna tillskyndas olägenhet och skada. Lika
lätt som det i allmänhet är att afgöra, hvilka som tillhöra den på svenska
riddarhuset introducerade adeln — endast dessa bland de svenske adelsmännen
lära i allmänhet anses hafva forum i hofrätten — lika stora
svårigheter erbjuda sig, då det blir fråga, huruvida i visst fall en person
bör anses såsom utländsk adelsman. Här uppställa sig spörsmål, om uti
ifrågavarande hänseende annan bevisning bör få anföras än offentlig
myndighets intyg, och, derest endast sådant intyg godkännes, hvilken
offentlig myndighet må anses förtjena absolut tilltro. Då vidare adelskap
inom olika länder är af mycket olika natur, lärer en pröfning icke vara
öfverflödig, huruvida det intygade utländska adelskapet är någorlunda
jemförlig! med det noga begränsade, som här i landet medför särskild!
forum. En sådan pröfning torde emellertid icke af någon hofrätt företagas.
I allmänhet och särskilt i Svea hofrätt synes en temligen liberal
tolkning af 1748 års kongl. bref hafva gjort sig gällande. Kunna efterlefvande
visa något så när sannolika skäl, att den aflidne varit utländsk
adelsman, vare sig att dessa skäl grundas på officiella intyg eller enskilda
utredningar, mottager hofrätten bouppteckning efter honom och låter
testamente i hofrätten bevakas. Men sedermera kan det inträffa, att tvist
uppstår om den dödes qvarlåtenskap och att i denna tvist motparten kan
utreda, att den döde icke varit utländsk adelsman. Det har till och med
händt, att sterbhusdelegare, som sjelfve ingifvit bouppteckning och bevakat
testamente i hofrätt, sedermera funnit sin uträkning vid att anhängiggöra
tvist om qvarlåtenskapen vid underrätt och der förebragt
sådan utredning om att den aflidne icke varit adelsman, att underrätten
trots invändning upptagit saken, och att hofrätten, som förut inregistrerat
bouppteckning och upptagit testamentsbevakning, måst godkänna underrättens
uppfattning. I sådana fall uppstår då frågan: hvad kraft och
verkan tillkommer inregistrering af bouppteckning och testamentsbevakning
vid orätt forum?»

Justitieombudsmannen anför härefter ett särskild! fall, i hvilket en
hofrätt på ansökan af utländsk adelsman förordnat en person till förmyndare
för adelsmannens barn, ehuru en underrätt, lydande under annan
hofrätt, redan förut utfärdat förordnande för annan person att vara förmyndare,
och yttrar justitieombudsmannen vidare: »Det behöfver ej erinras,
att något fel i ärendets behandling icke ligger domstolarne till last. I

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

3

ett ansökningsärende, der sökanden tilläfventyrs ej har någon motpart,
som kontrollerar hans uppgifter, behöfves det ju endast, att han för
underdomstolen undanhåller, men i hofrätten förebringar bevisen för sitt
utländska adelskap, för att oegentligheter, liknande de nu beskrifna, skola
kunna inträffa.

Såsom ännu ett exempel på de följder, osäkerheten på ifrågavarande
område medför, kan anföras, att i många fall testamentstagare, oviss om
testamentsgifvaren varit utländsk adelsman eller,icke, verkstält bevakning
af testamentet såväl i hofrätt som vid underrätt.

För öfrigt lärer 1748 års kongl. bref äfven i så måtto tolkas olika,
att, medan någre finna detsamma tillämpligt ej blott på den i riket inkomne
utländske adelsmannen, utan ock på hans efterkommande, anse
andre brefvet tillämpligt endast på den först nämnde.»

Då den ifrågasatta lagstiftningsåtgärden verkar i rigtning att åstadkomma
önskvärd enhet i lagskipningen, får utskottet, under åberopande
af de skäl justitieombudsmannen anfört, hemställa,

att Riksdagen ville, i anledning af justitieombudsmannens
ifrågavarande framställning, för sin del besluta
följande

Jj»S

angående upphäfvande af rätt för utländske adelsmän,
hvilka hit i riket inkommit, till särskildt forum i
vissa mål.

Hvad i kongl. brefvet den 26 oktober 1748
stadgas derom, att tvister om arf med de flera mål,
som uppräknas i 8 kap. 2 § rättegångsbalken och
kunna angå utländske adelsmän, som hit i riket inkommit,
skola på samma sätt, som om svenske adelsmän
förordnadt är, af hofrätten dömas, varder till all
kraft och verkan upphäfdt.

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1896;
dock att dels de mål eller ärenden, som på grund af
berörda kongl. bref blifvit derförut i hofrätt anhängiggjorda,
skola af hofrätten handläggas och med slut
alhjelpas, dels de förmynderskap, i afseende på hvilka
enligt samma kongl. bref vårdnaden före 1895 års
utgång blifvit af hofrätt utöfvad, skola jemväl derefter
förblifva under hofrättens inseende, till dess i laga
ordning kan varda annorlunda förordnadt.

Stockholm den 11 februari 1895.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Herrar Öländer och J. Anderson hafva begärt få här antecknadt, att
de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.