Lagutskottets Utlåtande N:o 5
Utlåtande 1891:LU5
Lagutskottets Utlåtande N:o 5.
1
N:o 5.
Ant till Riksd. kansli den 12 febr. 1891, kl. 12 midd.
Lagutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts ''proposition
med förslag till lag angående ändrad lydelse af 10 kap.
1 § rättegångsbalken.
Kongl. Maj:t har till Riksdagen aflåtit en så lydande proposition
(n:o 10):
Med öfverlemnande af statsrådets och högsta domstolens i ärendet
förda protokoll, vill Kongl. Maj:t härigenom, jemlik! § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändrad .lydelse af 10 kap. 1 § rättegångsbalken.
Härigenom förordnas, att 10 kap. 1 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:
Vill man till annan kära, ehvad det är för gäld, eller i annat
tvistemål, som dess person rörer; läte då stämma honom till den rätt,
derunder han sitt bo och hemvist häfver. Hustru, och barn medan de
hemma när föräldrar äro, lyda under den rätt, som man och fader;
och tjenstehjon, der de sin tjenst hafva. Den ingenstädes stadigt hemvist
eger, sökes der han finnes, eller, om han utrikes är, der han senast
inom riket var boende.
Bih. till Riksd. Prot. 1891. 7 Sami. 4 Eäft.
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 5.
Utländsk man, som ej bär i riket bo och hemvist eget-, må, der
ej för undersåte i visst främmande land är annorlunda särskildt stadgadt,
sökas å ort inom riket, der han anträffas, samt, så vidt angår
förbindelse, som han här i riket ingått, eller gäld, som han under
vistelse i riket eljest ådragit sig, jemväl å ort inom riket,, der honom
tillhörigt gods finnes, eller der förbindelsen ingicks eller gälden uppkom.
Nu vill den stämde kära till honom igen, som stämma låtit, vare
han ock skyldig vid samma rätt svara, der målen med hvarandra gemenskap
hafva.
På sätt det propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet
den 18 april 1890 utvisar, har det framlagda lagförslaget föranledts af
Riksdagens uti skrifvelse den 8 maj 1889 gjorda framställning om utarbetande
af förslag till sådana bestämmelser, att utländsk man, som
vare sig inom eller utom riket iklädt sig förmögenhetsrättsliga förbindelser
till svensk man, finge, när han här i riket kunde anträffas, sökas
å den ort, samt att äfven om utländsk man icke här i riket kunde anträffas,
han dock finge på grund af förbindelser af nyssberörda beskaffenhet,
dem han här i riket åtagit sig mot svensk man, stämmas till
den svenska domstol, som kunde finnas lämplig.
Med anledning af berörda skrifvelse uppdrog Kongl. Maj:t genom
bref den 20 december 1889 åt nya lagberedningen att utarbeta förslag
till lag i ämnet i enlighet med den af Riksdagen gjorda framställning,
och blef sådant förslag af beredningen afgifvet den 27 februari 1890.
Vid förslagets granskning i högsta domstolen lemnades detsamma
i hufvudsak utan anmärkning; och är det nu framlagda lagförslaget affattadt
med iakttagande af de i högsta domstolen gjorda erinringar.
Lagutskottet, till hvilket propositionen blifvit af båda kamrarne
hänvisad, har icke funnit något att emot förslaget anmärka och hemställer
följaktligen,
att förevarande proposition må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 12 februari 1891.
C. A. SJÖCRONA.
Stockholm, K. L. Beckman. 1891.