Lagutskottets Utlåtande N:o 59 (Utlåtande 1899:LU59 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

’ i •;*,] 1 <i;, u, J >*$(\ hxjl»4* ^ : V.

vn;-'': YuiV.iiiUiiiiciiM i bsfU-wi

UT:» 59.

Ant. till Eiksd. kansli den 1 maj 1899, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till kungörelse om ändrad lydelse af § 8 i lagen angående
kötibesigtning och slagthus den 22 december 1897.

■ ‘v'''' v i ''-i. il ■ ■ " • . .X- < • •, t • ■ r''t" ’ ••

Genom proposition, n:o 76, af den 6 mars innevarande år, hvilken
af båda kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kongl. Maj:t,
under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden för nämnda dag, förklarat sig vilja inhemta
Riksdagens yttrande öfver följande

Förslag till kungörelse om ändrad lydelse af § 8 i lagen angående
köttbesigtning och slagthus den 22 december 1897.

Härigenom förordnas, att § 8 i lagen angående köttbesigtning och
slagthus den 22 december 1897 skall hafva följande ändrade lydelse:

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

för minst ett år i sänder. I denna taxa må afgifterna ej sättas högre, än
som kan anses erforderligt till betäckande af stadens kostnader för köttets
besigtning och stämpling samt, der fråga är om begagnande af offentligt
slagthus, som nyss är nämndt, till betäckande jemväl af kostnaden
för slagthusets förvaltning och underhåll jemte skälig ränta å anläggningskapitalet.

Mom. 2. Der jemlikt ordningsstadgan för rikets städer eller derpå
grundad bestämmelse särskild marknadsplats för kreaturshandeln blifvit
inrättad i sammanhang med offentligt slagthus, hvarom i § 2 sägs, må i
enahanda ordning och efter liknande grunder som i fråga om slagthusets
begagnande bestämmas afgifter till staden för nyttjande af marknadsplatsen
och vid densamma uppförda stallar äfvensom för kreaturens utfodring,
skötsel och vågning.

Då utskottet nu går att i ämnet sig yttra, anser utskottet, för klargörande
af frågans närmare innebörd, nödigt att lemna en redogörelse
för dess föregående behandling.

Genom proposition till 1896 års Riksdag begärde Kongl. Maj:t Riksdagens
yttrande öfver ett propositionen bilagdt förslag till förordning
angående köttbesigtnings- och slagttvång in. m. Enligt § 8 i detta förslag
skulle vederbörande samhälle ega att för köttbesigtning äfvensom
för begagnande af offentligt slagthus uppbära afgifter enligt taxa, faststäld
af Kongl. Maj:t för minst ett år i sänder. I denna taxa skulle afgifterna
ej få sättas högre, än som kunde anse3 erforderligt till betäckande
af samhällets kostnader ‘för köttets besigtning och stämpling samt, der
fråga vore om begagnande af offentligt slagthus, till betäckande jemväl
af "kostnaden för slagthusets förvaltning och underhåll jemte ränta å anläggningskapitalet.
Nämnda paragraf innehöll vidare, att der jemlikt
ordningsstadgan för rikets städer eller derpå grundad bestämmelse särskild
marknadsplats för kreaturshandeln blifvit inrättad i sammanhang med
offentligt slagthus, afgifter till samhället för nyttjande af marknadsplatsen
och vid densamma uppförda stallar äfvensom för kreaturens utfodring,
skötsel och vågning skulle kunna bestämmas i enahanda ordning och efter
liknande grunder som i fråga om slagthusets begagnande.

Uti afgifvet utlåtande öfver nämnda proposition anförde lagutskottet
bland annat, att utskottet icke ville förneka, att, i fråga särskilt om
export, köttbesigtning kunde hafva sin stora betydelse för afsättningen,

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

och att denna omständighet vore förtjent af beaktande. Men derest saknaden
af obligatorisk köttbesigtning kunde anses innebära hinder eller
skada för exporten, syntes det utskottet som om denna olägenhet, utan
att köttbesigtningstvång för hela landet infördes, kunde afhjelpas genom
inrättande af slagthus i de större exporthamnarna samt bestämmelse om
obligatorisk besigtning af endast det kött, som vore afsedt för export;
och hemstälde utskottet, att det af Kongl. Maj:t i propositionen framlagda
förslag till förordning angående köttbesigtnings- och slagttvång m. m.
icke måtte af Riksdagen antagas.

Denna hemställan bifölls af Andra Kammaren, hvaremot Första
Kammaren förklarade sig ej hafva något att erinra mot Kongl. Maj:ts i
ämnet framstälda förslag.

Vid 1897 års riksdag upptogs det kongl. förslaget af enskilde
motionärer.

I det utlåtande, som lagutskottet afgaf, framhöll utskottet, att förslaget
i fråga hade tvenne sidor, en af hygienisk och sanitär art och den
andra hufvudsakligen ekonomisk, samt att den senare, afseende att genom
inrättande af exportslagterier och dermed förenad köttbesigtning befordra
köttexporten från vårt land, åtminstone för närvarande syntes vara af
större betydelse än den förra. I den mån erforderliga bidrag till exportslagthus
ej kunde erhållas af de kommuner, der slagthus inrättades, eller
af enskilda för företaget intresserade personel’, hushållningssällskap eller
andra korporationer, ansåg utskottet frågans stora vigt för landets jordbruk
väl kunna försvara, att statsmedel för ändamålet användes.

Deremot kunde utskottet icke tillstyrka, att erforderliga medel för
slagthusens anläggning och underhåll bereddes genom införande af slagtoch
köttbesigtningstvång, och kunde utskottet alltså icke i vidare mån
tillstyrka bifall till hvad motionärerna föreslagit, än att utskottet hemstälde,
att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla om vidtagande af
erforderliga åtgärder för att slagthus med der anordnad köttbesigtning
under erforderlig kontroll måtte anordnas i de städer, der sådan anordning
för befordrande och underlättande af export af kött kunde anses
vara af behofvet påkallad.

Sedan emellertid utlåtandet blifvit af båda kamrarne till utskottet
återförvisa dt, afgaf utskott et förnyadt betänkande i ämnet och hemstälde
deruti, att lag angående köttbesigtning och slagthus enligt det af motionärerna
framlagda förslaget måtte med vissa ändringar af Riksdagen antagas.
Enligt den lag, som utskottet sålunda tillstyrkte Riksdagen antaga,

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

var rätten till införande af såväl köttbesigtnings- so in slagttvång inskränkt
till städerna, och dessa skulle ensamma få vidkännas kostnaderna
för besigtningen, utan rätt att derför uppbära någon afgift. För begagnande
af offentligt slagthus skulle vederbörande stad deremot ega
upptaga afgifter, som dock ej finge sättas högre än som kunde anses erforderligt
för betäckande af stadens kostnader för slagthusets förvaltning
och underhåll jemte ränta å anläggningskapitalet.

Sex af utskottets ledamöter voro från beslutet skiljaktiga samt ansågo
bland annat, att § 8 i lagen borde erhålla sådan lydelse, att stadskommun,
som berättigades införa slagttvång, finge sjelf bekosta slagthusets
anläggning, och att kommunen sålunda ej skulle tillerkännas rätt
till nämnda räntegodtgörelse.

Första Kammaren biföll lagutskottets hemställan, hvaremot Andra
Kammaren antog lagen med oinförmälda af reservanterna ifrågasatta
ändring.

För att sammanjemka de sålunda skiljaktiga besluten hemstälde utskottet
om sådan lydelse af § 8, att deri bestämdes, att afgifterna för
begagnande af slagthus finge sättas så höga, att de motsvarade, förutom
stadens kostnader för slagthusets förvaltning och underhåll, jemväl tre
procent ränta å anläggningskapitalet. Denna lagutskottets hemställan blef
af båda kamrarne bifallen, och har lag i ämnet, enligt den lydelse
Riksdagen sålunda beslutit, af Kong! Maj:t den 22 december 1897 utfärdats.

Efter den sålunda lemnade redogörelsen för tillkomsten af § 8 uti
berörda lag i dess nuvarande lydelse öfvergår utskottet nu att ur det
vid propositionen fogade statsrådsprotokollet återgifva de skäl, som föranledt
propositionens framläggande.

Erfarenheten, så yttrar departementschefen bland annat, under den tid,
som förflutit efter slagthuslagens utfärdande, har emellertid visat, att man
hittills icke i någon af våra städer fått infördt vare sig köttbesigtningseller
slagttvång. Framställningar om inrättande af offentliga slagthus
hafva visserligen behandlats af stadsfullmägtige såväl i Göteborg som i
Malmö och helt nyligen äfven i Stockholm, men på alla tre ställena hafva
stadsfullmägtige ansett uppförandet för stadens räkning af ett sådant offentligt
slagthus, som afses i lagen af den 22 december 1897, icke böra
med lagens nuvarande lydelse komma till stånd. Stadsfullmägtige i Göteborg
hafva likväl förklarat, att om lagen ändras derhän, att staden berättigas
uppbära en mot stadens verkliga kostnader svarande afgift för

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

såväl köttbesigtning som begagnande af stadens slagthus samt dessutom
bestämmelser i lagen intagas om verksam kontroll öfver slagteriyrkets
utöfvande i stadens omnejd, stadsfullmägtige hade för afsigt låta, så snart
lämpligen ske kunde, i staden uppföra ett större, tidsenligt kommunalt
slagthus, afsedt äfven för slagt till export. Ett liknande förklarande har
lemnats af stadsfullmägtige i Malmö.

Fråga har nu blifvit om ändring af slagthuslagen i syfte att undanrödja
det hufvudsakliga hindret för inrättande af offentliga slagthus särskilt
i de städer, som äro af betydelse för vår köttexport, och anhåller
jag att här få redogöra för några på Kongl. Maj:ts pröfning beroende
framställningar i detta ämne.

Sedan hushållningssällskapens ombud vid deras i november månad
1897 hållna sammanträde tillsatt en komité med uppdrag att utreda,
hvilket belopp som kunde anses erforderligt för vidtagande af nödiga
förberedande åtgärder till den svenska köttexportens befrämjande, och med
stöd af denna utredning å ombudens vägnar ingå till Kongl. Maj:t med
underdånig begäran, det Kongl. Maj:t hos Riksdagen måtte göra framställning
om det erforderliga beloppets beviljande, inlemnade bemäide
komiterade till Kongl. Maj:t en den 21 mars 1898 dagtecknad skrift,
hvari anfördes, bland annat, att, för att betrygga landets afsättning af
kött, det enligt komiterades åsigt vore nödvändigt, att tidsenligt inrättadt
slagthus, utrustadt med allt, som kräfdes för att på vinstgifvande sätt
tillgodogöra sig så väl affallet vid slagten som allt till export mindre
Renligt kött, uppfördes ej endast i Göteborg, utan äfven i södra Sverige,
helst i Malmö. På grund af slagthuslagens förbud för den stad, som
beslöte inom sitt område tillämpa lagen, att uppbära kontrollafgift för
kött, som till staden infördes eller der slagtades, vore utsigten att i Göteborg
och Malmö få till stånd offentliga slagthus mycket liten; men anledning
funnes att antaga, att åtgärder från landtmännens sida möjligen
komme att i Skåne vidtagas för att få till stånd en större slagthusanläggning,
som bättre än i Malmö såväl redan befintligt som ifrågasatt provisoriskt
exportslagteri skulle motsvara fordringarna på ett tidsenligt
slagthus, i hvilket en köttindustriel verksamhet med fördel skulle kunna
bedrifvas. Utsigten för att få detta sistnämnda förslag förverkligadt skulle
dock betydligt ljusna, om för här omnämnda, i mycket hög grad
önskvärda anläggning kunde påräknas ett större statsunderstöd. På grund
deraf anhöllo komiterade, det Kongl. Magt täcktes till Riksdagen ingå
med framställning, att Riksdagen måtte ställa ett belopp af 500,000

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

kronor till Kongl. Maj:ts förfogande, att, på sätt Kongl. Maj:t funne lämpligt,
användas till understöd åt sådana slagthusanläggningar, som kunde
antagas blifva till gagn ej endast för export af kött, utan äfven för ett
rigtigt tillgodogörande af såväl affallet vid slagten som allt till export
mindre Renligt kött. I en annan underdånig skrifvelse, daterad den 31
oktober 1898, anförde komiterade, i anslutning till nyss berörda framställning,
att bland dem, som i städernas slagt- och köttbesigtningstvång
såge en fara för landtbruket, den åsigten gjorde sig gällande, att slagthus,
fullt tillräckliga för köttexportens behof, lätt och med jemförelsevis
ringa uppoffring kunde, när så visade sig nödvändigt, uppföras i landets
exporthamnar, och att dessa endast för slagt till export afsedda slagthus,
om tillfälle bereddes ''att i dem drifva köttindustriel verksamhet, borde
kunna blifva jemförelsevis vinstgifvande affärsföretag, för hvilka allt ekonomiskt
understöd, i hvilken form det än vore, skulle vara obehöfligt.
Från Danmark förelåge emellertid en annan erfarenhet härutinnan, i det
att danska regeringen och riksdagen till ett flertal exportslagterier för
upprätthållande af deras verksamhet ansett erforderligt att lemna understöd
till vexlande belopp, och att andra danska exportslagterier, hvilka
icke kommit i åtnjutande af sådant understöd, endast med svårighet kunnat
bedrifva sin verksamhet, intill dess med den stad, i hvilkens omedelbara
närhet slagthuset varit förlagdt, öfverenskommelse kunnat träffas om slagthusets
användande såsom kommunens offentliga slagthus. Sist berörda
fördel syntes de exportslagterier, som anlades i vårt land, icke under
närvarande förhållanden kunna påräkna. Genom den utaf Kongl. Maj:t
den 22 december 1897 utfärdade lag angående köttbesigtning och slagthus
hade väl för rikets städer blifvit möjligt att genom slagthusanläggningar
få slagten och omsättningen af kött på ett tidsenligt sätt ordnad inom
vederbörande kommuners områden, men, då detta oaktadt ingen enda stad
dragit fördel af denna sin rättighet, syntes detta till fyllest visa, att de
för begagnande af denna rättighet uppstälda vilkoren vore af den beskaffenhet,
att gällande slagthuslag aldrig kunde komma att uppfylla det
med densamma närmast afsedda ängamålet och sålunda icke heller i sin
nuvarande form åt enskilda slagthusföretag skänka det stöd, som läge i
att städerna med dylika möjligen befintliga eller ifrågasatta företag skulle
träffa öfverenskommelse om slagthusens användande såsom offentliga slagthus.
Om de svenska slagthusen sålunda allt framgent skulle tänkas uppförda
endast för slagt till export och köttindustriel verksamhet utan utsigt
att samtidigt såsom i andra länder blifva använda såsom kommu -

Lagutskottets Utlåtande A:o 59.

nernas offentliga slagthus, måste hvarje sådant slagthusföretag i en eller
annan form kunna påräkna ett ekonomiskt stöd. Lemnades ej sådant,
komnie det svenska landtbruket säkerligen att allt fortfarande sakna slagthus.
Våra i detta hänseende så gynsamt utrustade grannländer skulle då
vinna ett betydande försteg, och då vi en gång tvingades att med dem
på allvar upptaga konkurrensen på utlandets köttmarknader, skulle vi
der mötas af svårigheten att nödgas i efterhand arbeta in varor, för
hvilka våra konkurrenter redan lyckats att i det främmande landet skapa
sig ett godt namn. Det penningbelopp, hvilket komiterade i sin underdåniga
framställning af den 21 mars 1898 angifvit såsom behöfligt för
att under närvarande förhållanden på verksamt sätt bereda möjlighet till
åstadkommandet af export af kött, ansåge komiterade fortfarande, så länge
ingen hjelp i någon som helst form från städernas sida kunde påräknas,
vara för ändamålet erforderligt. Den summa, danska regeringen år 1898
disponerat till köttexportens befrämjande och hvaraf större delen utlemnats
såsom understöd utan återbetalningsskyldighet till redan i gång varande
slagthus, uppginge till 200,000 kronor. I vårt land, der möjligen
uppstående slagthus måste arbeta under väsentligt svårare förhållanden
och der vidtagandet äfven af andra åtgärder för köttexportens befrämjande
måste anses i hög grad önskvärdt, kräfdes ett i samma mån större
belopp för att få förhållandena så ordnade, att den svenska ladugårdsskötsel
icke såsom hittills uteslutande skulle vara hänvisad till mejerihandteringen
såsom sin enda inkomstkälla.

På grund af hvad komiterade anfört hemstälde de, att Kongl. Maj:t
täcktes hos Riksdagen göra framställning antingen om förändring af nu
gällande slagthuslag i öfverensstämmelse med Ivongl. Maj:ts inför 1897
års Riksdag framlagda förslag, eller ock, i händelse denna förändring icke
kunde åvägabringas, att Riksdagen måtte ställa ett belopp af 500,000
kronor till Kongl. Maj:ts förfogande att, på sätt Kongl. Maj:t funne lämpligt,
användas dels till understöd åt sådana tidsenliga slagthusanläggningar,
som kunde antagas blifva till gagn icke endast för export af kött, utan äfven
för ett rigtigt tillgodogörande af så väl aflället vid slagten som allt till
export mindre tjenligt kött, dels ock till vidtagandet af andra åtgärder,
som Kongl. Maj:t kunde anse erforderliga för befrämjande af exporten af
såväl kött som produkter af köttindustriel verksamhet.

Öfver de sålunda gjorda framställningarna behagade Kongl. Maj:t infordra
underdånigt utlåtande af landtbruksstyrelsen, till hvilken myndighet
genom nådig remiss jemväl öfverlemnades en af Malmöhus läns hushåll -

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

ningssällskap till Kongl. Maj:t den 15 dcember 1898 aflåten skrifvelse,
deri sällskapet dels uttalat sin lifliga tillslutning till den af hushållningssällskapens
ombuds korniterade i deras förberörda skrifvelse af den 31
oktober samma år gjorda framställning, dels ock i underdånighet anhållit,
att Kongl. Maj:t, äfven under förutsättning att de utaf korniterade föreslagna
ändringar i slagthuslagen blefve genomförda, hos innevarande Riksdag
måtte göra framställning, att erforderligt belopp blefve stäldt till Kongl.
Maj:ts förfogande för befrämjande af den för vårt land så betydelsefulla,
hittills enligt sällskapets åsigt så godt som helt och hållet försummade
köttindustriella verksamheten. I anledning häraf afgaf landtbruksstyrelsen
två underdåniga utlåtanden. I det ena, dagtecknadt den 30 december
1898, innan styrelsen fått mottaga remissakten rörande Malmöhus läns
hushållningssällskaps framställning, anfördes följande.

I likhet med korniterade ansåge landtbruksstyrelsen, dels att, så
länge för köttbesigtning, anstäld på grund af § 1 i lagen angående köttbesigtning
och slagthus den 22 december 1897, icke någon afgift erlades,
utan städerna enligt samma lag vore berättigade att uppbära afgifter
endast för begagnande af slagthusen, hvilka afgifter, som skulle utgå efter
faststäld taxa, ej finge sättas högre än som kunde anses erforderligt för
betäckande af stadens kostnader för slagthusets förvaltning och underhåll
jemte tre procent ränta å anläggningskapitalet, utsigt icke förefunnes, att
städerna skulle finnas villiga att uppföra slagthus, dels ock att, för att
export af slagtadt kött skulle kunna härifrån i större omfattning komma
till stånd, tidsenliga slagthus måste i exporthamnarna finnas, företrädesvis
i Göteborg och Malmö, och att dessa slagthus borde vara så anordnade,
att slagten kunde försiggå under veterinärkontroll och affallet dervid
på det mest ekonomiska sätt tillvaratagas. På sätt landtbruksstyrelsen
i dess nyssberörda underdåniga utlåtande jemväl anfört, borde också
vidtagandet af åtgärder från statens sida för ett definitivt ordnande af
denna angelägenhet bero derpå, huruvida städerna Malmö och Göteborg
komme att uppföra dylika slagthus.

Om det å ena sidan måste anses för vårt land angeläget, att sådana
slagthus, som afsåges i omförmälda lag, verkligen komme till stånd, samt
å andra sidan tillkomsten af dylika slagthus skulle göra särskilda exportslagthus
fullständigt öfverflödiga, syntes, innan några åtgärder af mera
omfattande beskaffenhet för åstadkommande af exportslagthus från statens
sida vidtoges, gällande slagthuslag böra ändras, så att möjlighet funnes
att antaga, att slagthus blefve med tillämpning af lagens bestämmelser

Lagutslcotlots frilåtande N:o 59.

uppförda. Då, på sätt i det föregående framhållits, anledningen dertill,
att städerna icke funnit det för sig fördelaktigt att uppföra slagthus, borde
sökas i den omständigheten, att enligt § 8 i gällande slagthuslag ingen
afgift skulle erläggas för köttbesigtning, utan endast för begagnande af
slagthuset, syntes, för att slagthus i öfverensstämmelse med lagens syfte
skulle komma till stånd, endast erfordras, att sistberörda bestämmelse
ändrades till den lydelse, som sagda § hade uti den af Kongl Maj:t till
Riksdagen den 14 februari 1896 aflåtna nådiga proposition med förslag
till förordning angående köttbesigtnings- och slagttvång in. m.

Om landtbruksstyrelsen sålunda under nuvarande förhållanden icke
kunde förorda, att, på sätt komiterade föreslagit, ett större belopp begärdes
af Riksdagen för att användas till understöd åt slagthusanläggningar,
ville styrelsen likväl framhålla, att, om det skulle visa sig, att någon förändring
i slagthuslagen, på sätt styrelsen föreslagit, icke komme till stånd,
åtgärder i det af komiterade angifna syfte borde vidtagas. För sådana
åtgärder skulle emellertid kostnaderna gifvetvis komma att uppgå till
ganska betydliga belopp.

Med anledning af remissen af Malmöhus läns hushållningssällskaps
omförmälda skrifvelse afgaf landtbruksstyrelsen den 16 nästlidne januari
särskildt underdånigt utlåtande af följande innehåll.

Hvad först anginge detta hushållningssällskaps uttalande af sin tillslutning
till hushållningssällskapens ombuds komiterades underdåniga
framställning till Kongl. Maj:t af den 81 oktober 1898, åberopade landtbruksstyrelsen
hvad styrelsen öfver sistberörda framställning uti sitt omförmälda
utlåtande den 30 december 1898 anfört. Beträffande åter hushållningssällskapets
i öfrigt gjorda hemställan, syntes denna i viss mån
stå i strid emot eller utgöra en inskränkning i sällskapets uttalande om
dess tillslutning till merbemälde komiterades framställning af den 31
oktober 1898, enär komiterade ansett en förändring i slagthuslagen på
sätt de föreslagit göra hvarje vidare åtgärd från statens sida för nu ifrågavarande
angelägenhet öfverflödig, hvaremot hushållningssällskapets hemställan
tydligen grundade sig på den åsigten, att, äfven om en dylik
ändring i slagthuslagen komme till stånd, ett belopp, hvars storlek sällskapet
likväl icke uppgifvit, skulle behöfvas för befrämjande inom vårt land
af den köttindustriella verksamheten. Huru sällskapet tänkt sig det
ifrågasatta beloppet skola användas, hvem som skulle komma i åtnjutande
af detsamma, om det skulle utlemnas såsom understöd eller i form af
lån, derom lemnade förevarande framställning icke någon upplysning.

Bill. till lliksd. Prot. 1899. 7 Band. 37 Häft. 2

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

För sin del ansåge landtbruksstyrelsen, att den köttindustriella verksamheten,
det vill säga tillverkning af konserver af kött, olika korfslag, sylta
m. m., hvarigenom förnämligast allt affall vid slagt kunde på det sorgfälligaste
tillvaratagas, skulle i sin mån bidraga till höjande af boskapsskötselns
afkastning inom vårt land. Då emellertid sådan tillverkning i
större skala ovilkorligen förutsatte tillvaron af större slagthus, från hvilka
jemn tillgång på erforderlig kontrollerad råvara kunde vara att påräkna,
men några dylika slagthus inom vårt land ännu icke kommit till stånd,
samt för öfrigt alldeles icke vore utredt eller visadt, att, om sådana slagthus
inrättades, något understöd för åstadkommande af en dylik tillverkning
skulle erfordras, funne landtbruksstyrelsen någon som helst åtgärd
från statens sida i förevarande syfte för närvarande och intill dess det
visat sig, att sådan åtgärd af omständigheterna påkallades, icke böra vidtagas.
På grund häraf hemstälde landtbruksstyrelsen i underdånighet, att
Malmöhus läns hushållningssällskaps framställning, i hvad den afsåge särskilda
åtgärders vidtagande för befrämjande af köttindustriel verksamhet,
icke måtte till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Slutligen har Östergötlands läns hushållningssällskap i underdånig
skrifvelse den 28 januari invevarande år, med anslutning till förenämnda
komiterades i skrifvelsen af den 31 oktober 1898 uttalade åsigt, gjort
framställning af samma innehåll som nämnda komiterades i deras berörda
skrifvelse.

Af förhandlingarna vid 1897 års riksdag i fråga om antagande af
en lag angående köttbesigtning och slagthus framginge, att Riksdagens beslut
i ämnet väsentligen bestämdes af omtanke för den på en ökad boskapsskötsel
allt mer grundade jordbruksnäringen, hvars intressen hotades genom
hvarjehanda i främmande länder uppresta hinder mot införsel dit af lefvande
kreatur från Sverige. Man hade ansett sig derför böra vidtaga
åtgärder för att kunna i stället för lefvande djur exportera slagtadt kött.
Härför behöfdes emellertid inrättande af särskilda slagthus i förening med
köttbesigtning, som man antog skulle komma att af åtminstone en eller
annan för köttexporten vigtig stad anordnas utan annan ersättning åt
staden än de afgifter, som erfordrades för betäckande af kostnaderna för
slagthusets förvaltning och underhåll jemte tre procent ränta å anläggningskapitalet
Då det emellertid nu visat sig, att ingenstädes i vårt land
i lagen afsedd kötsbesigtning eller offentligt slagthus kommit till stånd
eller vore att förvänta med lagens nuvarande lydelse, men behofvet af

Statsutskottets Utlåtande N:o 59.

sådana anordningar fortfarande qvarstode och särskild! befunnits känbart
för vår modernäring, torde det vara skäl att man, på sätt landtbruksstyrelsen
nu hemstält, sökte åvägabringa sådan ändring i slagthuslagen,
att der förefintliga hinder för de nämnda anordningarnas genomförande
undanröjdes. Sådant torde kunna ske genom en omredigering af § 8 i
nämnda lag ungefärligen på det sätt landtbruksstyrelsen föreslagit. Då
anläggandet af ett tidsenligt offentligt slagthus kräfde högst betydande
kostnader, kunde det icke vara annat än rättvist och billigt, att genom
afgifter för slagthusets begagnande bereddes ej blott ersättning för slagthusets
förvaltning och underhåll, utan äfven skälig ränta å anläggningskapitalet.
Att dervid i lagen bestämdes något fixt maximum å den
ränta, som finge beräknas, syntes ej lämpligt, då räntefoten ofta vexlade,
utan torde det höra i hvarje fall få bero på Kongl. Maj:ts pröfning att
vid fastställande af taxa å afgifter för slagthusets begagnande bedöma,
hvilken ränta som kunde anses skälig. Någon fara för att öfverdrifvet
höga afgifter skulle komma att fordras för slagthusets begagnande torde
för öfrigt så mycket mindre förfinnas, som det ju, då ingen vore
skyldig att anlita slagthuset, läge i vederbörande stads intresse, att
afgifterna sattes så lågt, att slagthuset verkligen komme till användning
i beräknad omfattning. Vidare syntes det vara i sin ordning, att måttliga
afgifter stadgades för besigtning och stämpling af uppslagtadt kött, såsom
i Kongl. Maj:ts omförmälda proposition år 1896 föreslogs. Dessa
afgifter skulle visserligen komma att i första hand erläggas af den, som
anmälde köttet till besigtning, hvilket väl i regeln torde blifva köttförsäljaren,
men denne kunde ju sedermera, om han finge köttet försedt med
en rekommenderande stämpel, begära för sin vara så högt pris, att kostnaden
för köttets besigtning och stämpling blefve betäckt. Något nämnvärdt
fördyrande af köttet syntes ej derigenom komma att uppstå. Härför
utom torde det vara skäl, att i slagthuslagen infördes bestämmelser
liknande dem, som i berörda proposition föreslogos beträffande afgifter
för nyttjande af särskild i sammanhang med offentligt slagthus inrättad
marknadsplats för kreaturshandeln samt dervid uppförda stallar äfvensom
för kreaturens utfodring, skötsel och vågning. För att ett offentligt slagthus
skulle kunna medföra allt det gagn, som dermed afsåges, och för att
särskild! i större städer besvärliga transporter af kreatur till slagthuset
måtte kunna så mycket som möjligt inskränkas, torde det nemligen blifva
behöflig! att hafva i detsammas omedelbara närhet anordnad marknadsplats
för handel med kreatur. Blefve en sådan marknadsplats inrättad,

i 2

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

syntes det ock billigt, att åt det samhälle, som för densamma och dertill
hörande lokaler m. m. måste vidkännas ofta rätt dryga kostnader, bereddes
någon ersättning genom afgifter, bestämda i enahanda ordning och
efter liknande grunder som i fråga om slagthusets begagnande.

Då, såsom af statsrådsprotokollet framgår, ingenstädes i vårt land
köttbesigtning eller slagthus, som afses uti ifrågavarande lag, kommit till
stånd eller torde vara att förvänta med lagens nuvarande lydelse, derest
ej direkta anslag för sådant ändamål kunna påräknas, lärer det för befrämjande
af den för vår jordbruksnäring så vigtiga exporten af slagtadt
kött vara af nöden, antingen att staten lemnar anslag till slagthus afsedda
för export, eller ock att lagen så ändras, att städerna finna det
med sin fördel förenligt att anlägga offentliga slagthus, hvilka, om de
komma till stånd, jemväl kunna användas för exportens räkning.

I likhet med landtbruksstyrelsen anser utskottet den senare utvägen
böra i främsta rummet tillgripas.

Enär den personal, som koinme att anställas i slagthus, hvilka uteslutande
vore afsedda för export, icke kan antagas ständigt få full sysselsättning,
utan arbetet i dessa slagthus möjligen vissa tider koinme att
ligga nere, torde omkostnaderna för dylika slagthus blifva så stora, att
afgifter motsvarande dessa kostnader icke kunna påläggas det för export
afsedda köttet. Staten skulle derför, i händelse endast exportslagthus anordnades,
icke blott få gifva betydliga anslag till slagthuselis uppförande,
utan äfven allt framgent lemna bidrag till driftkostnadernas betäckande.

Helt annorlunda skulle deremot förhållandet blifva, i fall slagthus
anordnades i sammanhang med införande af köttbesigtnings- och slägting.
I så fall skulle antagligen driften af slagthusen, som finge jemn
sysselsättning året om, lemna ränta på anläggningskapitalet samt betala
driftkostnaderna, utan att afgifterna behöfde sättas oskäligt höga, och det
vigtiga exportintresset skulle tillgodoses, utan att staten behöfde vidkännas
dryga utgifter. .> -;:;i

Enligt utskottets åsigt lärer icke heller genom köttbesigtnings- och
slagttvångs införande i en stad den inkomst, som landtbefolkningen i den
kringliggande trakten derefter kan påräkna af sina slagtdjur, i allmänhet
blifva mindre än nu är fallet.

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

r. Hvad afgifterna för köttbesigtning angår, måste sådana redan nu i
inånga städer erläggas. I städerna har nemligen flerstädes införts frivillig
köttbesigtning, för hvilken betalning erlägges, och om en landtman,
som vill i staden sälja kött efter slagtade djur, icke låter besigtiga köttet,
får han antingen icke alls afyttra det, eller erhåller han åtminstone lägre
betalning än om detsamma undergått besigtning.

Då alltså ersättning för köttbesigtning redan nu å många ställen
faktiskt måste utgifvas, ligger i denna omständighet ;ett kraftigt skäl för
bifall till Kong!» Maj:ts framstälda förslag, hvarigenom afgifterna för köttets
besigtning och stämpling skulle komma att utgå enligt en af Kongl.
Maj:t faststäld taxa, i stället för att såsom nu kunna efter godtycke bestämmas.
Vid fastställande af en dylik taxa torde nemligen Kongl. Maj:t
nog komma att tillse, att afgifterna icke sättas högre, än att de betacka
de skäliga utgifter staden måste för besigtningen vidkännas, medan för
närvarande ej finnes någon garanti mot afgifternas fastställande till oskäligt
höga belopp.

Beträffande Ivongl. Maj:ts förslag i hvad det afser rätt för städerna
att för begagnande af offentliga slagthus uppbära afgifter, som jemväl
motsvara skälig ränta å anläggningskapitalet, lärer genom en dylik lagändring,
hvarigenom den ränta, som skall läggas till grund för afgifternas
beräkning, kommer att höjas med en eller annan procent, kostnaden
för begagnande af slagthus icke komma att i någon nämnvärd mån ökas.

, * Bestämmelsen om tre procent1 ränta å anläggningskapitalet har för
öfrigt icke tillkommit på grund af någon utredning eller närmare pröfning
rörande den ränta, städerna böra få tillgodoräkna sig å nämnda kapital,
utan är, såsom af den ofvan lemnade redogörelsen framgår, resultatet
af eu sammanjemkning mellan kainrarnes skiljaktiga beslut. Dessutom
lärer erfarenheten å orter i utlandet, der slagttvång införts, gifvit vid
handen, att de afgifter, som upptagas för begagnande af slagthus, i allmänhet
betäckas genom den större inkomst, som kan påräknas af de i
offentliga slagthus nedslagtade kreaturen. I sammanhang med dylika
slagthus anläggas nemligen fabriker för tillgodogörande af en del affall,
som eljest icke i regel vid slagt tillvarata ges, och genom hvad som för
detta affall betalas äfvensom till följd af det högre pris, som kött af i
offentliga slagthus under vederbörlig kontroll nedslagtade djur i marknaden
betingar, torde i de flesta fall full godtgörelse erhållas för den för
djurens nedslagtande erlagda afgiften.

Vidkommande slutligen den af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelsen

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

om rätt för stad att uppbära afgifter för nyttjande af särskild i sammanhang
med offentligt slagthus inrättad marknadsplats för kreaturshandeln
samt dervid uppförda stallar, äfvensom för kreaturens utfodring, skötsel
och vågning, anser utskottet på de i statsrådsprotokollet anförda skäl, att
en dylik rätt icke bör städerna förvägras.

Utskottet har således icke något att erinra mot hvad propositionen
i sak innehåller, men då Riksdagen för sin del antagit den lag angående
köttbeaigtning och slagthus, hvari ändring nu ifrågasattes, anser utskottet
Riksdagen icke böra inskränka sig till att afgifva ett yttrande i anledning
af det nu framlagda förslaget, utan höra derom fatta beslut; och får
utskottet alltså hemställa,

f * 4* •- - .‘‘1 l* ‘ ‘ • >'' '') : i ! ? ♦ . !/ . > . j • / i ■ i:: i\ \ •

att Riksdagen i anledning af ifrågavarande proposition
ville för sin del antaga följande

om ändrad lydelse af § 8 i lagen angående köttbesigtning
och slagthus den 22 december 1897.

• '' - ''! ''■ P? i ‘;u 1 ,• I . v’ . L-tPw.!

Härigenom förordnas, att § 8 i lagen angående
köttbesigtning och slagthus den 22 december 1897
skall hafva följande ändrade lydelse:

Mom. 1. För köttbesigtning, anstäld på grund af
§ 1, så ock för begagnande af offentligt slagthus, hvarom
i § 2 sägs, eger staden uppbära afgifter enligt taxa,
som, sedan Konungens befallningshafvande, efter hörande
af helsovårdsnämnd eller den särskilda myndighet,
hvarunder slagthusets förvaltning är stäld, dertill
uppgjort förslag, af Konungen fastställes för minst ett
år i sänder. I denna taxa må afgifterna ej sättas
högre, än som kan anses erforderligt till betäckande
af stadens kostnader för köttets besigtning och stämpling
samt, der fråga är om begagnande af offentligt
slagthus, som myss är nämndt, till betäckande jemväl
af kostnaden för slagthusets förvaltning och underhåll
jemte skälig ränta å anläggningskapitalet.

Lagutskottets Utlåtande N:o SS.

lf>

Mom. 2. Der jemlikt ordningsstadgan för rikets
stader eller derpå grundad bestämmelse särskild marknadsplats
för kreaturshandeln blifvit inrättad i sammanhang
med offentligt slagthus, hvarom i § 2 sägs,
må i enahanda ordning och efter liknande grunder som
i fråga om slagthusets begagnande bestämmas afgifter
till staden för nyttjande af marknadsplatsen och vid
densamma uppförda stallar äfvensom för kreaturens
utfodring, skötsel och vågning.

Stockholm den 1 maj 1899.

yv.wWv.ttit

På lagutskottets vägnar:

iijj i i'',''O i. 1 ilo ii v
-i. ,>• i

CARL B. HASSELROT. J. ■ till.

.in.

frr.jba-.

-\l {	inuti t, o.ii nogi!nv	it''; ,T	HT (>;	ljum ähf«ivn£d
f rjL ,	uf/jxiim-uOi j;ib« A	tron	ii 1	* f *:n ,		)\. tmodiii
i It;	rjrJ lim åt •	UiOdi	l f;	?)! o n	doo g)	d.\|oibi.i i
r	lind inom in	Tvint	ua	* ''•''§<''<>	ifih&v	■jiiii tttöAd
		ilm, i	''SO	''it;	t milis n	<1 obmnö-r
; It1,	Lvl nbrniiKil ‘In xi;	noitt	till		rii>! w	•idivl
! > J J‘	Reservation i	budgcl n	inuti	JlrK*r
l; 1 ■’( !	i in ii,.. !; i ujitif Sfi	tf t, o		are iil ju i	Xtbiiii i	■UinitiiTilx;

af herrar Nilsson, F. Andersson, J. Anderson och, P. G, Petersson.

''Jll

i iil i» clio jod •.»;!•>! Lriifmil

i-H-tj.i .in .in Ton

i-.voifin /nio ‘1‘: gi

hmsJallit ant>.iislusti- jaA •* jehu Yrm''! it;» it..

no tf''ili: A
iidsiöl torn Juli

Herrar Ohlsson och Jönsson hafva begärt få antecknadt, att de icke
deltagit i ärendets behandling inom utskottet

inom (1 :. i till jour iTtone>!n;;.b •it? t''»11 .in! ''in in-ui >;j•. lotjaib Snutt)
•nrgnrgfl.i >/>.»!idb jibiMivux: *J«l!d b/r^ii nii fcuwhnf. aihiui iöl ).»;

Kloa )t-j iuj i.iCil; tf io(p()) i1 i i X i >i > v i f*,] b> n>>>» *löl tJi» is‘> i

•l''«(it»blti!ll ‘.ijii 11. J il 11 rO J''l J! J i j 1 <'' H)0 dill’ ..■il ''ii !|]r:toi , -■;■>} i ''lö'')li:*fll
sf*sl rd.tnh : iiiv/lin» • >lfiVt! •jnl .:• i>»’/ v • (no i;«ii

ntlfiisln o it: