Lagutskottets Utlåtande N:o 57 (Utlåtande 1894:LU57 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 57.

N:o 57.

Ank. till Riksd. kansli den 23 april 1894, kl. 6 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utarbetande och framläggande af förslag
till ändring i visst fall af gällande bestämmelser rörande
lossning af inteckning.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom
nämnda kammare af herrar O. Persson i Rinkaby och N. Svensson i
Olseröd väckt motion, n:o 103, så lydande:

Lagen om dikning och annan afledning af vatten den 20 juni
1879, §§ 11, 12 och 26, föreskrifver, att alla jordegare, som hafva
nytta af ett vattenafledningsföretag, äro skyldiga att deri ingå i mån af
samma nytta.

Om emellertid en jordegare, af brist på medel, eller emedan han
anser att företaget icke gifver den fördel, som motsvarar kostnaderna, ej
vill ingå i företaget, har han, enligt § 76 i nämnda lag, rätt att afsäga
sig delaktighet deri. Följden af afsägelsen är, att, sedan frågan om jordförbättringens
värde blifvit slutligen afgjord, af den afsägandes genom
företaget förbättrade jord skall utbrytas och de qvarstående delegame tillskiftas
så stor del, som enligt uppskattning jordförbättringens belopp utgör
af jordens hela värde i dess skick efter företagets fullbordande.

Såsom ersättning för de ökade kostnader, hvilka till följd af afsägelsen
drabba de qvarstående delegame, erhålla dessa en från den
afsägandes hemman utbruten jordlott. Denna vinst kan emellertid ofta
blifva af ringa eller intet värde. Somliga anse nemligen, att den utbrutna

Bill. till Riksd. Prof. 1894, 7 Samt., 33 Höft. (N:o 57). 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 57.

jorden, äfven efter företagets fullbordande och sedan lagfart vunnits å
nämnda jord, häftar för samma inteckningar som stamhemmanet. Sålunda
har det händt, att domare i gravationsbevis angående den utbrutna lägenheten
upptaga stamhemmanets inteckningar såsom besvärande jemväl
lägenheten.

För den nye egaren af lägenheten medför detta förhållande åtskilliga
olägenheter. Egaren af stamhemmanet kan komma på obestånd;
hans fastighet säljes på exekutiv auktion, och den utbrutna lägenheten,
som är gemensamt intecknad med stamhemmanet, säljes med detta. Den
nye egaren har vidare ringa utsigt att kunna sälja en dylik afsöndring,
å hvilken hvila inteckningar till måhända högst betydliga belopp. Icke
heller kan han, ehuru å lägenheten vunnits lagfart, för egen räkning
låta inteckna densamma med utsigt att kunna belåna den intecknade
handlingen.

Såsom exempel på ofvan anmärkta olägenheter må nämnas, att vid
ett vattenafledningsföretag i Skåne, uti Yngsjö, Ahus, Olseröd och Vidtsköfle
byar, omfattande en areal af omkring 2,800 tunnland, omkring 127
tunnland frångått hemman, hvars egare afsagt sig delaktighet i företaget.
Af dessa 127 tunnland hafva bildats 28 sjelfständiga fastigheter. I gravationsbevis
angående dessa hafva upptagits samtliga inteckningar, som besvära
de stamhemman, från hvilka utbrytning skett.

Jordlägenheter, som till följd af vattenafledningsföretag ^fsöndras,
af den orsak att innehafvaren icke velat i företaget deltaga, äro af yppersta
frälsenatur och sålunda fria från rotering och grundskatt, men den nye
egaren skulle ej kunna få lägenheten frigjord från inteckning, med mindre
stamhemmanets samtliga inteckningshafvare dertill lemna sitt samtycke;
och att träffa sådan godvillig öfverenskommelse torde ofta vara svårt, om
icke omöjligt, då man betänker, att inteckningshafvare kunna vara okända
eller vistas utrikes.

Den föregående framställningen torde ådagalägga, att de öfverklagade
olägenheterna för den nye egaren till den utbrutna jorden äro
mångahanda; och dessa olägenheter framstå allt hjelpare, ju mera allmänheten
lär att begagna sig af de medel till torrläggningsföretags bringande
till stånd, som ifrågavarande lag erbjuder. Betraktar man nu saken från
deras synpunkt, hvilka hafva inteckningar i stamhemmanet, torde man
finna, att deras intresse af att lägenheten betungas med stamhemmanets
inteckningar icke är förenligt med rättvisa och billighet. Innan vattenafledningsföretaget
verkstälts, omfattar inteckningshafvarens panträtt exempel -

Lagutskottets Utlåtande N:o 57.

vis 10 tunnland. Deras värde var före aftappningen 500 kronor, men
efteråt 1,000 kronor. Stamhemmanets egare, som icke vill i företaget
ingå, skall i sådant fall afstå 5 tunnland. Stamhemmanets värde, fastän
jordarealen minskats från 10 till 5 tunnland, är oförändradt eller 500
kronor. Om nu inteckningar i stamhemmanet, meddelade före företagets
verkställande, skulle anses vidlåda de, så att säga, genom andras än hemmansegarens
försorg nybildade fastigheterna, så skulle inteckningshafvare
göra en oskälig vinst på deras bekostnad, som verkstält företaget.

Lagen den 20 juni 1879 har i § 71 meddelat föreskrifter för det
fall, att fast egendom i följd af de i 3 kap. i berörda lag (angående
vattenverk) gifna bestämmelser blifvit afträdd, och den nye egaren, som
inlöst fastigheten, vill hafva densamma frigjord från inteckning för fordran,
som icke kunnat ur löseskillingen gäldas. (Jfr. härmed stadgandet i
expropriationslagen den 14 april 1866 § 26 samt inteckningslagen § 23).

Det torde ifrågasättas, huruvida icke ofvan anmärkta missförhållanden
lättast kunna afhjelpas derigenom, att i ifrågavarande lag af
den 20 juni 1879 intagas bestämmelser, på grund af hvilka inteckningar,
meddelade före vattenafledningsföretags fullbordande, må kunna efter ansökan
af delegare i företaget, som å utbruten jord erhållit lagfart, dödas
utan hinder deraf, att inteckningshandlingen ej kan i hufvudskrift företes.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt få vi hemställa, att Riksdagen
måtte besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana
lagbestämmelser, att derigenom jord af ofvan antydda beskaffenhet, som
utbrutits från hemman, må kunna frigöras från inteckning för fordran,
vidlådande stamhemmanet, utan hinder deraf att inteckningshandling ej
företes i hufvudskrift.

Enligt den före lagen den 20 juni 1879 gällande lagstiftning i
ämnet — kongl. kungörelsen den 14 juli 1835 angående ändring uti
Kongl. Maj:ts nådiga förordning den 20 januari 1824 rörande ändring
eller utrifning af vattenverk, som genom uppdämning skada jord eller
hindra dess odling, och förordningen den 30 november 1841 angående
vissa vilkor för vattenafledningar till beredande af samfällig jords odling
— var den jordegare, som ej ville deltaga i kostnaden för vattenafledningsforetaget,
berättigad och pligtig att för sin andel i den genom vattnets

Lagutskottets Utlåtande N:o 57.

afledning förbättrade jorden af öfriga delegare mottaga ersättning i annan
jord enligt de för egoutbyte stadgade grunder, men der belägenheten icke
medgaf egoutbyte, skulle ersättningen utsättas till viss andel uti den förbättrade
jorden, eftersom den, jemförd med samma jord i dess vattendränkta
tillstånd, af mätismän bestämdes.

Genom kongl. brefvet den 21 maj 1869 förklarades, att ifrågavarande
slags lägenheter, hvilka, ehvad de afsöndrats från krono-, skatteeller
frälsehemman, blifva till naturen lika med jord af den yppersta frälsenatur
och ej ens äro underkastade extra rotering, böra i jordeboken införas
under frälsetitel med anteckning om deras tillkomst och den frihet, de i
följd deraf åtnjuta.

Enligt den äldre lagstiftningen egde sålunda under vissa förhållanden
ett verkligt egoutbyte rum.

I gällande lag om dikning och annan afledning af vatten den 20
juni 1879 intogs i 76 § bestämmelsen, att den, som vunnit befrielse från
deltagande i vattenafledningsföretag, är i stället pligtig att låta af sin
genom företaget förbättrade jord utbrytas och de qvarstående deltagarne
tillskiftas lika stor del, som jordförbättringens belopp utgör af jordens
hela värde i dess skick efter företagets fullbordande, och de utaf nya lagberedningen
anförda motiv i fråga om detta stadgande gifva vid handen,
att detsamma ej afsett att i förevarande hänseende göra någon förändring
i förut gällande lag.

Utbrytningen af den jord, som motsvarar förbättringen, kan följaktligen
betraktas såsom ett särskildt slag af egoutbyte, i det afseende,
hvarom här är fråga, fullt likartadt med öfriga slag deraf. På sätt som
vid ett egoutbyte enligt gällande skiftesstadga ett hemmans egovidd kan
komma att minskas derigenom, att detsamma genom egoutbytet tillägges
en mindre areal, hvilken i godhet och värde motsvarar den större areal,
som dervid frångår hemmanet, och således hemmanet oaktadt denna förändring
i areal i sin helhet förblifver till värdet oförändradt, erhåller vid
ett vattenafledningsföretag den ur samfälligheten utträdande i utbyte mot den
jord, han afträder, jordförbättringen å sin behållna jord i värde motsvarande
det, som den afträdda jorden egde före vattenafledningsföretaget, och värdet
å hans hemman i dess helhet undergår icke någon förändring genom
hans underlåtenhet att i företaget deltaga och den deraf förorsakade utbrytningen
af jord, som motsvarar jordförbättringens belopp.

Lika litet som vid det förra slaget af egoutbyte inteckningshafvarne
i det hemman, som får sina egor till arealen minskade, kunna

Lagutskottets Utlåtande N:o 57.

sägas lida någon kränkning i sin rätt eller påstå sig hafva bibehållit inteckningssäkerhet
i den större areal, som frångått den intecknade fastigheten,
lika litet kunna inteckningshafvarne i det hemman, hvars egare
ej deltager i ett sjösänkningsföretag, anses lida någon rättsförlust derigenom,
att från detta hemman af den förbättrade jorden utbrutits den
jordareal, som motsvarar förbättringen genom vattenafledningsföretaget, eller
hafva någon inteckningsrätt i den särskilda lägenhet af den yppersta
frälsenatur, som af den utbrutna jorden bildats och som icke vidare har
något sammanhang med det hemman, hvarifrån det utbrutits.

Inteckningarna i det hemman, hvars egare ej deltager i vattenafledningsföretaget,
äro faststälda i hemmanet, och detta undergår från
synpunkten af inteckningshafvarnes rätt icke någon förändring genom
utbrytningen af den nybildade lägenheten, enär hemmanet sådant oaktadt
fortfarande har samma värde som före vattenafledningsföretaget.

På dessa grunder håller utskottet före, att enligt gällande lag de
i motionärernas framställning afsedda lägenheter, hvilka till följd deraf
att stamhemmanets egare vägrat ingå i vattenafledningsföretaget utbrutits
från stamhemmanet, äro fria från de inteckningar, som besvära stamhemmanet,
och då utskottet sålunda anser den ifrågasatta lagändringen icke
vara behöflig, föranlåtes utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon
Biksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 april 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNEESTEDT.