Lagutskottets Utlåtande N:o 55 (Utlåtande 1893:LU55 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 55.

ST:o 55.

nf!!7i! ''{fil Ulv''! ••tu, '' Sou •! "! ■: \i''U t>;

Ank. till Riksd. kansli den 21 april 1893, kl. 4 e. m.

, „i''h: v? '' i >; i ‘ . '' ;s.v "A ■■ '' ; : ■■ J

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändring
af § 12 i förordningen om kommunalstyrelse i
Stockholm den 23 maj 1862.

Till lagutskottet hafva från Andra Kammaren hänvisats två inom
nämnda kammare väckta motioner, angående ändring af § 12 i förordningen
om kommunal styrelse i Stockholm den 23 maj 1862. Dessa motioner,
hvilka begge åsyfta en ytterligare begränsning, än den redan nu
befintliga, af den kommunala rösträtten i hufvudstaden, hafva afgifvits,
den ena, n:o 105, af herr O. Olsson och den andra, n:o 199, af herr
J. A. Fjällbäck.

Det lagrum, hvari ändring sålunda blifvit föreslagen, eller första
stycket af § 12 i ofvannämnda förordning har för närvarande följande

lydelse:

»Vid valet, som förrättas med slutna sedlar och för öfrigt i tillämpliga
delar efter den ordning, som för val af riksdagsfullmägtige för
staden är eller varder antagen, eger en hvar till deltagande deruti berättigad
medlem af kommunen en röst för bevillning efter art. II bevillningsstadgan
till och med en krona samt vidare en röst för hvarje derBih.
till Riksd. Prot. 1893. 7 Sami. 25. Häft. (N:o 55—56.) 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 55.

utöfver påförd hel kronas bevillning efter nämnda artikel; men ej må
för någon beräknas flera röster, än som svara mot en femtiondedel af
valkretsens hela röstetal efter röstlängden, och i intet fall högre antal
röster, än det som motsvarar bevillningen för tiotusen kronors inkomst
af kapital och arbete.»

Herr Olsson föreslår nu, att Riksdagen ville för sin del besluta, att
ifrågavarande lagrum måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Vid valet, som förrättas med slutna sedlar och för öfrigt i tillämpliga
delar efter den ordning, som för val af riksdagsfullmägtige för städer
är eller varder antagen, eger en hvar till deltagande deruti berättigad
medlem af kommunen en röst för bevillning efter art. II bevillningsstadgan
till och med en krona samt vidare en röst för hvarje derutöfver
påförd hel kronas bevillning efter nämnda artikel; men ej må
för någon beräknas flera röster, än som svara mot en hundradel af valkretsens
hela röstetal efter röstlängden, och i intet fall högre antal röster,
än det, som motsvarar bevillningen för fyra tusen kronors inkomst af
kapital eller arbete.»

Till stöd för denna framställning åberopar herr Olsson hufvudsakligen
hvad af honom vid 1891 års riksdag blifvit i ämnet anförd t, hvarjemte
vid motionen fogats eu med ledning af berättelsen angående Stockholms
kommunalförvaltning för år 1890 upprättad statistisk utredning
öfver röstberättigade i hufvudstaden och deras röster vid stadsfullmägtigeval,
till hvilken utredning utskottet härmed hänvisar.

Herr Fjällbäck hemställer, att Riksdagen ville för sin del besluta
sådan ändring af ifrågavarande §, att rösträtt vid kommunala val i hufvudstaden
må tillkomma hvarje röstegande med en röst för bevillning till
och med en krona, två röster för bevillning till och med fyra kronor,
tre röster för bevillning till och med nio kronor, fyra röster för bevillning
till och med sexton kronor, och så vidare efter samma beräkningsgrund,
så att den bevillning, som medför ökadt röstetal, för hvarje gång
höjes med två kronor.

Med framhållande af orättvisan i nu gällande röstgrund anför sistnämnde
motionär huru ojemnheten i rösträttens fördelning ännu mera
skärptes derigenom, att den vida öfvervägande delen af de röstegande,
som innehade de lägsta röstetalen, alldeles afhölle sig från allt deltagande
i de kommunala val, på hvilkas utgång de visste sig icke kunna

Lagutskottets Utlåtande N:o 55.

utöfva något nämnvärdt inflytande. Detta framginge med all önskvärd
tydlighet af efterföljande tabell:

Af de röstande egde vid stadsfullmägtigsval röster	I dessa val deltogo i %	Procent af alla politiskt röstberättigade inom klassen, som deltogo i riksdagsmannaval.
1		0,97	56,64
2		5,88 i	47,77
3		11,36	69,90
4		11,11	59,47
5		14,87	72,80
6		3,80	64,87
7		8,48	66,67
8		13,88	59,39
9		20,57	67,35
10		15,48	67,04
11—	20	17,61	57,83
21—	30	21,67	59,84
31 —	40	26,89	61,68
41—	50	29,42	65,73
öl-	60	31,84	67,14
öl—	70	37,09	64,63
71—	80	36,55	75,99
81—	90	40,33	70,68
91 —	100	43,85	66,99.

Af dessa uppgifter, som afsåge valen till stadsfullmägtige och riksdagsmän
i hufvudstaden under år 1890, framginge alldeles oförtydbart, å
ena sidan, att deltagandet i de politiska valen i det närmaste varit lika
lifligt inom hvar och en af de angifna röstklasserna, vare sig högre eller
lägre, men å den andra, att deltagandet i de kommunala valen befunne
sig i ett nära nog oafbrutet stigande, allt efter som man fortginge från
lägre till högre röstklasser. Synnerligen slående vore i detta afseende
motsatsen mellan dem, som inom kommunen egde blott en röst, af hvilka
i val af riksdagsmän deltagit 56,64 procent, men i val af stadsfullmägtige
icke flere än 0,97 procent, och den som inom kommunen egde ett
hundra röster, af hvilka i val af riksdagsmän deltagit 66,99 procent, men
i val af stadsfullmägtige icke mindre än 43,85 procent. Inom den högsta

Lagutskottets Utlåtande N:o 55.

röstklassen var deltagandet i riksdagsmannaval icke fullt eu femtedel lifligare
än inom den lägsta, medan deremot deltagandet i stadsfullmägtigeval
var mer än fyratiofem gånger lifligare inom den förra än inom den
senare. Ett ungefärligt öfverslag visade, att om de röstande fördelades i
tvenne grupper, af hvilka den ene omfattade de lägst beskattade och den
andra de högst beskattade, folie jemvigtspunkten dem emellan vid kommunala
val något under 80 röster, men vid politiska val bland dem, som
inom kommunen egde mellan 11—20 röster.

Det enklaste sättet att afhjelpa dessa missförhållanden syntes motionären
fortfarande vara det, som vid senaste lagtima riksdag af motionären
föreslagits i fråga om rösträtt vid kyrkostämma i hufvudstaden. Ehuru
alldeles samma missförhållanden vore rådande äfven i andra städer, för
att icke tala om landsbygden med dess fyrkvälde, ville motionären dock
för närvarande inskränka sig till att föreslå ändring i röstgrunden allenast
för hufvudstaden, och upptoge dervid fullständigt sitt nyssnämnda förslag.
Enligt detta skulle en röstskala upprättas, som med största möjliga noggrannhet
hölle medelvägen emellan den lika rösträtten efter hufvudtal
och den rösträtt, som för närvarande inom kommunen tillkomme hvarje
röstande efter hans bevillning. Med behörigt utjemnande af bråktal skulle
således röstetalet ställa sig ungefär lika med qvadratroten af bevillningssumman,
eller med det tal som, multipliceradt med sig sjelft, angafve
storleken af hans bevillning.

Då i hufvudstaden ingen enda kommunalt röstberättigad, vare sig
enskild person eller bolag, vore uppförd till bevillning utöfver 9,801
kronor, för hvilken summa enligt en af motionären pa grundvalen af
nyss nämnda antagande uppgjord, i motionen återgifven röstskala, ett
röstetal af 100 röster skulle inträda, och då följaktligen hvarje röstägande
med flera röster än två finge vidkännas en större eller mindre nedsättning
i sitt röstetal, hade motionären icke trott sig behöfva föreslå något röstmaximum.
Antalet af de röstegande, hvilka enligt § 12 af kongl. förordningen
den 23 maj 1862 för närvarande finge vidkännas nedsättning af
sitt röstetal, uppginge till ungefär en sextondedel af samtlige effektivt
röstberättigade, och en begränsning i röstetal för dem, svarande mot den
nuvarande begränsningen vid 100 röster, skulle åt en hvar af dem gifva
10 röster, medan de utan en dylik begränsning skulle erhålla 11 eller
flera röster allt efter storleken af deras bevillning. Den skilnad i deras
röstetal, som härigenom skulle uppkomma, hade icke kunnat med tillräcklig
noggrannhet beräknas, men den blefve i alla fall icke sa stor, att

Lagutskottets Utlåtande N:o 55. o

den i nämnvärd grad kunde inverka på röstsumman för hela kommunen.
En sannolikhetsberäkning, för hvilken motionären icke utan alltför stor
vidlyftighet skulle kunna redogöra, men som emellertid syntes lemna ett
ganska noggrant resultat, gåfve vid handen, att vid en fördelning af de
röstegande efter lägre eller högre beskattning enligt denna röstskala jemvigtspunkten
skulle falla mellan 30—35 röster.

Utskottet har icke funnit sig böra förorda bifall till någon af de
föreliggande framställningarne. I motsats till motionärerne håller utskottet
nemligen före, att den begränsning i rösträtten, som för närvarande gäller
för stad, i tillräcklig grad lemnar de garantier, som med desamma åsyftats,
och att en ytterligare begränsning följaktligen icke torde vara af
verkligt behof påkallad eller lämplig.

Utskottet, som derjemte finner annan röstgrund än den för rikets
öfriga städer gällande icke böra för en viss stadskommun införas, hemställer
alltså:

1 :o) att herr Olof Olssons motion icke må af
Riksdagen bifallas, samt

2:o) att icke heller den af herr Fjällbäck väckta
motion må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 17 april 1893.

På lagutskottets vägnar:
L. ANNERSTEDT.

Lagutskottets Utlåtande, N:o 55.

Reservation

af herrar Lilienberg, Frickson, F. Andersson, P. G. Petersson och
C. G. Andersson beträffande vissa delar af motiveringen.

l-.i!• ‘f.diwf flit •HtJäa.Jok i ,.j ,j.....

Herrar Wester och Bruzelius hafva begärt få här antecknadt, att de
icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.