Lagutskottets Utlåtande N:o 55

Utlåtande 1890:LU55

Lagutskottets Utlåtande N:o 55.

5

N:o 55,

Ånk. till Riksd. kansli den 8 maj 1890, kl. 1 e. in.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i
gällande bestämmelser angående utfarts- och byvägar.

Nu gällande stadganden i fråga om byggande och underhåll af utfarts-
och byvägar äro, som bekant, både få och obestämda, i följd
hvaraf svårigheter icke sällan uppstå, då tvister i detta ämne skola afgöras.
Förslag hafva vid flera tillfällen blifvit inom riksdagen frarastälda
om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande af
en fullständig* lagstiftning i ämnet; men dessa förslag hafva i följd af
kamrarnes olika beslut icke föranledt någon Riksdagens åtgärd.

I en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 170, som blifvit
af nämnda kammare hänvisad till lagutskottet, har herr A. G. Jönsson i
Mårarp fäst uppmärksamhet vid en särskild olägenhet, som är en följd
af det nu bestående förhållandet, nemligen att underhållet af vägar
utaf nu ifrågavarande beskaffenhet icke står under kronobetjeningens
tillsyn. Visserligen kunde, anför motionären, delegare i sådan väg, då
denna vore lagligen delad, kalla synemän och genom exekutiv åtgärd
få vägen försatt i farbart skick, men alltid på antingen den tredskandes
eller ock på*egen bekostnad hvad syneförrättningen vidkomme. Dessutom
ådroge sig den sökande ofta ovilja och obehaget af en störd
grannsämja. Man borde ordna så, att äfven de, som bo på längre afstånd
från allmänna vägar, må kunna utan alltför stora olägenheter
komma ut till desamma, i hvilkas underhåll äfven de efter hemmantal

6 Lagutskottets Utlåtande N:ö 55.

hade del. Då tillsynen, enligt motionärens åsigt, endast borde sträcka
sig till vägunderhållet den tid marken är bar, kunde tillökningen för
synemännen ej vara särdeles betungande. För att kronobetjeningen
skulle få kännedom om de vägar, på hvilka syn kunde komma i fråga,
behöfde, enligt motionärens mening, inga andra åtgärder vidtagas, än
att delegare i vägen anmälde ärendet hos ortens kronofogde med företeende
af delningshandlingarna.

På grund af det anförda föreslår motionären, att Riksdagen måtte
besluta, det de by- och utfartsvägar, som äro lagligen delade och som
af någon delegare anmälas, skola, hvad sommarunderhållet vidkommer,
årligen synas af samma förrättningsmän, hvilka hafva sig synen af allmänna
vägar ålagd, med samma påföljd för underhållsskyldige.

Dessutom har motionären antyd t, att, derest synemännen ansåges
böra åtnjuta ersättning för detta extra synebesvär, sådan kunde utgå
af allmänna medel.

Onekligen utgör den omständighet, som motionären anmärkt, en
brist i nu gällande lagstiftning. Denna brist synes också lämpligen
kunna afhjelpas genom ett stadgande i sådan syftning, som motionären
ifrågasatt. För närvarande lär icke sällan förkomma att de väghållningsskyldige
öfverenskomma om att ställa enskilda vägar under kronobetjeningens
tillsyn. Men härvid möta dock svårigheter, ity att dels
kronobetjeningen icke har någon lagbestämd skyldighet att åtaga sig
ett dylikt uppdrag och dels en tredskande delegare icke kan emot sitt
bestridande tvingas att ingå på en sådan öfverenskommelse.

Sålunda erfordras för att vinna det mål, motionären afsett, uppenbarligen
en uttrycklig bestämmelse i ämnet, hvarigenom de väghållningsskyldige
tillerkändes rätt att, der underhållsskyldigheten blifvit
emellan dem fördelad, efter ansökning hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande
erhålla denna myndighets förordnande, att syn å vägen skall
årligen hållas af vederbörande kronobetjent med biträde, hvarvid jemväl
synes böra föreskrifvas att hvad angår kungörande af synen och åsynta
bristfällens botande, skall så förfaras, som i fråga om de allmänna vägarne
är stadgadt. För synernas verkställande lärer dock godtgörelse
fordras, och denna torde ej, såsom motionären ifrågasatt, böra utgå af
allmänna medel, utan måste af de väghållningsskyldige bekostas. Godtgörelsen
synes böra bestämmas i likhet med hvad som finnes stadgadt
i kungörelsen den 11 februari 1881 angående kostnadsersättning till militäre,
landsstats- och ecklesiastike tjensteman för en del resor inom

Lagutskottets Utlåtande N:o 55. 7

tjenstgöringsdistrikten och i kungörelsen den 30 december 1863 angående
nämndemäns rätt till ersättning för extra förrättningar m. m.

Af sålunda anförda skäl får utskottet hemställa,

att Riksdagen ville, med anledning af herr A. G.
Jönssons förevarande motion, i skrifvelse anhålla att
Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till stadgande, att, der skyldigheten
att underhålla väg, som icke har egenskap af allmän
lands-, härads- eller sockneväg, utan är att som enskild
anse, blifvit mellan vederbörande väglottsegare
fördelad, det må ankomma på Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att, uppå ansökning och efter pröfning af för
handen varande förhållanden, förordna, att syn å sådan
väg skall årligen hållas af kronobetjent med biträde,
mot godtgörelse af de underhållsskyldige, äfvensom att
hvad angår kungörande af synen och åsynta bristfällens
botande skall så förfaras, som i fråga om allmänna
vägarne är stadgadt.

Stockholm den 8 maj 1890.

På lagutskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.

Reservation

af herr A. Nilsson i Rinkaby: »Då många orter i landet hafva brist på
dugligt väglagningsämne till landsvägarne, skulle det för många medföra
ruinerande kostnader, om byvägarne skola, såsom utskottet säger, lagas
och afsynas lika med landsvägarne; och då kommunerna troligen hafva
lika kompetenta personer som länsmännen, till att syna vägarne, anser
jag denna fråga vara en by- eller kommunalangelägenhet och alls icke
så riksvigtig, att Riksdagen bör på enskild motionärs begäran föreslå en
lagstiftning för hela landet, helst de kommuner eller byalag, som sådant

8

Lagutskottet» Utlåtande N:o 55.

önska, kunna redan nu hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande få sin önskan
tillfredsstäld att till syningsmän få länsmannen öfver sio- som husbonde.
Jag anser alltså, att lagutskottet bort tillstyrka Riksdagen att
lemna herr A. G. Jönssons motion utan afseende.»

Herr H. Andersson i Nöbbelöf har begärt få här antecknadt, att
han icke deltagit i den slutliga behandlingen af detta ärende.

£

Stockholm, Tva,r Hseggströms boktryckeri, 1890.