Lagutskottets Utlåtande N:o 55 (Utlåtande 1889:LU55 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 55.

N:o 55.

Ank. till Eiksd. kansli den 7 maj 1889, . kl. 5 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående
ändrad lagstiftning rörande byggande och underhåll af
utfarts- och byvägar.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga eu inom
nämnda kammare af herr O. Andersson i Hasselbol afgifven motion,
n:o 35, angående ändrad lagstiftning rörande byggande och underhåll
af utfarts- och byvägar, i hvilken motion herr Olof Olsson förklarat
sig instämma.

Motionären anmärker till en början, att utfarts- och byvägar i
allmänhet befinna sig i ett otidsenligt skick och att detta merendels
beror på den ofullständiga lagstiftningen härom. Efter att hafva omtalat
åtskilliga i ämnet meddelade bestämmelser, erinrar motionären
vidare, att i afseende å dylika vägars delning och underhållets fullgörande
icke finnas några allmänna föreskrifter. Sådana vore dock,
enligt motionärens tanke, af nöden. Det kunde visserligen blifva svårt
att uppställa allmängiltiga, bestämda grunder i fråga om underhåll af
byvägar, men åtskilligt borde dock kunna bestämmas såsom gällande
för alla, såsom att taxeringsvärdena skulle hafva inflytande på underhållsskyldighetens
fördelning; att annan med fastighet förenad industrirörelse
skulle deltaga i underhållet; att vägarne skulle till sina särskilda
delars olika besvärlighet för underhållet graderas o. s. v.

På grund af det anförda föreslår motionären, att Riksdagen ville
besluta:

»1) Att, såsom hittills, underhållet åligger dem, som sig af vägarne
betjena.

2) Att till underhållsskyldige äfven räknas innehafvare af så kallad

Lagutskottets Utlåtande N-.o 55.

annan fastighet och med fastighet förenad industriel rörelse, då egaren
eller innehafvaren, vid tiden för underhållsskyldighetens fördelning,
sig af vägen begagnar.

3) Att vägunderhållsskyldigheten beräknas och fullgöres efter
gällande taxeringsvärde det år vägdelning förrättas.

4) Att väghållningsskyldige, då de alla äro ense, eg a att i vissa
delar eller om allt som rörer vägfrågan, så väl sommar- som vinterväg,
ingå förening, hvilken har lagligen förbindande kraft under 20 år,
räknade från vägdelningsförrättningens afslutande. Hvaremot, då förening
ej kan komma till stånd, lagens särskilda bestämmelser skola
tillämpas och likaledes för enahanda tid gälla, hvilken tid, då delningsförrättning
klandras, beräknas från den dag samma förrättning vunnit
laga kraft.

5) Att förening må kunna förnyas med eller utan förändring,
att för hvarje gång gälla minst 10 och högst 20 år; och att, då ny
förening icke kan komma till stånd, underhållsskyldigheten må å nyo
fördelas med iakttagande af de förändringar, som under tiden timat.

6) Kan icke, på sätt är nämndt, förening komma till stånd, har
eu eller flera byamän rätt att genom Konungens befallningshafvande
kalla landtmätare att vägen fördela, på sätt om allmänna vägars delning
i lag föreskrifvet är; dock att taxeringsvärdet lägges till grund
för delningen.

7) För tillsyn af vägars hållande i vederbörligt skick väljer bylaget
på utlyst, sammanträde en förtroendeman till vägfogde för minst fem
är, hvilket val genom protokollsutdrag aflemnas till Konungens befallningshafvande
för stadfästande af valet.

8) Vagfogden har att tillse, det väghållningsskyldige fullgöra sin
underhållsskyldighet och en gång årligen, efter skedd pålysning, hålla
vägsyn; och har vägfogden åliggande att muntligen eller skriftligen
tillsäga den försumlige att inom viss dag hafva fullgjort sin skyldighet
och derefter verkställa lega för den tredskande, hvarefter han har att
omedelbart hos länsmannen påkalla handräckning att af vederbörande
utbekomma verkstäld lega.»

Det kan visserligen icke förnekas, att, såsom motionären framhållit,
de allmänna bestämmelser, som finnas meddelade i nu ifrågavarande
ämne, äro temligen ofullständiga och derigenom kunna gifva
anledning till tvister. En utförligare lagstiftning i ämnet synes derför
önskvärd, och lagutskottet har äfven vid flere föregående tillfällen, i

Lagutskottets Utlåtande N:o 55.

anledning af väckta motioner, tillstyrkt aflåtande af skrifvelse till
Konungen med begäran om framläggande af förslag till sådan lagstiftning,
ehuru frågan vid dessa tillfällen genom kamrarnes olika beslut
förfallit. Emellertid vill det synas utskottet, som vore nu icke rätta
tidpunkten för aflåtande af en dylik skrifvelse.

Frågan om ordnande af den allmänna väghållningen å landet har
vid innevarande riksdag, i anledning af en kongl. proposition i ämnet,
varit föremål för en omsorgsfull utredning och pröfning; och ehuru
den för denna gång förfallit, lärer man kunna antaga, att, denna frågas
slutliga lösning får motses inom en icke aflägsen framtid. Med denna
fråga sammanhänger utan tvifvel den nu föreliggande. Den gör det
visserligen icke på det sätt, att man kan antaga, att samma grunder
böra bestämmas för de ifrågavarande olika slagen af vägar. Men vid
utarbetande af ett lagförslag angående utfarts- och byvägar lärer man
ej : kunna undgå att i många delar taga hänsyn till de bestämmelser,
som gälla för de allmänna vägarne. Det torde äfven komma att inträffa,
att åtskilliga vägar, Indika nu betraktas såsom enskilda, på grund
af den nya lagstiftningen komma att anses såsom allmänna vägar.

Då nu, på sätt utskottet redan anfört, en ändrad lagstiftning
angående de sistnämnda snart torde kunna förväntas, har utskottet ansett
frågan om ny lagstiftning rörande utfarts- och byvägar kunna ännu
någon tid anstå; hvarför utskottet hemställer,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 maj 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af herr Bergström mot den af utskottet använda motivering; samt
af herr Lilienberg.

Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1889.