Lagutskottets Utlåtande N:o 54 (Utlåtande 1905:LU54 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

N:o 54.

Ankom till fiiksd. kansli den 13 april 1905, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
ändrad lydelse af vissa delar af värnpliktslagen.

Genom proposition, n:o 97, af den 10 sistlidne mars, hvilken blifvit
af båda kamrarna till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t under
åberopande af propositionen bilagdt protokoll öfver landtförsvarsärenden
för samma dag föreslagit Riksdagen att antaga här nedan införda förslag
till lag om ändrad lydelse af vissa delar af värnpliktslagen.

Beträffande innehållet i de föreslagna lagändringarna och det syfte,
man med desamma afsedt att vinna, samt därvid till en början den föreslagna
ändrade lydelsen af § 6 värnpliktslagen, medgifver nämnda paragraf,
sådan den lyder i gällande lag, att yngling må äfven före det år, värnplikten
inträder, anmäla sig till inskrifning och därvid uppgifva det
truppslag vid hären eller den tjänst vid flottan, hvari han önskar inskrifvas.
För bifall härtill fordras, att han är till krigstjänst duglig
och i öfrig! lämplig till den tjänstgöring, hvartill han anmäler sig.
Han tillhör likväl första uppbådet, intill dess åtta år förflutit från och
med det år, då han fyllde tjuguett år. Värnpliktslagens uttryck »till
krigstjänst duglig» omfattar emellertid icke blott vapenföre utan äfven
icke vapenföre, men för inskrifning till särskild befattning lämpliga ynglingar.
Man kan därför icke förvägra en yngling att i förtid inskrifvas,
därest han uppfyller de för sådan befattning i föreskrifterna om
läkarebesiktningen uppställda villkor, äfven om han kan antagas till
uppnådd värnpliktsålder erhålla den utveckling, som kräfves för duglighet
till vapentjänst. En yngling, som före värnpliktsåldern inskrifves
såsom icke vapenför, men vid inträdet i nämnda ålder skulle
Bih. till Riksd. Prot. 1905. 7 Sami. 44 Höft. (N:o 54.) 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

vara fullt duglig till vapentjänst, vinner, såsom vederbörande departementschef
anfört vid ärendets behandling i statsrådet, icke blott den
med lagbestämmelsen åsyftade förmånen att i förtid afsluta sin tjänstgöring,
hvilken af honom får fullgöras i en följd, utan äfven den fördelen
att vid mobilisering ej behöfva inträda i de stridandes led, hvilket
— utom att det utgjorde en förlust för försvaret — gent emot hans i
ordinarie tid inskrifna kamrater innebure en obillighet, som så vidt ske
kunde borde undvikas. Värnpliktslagen borde ej lämna rum för en sådan
tolkning, som kunde innebära en frestelse för den värnpliktige
ungdomen att med tillhjälp däraf tillskansa sig en fördel, hvilken i
lagen ej vore afsedd, och kunde frestelsen i detta fall blifva större med
inträdet af ökad tjänstgöring, fördelad på flera år. Till undanröjande
af berörda missförhållande har nu föreslagits den förändring af § 6 i
värnpliktslagen, att inskrifning före 21 års ålder må medgifvas utom
vapenföre endast sådana ynglingar, som med säkerhet kunna förutses
icke blifva vapenföre vid inträdet i värnpliktsåldern.

Jämväl i andra stycket af denna paragraf är en mindre ändring
föreslagen för att bringa den däri meddelade bestämmelsen till fullständig
öfverensstämmelse med §§ 3 och 5.

§ 52. Önskvärdheten att minska de olägenheter, som uppstå af tidigare

inskrifning särskildt med hänsyn därtill att under de närmaste åren,,
innan värnpliktslagen är afsedd att med år 1908 träda i full tillämpning,
ett särskildt stort tillopp af minderårige kunde förväntas, har
gifvit anledning till förslag om viss ändring af § 52 i nämnda lag.

Det har sålunda ifrågasatts, att ynglingar, hvilka först år 1908
eller senare inträda i värnpliktsåldern men före nämnda år inskrifvas,
skola fullgöra hela den tjänstgöring, som ålegat dem, om de inskrifvits
i ordinarie tid. För försvaret har det ansetts vara en stor olägenhet,
om ynglingar i större antal kunde undandraga sig en del af den tjänstgöring,
som efter ingången af år 1908 åligger dem för utbildning till
värnandet af fosterlandet. Det har ock förmenats skola väcka stor och
berättigad misstämning bland de värnpliktige, hvilka inskrifvas efter
uppnådd värnpliktsålder och därför från och med år 1908 måste underkasta
sig den längre öfningstiden, om deras jämnåriga lyckats komma
lindrigare ifrån sin värnplikt.

§§ 2? och 52. Den i 27 § värnpliktslagen föreslagna förändring afser en viss
klass af värnpliktige, hvilkas särskilda utom den militära tjänstgöringen
förvärfvade insikter tänkts skola komma till användning i försvarets
tjänst, nämligen medicine studerande och dem, som idka studier vid
tandläkareinstitutet. Förslaget innebär väl för dessa värnpliktige en
med hänsyn till deras studier medgifven förmån nämligen att under

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

vissa villkor få fullgöra repetitionsöfningarna i en följd men tiar samtidigt
ansetts vara i det allmännas och försvarets intresse. Till grund
för förslaget i sistberörda hänseende ligger hvad de medicine studerande
angår den uppfattning, som jämväl uttalats i Riksdagen vid värnpliktslagens
behandling, att medicine studerandes tjänstgöring i bev&ringen
bör ordnas på ett sätt, som visserligen lämnar dem tillräcklig militärutbildning,
men också bibringar dem insikter och färdigheter i de speciella
ämnen, som kunna vara erforderliga för den blifvande militärläkaren.
Den militära utbildningen har sålunda ansetts böra, för att
vara till fyllest och motsvara det med densamma afsedda ändamålet, gifvas
dem i ungefär samma utsträckning, som kommer öfrige värnpliktige till del i
rekrytskolan, under det att tiden för repetitionsöfningarna förmenats lämpligen
böra kunna anslås åt den särskilda fackutbildningen, hvilken de medicine
studerande icke vore i stånd att fullt tillgodogöra sig förrän efter aflagd
medicine kandidatexamen och afslutad propedeutisk tjänstgöring vid
universitetsklinikerna. Med hänsyn härtill har den föreslagna ändrade
lydelsen af 27 § formulerats sa som skett. Jämväl beträffande de värnpliktige
studerande vid tandläkareinstitutet har man ansett, att, om försvaret
skall erhålla den fördel, som står att vinna genom de utexaminerade tandläkarnes
användande i sjukvårdstjänst, do böra fullgöra sina repetitionsöfningar
i en följd, där dessa eljest enligt värhpliktslagens föreskrift skolat
fördelas på två eller tre år. Af den i nu förevarande hänseende föreslagna
ändringen i 27 § värnpliktslagen har äfven betingats förändring i 52
§ samma lag, hvarom tillika gjorts hemställan.

Enligt värnpliktslagen äro allenast sådana f. d. fast anställda, §§
hvilka tjänat vid krigsmakten i fulla två år, befriade från deltagande
i beväringsrekrytskolan. Det finnes emellertid vissa kategorier
af fast anställda vid hären, hvilka icke tjänat i två ar, men ändock
hafva erhållit samma utbildning som de förstnämnda, och alltså med
samma skäl borde kunna erhålla befrielse från genomgående af beväringsrekrytskolan
efter afgång från fast anställning. Det stadgas nämligen
i kungl. brefvet den 20 december 1901, angående bestämmelser
i fråga om sättet för volontärs antagande och afskedande, att volontär
vid första anställningen visserligen i allmänhet skall antagas för en
tid, som efter vederbörande chefs bepröfvande bestämmes till minst
två år, räknadt från och med den 1 därpå följande november; men att
för värnpliktig, som under det år han genomgår sin första utbildning
antages till volontär under tiden mellan beväringsrekrytskolans början
och den 31 oktober, samt för den, som antages så kort tid efter den
1 november, att han anses kunna ingå i pågående rekrytskola, anställ -

§ 36.

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

ningstiden, som i dessa fall må understiga 2 år, räknas från och med
den 1 i månaden näst efter den, under hvilken aftalet göres, och slutar
den 31 oktober det år tiden för aftalet utgår. Värnpliktige, hvilka
under sålunda angifven tid öfvergått till fast anställning, samt
andra. ynglingar, som tagit fast anställning efter den 1 november,
men inom sådan tid, att de kunnat ingå i då pågående rekryt skola,

kunna alltså, afgå ur tjänst å samma tid och med samma utbildning
som de, hvilka haft fast anställning i fulla två år. De kunna
dock. enligt nuvarande lydelsen af värnpliktslagen i förevarande
del icke på grund af berörda tjänstgöring befrias från deltagande i
beväringsrekrytskola och äro ej heller skyldiga att under hela tjänstetiden
i beväringen tillhöra dess första uppbåd. Någon anledning att i
dessa hänseenden tillämpa olika bestämmelser å dem, som varit
last anställda i fulla två år, och å dem, hvilka innehaft något

kortare fast anställning, men bibringats samma utbildning, har emellertid
förmenats icke föreligga och denna skiljaktighet därför böra
undanröjas. I berörda hänseende erforderligt stadgande har nu
upptagits i 34 § värnpliktslagen. Då det därjämte ansetts vara i

hög grad önskvärdt, att de ynglingar, som redan nu fullgjort denna

tjänstgöring men innevarande år skola inställa sig till genomgående af
beväringsrekrytskolan, komma i åtnjutande af den afsedda förmånen,
har bland ölvergångsstadgandena i 52 § införts förslag till bestämmelse
i detta syfte.

Nu förevarande förslag till ändring af 36 § i gällande värnpliktslag
afs.er villkoren för landstormens inkallande till tjänstgöring. Enligt
36 § i .värnpliktslagen den 5 juni 1885 kunde landstormen endast
under kxdg och till hemortens försvar uppkallas efter därom af Konungen
i statsrådet fattadt beslut. Härutinnan gjordes ingen ändring genom
lagen angående ändrad lydelse i vissa delar af värnpliktslagen den 22
december 1892, hvarigenom dock till sistberörda § lades ett mom. 2,
innehållande föreskrift, huru uppkallelsen skulle verkställas.

Under år 1896 afiät t. f. chefen för generalstaben en skrifvelse
till Kung! Maj:t, däri framhölls, att, om landstormen skulle kunna
fullt tillgodogöras för kust- eller gränsförsvaret, föreskriften i § 36
mom. 1. värnpliktslagen borde ändras därhän, att landstormen skulle
kunna till hemortens försvar inkallas, redan då fara för krig förefunnes,
samt. att särskild! för Gottland landstormens uppbådande samtidigt med
mobiliseringsorderns utgifvande kunde hafva stor betydelse. Med anledning
häraf afhits till 1898 års riksdag proposition, uti hvilken föreslogs,
bland annat, att beväringens andra uppbåd å Gottland skulle kunna, i

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

den mån det funnes erforderligt, inkallas samtidigt med första uppbådet,
samt att landstormen å Gottland skulle kunna inkallas äfven vid fara
för krig. Afstyrkt af lagutskottet — hufvudsakligen på grund af
betänkligheter mot skapandet af en undantagslagstiftning på Gottland
— blef emellertid berörda proposition icke af Riksdagen bifallen.

I propositionen till 1901 års riksdag om ny härordning m. m.
föreslogs, att Kungl. Maj:t skulle äga rätt att vid fara för krig till hemortens
försvar inkalla landstormen, oberoende däraf, huruvida order om
mobilisering af beväringens första och andra uppbåd utgått eller beslut
därom ens fattats samt utan att riksdagskallelse behöfde utfärdas. Riksdagen
ansåg emellertid — då värnpliktslagens mening dittills uppenbarligen
varit, att landstormen i regeln skulle kunna för rikets försvar anlitas
endast i sista hand, sedan rikets försvarskrafter i öfrigt hufvudsakligen
redan tagits i anspråk, samt denna grundsats icke borde undergå
rubbning i annan mån, än som för vinnande af det med Kungl.
Maj:ts förslag afsedda ändamålet vore nödvändigt — att landstormens
inkallande icke borde ifrågakomma, förrän beslut om inkallande af
beväringens första uppbåd jämlikt § 28 mom. 1 värnpliktslagen i statsrådet
fattats. Väl borde enligt Riksdagens mening andra uppbådets
inkallande icke i lagen göras till uttryckligt villkor för landstormens
uppbådande, men Riksdagen ansåge dock, att enahanda konstitutionella
former, som värnpliktslagen fordrade för inkallande af andra uppbådet,
borde stadgas för landstormens inkallande. Att i förut gällande lag så
icke skett, hade uppenbarligen berott däraf, att landstormen då endast
fått inkallas, sedan krig redan utbrutit, men då landstormens ställning
nu i viss mån blifvit en annan, ansåge Riksdagen en dylik bestämmelse
böra inflyta i lagen.

I enlighet härmed erhöll detta lagrum sin nuvarande lydelse,
enligt hvilken landstormen icke får uppbådas, förr än dels beslut om
inkallande af beväringens första uppbåd eller viss del däraf blifvit
fattadt, dels ock Konungen, efter det han hört statsrådet, låtit utfärda
riksdagskallelse, såvida Riksdagen ej är samlad eller skall sammanträda
inom trettio dagar.

Därefter föreslogs af enskild motionär vid 1904 års riksdag sådan
ändring i gällande värnpliktslag, att landstormen måtte kunna så tidigt,
som försvaret under alla förhållanden kunde kräfva, inkallas till tjänstgöring.
Berörda motion afstyrktes af lagutskottet och föranledde icke
någon Riksdagens åtgärd. Utskottet delade visserligen motionärens åsikt
om betydelsen af ett fullt betryggande gräns- och kustförsvar vid be -

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

faradt krigsutbrott, men då landstormen i fall af behof kunde helt eller
delvis uppbådas omedelbart efter inkallandet af beväringens första
uppbåd syntes detta innebära skälig trygghet för, att landstormens
verksamhet ej för sent skulle tagas i anspråk.

Till stöd för den nu ifrågasatta förändringen af 36 § värnpliktslagen
har af chefen för landtförsvarsdepartementet vid ärendets behandling
i statsrådet anförts att, om ändringen genomfördes, landstormen
utan tvifvel skulle kunna användas på ett för försvaret afsevärdt
mera praktiskt och fördelaktigt sätt än nu kunde ske. Då landstormens
uppgift vore att försvara hemorten, syntes, med de förändrade
förhållanden, som genom landstormens organiserande och förseende med
särskildt befäl och särskilda förråd af vapen och utrustning inträdt,
föreskrifterna jämväl böra undergå den ändring, att fullgörandet af
denna skyldighet, som i farans stund torde af de flesta komma att
uppfattas såsom en rättighet, måtte kunna under alla förhållanden leda
till det åsyftade målet, hemortens skydd, närhelst den hotades. Med
nuvarande lagstiftning kunde, sedan beslut fattats om inkallande af
beväringens första uppbåd helt eller delvis samt riksdagskallelse, där
sådan erfordrades, blifvit utfärdad, d. v. s. i regel sedan kriget kunde
anses utbrutet, landstormen användas i sådana orter, som läge utanför
den egentliga krigsskådeplatsen, till skydd mot fientliga ströfkårer eller
mot fientliga landstigningsförsök, men, innan dessa förberedande åtgärder
ägt rum, kunde landstormen ej inkallas för att med anlitande af de
förråd, som i orterna komme att finnas, mot dylik fara försvara sin
hemort. Detta vore så mycket betänkligare, som under den kritiska
period, då mobiliseringen påginge, störande anfall af fiendens förtrupper
borde i möjligaste mån förekommas. Fördelarna af den ifrågasatta
lagändringen syntes fördenskull ligga i öppen dag. Kunde då
olägenheterna däraf vara så öfvervägande, att de borde få ställa sig
hindrande i vägen därför? Så sjmtes ej vara förhållandet. I detta
hänseende borde beaktas, att landstormen icke komme att betungas
med någon tjänstgöring af ifrågavarande slag vid andra tillfällen, än
då verklig fara för krig eller för neutralitetens brytande förelåge, och
vid sådana tillfällen torde det fordrade, offret icke kunna anses för
stort. I allmänhet måste ju landstormen i allt fall, om än något senare,
inkallas i de orter, där kriget utbröte, och på tiden för dess inkallande
i andra orter torde den ifrågasatta ändringen af föreskrifterna icke
komma att utöfva något inflytande. Om emellertid landstormen vid
fara för krig blifvit i en eller flera orter inkallad, men fredsbrott kunnat

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

undvikas, funnes ju intet hinder för, att skälig ersättning bereddes de
inkallade landstorms männen för deras tjänstgöring.

Betydelsen af hvad sålunda med afseende å 36 § anförts vill utskottet
ingalunda underkänna. Onekligen har förevarande fråga kommit i ett
annat läge, sedan landstormen, såsom ofvan nämnts, organiserats samt försetts
med befäl och förråd. Särskild! för skyddande af de landstormsförråd,
som äro förlagda eller afsedda att förläggas i gränstrakter eller eljest äro
särskild! utsatta för fara, torde det vara af vikt, att landstormen för viss
ort kan i god tid och utan allt för stort dröjsmål inkallas. För vinnande
af berörda syfte torde det emellertid icke vara nödvändigt att ändra
de nu föreskrift^, villkoren för landstormens inkallande i allmänhet.
För det fall t. ex. att behof föreligger att insätta en del af landstormen
i fälthären är någon ändring af nuvarande stadganden icke af behofvet
påkallad.

Det synes utskottet sålunda viktigt, att de i nuvarande hänseende
stadgade garantierna i princip bibehållas. Det ändamål, som med den
föreslagna lagändringen atsetts, kan i utskottets tanke till fullo vinnas,
om, jämte det nuvarande föreskrift om landstormens inkallande bibehölles
såsom regel, i ett särskild! stycke i 36 §:s 1 mom. stadgades,
att, om synnerlig fara vore för handen, så att vidtagande af de stadgade
åtgärderna icke lämpligen kunde afvaktas, landstormen för viss ort
finge i män af behof inkallas, efter det Konungen hört statsrådet samt,
såvida Riksdagen ej vore samlad, fullmäktige i banken och _ riksgäldskontoret.
Föreskrift om inhämtande af yttrande utaf nämnde fullmäktige
såsom Riksdagens representanter — hvilket af utskottet föreslagits
såsom ett villkor för landstormens inkallande i nu afsedda fall utöfver
hvad i propositionen i förevarande hänseende innehålles — är icke
någon nyhet i vår rättsförfattning. Ett sådant stadgande finnes t. ex.
i 50 § regeringsformen för den händelse att annan ort för Riksdagens
sammanträdande än hufvud staden kan ifrågakomma.

Utöfver hvad nu anförts har utskottet icke funnit något att erinra
mot förevarande lagförslag; och hemställer utskottet:

att Riksdagen, under förklarande, att det i propositionen
innefattade lagförslag icke kan i oförändradt
skick bifallas, ville i anledning af propositionen för
sin del antaga följande

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

Inskrifning
före värnpliktsåldern.

Värnpliktigs

utbildnings tid.

Lag

om ändrad lydelse af vissa delar af värnpliktslagen.

Kling!. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Härigenom förordnas, att §§ 6, 27, 34, 36 och 52 värnpliktslagen
skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 6.

Äfven före det år, värnplikten inträder, må yngling anmäla sig
till inskrifning och därvid uppgifva det trnppslag vid hären eller den
tjänst vid flottan, hvari han önskar inskrifvas. För bifall härtill fordras,
att han är vapenför och i öfrigt lämplig till den tjänstgöring, hvartill
han anmäler sig; dock må jämväl sådan till krigstjänst duglig men
icke vapenför yngling inskrifvas, hvilken med visshet kan förutses icke
blifva vapenför till inträdet i värnpliktsåldern.

Sålunda inskrifven värnpliktig tillhör likväl första uppbådet, intill
dess antalet af hans tjänstår i beväringen uppgår till åtta, räknade
från och med det år, då han fyllde tjuguett år.

Hvad i denna lag stadgas om värnpliktige gäller i tillämpliga
delar för de enligt denna § inskrifna, äfven innan de i värnpliktsåldern
inträdt.

§ 27.

1. Värnpliktig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att för sin
utbildning tjänstgöra under fredstid i det antal dagar, som här nedan
angifves, nämligen:

a) vid fotfolket, positions artilleriet, fästning sartilleriet, fästning slug en jörtrupperna
och troligen i sammanlagdt tvåhundrafyrtio dagar, hvilken
tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

med en första tjänstgöring (rekrytskola) om etthundrafemtio dagar
under andra året samt

med eu repetitions-(regements-)öfning om trettio dagar under hvart
och ett af andra, tredje och fjärde åren;

b) vid rytteriet, fältartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna
i sammanlagdt trehundrasextiofem dagar, hvilken tjänstgöring,
på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

Kung!. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

med en första tjänstgöring (rekrytskola) om tvåhundraåttioen dagar,
som tager sin början under första året, samt

med en repetitions-(regements-)öfning om fyrtiotvå dagar under
hvart och ett af andra och tredje åren;

c) vid flottan i sammanlagdt trehundra dagar, hvilken tjänstgöring,
på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

af de i § 25 mom. 1 a) nämnde värnpliktige äfvensom af andra
å sjömanshus inskrifne värnpliktige till det antal Konungen bestämmer
i en följd med början under andra året,

af till fästningstjänst inskrifne värnpliktige med en första tjänstgöring
om tvåhundrafemtioåtta dagar, som tager sin början under
första eller andra året, och med en repetitionsöfning om fyrtiotvå dagar
under fjärde året, samt

af flottans öfrige värnpliktige med en första tjänstgöring om tvåhundra
dagar under andra året samt med en repetitionsöfning om etthundra
dagar under fjärde året.

Värnpliktig, uttagen till trängen i förvaltningstjänst eller egentlig
sjukvårdstjänst, till stationstjänst vid flottan eller till särskild betattning
vid hären eller flottan, så ock värnpliktig, som för utbildning vid
Gottlands infanteriregemente uttagits från annat regementes inskrifningsområde,
må, på sätt Konungen finner godt förordna, fullgöra
honom åliggande tjänstgöring i en följd.

Värnpliktig, som aflagt medicine kandidatexamen och fullgjort
omedelbart därefter följande föreskrifven propedeutisk tjänstgöring vid
universitetsklinikerna, äfvensom värnpliktig, hvilken aflagt tandläkarexamen,
må, på sätt Konungen förordnar, fullgöra två eller flera repetitionsöfningar
i en följd.

Repetitionsöfning må icke, där ej Konungen finner nödigt att för
särskilda fall annorlunda förordna, äga rum

vid de inom Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,-Västerbottens
och Norrbottens län förlagda fotfolksregementen under tiden från och
med den 11 juli till och med den 31 augusti samt

vid öfriga fotfolksregementen, med undantag af de för sjöfästningarne
afsedda, under tiden från och med den 11 juli till och med
den 9 september.

2. Varder fartyg, därå värnpliktig tjänstgör, hindradt att återkomma
till station af flottan och blifva afmönstradt, innan tiden för
den tjänstgöring, till hvilken den värnpligtige inkallats, gått till ända,
Bih. till Riksd. Prat. 1905. 1 Sami. 44 Häft. 2

Lagutskottets Utlåtande N:o 5å.

Värnpliktig,
som tillhört
härens eller
flottans fast
anställda
personal
m. m.

Landstormens

inkallande.

Kung!. Majts förslag: Utskottets förslag:

är denne likväl skyldig att tjänstgöra ombord, till dess afmönstringen
ägt rum.

Ersättning för den öfverskjutande tjänstgöringstiden erhåller den
värnpliktige enligt särskilda bestämmelser.

3. Har värnpliktig under i mom. 1 föreskrifven tjänstgöring
blifvit fälld till straff för rymning, eller har hans tjänstgöring af brutits
för verkställighet af straffarbete eller omedelbart ådömdt fängelsestraff,
skall den tid, under hvilken han var rymd eller hans tjänstgöring
sålunda var afbruten, ej tillgodoräknas honom såsom tjänstgöringstid,
där ej Konungen för särskilda fall annorledes förordnar. I hvad mån
den värnpliktige må tillgodoräkna sig fullgjord del af tjänstgöringen,
samt i hvilken ordning han skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet,
bestämmer Konungen.

§ 34.

1. Den, som innehaft fast anställning vid hären eller flottan eller
vid härens eller flottans reserv under sammanlagdt minst två år, skall efter
afgången från sagda anställning, så länge han i följd af sin värnplikt
kvarstår i beväringen, tillhöra dess första uppbåd. Sådan värnpliktig
anses hafva fullgjort den i § 27 föreskrifna första tjänstgöring, men
är skyldig att med vederbörlig åldersklass deltaga i repetitionsöfning.

Detsamma gäller ock den, som innehaft fast anställning vid hären
eller dess reserv under kortaré tid än två år, såframt han undergått
rekrytutbildning samt deltagit i två repetitionsöfningar.

2. Den, som under minst två år varit inskrifven såsom studerande
vid universitet eller annan statens högskola eller afiagt examen
vid navigationsskola, tillhör likaledes första uppbådet under hela sin
tjänstetid i beväringen.

§ 36.

1. För hemortens försvar må
Konungen, efter statsrådets hörande,
till tjänstgöring inkalla landstormen
eller de större eller mindre delar däraf,
som finnas hehöfliga.

§ 36.

1. Sedan jämlikt § 28 mom. 1
beslut fattats att för rikets försvar till
tjänstgöring inkalla b ev äring ens första
uppbåd eller viss del däraf, måKonungen
i den ordning, som för inkallande
af beväringens andra uppbåd i mom. 2
af samma § är föreskrifven, för hem -

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

Kung!. Majsts förslag:

Landstormens inkallande till
tjänstgöring sker på sätt i § 29
mom. 2 är föreskrifvet.

2. Värnpliktig, som tillhör
landstormen, är underkastad de i
kriminallag för krigsmakten gifna
bestämmelser såväl under all tjänstgöring
och marsch eller annan färd,
då han står under militärbefäl, som
ock i fråga om åtlydnad af inkallelse
i enlighet med § 29 mom. 2 till
tjänstgöring, som i mom. 1 här
ofvan omförmäles.

Utskottets förslag:

ortens försvar till tjänstgöring inkalla
landstormen eller de större eller
mindre delar där af, som finnas behöfiiga.

Är faran synnerligen trängande
och kunna ej de åtgärder, hvarom
ofvan sägs, afvaläas, må Konungen,
efter det statsrådet samt, såvida Riksdagen
ej är samlad, de af Riksdagen
välde fullmäktige i riksbanken och
fullmäktige i riksgäldskontor et blifvit
hörda, till tjänstgöring i män af behof
inkalla viss orts landstorm.

Landstormens inkallande till
tjänstgöring sker på sätt i § 29
mom. 2 är föreskrifvet.

2. Värnpliktig, som tillhör landstormen,
är underkastad de i kriminallag
för krigsmakten gifna bestämmelser
såväl under afl tjänstgöring
och marsch eller annan färd,
då han står under militärbefäl, som
ock i fråga om åtlydnad af inkallelse
i enlighet med § 29 mom. 2
till tjänstgöring, som i mom. 1 här
ofvan omförmäles.

Öfvergån gs sta (1 gan den.

§ 52.

1. Under år 1902 skall värnpliktig, som tillhör andra klassen och
är inskrifven vid fotfolket, artilleriet, ingeniörtrupperna eller trängen,
för sin utbildning tjänstgöra under tjugutvå dagar.

2. Beträffande värnpliktig, som inskrifves under något af åren
1902, 1903, 1904, 1905, 1906 eller 1907, skola, utom i det fall här
nedan sägs, föreskrifterna uti § 27 mom. 1 angående värnpliktigs tjänstgöringsskyldighet
under fredstid icke tillämpas. Sådan värnpliktig är i

När värnpliktig,
som
tillhör landstormen,
är
underkastad
krigslag.

Värnpliktigs
utbildning
under öfvergångstiden.

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

Kung], IIaj:ts förslag: Utskottets förslag:

stället skyldig att för sin utbildning tjänstgöra under fredstid i sammanlagdt
etthundrasjuttiotvå dagar, hvilken tjänstgöring, på sätt Konungen
närmare förordnar, skall fullgöras:

a) vid fotfolket, positionsartilleriet, fästning sartilleriet, fästning singen förtrupperna
och träng en:

med en första tjänstgöring (rekrytskola) om etthundratolf dagar
under första året samt

med en repetitions-(regements-)öfning om trettio dagar under hvart
och ett af andra och tredje åren;

b) vid rytteriet, fältartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraf trupperna
:

med eu första tjänstgöring (rekrytskola) om etthundratrettiosju
dagar under första året samt

med en repetitions-(regements-)öfning om trettiofem dagar under
andra året;

c) vid flottan:

af de i § 25 mom. 1 a) nämnde värnpliktige äfvensom af andra
å sjömanshus inskrifne värnpliktige, till det antal Konungen bestämmer,
i en följd med början under första eller andra året,

af till fästningstjänst inskrifne värnpliktige med en första tjänstgöring
om etthundratrettiosju dagar, som tager sin början under ''första
eller andra året, och med en repetitionsöfning om trettiofem dagar
under tredje året, samt

af flottans öfrige värnpliktige med eu första tjänstgöring om åttiosex
dagar under första året samt med en repetitionsöfning om åttiosex
dagar under andra året.

Yngling, som under åren 1906 och 1907 inskrifves på grund af
§ 6 i denna lag, men först år 1908 eller därefter uppnår värnpliktsåldern,
är skyldig att, i den ordning Konungen bestämmer, tjänstgöra
under så lång tid, som i § 27 föreskrifves.

Värnpliktig, uttagen till trängen i förvaltningstjänst eller egentlig
sjukvårdstjänst, till stationstjänst vid flottan eller till särskild befattning
vid hären eller flottan, så ock värnpliktig, som för utbildning vid
Gottlands infanteriregemente uttagits från annat regementes inskrifningsområde,
må, på sätt Konungen finner godt förordna, fullgöra
honom åliggande tjänstgöring i en följd.

Värnpliktig, som aflagt medicine kandidatexamen och fullgjort
omedelbart därefter följande föreskrifven propedeutisk tjänstgöring vid

Lagutskottets Utlåtande N:o 5i.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

universitetsklinikerna, äfvensom värnpliktig, hvilken aflagt tandläkarexamen,
må, på sätt Konungen förordnar, fullgöra två eller flera repetitionsöfningar
i en följd.

3. Värnpliktig, som fullgjort honom åliggande första tjänstgöring
senare än den åldersklass, som han tillhör, är skyldig fullgöra den
tjänstgöringsskyldighet, som åligger värnpliktig i den klass, med hvilken
han fullgör första tjänstgöringen.

Stadgandet i § 34 mom. 1, att värnpliktig, som afses i andra
styckét af samma moment, anses hafva fullgjort den i § 27 föreskrifna
första tjänstgöring, skall vinna tillämpning genast efter utfärdandet af
denna lag.

Stockholm den 13 april 1905.

På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.

Reservationer:

af herr Hedenstierna, som ansett, att § 36 bort erhålla den affattning
Kungl. Maj:ts proposition innehåller;

af herr Wiklund, med hvilken herrar F. Andersson och Jansson
instämt:

Den kungl. propositionen, öfver hvilken utskottet här haft att yttra
sig, innefattar bland annat förändrade bestämmelser angående landstormens
inkallande. Nuvarande lag föreskrifver, att landstormen icke
får uppbådas förrän dels beslut om inkallande af beväringens första
uppbåd eller viss del däraf blifvit fattadt, dels ock riksdagskallelse
blifvit utfärdad, därest Riksdagen ej är samlad eller inom trettio dagar
skall sammanträda.

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

Det af Kimgl. Maj:t nu framlagda förslaget innehåller däremot, att
Konungen skall, för hemortens försvar, äga rätt att endast efter statsrådets
hörande till tjänstgöring inkalla landstormen eller de större eller
mindre delar däraf, som finnas behöfliga. Detta förslag har af utskottet
blifvit tillstyrkt med den ändring, att uppbåd af landstormen före första
uppbådets inkallande ej må ske, förrän synnerlig fara är för handen
samt fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret blifvit
hörda. Då emellertid redan ett befaradt fredsbrott alltid torde få betraktas
såsom innebärande en synnerlig fara för landet, lärer den
modifikation, som utskottet velat gifva åt Kungl. Maj:ts förslag, ej
kunna tillmätas någon särdeles stor betydelse.

Förutom det, att genom den af Kungl. Maj:t och utskottet föreslagna
ändring af § 36 i värnpliktslagen en vida större rätt än hittills
lägges i Konungens hand, innebär detta förslag ingenting mindre än
en ytterligare utsträckning af värnplikten eller en ökning i de skyldigheter,
som förut ålegat de värnpliktige, hvilka tillhöra landstormen.
Redan vid ett befaradt fredsbrott skulle kunna inträffa, att i eu eller
flere orter af landet fäder och familjeförsörjare, hvilka tillhöra landstormen,
blefve uppbådade utan att ens inkallande af de värnpliktige,,
som tillhöra första uppbådet, erfordrades. Eu af värnpliktslagens grundsatser,
nämligen att landstormen skall kunna till rikets försvar anlitas
endast i sista hand, sedan landets försvarskrafter i öfrigt tagits i anspråk,
skulle således genom detta förslag rubbas.

Då emellertid landstormen efter nu gällande bestämmelser, i fall
af behof, kan helt eller delvis inkallas omedelbart efter inkallandet af
beväringens första uppbåd, torde detta innebära skälig trygghet för att
landstormens verksamhet ej för sent skall tagas i anspråk. En förändring
i det syfte, som förslaget innehåller, synes därjämte vara så
mycket mindre af nöden som den år 1901 antagna värnpliktslagen
ännu ej hunnit vinna sin fulla tillämpning.

Såsom ytterligare stöd för den mening, som här uttalats, må erinras,
att liknande förslag till ändring i bestämmelserna angående landstormens
inkallande blifvit af Riksdagen afslagna åren 1898, 1901
och 1904.

På grund af det anförda anser jag, att utskottet bort hemställa:

att Kungl. Maj:ts förslag beträffande ändring af
§ 36 värnpliktslagen icke må af Riksdagen bifallas;.

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

af lierr Jansson jämväl i fråga om den del af § 52, hvilken afser
att stadga, att ynglingar, som först år 1908 eller senare inträda i
värnpliktsåldern, men före nämnda år inskrifvas, skola fullgöra hela den
tjänstgöring, som ålegat dem, om de inskrifvits i ordinarie tid.

Herr Seg er däld har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
äreudets behandling inom utskottet.