Lagutskottets Utlåtande N:o 53 (Utlåtande 1899:LU52 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

iV:o ,52.

Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1899, kl 7 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 86, 87, 123 och 148 §§ i
strafflagen för krigsmagten den 7 oktober 1881.

Genom proposition, n:o 51, åt den 24 sistlidne februari, hvilken
af båda kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kongl. Maj:t,
under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga här nedan införda
förslag till lag om ändrad lydelse af 86, 87, 123 och 148 §§ i strafflagen
för krigsmagten den 7 oktober 1881.

Enligt hvad inliemtas af det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll
för den 3 sistlidne februari, är densamma föranledd af en
tillämnad omarbetning af disciplinstadgan för krigsmagten i syfte, bland
annat, att klargöra den civilmilitära personalens disciplinära ställning.
Det vore sålunda afsigten att i disciplinstadgan upptaga tydliga och
fullständiga bestämmelser dels om befogenhet för civilmilitär förman
att meddela föreskrifter åt underlydande i hvad angår allmän ordning,
ordningen inom krigsmagten eller dennas anseende, dels om motsvarande
lydnadspligt för civilmilitär i förhållande till militär eller civilBih.
till Riksd. Prof. 1899 7 Sami. 33 Häft. (Nås 33—54). 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

militär förman, dels om tillerkännande, under vissa förutsättningar, åt
civilmilitär befälhafvare af den bestraffningsrätt öfver underlydande,
hvarom förmäles i 11 kap. strafflagen för krigsmagten. De tilltänkta
nya föreskrifterna i disciplinstadgan om civilmilitärers befälsrätt och
lydnadspligt kräfde emellertid för att blifva fullt verksamma, att de i
strafflagen för krigsmagten upptagna stadganden om ansvar för olydnad
blefve jemkade i den rigtning, att dylikt ansvar blefve stadgadt såväl
för civiimilitär person, som underläte att efterkomma öfverordnad krigsmans
i särskilda fall meddelade föreskrifter i fråga om allmän ordning
och dylikt, som ock för underlydande, hvilken underläte att efterkomma
hvad förman, som ej vore krigsman, i sådant hänseende befalt. Vidare
kunde bestraffningsrätt i disciplinmål tydligen icke uppdragas åt civilmilitäre
befälhafvare, med mindre än att desse befälhafvare för missbruk
af bestraffningsrätten blefve underkastade enahanda ansvar, som
med afseende på officerare och underofficerare vore föreskrifvet..

Föreliggande proposition åsyftar just införande af de ändringar i
strafflagen för krigsmagten, som, efter hvad ofvan angifvits, anses, erforderliga
med hänsyn till disciplinstadgans förestående omarbetning.

Hvad då angår 86 och 87 §§ i förslaget, har utskottet intet att
mot desamma erinra. 86 § är af alldeles samma lydelse som 87 § i
nu gällande strafflag för krigsmagten, och förslagets 87 § betecknar ej
annan ändring i gällande 86 §, än att ordet »krigsman» utbytts mot
»någon».

Visserligen har farhåga uttalats, att den föreslagna formuleringen
af 87 § skulle kunna gifvas så vidsträckt tolkning, att den deri meddelade
straffbestämmelsen blefve tillämplig äfven i fråga om de personer,
hvilka i händelse af mobilisering hade att å kommunernas vägnar
till krigsmagten aflemna hästar och fordon; men då uppenbarligen
paragrafen i fråga ej kan blifva tillämplig å andra än dem, som lyda
under strafflagen för krigsmagten och, enligt 1 § af denna lag, ifrågavarande
personer ej lyda derunder, kan den uttalade farhågan betecknas
såsom helt och hållet ogrundad.

I fråga om 123 § har utskottet funnit den föreslagna formuleringen
afvika från den uppställning och terminologi, som uti strafflagen
för krigsmagten i allmänhet förekommer.

Med hänsyn till det allmänna stadgandet i 29 § af ifrågavarande
lag, enligt hvilket civilmilitär, som blifvit förvunnen om brott, hvarå
lagen är tillämplig, skall, der olika straff finnas bestämda för officerare,
underofficerare och manskap, straffas i likhet med krigsman i den
tjenstegrad, hvartill den straffs^yldige räknas, har man i regel, då fråga

Lagutskottets Utlåtande N:o 52. 3

varit om brott, hvartill såväl krigsmän som civilmilitäre personer kunna
göra sig skyldige, nöjt sig med att, vid bestämmande al‘ de olika straffsatserna,
hänvisa endast till de rent militära graderna. Så har exempelvis
skett i 94, 103, 125 och 131 §§.

Af denna anledning har utskottet underkastat paragrafen i fråga
den omredigering, som för vinnande af öfverensstämmelse med uttryckssättet
i andra delar af nämnda lag varit erforderlig.

I öfrigt har det i propositionen innefattade lagförslaget ej gifvit
anledning till anmärkning från utskottets sida.

Under åberopande af det anförda får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen, under förklarande, att Kongl. Maj:ts
ifrågavarande proposition ej kan i oförändradt skick
bifallas, ville för sin del antaga följande

Kongl. Majds förslag:

Lag

Utskottets förslag:

om ändrad lydelse af 86, 87, 123 och 148 §§ i strafflagen för krigsmagten

den 7 oktober 1881.

Härigenom förordnas, att 86, 87, 123 och 148 §§ i strafflagen
för krigsmagten den 7 oktober 1881 skola erhålla följande ändrade
lydelse:

86 §.

Vägrar eller underlåter någon, som utan att vara krigsman under
denna lag lyder, att åtlyda hvad den, som enligt tjenstereglemente
eller särskild!, förordnande öfver honom har befälsrätt i tjensten, inom
gränsen af denna rätt anbefalt; varde den brottslige, om han är att
hänföra till embete- eller tjensteman, straffad efter 25 kap. 16 eller 17 §
allmänna strafflagen, men eljest dömd högst till straffarbete i två år.
Var förbrytelsen ringa; må den brottslige beläggas med disciplinstraff.

87 §.

Underlåter någon att efterkomma öfverordnads i särskilda fall

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

Kong!.. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

meddelade föreskrifter i hvad som rörer allmän ordning, ordningen inom
krigsmagten eller dess anseende; belägges med disciplinstraff eller
dömes till fängelse i högst sex månader.

123 §.

Har officer, underofficer eller
någon vid krigsmagten anstäld civil
embets- eller tjensteman i disciplinmål
uppsåtligen med straff belagt eller
hos annan, som innehar bestraffningsrätten,
till bestraffning angifva
den han visste oskyldig vara,
skall han afsättas och förklaras
ovärdig att i rikets tjenst vidare
nyttjas samt dessutom dömas,

a) om den oskyldige undergick
sträng arrest eller var officer
eller underofficer och undergick
vaktarrest, till straffarbete från och
med sex månader till och med två
år; och

b) om den oskyldige undergick
lindrigare bestraffning, eller
om straff ej blef på grund af angifvelsen
ålagdt eller, fastän det
ålades, icke kom att verkställas, till
fängelse i högst sex månader eller
böter högst ett tusen kronor.

Gör annan, som lyder under
denna lag, angifvelse, som här är
nämnd, skall han dömas, der den
oskyldige undergick straff, som under
a) sagdt är, till straffarbete
från och med sex månader till och
med två år, och, der sådant fall
inträffar, som omförmäles under b),
till fängelse i högst sex månader

123 §.

Har någon i disciplinmål uppsåtligen
med straff belagt eller hos
annan, som innehar bestraffningsrätten,
till bestraffning angifvit den
han visste oskyldig vara, skall den
brottslige, om han är officer eller
underofficer, afsättas och förklaras
ovärdig att i rikets tjenst vidare
nyttjas samt dessutom dömas,

a) om den oskyldige undergick
sträng arrest eller var officer eller
underofficer och undergick vaktarrest,
till straffarbete från och
med sex månader till och med två
år; och

b) om den oskyldige undergick
lindrigare bestraffning, eller om
straff ej blef på grund af angifvelsen
ålagdt eller, fastän det ålades,
icke kom att verkställas, till
fängelse i högst sex månader eller
böter högst ett tusen kronor.

Hörer den brottslige till manskapet,
skall han dömas, der den
oskyldige undergick straff, som
under a) sagdt är, till straffarbete
från och med sex månader till och
med två år, och, der sådant fall
inträffar, som omförmäles under b),
till fängelse i högst sex månader
eller disciplinstraff af sträng arrest.

Har någon icke af ondt upp -

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

Kongl. Maj:ts förslag:

eller disciplinstraff af sträng arrest.

Har någon icke af ondt uppsåt,
men ändå utan laga skäl, af
förhastande eller oförstånd, med
straff belagt eller gjort angifvelse
mot annan i disciplinmål; dömes,
om den brottslige är officer eller
underofficer, till böter, beräknade
efter 25 kap. 21 § allmänna strafflagen,
eller mistning af embete
eller tjenst på viss tid, eller, der
omständigheterna äro synnerligen
försvårande, till afsättning, och, om
han hörer till manskapet, till disciplinstraff
eller fängelse i högst sex
månader.

Den, som efter detta lagrum
gjort sig förfallen till straffarbete,
skall ock dömas medborgerligt förtroende
förlustig.

Utskottets förslag:

såt, men ändå utan laga skäl, af
förhastande eller oförstånd, med
straff belagt eller gjort angifvelse
mot annan i disciplinmål; dömes
den brottslige, om han är officer eller
underofficer, till böter, beräknade
efter 25 kap. 21 § allmänna strafflagen,
eller mistning af embete eller
tjenst på viss tid, eller, der omständigheterna
äro synnerligen försvårande,
till afsättning, och, om
han hörer till manskapet, till disciplinstraff
eller fängelse i högst sex
månader.

Den, som efter detta lagrum
gjort sig förfallen till straffarbete,
skall ock dömas medborgerligt förtroende
förlustig.

148 §.

Till disciplinmål räknas de mål, som angå öfverträdelse!'' af denna
lag, då de efter samma lags nedannämnda rum kunna försonas med
disciplinstraff, nemligen:

1) gemenskap med fienden, efter 56 §;

2) rymningsbrott, delaktighet deri eller stämpling dertill, efter 62,
64, 66, 67 och 69 §§;

3) olofligt undanhållande från krigstjensten, efter 68 §;

4) underlåtenhet att uppenbara stämpling till uppror, efter 78 §;

5) sådana i 80 § omförmälda handlingar, hvaraf uppror eller upplopp
lätt kan föranledas, efter samma lagrum;

6) otillåtna sammankomster, efter 81, 82 och 83 §§;

7) vägran eller underlåtenhet att fullgöra förmans befallning, efter
84, 85 och 86 §§;

8) underlåtenhet att efterkomma öfverordnads föreskrifter, efter

87 §;

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

Kongl. Maj:t förslag: Utskottets förslag:

9) våld, hot eller förolämpning, hvarom förmäles i 90, 91, 97, 98
och 100 §§; dock att dessa mål ej må utan den förorättades uttryckliga
medgifvande behandlas såsom disciplinmål;

10) ohörsamhet eller uppstudsighet emot skildtvakt, annan vakt,
patrull eller annan för bevakning eller ordningens upprätthållande utstäld
eller utsänd truppafdelning, efter 94 och 95 §§;

11) oljud, oväsende eller annan förargelse, fylleri, opålitlighet och
oanständigt uppförande samt vanvård af den aktning, som krigsman
bör af annan ega, efter 102 §;

12) krigsbytes tagande utan lof, efter 103 §;

13) oförsigtigt omgående med eld, efter 109 och 110 §§;

14) obehörigt nyttjande af kronans egendom, efter 111 §;

15) oloflig försäljning, pantsättning eller annan förskingring, förstörande
eller skadande af bevärings- eller beklädnadspersedlar, ammunition,
tjenstehäst eller dess mundering eller foder, eller hvad annat
som till utrustning hörer, samt de flera förbrytelser, som omförmälas i
112 §, efter samma lagrum;

16) åtgärd af förman, som hörer till manskapet, hvarigenom underlydande
förmås till sammanskott, utgift, kostnad eller obehörigt arbete,
efter 125 §; så ock emottagande af sådant utaf underlydande, då det
bjudes såsom af fri vilja, efter samma lagrum;

17) befälhafvares försök att vid mönstring dölja befintlig brist i
vapen eller annat, som hörer till rustning eller mundering, efter 129 §;

18) obehörigt öfvergifvande af eller försummelse på post, efter
140 och 141 §§;

19) dubbel legotagning eller delaktighet deri, efter 142 §;

20) vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i tjensten,
efter 144 §, der ej genom förseelsen uppkommit skada eller kostnad,
från hvars ersättande befrielse kan, enligt hvad i 30 § sägs, ega rum;
samt

21) vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i embete!,
af den, som utan att vara krigsman lyder under denna lag, efter
146 §.

Stockholm den 26 april 1899.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELRÖT.