Lagutskottets Utlåtande N:o 53 (Utlåtande 1896:LU53 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

fisa 53.

Ank. till Eiksd. kansli den 26 mars 1896, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af vädd motion angående ändring
af 107 § utsökning slag en.

Till lagutskottets behandling har hänvisats eu inom Andra Kammaren
af herr T. W. Forsell väckt motion, n:o 72, så lydande:

> Jern likt 107 § af gällande utsökningslag af den 10 augusti 1877
skall, då inrop skett af exekutivt försåld fastighet, köparen genast gälda
en sjettedel af köpeskillingen antingen i reda penningar eller ock medelst
aflemnande af skuldebref, som är i den sålda egendomen intecknadt; dock
må skuldebref godkännas endast så vidt dess kapital ligger inom inropssurnman,
så ock inom det af utmätningsmannen å egendomen satta värde
samt inom det uppskattningsvärde, hvarefter allmän bevillning för egendomen
utgick för näst föregående år.

Ku kan emellertid hända, att gäldenär, som sjelf är egare till så beskaffad
inteckning uti sin egen under exekutiv behandling varande fastighet,
inropar fastigheten och som liqvid vid auktionstillfället aflemnar inteckningen,
men hvarken före eller å liqvidationsdagen fullgör liqviden i
{Ifrigt. I öfverensstämmelse med 110 § af nyssnämnda lag skall då genast
ny auktion utlysas och hållas. Äfven vid denna auktion inropar gäldenären
å nyo fastigheten och hänför sig som säkerhet för inropet till samma
inteckning, som lemnats som säkerhet för första inropet.

Detta förfaringssätt har, enligt hvad jag har mig bekant, egt rum i
flera län och uti ett af mig särskildt kändt fall upprepats tre gånger å
rad, och lärer den gäldenär, jag i detta fall åsyftar, ämna drifva detta handlingssätt
än ytterligare.

Bih. till Eiksd. Frot. 1896. 7 Sami. 30 Höft. (N:o 53)

Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

På så sätt synes en tredskande gäldenär kunna uppehålla intecknade
pantens försäljning nästan huru länge som helst och under tiden, andra
inteckningsegare till förfång, förstöra densamma. Mot dylikt ofog lemnar
utsökningslagen intet skydd. Väl är genom 81 § af nämnda lag rätt
medgifven öfverexekutor att, der fara är att utmätt fast egendom af egaren
genom vanvård eller annorledes i större mån försämras, der borgenär det
påstår, förordna syssloman, som omhändertager och förvaltar egendomen,
men dylik förvaltning är alltid förenad med dryg kostnad, som af sökanden
måste förskjutas, och hvilken kostnad till sist drabbar köpeskillingen.

Då nu i allmänhet egendomar, som exekutivt försäljas, i följd af
gäldenärernas oförmåga eller håglöshet äro i mer eller mindre mån vanskötta,
händer ej sällan, att sådana egendomars verkliga värde nedgått
både med en sjettedel och mer under taxeringsvärdet, och då det värde,
utmätningsmannen åsätter, sällan sättes lägre än taxeringsvärdet, följer häraf,
att inteckning till ett kapitalvärde af eu sjettedel af köpeskillingen kan
vara värdelös, äfven om sådan inteckning faller inom både taxerings- och
det af utmätningsmannen satta värdet.

Uti dylika fall drabbar kostnaden för egendomens skötsel och vård,
om den omhändertagits af syssloman, äfvensom kostnaden för första försäljningen
egaren af den inteckning, som står näst före nyss antydda
värdelösa inteckning; hvilket åter kan verka derhän, att äfven berörda inteckning
blir värdelös. Men ej nog härmed. Kostnaden för de förnyade
auktioner, som gäldenären såsom köpare af sin egen fastighet framtvingar,
skola enligt 110 § utsökningslagen gäldas af honom såsom köpare. Men
huru utfå dessa kostnader? Gäldenären, som roat sig med att gång efter
annan återköpa sin egen fastighet, är personligen utfattig, och den säkerhet,
han lemnat som liqvid för en sjettedel af köpeskillingen, är värdelös.

Af hvad jag nu anfört torde framgå, att här föreligger ett missförhållande
uti utsökningslagen, som bör rättas. Det är emellertid icke nog
att genom någon ny lagbestämmelse betaga gäldenären tillfälle utöfva ofvan
antydda ofog, ty i så fall kan han ju genom att bortlemna inteckning af
ofvannämnda beskaffenhet till någon ovederhäftig medhjelpare ändock fortsätta
ofoget.

Enligt mitt förmenande bör alltså hvarje innehafvare af inteckning
betagas utväg att använda densamma till bedrifvande af här ofvan angifna
ofog.

Jag har tänkt, att detta mål kunde nås derigenom, att köpare af
fastighet, såld å exekutiv auktion, som varit föranledd deraf, att bjuden
köpeskilling icke guldits, förpligtas att, på sätt 107 § utsökningslagen
alternativt angifver, antingen i reda penningar betala en sjettedel af köpe -

Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

skillingen eller ock ställa pant eller borgen som för egen skuld för en
femtedel deraf vid påföljd, för uraktlåtenhet häraf, som sistnämnda lagrum
angifver. Härigenom förnärmas ingens rätt. Ty vid första försäljningen
eger köparen, det må vara gäldenären sjelf eller annan, rätt att
som liqvid aflemna inteckning i försålda fastigheten, för så vidt inteckningens
kapital uppgår till en sjettedel af köpeskillingen och faller inom
sålda fastighetens taxeringsvärde och det af utmätningsmannen fastigheten
åsätta värde; men fullgör köparen sedan icke liqviden i öfrigt inom lagstadgad
tid, torde berättigad anledning finnas att för skyddandet af andras
rätt fordra, att vid förnyad försäljning köparen skall antingen med reda
penningar gälda eu sjettedel af köpeskillingen eller ställa pant eller borgen
som för egen skuld för en femtedel deraf.

I fråga om det sätt, hvarpå en lagbestämmelse i ofvan angifna rigtning
skulle kunna lämpligen i utsökningslagen införas, torde möjligen
sådant kunna ske derigenom, att .107 § af nämnda lag erhölle följande
förändrade lydelse:

107 §. Då inrop skett — —--—--—- — — — —

näst föregående år.

Har inropet skett å auktion föranledd deraf, att vid förut hållen
auktion för fastigheten bjuden köpeskilling icke gnidits, gälde köparen
genast eu sjettedel af köpeskillingen i reda penningar. Vill köparen

vare det ock gild!

Som emellertid möjligen den af mig nu föreslagna redigering icke
kan anses lämplig, och det i hvarje fall är vanskligt för enskild motionär
att föreslå en viss formulering af en lagbestämmelse, får jag vördsamt
hemställa, alternativt,

att Riksdagen måtte för sin del besluta lagbestämmelse i syfte att
undanrödja ofvan antydda olägenheter, till hvilken lagbestämmelse jag
anhåller lå åt lagutskottet öfverlemna den närmare formuleringen,

eller, derest utarbetande af förslag till sådan lag anses icke lämpligen
kunna inom utskottet ega rum,

att Riksdagen måtte besluta uti skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag
till lagstadgande i ofvan angifna syfte.»

Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

Det missbruk, som enligt motionärens framställning skulle föranledts
af nu gällande bestämmelser i 107 § utsökningslagen, anser utskottet
ej vara af beskaffenhet att föranleda till en sådan ändring af samma bestämmelser,
som motionären ifrågasatt.

Derest den värdering af utmätt fastighet, som det åligger utmätningsmannen
att verkställa, sker med tillbörlig noggrannhet och värdet dervid
ej sättes för högt, lärer redan derigenom ett sådant förfarande, som motionären
omnämnt, vara i väsentlig mån förebygdt; och att en gäldenär,
som sjelf inropat en från honom utmätt fastighet skulle vara berättigad
att såsom afbetalning å köpeskillingen använda en i fastigheten meddelad
inteckning, som eges af honom sjelf, anser utskottet åtminstone tvifvelaktigt.
Skulle emellertid så anses böra få ske, eller om gäldenären uppgifver,
att den aflemnade inteckningen tillhör någon annan, lärer auktionsförrättaren
i allt fall böra behålla densamma såsom säkerhet för auktionskostnaderna
och för det belopp, hvarmed köpeskillingen vid en senare
auktion kan understiga hvad vid den förra erbjudits. För att en köpare
vid en senare auktion skall kunna såsom säkerhet för sitt inrop hänföra
sig till samma inteckning, som han vid förra auktionen i sådant ändamål
aflemnat, erfordras alltså, dels att köpeskillingen vid senare auktionen ej
blir lägre, dels ock att auktionskostnaderna blifvit guldna, Äfven i denna
omständighet ligger ett afsevärdt hinder mot ett sådant förfarande, som
motionären klandrat, och om också genom nu gällande bestämmelser, rätt
tillämpade, missbruk i den af motionären antydda rigtning icke kunna
anses vara alldeles förebyggda, kan utskottet likväl icke förorda motionärens
förslag om en ovilkorlig föreskrift, att vid ny exekutiv auktion å
utmätt fastighet en sjettedel af köpeskillingen skall afiemnas i reda penningar.

Den inteckning, hvilken såsom säkerhet vid första auktionen aflemnats,
kan ju vara fullgod, ehuru köparen af någon anledning blifvit förhindrad
att i rätt tid anskaffa hela köpeskillingen, och den omständighet,
att en person vid första auktionen möjligen kan såsom säkerhet för sitt
inrop hafva aflemnat en mindre god inteckning, bör väl ej rimligen hindra
honom eller någon annan inropare att vid ny auktion såsom säkerhet använda
eu annan inteckning af i lag stadgad beskaffenhet.

Genom ett förbud härutinnan och stadgande, att kontanta penningar
ovilkorligen borde afiemnas, skulle för inteckningsegare i många fall omöjliggöras
eller åtminstone högeligen försvåras att genom inrop af fastigheten
bevaka sina intressen; och det synes utskottet vara långt angelägnare
att i detta fall tillförsäkra inteckningshafvarne lättnad i fråga om
vilkoren för deras intressens skyddande än att meddela föreskrifter mot

Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

enstaka efter all sannolikhet sällan förekommande försök att kringgå syftet
med lagens bestämmelser.

Med stöd af det anförda hemställer utskottet följaktligen,

att herr Forsells föreliggande motion icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 mars 1896.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Bih. till RiJcsd. Prof. 1896. 7 Sami. 30 Häft.