Lagutskottets Utlåtande N:o 52 (Utlåtande 1904:LU52 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

N:o 52.

Ank. till Riksd. kansli den 29 april 1904, kl. 2 e, m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om samäganderätt, till lag om ändrad
lydelse af 94 § skiftesstadgan samt till lag om ändrad
lydelse af 29 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning,
ägostyckning och jordafsöndring.

Genom proposition, n:o 86, af den 26 sistlidne februari, hvilken af
båda kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kung]. Maj:t, under
åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga

dels förslag till lag om samäganderätt, af den lydelse här nedan
angifves;

dels följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse af 94 § skiftesstadgan.

Härigenom förordnas, att 94 § skiftesstadgan skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Skall hemman eller hemmansdel, som undergått laga skifte, klyfvas,
då böra därvid samma grunder, som för ägoskiften i allmänhet i denna
liih. till Riksd. P/''ot. UJ04. 7 Barn/. 43 lläft. (A::o 52.) 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

stadga äro föreskrifna, iakttagas, dock att underställning till ägodelningsrätt
i fråga om skiftesantalet icke må äga rum, utan så är, att
skiftesmannen och gode männen anse nödigt tilldela någon delägare ett
större antal skiften, än hemmanet vid laga skiftet erhållit, och detta
antal därjämte öfverstiger det, som enligt 87 § högst tillåtes. Har
hemman eller hemmansdel, som hörer till ett större skifteslag, kommit
i fleres gemensamma ägo, och vill någon delägare, utan att söka laga
skifte å hela skifteslaget, erhålla sin ägolott i den mindre samfälligheten
från öfriga delägares utbruten, vare han därtill berättigad, dock
skall i fråga om vitsord till klyfning af hemmansdel gälla hvad därom
finnes särskildt stadgadt. Har utbrytningen blifvit af landtmätare efter
mätning och ägornas gradering verkställd, äge den med förrättningen
missnöjde att däruti hos ägodelningsrätten söka rättelse i den för andra
ägoskiften bestämda ordning; dock skall sådan hemmansklyfning ej
ligga i vägen för sedermera sökt laga skifte, och må förty någon fastställelse
därå af ägodelningsrätten icke meddelas.

År hemmansklyfning sökt och upplyses, att enligt domstols förordnande
de ägor, som ansökningen afser, skola för delägarnes samfällda
räkning utbjudas till försäljning, skall med klyfningen anstå, till
dess sig visat, huruvida försäljning kommer till stånd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1905.

dels ock följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse af 29 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning,

ägostyckning och jordafsöndring.

Härigenom förordnas, att 29 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning,
ägostyckning och jordafsöndring skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

1 mom. Hvad i denna lag är stadgadt om hemman skall med
den inskränkning, som här nedan sägs, gälla äfven om hemmansdel,
som genom hemmansklyfning eller ägostyckning tillkommit, så ock i
tillämpliga delar om hvarje under särskild^ nummer i iordeboken upptagen
lägenhet, som ej tillkommit genom afsöndring. Vid ägostyckning
å sådan lägenhet skall, i stället för att mantal åsättes hvarje lott,
bestämmas det inbördes förhållande, efter hvilket lotterna skola deltaga
i utgörandet af lägenhetens allmänna utskylder och besvär.

År hemmansdel eller lägenhet, som här afses, till läge och beskaffenhet
sådan, att den företrädesvis ägnar sig till byggnadstomt
eller består'' dess värde till hufvudsaklig del i vattenfall, fiske eller
annan dylik förmån, eller i byggnader, eller andra anläggningar, må
ej emot delägares bestridande klyfning äga rum, där den pröfvas lända
honom till förfång.

2 mom. I fråga om klyfning och afsöndring skall hvad som gäller
om lägenhet, som ej tillkommit genom afsöndring, jämväl tillämpas å
för alltid afsöndrad lägenhet; dock att från lägenhet, som sist är sagd,
ytterligare afsöndring för alltid må ske utan inskränkning till viss del
af ägovidden.

Denna lag skall lända till efterrättelse från och med den 1 januari
1905. Hvad här ofvan är föreskrifvet angående klyfning af afsöndrad
lägenhet skall, utan hinder af hvad 31 § af lagen om hemmansklyfning,
ägostyckning och jordafsönäring innehåller angående äldre lägenheter,
jämväl å dem äga tillämpning.

Ifrågavarande ''proposition är föranledd af Riksdagens skrifvelse till
Konungen den 19 april 1899, däri Riksdagen anhöll om utarbetande
af lag till reglerande af de rättsförhållanden, som uppkomma i följd
af samäganderätt till fast eller lös egendom.

Efter det i anledning af denna framställning förslag till lagbestämmelser
i ämnet utarbetats inom lagbyrån samt landtmäteristyrelsens
utlåtande infordrats öfver de delar af förslagen, som innefattade
ändringar i de för ägodelning gällande författningar eller i andra hän -

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

sender^ berörde förhållanden, som hade samband med skiftesväsendet,
undergingo förslagen grundlagsenlig granskning inom högsta domstolen.
Därvid framställdes emot desamma åtskilliga erinringar, hvilka föranledde
förslagens omarbetning i flera hänseenden, hvarefter beslöts
aflåtande till Riksdagen af nu förevarande proposition.

Da utskottet nu gar att afgifva utlåtande öfver de i propositionen
innefattade lagförslagen och därvid i första rummet har att yttra sig
öfver förslaget till lag om samäganderätt, vill utskottet till en början
fästa uppmärksamheten därå, att detsamma enligt den af Kungl Maj:t
ifrågasatta lydelsen icke skulle komma att äga tillämpning å lös egendom
af hvad slag som helst, utan allenast å sådan, som kan hänföras
under beteckningen lös sak, d. v. s. utgör ett fysiskt föremål. Alla
rättigheter af hvad art som helst, hvilka tillhöra flera gemensamt, skulle
alltså vara från den föreslagna lagens tillämpningsområde uteslutna.
Enligt utskottets uppfattning föreligger intet giltigt skäl för en så
stark begränsning. Visserligen torde betänkligheter möta mot att utsträcka
lagens tillämpning till alla rättigheter, som samfälldt tillhöra två
eller flera personer, men däremot torde utan olägenhet lagens bestämmelser
kunna vinna tillämpning å sådana bevis om rättigheter, som i
den allmänna rörelsen behandlas i likhet med lösa saker; och utskottet
liar af denna anledning funnit sig böra i förslagets 1 § vidtaga ändring,
åsyftande att med lös sak i nämnda hänseende likställa aktie, obligation
och skuldebref.

Hvad sedermera vidkommer det sätt, hvarpå samäganderättsförhållandena
af förslaget reglerats, har utskottet icke funnit något att erinra
emot bestämmelserna om rätt för delägare, som önskar upplösning af
samäganderätten, att påkalla den samfällda egendomens försäljning.
Genom den befogenhet, som. enligt förslaget tillkommer rätten, att
pröfva därom gjord framställning och sålunda, där synnerligen viktiga
skäl möta mot försäljning af samfälld egendom vid en viss tidpunkt,
icke meddela förordnande därom, och med de garantier, lagförslaget
i öfrigt innehåller, emot försäljning till pris, understigande den samfällda
egendomens verkliga värde, synes tillräcklig säkerhet vara beredd emot
obehörig användning af delägares upplösningsvitsord.

En synnerligen viktig uppgift för ifrågavarande lagstiftning är
naturligtvis att trygga den samfällda egendomens ändamålsenliga förvaltning.
under bestående egendomsgemenskap och förhindra, att i följd
af stridigheter därutinnan emellan delägande egendomen kommer att
ligga obrukad. Förslaget har i detta hänseende anvisat två särskilda
utvägar. Därest delägarne ej enas i viss fråga rörande förvaltningen,

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

skall det sålunda enligt förslaget tillkomma rätten att skilja emellan
delägarne och bestämma, huruvida åtgärden i fråga skall verkställas eller
ej; hvaremot, om stadigvarande oenighet angående förvaltningen visar
sig råda emellan delägarne, förvaltningen skall öfverlämnas till en af
rätten utsedd god man. Jämväl i annat afseende innebär lagförslaget
en åtskillnad emellan det fall, då oenigheten emellan delägarne är stadigvarande,
och det, då tvisten gäller allenast en viss förvaltningsåtgärd.

I förstnämnda händelse skall nämligen rättens beslut om förordnande
af god man gå i verkställighet utan hinder af förd klagan; i senare
fallet åter får åtgärd, som af rätten föreskrifves, ej vidtagas förr än
rättens beslut vunnit laga kraft. Detta sistnämnda förhållande är onekligen
ägnadt att högst väsentligt förringa nyttan af en hänvändelse till
rätten, då ju en delägare genom att anföra besvär skulle kunna under
en lång tid förhindra en för delägarne till äfventyr mycket behöflig och
fördelaktig förvaltningsåtgärds verkställande. För att förebygga denna
olägenhet har inom utskottet ifrågasatts meddelande af bestämmelse, att
jämväl rättens beslut om vidtagande af viss förvaltningsåtgärd finge
bringas till verkställighet, äfven om klagan däremot fördes. Utskottet
har emellertid funnit afsevärda betänkligheter häremot möta, särskildt
då den af rätten föreskrifna åtgärden är af större omfattning. De delägare,
som motsatt sig åtgärden, kunde därigenom komma att i väsentlig
mån kränkas i sitt intresse. Om t. ex. rätten på yrkande af en delägare
förordnade om verkställande af en ombyggnad af en fastighet,
och detta beslut bragtes i tillämpning, innan detsamma vunnit laga kraft,
skulle det ju blifva omöjligt för klagande delägare att härutinnan vinna
rättelse, äfven om beslutet vid pröfning i högre instans befunnes oriktigt.

Med hänsyn till ofvan angifna svårigheter har utskottet ansett
lämpligast, att bestämmelsen om rättens afgörande af viss förvaltningsfråga
ur förslaget utgår och att jämväl för det fall, att tvisten gäller
endast viss åtgärd, det medel tillitas, som för stadigvarande oenighet
emellan delägarne blifvit anvisadt, eller öfverlämnande af förvaltningen
till god man. Utskottet har i detta syfte ur förslaget uteslutit 3 §
samt vidtagit jämkning i 4 §:s ordalydelse.

Genom denna förändring skulle äfven vissa andra fördelar vinnas
än den, som nyss framhållits. Dels skulle domstolarna befrias från det
för dem måhända mindre lämpliga åliggandet att ingå i pröfning, af
förvaltningsåtgärder, som understundom kunde erfordra alldeles speciell
teknisk sakkunskap och där afgörandet borde bero på en praktiskt
affärsmässig beräkning af framtida möjligheter till vinst eller förlust.
Dels kunde saken af underrätten vida snabbare afdömas, då det enda

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

faktum rätten hade att fastställa vore, huruvida oenighet förelåge eller
ej. Skulle däremot afgöras vare sig huruvida en viss åtgärd borde
företagas eller huruvida »stadigvarande)) oenighet mellan delägare vore
rådande, kunde en ganska långvarig procedur uppstå, hvarigenom lagens
göda verkningar i vissa fall helt och hållet komme att eluderas. Och
någon olägenhet för delägarne synes ej kunna uppkomma däraf, att
förvaltningen sålunda skulle utan vidare omgång kunna uppdragas åt
en god man. Ty, så snart delägarne blifva ense, äga de ju rätt att
själfva återtaga förvaltningen.

I öfrigt har utskottet icke ansett sig böra föreslå någon saklig
ändring i förslaget till lag om samäganderätt. Utskottet har visserligen
icke förbisett, att bestämmelserna om forum i förslagets 19 §
kunna, då fråga är om löst gods, i åtskilliga fall bereda svårigheter
att få frågor om förvaltning eller försäljning af sådant gods pröfvade,
men å andra sidan mota svårigheter att i fråga om forum finna andra
föreskrifter, som i alla afseenden äro tillfredsställande. Hvad exempelvis
angår den nära till hands liggande utvägen att förlägga behandlingen
af ifrågavarande ärenden till någon af delägarnes personliga
forum, skulle, där delägarne äro många, härigenom kunna förorsakas, att
frågor angående en och samma egendom komme att anhängiggöras vid
flera olika domstolar. För öfrigt må uppmärksammas, att de af Kungl.
Maj:t föreslagna bestämmelserna om forum synnerligen väl lämpa sig
i fråga om fast egendom och att reglering af samäganderättsförhållandena
till dylik egendom, hvilka utan fråga äro de vanligast förekommande,
är af ojämförligt mycket större betydelse än hvad lös egendom
angår.

I formellt afseende har utskottet vidtagit några smärre jämkningar
i förslaget. Desamma torde i allmänhet ej tarfva särskild förklaring;
endast beträffande det föreslagna tillägget till 20 § anser sig utskottet
böra nämna, att detsamma tillkommit för att förebygga den missuppfattningen,
att de allmänna bestämmelserna om villkoren för förmyndares
rätt att sälja omyndigs fasta egendom skulle i fråga om försäljning af
samfälld fast egendom, hvari omyndig äger del, tillämpas jämte de i nu
föreliggande förslag meddelade föreskrifter därutinnan.

Mot förslagen till lagar om ändrad lydelse af 94 § skiftesstadgan
och 29 § af lagen om hemmansklyfning m. m. har utskottet icke funnit
något att erinra.

Under åberopande af det anförda får utskottet alltså hemställa:

Do) att Riksdagen, under förklarande, att det i
propositionen innefattade förslag till lag om sam -

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

äganderätt icke kan i oförändradt skick bifallas, ville
i anledning af propositionen för sin del antaga följande -

Lag

om samäganderätt.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Härigenom förordnas som följer:

i §•

Åro två eller flera samfälldt
ägare af fastighet eller lös sak,
tillkomme enhvar af dem viss lott
i godset. Lotterna vare för lika
räknade, där ej annat förhållande
kan visas.

2 §•

Samfälldt gods må af delägarne
nyttjas efter ty de kunna sämjas.
För förfogande öfver godset i dess
helhet eller för vidtagande af åtgärd
i godsets förvaltning erfordras
samtliga delägares samtycke; dock
må åtgärd, som för godsets bevarande
tarfvas och ej tål uppskof,
utan hinder däraf att någon delägare
i följd af sjukdom, frånvaro
eller annan orsak är ur stånd att
i åtgärden deltaga, af öfriga delägare
vidtagas.

i §■

Åro två eller flera samfälldt
ägare af fastighet eller lös sak,
eller tillhör aktie, obligation eller
skuldebref två eller flera samfälldt,
tillkomme enhvar af dem viss lott
i godset. Lotterna vare för lika
räknade, där ej annat förhållande
kan visas.

2 §•

För förfogande öfver det samfällda
godset i dess helhet eller
för vidtagande af åtgärd i godsets
förvaltning erfordras samtliga delägares
samtycke; dock må åtgärd,
som för godsets bevarande tarfvas
och ej tål uppskof, utan hinder
däraf att någon delägare i följd
af sjukdom, frånvaro eller annan
orsak är ur stånd att i åtgärden
deltaga, af öfriga delägare vidtagas.

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

3 §.

Kunna ej delägarne enas i viss
fråga, som angår godsets förvaltning
eller nyttjande, äge på ansökan af
delägare rätten efter omständigheterna
skilja dem emellan. Finner rätten
åtgärd i förvaltningen höra vidtagas,
uppdrage rätten åt delägare eller
annan att i egenskap af god man
åtgärden utföra.

4 §.

Yppas mellan delägarne stadigvarande
oenighet rörande godsets
förvaltning eller nyttjande, äge på
ansökan af delägare rätten förordna,
att godset under viss tid
skall omhänderhafvas af god man,
som af rätten utses. Till god man
må och delägare förordnas.

5 §.

Den, som enligt 4 § blifvit
utsedd till god man, åligger att
godset till delägarnes samfällda
bästa förvalta. Vill han godset
bortlega, äge makt därtill, dock ej
för längre tid än förordnandet afser
eller, där fråga är om fast
egendom, till den fardag, som infaller
näst efter det sagda tid gått
till ända.

Behållen afkastning af godset
varde af gode mannen för hvarje
år mellan ägarne fördelad.

3 §.

Kunna delägarne ej enas rörande
godsets förvaltning eller nyttjande,
äge på ansökan af delägare rätten
förordna, att godset under viss tid
skall omhänderhafvas af god man,
som af rätten utses. Till god man
må ock delägare förordnas.

4 §.

Den, som enligt 3 § blifvit
utsedd till god man, åligger att
godset till delägarnes samfällda
bästa förvalta. Vill han godset
bortlega, äge makt därtill, dock ej
för längre tid än förordnandet afser
eller, där fråga är om fast
egendom, till den fardag, som infaller
näst efter det sagda tid gått
till ända.

Behållen afkastning af godset
varde af gode mannen för hvarje
år mellan ägarne fördelad.

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

0 §. 5 §.

Varda före utgången af den tid, gode mannens förordnande afser,
delägarne ense att återtaga förvaltningen af godset, och. göra de därom
anmälan hos rätten, eller varder hos rätten upplyst, att godset blifvit
för gemensam räkning försåldt eller att någon delägare löst de andre
ut eller att gemenskapen annorledes upphört, varde gode mannen af
rätten entledigad.

Enhvar delägare i samfälldt
gods äge, där ej annorledes är
mellan honom och öfriga delägare
aftaladt, hos rätten söka, att godset
för gemensam räkning utbjudes till
försäljning å offentlig auktion; dock
må förordnande om utbjudande ej
meddelas, där annan delägare visar
synnerliga skäl för anstånd.

(> §.

Enhvar delägare i samfälldt
gods, hvarom i 1 § sägs, äge, där
ej annorledes är mellan honom och
öfriga delägare aftaladt, hos rätten
söka, att godset för gemensam räkning
utbjudes till försäljning å
offentlig auktion; dock må förordnande
om utbjudande ej meddelas,
där annan delägare visar synnerliga
skäl för anstånd. ..

8 §.

År samfälld fastighet sådan, att
tillämpning af föreskrifterna om
hemmansklyfning kan ifrågakomma,
och har delägare i fastigheten väckt
fråga om fastighetens försäljning;
vill annan delägare att gemenskapen
skall upplösas genom klyfning,
gifve det till känna, innan ansökningen
varder af första domstol
afgjord. Upplyses, att klyfning
blifvit i laga ordning sökt, läte
rätten frågan om försäljning hvila,
till dess sig visat, huruvida på den
ansökan klyfning kommer till stånd;

Bill. till Itiksd. Prot, 1504. 7 Sami.

7 §.

År samfälld fastighet sådan, att
tillämpning af föreskrifterna om
hemmansklyfning kan ifrågakomma,
och har delägare i fastigheten gjort
ansökan om fastighetens försäljning;
vill annan delägare att gemenskapen
skall upplösas genom klyfning,
gifve det till känna, innan ansökningen
varder af första domstol
afgjord. Upplyses, att klyfning
blifvit i laga ordning sökt, läte
rätten frågan om försäljning hvila,
till dess sig visat, huruvida på den
ansökan klyfning kommer till stånd;
43 Höft. *

Lagutsicottets Utlåtande N:o 52.

Kungl. Maj:ts förslag:

är ej ansökan om klyfning gjord,
gifve rätten nödig tid därtill. Kommer
någon i högre rätt och visar,
att klyfning blifvit sökt, må fastigheten
ändock gå till försäljning,
ehvad klyfningen kommer till stånd
eller icke.

Utskottets förslag:

9 §• S

För ord Aar rätten, att gods skall utbjudas till försäljning å offentlig
auktion, nämne rätten en god man att ombesörja auktionen och fördela
köpeskillingen samt, där fråga är om fastighet, utfärda köpebref.

10 §• 9

I sammanhang med förordnande om offentlig auktion bestämme
rätten ock, där sådant af någon delägare yrkas, ett pris, hvarunder
godset ej må försäljas. År fråga om försäljning af fastighet, däri
omyndig har del, skall sådant pris utsättas, ändå att yrkande därom ej
framställes.

I öfrigt varde försäljningsvillkoren bestämda af gode mannen.

11 §• 10 §.

Auktion, hvarom i denna lag är fråga, skall, efter det laga kraft
åkommit rättens beslut om auktionen, hållas så snart ske kan; dock att,
där någon delägare är i konkurstillstånd försatt, gode mannen ej äger
makt att godset försälja, så länge sagde delägares lott tillhör konkursboet.

12 §.

11 §•

Gode mannen drage försorg, att försäljningsvillkoren äfvensom tid
och ort för auktionen varda på lämpligt sätt kungjorda.

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

Kungl. Maj:ts förslag:

13 g.

Åro samtlige delägare vid auktionen
tillstädes och varda de öfverens
om antagande eller förkastande
af anbud, som å auktionen
göres, skall vid deras beslut bero;
dock att, där fråga är om fastighet,
hvari omyndig har del, försäljning
ej må ske, utan den omyndiges
andel varder betald efter det
enligt 10 § utsatta pris.

Varda delägarne ej ense, efter
ty nyss är sagdt, gälle högsta anbudet
såsom antaget, där det ej
understiger pris, som enligt 10 §
må vara utsatt. År lott i samfälld
fastighet särskildt intecknad, och
uppgår den på sådan lott belöpande
andel i den bjudna köpeskillingen
icke till beloppet af den
gäld, för hvilken lotten på grund
af inteckning häftar, må ej anbudet
antagas, med mindre ägare af
öfriga lotter det medgifva.

Utskottets förslag:

12 §.

Varda delägarne ej ense, efter
ty nyss är sagdt, gälle högsta anbudet
såsom antaget, där det ej
understiger pris, som enligt 9 §
må vara utsatt. År lott i samfälld
fastighet särskildt intecknad, och
uppgår den på sådan lott belöpande
andel i den bjudna köpeskillingen
icke till beloppet af den
gäld, för hvilken lotten på grund
af inteckning häftar, må ej anbudet
antagas, med mindre ägare af
öfriga lotter det medgifva.

g. 13 g.

Hafva, efter det förordnande om auktion meddelats, delägarne träffat
öfverenskommelse om auktionens inställande, gifve de gode mannen det
till känna; och vare, där det skett, förordnandet förfallet.

Lag samma vare, där auktion ej leder till godsets försäljning.

15 g. 14 g.

Hvad i 18 kap. handelsbalken är för syssloman stadgadt i fråga
om ansvarighet och redovisning, så ock om arfvode och ersättning för
kostnader, skall gälla äfven för god man, som i denna lag afses.

12 Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

Kung!. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

16 §. 15 §.

Kostnad, som enligt denna lag gjorts för förvaltning af samfälldt
gods eller för auktion, skola samtlige delägare vidkännas, enhvar i förhållande
till sin lott.

17 §. 16 §.

Ej må någon till god man förordnas, utan att han därtill samtyckt.
Vill den, som är till god man förordnad, befattningen frånträda och

gitter han visa skälig orsak; varde
af delägare äge ock rätten entledig

§•

Beslut om förordnande eller
entledigande af god man, som i
4 § sägs, gånge utan hinder af förd
klagan i verkställighet.

År god man förordnad att ombesörja
auktion, hvarom i denna
lag är fråga, och har rättens beslut
om auktionen vunnit laga kraft,
träde gode mannen till sin befattning
utan hinder däraf, att klagan
föres öfver det beslut, hvarigenom
han förordnats. Föres klagan öfver
beslut, hvarigenom rätten entledigat
god man, som sist är nämnd, gånge
beslutet icke dess mindre i verkställighet.

19 §.

Laga domstol i fråga, som afses
i 3, 4 eller 7 §, vare, ehvad frågan
rörer löst eller fast gods, allmän
underrätt i den ort, där godset finnes.

af rätten entledigad. På ansökan
god man, när skäl därtill äro.

Beslut om förordnande eller
entledigande af god man, som i
3 § sägs, gånge utan hinder af förd
klagan i verkställighet.

År god man förordnad att ombesörja
auktion, hvarom i denna
lag är fråga, och har rättens beslut
om auktionen vunnit laga kraft,
träde gode mannen till sin befattning
utan hinder däraf, att klagan
föres öfver det beslut, hvarigenom
lian förordnats. Föres klagan öfver
beslut, hvarigenom rätten entledigat
god man, som sist är nämnd, gånge
beslutet icke dess mindre i verkställighet.

18 §.

Laga domstol i fråga, som afses
i 3 eller G §, vare, ehvad frågan
rörer löst eller fast gods, allmän
underrätt i den ort, där godset finnes.

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

Kungl. Maj:ts förslag:

Domstol, hos hvilken gjorts ansökan,
som föranledt god mans tillsättande,
tillkomme ock att upptaga
fråga om gode mannens entledigande
och om förordnande af annan
i hans ställe.

20 §.

Hvad i denna lag finnes stadgadt
äge ej tillämpning i fråga om
ägor, som vid skifte af jord blifvit
undantagna för delägarnes allmänna
behof eller eljest äro samfällda för
flera fastigheter, de där till någon
del hafva sina ägor genom skifte
eller eljest åtskilda; ej heller vare
i något fall lagens föreskrifter tilllämpliga
i afseende å oskift fiskevatten.

Beträffande egendomsgemenskap
mellan äkta makar eller delägare
i oskift dödsbo eller dem,
som äro i bolag samman eller äro
redare i samma fartyg eller deltaga
i samma grufrörelse, gälle hvad
därom är särskildt stadgadt.

Utskottets förslag:

Domstol, hos hvilken gjorts ansökan,
som föranledt god mans tillsättande,
tillkomme ock att upptaga
fråga om gode mannens entledigande
och om förordnande af annan
i hans ställe.

19 §•

Hvad i 22 kap. 3 § ärfdabalken
och 4 kap. 8 § jordabalken
stadgas skall ej äga tillämpning i
fråga om försäljning enligt denna
lag af samfälld fast egendom, hvari
omyndig äger del.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1905.

Bill. till Likså. Prof. 1304. 7 Sami. 43 lläft.

14 Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

2:o) att det i propositionen framlagda förslag till
lag om ändrad lydelse af 94 § skiftesstadgan måtte
af Riksdagen antagas; samt

3:o) att jämväl det i propositionen innefattade
förslag till lag om ändrad lydelse af 29 § i lagen
den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning
och jordafsöndring måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 29 april 1904.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herrar Zetterstrand och Lindhagen hafva begärt få antecknadt, att
de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1904.