Lagutskottets Utlåtande N:o 52 (Utlåtande 1902:LU52 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

N:o 52.

Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1902, kl. 7 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts proposition med förslag
till ändring af vissa §§ i lagen den 24 maj 1895 angående
anskaffande af hästar och fordon för krigsmaktens
ställande på krigsfot.

Genom proposition, n:o 80, af den 28 sistlidne februari, hvilken
blifvit af båda kamrarna till lagutskottet bänvisad, bar Kongl. Maj:t
under åberopande af propositionen bilagdt protokoll öfver landtförsvarsärenden
föreslagit Riksdagen att antaga bär nedan införda förslag till
ändrad lydelse af 2—6 §§ i lagen den 24 maj 1895 angående anskaffande
af hästar och fordon för krigsmaktens ställande på krigsfot.

Rörande innehållet i de föreslagna lagändringarna och det syfte,
som med desamma vore afsedt att vinna, bar vederbörande departementschef
vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t i hufvudsak anfört
följande:

»Jemlikt föreskrifterna i § 2 och § 7 mom. 3 uti lagen den 24
maj 1895 angående anskaffande af hästar och fordon för krigsmaktens
ställande på krigsfot skall under innevarande år ny fördelning verkställas
på vederbörande kommuner af det antal hästar och fordon, som erforBih.
till Riksd. Prof. 1902. 7 Sami. 43 Raft. (N:o 52.) 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

dras vid mobilisering. Med anledning häraf har chefen för generalstaben
uti underdånig skrifvelse den 12 december 1901 velat fästa Eders Kongl.
Maj.ts uppmärksamhet derpå, att för uppgörandet och fastställandet af
en sådan fördelning på det sätt, att mobiliseringens kraf derigenom
komme att tillgodoses, vore erforderligt, att nämnda lag i vissa delar
underginge ändringar.

Dessa påkallades först och främst deraf att, sedan genom den nya
härordningen mobiliseringsbehofvet af utskrifna hästar komme att ökas
med omkring 50 %, hästarne måste inom vissa trakter uttagas i proportionsvis
större antal än inom riket i allmänhet, om icke mobiliseringen
i sin helhet skulle fördröjas af de utskrifna hästarnes försenade inställande
å vederbörliga mobiliseringsorter. Vidare hade såväl af den inom generalstaben
verkstälda granskningen af Eders Ilongl. Maj:ts befallningshafvandes
mobiliseringskandlingar, som ock genom de år 1900 verkstälda
mönstringarna af hästar och fordon för utrönande af härens ltrigsberedskap,
vigtiga erfarenhetsrön uti dessa angelägenheter blifvit gjorda
och på grund deraf nya synpunkter framträdt rörande deras ändamålsenliga
ordnande. Slutligen hade, till följd af att enligt nya värnpligtslagens
bestämmelser beväringen kunde inkallas och samlas icke oväsentligt
hastigare än förr, det blifvit nödvändigt att, om denna fördel icke skulle
göras om intet, tillhandahållandet af utskrifna hästar skedde snabbare
än hvad under närvarande förhållande läte sig göra.

Chefen för generalstaben hade på grund af dessa skäl i sin ofvannämnda
skrifvelse framstäf förslag till vissa ändringar i §§ 2—6 af
ifrågavarande lag; och anhåller jag att vid föredragningen häraf få,
särskilda från hvarandra, redogöra för de ändringsförslag, Indika rörande
hvar och en af dessa §§ blifvit framstälda.

§ 2.

Enligt 1897 års mobiliseringsplaner utgjorde behofvet af utskrifna
hästar på fastlandet omkring 25,500 förutom de hästar, som erfordrades
till reservhästdepoterna och hvilkas antal beräknades till omkring 3,000
för en hvar af de sex arméfördelningarne eller till sammanlagdt 18,000.
Samtidigt uppgick antalet hästar öfver tre års ålder på fastlandet till i
rundt tal 423,800, och med hänsyn till förhållandet mellan detta antal
och totalbehofvet vid mobilisering, 43,500 hästar, bestämdes uttagningen
af utskrifna hästar skola utgöra 10 % af den till förfogande varande
hästtillgången.

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

Med genomförandet af 1901 års härordning — anför chefen för
generalstaben — körnare behofvet af utskrifna hästar på fastlandet att
vid mobilisering uppgå till omkring 41,000. Lades härtill det antal
hästar, hvilket erfordrades såsom reserv och kunde beräknas till omkring
3,500 för hvarje arméfördelning eller sammanlagdt till 21,000
hästar, uppginge hela mobiliseringsbehofvet till omkring 62,000 hästar.
Detta antal utgjorde drygt 14 % af tillgången på fastlandet af hästar
öfver 3 års ålder, ty enligt senaste uppgifter vore dessas antal för närvarande
omkring 438,800.

Under förutsättning emellertid att uttagningen af hästar vid mobilisering
ökades från 10 till 14 ä 15 %, eller från en tiondedel till omkring
en sjundedel, skulle dock icke behofvet af hästar kunna för vissa truppförband
fyllas med erforderlig skyndsamhet. Detta gälde i främsta
rummet de truppförband, som vore förlagda i Stockholms stad och närmast
angränsande län: Stockholms, Upsala och Södermanlands. För

dessa truppförband utgjorde mobiliseringsbehofvet i första hand omkring
9,400 hästar, under det att tillgången på hästar öfver 3 års ålder inom
motsvarande områden enligt de senaste, för år 1899 inhemtade uppgifter
uppginge till i rundt tal 60,800. Härifrån måste dock frånräknas
de hästar, som funnes på öarne i Stockholms, Uplands och Södermanlands
skärgårdar, äfvensom hästarne i vestligaste delen af Södermanlands län,
hvadan man uti de hästutskrifningsområden, som lämpligen kunde och
borde afses för ifrågavarande truppförband icke kunde påräkna större
tillgång af hästar öfver 3 år än omkring 52,500. I förhållande till detta
antal utgjorde således mobiliseringsbehofvet 18—19 %.

Då det icke, utan att fördröja mobiliseringen eller utan att ingripa
uti eller rubba andra truppförbands lämpligen belägna hästutskrifningsområden,
vore möjligt att utvidga de områden, som borde afses för ineranäinnda
i Stockholm och dess omnejd förlagda truppförband, och då
man icke kunde påräkna, att jernvägarne vid mobiliseringstillfälle i
någon mera afsevärd mån kunde transportera utskrifna hästar, syntes
denna vigtiga fråga angående uttagning af hästar för härens ställande
på krigsfot icke kunna lösas på annat sätt än genom tillämpning af
en olika uttagningsprocent i olika delar af riket, det ville med andra
ord säga, att Konungen skulle tillerkännas rätt att, der så uti särskildt
fall pröfvades erforderligt, bestämma en starkare uttagning af hästar, än
den i allmänhet för riket gällande.

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

De af chefen för generalstaben anförda skäl för eu ändring af
lagen i nämnda syfte synas mig i allo giltiga. Det skulle allenast kunna
ifrågasättas, om icke, såsom arméförvaltningen uti sitt öfver generalstabschefens
förslag den 17 nästlidne januari afgifna underdåniga utlåtande
föreslagit, en viss gräns för uttagningen borde bestämmas, så att eu
kommun icke under några omständigheter kunde åläggas att utlemna
hästar till större antal, än viss i lagen angifven procent af hela hästantalet
inom kommunen. Då det emellertid under krigstillstånd undantagsvis
torde kunna inträffa, att utskrifning af hästar inom en ort måste
ske utan hänsyn till annat än främjande på ändamålsenligaste sätt af
landets försvar, torde sådan begränsning icke böra stadgas, helst någon
ekonomisk förlust ej under några förhållanden drabbar hästegarna, hvilka
enligt § 6 af ifrågavarande lag skola utbekomma ersättning med hästarnes
fulla värde.

Jag vill i detta sammanhang erinra derom, att, under det att i
vårt land den normala hästuttagningen icke kommer att uppgå till mer
än 14—15 % af hela hästantalet, den norska kästutskrifningslagen af år
1896 medgaf en uttagning af 20% och att under nästlidet år denna utskrifningsprocent
fördubblades, så att numera en hästutskrifning af 40 o/0
derstädes är tillåten.

. § 3.

Beträffande denna § anför chefen för generalstaben, att vid de
mönstringar med hästar och fordon, som med Riksdagens medgifvande
år 1900 egde rum för utrönande af härens krigsberedskap, en del af
det utskrifna antalet hästar uteblifvit. Af de hästar, som instälts, hade
åtskilliga varit obrukbara dels till följd af deras olämpliga beskaffenhet
i allmänhet, och dels till följd af tillfälliga fel och åkommor. Sannolikt
komme ett dylikt förhållande att upprepas vid en verklig mobilisering.
Visserligen stadgades i § 5 mom. 3 af förevarande lag: »Blifva hästar
kasserade, eller hafva hästar, som enligt § 4 uttagits, icke blifvit vid
mönstringstillfället instälda, och aflemnas ej genast i deras ställe af
kommunen andra hästar, som kunna godkännas, eger mönstringskommissionen
låta, med biträde af kronobetjeningen, inom kommunen uttaga
eller, der uttagna hästar icke blifvit instälda, i stället inköpa det bristande
antalet hästar.» Men tillämpandet af nu anförda föreskrift skulle

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

helt visst valla både besvär och tidsutdrägt, särskildt i fråga om kommuner,
som vore jemförelsevis aflägset belägna från vederbörligt mönstringsställe.
Vid de år 1900 företagna mönstringarna hade äfven inom
flere kommuner de s. k. femmannanämnderna af eget initiativ uttagit
och instält ett antal hästar i reserv. Detta förfaringssätt syntes lämpligt
äfven vid verklig mobilisering för att betrygga den då erforderliga hästuttagningen.

Jemväl denna generalstabschefens åsigt delar jag till fullo. Eu
bestämmelse om skyldighet för kommun att inställa ett visst i mobiliseringsplanerna
särskildt angifvet antal hästar i reserv utöfver det, som
enligt § 2 belöper på kommunen, är egnad att betrygga resultatet af
hästutskrifningen, och den olägenhet för hästegarne, som vållas åt skyldigheten
att å mönstringsstället inställa ett större antal hästar än som
erfordras och kan mottagas, torde uppvägas af den ersättning för inställelsen,
som, enligt hvad jag nedan ärnar föreslå, bör stadgas i lagens
§ 6.

§ 4.

I fråga om § 4 yttrar chefen för generalstaben, att enligt dess
nuvarande lydelse uttagningsnämnderna icke vore skyldiga sammanträda
eller bestämma uttagandet af de hästar, som vid krigsmaktens ställande
på krigsfot skulle tillhandahållas af kommunerna, förrän vid mobiliseringstillfälle.
Nämndens medlemmar komme sålunda i regeln icke att
under fredstid sätta sig in i sina åligganden, uttagningen vid rnobiliseringstillfälle
komme derför att gå jemförelsevis långsamt, urvalet af
hästar kunde ej ske med erforderlig omsorg och bördan blefve säkerligen
ganska ojemt fördelad. Dessa olägenheter kunde endast afkjelpas
genom ett stadgande af innehåll, att uttagningen skulle vara förberedd
redan i fredstid, och att sådana åtgärder skulle vara på förhand vidtagna,
att vid mobilisering endast återstode att granska och fullständiga
för ändamålet upprättade förteckningar angående hästuttagningen,
samt att påbjuda hästegarne att på angifven tid och ort inställa de till
uttagning afsedda hästarne och fordonen. Med de täta förändringar,
som, särskildt i vissa landsdelar, egde rum i hästuppsättningarne, borde

''J Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

ifrågavarande förteckningar i sin kelhet granskas och för vederbörande
kungöras åtminstone en gång om året.

liån vissa håll, särskildt från de trakter, der hästuppfödning idkas
i större utsträckning, hade vid kästmönstringarne år 1900 den meningen
uttalats, att sommaren vore den rätta tiden för ifrågavarande förberedande
hästuttagning, emedan flertalet betäckningar af ston skedde på
våren och man sålunda skulle kunna undantaga drägtiga ston. Då emellertid
fördelningen på kommunerna af uttagna hästar och fordon liksom
öfriga mobiliseringsföreskrifter gälde för kalenderår, kunde förteckningarne
öfver hästarne knappast uppgöras vid någon annan tidpunkt
än strax före årsskiftet. Det sade sig emellertid sjelf!, att genom nu
berörda förberedande åtgärder för kästuttagningen icke någon inskränkning
finge ske i hästegarnes rätt att afyttra, förflytta eller låta betäcka
å sådan förteckning upptagen häst, men borde doclt i sådant fall anmälan
göras hos nämnden.

Hvad nämndens sammansättning anginge, borde, för att uttagningen
skulle kunna ske med erforderlig sakkunskap, åtminstone en af
ledamöterna om möjligt vara förtrogen med hästuppfödning eller landthushållning.
Men a andra sidan borde i nämnden icke inväljas personer,
hvilka innehade fast anställning vid krigsmakten eller innehaft dylik
anställning och fortfarande vore krigstjenstskyldiga eller tillhörde ''beväringens
första uppbåd, emedan dessa personer vid krigsutbrott omedelbart
toges i anspråk för krigsmaktens räkning. I betraktande emellertid
af den stora betydelse för armén, som en på sakkunskap grundad hästuttagning
inom kommunerna egde, borde dock arméfördelningschef ega rätt
att medgifva undantag från tillämpningen af ett stadgande af nyss antydt
innehåll beträffande sammansättningen af nämnderna uti sådana kommuner,
der i annat fall ingen sakkunnig ledamot i nämnden stode att erhålla!

Den nuvarande bestämmelsen i § 4 mom. 2, att hästar af synnerligen
högt värde vid valet skulle förbigås, syntes böra uteslutas, emedan
det vid de förut omnämnda mönstringarna af hästar och fordon år 1900
ådagalades, att vederbörande inom flera kommuner ansåge, att flertalet
hästar, Indika lämpade sig för krigstjenst, särskildt såsom ridhästar,
egde synnerligen högt värde och sålunda hvarken uttoge eller instälde
dessa utan i stället hästar af mindre lämplig eller olämplig beskaffenhet,
ett förhållande, som vid verklig mobilisering skulle haft eu mycket menlig
inverkan på vederbörande truppslags tjenstbarhet.

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

Mot chefens för generalstaben förslag i denna punkt har jag intet

att erinra.

Chefen för generalstaben bär vidare föreslagit, att i § 5 mom. 1
måtte, i fråga om de uttagna hästarnes beskaffenhet, tilläggas, att de
böra vara af godt hull, hvarjemte, för att öka möjligheten att uttaga
lämpliga hästar, åldersgränsen för häst, som uttoges till draghäst, borde
höjas från 15 till 16 år samt för häst, som uttoges såsom ridhäst, ifrån
10 till 12 år.

Yid de ofvan omförmälda hästmönstringarne år 1900 hade det
visat sig nödvändigt — anför generalstabschefen vidare — att anskaffa
ett skrifbiträde åt veterinären, alldenstund såväl omfattningen som beskaffenheten
af dennes göromål icke medgåfve honom att föra de anteckningar,
som han vid förrättandet af sina åligganden måste göra. Med
hänsyn till detta behof borde föreskrift om förordnande af sådant biträde
införas i mom. 2.

Derjemte vore bestämmelse erforderlig för det fall, hvilket inträffade
under nämnda hästmönstringar, att nämnden helt och hållet uraktläte
att uttaga det bestämda antalet hästar.

Slutligen borde i mom. 4 göras tre smärre ändringar, afseende
den ena, att med grimma borde följa grimskaft, den andra, att ryktdon
skulle medfölja hvarje häst, och den tredje, att det täcke, som skulle
medfölja uttagen häst, äfven finge vara af nöthår. T vissa trakter användes
nemligen icke hästtäcken af ylle.

Till hvad chefen för generalstaben i fråga om § 5 sålunda föreslagit
bär jag icke annat att tillägga, än att, med hänsyn till den af
honom påpekade möjligheten att nämnden helt och hållet uraktlåter sin
skyldighet att uttaga hästar, § 5 mom. 3 bör erhålla en i så måtto förändrad
lydelse, att äfven i dylikt fall mönstringskommissionen erhåller
rättighet att genom kronobetjeningen inköpa det bristande antalet hästar,
med skyldighet för kommunen att i sådan händelse ersätta staten det

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

belopp, hvarmed de sålunda anskaffade hästarnes inköpspris kan komma
att öfverstiga medelpriset för de hästar, som i närgränsande kommun
uttagits, mot godtgörelse af nämnden, som genom försummelse att fullgöra
stadgade föreskrifter vållat kommunen utgift.

§ 6.

Uti denna § har chefen för generalstaben icke ifrågasatt annan
ändring, än att, med hänsyn till det föreslagna stadgandet i § 3 mom. 1,
härstädes bör stadgas om ersättning för inställelse på mönstringsstället
af de, enligt faststäld mobiliseringsplan, i reserv medförda hästar.

I sammanhang med denna proposition har utskottet till behandling
förehaft eu med anledning af propositionen utaf herr G. Björlin inom
Första Kammaren väckt, till behandling af utskottet äfvenledes hänvisad
motion, n:o 42, hvari föreslagits, att Riksdagen måtte för sin del besluta,
att till 5 § 1 mom. i nämnda lag skall fogas en bestämmelse af följande
lydelse:

»Skulle den i 4 § omförmälda nämnd finna, att inom en kommun
ej äro att tillgå hästar af ofvan angifna storlek och beskaffenhet till det
antal, som det åligger kommunen att tillhandahålla, må det föreskrifna
antalet hästar för denna kommun fyllas med sådana af mindre storlek
än 1,38 meters höjd bakom sadeln, derest de i andra afseenden äro af
den beskaffenhet, att de enligt bestämmelserna i detta moment äro användbara
och kunna godkännas.»

De ändringsförslag, som i förevarande proposition innefattas, hafva
synts utskottet böra i hufvudsak vinna Riksdagens godkännande. Desamma
utgöra en vidare utveckling af bestämmelser, som redan äro an -

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

tågna, och de ökade förpligtelse!-, som genom bifall till propositionen
skulle åläggas, torde vid det förhållande, att de anses behöfliga för att
det vigtiga mobiliseringsarbetet måtte kunna försiggå med nödig ordning
och skyndsamhet, icke böra ingifva några betänkligheter. De bördor,
som äro oskiljaktigt förenade med krig, underlättas ock utan tvifvel i
väsentlig mån derigenom, att såvidt möjligt en lagbunden ordning skapas
för de uppoffringar, som vid dylika tillfällen måste kräfvas af landets
befolkning.

Detaljbestämmelserna i förslaget hafva emellertid gifvit utskottet
anledning till några erinringar.

Utskottet finner det sålunda visserligen vara lämpligt, att, såsom
i 4 § föreslås, den hästuttagning, som kan antagas vid krig blifva erforderlig,
redan i fredstid förberedes genom upprättande af förteckningar till
ledning för den blifvande uttagningen, men utskottet har förestält sig,
att det för ändamålet med dessa förteckningar vore tillfyllestgörande, om
i desamma upptoges de hästegare, hvilka det skall åligga att aflemna
hästar, äfvensom antalet af de hästar, hvarje hästegare skall tillhandahålla.
Att, såsom propositionen torde innebära, förteckningen jemväl
skulle innehålla specificerad uppgift å hästarne med angifvande af de
kännetecken, hvilka kunde anses erforderliga för att skilja dem från
hvarandra, synes utskottet föranleda till större vidlyftighet, än som torde
vara af nöden. Derest förteckningens innehåll sålunda begränsas, lärer
det vara mindre behöfligt att ålägga hästegare skyldighet att anmäla,
derest han föryttrar, förflyttar eller låter betäcka häst, som varit afsedd
att inställas.

Förslagets bestämmelser synas vidare vara så till vida ofullstän
diga, som hänsyn icke torde hafva tagits till den möjligheten, att, då
mobilisering skedde, inom eu kommun icke vore att tillgå föreskrifvet
antal hästar af den storlek, som i 5 § 1 mom. angifves. Denna bristfällighet,
hvilken förefinnes redan i gällande lag, blir af större betydelse,
då antalet af de hästar, som vid mobilisering komma att tagas i
anspråk, genom den nya härordningen väsentligt förökats. Det torde väl
få anses gifvet och äfven framgå af andra bestämmelser i lagen, att en
kommuns skyldigheter i nämnda hänseende alltid äro fullgjorda derigenom,
att kommunen tillhandahåller vederbörligt antal hästar af den beskaffenhet,
som inom kommunen är att tillgå, så att någon förpligtelse att från
annat håll anskaffa hästar af föreskrifven storlek, om sådana till fulla anBih.
till Biksd. Prat. 1902. 7 Sami. 43 Häft. 2

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

talet inom kommunen ej finnas, eller att gälda större eller mindre del
af kostnaden för anskaffande af sådana hästar under inga förhållanden
kan åligga kommunen. Ett uttryckligt stadgande härom torde emellertid
vara erforderligt, och utskottet har derför funnit sig höra biträda det förslag
härutinnan, som innehålles i herr Björlins ofvanberörda motion.
Vitsord derom, att hästar af sådan storlek icke finnas inom kommunen,
synes, såsom denna motion äfven innebär, böra tillerkännas den nämnd,
som har att inom kommunen uttaga hästar.

Den i 5 § 1 mom. beträffande de uttagna hästar nes beskaffenhet
föreslagna tilläggsbestämmelsen, att de skola vara »vid godt hull», synes
utskottet till sin innebörd vara sväfvande och icke lemna någon säker
ledning för bedömande af en hästs användbarhet, hvarför denna bestämmelse
torde kunna utgå.

Förutom drägtiga ston torde äfven sådana, som hafva föl under
fyra månaders ålder, böra vara undantagna från utskrifning, i hvilket afseende
utskottet derför ansett sig böra ifrågasätta eu bestämmelse.

Enligt hvad i 2 mom. af sistnämnda paragraf föreslås, skulle mönstringskommissionen
bland annat hafva till sitt förfogande ett af Konungens
befallningshafvande förordnadt skrifbiträde, hvilket, såsom departementschefen
anfört, skulle hafva till åliggande att tillhandagå veterinären med
anteckningars förande. Då det emellertid icke torde böra möta några
svårigheter att utan dylik särskild anordning erhålla det biträde, som för
nämnda ändamål kan vara erforderligt, bär utskottet funnit denna bestämmelse
kunna uteslutas ur förslaget.

På sålunda anförda skäl får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts
ofvanberörda proposition icke kunnat i oförändradt
skick godkännas, måtte, i anledning af propositionen
och med bifall till förevarande motion, för sin del antaga
följande ändrade lydelse af nedannämnda §§ i
lagen den 24 maj 1895 angående anskaffande af
hästar och fordon för krigsmaktens ställande på
krigsfot:

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

KongI. Maj\ts förslag. Utskottets förslag.

§ 2.

Det antal hästar, som erfordras för krigsmaktens ställande på
krigsfot, bestämmes af Konungen, särskildt för fastlandet och särskildt
för Gotlands län, samt fördelas likaledes af Konungen på vederbörliga
kommuner efter förhållandet mellan antalet hästar öfver tre år inom
hvarje kommun och, hvad fastlandet angår, hela antalet hästar derstädes
af sagda ålder samt, hvad Gotlands län angår, hela antalet hästar af
enahanda ålder i nämnda län; Konungen dock obetaget att, derest sådant
för erhållande af det å någon ort erforderliga antalet hästar finnes oundgängligen
nödvändigt, förordna, att å kommunerna inom dylik ort skall
beräknas större antal hästar än som efter nu angifna grund skulle på
dem belöpa.

Sådan fördelning verkställes hvart femte år.

§ 3.

1. Sedan Konungen förordnat om krigsmaktens ställande på krigsfot,
skall det åligga hvarje kommun inom riket att å inönstringsstallen
och tider, som af Konungens befallningshafvande, uppå förslag af vederbörande
militärmyndighet, utsättas, inställa det antal hästar, som i faststäld
mobiliseringsplan angifves.

2. Sker öfvergången till krigsfot icke samtidigt för hela krigsmakten,
bestämmes af Konungen, i hvilken ordning skyldigheten för de
särskilda kommunerna inträder att till fyllande af krigsmaktens behof af
hästar bidraga.

§ 4-

1. Inom hvarje kommun skall
å kommunalstämma eller af stadsfullmäktige
eller, der sådana icke
finnas, å allmän rådstuga utses eu
särskild nämnd af fem personer,
hvilken, efter det Konungen förordnat
om krigsmaktens ställande

§ 4.

1. Inom hvarje kommun skall
å kommunalstämma eller af stadsfullmäktige
eller, der sådana icke
finnas, å allmän rådstuga utses en
särskild nämnd af fem personer,
hvilken, efter det Konungen förordnat
om krigsmaktens ställande

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

Kongl. Maj ds förslag.

på krigsfot, inom kommunen uttager
de hästar, som enligt § 3
skola å mönstringsställena tillhandahållas.

Till ledning för denna uttagning
skall nämnden årligen i december
månad upprätta förteckning såväl å
de hästegare, hvilka det under nästföljande
år åligger att aflemna de
hästar, kommunen skall vid krigsmaktens
ställande på krigsfot tillhandahålla,
som ock å de hästar,
hvilka härvid skola inställas. Förteckningen
kungöres första söndagen
efter dess upprättande i
kommunens kyrka eller kyrkor samt
anslås derefter på landet i det rum,
der kommunalstämma vanligen hålles,
och i stad i stadsfullmäktiges sessionsrum
eller det rum, der allmän
rådstuga hålles. Härigenom sker
ingen inskränkning i hästegares
rätt att afyttra, förflytta eller låta
betäcka på förteckningen uppförd
häst, dock hör sådant förhållande anmälas
för nämndens ordförande, hvilken,
der han så finner erforderligt,
eger att sammankalla nämnden för
att revidera och ånyo kungöra förteckningen.

Utskottets förslag.

på krigsfot, inom kommunen uttager
de hästar, som enligt § 3
skola å mönstringsställena tillhanda
hållas.

Till ledning för denna uttagning
skall nämnden årligen i december
månad upprätta förteckning såväl å
de hästegare, hvilka det under nästföljande
år åligger att aflemna de
hästar, kommunen skall vid krigsmaktens
ställande på krigsfot till
handahålla, som ock å antalet af
de hästar, hvarje hästegare härvid
skall inställa. Förteckningen kungöres
första söndagen efter dess
upprättande i kommunens kyrka
eller kyrkor samt anslås derefter på
landet i det rum, der kommunalstämma
vanligen hålles, och i stad
i stadsfullmäktiges sessionsrum eller
det rum, der allmän rådstuga hålles.
Härigenom sker ingen inskränkning
i hästegares rätt att afyttra, förflytta
eller låta betäcka sina hästar.

Ledamöterna i denna nämnd, af
hvilka minst en skall vara förtrogen
med hästuppfödning eller
landthushållning, väljas för fem år.
Till ledamot i nämnden må icke,
utan vederbörande arméfördelningschefs
tillstånd, väljas person, hvilken
innehar fast anställning vid
krigsmakten eller hvilken innehaft
dylik anställning och fortfarande är
krigstjenstskyldig eller hvilken tillhör
beväringens första uppbåd. Af -

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

Kongl. Maj ds förslag.

tillstånd, väljas person, hvilken innehar
fast anställning vid krigsmakten
eller hvilken innehaft dylik anställning
och fortfarande är krigstjenstskyldig
eller hvilken tillhör beväringens
första uppbåd. Afgår ledamot
under den för honom bestämda
tjenstgöringstid, anställes fyllnadsval;
och hör den sålunda valde
tjenstgöra under den tid, som för
den afgångne återstått.

I fråga om valbarhet till denna
nämnd, rätt att afsäga sig ledamotskap
i densamma samt vilkoren för
nämndens beslutmessighet gäller i
öfrigt uti tillämpliga delar hvad i
förordningen om kommunalstyrelse
på landet finnes för kommunal
nämnd i enahanda afseenden stadgadt.

2. Vid hästarnas uttagning bör
nämnden tillse, att bördan, så vidt
ske kan, jemnt fördelas.

§ 5.

1. De hästar, som af kommunerna
tillhandahållas, skola:

a) vara af kraftig kroppsbyggnad,
vid godt hull, och mäta minst 1,38
meter bakom sadeln;

b) icke vara behäftade med fel,
som förringa hästens användbarhet
som drag- eller ridhäst;

c) hafva en ålder af fyra till sexton
år, derest hästen uttages såsom

Utskottets förslag.

går ledamot under den för honom
bestämda tjenstgöringstid, anställes
fyllnadsval, och bör den sålunda
valde tjenstgöra under den tid, som
för den afgångne återstått.

2. Vid hästarnas uttagning bör
nämnden tillse, att bördan, så vidt
ske kan, jemnt fördelas.

§ 5.

1. De hästar, som af kommu
nerna tillhandahållas, skola:

a) vara af kraftig kroppsbyggnad
och mäta minst 1,38 meter bakom
sadeln;

b) icke vara behäftade med fel,
som förringa hästens användbarhet
som drag- eller ridhäst;

c) hafva eu ålder af fyra till sexton
år, derest hästen uttages såsom

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

Kongl. Maj.ts förslag.

draghäst, och fem till tolf år, derest
den uttages såsom ridhäst, dock att
fullt inriden häst under fem eller
öfver tolf år äfven må kunna godkännas.

Hingstar och drägliga ston må ej
uttagas.

2. Hästarnas duglighet pröfvas af
en mönstringskommission, bestående
af tre medlemmar, utsedda, eu af
militärmyndighet, en af Konungens
befallningshafvande och en af kommunen
i den ordning § 4 bestämmer.
Mönstringskom missionen biträdes af
en veterinär och en protokollsförare
samt ett skri/''biträde, Indika af Konungens
befallningshafvande förordnas.

3. Uppstår i följd af kassation
brist i det antal hästar, kommun
eget skyldighet afstå, eger mönstringskommissionen,
i den mån kommunen
ej genast lemnar andra antagliga
hästar, med biträde af krono -

Utskottets förslag.

draghäst, och fem till tolf år, derest
den uttages såsom ridhäst, dock att
fullt inriden häst under fem eller
öfver tolf år äfven må kunna godkännas.

Hingstar och drägtiga ston samt
ston med föl under fyra månaders
ålder må ej uttagas.

Skulle den i § 4 omförmälda nämnd
finna, att inom en kommun ej äro att
tillgå hästar af ofvan angifna storlek
och beskaffenhet till det antal, som det
åligger kommunen att tillhandahålla,
må det föreskrifna antalet hästar för
denna kommun fyllas med sådana af
mindre storlek än 1,38 meters höjd
bakom sadeln, derest de i andra afseenden
äro af den beskaffenhet, att de
enligt bestämmelserna i detta moment
äro användbara och kunna godkännas.

2. Hästarnas duglighet pröfvas af
en mönstringskommission, bestående
af tre medlemmar, utsedda en af
militärmyndighet, en af Konungens
befallningshafvande och eu af kommunen
i den ordning § 4 bestämmer.
Mönstringskommissionen biträdes
af eu veterinär och eu protokollsförare,
hvilka af Konungens befallningshafvande
förordnas.

3. Uppstår i följd af kassation
brist i det antal hästar, kommun
eger skyldighet afstå, eger mönstringskommissionen,
i den mån kommunen
ej genast lemnar andra antagliga
hästar, med biträde af kronobetje -

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

Kongl Maj:ts förslag.

betj eningen inom kommunen uttaga
hästar i stället för de kasserade.

Tillika eger mönstringskommissionen,
derest brist uppkommer genom
nämndens uraktlåtenhet att uttaga
det bestämda antalet hästar eller i
följd deraf att nttagna hästar icke
vid mönstringstillfället instälts, inom
kommunen uttaga eller inköpa bristande
antal hästar; skolande i sistnämnda
fall det belopp, hvarmed de
sålunda anskaffade hästarnas inköpspris
kan komma att öfverstiga medelpriset
för de hästar, som enligt § 4
uttagits inom kommunen eller, om
hästar der ej uttagits, för dem, som
uttagits från angränsande kommun,
ersättas staten af kommunen mot
godtgörelse af den eller dem, som
genom försummelse att fullgöra stadgade
föreskrifter vållat kommunen
utgift.

4. Hästarna böra vid atlemnandet
hafva skoningen i godt skick; och
skall med hvarje häst följa ryktdon,
grimma med grimskaft, täcke af ylle
eller nöthår, täckgjord, en omgång
lösa hästskor och, der så ske kan,
fodertornist samt dessutom foder för
tre dygn.

Utskottets förslag.

ningen inom kommunen uttaga hästar
i stället för de kasserade.

Tillika eger mönstringskommissionen,
derest brist uppkommer genom
nämndens uraktlåtenhet att uttaga
det bestämda antalet hästar eller i
följd deraf att uttagna hästar icke
vid mönstringstillfället instälts, inom
kommunen uttaga eller inköpa bristande
antal hästar ; skolande i sistnämnda
fall det belopp, hvarmed de
sålunda anskaffade hästarnas inköpspris
kan komma att öfverstiga medelpriset
för de hästar, som enligt § 4
uttagits inom kommunen eller, om
hästar der ej uttagits, för dem, som
uttagits från angränsande kommun,
ersättas staten af kommunen mot
godtgörelse af den eller dem, som
genom försummelse att fullgöra stadgade
föreskrifter vållat kommunen
utgift.

4. Hästarna böra vid atlemnandet
hafva skoningen i godt skick; och
skall med hvarje häst följa ryktdon,
grimma med grimskaft, täcke af ylle
eller nöthår, täckgjord, eu omgång
lösa hästskor och, der så ske kan,
fodertornist samt dessutom foder för
tre dygn.

§ 6-

Hästarna jemte de i § 5 omförmälda persedlar äfvensom fodret
inlösas af staten mot ett pris, hvilket af mönstringskommissionen fastställes
till det belopp, som motsvarar ej mindre hästarnas och persed -

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

larnas samt fodrets fulla värde, än ock kostnaden för hästarnas inställande
å mönstringsstället.

Likaledes utgår ersättning för inställelse på mönstringsstället af de
hästar, hvilka enligt faststäld mobiliseringsplan skola medföljas i reserv.

Kan militärpersonal ej infinna sig å mönstringsstället för hästarnas
mottagande, utgår ersättning äfven för hästarnas förande derifrån till
vederbörlig truppafdelning genom de aflemnandes försorg.

Stockholm den 6 maj 1902.

På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.

Herr Lindhagen har begärt få antecknadt, att. han icke deltagit i
ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm, Nya Tryckeri.Aktiebolaget, 1902.