Lagutskottets Utlåtande N:o 52

Utlåtande 1896:LU52

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

1

N:o 52.

Ank. till Riksd. kansli den 24 mars 1896, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om lagstiftning mot det
s. k. trucksystemet.

Andra Kammaren har till lagutskottet hänvisat en af herr Hedin
inom kammaren väckt motion, n:o 4, så lydande:

»Uti en af J. Stadling år 1894 utgifven skrift under titel: ’Vår irländska
fråga. Bref till Aftonbladet från en studieresa genom Norrland’
omförmäles, bland andra skildringar af det förfärande ekonomiska och
moraliska elände, som skogssköflingshandteringen ådragit de nordligare
länen, äfven den bland industrialismens många skamlösa yttringar, hvars
engelska namn: truck-systemet naturaliserats i vårt och flera andra språk.

’Jag började’ — säger författaren (s. 148) — jag började under mina
färder i skogstrakterna komma under fund med åtskilliga ställningar och
förhållanden,''hvilka till en del äro egnade att förklara det sakförhållandet,
att vissa bolags inspektörer, som börjat sin bana som fattige arbetare eller
bokhållare, blifvit egare af hundratusentals kronor, och jag har genom
senare undersökningar kommit så långt, att jag genom intyg kan styrka,
att orsaken, hvarför arrendatorer tvingas att, hos den eller den köpmannen
taga sina förnödenheter, är den, att inspektören betingar sig en viss procent,
t. ex. 2 kronor 50 öre för hvarje säck mjöl eller spanmål, i stället för att
af bolagets medel lemna arrendatorn penningar. Varan fördyras sålunda
för arrendatorn, och denna fördyrning är inspektörens förtjenst. Ett åsyna
vittne kan på ed intyga, att lian sett t. ex. en af ett stort Hernösandsbolags
ombud utfärdad anvisning å 8V2 alnar ylletyg, 2 kilogram kaffe
Bill. till Riksd. Prot. 1896. 7 Sami. 29 Häft. (N:o 52.)

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

med mera, der ej något pris var utsatt, och under det arrendatorn höll
på att köpa sakerna hos handlanden, förekom ej ett ord om priset. Här
har nu köpmannen tillfälle att med 50 procent höja varans pris för den
fattige. arbetaren. Man kan lätt tänka sig, hvilken tidsspillan och förlust
det blir för arbetaren att under vintern eller den del af sommaren, då
han har sin bästa förtjenst, nödgas fara 4 ä 6 mil till inspektören och
kanske få vänta en eller ett par dagar på denne herre och till sist ej få
penningar, för hvilka han kunde köpa varor för billigaste pris hos hvem
han vill, utan får då nöja sig med en anvisning att köpa den och den
varan der och der. Det kan genom intyg styrkas, att inspektören bestämmer
dels huru mycket och dels hvad vara arrendatorn skall köpa, t. ex.
om han vill köpa hvete- eller rågmjöl, måste han taga kornmjöl — från inspektörens
qvarn. ---De ytterst få bolagsarrendatorer, som ej äro skuld satte

hos bolagen, kunna genom sin kredit betinga sig bättre pris på proviant
hos enskilde handlande, men det stora flertalet, som har lösöreköp
med bolagen och ingen kredit hos allmänheten, är tvunget att taga sina
varor hvar helst och till hvad pris inspektörerna behaga bestämma. Häraf
framgår, att inspektörerna hafva större fördel af skuldsatte och beroende
arrendatorer än af ekonomiskt oberoende.’

Ofvanstående är hemtadt ur författarens iakttagelser i Ångermanland.
Från öfre Norrland meddelar han (s. 179):

’I öfre Norrland, särskild! inom Lappmarkerna, i all synnerhet de
nordligare, der så väl de stora afstånden som den glesa befolkningens
fattigdom, lojhet och andliga omyndighetstillstånd göra det hardt när
omöjligt för den att genom ombyte af vistelseort söka en bättre utkomst,
har en mycket stor del af den fordom sjelfegande befolkningen faktiskt
förvandlats till lifegna under bolagen. De äro tvungna, för att ej svälta
ihjel, att arbeta åt bolaget: på vintern i skogarne, på våren och en del
af sommaren med timmerflottning. I stället för penningar få de proviant
''på kontoret’.

— Huru mycket får ni betaldt för arbetet?

— Det veta vi icke, det få vi höra på kontoret.

— Huru mycket betalar ni för provianten?

— Det veta vi icke, det få vi höra på kontoret.

Vid tumningarna utöfva de i allmänhet ingen kontroll, prisen både
på arbetet och provianten bestämmas af bolagen. Snart komma arbetarne,
inhysingarne, eller hvad de nu skola kallas, i skuld hos bolaget, som gör
med dem alldeles såsom det behagar. Att bolagen taga bra betaldt för
sina varor, det hade jag sjelf tillfälle att utröna. Enligt räkningar, som
förevisades mig, hade skogsarbetare i fjor t, ex. fått betala 45 öre kilogram

Lagutskottets Utlåtande N:o 52. »

för nästan oätlig blekingssill, då i vintras god norsk sill kunde erhållas
för 20 öre kilogram. För en säck mjöl har till och med på senare åren
debiterats 40 kronor.’

Det förfärliga missbruk, hvarom dessa utdrag ur herr Stadlings sakrika
skrift handla, är ej blott lättare att bekämpa än många andra af
honom berörda missförhållanden, för hvilka bolagsväldet bär ansvaret (jemför
rubrikerna ’en allmän demoralisation’, bolagsringar, lönkrögeri och
dryckenskap’ o. s. v.), utan bör kunna lätt nog utrotas, om lagstiftningsmakten,
lyssnande till erfarenheten från andra länder, kraftfullt ingriper
med fullständiga bestämmelser och strängt ansvar samt utrustar arbetsinspektion
och åklagaremakt med nödig befogenhet.

Dylika missbruk i andra delar af landet hafva tid efter annan omförmälts
i pressen, men torde endast i sällsynta undantagsfall komma till
allmänhetens kännedom, emedan förtryckta bolagsslafvar dels icke våga,
dels ej hafva utväg att göra sin klagan hörd.

Ehuru Riksdagen är vald af blott en mycket ringa röstberättigad
minoritet, representerar den dock, enligt grundlagen, svenska folket i dess
helhet. Detta betyder icke allenast rättighet att utöfva hela folkets åt
representationen öfverlåtna makt, utan ock skyldighet att utöfva den i allas
intresse, att lika mycket skydda deras rätt och främja deras välfärd, hvilka
intet inflytande ega å representationens sammansättning, som det af grundlagen
politiskt myndigförklarade fåtalets.

Jag vågar tro, att jag rätt uppfattat och ej fåfängt vädjar till denna
representationens pligt, då jag härmed tillåter mig att föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes låta verkställa en undersökning om det s. k. truck-systemets
användning i vårt land samt derefter till Riksdagen afgifva förslag till de
lagbestämmelser, som denna undersöknings resultat befinnas påkalla.»

I en vid motionen fogad bilaga har motionären leinnat en redogörelse
för lagstiftningen i förevarande ämne i England, Tyskland, Luxembourg,
Belgien, Österrike, Schweiz, Norge och Finland; och tillåter sig utskottet
att hänvisa till berörda bilaga.

De upplysningar, som utskottet under behandlingen af föreliggande
motion varit i tillfälle att inhemta, gå i en rigtning motsatt den af motionären
återgifna framställning, hvilken torde lida af vissa öfverdrifter.

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

Skildringar i pressen af sådana missbruk, som motionären antydt,
hafva stundom befunnits vara vanstälda. och någon gång rent af uppdiktade.

I de fall, der arbetare eller andra underhafvande beredts tillfälle att
genom husbondes eller arbetsgifvares försorg erhålla sina förnödenheter,
har detta, såvidt utskottet har sig bekant, städse skett för att derigenom
bereda de förstnämnde fördel och ej varit förenadt med något tvång.

Utskottet vill emellertid ej bestrida, att icke i enstaka fall missbruk
härutinnan kan hafva egt rum, men äfven om så skett, lärer den utredning
af frågan, som motionären förebragt, ej vara af beskaffenhet, att på
densamma lämpligen kan byggas någon lagstiftningsåtgärd.

Utskottet hemställer följaktligen,

att herr Hedins ifrågavarande motion icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 mars 1896.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herrar von Krusenstjerna och F. Andersson hafva begärt få här anteeknadt,
att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm 1896. Kung!. Boktryokeriet. P. A. Norstedt & Söner.