Lagutskottets Utlåtande N:o 52 (Utlåtande 1894:LU52 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

00? . ki .!''

N:o 32.

Ank. till Riksd. kansli den 17 april 1894, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af vuckt motion om ändrad lydelse af 18 kap.
15 § strafflagen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling
hänvisad motion, n:o 96, har herr J. Andersson i Ölsund framlagt förslag
till lag om ändrad lydelse af 18 kap. 15 § strafflagen.

Sedan motionären erinrat, att enligt nu gällande strafflag högsta
straffet för fylleri vore allenast tjugu kronors böter, framhåller han såsom
sin åsigt, att en förhöjning i straffet i fråga vore nödig och jemväl
skulle visa sig nyttig. Härvid fäste sig motionären först och främst vid
nykterhetens intresse: vissheten om att den, som i öfverlastadt tillstånd
uppträdde å allmän plats, .derigenom utsatte sig för den allvarligare
tillrättavisning, som läge i ett högre bötesstraff, skulle helt säkert bidraga
till minskande af superiet eller åtminstone till hejdande af dess
öfverdrifter. Men äfven i ett annat afseende syntes en skärpning af
straffet vara af behofvet påkallad. Det vore ett allmänt erkändt förhållande,
att de flesta brott beginges under rusets inflytande; och kunde
en sådan ändring, som den af motionären föreslagna, leda till minskande
af superiet, så skulle den sålunda i sin mån bidraga till hämmande
jemväl af annan brottslighet. Något hinder för förändringens vidtagande
torde ej ligga deri, att fylleri straffades endast under den förutsättning,
att den berusade uppträdde å allmän plats.

Till sist anmärker motionären, att det nu stadgade bötesmaximum
torde vara allt för ringa vid bestraffande af upprepade fylleriförseelser.
Också hade man från både domstolar och åklagare försport beklagande
deraf, att fylleri, under hvilka omständigheter som helst och huru många

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

gånger det än upprepats, icke kunde beläggas med högre straff än
böter af tjugu kronor. Motionären vore för sin del mest böjd för ett
borttagande af hvarje begränsning af bötesmaximum för fylleriförseelser,
och ansåge, för den händelse en sådan skärpning skulle anses vara allt
för stor, att detta maximum borde höjas åtminstone till ett hundra kronor.

På dessa grunder hemställer motionären, att Riksdagen ville för
sin del besluta, antingen att 18 kap. 15 § strafflagen skall erhålla följande
förändrade lydelse:

Öfverlastar sig någon af starka drycker så, att af hans åtbörder
eller orediga sinnesförfattning synbarligen märkas kan, att han är drucken,
och träffas han i sådant tillstånd å väg, gata eller annat allmänt ställe,
straffes, för fylleri, med böter;

eller att åt nämnda lagrum må gifvas denna förändrade lydelse:

Öfverlastar sig någon----straffes, för fylleri, med böter

högst ett hundra kronor.

Det i ifrågavarande lagrum för fylleri stadgade straff, hvilket afser
endast det fall, att den berusade uppträder å allmän plats utan att i
öfrigt bete sig förargelseväckande, synes utskottet vara afpassadt efter
förseelsens beskaffenhet. Det är nemligen att märka, att den berusade,
om han å dylik plats förer oljud eller oväsende eller eljest kommer
förargelse åstad, derför ådrager sig särskildt ansvar.

Då utskottet för öfrigt är af den åsigt, att den, som är hängifven
åt fyllerilasten, icke lärer låta sig rättas derigenom, att han
drabbas af allt högre bötesstraff vid upprepade förseelser uti ifrågavarande
hänseende, samt att nykterheten i allmänhet bättre främjas på
andra vägar än genom höjda straffbestämmelser mot fylleri, hemställer
utskottet,

att motionen icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 april 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. Ånnerstedt.

Bill. till Rik sd. Prof. 1894. 7 Sami. 29 Höft.