Lagutskottets Utlåtande N:o 52 (Utlåtande 1889:LU52 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

N:o 52.

Ank. till iviksd. kansli den 29 april 1889, kl. 11 1''. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad
lydelse af 1U Jcap. I § rättegångsbalken.

Till 1 tigutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat eu
inom nämnda Kammare af herr J. P. Nilsson i Käggla afgifven motion,
n:o 128, hvaruti anföres:

»Ehuru en revision af rättegångsordningen i dess helhet är under
utarbetande, torde i denna omständighet principielt hinder icke möta
att få en eller annan särskild bestämmelse i nu gällande rättegångsbalk
ändrad, då denna bestämmelse medför uppenbar olägenhet, som
lätt kan afhjelpas.

Rättegångsbalkens 10 kap. 1 § stadgar, att »utländsk man må
sökas i ort inom riket, der han anträffas». — Vid den lifliga samfärdsel,
som numera eger rum med utlandet och som, i ej ringa grad, just
består uti främmande magters undersåtars, till stort antal, vistande på
obestämd tid i riket, der de idka handel och näring, kunna ju rättstvister
mellan utländske män och landets egna invånare lätt nog uppstå;
och då de förre blott begifva sig åter ur riket, innan de hunnit
med stämning anträffas, är, efter vår nuvarande lagstiftning, hvarje
möjlighet de senare betagen att få tvisten pröfvad af våra egna domstolar,
äfven om utländingen här i landet qvarlemnat egendom, för
hvilken han ju likväl fortfarande klöfver och åtnjuter lagens skydd.
Oafsedt de olägenheter, som alltid lära vara oskiljaktiga från rättegångs
_ förande i utlandet — man skall för advokat, som i de flesta
fall ej torde förstå vårt språk, klargöra tvistens uppkomst och sammanhang;
ofta påfordras dryga förskottsafgifter för rättegångskostnad;

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

vid stora afstånd kunna fatalier lätt försummas, m. in. — kan det ju
inträffa, att, när man genom dom i utlandet fått sin fordran fastäld,
nya svårigheter uppstå att få domen exeqverad. Vederpart^! saknar
kanske tillgångar i sitt hemland; de här befintliga tillgångarne äro
likväl ej åtkomliga på grund af utländsk dom, ty, såsom bekant, kunna
af alla utländska domar eller utslag endast de af domstol i Danmark
meddelade verkställas här i Sverige, jemlikt kongl. förordningen den
15 juni 1861.

I ett flertal af europeiska länder har, efter hvad jag har mig bekant,
lagstiftningen tillgodosett den inländska kärandepartens rätt mot
utländsk man, då förhållandena tillåta sådant. I Ryssland, Danmark,
Storbritannien, Tyskland, Österrike, Frankrike in. fl. länder kan utländsk
man stämmas till det forum, inom hvars domvärjo honom tillhörig
egendom befinnes; ja, i Danmark behöfver ej ens den utländska
svaranden sjelf stämmas, utan stämningen kan clelgifvas den person
inom landet, som bär vård eller tillsyn öfver hans derstädes befintliga
egendom.»

På grund af det sålunda anförda föreslår motionären, att Riksdagen
ville för sin del besluta, att 1 § 10 kap. i rättegångsbalken
måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Vill man — — — anträffas eller honom tillhörig utmätningsbar
tillgång befinnes, sedan förut å sådan egendom qvarstad i laga ordning
blifvit utverkad. Nu vill — — — hafva.»

Lika med motionären och på de af honom anförda skäl anser
lagutskottet önskvärdt, att i vår lagstiftning infördes en allmän bestämmelse,
hvarigenom möjliggjordes att instämma utländsk man till
svensk domstol, äfven om han icke anträffas inom riket. Enär Konungen
eger rätt att bestämma de vilkor, hvarunder utländsk man må här
i riket besitta fast egendom, kunna med afseende å sådan egendom
tillfredsställande bestämmelser i ämnet för hvarje särskildt fall meddelas.
Men om utländsk man här i riket icke eger fast egendom,
finnes enligt nu gällande lagstiftning i allmänhet icke någon möjlighet
att på grund af ett förmögenhetsrättsligt anspråk få utländing, som
icke kan inom riket anträffas, stämd till svensk domstol.

Enligt lagkomiténs förslag till rättegångsbalk, 10 kap. 5 §, skulle
det stå käranden fritt att, der svarande, som utom riket vistades, ej
vore i Konungens eller rikets tjenst och ej heller veterligen hade hemvist
å inrikes ort, söka svaranden vid hvilken rätt inom riket käranden

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

sjelf välja ville. En dylik bestämmelse förekom äfven i den äldre
lagberedningens förslag till rättegångsbalk. I nya lagberedningens år
1884 afgifna betänkande angående rättegångsväsendets ombildning behandlas,
såsom bekant, icke frågan om domstols behörighet i olika fall.

I fråga om den utländska lagstiftningen i ämnet anser sig lagutskottet
bär böra meddela följande. I Danmark finnes genom en lagförklaring
af den 30 november 1821 stadgadt, att der någon utverkat
qvarstad på en utländings inom Danmark befintliga egendom, saken
skall fullföljas vid den domstol, inom hvars domvärjo qvarstaden skett
(forum arrest), såvida ioke saken efter sin särskilda beskaffenhet skall
upptagas vid någon annan rätt inom riket, äfvensom att der svaranden
icke uppehåller sig inom riket, qvarstaden kan fullföljas efter stämning
å egendomens innehafvare. Det år 1877 utkomna »Udkast till Lov
om den borgerlige Retspleie» innehåller i § 32 bestämmelse, att utländing
kan stämmas till rätt inom riket, såvida enligt de i närmast
föregående §§ för inländingar gifna regler någon rätt kan anses som
laga domstol i saken, samt att, i motsatt händelse, det skall, såvida
icke särskilda traktatmessiga bestämmelser utgöra hinder derför, vara
inländske män tillåtet att i saker angående förmögenhetsrättsförhållanden
söka utländingen vid den rätt, inom hvars domvärjo han uppehåller
sig eller har egendom.

Den franska Code civil stadgar i art. 14, att utländing, äfven om
lian icke uppehåller sig i Frankrike, kan stämmas till franska domstolar
på grund af förpligtelse^ som han i Frankrike åtagit sig mot
en fransman, äfvensom att han kan dragas för rätta i Frankrike på
grund af förpligtelser, som han utom Frankrike iklädt sig mot eu
fransman.

I den för tyska riket gällande Civilprozess-Ordnung af 1877, § 24,
stadgas, att för käromål angående förmögenhetsrättsliga anspråk mot
någon, som ej har hemvist inom tyska riket, den domstol är behörig,
inom hvars område honom tillhörig egendom finnes.

Det österrikiska förslaget till civilprocessordning af år 1876 upptager
vissa allmänna regler om forum, hvilka kunna tillämpas jemväl
å utländing, samt innehåller angående en sådan särskildt den'' regel,
att om en österrikisk man i annan stat är underkastad andra bestämmelser
beträffande forum, än förslaget innehåller, samma bestämmelser
också gälla om denna stats undersåtar från österrikisk sida.

Hvad beträffar den enligt 1734 års lag hos oss gällande bestämmelsen,
att utländsk man må sökas der han anträffas, synes det icke
fullt klart, huruvida lagstiftaren afsett, att denna bestämmelse skall

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

gälla i andra fall, än då krafvet grundas på en inom riket åtagen förbindelse.
En uttrycklig utsträckning af detta stadgande äfven till sådana
förbindelser, som utländsk man utom riket iklädt sig till svensk
man, synes dock vara af nutidens lifligare internationella samfärdsel
påkallad.

Utskottet har redan i det föregående antydt sin åsigt om önskvärdheten
af en bestämmelse, hvarigenom utländsk man, äfven om lian
ej kan i riket anträffas, må kunna på grund af en mot svensk man
åtagen förbindelse stämmas till svensk domstol. I detta fall synes
man dock böra för bestämmelsens tillämplighet fordra, att förbindelsen
åtagits inom riket.

I fråga om den svenska domstol, vid hvilken målet i sist omförmälda
fall bör anhängiggöras, anser sig utskottet för närvarande
icke böra uttala någon bestämd mening. Mot hvad motionären i detta
afseende föreslagit kan anmärkas, att utländingen kan hafva egendom
på flere särskilda ställen inom riket, och att det kan för hans motpart
vara förenadt med svårighet att veta, hvar sådan egendom finnes. Möjligen
vore det lämpligare att, på sätt lagkomité!] och den äldre lagberedningen
föreslagit, låta käranden välja domstol. Utskottet anser
derför tjenligast, att frågan i hela sin omfattning öfverlemnas till Kongl.
Maj:ts pröfning, på det att en allsidig utredning af densamma må kunna
verkställas.

Utskottet hemställer följaktligen,

att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till sådana lagbestämmelser, att
utländsk man, som vare sig inom eller utom riket
iklädt sig förmögenhetsrättsliga förbindelser till svensk
man, må, när han här i riket kan anträffas, sökas å
den ort, samt att, äfven om utländsk man icke här
i riket anträffas, han dock må på grund af förbindelser
af nyssberörda beskaffenhet, dem han här i riket
åtagit sig mot svensk man, stämmas till den svenska
domstol, som kan finnas lämplig.

Stockholm den 29 april 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Stockholm, K. L. Beckman, 1889.