Lagutskottets Utlåtande N:o 51

Utlåtande 1896:LU51

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

ST:o 51.

Ank. till Riksd. kansli den 23 mars 1896, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse
af 41 § i förordningen om ko m m u n a Is ty re Ise på landet
den 21 mars 1862.

Andra Kammaren har till lagutskottet hänvisat en af herr A. Ericson
i Ransta väckt motion, n:o 62, så lydande:

»I Kongl. Maj:ts nådiga förordning om kommunalstyrelse på landet
den 21 mars 1862 § 41 bestämmes, hvilka personer i anseende till sin
tjenstemannaställning ej må varda ledamöter i kommunalnämnden. Bland
dessa personer nämnas äfven folkskolelärare. Hvarför en kommun skall
varda förhindrad att, der den så lämpligt finner, invälja en folkskolelärare
i kommunalnämnden, kan jag ej fatta, då folkskoleläraren ej är
redovisningsskyldig till eller på annat sätt står i sådant förhållande till
kommunen, som gör honom olämplig till uppdraget. Tvärt om har det
oftast visat sig, att förhållandet är motsatsen, och folkskoleläraren är en
både duglig och lämplig ledamot i kommunalnämnden och fattigvårdsstyrelsen.
Trots åberopade kongl. förordnings föreskrifter har ock mången
kommun icke blott invalt folkskoleläraren i kommunalnämnden och
fattigvårdsstyrelsen, utan derjemte äfven valt honom till nämndens ordförande.
Så har, åtminstone inom Vestmanlands län, mångenstädes förekommit.
I fall man fruktar, att ett sådant uppdrag skulle kunna menligt inverka
på skolans skötsel, så lära nog vederbörande tillse, att så ej sker.

Lagutskottets Utlåtande N:o 51. 15

Då således här i lag förekommer en olämplig bestämmelse, som
dessutom flerstädes ej efterlefves, torde det vara skäl, att härvid vidtages
förändring.

Jag får derför vördsamt föreslå, att Riksdagen för sin del matte besluta
sådan förändring i 41 § af här ofvan åberopade nådiga förordning,
att ordet folkskolelärare der uteslutes.»

Förslag i enahanda rigtning hafva vid 1878 och 1880 års riksdagar
framstälts, men blifvit af lagutskottet afstyrkta och af Riksdagen
afslagna.

Utskottet kan ej finna den af motionären föreslagna förändringen
vara af behofvet påkallad eller ens lämplig. Så vidt utskottet kunnat
erfara, har icke inom kommunerna i allmänhet försports någon brist på
personer, som äro lämpliga att i kommunalnämnd inväljas, och under sådana
förhållanden synas tillräckliga skäl ej föreligga att upphäfva det
för folkskolelärare i detta afseende stadgade förbud. Ty det är, enligt
utskottets tanke, af stor vigt att folkskolelärarne få ostördt egna sin tid
och sina krafter åt undervisningen och de öfriga pligter, som deras kall
dem ålägga; och det torde ej kunna bestridas, att deras användning i
kommunala värf i större utsträckning än nu är medgifvet skulle kunna
bereda olägenheter i ifrågavarande afseende.

Dertill kommer, att folkskoleläraren, med hänsyn till de om hans
tillsättande och entledigande gällande bestämmelser, icke i allmänhet
har den sjelfständiga ställning inom kommunen, som för utöfning af dylika
förtroendeuppdrag erfordras.

På dessa grunder hemställer utskottet,

att herr Ericsons ifrågavarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 mars 1896.

På lagutskottets vägnar:
E. von KRUSENSTJERNA.