Lagutskottets Utlåtande N:o 50
Utlåtande 1898:LU50
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
1
-AvP.
nA (,v>ii
I '' i :
;!, ■ • rt
Jlulfli !
yij!» t :''l«i
[G 4*
‘ibin;
uoiujt
. }‘)iwuu‘:'' a jffi>u• ''iit:urir‘iJsöi bsfilö ‘minm >vlut
Ui- “ ■ »( (tCi:-'' ''»bil -CJcjloL !ö!
: .flis i. ":‘i{v* / ''•i-v* j: 1 '' ii.»; i K '' Mt ^ H «V»t:h;.< imitHimiloji
N:o 50.
sw. i -,i, j o »o;- .)?• <f »fl A tubod Liv fobl-PH*»* •;
cbosaiW jhfatofr
Ank. till Riksd. kansli den 22 mars 1898, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse af §§ 11, 21,
59 och 73 i förordningen om kommunalstyrelse på landet,
dels ock åtta med anledning af berörda proposition afgifna
motioner.
Genom proposition, n:o 40, af den 28 nästlidne januari, hvilken af
båda kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kongl. Maj:t, under
åberopande af propositionen bilagdt utdrag af protokollet öfver civilärenden
för nämnda dag, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändrad lydelse af §§ 11, 21, 59 och 73 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862.
Härigenom förordnas, att §§ 11, 21, 59 och 73 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, § 11 sådan densamma
lyder enligt förordningen den 26 oktober 1888 och § 59, sådan samma
paragraf lyder enligt nyssnämnda förordning och förordningen den 8 mars
1889, skola erhålla följande ändrade lydelse:
Bill. till Riksd. Prof. 1898. 7 Sami. 27 Håft. (N:o 50.)
1
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
§ 11-
Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal;
dock må ej af aktiebolag rösträtt för andra beskattningsföremål än
jordbruksfastighet utöfvas för mera än en tjugondedel af kommunens hela
fyrktal. Ej heller må någon rösta för högre röstetal, än som sammanlagdt
tillkommer öfrige röstegande inom kommunen.
Der för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, hvilka inom
kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för utgörande
af kommunalutskylder i allmänhet gällande, finnes särskilt stadgad, skall
röstvärdet vid beslut öfver ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter
den särskildt bestämda grunden.
§ 21.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, framställer ordföranden proposition,
så affattad, att den må kunna med ja eller nej besvaras.
Ordföranden tillkännagifver derefter, huru enligt hans uppfattning
beslutet utfallit, och befäster detsamma, der omröstning ej begäres, med
klubbslag. Askas omröstning, verkställes den öppet och efter upprop.
Till beslut i andra frågor än dem, hvarom i §§ 27, 36 och 73,
punkt b), sägs, erfordras blott enkel pluralitet af de afgifna rösterna, enligt
den vid omröstningen följda röstgrund.
Falla rösterna lika för olika meningar, gäller den mening, hvilken de
fleste röstande efter hufvudtalet bifallit. Äro äfven efter sådan beräkning
rösterna lika delade, varder den mening beslut, som ordföranden biträder.
§ 59.
Kommunalnämnden skall verkställa fyrktalssättningen och deröfver
upprätta en längd, upptagande, särskildt för hvarje skattskyldig och i särskilda
kolumner: för i mantal satt jord, för jordbruksfastighet utan mantal
och för annan fastighet debiterad bevillning enligt gällande förordning angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst (eller, der bevillning
ej utgår, det belopp, som, uträknadt efter taxeringsvärdet, mot sådan bevillning
svarar); för öfriga beskattningsföremål debiterad enahanda bevillning;
det åsätta fyrktalet för i mantal satt jord; fyrktalet för jordbruksfastighet
utan mantal; fyrktalet för annan fastighet; fyrktalet för alla öfriga
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
3
beskattningsföremål och summan af den skattskyldiges fyrktal, hvarjemte
i längden skall antecknas kommunens hela fyrktal, allt på sätt det under
litt. A bifogade formulär till fyrktalslängd närmare utvisar.
Denna längd, som ligger till grund för kominunalutskyldernas debitering,
utgör, med iakttagande af de bestämmelser och undantag §§ 8, 9
och 11 innehålla, tillika kommunens röstlängd. Har, sedan längden justerades,
ny egare eller brukare tillträdt fast egendom, och varder sådant
inför kommunalstämman styrkt, uppföres den nye egaren eller brukaren i
längden såsom röstberättigad för fastigheten; börande kungörelse om stämma,
der dylikt ärende skall förekomma, från predikstolen uppläsas minst en
vecka förut. I den för anmärkningar afsedda kolumn antecknas, dels om af
ofvan angifven orsak rösträtt för fast egendom öfvergått till annan person,
dels, der begränsning enligt § 11 eger rum, röstetalet, dels ock om och på
hvilken grund i följd af bestämmelserna i §§ 8 och 9 någon i längden
uppförd skattskyldig icke eger utöfva rösträtt. Längden upprättas i två
exemplar, af hvilka det enä T sockenstugan anslås och det andra hos kommunalnämnden
förvaras.
i! i J ''■> '' ''■< * tfijLi v * ‘i </‘S .} i . i d.-''•
§ 73, _
För att vinna bindande kraft skola kommunalstämmans beslut underställas
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse, då besluten angå:
a) försäljning, pantförskrifning eller utbyte af någon sådan kommunen
tillhörig fastighet, som, för något dess gemensamma nytta afseende
ändamål, genom gåfva eller testamente kommunen tillfallit, äfvensom öfverenskommelse,
som medför förändring i de rättigheter, kommunen till sådan
fastighet eger; och
b) upptagande af lån, stäldt på längre återbetalningstid än två år.
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning skola ock underställas de af kommunalstämman
antagna förslag till nya eller förhöjda afgifter å den allmänna
rörelsen, såsom väg-, bro- och färjpenningar, in. in.
Till beslut i fråga angående upptagande af lån, hvarom här ofvan
sägs, erfordras två tredjedelar af de i omröstningen deltagandes röster efter
röstvärdet.
Beslut eller förslag, som bör Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställas,
skall insändas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken det
åligger att handlingarna, jemte eget utlåtande, till Kongl. Maj:t öfverlemna.
Vid förslaget finnes fogadt det i § 59 omförmälda formulär till
fyrktalslängd, så lydande:
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
Formulär litt. A.
■>!.nr i*»n Mcc j n''i; -.u''*.»•.».f■.*. .• -''mu- - »nv jii .i ■.
Fyrktalslängd för
,,!•) 0>.?**•■ ''V-ii:;.-: >j( Personer, t »•''<..* a* 5 , tjl,, II . .-*/ . ,f:7] s-J ;1’X '' ;Å&• *}ui> . f fiT\> / f « > '' '' ; ''i v, | i ; . . • 5 . 1 , . ■ • | ,UM1 r.“.: .tjUt '' X.»''- i >1. • -y i ''j/V. 7 i .fvii* '' ''* ,« Vill!/ '' •). I! ‘T Vi ili V. ■ • • ‘ "i J''f*''ii Vf : ’ -u o •••''•:•: i'' • ‘U rf ci F a 8 t i g Ti e t e r. ;;>./! n. •.>:>•!rin;r*«;i*. rut 7Vt fin;! ’ ’>TrOl <r;,:xv/ t". 1 ! » »l!H; ’ '' "/->''■* K* » • * '' i j''>•*”*'' i ''i 0 5 j ■ 1 f;-5(r: . i, . t«_:» ! ; ^ *" . * = r in ii.'' ''■:> j ^ | . *■ .i , • ; ... ■ ... .''i ? ’;■(■. r'' ‘i i »? i f ! i >1.7;; .* f j, ,\H‘ IvVo/- 1 i |
Prosten N. N............. | Skrintorp N:o 2, stom */« mantal, Kyrktomta N:o 1, skatte, 1 mantal .... |
Landbonden Sven Persson....... | Lugnås N:o 1, pastorsboställe, 1 mantal................. |
Anders Svenson....... ... | Berga, 1 mantal, Brunby utjord.................... |
Skomakaren N. N. & Vantinge..... |
|
Landtbrnkaren N. N.......... | Mora kungsladugård, 1 mantal..................... |
N. N. aktiebolag........... | Utby N:o 1, 3 mantal, Utby ångsåg.................. |
Majoren N. N............ | Glittringe säteri, 11 mantal, Ys qvarn ................. |
0. 8. V. |
|
| Summa |
Nordbo den 2 december 1898.
i ,:m . •. i f. ? J .j!/'' . ■. , . . i.
På kommunalnämndens vägnar:
N. N.
Ordförande.
5
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
Nordbo socken år 1898.
Bevillning enligt förordningen angående inkomst ''Ti >•? • .! ,uivKi(i ■£ / tf‘i | Påfördt fyrktal ! H->nid I ''tv | ”V 1 ’-—- 1 '' • ....... ii r . i; »•[✓./ol ?i* jo in » « J i^nbbiiu,; ''-Hyir Anmärkningar. V .\« •.-> i ''i fl | |||||||||||
för i mantal satt jord. | för jordbruksfastig- het utan mantal. | för annan fastighet. | för alla öfriga be- skattningsföremål. | för i mantal satt jord. | för jordbruksfastig- het utan mantal. | för annan fastighet. | för alla öfriga be- skattningsföremål. | Summa. | |||||
Kr. | öre. | Kr. | öre. | Kr. | öre. | Kr. | öre. |
|
|
|
|
|
|
12 | — | — | — | — | — | 16 | — | 120 | —1 | — | 160 | 280 |
|
9 | 60 | — | — | — | — | — | — | 96 | — | . | — | 96 | i konkurstillstånd. |
12 | — | i | 80 | — | — | — |
| 120 | 18 | — | — | 138 | , < i * •, Y! i <• ; i |
— | — |
| — | — | 50 | 1 | — | — | — | 5 | 10 | 15 | oguldna kommunalutskylder. |
18 | — | — | — | — | — | — | — | 180 | — | — | — | 180 | taxeringsvärde 30,000 kr. |
54 | — | — | — | — | 100 | 300 | — | 540 | — | 1,000 | 3,000 | 4,540 | röstar för 1,340 fyrkar. |
480 | _ | _ ■ | _ | 22 | ;_ | 80 | _ | 4,800 | — | 220 | 800 | 5,820 | rösträtten öfvergått till nuv. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| egaren N. N., mantalsskrifven |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| i N. N. socken (kommunal- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 8tämmeprotokoll d. y* 1899). |
|
|
| | | | | 1 |
|
| | |
| 16,000 | A = 800. |
Att förestående fyrktalslängd blifvit i kommunalstämma denna dag granskad och
godkänd, betygas Nordbo den 18 december 1898.
N. N.
N. N.
Stämmans ordförande.
N. N.
6
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
Rörande tillkomsten af ifrågavarande proposition vill utskottet erinra,
att Kongl. Maj:t den 6 november 1896 uppdrog åt en komité att,
med ledning af ej mindre en inom civildepartementet verkstad utredning
rörande den kommunala rösträtten än äfven en af statistiska centralbyrån
upprättad redogörelse angående dithörande förhållanden, afgifva yttrande
och förslag, i hvilken mån en begränsning af den kommunala rösträtten
på landet lämpligen borde ega rum. Sedan berörda komité den 13 maj
1897 afgifvit underdånigt betänkande och förslag i ämnet, samt Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i länen deröfver blifvit hörda, föredrogs ärendet
inför Kong]. Maj:t i statsrådet den 28 januari innevarande år, dervid beslöts
aflåtande till Riksdagen af nu föreliggande proposition.
Den begränsning af den kommunala rösträtten på landet, som uti
propositionen ifrågasattes, är emellertid af väsentligt mindre omfång än den
af komitén föreslagna. Under det att komitén förordade en allmän begränsning
af rösträtten för jordbruksfastighet till Vs och för andra beskattningsföremål
till V20 af kommunens hela fyrktal, med den ytterligare
inskränkningen, att icke i något fall någon egde utöfva rösträtt för mera
än Vö af kommunens hela fyrktal, åsyftar propositionen hufvudsakligen begränsning
af aktiebolagens rösträtt, i ‘hvilket hänseende förslaget till ändrad
lydelse af § 11 i förordningen om kommunalstyrelse på landet innehåller
bestämmelse derom, att rösträtt för andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet
ej må af aktiebolag utöfvas för mera än en tjugondedel af
kommunens hela fyrktal.
Den enda allmänna begränsningen af den kommunala rösträtten på
landet, som uti propositionen föreslås, innefattas uti föreskriften, att ej
någon må rösta för högre röstetal än som sammanlagdt tillkommer öfriga
röstegande inom kommunen.
Det i propositionen framlagda ändringsförslaget i fråga om § 59 i
berörda förordning är en nödvändig följd af den ifrågasatta rösträttsbegränsningen
och afser smärre förändringar i afseende å fyrktalslängdens
upprättande.
Hvad slutligen vidkommer de i propositionen föreslagna ändringar i
§§ 73 och 21 af förordningen om kommunalstyrelse på landet, afse desamma
införande af bestämmelse derom, att två tredjedelars majoritet erfordras
för beslut i fråga om upptagande af lån, stäldt på längre återbetalningstid
än två år. I
I sammanhang med omförmälda proposition, för hvars innehåll utskottet
nu i korthet redogjort, har utskottet till behandling förehaft ej
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
7
mindre än åtta särskilda motioner, som i anledning af propositionen afgifvits
inom Andra Kammaren och hvilka, ehuru sins emellan olika, samtlige
åsyfta större begränsning af den kommunala rösträtten på landet än
uti propositionen föreslagits.
Uti motion, n:o 201, föreslå sålunda herrar friherre C. Carlsson,
Bonde, A. Henricson, A. Hansson i Solberga, O. Anderson, J. P. Jansson,
D. Persson, N. Hansson, G. Jansson, Ollas A. 0Ericsson, O. Emthén,
C- Sandquist, A. H. Göt/iberg, A. Olsson, P. Olsson i Asak, J. A. Lundström,
K. Hultkrantz, E. Andersson i Upsala, H. Eriksson, A. Olsson i Mårdäng
och J. Andersson i Lysvik, att Riksdagen måtte besluta i så måtto bifalla
den kongl. propositionen angående ändrad lydelse af §§ 11, 21, 59 och
73 i förordningen om kornmunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, att
§11 får följande lydelse:
Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal;
dock må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster, än söm svarar
emot en tiondedel af kommunens hela fyrktal, eller i något fall för
högre röstetal än det, som motsvarar ett tusen fyrkar.
Det för — — — — — — — — — — — — —
— — — — — — bestämda grunder.
Motionärernas till stöd för detta förslag afgifna framställning är af
följande lydelse:
»Med anledning af de ständigt upprepade gånger inom Riksdagen
framstälda krafven på en begränsning af den kommunala rösträtten på
landet, och sedan Riksdagen i skrifvelse 1894 till Kongl. Maj:t anhållit
om en statistisk utredning i ämnet, har Kongl. Maj:t till denna Riksdag
i ärendet aflåtit en nådig proposition. Vid granskning af densamma
finner man emellertid, att den partiella reform, som deruti föreslagits, är
utaf betydligt mindre omfattning än man haft anledning hoppas, då numera
genom ett vidlyftigt komitéarbete en särdeles omfattande ^och upplysande
utredning af härmed sammanhängande frågor föreligger, som
tydligt utvisar såväl reformens nödvändighet som äfven dess utförbarhet,
hvarför ej längre för dess vidare undanskjutande kan som skäl anföras
saknaden af en dylik utredning. Herr statsrådet och chefen för kongl.
civildepartementet synes äfven i sitt till statsrådsprotokollet afgifna yttrande
ingalunda förneka önskvärdheten af en fullständigare reforms genomförande,
men förklara)* sig icke desto mindre anse, att dermed bör tills
vidare anstå för att afvakta, att den väckta frågan om en förändrad kommunal
skattelagstiftning dessförinnan må finna sin slutliga lösning. Emellertid
torde dock hvad herr statsrådet samtidigt anfört såsom skäl för det
nu framstälda förslagets afgifvande med fullt lika fog kunna framhållas
8
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
för en mera omfattande välbehöflig reform. Herr statsrådet yttrar nemligen:
’att undanskjutandet under åtskilliga år — det torde nemligen åtgå
flera år, innan den andra frågan hinner blifva definitivt afgjord — af reformens
genomförande i de delar, som af mig nu afses, kan befaras vålla
olägenhet, i hvarje fall af större betydenhet än den olägenhet, som ur
lagstiftningssynpunkt onekligen ligger deri, att de ifrågasatta bestämmelserna
kunna blifva underkastade ändring såsom beroende af utgången af
ett redan börjadt, nära sammanhängande lagstiftningsarbete.’
Då skälen för begränsning i allmänhet af den kommunala rösträtten
på landet äro fullt tillräckligt kända och dessutom genom det nu föreliggande
komitéarbetet och den omfattande statistiska utredningen ytterligare
blifvit belysta, anse vi det öfverflödigt att här upprepa desamma.
Den reform, som Kongl. Maj:t nu föreslår, har visserligen någon betydelse
i hvad den afser en undantagslagstiftning för aktiebolagen, men verkningarne
deraf sträcka sig endast till vissa delar af vårt land; hvad deremot
angår den i öfrigt föreslagna begränsningen, att ingen må rösta för
högre röstetal än som sammanlagdt tillkommer öfriga röstegande inom
kommunen, torde det ligga i öppen dag, att en sådan bestämmelse, äfven
om den möjligen kan jernlikt herr statsrådets yttrande tillmätas egenskapen
att vara »teoretisk rigtig», dock fullkomligt saknar hvarje praktisk
betydelse.» I
I motion n:o 202 anför herr E. Eriksson i Qväcklingen:
»I kongl. propositionen angående begränsning af den kommunala
rösträtten pa landet, som Riksdagen fick mottaga den 5 dennes, ftmeslås
endast en partiel lösning af frågan, emedan, såsom af statsrådsprotokollet
upplyses, det ansetts lämpligt att, i afbidan på den utgång, den kommunala
beskattningsfrågan erhåller, låta anstå med förslag till lösning af
frågan i dess helhet.
Huruvida den pågående utredningen af den kommunala beskattningsfrågan
bör betraktas såsom något verkligt hinder för Riksdagen att
J,edan nu besluta en fullständig reform af den kommunala rösträtten på
landet, tilltror jag mig icke att bedöma, och jag skulle hafva funnit
mig ganska tillfredsstäld äfven med en partiel reform i det syfte, Kongl.
Maj:t föreslagit, derest den föreslagna reformen kunde anses för det afsedda
syftemålet tillfyllestgörande.
Enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle af aktiebolag rösträtt för andra
beskattningsföremål än jordbruksfastighet ej få utöfvas för mer än en
tjugondedel af kommunens hela fyratal. Den föreslagna begränsningen
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
9
skulle således åstadkommas medelst ett s. k. relativt röstmaximum samt
endast afse andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet.
Att den här ifrågasatta inskränkningen i aktiebolagens rösträtt
skulle i tillämpningen blifva mera skenbar än verklig, torde framstå med
tillräcklig tydlighet för en hvar, som genomläser de reservationer, som
af herrar Elis Sidenbladh och Joh. Nydahl afgifvits mot den kommunala
rösträttskomiténs betänkande. Nämnda reservanter hafva nemligen påvisat,
att ett relativt röstmaximum icke ensamt är tillfyllestgörande för
vinnande af en effektiv begränsning af de högsta röstetalen, i ty att
verkan af detsamma står i motsatt förhållande till kommunernas storlek,
hvadan en dylik begränsning, om den sättes till en qvot, som kan anses
lämplig med hänsyn till förhållandena inom de små kommunerna, blir
föga verksam inom de stora och största, d. v. s. just inom de kommuner,
der bolagsväldet är mest öfverklagadt ocli en verksam begränsning således
mest af behofvet påkallad; att den nämnda begränsningsmetoden,
om den skall användas, måste kompletteras med ett motsvarande absolut
röstmaximum, emedan detta har en alldeles motsatt verkan, eller verkar
med stigande styrka uppåt allt efter kommunernas storlek; att en begränsning
till V20 af kommunens hela fyrkta.1 skulle inom de största
kommunerna medgifva så höga röstetal på en hand som 10,000 fyrkar
och ännu flera, och att inom kommuner, der så höga röstetal äro samlade
hos en enda röstegande, det icke kan blifva tal om något annat
än ett kommunalt envälde eller fåvälde; samt att någon giltig anledning
ej finnes att tillerkänna jordbruk styrka rne ett högre röstvärde än andra
fyrkar.
Särskildt i fråga om aktiebolagen torde det vara mindre väl motiveradt
att lagstadga någon åtskilnad i berörda, hänseende, då ju för
dessa joi*dbruksintresset i allmänhet är af endast underordnad betydelse.
Härtill kommer, att de förnämsta af de skäl, som vid den kommunala
rösträttsfrågans behandling framhållits för den meningen, att någon begränsning
icke borde drabba jordbruksfyrkar, eller den bestämmelsen,
att rösträtt får utöfva^ endast för jord, som skötes under eget bruk,
åtminstone hvad sågverksbolagen beträffar, allt mera förlorar i betydelse
derigenom, att dessa bolag, såsom bekant är, på senare tiden allt oftare
börjat förbehålla sig sjelfva rösträtt för sina underlydande hemman, i
det att dessas brukare ej erhålla kontrakt som arrendatorer. Denna sed,
eller rättare osed, torde man icke höra, uppmuntra genom att fritaga
aktiebolagens jordbruksfyrkar från all röstreducering, och detta så mycket
mindre, som dessa bolags sträfvan att slå under sig jordbruksfastigheter
Bill. till liiksd. Prot. 1808. 7 Sami. 27 Höft. 2
10
Lagutskottets Utlåtande N:o JO.
redan i och för sig betraktad är af beskaffenhet att hos fosterlandsvännen
framkalla allvarliga bekymmer.
På- grund af hvad jag nu anfört och under åberopande af de utförligare
motiveringar, som förekomma i de förenämnda reservationerna,
tar jag mig friheten föreslå, att Riksdagen måtte besluta, att första
stycket af § 11 i förordningen om kommunalstyrelse på landet skall erhålla
följande ändrade lydelse:
Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal;
dock må ej af aktiebolag rösträtt utöfvas för mer än en tjugondedel
af kommunens hela fyrktal, eller i något fall för högre röstetal än det,
som motsvarar ett tusen fyrkar. Ej heller må någon rösta för högre
röstetal, än som sammanlagdt tillkommer öfriga röstegande inom kommunen.
»
Herr N. Andersson i Pettersborg har afgifvit en motion, n:o 203,
så lydande:
»I anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition n:o 40 till Riksdagen,
angående ändrad lydelse af §§ 11, 21, 59 och 73 i kongl. förordningen
om kommunalstyrelse på landet af den 21 mars 1862 i syfte
att begränsa den kommunala rösträtten på landsbygden, får jag vördsamt
föreslå en mera effektiv begränsning af nämnda rösträtt och sålunda en
annan lydelse af § 11 i ofvan nämnda förordning.
Den af Kongl. Maj:t tillsatta komitén för afgifvande af yttrande och
förslag angående den kommunala rösträttens begränsning på landet anser:
att en dylik begränsning bör ega rum;
att den bör gälla fyrktalen för alla beskattningsföremål; samt
att den bör vara relativ, så att rösträtten på grund af jordbruksfastighet
sättes till 7s och på'' grund af andra beskattningsföremål till V20
af kommunens hela röstetal.
Kongl. Maj:t anser deremot, att man bör åtnöja sig med en begränsning
af aktiebolagens rösträtt på grund af andra beskattningsföremål
än jordbruksfastighet, till dess den af Riksdagen begärda utredningen,
angående den kommunala beskattningens fotande på annan grund än den
allmänna bevillningen, föreligger.
För att förebygga det »kommunala enväldet» har likvisst Kongl.
Maj:t gått ett steg längre än komitén och föreslagit ett röstmaximum af
halfva kommunens röstetal.
Jag anser, att anhängame af en verksam begränsning af den kommunala
rösträtten ingalunda kunna vara tillfredsstälda vare sig med komiténs
eller Kongl. Maj:ts förslag.
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
11
Att begränsningen i enlighet med komiténs förslag bör gälla rösträtt
på grund af alla beskattnings/''öremål, synes mig fullt rättvist. Den
befintliga begränsningen af rösträtten i stad gäller vare sig rösträtten
grundar sig på fastighet eller inkomst.
Det är väl ock tydligt, att »obehörig röstöfvervigt» är lika skadlig,
om den grundar sig på ena eller andra arten af beskattningsföremål.
Begränsningen till V5 för jordbruksfastighet och V20 för andra beskattningsföremål
har icke synts Kongl. Maj:t tillfredsställande, utan innehåller
den nådiga propositionen förslag om ett röstmaximum af halfva
kommunens röstetal. Med den begränsning, komitén föreslår, skulle väl
det kommunala enväldet, som år 1892 förefans i 44 kommuner, qvarstå i
6 af dessa och förmodligen bra litet förminskas i allmänhet.
Hvad åter Kongl. Maj:ts nådiga proposition vidkommer, så inskränker
den sig — utöfver det nämnda röstmaximum för alla röstegare —
till aktiebolagen och gäller icke ens hela den dylika bolag tillkommande
rösträtt. Det är ett kändt förhållande, att bolagen i våra dagar lägga
under sig allt större jordområden, för hvilka rösträtten enligt Kongl. Maj:ts
förslag icke skulle begränsas, förrän den nådde öfver hälften af kommunens
hela röstetal. Fastställandet af ett sådant röstmaximum, som Kongl.
Maj:t föreslagit, skulle heller icke göra mycket gagn, ty det är uppenbart,
att om ett bolag eller en enskild person eger lika många röster som alla
andra röstberättigade inom kommunen tillsammans, så är bolaget eller
personen den herskande, enär det säkerligen aldrig förekommer, att alla
röstegare vid ett gifvet tillfälle begagna sig af sin rösträtt. Om äfven
så vore förhållandet, så behöfves endast en fyrk till hjelp åt den store
röstegaren, för att han skall kunna diktera besluten. Det tinnes enligt
min åsigt icke något verkligt skäl för att inskränka begränsningen af rösträtten
till aktiebolagen, då, enligt den »öfversigt», som tinnes vidfogad
Kongl. Maj:ts proposition, de enskilda större röstegame äro helt få i jemförelse
med aktiebolagen.
Då jag anser, att en begränsning af den kommunala rösträtten bör
fastställas sålunda, att den i verkligheten tillförsäkrar de mindre röstegarne
tillbörligt inflytande på de kommunala besluten, och då jag icke
anser den pågående utredningen angående nya grunder för den kommunala
beskattningen böra till obestämd framtid fördröja en nödig och nyttig
reform, så får jag, på grund af hvad jag ofvan anfört, föreslå följande
förändrade lydelse i Kong!. Maj:ts proposition:
12
§ 11. ;
i “''.»ii1 •: -f 1 • : • ■ '' ;;:***; :
Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal;
dock må ej någon utöfva rösträtt för mer än tiondedelen af kommunens
hela fyratal. Ej heller må någon rösta för högre röstetal än 500
fyrkar.»
I motion n:o 207 < har herr M. Dahn hemstält, att 11 § i förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 erhåller följande
förändrade lydelse.
§ 11.
Röstvärdet skall begränsas efter det en hvar röstegande åsätta
fyrktal; dock må ej af aktiebolag rösträtt utöfvas för mera än en tjugondedel
och af annan röstberättigad för mera än en tiondedel af kommunens
hela fyrktal, eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarar
ett tusen fyrkar.
Der för — — — — — — — •.— — _ _ _ _
_ — ~ — — — — — bestämda grunden.
Till stöd härför anför motionären:
»Kong! Maj:t har i proposition n:o 40 till innevarande Riksdag
föreslagit ändrad lydelse af §§ 11, 21, 59 och 73 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862. Då det kongl. förslaget
med hänsyn till sådan begränsning af den kommunala rösträtten,
som man med nuvarande röstförtryck haft anledning att hoppas, synes
mig mindre tillfredsställande, har jag i någon mån sökt komplettera
detsamma. Kongl. Maj:t föreslår visserligen begränsning af aktiebolags
rösträtt för andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet, men någon
allmän begränsning af den kommunala rösrätten på landet föreslås icke,
oaktadt behofvet af och krafvet på en sådan begränsning riksdag efter
riksdag gifvit sig till känna.
Att träffa Tätta begränsningstalet är väl ej någon lätt sak. Hvad
som är lämpligt med afseende på en mindre kommun, passar ej in på
en större; och hur litet ett relativt röstmaximum af till och med V20,
såsom Kongl. Maj:t föreslagit för aktiebolagen, är i stånd att åstadkomma
en effektiv verkan i fråga om rösträttens begränsning i de större
13
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
kommunerna, framgår klart af rösträttskomiténs utredning. Men jag
anser dock nämnda begränsningstal af V20 såsom röstmaximum för aktiebolag
någorlunda tillfredsställande, om dessa bolags rösträtt för jordbruksfastighet
begränsas med samma tal. Det finnes ej heller, enligt min
uppfattning, någon skälig anledning att härvidlag fastställa olika begränsningstal,
då ju jordbruket för bolagen helt naturligt är en bisak och
något egentligt intresse för den kommun, der bolaget eger sina jordbruksfastigheter,
näppeligen torde förekomma, utom för att undvika utgifter
för kommunala behof eller pålägga kommunen sådana i bolagets
intresse.
Beträffande den kommunala rösträttens begränsning i allmänhet,
anser jag, att man bör hålla fast vid det röstmaximum, som hittills vunnit
största tillslutning inom Riksdagen, nemligen V10, och detta oberoende
af hvad skatteföremål rösträtten grundar sig på. Och är det min öfvertygelse,
att en begränsning af den kommunala rösträtten i allmänhet lika
litet bör uppskjutas i afvaktan på vidtutseende reformer inom den kommunala
beskattningen, som en begränsning af aktiebolagens rösträtt, enligt
Kongl. Maj:ts uppfattning, tål vid ett uppskof; utan ega, enligt min
mening, Kongl. Maj:ts skäl för en partiel rösträttsreform minst lika stor
befogenhet för en allmän begränsning af den kommunala rösträtten. Och
hyser jag äfven den af Kongl. Maj:t uttalade öfvertygelsen, att olägenheter,
som vållas af att undanskjuta nödvändiga reformer på den kommunala
rösträttens område, äro af vida större betydenhet än den olägenhet, som
kan ligga deri, att bestämmelserna om nämnda rösträtts begränsning möjligen
kunna blifva underkastade ändring i följd af annan grund för
kommunalbeskattningen.
Men skall man åstadkomma en verklig begränsning af magten inom
kommunen, nödgas man, såsom öfverdirektör Sidenbladh föreslår, äfven
fastställa en gräns, öfver hvilken röstetalet icke får stiga, ett s. k. absolut
röstmaximum. Och synes mig hans förslag, att ej någon må rösta för
mera än 1,000 fyrkar, vara synnerligen lämpligt, helst som detta röstetal
motsvarar röstmaximum för städerna.» I
I motion n:o 208 hafva herrar friherre I. v. Knorring, Hans Andersson,
Ivar Månsson, P. Pehrson i Törneryd, Ola Persson, Oscar Larsson, Olof
Persson, B. Dahlgren, A. G. Gyllensvärd, A. P. Gustafsson, Carl Johansson
i Aflösa, J. Bengtsson, A. P. Johansson, Emil Olsson, Per Jönsson,
Pehr Pehrsson, C. E. Johansson, A. P. B. Petersson, Elof Nilsson, Adolf
Ericson, C. F. Petersson, Anders Olsson i Tyllered, Pehr Andreasson,
Magnus Andersson i Löfhult, Ad. Johansson i Möllstorp, K. E. Holmgren
14
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
i Hillebola, J. Johanson i Valared, Nils Anderson i Lydde, A. G. Olsson
i Frösvi, Alfred Petersson, Esbjörn Persson, Nils Svensson, Johan Petersson
i Boestad, Gustaf Odqvist, David o Holmgren, J. E. Olsson, C. IF. Hultstein,
Per Ersson, L. Dahlstedt, Nils Åkesson, Sam. Söderberg, Jöns Andersson,
L. M. Kruse, Oskär Erickson, J. Johnsson, Nils Jönsson, W. Bengtsson,
Joh:s Nilsson, Robert Eklundh och Sven Arnoldsson hemstält, att Riksdagen
måtte besluta, det § 11 i kongl. förordningen om kommunalstyrelse på
landet den 21 mars 1862 erhåller följande lydelse:
Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal;
dock må ej någon utöfva rösträtt för mer än en tiondedel och ej
aktiebolag för mer än en tjugondedel af kommunens hela fyrktal.
Der för deltagande----—---grunden.
Såsom motiv för denna framställning hafva motionärerna anfört:
»Sedan flertalet af landsbygdens representanter inom Andra Kammaren
under en lång följd af år uttalat sig för en begränsning af den
kommunala rösträtten inom landskommunerna, beslöt omsider Riksdagen
år 1894 att afgifva en skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan om utredning
och framläggande af förslag i ämnet. I den kongl. proposition,
som med anledning häraf aflåtits till innevarande Riksdag, har emellertid
Kongl. Maj:t föreslagit en begränsning af rösträtten endast för aktiebolag,
hvarvid Kongl. Maj:t dock ansett, att dessas rösträtt för jordbruksfastighet
bör lemnas oförändrad. Kongl. Maj:t visar sig således benägen blott för
en partiel lösning af frågan. Visserligen föreslås äfven en till utseendet
mera allmänt gällande bestämmelse, nemligen den, att rösträtt icke må
åt någon utöfvas för större röstetal, än som sammanlagdt tillkommer
öfriga röstegande inom eu kommun. Men denna bestämmelse saknar
praktisk betydelse, då, såsom herr statsrådet och chefen för civildepartementet
i sitt anförande till statsrådsprotokollet rörande denna fråga sjelf
medgifver, förutsättningarna för bestämmelsens tillämplighet endast undantagsvis
komma att föreligga. Såsom skäl för att låta en lösning af frågan
i dess helhet anstå, angifves i samma anförande, att frågan om sättet för
en lämplig begränsning af den kommunala rösträtten på landet nära
beröres af Riksdagens framställning till Kongl. Maj: t genom skrifvelse
den 5 maj 1897 om förslag till särskild kommunalskattelag och Kongl.
Maj:ts med föranledande deraf vidtagna åtgärd att tillsätta en komité.
Undertecknade äro af den åsigten, att en lösning af frågan i dess
helhet är af behofvet påkallad, och kunna ej tillerkänna det anförda skälet
för uppskof sådan betydelse, att framläggandet af ett mera omfattande
förslag derigenom bort förhindras. Den nyligen väckta frågan om särskild
kommunalskattelag är utan tvifvel så svårlöst, att det torde vara förenadt
Lagutskottets Utlåtande N:o DO.
15
med en stor tidsutdrägt att komma till ett definitivt afgörande deraf.
Med fäst afseende härå äfvensom å den allmänna erfarenheten, att reformer
behöfva lång tid för att mogna, hvarpå just den kommunala rösträttsfrågans
behandling under trettio år lemnar ett ojäfaktigt bevis, våga vi
hysa den meningen, att åberopade förhållande ej bör utgöra hinder för ett
fullständigt upptagande och afgörande af denna fråga vid nuvarande tidpunkt.
Besluter man nya stadganden rörande ifrågavarande rösträtt, och
skulle en möjligen i framtiden antagen särskild kommunalskattplag kräfva
deras förändring, undergå de ej ett sämre öde än flere andra lagbestämmelser,
som under senare tiden blifvit antagna och sedermera förändrade.
Under den tid, som frågan om den kommunala rösträttens begränsning
stått på dagordningen, har Andra Kammaren upprepade gånger visat
sig hylla den äsigten, att ej någon inom en landskommun bör utöfva rösträtt
för ett större antal röster, än som svarar mot en tiondedel af kommunens
hela fyrktal. Samma åsigt torde äfven nu förefinnas hos kammarens
majoritet. Vi hafva derför ej tvekat att i nedanstående förslag antaga
denna princip för rösträttens begränsning, likväl med den afvikelse,
som föranledes deraf, att aktiebolag, hvilka på landsbygden liksom i städerna
alltjemt förökas och i vissa delar af landet äfven inköpa stora arealer
jordbruksfastighet, skulle med en sådan begränsning ändock i ett större
antal kommuner blifva öfvermägtiga. Man kan derjemte med afseende å
dem ej underlåta att beakta, att ett bolag är genom sina för inkomst
taxerade tjensteman, hvilka böra hafva samma kommunala intressen som
bolaget sjelft, i tillfälle att mycket föröka sitt inflytande inom en kommun.
Vi anse derför lämpligt att, i likhet med Kongl. Maj:t, föreslå, det aktiebolag
ej får utöfva rösträtt inom en landskommun för ett större antal
röster, än som svarar mot en tjugondedel af kommunens hela fyrktal, men
att, i motsats till hvad Kongl. Magt föreslår, ej medgifva undantag från
denna bestämmelse med afseende å dess rösträtt för jordbruksfastighet.»
Herr L. Eriksson i Bäck har afgifvit eu så lydande motion, n:o 209:
»Af statistiska centralbyråns berättelse för år 1892 rörande den
kommunala rösträtten finner man, att i allt för många kommuner de
stora fyrktalen helt och hållet beherska de mindre utan möjlighet för de
senare att göra sig gällande. Af landsbygdens 2,386 kommuner är det
44, der en person ensam innehar mer än halfva fyrktalet, 596 personer
innehafva hvar för sig mer än Vs, 1,966 personer innehafva mer än Vio,
och 5,812 personer innehafva mer än V20 af sina respektive kommuners
hela, fyrktal. Högsta fyrktalet på en hand utgjorde 48,114. Äfven der
högsta fyrktalet på en hand inom ett helt län ej går högre än till 2,455
16
Lagutskottets Utlåtande N:o SO.
fyrk, finnas dock 266 personel-, fördelade på 88 kommuner, som hvar och
en har mer ån Vao af sina kommuners hela fyrktal, och dock är det inom
detta län endast 111 personer, som hafva mer än 250 fyrk.
I Kongl. Maj:ts proposition n:o 40 till innevarande Riksdag föreslås
nu en inskränkning i aktiebolags rösträtt för andra beskattningsföremål
än jordbruksfastighet. Men äfven röstetalen för jordbruksfastighet behöfva
reduceras, antingen den tillhör bolag eller enskild person, om s. k. fyrkvälde
skall kunna i afsevärd mån förekommas. Det är dock ej nog med
att endast begränsa de större röstetalen, ty äfven jemförelsevis låga sådana
kunna i små kommuner hafva afgörande inflytande. Den i nämnda
proposition föreslagna minskningen i aktiebolags rösträtt torde ej blifva
af stor verkan, emedan de flesta af dem jemväl ega jordbruksfastighet,
för hvilken de hafva tusentals röster, som fortfarande blefve oförminskade.
Genom den föreslagna ändringen i aktiebolags rösträtt skulle det
kommunala enväldet försvinna i 14 kommuner. För att få bort det äfven
i de öfriga 30, har Kongl. Maj:t föreslagit, att ingen må rösta för högre
röstetal, än som sammanlagdt tillkommer öfriga röstegande inom kommunen,
och chefen för civildepartementet försvarar denna bestämmelse
med att den är teoretiskt rigtig och kan vinna tillämpning. Oafsedt det
orimliga i antagandet, att kommunens alla medlemmar på en gång begagna
sin rösträtt, kan det ju hända, att någon har obetalda utskylder
eller står under konkurs. 1 de flesta fall torde sådana höga röstetal representeras
på stämman af en förvaltare eller disponent, hvilken nog ej
röstar annorlunda för egna röster än för principalens, och då är majoriteten
gifven. Om han åter lägger ned sina egna röster, så fattas de ändock
för öfriga röstegande. Bestämmelsen är nog teoretiskt rigtig, men
kan ej vinna tillämpning, och är sålunda praktiskt värdelös.
Vid sådant förhållande kan det ej blifva någon nämnvärd förbättring
att nöja sig med den anspråkslösa begränsning, Kongl. Maj:t nu föreslagit,
eller den af Andra Kammaren de senare åren antagna. Eu annan
grund måste utfinnas för en kommunal rösträttsform, om den skall blifva
tillräckligt kraftigt verkande. Det är svårt att uttänka en dylik reform,
som följer en allmän regel och är fri från godtycke. Men detta är ej
heller det vigtigaste, utan det er, att den i så hög grad, som omständigheterna
vid dess genomförande tillåta, efter rättvisa och billighet afväger
röstfördelningen mellan de stora och de små fyrktalen. De hittills föreslagna
begränsningarna Vs, Vio eller V20 af kommunens hela fyrktal hafva
alla det felet, att de verka olika i olika kommuner på samma fyrktal.
Men för att eu rösträttsreform skall blifva tillfredsställande, måste den
vara så afpassad, att den verkar lika på samma fyrktal öfverallt i landet,
11
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
och på samma gång tillbörligt minskar de stora fyrktalens herravälde öfver
de små. Då emellertid i kommuner med låga fyrktal ej något fyrkvälde
af någon betydenhet torde förekommit, anser jag, att fyrktal till och med
100 bör bibehållas vid sitt fulla röstetal, hvarefter ingen ökning af röstetalet
förekommer upp till 131 fyrk. Denna fyrkklass af 30 fyrk ökas med
10 för att utgöra nästa fyrkklass upp till 171 fyrk, och erhålles derför
120 röster. Denna sista klass af 40 fyrk ökas också med 10 för att utgöra
nästa fyrkklass upp till 221 fyrk och motsvarar då 140 röster, o. s. v.
Hvarje röstklass utgöres af 20 röster, och till föregående fyrkklass lägges
10 fyrk för att bilda efterföljande klass, hvarigenom åstadkommes en progressiv
ökning af det verkningslösa fyrktalet.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen för sin del måtte besluta, att § 11 i kongl. förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, sådan denna
paragraf lyder i kongl. förordningen den 26 oktober 1888, måtte få följande
förändrade lydelse:
§ 11.
Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstägande åsätta fyrktal,
enligt nedanstående tabell:
Från och med 1 till och med 100 fyrk en röst för hvarje fyrk.
| 101 |
| 130 | » | 100 | röster. |
| 131 | 7> | 170 |
| 120 |
|
| 171 | 7> | 220 |
| 140 | » |
| 221 | » | 280 |
| 160 | Tf |
| 281 | » | 350 | y> | 180 | Tf |
» | 351 | » | 430 | 7> | 200 | 7) |
| 431 |
| 520 | i> | 220 | » |
» | 521 |
| 620 | » | 240 |
|
7s | 621 | » | 730 | » | 260 | » |
| 731 | » | 850 | 7) | 280 | » |
| 851 |
| 980 | > | 300 | » |
| 981 |
| 1,120 |
| 320 | » |
» | 1,121 |
| 1,270 | > | 340 | > |
> | 1,271 | » | 1,430 |
| 360 |
|
| 1,431 |
| 1,600 |
| 380 |
|
| 1,601 | » | 1,780 | » | 400 |
|
| 1,781 | t> | 1,970 |
| 420 | 7> |
Bih. | till Riksd. Prof. 1898. | 7 Sami. | 27 Höft. |
|
|
|
3
t8
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
Från och med | 1,971 | till och med | 2,170 fyrk | 440 | röster, | |
| 2,171 | » | 2,380 |
| 460 |
|
| 2,381 | » | 2,600 |
| 480 |
|
» | 2,601 | » | 2,830 | » | 500 | » |
■il '' *. | 2,831 | » | 3,070 | » | 520 |
|
» | 3,071 | » | 3,320 | » | 540 | » |
» | 3,321 | » | 3,580 |
| 560 |
|
» | 3,581 | » | 3,850 | » | 580 | ». |
» Ii''. | 3,851 | » | 4,130 |
| 600 | » |
» | 4,131 |
| 4,420 | » | 620 |
|
» | 4,421 | » | 4,720 , | » | 640 | ! y> |
» | 4,721 | n* i » | 5,030 | » | 660 | » |
» | 5,031 | » | 5,350 | » | 680 | » |
| 5,351 | » | 5,680 |
| 700 | it » |
| 5,681 |
| 6,020 | » | 720 | » |
» | 6,021 | » | 6,370 | » | 740 | » |
» | 6,371 | » | 6,730 | » | 760 |
|
» | 6,731 | » | 7,100 | » | 780 | » |
» | 7,101 | » | 7,480 | » | 800 |
|
| 7,481 | • » | 7,870 | » | 820 | y> |
» | 7,871 | » | 8,270 | »T | 840 | » |
| 8,271 | » | 8,680 | » | 860 | » |
| 8,681 | » | 9,100 | » | 880 | » |
» | 9,101 | » | 9,530 | » | 900 | » |
» | 9,531 | » | 9,970 | » | 920 | » |
» | 9,971 | » . | 10,420 | » | 940 | » |
» | 10,421 | » | 10,880 | » | 960 | » |
» . | 10,881 | » | 11,350 | » | 980 | » |
» | 11,351 | » . | 12,000 | » | 1,000 | » |
För öfver 12,00 fyrk sker ingen höjning af röstetalet.»
Herr A. Göransson har uti motion n:o 210 anfört:
»Då jag anser den i Kong!. Maj:ts proposition n:o 40 föreslagna begränsning
af den kommunala rösträtten på landet vara alltför obetydlig
för att ens i någon mån kunna tillfredsställa landsbygdens rättmätiga kraf
härutinnan, tager jag mig friheten föreslå en mera effektiv begränsning af
samma rösträtt. Kongl. Maj:t har endast föreslagit en begränsning af rösträtten
för aktiebolag, och att ingen må rösta för högre röstetal, än som
sammanlagdt. tillkommer öfriga röstegande inom kommunen. Men icke ens
.
. ''• »V/,- V
Lagutskottets Utlåtande N:o 50. 19
alla aktiebolag få komma med, utan enda*st sådana, som utöfva rösträtt för
andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet, äfvensom alla, hvilkas
röstetal är högre än samtliga öfrige röstegandes inom kommunen. Den af
Kong]. Maj:t föreslagna begränsningen medelst ett relativt röstmaximum
till V20 af kommunens hela fyrktal skulle träffa endast 437 aktiebolag af
2,613, men deremot finnas 2,176 aktiebolag, 5,485 andra bolag samt 1,036
enskilda personer med högre röstetal än 1,000 fyrkar, som ej beröres af
denna begränsning. Hvad åter angår den andra förut omnämnda begränsningen,
torde den knappast få någon som helst praktisk betydelse, enär
det är otänkbart, att alla kommunens röstberättigade vid en kommunalstämma
begagna sig af sin rösträtt, och då har man af hela förslaget qvar
endast det lilla, att ett fåtal aktiebolag ej skulle få rösta för mer än V20
af kommunens hela fyrktal, och detta kan väl knappast kallas för en reform.
Redan vid stiftandet af nu gällande kommunallagar bestämdes en
begränsning af den kommunala rösträtten i städerna på så sätt, att ej
någon vid allmän rådstuga finge utöfva rösträtt för större antal röster, än
som svarade emot en tjugondedel af stadens hela röstetal efter röstlängden.
Vid 1869 ,års riksdag beslutades en ytterligare begränsning af kommunala
rösträtten i städerna genom det stadgande, som ännu är gällande, att ej
någon vid allmän rådstuga får utöfva rösträtt för större antal röster, än
som svarar emot en femtiondedel af stadens hela röstetal efter röstlängden,
eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarar bevillningen för
tio tusen riksdalers inkomst af kapital eller arbete, således motsvarande
1,000 fyrkar. Då krafvet på en begränsning af den kommunala rösträtten
på landet gjort sig gällande riksdag efter riksdag i snart 40 år, då komitéer
och statistiska utredningar visat behofvet deraf, så synes det visserligen
icke vara för tidigt att nu få en verklig reform, utan att behöfva
vänta till en oviss, kanske långt aflägsen framtid på den kommunala
skattelagstiftningsfrågans lösning.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen måtte besluta, att första stycket af § 11 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet skall erhålla följande lydelse:
Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal,
dock må ej af aktiebolag rösträtt utöfvas för mer än eu tjugondedel af
kommunens hela fyrktal. Ej heller må någon rösta för högre röstetal än
det, som motsvarar ett tusen fyrkar, eller i något fall för egen del och å
annans vägnar saminanlagdt rösta för högre röstetal, än som tillkommer
samtliga öfriga röstegande inom kommunen.»
20
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
Slutligen hafva herrar J. ’Bromée, E. Norman, O. Walter, J. Nordin,
C. G. Thor, P. Norberg, Johan Ericsson, Joll. Er. Nordin, W. Styrlander,
Magnus Höjer, Fridtjuv Berg, A. Thyländer, J. Byström, S. J. Bordell,
K. G. Karlsson, A. F. Broström, Edvard Wavrinsky, Adolf Aulin, J. Persson,
M. F. Nyström, C. J. Hammarström, John Olsson och Oskar Eklund
i ämnet afgifvit en motion, n:o 211, af följande lydelse:
»För aderton år sedan, år 1880, väcktes i Andra Kammaren eu anmärkningsvärd
kommunal rösträttsmotion, förutom af motionären, herr Ola
Andersson i Burlöf, undertecknad af 45 i motionens syftemål instämmande
landtmannarepresentanter.
Denna motion — hvilken, såvidt vi kunnat finna, icke med ett ord
blifvit berörd i den af kommunala rösträttskomitén meddelade ''redogörelsen
för de förslag till begränsning af den kommunala rösträtten på landet,
hvilka efter kommunallagarnes tillkomst i vårt land förelegat och varit
föremål för representationens behandling’ — gick ut på att Riksdagen
skulle anhålla, att regeringen måtte för närmast följande Riksdag ''framlägga
förslag till förändring i de delar af kommunallagarne, som angå
rösträtten och röstvärdet, bygd!- på sådana grunder, att rösträtt betingas
och berättigas utaf erläggande af bidrag och att röstvärdet bestämmes
medelst samverkan af både förmögenhets- och personlighetsprinciperna, så
att en hvar skattskyldig må erhålla skäligt inflytande i kommunens gemensamma
angelägenheter.’ Lagutskottet ansåg sig i hufvudsak böra förorda
bifall till herr Ola Anderssons förslag, dock med den inskränkning, att
ingen rubbning skulle ske i hittills gällande grunder för val af landstingsmän,
och Andra Kammaren biträdde utan nämnvärd meningsskiljaktighet
lagutskottets hemställan.
Denna hemställan vann emellertid icke Första Kammarens godkännande
och understöd. Men fjorton år senare, år 1894, uttalade Första
Kammaren, som dittills med ett enstaka undantag (år 1868, då Första
Kammaren beslöt en återremiss till lagutskottet i syfte af begränsning af
bolags rösträtt) intagit en ytterst afvisande ställning gent emot alla yrkanden
på en kommunal rösträttsreform, att kammaren ansåg en begränsning
af den kommunala rösträtten på landet böra ega rum, samt fattade för
sin del beslut om en riksdagsskrivelse, med anhållan att Kongl. Maj:t
täcktes för näst följande Riksdag framlägga förslag till den begränsning
af nämnda rösträtt, hvartill den af Kongl. Maj:t beträffande denna fråga
anbefalda utredning kunde föranleda.
Det var med anledning af detta närmande från Första Kammarens
sida till den uppfattning om nödvändigheten af en kommunal rösträttsreform,
hvilken länge häfdats af Andra Kammaren, som båda kamrarne
21
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
sedermera under loppet af 1894 års riksdag kunde enas om en riksdagsskrivelse,
hvari de, på samma gång de anhöllo, att den af Kongl. Maj:t
anbefalda statistiska utredningen rörande den kommunala rösträtten om
möjligt måtte så bedrifvas, att dess resultat kunde framläggas inför nästföljande
års lagtima Riksdag, starkt betonade behofvet af en reform af
den kommunala rösträtten och vigten af denna reformfrågas snara lösning.
Då Kongl. Maj:t nu omsider, efter föregående statistisk och komitéutredning,
inför Riksdagen framlagt ett förslag till begränsning af den
kommunala röstskalan å landet, befinnes detta förslag vara, icke ett förslag
till den vigtiga frågans lösning i dess helhet, utan, såsom chefen för
civildepartementet sjelf framhåller i det yttrande till statsrådsprotokollet,
som finnes bilagdt kongl. propositionen n:o 40, allenast ett förslag till en
partiel lösning af frågan. Lika med åtskilliga andra motionärer måste vi
högeligen beklaga detta resultat, och lika med dem finna vi de af chefen
för civildepartementet förebragta skälen för ett uppskof med frågans lösning
i öfriga delar vara allt annat än tillfredsställande. Chefen för civildepartementet
framhåller sjelf, att det torde åtgå flera år, innan den nyligen
till komitéutredning öfverlemnade kommunala beskattningsfrågan
hinner blifva definitivt afgjord. Att i afbidan härpå till en oviss framtid
uppskjuta den af Riksdagens båda kamrar önskade lösningen af landsbygdens
kommunala rösträttsfråga i dess helhet, synes oss innebära en
föga tilltalande och statsmagterna föga värdig undanflykt i syfte att komma
ifrån gifna och uttalade meningar. De skäl, som af chefen för civildepartementet
i detta afseende åberopats, äro af precis lika stor — eller lika
liten — vigt och betydelse med hänsyn till den föreslagna begränsningen
af bolagens rösträtt, och det måste derför förvåna, att icke regeringen
ansett sig böra undanskjuta äfven denna detalj ’i afbidan på den utgång,
den kommunala beskattningsfrågan erhåller.’
Då vi här ofvan anfört en s. k. massmotion i Andra Kammaren af
år 1880, har det närmast skett derför, att vi skulle ansett lyckligt, om den
af Kongl. Maj:t tillsatta komitén tagit de i denna motion innehållna grundtankarna
till utgångspunkt för sitt utredningsarbete och om ett regeringsförslag
framkommit, som anslutit sig till dessa grundtankar. I)å så ej
blifvit fallet, har för oss endast återstått att öfverväga, huruvida och i
hvad män — i det läge, hvari denna angelägenhet nu kommit genom
Kongl. Maj:ts reformförslag, med dertill hörande förberedande utredning
det kunde finnas någon möjlighet att få genomfördt ett reformförslag,
som i afsevärd grad toge hänsyn till både förmögenhets- och personlighetsprinciperna
vid utmätande af den kommunala rösträtten å landet. I
likhet med 1880 års motionär anse vi ingalunda omöjligt att vinna detta
22
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
önskemål, antingen genom att vid kommunala ärendens afgörande förbinda
en viss personlig rösträtt med förmögenhetsrösträtten, eller ock genom
användande åt något slags skala med andra gradationer än den nuvarande
kommunala röstskalans. Men då denna reformfrågas utveckling och behandling
inom riksdagen bestämdt pekar i rigtning mot en lösning genom
fastställande af vissa röstmaxima, absoluta eller relativa eller bådadera,
hafva vi funnit oss böra fortgå på denna väg, men på samma gång
också böra tillse, huruvida icke, åtminstone i något afseende, större
hänsyn kunde tagas till personlighetens befogade anspråk och onekliga
rätt att hafva sitt ord med vid behandlingen af kommunens angelägenheter.
Med afseende å. den kommunala röstskalans begränsning förmedelst
vissa röstmaxima finna vi de uttalanden, som förekomma i herrar Sidenbladhs
och Nydahls reservationer till kommunala rösträttskomiténs betänkande,
på ett ovederläggligt sätt bevisa, att en begränsning endast medelst
ett relativt röstmaximum på sätt komitén förordar (Vs af kommunens
hela fyrktal för jordbruksfastighet och V20 för andra beskattningsföremål)
är alldeles otillräcklig, särskildt i de större landskommunerna. För att i
dem vinna en afsevärd begränsning af de högre röstetalen, måste vid
sidan af det relativa maximum äfven tilläggas ett absolut, och dervid
torde det af de båda reservanterna föreslagna, 1,000 röster, förtjena så
mycket större afseende, som det åtskilliga gånger varit i Riksdagen föreslaget
och på sin tid äfven vunnit lagutskottets och Andra Kammarens
understöd. Hvad det relativa röstmaximum beträffar, synas oss många
skäl tala för ett vidblifvande af förslaget om V20 af kommunens hela
fyrktal, hvilket förslag af Andra Kammaren omfattats vid de båda senaste
tillfällen, då kammaren fattat något realitetsbeslut i ämnet, och som af
den kommunala rösträttskoinitén upptagits, ehuru med den inskränkning,
att det skulle gälla endast för andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet.
I sistnämnda inskränkning hafva vi deremot ej kunnat instämma,
och hänföra vi oss i det afseendet till de skäl, som mot komitéförslaget
blifvit anförda dels af de båda nämnda reservanterna, dels äfven af åtskilliga
länsstyrelser i deras utlåtanden öfver komiténs betänkande. Hvad
återigen angår den i Kongl. Maj:ts proposition föreslagna begränsningen
medelst ett maximum — summan af öfriga röstegandes röstetal, finna vi
densamma i praktiken så godt som betydelselös och sålunda, trots dess af
chefen för civildepartementet betonade principiella värde, temligen ovigtig i
jemförelse med öfriga reformyrkanden.
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
23
Den princip, hvarpå den kommunala rösträtten hos oss är grundad,
eller att kommunalmedlemmarne böra vara i tillfälle att på kommunens
angelägenheter utöfva ett inflytande, som motsvarar deras skattebidrag,
förlorar tydligen all giltighet, när det blir frågan om sådana kommunala
angelägenheter, som icke äro af ekonomisk natur. I afseende på dessa är
i allmänhet den ena kommunalmedlemmens intresse lika stort som den
andres, oafsedt den olikhet, som kan föreflnnas i deras förmögenhetsställning,
och att i denna söka en mätare af de röstberättigades förmåga att
bidraga till välbetänkta och gagneliga beslut, vore väl alltför orimligt.
Också har i Riksdagen upprepade gånger föreslagits, att lika rösträtt
måtte vid beslut om ärenden, som icke äro att hänföra till ekonomiska
eller beskattningsfrågor, tillerkännas de röstberättigade. Det torde
emellertid vara vanskligt att uppdraga en bestämd, tydlig gräns mellan
de antydda begge områdena af kommunal verksamhet, då de helt visst på
mer än en punkt omärkligt öfvergå i hvarandra, och man har derför också
vanligen inskränkt sig till att påyrka den lika rösträttens tillämpning vid
de kommunala valen. Om man frånser valen af kommunalfullmägtige, för
hvilka — liksom för valen af landstingsmän och deras valmän — vi ej
ämna ifrågasätta någon särskild röstgrund, så kunna de kommunala valen
rimligtvis icke räknas till de ärenden, i afseende på hvilka det bör anses
billigt och rättvist, att de röstegandes inflytande vid afgörandet är afvägdt
efter deras kommunala skattebidrag. Visserligen är det sant, att ledamöterna
i kommunalnämnd, skolråd och kyrkoråd hafva äfven en ekonomisk
verksamhet, men de ega icke att pålägga några utgifter och äro för
sin förvaltning redovisningsskyldige inför stämman.
Om från denna synpunkt ingen anledning finnes att vid de kommunala
valen tillerkänna den enes röst ett högre värde än den andres, så
finnas å andra sidan -positiva skäl för yrkandet, att i dessa ärenden lika
rösträtt bör tillämpas. Om man tänker på önskvärdheten deraf, att de
kommunala förtroendeposterna besättas med lämpliga personer, så böra
majoritetsval innebära en bättre garanti, för att så skall ske, än minoritetsval,
enär en större personalkännedom måste antagas vara representerad hos
det talrikare än hos det fåtaligare partiet bland väljame. Likaledes måste
det medgifvas, att i ju högre grad de kommunala förtroendemannen verkligen
äro hvad namnet innebär, det vill säga i besittning af flertalets förtroende,
desto lättare måste deras arbete och dess framgångsrikare deras
verksamhet blifva. Det bör ej heller förbises, att det för de mindre bemedlade
ligger någonting särskildt kränkande i den olika rösträtten vid
val, emedan densamma, då den ej kan sägas vara grundad i beslutens
ekonomiska innebörd, måste uppfattas såsom ett underkännande af deras
goda vilja och omdömesförmåga.
24
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
Den kommunala rösträttskomitén, som väl knapphändigt affärdat
tanken på införandet af lika rösträtt vid kommunala val, har anmärkt, att
användandet af detta valsätt vid sådana val »som kunna anses mera omedelbart
beröra personliga intressen, såsom t. ex. folkskolelärareval, skulle
innebära en oegentlighet, så länge lagstiftaren i fråga om prestval, hvars
personliga innebörd likväl är ännu större, ansett sig icke böra utesluta
förmögenhetsprincipens tillämpning». Det är fullkomligt rigtigt, att, om
lika rösträtt blefve införd t. ex. vid folkskolelärareval, det skulle innebära
en oegentlighet att fortfarande använda graderad röstskala vid prestval,
och vi anse, att en sådan oegentlighet borde fortast möjligt undanrödjas
derigenom, att rösträtt efter hufvudtal blefve lagstadgad äfven i fråga om
prestval — en reform, som utan allt tvifvel skulle mottagas med mycken
tillfredsställelse af det stora flertalet bland svenska kyrkans medlemmar.
Att vi, såsom redan är nämndt, icke förorda omröstning efter hufvudtal
vid val af landstingsinän eller deras valmän och af kommunalfullmägtige,
beror af dessa vals säregna betydelse. De förra hafva nemligen
snarare fått en politisk än kommunal betydelse och kunna redan
derför lemnas å sido vid en rösträttsreform, som afser häfdandet af kommunal
sjelfstyrelse; och hvad de senare vidkommer, så vore det föga konseqvent
att vid dem tillämpa omröstning efter hufvudtal, så länge en
graderad röstskala användes vid beslut om de kommunala angelägenheterna,
i allmänhet, då derigenom i kommuner med fullinägtige personlighetsprincipen
skulle erhålla, om ock medelbart, en långt vidsträcktare tillämpning
än i kommuner, der de röstberättigade omedelbart deltaga i besluten.
De förslag till begränsning af den kommunala röstskalan å landet,
som vi här nedan framlägga, gälla i lika grad bolagens som öfriga röstegandes
rösträtt. Ehuruväl den begränsning, vi föreslå, komme att träffa
aktiebolagen i högre grad än Kongl. Maj:ts speciella förslag till begränsning
af dessas rösträtt, skulle vi nog anse önskligt, att en ytterligare begränsning
på detta område kunde genomföras. De grunder för bolags rösträtt, som
innehållas i ett vid 1867 års riksdag af herr S. Ribbing i lagutskottet
reservationsvis framstäldt och af nämnda års Andra Kammare gilladt förslag,
synas oss i hufvudsak rigtiga. Äfven i senare tid hafva inom representationen
åtskilliga röster höjts för deras tillämpande. Då emellertid den af
Kongl. Maj:t tillsatta kommunala rösträttskomitén ansett oöfvervinneliga hinder
resa sig mot dessa grunders genomförande i praktiken, hafva vi ej velat
nu framlägga något bestämdt förslag härom. Vi anse dock denna fråga vara
af sådan vigt, att den i alla händelser förtjenar att snarast möjligt göras
till föremål för förnyad och speciel utredning. Om vid en dylik förnyad
utredning ■*— hvarom vi tillåta oss väcka förslag — det skulle visa sig
Lagutskottets Utlåtande N:o 50. 25
omöjligt att i detta afseende åstadkomma en val afvägd begränsning på
någon af de hittills föreslagna vägarne, borde, enligt vår mening, äfven
frågan om fullständigt upphörande af den i kommunallagarne bolag tillerkända
rösträtt tagas i allvarligt öfvervägande. Den bestämmelse till förmån
för bolag, att bolagsdelegarne kunna i handen på en person lägga
hela sin samfälda rösträtt, är ej blott stridande mot den i 13 § af förordningen
om kommunalstyrelse på landet stadgade grundprincipen, att ingen
på grund af fullmagt må föra talan eller utöfva rösträtt för mer än en
röttberättigad, utan äfven i hög grad betänklig på den grund, att bolagets
ombud ej behöfver vara för egen del röstberättigad inom den kommun,
der han utöfvar bolagets rösträtt, samt att bolagets medlemmar kunna till
stor eller till och med större delen utgöras af utländingar.
På grund af hvad vi nu anfört och med anledning af såväl Kongl.
Maj:ts proposition n:o 40 med förslag till lag angående ändrad lydelse af
vissa paragrafer i förordningen om kommunalstyrelse på landet som i ämnet
sedermera väckta sex motioner, i hvilka vi ej kunnat odeladt instämma,
tillåta vi oss föreslå, att Riksdagen måtte besluta:
l:o att § 11 i förordningen om kommunalstyrelse på landet skulle
erhålla följande lydelse:
§ 11-
Mom. 1. Vid val tillkommer hvarje röstegande en röst utom vid
val af kommunalfullmägtige samt af landstingsman och valmän för utseende
af landstingsmän.
Mom. 2. Vid beslut rörande alla öfriga angelägenheter, äfvensom
vid de i mom. 1 särskildt angifna val, beräknas röstvärdet efter det en
hvar röstegande åsätta fyrktal; dock må ej någon utöfva rösträtt för större
antal röster, än som svarar emot en tjugondedel af kommunens hela fyrktal
eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarar ett tusen
fvrkflr
Mom. 3. Der för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, hvilka
inom kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för
utgörande af kommunalutskylder i allmänhet gällande, finnes särskildt
stadgad, skall röstvärdet vid''beslut öfver ärenden, som röra sådana besvär,
beräknas efter den särskildt bestämda grunden;
2:o) att i skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t måtte göra frågan om
bolags kommunala rösträtt till föremål för förnyad utredning samt till
Bill. till Rikad. Prot. 1898. 7 Sami. 27 Häft. 4
26 Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill utredningen kan gifva anledning.
»
I sistnämnda motions syfte hafva fyra af Andra Kammarens ledamöter
instämt.
Af det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll inhemtas, att
föredragande departementschefen ansett, att med förslag om lösning af den
kommunala rösträttsfrågan i dess helhet borde anstå i afbidan på den utgång,
som frågan om ändrade grunder för den kommunala beskattningen erhåller
— hvilken senare fråga, som bekant, af sistlidet års Riksdag hänskjutits
till Kongl. Maj:t för utredning och för närvarande utgör föremål för behandling
af en för ändamålet särskildt tillsatt komité. Departementschefen
hyste nemligen den uppfattning, att berörda frågor stode med hvarandra
i närmaste samband. Så är också, enligt utskottets mening, förhållandet.
Då den kommunala skattskyldigheten för närvarande utgör grundvalen och
normen för den kommunala rösträtten, säger det sig sjelft, att hvarje
ändring af grunderna för den förras utgörande skulle komma att verka
rubbande på innebörden af gifna föreskrifter om rösträttens utöfvande;
och utskottet är sålunda med departementschefen ense derom, att någon
fullständig omarbetning af bestämmelserna om kommunal rösträtt på landet
icke för det närvarande bör vidtagas.
Dermed har utskottet uttalat sin uppfattning i fråga om de flesta
af nu ifrågavarande motioner. Samtliga, med undantag af herr Erikssons
i Qväcklingen, åsyfta nemligen en dylik genomgripande förändring af bestående
regler för den kommunala rösträtten.
Deremot anser utskottet, att departementschefen förebragt giltiga skäl
för den partiella rösträttsreform, som uti propositionen bragts å bane.
Att verkligt behof af begränsning utaf aktiebolagens kommunala rösträtt
föreligger, lärer ej med fog kunna bestridas, liksom det ej heller torde
kunna jäfvas, att ett uppskof med en sådan begränsnings genomförande
kan befaras vålla väsentliga olägenheter.
Äfven den i propositionen föreslagna formen för inskränkning af
aktiebolagens rösträtt har vunnit utskottets godkännande. Sålunda håller
utskottet före, att välgrundad anledning förefinnes till den åtskilnad, som
gjorts emellan jordbruksfastighet och andra beskattningsföremål, så mycket
mera som jordbruksfastighet är för aktiebolagens rösträtt af underordnad
betydelse mot andra beskattningsföremål, och jordbruksfastighetsfyrkarnes
Lagutskottets Utlåtande N:o 50. 27
undantagande från begränsning i fråga om aktiebolagens rösträtt alltså är
af ganska ringa verkan.
Likaså anser utskottet den föreslagna begränsningens omfång, V20 af
kommunens fyrktal, tillfredsställande, hvaremot utskottet ej kan förorda
herr Erikssons i Qväcklingen förslag om ett absolut röstmaximum, 1,000
röster, jemte det relativa, då det förra dels i och för sig icke synes vara
med billighet öfverensstämmande, dels ock skulle komma att verka ytterst
ojemnt inom olika kommuner. I mindre kommuner skulle alltså ett dylikt
absolut röstmaximum vara alldeles utan verkan, då deremot detsamma i
kommuner med fyrktal öfverstigande 20,000 skulle komma att högst väsentligt
begränsa aktiebolagens rösträtt.
Mot hvad propositionen i öfrigt innehåller har utskottet ej funnit
något att erinra, hvarför utskottet anser, att propositionen bör i dess helhet
i oförändradt skick vinna Riksdagens godkännande.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen, med afslag å samtliga förenämnda
motioner, n:is 201, 202, 203, 207, 208, 209, 210 och
211, måtte bifalla Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition.
Stockholm den 22 -mars 1898.
På lagutskottets vägnar:
K. S. HUSBERG.
28
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
Reservationer:
af herr Husberg: Inom utskottet har jag biträdt den hemställan, betänkandet
innehåller, men icke de grunder, dem utskottet anför till stöd för
densamma. Jag kan icke dela den meningen, att den kommunala rösträttsfrågans
definitiva lösning behöfver eller bör göras beroende af den
uppkomna frågan om den kommunala beskattningens frigörande från sambandet
med bevillningen, en fråga hvars slutliga ordnande kan ligga mera
än ett årtionde fram i tiden. Tvärtom anser jag, att en fullständig lösning
af den kommunala rösträttsfrågan bör sökas åvägabragt snarast möjligt och
jemväl under den tid, då de nuvarande grunderna för den kommunala
beskattningen fortfara att vara gällande. Då jag med denna uppfattning
funnit mig kunna ansluta mig till den kongl. propositionen, sådan denna
är till sjelfva yrkandet beskaffad, beror detta naturligen deraf, ''att jag
anser, att den partiella reform, Kongl. Maj:t föreslagit, är ett steg i den
rätta rigtningen, att densamma derjemte efter all antaglighet är jdet enda,
hvarom för det närvarande båda kamrarna stå att. förena, men att å andra
sidan detta steg, om det nu tages, borde icke blott icke motverka utan
bereda och underlätta en snar fortsättning, öfvertygad som jag är att, om
ändring nu komme till stånd i den omfattning Kongl. Maj:t föreslagit, densamma
snart skulle genom förhållandenas egen magt draga med sig de
ytterligare förändringar, som äro behöfliga;
af herrar F. Andersson, P. G. Petersson, J. Anderson, Ersson och
Wiklund, hvilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till den af friherre
v. Knorring m. fl. afgifna motion och sålunda hemställa, att Riksdagen
måtte besluta, att § 11 i kongl. förordningen om kommunal styrelse på
landet den 21 mars 1862 skulle erhålla följande ändrade lydelse:
»Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal;
dock må ej någon utöfva rösträtt för mer än en tiondedel och ej aktiebolag
för mer än en tjugondedel af kommunens hela fyrktal.
Der för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, hvilka inom
kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för utgörande
af kommunalutskylder i allmänhet gällande, finnes särskildt stadgad, skall
röstvärdet vid beslut öfver ärenden, som röra sådana besvär, beräknas
efter den särskildt bestämda grunden;»
29
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
af herr Nilsson, som ansett, att utskottet bort, med föran ledande af
herr Dahns motion, hemställa, att Riksdagen måtte besluta, att § 11 i
kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862
skulle erhålla följande förändrade lydelse:
»Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal;
dock må ej af aktiebolag rösträtt utöfvas för mera än en tjugondedel
och af annan röstberättigad för mera än en tiondedel af kommunens hela
fyrktal, eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarar ett
tusen fyrkar.
Der för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, hvilka inom
kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund, ån den för utgörande
af kommunalutskylder i allmänhet gällande, finnes särskild! stadgad, skall
röstvärdet vid beslut öfver ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter
den särskild! bestämda grunden;»
samt af herr Ohlsson: Då det särskilt framhållits och betonats, att
skäl skulle vara för handen att låta med lösningen af frågan om begränsning
af den kommunala rösträtten på landet i hufvudsakliga delar tillsvidare
anstå i afbidan på utgången af den under utredning varande frågan
om förändrade grunder för den kommunala beskattningen, torde böra
påpekas och noga bemärkas, att de i allmänhet öfverklagade missförhållanden,
hvilka sedan årtionden med allt fog förardedt ständigt förnyade
yrkanden om rösträttens begränsning, förvisso hvarken kunna undanrödjas
eller förminskas genom kommunalskatteväsendets omgestaltning. Ty oemotsägligt
torde vara, att — huru vår kommunala beskattning än må komma
att omdanas — direkta skatter allt framgent måste i mer eller mindre
vidsträckt mån af kommunerna upptagas. Och då den kommunala rösträtten
fortfarande skall på ett eller annat sätt mätas efter och ställas i
förhållande till den direkta skatt, som till kommunen erlägges, inses ju
lätteligen, att den ifrågasatta rösträttsbegränsningen alldeles icke kan vare
sig onödiggöras eller synnerligen underlättas, derigenom att de direkta
kommunalskatterna möjligtvis varda omreglerade och nedsatta.
Några verkliga svårigheter eller ur lagstiftningssynpunkt ens anmärkningsvärda
olägenheter kunna visserligen icke heller — såvidt jag
förstår — förorsakas deraf, att den behörigen utredda och mycket omhandlade
kommunala rösträttsfrågan löses tidigare än och oberoende af den
sväfvande framtidsfrågan om förändrade grunder för den kommunala beskattningen.
Den mindre väsentliga men i allt fall framhållna omständigheten,
att en särskild, fyrkbegreppet ersättande, mätare af det kommunala röstr*
30
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
värdet i sinom tid behöfver antagas och lagfästas, om och för den händelse
sambandet mellan bevillningen till staten och den kommunala skattskyldigheten
varder upplöst, kan enligt min uppfattning ingalunda anses
såsom skälig anledning att nu hufvudsakligen uppskjuta den vigtiga rösträttsfrågan,
för hvars lösning allmänna meningen i landet obestridligen är
och sedan länge varit mogen.
Gäller det således att, med bibehållande af sjelfva hufvudgrunden
för bestående rösträttsbestämmelser, under för handen varande förhållanden
på lämpligaste sätt lösa frågan om begränsning af den kommunala rösträtten
på landet, bör efter min åsigt — i öfverensstämmelse för öfrigt med
hvad som rätteligen iakttogs, då den kommunala rösträtten i stad inskränktes,
— i begränsningsafseende bestämmas icke blott ett relativt utan
äfven ett absolut röstmaximum. Den statistiska utredningen i ärendet
synes mig vid ett allsidigt öfvervägande, och då vederbörlig hänsyn tages
särskildt till de stora kommunerna och de högsta fyrktalen, klart och tydligt
tala för lämpligheten och behofvet af ett absolut röstmaximum till
fullständigande af rösträttsbegränsningen i de särskilda fall, der det relativa
begränsningstalet i och för sig icke förmår i tillräcklig grad nedbringa
röstegandes öfver höfvan höga röstsiffror. Medelst dylik reglering
af rösträtten kan man utan att behöfva göra den relativa begränsningen
alltför genomgående på ett skäligen verksamt sätt träffa de högsta röstetalen.
Genom fastställande af ett väl afvägdt absolut röstmaximum vinnes
för öfrigt det synnerligen beaktansvärda önskemålet, att aktiebolagens rösträtt
kan på ett fullt effektivt sätt begränsas, utan att i sådant syfte behöfver
för dem uppställas och tillämpas särskild, mer eller mindre långt
gående undantagsbestämmelse från de i allmänhet gällande föreskrifterna
om rösträtt i kommunala angelägenheter. Det förhållandet, att ett absolut
röstmaximum, som är särskildt egnadt att — utöfver den begränsning,
som lämpligen kan ernås genom ett allmänt gällande relativt röstmaximum
åstadkomma ytterligare väl behöflig begränsning i de stora aktiebolagens
röstöfvermagt, medför enahanda begränsning af en del andra bolags, menigheters
och enskilde personer öfvermåttan höga röstetal, torde äfvenledes
rätt kraftigt tala till förmån för ett dylikt absolut röstmaximum.
Vid öfvervägande af samtliga på frågan inverkande förhållanden och
med särskildt fästadt afseende derå, att den vederbörligen utredda rösträttsfrågan
nu bör i ett slag lösas så, att den med fog ändtligen må kunna
för någon afsevärd tid afföras från Riksdagens dagordning, har jag för
min del funnit, att det relativa begränsningstalet lämpligast bör bestämmas
till en tiondedel af kommunens hela fj^rktal och det absoluta röstmaximum
fastställas till 1,000 röster efter fyrk räknad t. I likhet med utskottet har
31
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
äfven jag ansett den af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelsen, att rösträtt
icke må i något fall af röstegande utöfvas för högre röstetal, än som sammanlagdt
tillkommer öfriga röstegande inom en kommun, böra, såsom
principielt rigtig, utan gensägelse godkännas, om än samma bestämmelse
— efter iakttagande jemväl af ofvan ifrågasatta rösträttsbegränsning —
endast i sällsynta undantagsfall kan tänkas vinna praktisk tillämpning.
Med stöd af hvad sålunda blifvit, anfördt tillåter jag mig hemställa:
att Riksdagen ville i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande proposition
samt de i ämnet väckta motioner — med godkännande af Kongl.
Maj:ts ändringsförslag i öfrigt — för sin del antaga följande förändrade
lydelse af § 11 i kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den
21 mars 1862:
§ 11.
Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyratal;
dock må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar
emot en tiondedel af kommunens hela fyrktal, eller i något fall för högre
röstetal än det, som motsvarar ett tusen fyrkar. Ej heller må någon rösta
för högre röstetal, än som sammanlagdt tillkommer öfrige röstegande inom
kommunen.
Der för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, hvilka inom
kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för utgörande
af kommunalutskylder i allmänhet gällande, finnes särskildt stadgad, skall
röstvärdet vid beslut öfver ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter
den särskildt bestämda grunden.
Herr Redelius har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets
behandling inom utskottet.