Lagutskottets Utlåtande N:o 4

Utlåtande 1897:LU4

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 15 februari 1897, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till § 26
mom. 1 i lagen angående tillsättning af prester lig a tjenstår.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, n:o 53, anför herr Hazén:

»I prestvalsförordningen den 1 april 1843 var stadgadt: »Rösträttighet
utöfve husfader; men är han frånvarande och skriftlig voteringssedel
eller muntlig fullmagt icke lemnat, röste hustrun. Lag
samma vare, om han under förmyndare satt är.»

Såsom bekant, upphörde denna rättighet för gift qvinna genom
nu gällande prestvalslag af den 26 oktober 1883, och detta helt visst
genom dess anslutning till den grundsats, som uppbär den kommunala
rösträtten.

I följd af uppkomna olägenheter häraf — synnerligast med afseende
på skärgårdsbefolkningen — täcktes Kongl. Maj:t inför 1893 års
kyrkomöte framlemna ett förslag, upptagande ett tillägg till § 26 mom.
1 i berörda lag, och detta af efterskrifna lydelse: »Utan hinder af hvad
här ofvan i detta moment är stadgadt om utöfning af rösträtt, må, uppå
framställning af församling, der vid prestval rösterna skola efter upprop
afgifvas, Konungen, om han finner örtsförhållandena föranleda dertill,
förordna, att, i händelse gift röstegande eller ombud för honom
vid nämnda upprop icke låter sig afhöra, den röstegandes hustru, der
hon vid uppropet sig anmäler, eger att vid valet utöfva mannens röstBih
till Riksd. Prof. 1887. 7 Sami. 4 Häft. (N:is 4, 5 )

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

rätt, så framt hon är välfräjdad, tillhör svenska kyrkan och ej gjort
anmälan om utträde ur densamma.» — Detta förslag till lagändring
godkändes af kyrkomötet, hvarefter det öfvergick till 1894 års Riksdag.
Här vann det enhälligt understöd af lagutskottet såsom ock godkännande
af Första Kammaren. Men i Andra Kammaren föll förslaget —
hufvudsakligen af den anledning, att man önskade en mera oinskränkt
och trogen återgång till den rättighet vid prestval, som gift qvinna
förr egde.

Frågan är alltså för närvarande begrafven; men den förtjenar att
återuppväckas. Det må ej förgätas, att den på det närmaste berör
stora delar af vårt land — icke blott skärgårdsbefolkningen, utan t. ex.
äfven de orter, der husfäderna emigrerat eller i öfrigt befinna sig i
sådana vilkor, att de ej kunna bestämma öfver sin tid. Här gäller
ock ett ärende, der qvinnan i regel plägar vara i hög grad intresserad
och i öfrigt fullt ut lika väl qvalificerad som mannen, hvartill kommer,
att gift qvinnas rösträttighet i forna tider ej förorsakat någon olägenhet.
Med öfvervägande häraf synes det välbetänkt, att gift qvinna
med det allra första återfår den rösträtt, hon mistat. Skulle än så vara,
att förvidgad frihet i omförmälda syfte går något vid sidan af den
rösträttsprincip, som ligger till grund för vår kommunallagstiftning, så
är väl ändå här ett område, der både grannlagenhet, billighet, rättvisa
och tradition gifva sitt utslag till förmån för berörda sida af personlighetsprincipen.
»

På grund häraf hemställer motionären, att Riksdagen måtte för
sin del besluta ett tillägg till § 26 mom. 1 i lagen angående tillsättning
af presterliga tjenster den 26 oktober 1883 af innehåll:

»Utan hinder af hvad här ofvan i detta moment är stadgadt om
utöfning af rösträtt, må, i händelse gift röstegande eller ombud för
honom vid nämnda upprop icke låter sig afhöra, den röstegandes
hustru, der hon vid uppropet sig anmäler, eg a att vid valet utöfva
mannens rösträtt, så framt hon är välfräjdad, tillhör svenska kyrkan
och ej gjort anmälan om utträde ur densamma.»

Utskottet är ense med motionären om lämpligheten af ett stadgande,
likartadt med den bestämmelse i den numera upphäfda kongl.
förordningen om prestval den 1 april 1843, hvarigenom gift qvinna
medgafs rätt att vid dylikt val i sin röstegande mans frånvaro och derest

Lagutskottets Utlåtmde N:o 4. 3

han ej åt annan person för tillfället öfverlemnat sin rösträtt utöfva
densamma. Visserligen skulle ett dylikt stadgande komma att stå utan
motsvarighet på andra områden och icke öfverensstämma med reglerna
för utöfvande af den kommunala rösträtten, men då det här gäller en
sak, som särskildt berör de enskildes och familjernas andliga intressen,
och en rättighet, för hvars utöfvande qvinnan må anses vara lika väl
qvalificerad som mannen, samt härtill kommer, att mans och hustrus
intressen på detta område torde få anses vara i regeln öfverensstämmande,
så finner utskottet i dessa särskilda förhållanden tillräckliga
skäl för ett undantagsstadgande sådant som det föreslagna.
Någon olägenhet af ofvanberörda stadgande uti 1843 års förordning
om prestval, hvilket bestod intill dess den nu gällande lagen
angående tillsättning af presterliga tjenster trädde i kraft, har icke
heller, utskottet veterligen, försports; och fördelen af ett dylikt stadgande
torde komma att visa sig uti ett lifligare deltagande i val för
besättande af presterliga tjenster, framför allt i de trakter, der den
manliga befolkningens vanliga sysselsättning håller männen aflägsnade
från hemmen och sålunda ofta hindrar dem från att sjelfva taga del
uti dylika val. Utskottet, som sålunda instämmer i syftet af motionärens
förslag, kan emellertid icke tillstyrka Riksdagen att nu godkänna det
af honom formulerade förslaget till lagbestämmelse, helst kyrkomötet
lärer öfver en sådan böra höras, och detta ej förr än 1898 sammanträder.
Antagandet af ett bestämdt lagstadgande härutinnan torde för
öfrigt böra föregås af utredning i ämnet från Kongl. Maj:ts sida.
Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen måtte, i anledning af föreliggande
motion, i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla om utarbetande
och framläggande af förslag till sådan ändring
uti eller tillägg til lagen angående tillsättning
af presterliga tjenster den 26 oktober 1883, att gift
qvinna må i den utsträckning och under de vilkor,
som kunna finnas lämpliga och ändamålsenliga, vid
prestval utöfva sin frånvarande mans rösträtt.

Stockholm den 15 februari 1897.

På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.