Lagutskottets Utlåtande N:o 4

Utlåtande 1893:LU4

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

N:o 4.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående
upphäfvande af lagens stadganden om giftomannarätt.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet öfverlemnad
motion, n:o 2, anför herr E. A. Zotterman, att giftermålsbalkens
föreskrifter om giftomannarätt innebure en betyglig inspänning
uti qvinnans frihet, hvilken inskränkning illa öfverensstämde med
den likhet inför lagen, som det borde vara lagstiftningen synnerligen
angeläget att så vidt möjligt främja. Man kunde förstå inskränkningens
innebörd å eu tid, då qvinnan saknade medborgarrätt i
det samhälle, åt hvilket hon skulle föda och fostra dugliga söner
och döttar, och då hon ej blott förklarades oförmögen att råda
öfver sig och sitt gods, utan till och med räknades bland husets
lösören, men inskränkningen stode ej väl öfverens med andan i eu
tid, då syster ärfver lika med broder och qvinna blifver myndig lika
tidigt som man. Förordningen om ändring i bestämmelserna angående
giftomannarätt den 8 november 1872 innebure, likaväl som
lagen den 5 juli 1884 om qvinnas myndighetsålder, ett glädjande
steg i den rätta rigtningen, men det gälde att taga steget fullt ut.
Då qvinna vid 17 års ålder tillätes att ingå äktenskap, vore det
icke följ drigtigt att ej på samma gång åt henne öfverlemna valet
af make.

På väsentligen dessa skäl hemställer motionären, att Riksdagen
ville i skrifvelse till Kong! Maj.t anhålla, det Kong!. Maj:t behagade
låta utarbeta och så fort ske kan för Riksdagen framlägga förslag
till ändringar i giftermålsbalken och andra dermed i sammanhang

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

stående lagrum i det syfte, att stadgandena om giftoman och giftomannarätt
med alla deraf följande bestämmelser måtte ur lagen utgå.

Den reform, motionären i sin ofvan omförmälda motion förordar,
synes utskottet icke vara af behofvet påkallad. Missbruk
af giftomannarätten torde numera ytterst sällan förekomma, och,
på sätt motionären sjelf erinrat, har lagen med straff belagt hvarje
med våld och hot öfvadt tvång på qvinnans frihet uti ifrågavarande
afseende, hvarjemte den i 1 kap. 5 § giftermålsbalken uttryckligen
häfdat grundsatsen om äktenskapsaftalets frihet. Af den omständigheten,
att qvinnan numera redan vid 21 års ålder uppnår myndig
ålder och dermed upphör att stå under giftoman, hemtar utskottet
slutligen ett ytterligare skäl för sin hemställan,

. att ifrågavarande motion icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 februari 1893.

På lagutskottets vägnar:
A. LILIENBERG.