Lagutskottets Utlåtande N:o 49 (Utlåtande 1906:LU49 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

N:o 49.

Ank. till Eilcsd. kansli den 7 maj 1906, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj ds proposition med förslag
till lag om rikets flagga, dels ock två med föranledande
af nämnda proposition väckta motioner.

Genom en den 5 nästlidne april dag-tecknad proposition, n:o 115, som
blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Magt, under åberopande af
propositionen bilagdt utdrag af protokollet öfver civilärenden för samma
dag, föreslagit Riksdagen att antaga här nedan införda förslag till lag om
rikets flagga.

I sammanhang med nämnda proposition har lagutskottet till behandling
förehaft två särskilda till utskottet öfverlämnade motioner, hvilka i
anledning af propositionen väckts, den ena, n:o 160, inom Andra Kammaren
af herr J. E. Centerwqll och den andra, n:o 48, inom Första Kammaren
af herrar F. E. K. Åkerberg, J. Bernström, K. II. II. Tillberg och
E. Fränckel.

Herr Centerwalls motion är af följande lydelse:

»I det statsrådsprotokoll, som är bifogadt kungl. propositionen af den
5 april 1906 med förslag till lag om rikets flagga, yttrar departementschefen
bland annat: — — — »den tretungade flaggan — — — bör
--— ej längre föras exempelvis å riksdagshuset.» Någon annan motivering
för denna departementschefens åsikt förefinnes ej, än att den ifrågasatta
förändringen är en konsekvens af den satsen, att den tretungade
flaggan bör återföras till sin natur af krigsflagga.

Hvarken i statsrådsprotokollet eller i de hörda myndigheternas yttranden
synas mig några strängt bindande skäl vara anförda för behofvet af

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 7 Sami. 43 Höft. (N:o 49.) 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

en äfven till de yttre konturerna särskild »krigsdagga». Mig förefaller
det, som om det teoretiskt vore allra riktigast att bibehålla den vackra
tretungade flaggan endast som symbol för de båda statsmakterna, Konung
och Riksdag.

Men då den tretungade daggan i förra tider länge med heder brukats
som krigsdagga, lärer den väl ej böra borttagas såsom sådan; dock bör
den användas äfven af de båda statsmakterna, af hvilka den ena har ledningen
af kriget, den andra beviljar medel till förande af ett berättigadt
krig.

Detta bör så mycket hellre äga rum, som i hela vårt folks föreställningssätt
den sällsyntare tretungade daggan länge framstått som
något mera förnämligt än den vanligare tvärskurna daggan, och det ej
torde låta sig göra att i en beräknelig framtid åstadkomma en förändring
i detta föreställningssätt.

Måhända kan det synas öfverdödigt att i lag bestämma om Riksdagens
rätt i detta hänseende. Riksdagen lärer väl genom ett enkelt
beslut kunna förordna, hvilket slag af dagga, som skall blåsa från den
byggnad, där den är samlad, utan att någon kan ingripa i detta beslut.
Men dels föreskrifver regeringsformens § 79, att Riksdagen skall gifva
sitt samtycke till förändring af rikets dagga, dels kunna, såsom erfarenheten
lärt, dylika saker leda till förvecklingar; hvadan beslut torde redan
nu böra fattas.

Det torde ligga i naturen af ett verkligt konstitutionellt monarkiskt
statsskick, att Konung och folkrepresentation böra i tillämpliga fall föra
liknande sinnebilder för sin värdighet. Där så ännu icke skett, torde
detta hafva berott hufvudsakligen därpå, att någon yttre anledning ej
förorsakat ändring i traditionella och stundom föråldrade förhållanden.

Visserligen är det sant, att sinnebilden icke är saken, men lika sant
är det ock, att sinnebilden kan under vissa tider och vissa förhållanden
blifva af genomgripande betydelse. En påminnelse därom har gifvits oss
ej minst af vissa bland de historiska tilldragelser, som ytterst föranledt
nu föreliggande förslag till lag om Sveriges flagga.

Det vill ock synas, att departementschefen ej hade bort alltför mycket
betona konsekvensen för Riksdagen af att den tretungade flaggan blott
vore att anse som krigsflagga, då i lagförslaget dess begagnande utsträckes
— med Konungens tillstånd — äfven till medlemmar, således äfven till
kvinnliga medlemmar, af det kungliga huset. Mot denna utsträckning torde
redan af ridderlighetshänsyn intet böra invändas. Men då lärer ej heller
någon invändning med fog kunna göras mot att den tretungade flaggan,
som kommit att anses förnämligare än den vanliga, äfven tillerkännes den
andra statsmakten, folkets representation (regeringsformen § 49), Riksdagen.

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

Jag får alltså hemställa, att Riksdagen måtte antaga ett förslag till
lag om rikets flagga, som, i öfrigt lika med det i kungl. propositionen af
den 5 april 1905 innehållna, har följande förändrade lydelse i

§ 5.

Hans Maj:t Konungen, Riksdagen och med Konungens tillstånd medlem
af konungahuset må föra tretungad flagga, med eller utan rikets vapen å
hvitt fält i korsets midt, så ock använda sådant tecken i den tvärskurna
flaggan.

Enligt bestämmelser, som Konungen i kommandoväg meddelar, må i
tretungad flagga, för utmärkande af befäl, föras visst tecken, anbragt i
det öfre inre fältet.

I öfrigt får ej flagga förses med märken, emblem eller bokstafvera

Herr Åkerberg m. fl. hafva i sin ofvanberörda motion anfört följande:

»Sedan kungl. propositionen af den 5 innevarande april med förslag
till lag om rikets flagga framlagts för Riksdagen, har herr J. E. Centenvall
i motion hemställt om den ändring i det kungliga förslaget, att jämväl
Riksdagen må föra tretungad flagga.

Det skäl, som af herr statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet
anförts mot att tretungad flagga ej må hissas å riksdagshuset, är
att den tretungade flaggan bör vara en specialflagga för krigsmakten till
lands och sjöss eller, såsom herr statsrådet benämner den, en krigsflagga,
och att denna flagga därför ej bör föras på riksdagshuset.

Samma skäl anföres af herr statsrådet för borttagande af kungl.
svenska segelsällskapets hittills förda flagga. Herr statsrådet yttrar nämligen:
»Att svenska segelsällskapet med nu antydda tynpunkter skulle
förlora rättigheten att föra tretungad flagga, en rättighet hvaraf det begagnat
sig allt sedan år 1832, kan till äfventyrs synas medlemmar af
sällskapet påkostande, men vikten af att fasthålla vid den tretungade
flaggans förut angifna karaktär af specialflagga för krigsmakten synes mig
vara så stor, att jag ansett mig höra låta hänsynen för ett enskildt sällskaps
traditioner falla».

Gentemot hvad herr statsrådet sålunda anfört, kan dock erinras, att
vid stiftande af ny lag bestående rättsförhållanden pläga respekteras,
hvadan svenska segelsällskapet redan på denna grund bort få behålla sin
74-åriga, af Kungl. Maj:t fastställda rätt att föra tretungad flagga med dess
stiftares Konung Oscar I:s namnschiffer i det gula korset. Då den kungl.
familjen kommer att begagna den tretungade flaggan, blir denna icke uteslutande
en krigsflagga.

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

Det må bemärkas, att, om den tretungade flaggan i krig och örlog
förvärfvat stor berömmelse, svenska segelsällskapets flagga på idrottens
fält äfven skördat vackra lagrar. Den största sjömansbragd, som i vår
tid utförts af svenska män, nämligen Vegas färd rundt gamla världen,
skedde under svenska segelsällskapets flagga, och äfven andra berömda
polxepeditioner hafva seglat under denna samma flagga. Vi erinra att,
när Antarctic efter ärorik bragd sjönk i djupet bland sydpolens isar,
vajade svenska segelsällskapets flagg från dess gaffel.

För de vetenskapliga expeditionerna, såframt nya sådana till svenska
namnets berömmelse skola ske, blir saknaden af sällskapets särskilda flagga
till olägenhet. Då ett fartyg med denna flagga kommer till en främmande
hamn, är flaggan tillräcklig för att befria fartyget från tullvisitation och
en mängd andra formaliteter.

Seglar fartyget under den tvärskurna flaggan, betraktas det som handelsfartyg
och behandlas därefter till dess vederbörande kunnat öfvertygas
om fartygets karaktär, hvilket vållar både besvär, obehag och tidspillan.
Hvad som är sagdt om vetenskapliga expedition sfartyg gäller naturligen
äfven om sällskapets öfriga fartyg.

Sverige är genom sin belägenhet hänvisadt till att vara ett sjöfartsidkande
land. I andra länder af liknande läge göres allt för att underhålla
hågen för sjömansyrket. Engelsmännen säga, att England aldrig
skulle nått sin höga ståndpunkt såsom sjöfarande nation, därest icke allmänheten
med så stort intresse omfattat lustseglingen, som just befordrar
lusten att ägna sig åt sjömansyrket och därmed sammanhängande näring.
Lustseglingen har alltid stått högt i anseende i England, och dess
stolta flotta anser det helt naturligt, att den förnämsta af dess segelklubbar
Royal Yacht Sqvadron för örlogsflagga. Då tyske kejsaren för
15—20 år sedan började sitt arbete att höja den tyska sjöfarten och intresset
för marinen, med hvad resultat är allmänt bekant, begynte han
med att skapa en lustjaktsflotta, och har under de gångna åren nedlagts
miljoner för att på denna väg framkalla tyskarnes intresse för sjön.

Såsom af bilagda promemoria framgår, bildades kung! svenska segelsällskapet
1832. Då fanns i hela världen utom England intet segelsällskap.
— Oafseclt att sällskapet varit föregångare för alla andra segelklubbar
i norden, har sällskapet under sin 74-åriga tillvaro gjort allt
för att väcka intresset för sjömansyrket, med framgång visat sin flagga
i grannländernas hamnar, fostrat skickliga båtkonstruktörer, framkallat
anläggande af minst ett dussin båtvarf samt framför allt underhållit och
uppplifvat kärleken för fosterlandet. Dess verksamhet gaf 1897 års utställning
i Stockholm anledning att tilldela sällskapet sin guldmedalj.

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

För närvarande torde sällskapet, som räknar omkring 2,600 ledamöter,
med filialer i Malmö och Hälsingborg samt ombud i de flesta sjöstäder
och cirka 300 fartyg, vara det till ledamotsantalet största i hela världen.

Till denna sällskapets framgång bar otvifvelaktigt i hög grad bidragit,
att sällskapet haft rätt att föra örlogsflaggan. Staten har icke haft
någon som helst kostnad för sällskapets utveckling. Den enda, men i
sällskapets ögon oskattbara fördel, som sällskapet fått af det allmänna, är
rätten att föra örlogsflaggan.

Om nu flaggan borttages, kommer sällskapets allmännyttiga verksamhet
att lida stort men. Säkert är, att den framskjutna ställning, som sällskapet
intager äfven inför utlandet, kommer att, om ej upphöra, dock
betydligt reduceras.

Under åberopande häraf och då det torde kunna ifrågasättas, huruvida
icke det sällskapet åren 1832, 1878 och 1897 af Konungen gifna
tillstånd innefattar ett privilegium, som icke utan sällskapets medgifvande
kan detsamma fråntagas, få vi, som i öfrigt instämma i herr Centerwalls
motion, därför vördsamt hemställa, att Riksdagen måtte besluta följande
ändringar i den af Kungl. Maj:t föreslagna lag om rikets flagga:

§ 5.

Hans Maj:t Konungen, Riksdagen och med Konungens tillstånd medlem
af Konungahuset må föra tretungad flagga, med eller utan rikets vapen
å hvitt fält i korsets midt, så ock använda sådana tecken i den tvärskurna
flaggan.

Kungl. Svenska segelsällskapet må, i den omfattning Kungl. Maj:t
äger bestämma, föra den tretuugade flaggan med bokstafven O förgylld
med en kunglig krona däröfver å hvitt fält i korsets midt.

Enligt bestämmelser, som Konungen i kommandoväg meddelar, må i
tretungad flagga för utmärkande af befäl föras visst tecken, anbragt i det
öfre inre fältet. I öfrigt får ej flagga förses med märken, emblem eller
bokstäfver.»

Vid sistintagna motion hafva fogats den däri omförmälta promemoria
angående kungl. svenska segelsällskapets uppkomst, utveckling och verksamhet
samt afskrift af nämnda sällskaps s. k. flaggreglemente, livilka
handlingar utskottet icke ansett nödigt att bär återgifva.

Såsom af det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet framgår,
är propositionen närmast föranledd af Riksdagens skrifvelse till
Kungl. Maj:t den 16 oktober 1905 i fråga om åtgärder för erhållande af

0 Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

lagligen gällande bestämmelser om rikets flagga. Nämnda statsrådsprotokoll
innehåller en kort historisk framställning rörande den svenska flaggans
utseende och användning under olika tidsskeden äfvensom eu hufvudsaklig
redogörelse för ej mindre åtskilliga förslag och uttalanden, som i
ämnet afgifvits af vissa verk, myndigheter och institutioner, hvilka anbefallts
att afgifva utlåtande i angifna hänseenden, än äfven en från kung],
svenska segelsällskapet till Kungl. Maj:t inkommen framställning i ämnet.
Rörande innehållet af dessa yttranden och framställningar tillåter sig utskottet
att hänvisa till propositionen. Vid denna liar tillika fogats ett
tygprof, utvisande färgerna i den föreslagna svenska flaggan.

Det i propositionen innefattade lagförslaget afser att fastställa två
typer af den svenska flaggan: den tvärskurna och den tretungade, den
tvärskurna såsom nationalflagga och den tretungade flaggan såsom eu
specialflagga för krigsmakten till lands och sjöss. Därjämte hafva Hans
Maj:t Konungen och med Hans tillstånd medlemmar af konungahuset
ansetts böra äga att föra tretungad flagga.

Mot hvad det af Kungl. Maj:t framlagda lagförslaget sålunda innehåller
har utskottet icke ansett sig böra för sin del göra någon erinran. Häraf är en
följd, att utskottet icke kunnat biträda de i förevarande motioner framställda
yrkandena. Då den tretungade flaggan återföres till sin ursprungliga natur
af uteslutande örlogsflagga, bör den ej föras å riksdagshuset. Och hvad
kungl. svenska segelsällskapets nuvarande rättighet att föra tretungad flagga
angår, synes utskottet ofvanberörda i lagförslaget uttalade princip om
den tretungade flaggans karaktär af specialflagga för krigsmakten till
skillnad från den tvärskurna nationalflaggan vara af den vikt, att en afvikelse
från denna princip icke bör äga rum i vidare mån än i Kungl. Maj:ts
förslag ifrågasatts. För intresset af berörda princips upprätthållande böra

1 utskottets tanke ett enskildt sällskaps, om ock på äldre medgifvandcn
grundade, önskningar få stå tillbaka; och utskottet kan icke föreställa sig
annat än att, om genom lagförslagets antagande den tvärskurna flaggan
blifver af statsmakterna förklarad vara svenska folkets nationalflagga, hon
ock skall af alla goda medborgare och således äfven af segelsällskapets
ledamöter omfattas med den vördnad och kärlek, som böra tillkomma
symbolen för det gemensamma fosterlandet.

Mot de föreslagna bestämmelserna rörande flaggans färger, form och
utseende i öfrigt har utskottet icke funnit något att anmärka.

De ändringar i det framlagda lagförslaget, hvilka, på sätt nedan synes,
af utskottet ifrågasatts, äro af hufvudsakligen formell innebörd och erfordra
till väsentlig del ingen särskild förklaring från utskottets sida.

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

I 2 § har utskottet under ett moment sammanfört härens kasernbyggnader,
läger och öfningsplatser samt fartyg och båtar, hvarjämte utskottet
i ett särskild! moment, såsom hänförande sig till både hären och flottan,
upptagit byggnad, som i sin helhet är upplåten till stab, truppförband
eller militär utbildningsskola. Då utskottet angifvit den förutsättning,
under hvilken hären tillhörande fartyg och båtar skola föra örlogsflagga,
såsom föreliggande, när de föras af militär befälhafvare, har utskottet
dessutom sökt att bestämdare än i Kungl. Maj:ts förslag skett angifva detta.

Beträffande 3 § har utskottet funnit det vara lämpligast att med afseende
å flaggans färger endast hänvisa till det vid propositionen fogade tygprof.

De i 5 och 6 §§ föreslagna formella förändringar äro endast föranledda
af utskottets önskan att utbyta det främmande ordet emblem mot annan
motsvarande rent svensk benämning.

Beträffande straffbestämelserna har inom utskottet ifrågasatts, huruvida
en lag af förevarande beskaffenhet bör upptaga dylika bestämmelser.
Utskottet anser sig dock sakna tillräckliga skäl att afstyrka förslaget
i denna del. Hvad emellertid angår föreskriften om straff för den, som
tillverkar flagga med oriktiga färger och mått, har från många håll uttalats
farhåga, att härigenom en enskild person, som själf tillverkat dylik
flagga, väl skulle gå fri från ansvar för bruk af flaggan, men däremot
kunna bötfällas för själfva tillverkningen. För undanröjande af denna farhåga
synes detta stadgande, livilket i öfrigt ej torde äga någon praktisk
betydelse, lämpligen kunna utgå.

På grund af det anförda hemställer utskottet,

att Riksdagen, under förklarande, att Kungl. Majds
förevarande proposition icke kan i oförändradt skick
bifallas, måtte, med anledning af propositionen samt
med afslag å herr Centerwalls och herr Åkerbergs m. flis
motioner, för sin del antaga följande

Lag

angående rikets flagga.

Kungl. Majt:s förslag:

Utskottets förslag:

1 §•

Svenska flaggan utgöres af en blå
duk med ett däröfver vinkelrätt ställdt,
till dukens kanter nående gult kors.

Svenska flaggan är blå med gult
kors.

Korset skall dela flaggan i fyra
rätvinkliga, lika höga fält.

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

Kungl. Majds förslag:

§ 2.

Flaggan skall vara tvärskuren,
utom då den användes såsom örlogsflagga,
i hvilket fall den skall vara
försedd med tre tungor.

Tretungad flagga skall föras

a) å flottans fartyg, båtar och
byggnader;

b) å rikets fästningar;

c) å armén tillhörande kasernetablissemang,
läger och öfningsplatser
samt å byggnad, som i sin helhet är
upplåten till stab, truppförband eller
militär utbildningsskola; och

d) å armén tillhörande fartyg
och båtar, när de std under militärt
befäl.

8 §.

Färgen å flaggans sidofält skall
vara ljust mellanblå och å korset
guldgul.

Likare å mönsterfärger, sådana
härvid fogade tygprof utvisar, skall
tillhandahållas å de ställen, Konungen
bestämmer.

Utskottets förslag:

2 §•

Flaggan skall vara tvärskuren,
utom då den användes såsom örlogsflagga,
i hvilket fall den skall vara
tretungad.

Orlogsflagga skall föras

a) å flottans fartyg, båtar och
byggnader;

b) å rikets fästningar;

c) å härens kasern byggnader, läger
och öfningsplatser, så ock å hären
tillhörande fartyg och båtar, när de
föras af militär befälhafvare; och

d) å byggnad, som i sin helhet
är upplåten till stab, truppförband
eller militär utbildning sskola.

3 §•

Färgen å flaggans sidofält skall
vara ljust mellanblå och å korset
guldgul.

Likare å mönsterfärger, sådana
ett vid Konungens förslag till denna
lag fogadt tygprof utvisar, skall tillhandahållas
å de ställen, Konungen
bestämmer.

4 §•

A tvärskuren flagga skall flaggans hela längd förhålla sig till dess
höjd som IG till 10; å fälten skall längden förhålla sig till höjden: för de
inre fälten som 5 till 4 och för de yttre som 9 till 4.

A tretungad flagga skall flaggans hela längd med tungor vara
dubbelt så stor som höjden; de yttre fälten skola, tungorna oräknade,
vara lika stora som de inre fälten; fältens längd skall förhålla sig till
höjden som 5 till 4. Tungorna skola vara lika långa; ej må de yttre
tungornas ytterkanter bilda vinkel med flaggans öfver- eller underkant.

Korsets bredd skall vara hälften så stor som fältens höjd.

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

Kungl. Maj:ts förslag:

5 §•

Hans Maj:t Konungen och med
Hans tillstånd medlem af konungahuset
må föra tretungad flagga, med
eller utan rikets vapen å hvitt fält
i korsets midt, så ock använda sådant
tecken i den tvärskurna flaggan.

Enligt bestämmelser, som Konungen
i kommandoväg meddelar,
må i tretungad flagga, för utmärkande
af befäl, föras visst tecken,
anbragt i det öfre inre fältet.

I öfrigt får ej flagga förses med
märken, emblem eller bokstafvera.

6 §.

Den som brukar tretungad flagga,
där sådan icke må föras, eller använder
flagga, därå obehörigen anbragts
märke, emblem eller bokstafvera
eller tillverkar eller till salu håller
flagga, hvilken till färgen uppenbarligen
skiljer sig från hvad i 3 §
föreskrifves eller som icke håller de
i 4 § bestämda inbördes mått, böte
från och med 10 till och med 100
kronor.

Hvad sålunda är stadgadt afser
flagga, hvari vinkelrätt ställdt gult
kors är anbragt å blå botten.

Utskottets förslag:

5 §•

Enligt bestämmelser, som Konungen
i kommandoväg meddelar,
må i tretungad flagga, för utmärkande
af befäl, föras visst tecken,
anbragt i det öfre inre fältet.

I öfrigt får ej flagga förses med
märken, bokstäfver eller andra tecken.

6 §•

Den som brukar tretungad flagga,
där sådan icke må föras, eller använder
flagga, därå obehörigen anbragts
märke, bokstaf eller annat
tecken, eller till salu håller flagga,
hvilken till färgen uppenbarligen
skiljer sig från hvad i 3 § föreskrifves
eller som icke håller de
i 4 § bestämda inbördes mått, böte
från och med 10 till och med 100
kronor.

Hvad sålunda är stadgadt afser
flagga, hvari vinkelrätt ställdt gult
kors är anbragt å blå botten.

§•

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas till;ång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.

Genom denna lag upphäfvas alla förut meddelade, däremot stridande
bestämmelser.

Bill. till Rikscl. Pro''. 1906. 7 Samt. 43 Håft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1906; dock må hittills brukliga
flaggor föras intill utgången af år 1908.

Stockolm den 7 maj 1906.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Reservation:

af herr Seger däld, med hvilken herrar Jansson och Nordin instämt:

»Grundtanken i den kung! propositionen såväl som i utskottets tillstyrkande
af densamma och afstyrkande af de båda motionerna innebär,
att den tretungade örlog stäggan och den tvärskura nationalflaggan skola
sins emellan vara likvärdiga, och att skillnaden mellan dem endast består
uti den förras karaktär af »specialflagga för krigsmakten till lands och
sjöss». Häremot strider icke, att Konungen såsom högste befälhafvare för
krigsmakten äger, när han så önskar, i denna egenskap föra tretungad
flagga. Men från sagda grundprincip innebär bestämmelsen om att örlogsflaggan
med Konungens tillstånd äfven må kunna föras af konungahusets
medlemmar, alltså äfven de kvinnliga, en uppenbar afvikelse, som är ägnad
att förvilla begreppen och åt den tretungade flaggan gifva karaktären af
att vara en förnämligare flagga, något som ju icke varit afsedt, då till
och med Riksdagen skulle frånsåga sig densamma.

Däremot torde lämpligen de furstliga personernas flaggor på annat sätt,
genom märke eller annat tecken, kunna utmärkas, utan att verka förryckande
i den eljest konsekvent genomförda åtskillnaden mellan örlogsflagga
och nationalflagga.

I följd af denna min uppfattning anser jag, att 5 § bör hafva följande
lydelse:

5 §.

Hans Maj:t Konungen må föra tretungad flagga, med eller utan rikets
vapen å hvitt fält i korsets midt, så ock använda sådant tecken i den

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

tvärskurna flaggan. Sådant tecken må ock, med Hans Maj:t Konungens
tillstånd, medlem af konungahuset föra i den tvärskurna flaggan.

Enligt bestämmelser, som Konungen i kommandoväg meddelar, må i
tretungad flagga, för utmärkande af befäl, föras visst tecken, anbragt i det
öfre inre fältet.

I öfrigt får ej flagga förses med märken, bokstäfver eller andra tecken.»

Herr Widén har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i detta
ärendes behandling inom uttkottet.