Lagutskottets Utlåtande N:o 49 (Utlåtande 1891:LU49 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

N:o 49.

Ank. till Riksd. kansli den 9 maj 1891, kl. 2 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
angående förbud för barn att nattetid idka viss försäljning
m. in.

Uti proposition den 1 innevarande månad, n:o 64, har Kongl. Maj:t,
under åberopande af bifogadt utdrag af protokollet öfver civilärenden
nämnda dag, äskat Riksdagens yttrande öfver följande, propositionen
bilagda förslag till

Förordning

angående

förbud för barn att nattetid idka viss försäljning in. m.

1 §■

Förekommer i stad anledning att förbjuda barn att under viss tid
af dygnet å gator eller andra allmänna platser eller å utskänkningsställen
eller andra offentliga lokaler till salu utbjuda eller utdela tryckalster,
blommor, kramvaror eller annat, må sådant förbud meddelas på
sätt och i den ordning här nedan stadgas.

Bill. till Riksd Prof. 1891. 7 Sami. 26 Käft. (N:o 49.)

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

2 §•

1. Fråga om meddelande af förbud, hvarom i 1 § förmäles, må
kunna väckas hos stadsfullmägtige eller i stad, der stadsfullmägtige icke
finnas, vid allmän rådstuga. Varder, sedan helsovårdsnämnden blifvit
i ärendet hörd, dylikt förbud af stadsfullmägtige eller allmän rådstuga
beslutadt, skall beslutet af magistraten eller i stad, der magistrat ej
finnes, af den för sådan stad särskildt tillsatta styrelse med eget utlåtande
underställas Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som beslutet antingen
oförändradt fastställer eller ogillar.

2. Finner Kongl. Maj:ts befallningshafvande eljest förbud, hvarom
nu är nämndt, af behofvet påkalladt, upprätte förslag i ämnet och höre
deröfver stadsfullmägtige eller allmänna rådstugan äfvensom magistraten
eller stadsstyrelsen. Gillas förslaget af stadsfullmägtige eller allmänna
rådstugan, sedan helsovårdsnämnden blifvit deröfver hörd, har Kongl.
Maj:ts befallningshafvande att det sålunda antagna stadgandet utfärda.
Varder förslaget icke antaget, men Kongl. Maj:ts befallningshafvande
fortfarande finner det ifrågasatta stadgandet vara behöfligt, eger Kongl.
Maj:ts befallningshafvande att i ämnet förordna, men skall underställa
sitt beslut Kongl. Maj:ts pröfning.

3. På enahanda sätt, som nu är föreskrifvet, skall ock förfaras i
fråga om upphäfvande eller ändring af redan meddeladt förbud; egande
dock Kongl. Maj:ts befallningshafvande att, der undantag från förbudet
för visst tillfälle må af omständigheterna vara påkalladt, sådant undantag
på särskild ansökning medgifva.

4. Från hvad här ofvan är stadgadt eger för Stockholm den
skilnad rum, att utlåtande och underställning af magistraten icke ifrågakomma.

3 §.

Förbud, hvarom ofvan sägs, må ej utsträckas utöfver tiden från
klockan 8 eftermiddagen till klockan 8 förmiddagen och ej gälla för
andra än barn af mankön under fjorton år och af qvinkön under femton
år.

4 §•

Öfverträdes meddeladt förbud, skall ej mindre den, för hvars räkning
utbjudandet eller utdelningen sker, än ock den, hvilken vården

Lagutskottets Utlåtande N:o 4!).

om barnet åligger, straffas med böter från och med fem till och med
etthundra kronor. Derest af omständigheterna ådagalägges, att förseelsen
icke egt rum på befallning eller med tillåtelse af föräldrar eller
annan, hvilken vården om barnet tillhör, må polismyndigheten varna
barnet samt, i fall förseelsen förnyas, förordna, att barnet skall af föräldrar
eller annan, under hvars lydnad det står, med aga i hemmet
rättas.

5 §•

Den, som under tid, då han är stäld under tilltal för öfverträdande
af förbud, hvarom ofvan är sagdt, fortsätter eller förnyar samma förseelse,
skall, för hvarje gång åtal mot honom egt rum och han deraf
undfått del, fällas till de böter, som för dylik förseelse äro bestämda.

6 §.

Öfverträdelse af förbud, meddeladt på grund af denna förordning,
åtalas af allmän åklagare hos polisdomstol, der särskild sådan är inrättad,
men eljest hos poliskammare och, der sådan icke finnes, vid
allmän domstol; och galle, i fråga om klagan öfver domstols eller
poliskammares beslut i dessa mål, hvad i allmänhet angående besvär i
brottmål finnes förordnadt.

7 §■

Böter, som ådömas på grund af denna förordning, tillfalla stadens
kassa.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän strafflag.

Denna proposition har af båda kamrarne blifvit till utskottet hänvisad,
och får utskottet rörande densammas tillkomst och närmare innebörd,
med ledning af de utskottet tillhandahållna, i statsrådsprotokollet
oinförmälda handlingar, anföra, att i eu till Kongl. Maj:t stäld skrift styrelsen
för den i Stockholm varande publicistklubben, å dess vägnar, i
underdånighet anhållit att, i sammanhang med blifvande revision af för -

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

ordningen den 18 november 1881 angående minderåriges användande i
arbete vid fabrik, handtverk eller annan handtering, fullt betryggande lagligt
skydd måtte beredas för minderåriga äfven i afseende på kolportering
af tidningar och andra tryckalster; varande af styrelsen till stöd för denna
anhållan andraget, att under de senare åren lösnummerförsäljningen utomhus
af tidningar i Stockholm, likasom antagligen äfven på andra orter,
sysselsatte ett stort och, som det ville synas, växande antal barn och
minderårige, hvilken sysselsättning dels utsträcktes ända in på nätterna,
dels ock för vissa blad började tidigt på morgnarne; att, då det visat sig
att barnen härigenom hindrades i sitt skolarbete, inhemtade dåliga vanor
samt lede men i sin fysiska utveckling, publicistklubben funnit det
angeläget att söka motverka detta menliga förhållande och dervid ansett,
att användandet af barn under 12 års ålder till tidningskolportering
på gatorna borde förebyggas samt att äfven för minderårige mellan 12
och 15 år skydd borde beredas mot en allt för utsträckt och sen arbetstid;
att det emellertid befunnits vara svårt, om icke omöjligt, att från
tidningsegarnes sida vidtaga för detta ändamåls vinnande fullt betryggande
åtgärder, emedan mellanhändernas förfarande att i sin tjenst upptaga
äfven barn näppeligen kunde af tidningsegarne kontrolleras; samt
att det för desse sålunda endast skulle återstå att göra slut på hela
sin lösnummerförsäljning uppå denna väg, hvilket åter skulle medföra
för många tidningsegare stor ekonomisk förlust, hvarjemte förlust äfven
skulle uppstå för försäljarne, af hvilka många på denna sysselsättning
kunde förvärfva afsevärda bidrag till uppehälle både för sig och sina
anhöriga.

Öfver berörda framställning hafva utlåtanden afgifvits ej mindre af
öfverståthållareembetet, hvilket dervid öfverlemnat infordrade yttranden
i ärendet af Stockholms stads helsovårdsnämnd och öfverstyrelsen för
Stockholms stads folkskolor, än af justitiekanslersembetet, kommerskollegium
och medicinalstyrelsen; och hafva samtliga dessa myndigheter funnit
en lagstiftningsåtgärd i propositionens syfte önskvärd ur så väl sanitär
synpunkt som af andra, af publicistklubbens styrelse antydda skäl.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med de sålunda afgifna utlåtanden
har det för Riksdagen nu framlagda förslaget blifvit uppgjordt.

Då utskottet ansett det vara af intresse för Riksdagen att vid bedömandet
af denna nya lagstiftningsfråga ega kännedom om den utländska

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

lagstiftningen i ämnet, vill utskottet härom meddela följande, ur ofvanberörda
statsrådsprotokoll hemtade upplysningar.

I den danska lagstiftningen tinnes icke något allmänt förbud mot
ellqr inskränkning i ofvan omförmälda rättighet, men bestämmelser i
sådant syfte kunna meddelas i de af justitieministeriet godkända lokala
polisförordningarna. Enligt polisförordningen för Köpenhamn af den
22 juni 1883 må barn under 16 år icke användas till någon som helst
handel på offentlig gata, väg eller plats under den tid, då utrop af
varor är förbjuden, d. v. s. före klockan 6 f. m. och efter gaslyktornas
tändning samt ovilkorligen efter klockan 8 e. m., likasom försäljning
på nämnda ställen af avisor, skillingsblad och andra dylika tryckta meddelanden
icke må ega rum medelst barn under 16 år.

Uti Preussen finnes icke något dylikt allmänt förbud eller sådan
inskränkning utom så vidt angår den i näringsförordningen omhandlade
rättigheten att kringföra varor till salu, som undantagsvis kan medgifvas
åt minderårige, dervid den inskränkning kan göras, att dylika
minderårige icke få idka dylik handel efter solens nedgång och särskilt
hvad angår minderårige af qvinkön, att de endast få drifva sådan
handel å offentliga vägar, gator och platser men icke ur hus och i hus.

Ej heller i Frankrike finnes någon lagstiftning, som inskränker
eller förbjuder minderåriges användande till ifrågavarande försäljning.
Hvad särskildt staden Paris beträffar, erfordras endast för försäljning
af tidningar och andra tryckalster en särskild tillåtelse, hvilken dock
aldrig vägras, utan gifves till hvem som helst som derom anhåller.
För försäljning på gatorna af andra föremål af diverse slag behöfves
ingen särskild tillåtelse och hinder derför lägges ej af polismyndigheterna,
såvida den ifrågavarande handeln icke stör ordningen eller den fria
cirkulationen. Barn och minderårige äro lika fria som äldre personer
att utbjuda de ifrågavarande saluföremålen, och ordningsmagten inskrider
deremot blott i det fall, att det kan till evidens bevisas, att handeln
tjenar till täckmantel för tiggeri eller kringstrykande, eller att den omfattar
föremål af osedlig natur, en inskränkning som för öfrigt gäller
jemväl äldre personer, som göra sig skyldige till dylika öfverträdelser.

Deremot finnas i England meddelade bestämda föreskrifter uti ifrågavarande
afseende. Genom en act af den 26 augusti 1889 i fråga om
åtgärder till förekommande af grymhet mot samt angående skydd för
minderårige är i allmänhet stadgadt dels förbud mot användande af barn
under 10 års ålder att utbjuda något till salu, vid hvilken tid det vara
må, på gator eller offentliga ställen, dels ock inskränkning i afseende på
rättigheten att använda minderårig — gosse under 14 år och flicka un -

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

der 16 år — att utbjuda något till salu mellan kl. 10 e. in. och kl. 5
f. in. Det är likväl medgifvet, att vederbörande lokala myndighet må,
om den anser sådant nödigt eller önskligt, kunna genom särskild undantagslag
utsträcka eller inskränka sistnämnda tidsbestämmelse antingen
för hvarje dag eller för någon viss dag eller vissa dagar i veckan och
antingen för hela lokalområdet eller någon viss del af samma område.
Den som använder minderårig till dylik förbjuden försäljning skall, om
han dertill kännes skyldig, dömas till böter af högst 25 pund sterling
eller ock alternativt, eller om tillgång saknas till böternas gäldande,
eller såsom tillägg till bötesstraffet, till fängelse, med eller utan tvångsarbete,
i högst tre månader.

Med hänsyn till de menliga följder, som minderårigas användande
till kolportering å gator och andra offentliga ställen i stad af tidningar,
kramvaror och annat dylikt medföra så väl i sanitärt som i moraliskt
hänseende, anser jemväl utskottet åtgärder böra vidtagas i syfte att inskränka
rätten att använda minderåriga till dylik kolportering. Utskottet
har vid granskning af bestämmelserna i det föreliggande förslaget icke
funnit skäl till någon erinran utom beträffande 4 §.

Af den senare punktens i berörda paragraf sammanställning med
den förra framgår nemligen, att äfven för det fall, som i den senare
punkten afses, straff enligt bestämmelserna i den förra punkten skall
drabba ej mindre den eller dem, hvilka vården om barnet åligger, än
ock den, för hvars räkning utbjudandet eller utdelningen skett, då ju
äfven i detta fall den objektiva förutsättningen för straffbudets tillämplighet
— förbudets öfverträdande — föreligger. Det synes utskottet
emellertid hvarken af behof påkalladt eller med allmänna straffrättsgrundsatser
fullt förenligt att stadga straff för den varuegare — tidningsredaktör
eller annan — som kan ådagalägga, att ifrågakomma försäljning
egt rum i strid mot uttryckligen meddelad föreskrift.

I öfrigt har utskottet ansett sig böra fästa uppmärksamhet derå,
att uti det föreliggande författningsförslaget saknas stadgande om meddeladt
förbuds kungörande. Om än med visshet kan förutsättas, att
myndigheterna icke skola underlåta att vederbörligen kungöra beslut
rörande sådant förbud, synes dock lämpligt, att författningen derom
innehåller föreskrift; och torde vid affattande af sådan föreskrift kunna
herntas ledning frän 20 § ordningsstadgan för rikets städer samt 24 §
helsovårdsstadgan.

Lagutskottets Utlåtande N:o 49. 7

På grund af hvad sålunda är vordet anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anmäla, dels att 4 § i förslaget synes böra afmattas så,
att deri stadgade straff för den, för hvars räkning utbjudandet
eller utdelningen skett, icke är tillämpligt,
derest det ådagalägges, att han uttryckligen förbjudit
utbjudandet eller utdelningen på otillåten tid, dels
ock att i författningen ansetts böra införas föreskrift
angående kungörande af meddeladt förbud.

Stockholm den 9 maj 1891.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Reservationer:

af herr Lilienberg;

af herr L. O. Larsson, som ansett det föreslagna föi>budet mot
minderåriges användande till ^kolportering af tryckalster m. m. böra
tilläggas ovilkorlig giltighet och dess meddelande sålunda icke göras
beroende af de lokala myndigheternas pröfning i hvarje särskildt fall;

af herr F. Andersson;

af herr J. Anderson;

af herrar Svensson, H. Andersson och ,T. A. Lundström, Indika ansett,
att föräldrar eller den, under hvars lydnad barnet står, böra tilldelas
varning, innan straffpåföljd dem ålägges;

samt af herr Mankell.

Herrar Hasselrot, O. Erickson och Wester hafva begärt få antecknadt,
att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.