Lagutskottets Utlåtande N:o 48 (Utlåtande 1908:Lu48 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

N:o 48.

Ank. till Riksd. kansli den 7 april 1908, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Mcijtts proposition med
förslag till lag om rikets vapen.

Genom en den 13 nästlidne mars aflåten proposition, n:o 98, hvilken
blifvit af båda kamrarna till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t
under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
i civilärenden föreslagit Riksdagen att antaga här nedan införda förslag
till lag om rikets vapen.

I statsråd berörda den 13 mars anförde chefen för civildepartementet
efter gemensam beredning med deras excellenser herr statsministern
och herr ministern för utrikes ärendena samt öfriga departementschefer
:

»Genom nådig proposition den 12 januari 1907, n:o 17, föreslog
Kungl. Maj:t Riksdagen att antaga ett vid propositionen fogadt förslag
till lag om rikets vapen.

Beträffande den utredning, som föregått framläggandet af berörda
förslag, samt den närmare motiveringen därför tillåter jag mig hänvisa
till det utdrag af protokollet öfver civilärenden för nämnda dag, som
åtföljde propositionen. Jag ber här endast få erinra, att i lagförslaget,
enligt livilket skulle finnas två riksvapen, stora vapnet och lilla vapnet,
det förra var beskrifvet på följande sätt:

»Stora riksvapnet består af en genom ett utböjdt guldkors fyrdelad
sköld med hjärtsköld.

Den stora sköldens fyra fält äro blå, första och fjärde fältet med
tre kronor af guld, två ställda öfver den tredje, samt andra och tredje
fälten med tre ginbalksvis gående strömmar af silfver, belagda med ett
krönt gjdlene lejon med röd utsträckt tunga.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 7 Sami. 45 Haft. (N:o 48.)

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

Hjärtskölden är klufven i två fält. Första fältet är bandvis tredeladt
i blått, silfver och rödt med en däröfver ställd vase af guld.
Andra fältet är blått med en i silfvervatten stående bro i tre spann
med två krenelerade torn af silfver. Öfver bron sitter en gyllene örn
med en åska af guld i klorna, och i fältets öfverstå del synes karlavagnens
stjärnbild jämväl af guld.

Sköldhållare äro två tillbakaseende lejon af guld med klufna svansar
och röda utsträckta tungor. Lejonen krönas med kunglig krona''.

Skölden täckes af en kunglig krona, och under densamma hänga
de kungliga riddarordnarnas insignier.

Hela vapnet omgifves af en hermelinfodrad purpurmantel under
kunglig krona.

Stora riksvapnet må brukas såväl utan mantel men med sköldhållare
som utan både mantel och sköldhållare.»

Beskrifningen å lilla riksvapnet hade följande lydelse:

»Lilla riksvapnet utgöres af en blå sköld med tre kronor af guld,
ställda två öfver den tredje. Skölden är täckt af en kunglig krona och
omgifven af serafimerordens insignier.»

Lagutskottet, till hvars behandling propositionen hänvisats, vidtog
i lagförslaget åtskilliga väsentliga förändringar.

Utgående från den uppfattning, att rikets vapen borde utgöra en
symbol af landets nationella makt och själfständighet, ansåg utskottet
sålunda, att däruti icke borde ingå andra beståndsdelar än själfva vapenskölden
och väsentliga prydnader. Till dessa senare skulle, enligt
hvad utskottet genom riksheraldikern erfarit, då det gäller ett riksvapen,
vara att hänföra allenast krona och sköldhållare. Prydnader af
mindre väsentlig eller oväsentlig art äfvensom sådana, som kunna betecknas
såsom rent personliga, ansåg utskottet icke böra upptagas i
det lagfästade riksvapnet. I enlighet med denna sin åskådning förordade
utskottet i anslutning till två inom Riksdagen väckta motioner, att hvad
i lagförslaget stadgats därom, att de kungliga riddarordnarnas insignier
skulle anbringas vid det stora riksvapnet och serafimerordens insignier
omgifva det lilla riksvapnet, måtte ur lagen utgå. Af enahanda skäl
ansåg utskottet den rörande det stora riksvapnet införda bestämmelsen,
att »hela vapnet omgifves af en hermelinfodrad purpurmantel under
kunglig krona», icke böra i lagen förekomma.

Härförutom fann utskottet den ytterligare ändring i beskrifningen
af stora riksvapnet lämpligen böra vidtagas, att uti bestämmelsen rörande
hjärtsköldens örn orden »med en åska af guld i klorna» uteslötes redan

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

på den grund att ifrågavarande »åska», sådan den å skölden framställts,
icke kunde, åtminstone för en inom heraldiken oskolad betraktare, uppfattas.
Enär den i det Ponte-Corvoska vapnet ingående örnen, enligt
livad utskottet inhämtat, alltid framställdes med en heraldisk åska i
klorna, syntes det för öfrigt icke vara nödigt att därom i lagen införa
någon bestämmelse, så mycket mindre som ju beskrifning å örnens
utseende i öfrigt icke lämnades.

Utskottet förklarade sig emellertid icke hafva förbisett,. att rikets
vapen, då det användes under förhållanden, som mera speciellt rörde
monarken och hans familj, lämpligen borde enligt gängse bruk jämväl
i andra länder kunna utsmyckas med emblemer utöfver dem, som
föreslagits till anbringande vid riksvapnet, användt uteslutande för statsändamål;
och föreslog utskottet därför införande af bestämmelser härom
i lagförslaget. I sammanhang därmed erinrade utskottet, att lagen
icke innehölle något förbud mot riksvapens användande i dekorativt
syfte, med eller utan emblemer.

I afseende å propositionen stannade kamrarna i olika beslut, i
det Första Kammaren afslog men Andra Kammaren biföll lagutskottets
hemställan, hvadan frågan förföll. Under öfverläggningarna uttalades
emellertid inom Riksdagens båda kammare, att riksvapnet, sådant utskottet
beskrifvit detsamma, skulle, beröfvadt alla prydnader, äfven
hermelinsmanteln, få ett alltför enkelt utseende.

Vid föredragning den 31 december 1907 af Riksdagens till
Kungl. Maj:t i ämnet aflåtna skrifvelse af den 28 maj 1907 uppdrog
Eders Kungl. Maj:t åt riksheraldikern att, efter samråd med riksarkivarien
och riksantikvarien, uppgöra ett i förhållande till det lör 1907
års Riksdag framlagda i någon mån förenkladt förslag till riksvapen.

Med skrifvelse den 30 januari 1908 har riksheraldikern nu öfverlänmat
sådant förslag jämte beskrifning.

Detta förslag skiljer sig från det af Kungl. Maj:t i propositionen till
sistlidet års Riksdag förordade hufvudsakligen i följande afseenden.

Örnens »åska» i hjärtvapnet har ej ansetts behöfva särskildt omnämnas,
då den i alla händelser är ett oundgängligt attribut till den
napoleonska örnen och uttrycket befunnits föga begripligt för andra
än heraldiskt skolade personer.

Ordet »mantel» har utbytts mot »vapentält», hvilket, enligt hvad
riksheraldikern uppgifver, är ett heraldiskt riktigare beteckningssätt på

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

denna yttre prydnad, som i olikhet med kungamanteln kantas af en
guldfrans och ej är beströdd med vapenbilden tre kronor. Dess färg
och pelsverk har riksheraldikern ej ansett behöfva angifvas, då båda
är o själffallna.

Af de kungliga riddarordnarna har endast serafimerorden omnämnts,
hvarjämte uttalats, att såväl stora vapnet som lilla vapnet kunna brukas
äfven utan denna ordens insignier.

För egen del har jag ansett mig böra biträda det sålunda uppgjorda
förslaget.

Utgående från samma synpunkt som lagutskottet — att rikets
vapen bör utgöra en statssymbol — bar jag icke kunnat undgå att
finna, att vapnet enligt lagutskottets förslag vid 1907 års riksdag skulle
få ett alltför enkelt utseende. Beröfvadt jämväl manteln eller, såsom
detta emblem heraldiskt riktigare lärer böra benämnas, vapentältet, verkar
det stora riksvapnet afklädt, nästan torftigt, framför allt i jämförelse med
andra, äfven mindre, europeiska monarkiska staters vapen. Och jag finner
intet skäl, hvarför Sverige, när det inför utlandet presenterar sina
statssymboler, skulle uppträda med en i detta sammanhang föga motiverad
blygsamhet. En synpunkt, som icke heller bör helt förbises,
är den historiska. Enligt hvad jag inhämtat, förekommer vapentält å
afbildningar af riksvapnet redan på 1600-talet, och från 1700-talet har
detsamma ansetts såsom ett med vapnet sammanhörande emblem. Att
nu, då det gäller att lagfästa riksvapnets utseende, bortse från dess
historiska utveckling, synes mig ingalunda lämpligt, helst om detta
sker på bekostnad af de estetiska och heraldiska krafven.

Återstår frågan om de kungliga riddarordnarna. Dessa förekommo
samtliga å det inför sistlidet års Riksdag framlagda förslaget till stora
riksvapnet. Såsom framgår af hvad min företrädare i ämbetet yttrat i
sitt anförande till förenämnda statsrådsprotokoll, torde emellertid hufvudsakliga
anledningen härtill hafva varit hänsyn till historiska och traditionella
förhållanden, som ansetts betinga, att riksvapnets utseende icke
borde undergå någon afsevärd förändring. Om man, på sätt riksheraldikern
nu föreslagit, med bibehållande af serafimerordens insignier,
utesluter öfriga riddarordnar ur rikets vapen, torde denna förändring
dock knappast kunna betecknas såsom afsevärd. Och härigenom skulle
detsamma otvifvelaktigt vinna i utseende. Att åter utesluta jämväl
serafimerordens insignier ur vapnet, synes mig icke vara att förorda.
Såsom af en utaf motionärerna vid föregående års riksdag erinrades,
har visserligen ett och annat land, t. ex. Nederländerna, underlåtit att

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

upptaga några ordensinsignier vid sitt riksvapen, men de allra flesta hafva
dock bland vapenemblemen insatt sin förnämsta orden, så exempelvis
Danmark, England, Ryssland, Sächsen och Österrike.

Hvad jag sålunda anfört har afseende å stora riksvapnet, då det
förekommer så att säga i parad. Emellertid bör, såsom hittills, stora
riksvapnet kunna brukas äfven utan sköldhållare, ordensinsignier eller
vapentält.

Såsom en följd af hvad jag föreslagit i fråga om stora riksvapnets
utseende, synes lilla riksvapnet böra beskrifvas såsom omgifvet af serafimerordens
insignier, om det ock bör tillåtas att bruka detsamma jämväl
utan dessa insignier.

Beträffande riksvapnets användande finnas för närvarande inga
andra bestämmelser än att dels i 4 § af lagen om skj^dd för varumärken
den 5 juli 1884 stadgas förbud för registrering af varumärke, som
innehåller offentliga vapen, dels ock i nådiga skrifvelsen den 14 augusti
1885 föreskrifves, att intet vapen må anbringas å offentliga byggnader,
minnesvårdar, fanor, standar eller mynt utan efter riksheraldikerns
hörande. I det för 1907 års Riksdag framlagda lagförslaget upptogos
icke heller några stadganden härom. Såsom motiv härför anfördes, att
lagen icke borde belastas med en del detaljbestämmelser, som näppeligen
alltid kunde hållas fullständiga eller uttömmande.

I utländska lagar äro ej heller i allmänhet dylika stadganden gifna.
Ett undantag härifrån utgör den fria hansestaden Bremen.

Rörande bruket af dess vapen föreskrifves nämligen i en förordning
af den 14 maj 1897, att enskilda personer äga rätt att begagna
detsamma på flaggor, att bremiska fabrikanter må anbringa vapennycklarna
utan sköld å varor och förpackningar, samt att i öfrigt enskilda
personer icke må bruka det bremiska statsvapnet utan för hvarje
särskildt fall af senaten meddeladt tillstånd. Öfverträdelse af förordningen
är belagd med straff.

Icke heller enligt min mening synes lämpligt att i lagen upptaga
bestämmelser angående riksvapnets användande.

Däremot anser jag nödigt, att åtgärder vidtagas i syfte att förekomma
offentligt begagnande af vapen, som i väsentliga delar skiljer
sig från det fastställda, eller af märke, som utgör förvanskning af riksvapnet.

För att vinna en till färg och proportioner enhetlig svensk flagga
och förekomma, att olagliga flaggor tillverkades och höllos till salu,
intogos i lagen om rikets flagga särskilda ansvarsbestämmelser.

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

Lika starka skäl tala för stadgande af straff för offentligt användande
af olagliga vapen, i hvilket syfte de än må brukas, och framför
allt synes angeläget att söka förhindra offentligt användande af förvanskade
framställningar af rikets vapen.

I sistnämnda afseende ber jag få erinra, att lagutskottet vid 1907
års riksdag med anledning af en inom Andra Kammaren väckt motion
uttalade såsom sin åsikt, att åtgärder kunde ifrågasättas till förekommande
af dylikt missbruk i reklamsyfte. Utskottet ansåg emellertid ej
lämpligt att i lagen om rikets vapen införa bestämmelser härom och
hemställde om en skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran, att Kungl.
Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida och i hvad mån åtgärder
borde vidtagas i syfte att förhindra användandet af förvanskade framställningar
af rikets vapen.

Såvidt jag kunnat finna, hörer ett dylikt stadgande dock bäst samman
med ifrågavarande lag.

Jag vill alltså förorda, att straff stadgas för den, som offentligen
brukar vapen eller märke, som utgör efteihildning af det lagligen
fastställda riksvapnet, men i väsentliga delar skiljer sig från det
efterbildade, äfvensom för den, som tillverkar eller håller till salu dylikt
vapen eller märke.

Genom ett sådant stadgande skulle gifvetvis icke göras något intrång
i en redan lagligen förvärfvad rättighet. Ett varumärke, som
blifvit regist-reradt, skulle sålunda, äfven om det folie under den af mig
förordade straffbestämmelsen, få användas så länge registreringsskyddet
varade. Däremot borde, synes mig, ny registrering icke få beviljas för
ett vapen eller märke sådant som det här afsedda. För sådant ändamål
torde emellertid erfordras ett tillägg till 4 § i varumärkeslagen; och
har jag hos chefen för justitiedepartementet gjort framställning om
vidtagande af åtgärd i sådant syfte.

Om skiljaktigheterna från det fastställda riksvapnet icke kunna
betraktas såsom väsentliga, skulle straffpåföljd ej heller ifrågakomma.

Att föreskrifva att särskilda likare å rikets vapen skola förvaras å
vissa ställen har jag ansett obehöfligt, då afbildningar af detsamma
torde böra bifogas blifvande lag i ämnet.

Vid granskning af ifrågavarande lagförslag har utskottet icke funnit
anledning att i hufvudsak mot detsamma framställa någon anmärkning.
Utskottet har emellertid ansett sig böra föreslå en mindre jämkning i
affattningen af 4 §. Enligt nämnda § i den kungl. propositionen är

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

det belagdt med straff icke blott att offentligen bruka eller till salu
hålla vapen eller märke, som utgör efterbildning af stora eller lilla riksvapnet,
sådana desamma blifvit i lagen beskrifna, men i väsentliga delar
skiljer sig från det efterbildade, utan äfven att tillverka dylikt vapen
eller märke.

Enligt utskottet meddelad upplysning har genom förbiseende vid
lagens slutliga affattning kommit att föreslås straff för hvarje tillverkning
af sådant förvanskadt vapen eller märke, ehuru straff ansetts böra
följa endast å tillverkning till afsalu.

Då det emellertid enligt utskottets uppfattning icke kan anses föreligga
tillräckliga skäl att straffa den, som tillverkar vapen eller märke,
hvarom nu är fråga, äfven om han icke offentligen brukar det eller
håller det till salu, samt den, som till afsalu tillverkar dylikt vapen
eller märke, blifver straffbar så snart han håller det till salu eller offentligen
brukar det, har det synts utskottet, som om det i §:n föreslagna särskilda
straffhotet för tillverkning af förvanskade efterbildningar af rikets
vapen utan olägenhet kunde ur §:n utgå.

Till stöd för denna sin uppfattning vill utskottet vidare anföra, att
i lagen om rikets flagga den 22 juni 1906 är med straff belagdt att
till salu hålla flagga, hvilken till färgen uppenbarligen skiljer sig från
hvad i lagen föreskrifves eller som icke håller de i lagen föreskrifna
mått, men icke att till afsalu tillverka dylik flagga.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen, under förklaring att Kungl. Maj:ts
. förevarande proposition icke kan i oförändradt skick
godkännas, ville för sin del antaga följande

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om rikets vapen.

1 §•

Rikets vapen äro två, stora vapnet och lilla vapnet.

2 §.

Stora riksvapnet består af en genom ett utböjdt guldkors fyrdelad
sköld med hjärtsköld.

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Hufvudsköldens fyra fält äro blå, första och fjärde fälten med tre
kronor af guld, två ställda öfver den tredje, samt andra och tredje
fälten med tre ginbalksvis gående strömmar af silfver, belagda med ett
krönt gyllene lejon med röd utsträckt tunga.

Hjärtskölden är klufven i två fält. Första fältet är bandvis tredeladt
i blått, silfver och rödt med en däröfver ställd vase af guld.
Andra fältet är blått med en i silfvervatten stående bro i tre spann
med två krenelerade torn af silfver. Öfver bron sitter en gyllene örn,
och i fältets öfverstå del synes karlavagnens stjärnbild af guld.

Sköldhållare äro två tillbakaseende lejon af guld med klufna svansar
och röda utsträckta tungor. Lejonen krönas med kunglig krona.

Skölden täckes af en kunglig krona, och kring densamma hänga
serafimerordens insignier.

Hela vapnet omgifves af ett vapentält under kunglig krona.

Stora riksvapnet må brukas äfven utan sköldhållare, ordensinsignier
eller vapentält.

3 §.

Lilla riksvapnet utgöres af en blå sköld med tre kronor af guld,
ställda två öfver den tredje. Skölden är täckt af en kunglig krona

och omgifven af serafimerordens
äfven utan dessa insignier.

4 §.

Brukar någon offentligen vapen
eller märke, som utgör efterbildning
af stora eller lilla riksvapnet, sådana
desamma blifvit i 2 och 3 §§ här
ofvan beskrifna, men i väsentliga
delar skiljer sig från det efterbildade,
böte från och med 10 till och
med 100 kronor. Samma lag vare,
där någon tillverkar eller till salu
håller vapen eller märke, som nu
sagts.

insignier. Vapnet må dock brukas

4 §.

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kungl. Ma,j:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

5 §•

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909; dock att hvad i 4 §
är stadgadt icke skall tillämpas i afseende å dessförinnan registreradt
varumärke, så länge skydd därför åtnjutes.

Stockholm den 7 april 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Bih. till Biksd. Prot. 1908. 7 Sami. 45 Höft.