Lagutskottets Utlåtande N:o 48 (Utlåtande 1907:LU48 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

N:o 48.

Ank. till Kiksd. kansli den 29 april 1907 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 1 kap. 2 §
jordabalken.

I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,
n:o 158, angående vissa statsåtgärder i ändamål att i erforderlig man bevara
och utveckla statens och kommuners jordbesittningar yrkar herr
Lindhagen, att Riksdagen måtte hos Kung! Maj:t begära förslag till sådan
ändring i gällande lagstiftning, att stat och kommun berättigas atf, utan
hinder af 1 kap. 2 § jordabalken, vid försäljning af fastighet förbehålla
sig att mot vissa i köpekontraktet bestämda villkor få återköpa fastigheten.

Till stöd härför anför motionären följande:

»I 1 kap. 2 mom. jordabalken stadgas förbud att i köpe- och skifteshandling
om jord och fastighet förbehålla sig eller andra aTt emot någon
i samma afhandling bestämd penningsumma eller andra villkor få framdeles
vinna egendomen åter.

Denna föreskrift tillkom år 1810 i sammanhang med förbudet att
vidare bilda fideikommiss i fast egendom. Initiativet, togs vid riksdagen
år 1809 genom en framställning inom borgarståndet af lagman Wasell.
Motionären framhöll den praktiska olägenheten af dylika villkor särskildt
i det icke ovanliga fallet, att en hemmansägare eller dess arfvirigar vid
hemmanets försäljning förbehöllo villkoret att, i händelse hemmanet icke
behölles i den da tillträdandes hand, skulle medarfvingarna gemensamt
eller någon af dem äga makt återlösa det för lika summa, hvartill det var

Bill. till Ililcsd. Prot. 1907. 7 Sami. 44 Haft. (N:o 48). 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

dem emellan beräknadt. En allmän erfarenhet i landsorten hade ådagalagt
dylika förords högst skadliga inflytelser på landtbruket, hvars upphjälpande,
sade motionären, »nu om någonsin fordrar den ömmaste omtanke
och vård». Motionären förordade därför förbud för dylika villkor
vid handel om hemman och ägor. »Ett dylikt lagstiftarens målsmanskap»,
yttrade motionären, »grundar sig på den enkla och obestridliga sats, att
jordägor i skälfva verket äro samhällets tillhörigheter. I samma mån, som
innehafvaren förenar samhällets allmänna med sin enskilda fördel däraf,
kan hans förvaltning gillas. I annat fall urartar den till misshushållning
och måste rättas efter de principer, hvilka samhället godkänner och antagit.
»

Denna motivering för den föreslagna lagförändringen visar i slutsatserna
ganska stor oklarhet i begreppsbestämningarna. Att dylika villkor
enskilde emellan verka skadligt, därom lider intet tvifvel. Men i den goda
föresatsen, att i samhällets intresse lägga band på säljarens handlingsfrihet,
tänkte man icke på, att man för samma intresses upprätthållande kunde
behöfva lägga band också på den handlingsfrihet, som man i stället gaf
köparen — band, som visserligen ej en enskild säljare men väl samhället
själf som upplåtare har intresse och förmåga att kunna anlägga till gagn
för det allmänna.

Numera har erfarenheten ytterligare lärt oss, att stat och kommun
böra hålla på sin jordegendom. Det är därför på hög tid, att denna
bestämmelse åter upphäfves, så vidt den rör allmän jordegendom. Särskildt
för städernas nutida jordpolitik, som varit ett främmande ämne för 1810
års lagstiftare, kan man härigenom få ett ytterligare verktyg, som synes i
många fall kunna förena fördelarna af upplåtelsen med nyttjanderätt och
med äganderätt. Försäljningen kan dessutom med olika återköpsvillkor
lämpas efter skilda ändamål, behof eller önskningar. Eu tomt kan försäljas
med rätt exempelvis att återköpa den efter viss tid, lång eller kort,
med hänsyn till om samhället antages då behöfva den för nya ändamål.
Till köparens trygghet kan ibland bestämmas, att rätt att återvinna fastigheten
inträder först då fastigheten ånyo går i köp. Försäljningen kan också
ske utan tanke på återvinning men i syfte att förekomma spekulation
förbindas med återköpsvillkor, som äro ägnade att verka därhän. När
Stockholms stad t. ex. säljer en tomt, söker den förekomma tomtspekulation
genom att göra förbehåll om att tomten vid visst vite skall inom
bestämd tid vara bebyggd. Något annat medel finnes icke och detta
hjälper ej heller stort, ty vanligt är, att tomten genast efter försäljningen
med kort tids mellanrum går ur hand i hand till stigande köpeskillingar.
Och väl eu gång bebyggd är fastigheten fortfarade, ja ännu mer, ett

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

tacksamt spekulationsobjekt. Genom en lagändring i nu förordade syfte
skulle man ändtligen kunna möjligen komma till rätta med detta missförhållande.

Detta institut, som ju äfven psykologiskt sedt bör mer tillfredsställa
anhängare af de rena äganderättsprinciperna, har tillika den fördelen, att
det synes"utan vidare kunna inpassas i gällande rätt utan några nya vidlyftiga
tillägg till lagfarts- eller inteckningsförfattningarna.

Det har ofvan antagits, att försäljning med återköpsrätt skulle vara
mest användbart vid tomtförsäljningar för bostadsändamål. Något hinder
bör dock ej, synes det mig, uppställas för stat och kommun att använda
denna metod äfven vid förfogandet öfver sina jordbrukslägenheter.

Ii Tyskland lärer ifrågavarande metod på vissa ställen med fördel
användas såsom ett verktyg för tomtpolitiken.»

I öfrigt tillåter sig utskottet hänvisa till den allmänna motiveringen
ill motionen, hvilken behandlar äfven andra ämnen än det förevarande.

Såsom af motionären framhållits, har på senaste tid den åskådning
framträda att det för en sund utveckling af samhället vore af stor betydelse,
att det allmänna, stat och kommun, behölle äganderätten till den
för bebyggande afsedda marken. Hvad som framkallat denna uppfattning
är de påtagliga olägenheter, som särskildt i större stadssamhällen alstrats
däraf, att priset å tomtmark samt såsom följd häraf jämväl hyresafgiften
för bostäder mer och mer stegrats i vida högre grad än som kunnat betingas\af
penningvärdets fallande.

I fråga härom anser utskottet, att det af Riksdagen i sammanhang
med ''fden nya nyttjanderättslagstiftningen införda tomträttsinstitutet skall
komma?att i sin tillämpning visa sig blifva ett verksamt medel i det allmännas
hand till minskande af berörda missförhållanden.

I förevarande motion har för ernående af detta syfte ifrågasatts en
annan utväg att användas jämte tomträttsupplåtelse. Motionären föreslår

1 sådant afseende en lagändring, hvarigenom bestämmelsen i 1 kap.

2 § jordabalken att vid köp om fast egendom säljare är utesluten från
möjlighet att med laga verkan förbehålla sig rätt att mot bestämd penningsumma
eller andra villkor framdeles återvinna egendomen skulle
sättas ur tillämpning i de fall, där stat eller kommun vore säljare.

Att en dylik lagändring och därmed följande befogenhet för stat och
kommun att sälja fastighet med villkor om återköpsrätt skulle på ett mera

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

verksamt sätt komma att befordra ifrågavarande syfte, därom byser utskottet
tvifvel. Det torde väl knappast kunna förutsättas, att den, som för byggnadsändamål
önskar med äganderätt förvärfva tomtplats, skulle annat än undantagsvis
och i brist på annan utväg att åtkomma en för sitt särskilda ändamål
lämplig sådan inlåta sig på ett köp, hvarigenom han erhölle en dylik
af säljarens återköpsrätt begränsad äganderätt. Den ekonomiska lättnaden
vid förvärfvet af tomten med eu så kvalificerad äganderätt skulle enligt
utskottets mening helt visst komma att uppvägas af den svårighet, som
skulle möta förvärfvaren, därest han, såsom i allmänhet torde vara fallet,
skulle behöfva anlita fastighetskrediten för underlättande af tomtens
ändamålsenliga bebyggande.

Utskottet vill tillika erinra, att lagberedningen under sitt fortsatta
arbete med revision af jordabalken närmast kommer att behandla det
område af rätten, som beröres af den föreslagna lagändringen. Därvid
torde beredningen komma att taga i öfvervägande, huruvida ett brytande
med den i nu gällande lagstiftning fastslagna här ifrågavarande rättsprincip
beträffande köp om fast egendom bör i det allmännas intresse
under någon förutsättning ifrågakomma. En sakkunnig utredning i ämnet
torde således i en nära framtid komma att föreläggas Riksdagen, som då
blifver i tillfälle att ytterligare taga detsamma under ompröfning.

Med stöd af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att förevarande motion ej må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 april 1907.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Reservation:

af herr Lindhagen:

»Den i motionen förordade återköpsrätt är, såsom af motionen framgår,
tagen i vidsträckt bemärkelse och innefattar således äfven det slag af
återköpsrätt, som särskilt kallas förköpsrätt. Intet skäl synes finnas att

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

undanhålla det allmänna och särskilt de större städerna möjlighet att
begagna dessa former för disponerande af allmän mark. I vissa fall
kunna de lämpa sig bättre än tomträtt och det kan ju ej vara annat än
gagneligt att hafva flera metoder att välja på efter sig företeende omständigheter.
I flera tyska städer användas dessa upplåtelseformer vid sidan
af eller i stället för tomträtt. I staden Ulm t. ex. sker upplåtelse af stadens
tomter efter ett kombineradt system af förköpsrätt och återköpsrätt,
emedan tomträtten ej erbjudit samma lätthet till belåning och dessutom
haft svårt att där intränga i allmänna medvetandet. Staden äger rätt
återförvärfva försåld fastighet vid hvarje inom 100 år skeende försäljning,
för den händelse oskäligt höga hyror tagas, om skuldsättning äger rum å
fastigheten utan tillstånd, ifall husägaren ej själf bebor huset o. s. v.

Utskottet erinrar nu, att lagberedningen torde i sinom tid taga denna
sak i öfvervägande. I sådant fall lärer dock beredningen ej ogärna se,
att Riksdagen uttalar en önskan därom, åtminstone sades det så, då frågan
om tomträtt kom först på tal. Inom utskottet upplystes nu visserligen,
att inom beredningen sannolikt kunde påräknas större intresse för en förköpsrätt
än en återköpsrätt, men helt visst är det önskligt att äfven de
förmåner, som kunna hämtas ur en återköpsrätt, ej lämnas alldeles å sido.
Hvarför skall man icke kunna lämna en stad tillfälle att, där det befinnes
ändamålsenligt, intaga klausuler, hvilka liksom skett i Ulm kunna ägna
sig till förekommande af spekulationer och uppdrifvande af hyrespris?
Det nuvarande tillståndet särskildt i Stockholm gör det angeläget få mesta
möjliga antal utvägar och vidare tillfälle att så fort som möjligt anlita dem.

Med dessa erinringar och under hänvisning till motionens motiver
hemställer jag,

att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida och
under hvilka villkor stat och kommun må berättigas att,
utan hinder af 1 kap. 2 § jordabalken, försälja fastighet
med förbehåll af förköps- och återköpsrätt, samt för
Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen
kan föranleda.»

Bill. till Riksd. Prat. 1907. 7 Sami. 44 Haft.