Lagutskottets Utlåtande N:o 48 (Utlåtande 1896:LU48 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

5T:o 48.

) V. . . ■’ ,i»Vi ''•> i >:i .. HY '':. 7 j ii ‘

Ank. till Rikstl. kansli den 23 mars 1896, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om upphäfvande af
vissa undantagsbestämmelser rörande tiden för anförande
af besvär öf ver kommunal- och kyrkostämm obeslut i Jemtlands,
Vesterbottens och Norrbottens län.

Uti § 75 af kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21
mars 1862 bestämmes tiden för anförande af besvär hos konungens befallningshafvande
öfver kommunalstämmas eller kommunalfullmägtiges
beslut i kommunens angelägenheter till 30 dagar efter det klaganden af
beslutet erhållit de], den dagen likväl oräknad; och i § 41 af kongl. förordningen
den 21 mars 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
är samma tid föreskrifven för klagan öfver kyrkostämmas beslut, vare
sig besvären, efter målens olika beskaffenhet, skola ingifvas till det domkapitel,
hvarunder kyrkoförsamlingen hör, eller till Konungens befallningshafvande
i länet. Från dessa allmänna bestämmelser, hvilka upptaga l:a
momentet af ofvannämnda §§, finnas dock stadgade vissa undantag. 2:a
momentet af § 75 i förordningen om kommunalstyrelse på landet lyder
nemligen:

»I Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län må i mål, som ifrån
lapprnarkskommun till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fullföljes, dubbelt
så lång tid, som nu sagd är, den klagande tillgodokomma»;

och 2:a momentet af § 41 i förordningen om kyrkostämma in. m.
lyder:

Bill. till Riksd. Prat. 1896. 7 Sami. 28 Häft. (N:is 48—51).

2 Lagutskottets Utlåtande fao 48.

»I Hernösands stift är för mål, som gå till domkapitlet från Jerntlands,
Vesterbottens och Norrbottens län, tiden dubbelt så lång, som här
ofvan är stadgadt, och gäller detta äfven i afseende på mål, som från
lappmarksförsamling gå till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet.»

I dessa undantagsfall är således besvärstiden 60 dagar.

Uti fyra vid innevarande Riksdag väckta och till lagutskottet hänvisade
motioner föreslås nu upphäfvande af berörda två undantagsstadganden,
i det att ett uteslutande ur förordningen om kommunalstyrelse
på landet af 2:a momentet i dess § 75 yrkas af herr Bergman uti motionen
n:o 48 i Första Kammaren och af herr Dahlstedt i motionen n:o
200 i Andra Kammaren, samt enahanda yrkande beträffande moment 2
af § 41 i kyrkostämmoförordningen göres af samme motionärer, af den
förre uti motionen n:o 49 i Första Kammaren och af den senare i motionen
n:o 199 i Andra Kammaren. Motionärerna anföra till stöd för
dessa sina yrkanden:

Dessa undantagsbestämmelser hade naturligtvis af lagstiftaren införts
med hänsyn till de långa afstånd, hvarpå åtskilliga kommuner i ofvannämnda
län och särskilt de mot norska gränsen belägna befunne sig från
stiftsstaden eller från vederbörande läns residensstäder. Dessa afstånd skulle
också med de vid tiden för kommunallagarnes stiftande befintliga, ofullständiga
kommunikationer hafva afskurit medlemmarne i åtskilliga af
dessa kommuner från möjligheten att öfverklaga dylika beslut, i fall besvärstiden
varit densamma som för öfriga delar af riket, enär i sådan
händelse besvär ej hunnit inom rätt tid ingifvas. Dessa undantagsstadganden
hade således vid tiden för lagarnes stiftande varit alldeles nödvändiga,
men helt annorlunda förhölle det sig nu efter den utveckling, befordringsväsendet
under de sista årtiondena hunnit. Genom norra stambanans utsträckning
till Boden, genom öppnande af tvärbanan genom Jernband
och af jernvägen mellan Luleå och Gellivara samt genom upprättande af
en mängd nya postförbindelser längs efter förbättrade eller nyanlagda
landsvägar hade förbindelserna emellan olika orter inom dessa landsdelar
så väsentligt förbättrats, att posten numera för samma afstånd behöfde
snart sagdt icke flera dagar än förut veckor. Derjemte hade postförbindelserna
till dessa orter blifvit mycket tätare än förut, så att för när -

Lagutskottets Utlåtande N:o 48. 3

varande till exempel de flesta af lappmarkssocknarne hade postgång åtminstone
en gång i veckan, medan åtskilliga af dem hade dylik förbindelse
två eller tre gånger i veckan. Den kanske mest aflägsna af dessa
kommuner, Tärna kapellförsamling, som gränsade mot Norge, hade sålunda
post en gång i veckan. Enligt motionärerna lemnade upplysningar
vore numera endast två lappmarkskommuner, nemligen Qvickjocks och
Jukkasjärvis, i detta afseende så illa lottade, att de hade postförbindelse
med den öfriga verlden endast en gång hvarannan vecka, dervid
dock vore att märka, att förstnämnda kommun under ett par sommarmånader
hade postgång hvarje vecka. Vidkommande den tid, som atginge
för postens befordring från de längst bort belägna kommunerna
till stiftsstaden eller vederbörande residensstad, torde denna icke någorstädes
öfverstiga nio å tio dagar. Från Q.vickjock och Jukkasjärvis till
Luleå utgjorde denna tid respektive 6 och 7 dagar.

Häraf framginge, att berörda undantagsstadganden på grund af förändrade
förhållanden icke längre kunde anses af behofvet pakallade. Deremot
vållades genom det försenande af dylika ärendens afgörande, som af
stadgandena blefve en oundviklig följd, afsevärda olägenheter särskildt för
vederbörande kommuner och församlingar, hvilka dessa undantagsbestämmelser
gälde.

I likhet med motionärerna tror utskottet, att de faktiska förhållanden,
som motiverat tillkomsten af ifrågavarande stadganden om längre besvärstider
för vissa orter i mål af förevarande beskaffenhet, eller de långa
afstånden mellan dessa orter, å ena, samt stiftsstaden och vederbörande
länsresidensstäder, å andra sidan, numera, efter den betydande utveckling
af kommunikationsväsendet i dessa trakter som på senare tider egt rum,
icke äro af beskaffenhet att böra föranleda till bibehållande af dessa
undantagsbestämmelser, hvilka, såsom motionärerna äfven framhållit, medföra
de olägenheter för orternas befolkning som vållas af ett fördröjande
af dylika måls afgörande; och utskottet har styrkts i denna sin åsigt genom
upplysningar om postföringen i dessa trakter, som inom utskottet
meddelats. Då utskottet derjemte anser sig hafva anledning antaga, att
motionärerna väl känna såväl kommunikationsförhållandena uti ifrågavarande
delar af landet som befolkningens önskningar uti förevarande hänseende,
så finner utskottet häri ett ytterligare skäl att tillstyrka motionerna.

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

Utskottet hemställer följaktligen

l:o att Riksdagen måtte för sin del antaga följande

Lag

angående ändrad lydelse af 75 § i förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att 75 § i förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 skall
hafva följande ändrade lydelse:

Medlem af kommunen, som åt kommunalstämmans
eller fullmägtiges beslut uti kommunens gemensamma
angelägenheter ej nöjes, eger rätt att, der han tilltror
sig kunna visa, att beslutet kränker hans enskilda rätt
eller eljest hvilar på orättvis grund, eller att det icke
i laga ordning tillkommit, eller att det står i strid
med allmän lag eller författning eller annorledes öfverskrider
deras befogenhet, som beslutet fattat, deruti
rättelse söka genom besvär, hvilka, jemte det öfverklagade
beslutet, böra till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ingifvas inom trettio dagar efter det klaganden
af beslutet erhöll del, dagen då det skedde likväl
oräknad; och åligger det klaganden derjemte såväl att
vid besvären foga bevis om dagen, då beslutet delgafs,
som ock att, inom fjorton dagar efter det tiden
för besvärens inlemnande utgått, till kommunalstämmans
ordförande ingifva diariiutdrag deröfver, att han
sig besvärat.

Försummar klaganden något af hvad sålunda är
vordet föreskrifvet, må beslutet kunna gå i verkställighet.

Klaganden skall anses hafva af beslutet erhållit
del den dag, då det enligt § 28 offentligen kungjordes.

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

2:o att Riksdagen inåtte för sin del antaga följande

Lag

angående ändrad lydelse af 41 § i förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21
mars 1862.

Härigenom förordnas, att 41 § i förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars
1862 skall hafva följande ändrade lydelse:

Medlem af församlingen, som åt kyrkostämmas
beslut i församlingens gemensamma angelägenheter ej
nöjes, eger rätt att, der han tilltror sig kunna visa,
att beslutet kränker hans enskilda rätt eller eljest hvilar
på orättvis grund, eller att det icke i laga ordning
tillkommit, eller att det står i strid med allmän lag
eller författning eller annorledes öfverskrider deras
befogenhet, som beslutet fattat, deruti rättelse söka
genom besvär, hvilka, jemte det öfverklagade beslutet,
höra inom trettio dagar efter det klaganden deraf erhöll
del, dagen då det skedde likväl oräknad, ingifvas
i mål, som uti § 2 mom. 1, 2, 3 och 4 äro nämnda,
till det domkapitel, hvarunder kyrkoförsamlingen hör,
men i andra mål till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet; och åligger det klaganden derjemte såväl att
vid besvären foga bevis om dagen, då beslutet delgafs,
som ock att, inom fjorton dagar efter det tiden för
besvärs inlemnande utgått, till kyrkostämmans ordförande
ingifva diariiutdrag deröfver, att han sina besvär
inlemnat å ort som vederbör.

Försummar klaganden något af hvad sålunda är
föreskrifvet, må beslutet kunna gå i verkställighet.

Klaganden skall anses hafva af beslutet erhållit
del den dag, då detsamma enligt § 17 offentligen
kungjordes.

Lagutskottets Utlåtande N o 48.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och domkapitlen
höra gifva hvarandra af besvären del, när ärendet kan
anses höra till gemensam behandling.

Stockholm den 23 mars 1896.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

W:" ■'' . :• •

Reservation

i : • r * V. ?*'' . i i i ii i:

af herrar Hasselrot, RudebecTc och von Stapelmohr.

Herr Öländer har begärt få här antecknadt., att han ej deltagit
ärendets behandling inom utskottet.