Lagutskottets Utlåtande N:o 48
Utlåtande 1893:LU48
Lagutskottets Utlåtande N:o 48.
1
N:o 48.
Ank. till Kiksd. kansli den 18 april 1893, kl. 3 e. m.
Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående
revision af fiskerättsbestämmelserna i byggningabalken och
fiskeristadgan.
Uti eu inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, n:o 9, har herr A. V. Ljungman hemstält: att Riksdagen måtte
i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla om framläggande till Riksdagens
pröfning, och godkännande af en lag om rätt till fiske, grundad på en
fullständig revision af fiskerättsbestämmelserna i byggningabalken och
fiskeristadgan den 29 juni 1852.
Till stöd för ifrågavarande framställning erinrar motionären, hurusom
fiskeristadgan den 29 juni 1852, ehuruväl den samma i de båda första
kapitlen innehölle bestämmelser, som uppenbarligen vore af allmän civillags
natur, icke desto mindre vore hel och hållen utfärdad på administrativ
väg. Uti infordrade utlåtanden den 17 maj 1836 och den 27 april 1852
hade också högsta domstolen framhållit hvad motionären sålunda anmärkt.
Under slika omständigheter syntes det motionären, som om
domarena på grund af deras embetsed vore skyldige att i nämnda delar
icke tillämpa stadgans föreskrifter, hvilket förhållande redan ensamt för
sig borde påkalla rättelse genom en ny i laglig ordning åvägabragt
stadgas utfärdande. Ån större skid dertill funnes dock deri, att enskilde
personers bevisliga rätt genom den merbemälda stadgans ifrågavarande
bestämmelser kränkts och fortfarande kränktes, att samma
bestämmelser vore till sin affattning otydliga, för att icke säga obeJBih.
till RUcsd. Prat. 18113. 7Jiaml. 22 lläft. (N:o 48.J ]
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 48.
gripliga, och vilseledande samt att de i hög grad fört med sig vittnesedens
missbrukande såsom rättsinstitut för förvandlingen af privat
egendom till kollektiv sådan, hvartill kunde läggas, att stadgans fiskerättsbestämmelser
saknade nödig fullständighet och i öfrigt icke motsvarade
billiga anspråk å en duglig och aktningsbjudande lagstiftning.
Full öfverensstämmelse mellan byggningabalkens och fiskeristadgans
fiskerättsbestämmelser funnes icke och ej heller mellan skiftesstadgans
och den äldre fiskeristadgans bestämmelser i fråga om skifte af fiske i
saltsjön, o. s. v.
Redan 1878 aflät Riksdagen en skrifvelse till Kongl. Maj:t om
»fullständig revision af kongl. fiskeristadgan den 29 juni 1852 jemte
öfriga författningar, som beröra fiskerinäringen»; men den komité, som
för ändamålet tillförordnats den 22 januari 1881, hade i sitt den 3 mars
1883 afgifna betänkande med förslag till fiskeristadga m. m. i afseende
på fiskerätten icke förmått lemna ens ett nämnvärdt bidrag till svårigheternas
lösande eller ämnets närmare utredning, hvadan arbetet dermed
alltså måste begjmnas å nytt. Vid ett sådant arbetes utförande borde
för den skull icke, på sätt dock hittills skett, tagas hänsyn blott till förmenta
tekniska insigter i yrket eller naturhistoriska studier, utan äfven
och företrädesvis till lagkunskap hos dem, hvilka arbetet anförtroddes.
I anledning af förevarande motion får utskottet till en början erinra,
att då motionären, såsom det vill synas utskottet, hufvudsakligen
grundar sin framställning å en förment bristande öfverensstämmelse
mellan de föreskrifter af civilrättslig innebörd, som inrymmas i fiskeristadgan
den 29 juni 1852, å ena sidan, och, å den andra, de i byggningabalken
i 1734 års lag förekommande bestämmelser rörande rätt
till fiske och dermed sammanhängande ämnen, motionären synes icke
hafva tagit hänsyn till den lagstiftning inom förevarande område, som
genom lagen den 30 december 1880 angående jordegares rätt öfver
vattnet å hans grund kommit till stånd. Genom denna lag hafva de
rättsförhållanden, som afses i fiskeristadgans bestämmelser angående
kungsådra, blifvit i vederbörlig ordning reglerade, idet att 11 § i denna
stadga blifvit ersatt genom bestämmelserna i 6 och 8 §§ i nämnda lag.
Vidkommande motionärens framställning i öfrigt vill utskottet ingalunda
förneka, att gällande fiskerilagstiftning i flera hänseenden tarfvar
revision. På sätt motionären sjelf erinrat, har också behofvet af en
dylik revision föranledt Kongl. Maj:t att på Riksdagens framställning
uppdraga åt en komité att, med hänsyn jemväl till de förändringar i
3
Lagutskottets Utlåtande N:o 48.
lagstiftningen rörande den s. k. vattenrätten, som efter det berörda
framställning skett kommit till stånd, och efter utredning af de verkningar
gällande fiskeristadga utöfvat på fiskerinäringens utveckling, företaga
den begärda revisionen samt derefter afgifva författningsförslag i
ämnet.
öfver de i anledning häraf utaf komitén utarbetade särskilda författningsförslag
hafva utlåtanden infordrats från vederbörande myndigheter,
men enligt hvad utskottet inhemtat äro ifrågavarande utlåtanden ännu
ej till Kongl. Maj:t inkomna, hvadan ärendet fortfarande afbidar slutlig
behandling.
Vid sådant förhållande torde förevarande framställning icke böra
föranleda annan hemställan, än
att herr Ljungmans ifrågavarande motion icke måtte
af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 18 april 1893.
På lagutskottets vägnar:
L. ANNERSTEDT.
Herrar Lilienberg, J. Anderson, Näslund, Wester, F. Andersson och
P. G. Petersson hafva begärt få här antecknadt, att de på grund af åtnjuten
ledighet från riksdagsgöromålen icke deltagit i ärendets behandling
inom utskottet.