Lagutskottets Utlåtande N:o 48 (Utlåtande 1892:LU48 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

N:o 48.

Ank. till Riksd. kansli den 25 april 1892, kl. 2 e. ra.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående sparbanker rn. m.

Sedan en af Kongl. Maj:t tillsatt komité för utarbetande af förslag
till förändrad lagstiftning för sparbanker m. m. den 27 sistlidne
oktober afgifvit, jemte betänkande i ämnet, förslag till lag angående
sparbanker samt lag angående tillsyn å vissa bolag, hvilka idka penningerörelse
med sådan inlåning, som sparbank bedrifver, samt berörda
författningsförslag, deröfver öfverståtkållareembetet och samtliga länsstyrelser
afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden, blifvit af högsta
domstolen granskade och i anledning af dervid framstälda anmärkningar
i vissa delar undergått omarbetning, så har Kongl. Maj:t uti en den
11 nästlidne mars afbiten, till lagutskottet öfverlemnad proposition,
n:o 49, under åberopande af bifogade, i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll, jemlikt 87 § regeringsformen föreslagit Riksdagen att
antaga förslag till

l:o) lag angående sparbanker samt

2:o) lag angående tillsyn å vissa s. k. folkbanker och med folkbanker
jemförliga penningeinrättningar;

varande förslagen här nedan införda.

I det ämne, som genom ofvan omförmälda proposition förelagts
Riksdagen till behandling, yttrade statsrådet och chefen för finans -

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

departementet vid ärendets föredragning i statsrådet ofvan berörda 11
mars, bland annat, följande:

»Redan då förslaget till den lag, som innefattas i nådiga förordningen
angående sparbanker den 1 oktober 1875, granskades af högsta
domstolen, anmärktes, att till följd af förslagets ofullständighet de uppstäda
föreskrifternas verksamhet för befordrande af sparbanksväsendets
ändamål och beredande af nödig kontroll öfver sparbankernas förvaltning
kunde med fog ifrågasättas. Förslaget tillstyrktes emellertid, emedan
det visat sig, att hvad lagstiftningen hade sig förelagdt i afseende
å sparbanksväsendets ordnande icke kunde på en gång fullständigt ernås.

Om således nämnda författning, som är den första sparbankslagen
i vårt land och med ett par detaljändringar ännu gäller, redan vid sitt
framträdande betecknades såsom mindre tillfredsställande, träder denna
dess bristfällighet numera än skarpare fram till följd af den storartade
utveckling, sparbanksväsendet uppnått. Vid slutet af år 1889 funnos
nemligen icke mindre än 377 sparbanker, i hvilka öfver en million personer
insatt mera än 268 millioner kronor. Ingen lärer således kunna
förneka, att sparbanksväsendet numera djupt ingriper i nationens ekonomiska
lif, helst de medel, sparbankerna förvalta, i regeln bestå af de
mindre bemedlades besparingar, hvilkas bevarande är af särskild vigt
för såväl individerna som samhället.

Såväl inom som utom Riksdagen hafva också under senare år
höjts röster, som fordrat en revision af gällande sparbankslagstiftning;
och jag har så mycket mera känt mig uppfordrad förelägga denna fråga
Eders Kongl. Maj:ts bepröfvande, som jag för min del är lifligt öfvertygad
derom, att ifrågavarande lagstiftning illa motsvarar de kraf, som
derå kunna och böra ställas.

För att motivera detta omdöme ber jag att i korthet få antyda
de hufvudsakligaste brister, som efter min mening vidlåda gällande
lagstiftning i ämnet; och stöder jag mig dervid hufvudsakligen på de
yttranden, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande algifvit till svar å
min cirkulärskrifvelse den 30 september 1890, deri jag anhållit om
deras utlåtande angående gällande sparbankslagstiftning, särskildt i
vissa angifna hänseenden.

Förordningen den 1 oktober 1875 lemnar öppet för stiftare af
sparbank att söka eller icke söka fastställelse å sparbanks reglemente.
Det synes emellertid uppenbart, att sådan fastställelse bör vara obligatorisk,
på det i intet fall må i sparbanks reglemente förekomma bestämmelser,
som strida mot lag eller innebära fara för sparbanks bestånd.

Tillvaron af hufvudmän och styrelseledamöter såsom förvaltare af

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

sparbank är visserligen i nämnda författning förutsatt, men der finnes
icke någon antydan om dessas förhållande till hvarandra och till sparbanken
eller ens en föreskrift, att bestämmelser härom skola inflyta i
reglementet.

Hvarje föreskrift i fråga om placering af insatta medel saknas,
om man icke vill räkna dit den genom lagen af den 5 september 1890
stadgade inskränkning af utlåningen till sparbanksdirektörer och tjenstemäu.
Det finnes således intet lagligt hinder för sparbank att uteslutande
i långa och ouppsägbara lån placera de medel, sparbanken inlånar
med förbindelse till återbetalning kort tid efter uppsägning eller
kanske vid anfordran.

Då ingen föreskrift finnes om tillskjutande af grundfond vid sparbanks
bildande, måste, der icke sådan fond frivilligt tillskjutits, hvarje
förlust drabba insättarnes medel, intill dess reservfond hunnit bildas af
uppkommande vinster. Under det de egentliga bankerna måste liqvidera,
då tio procent af grundfonden förlorats, inträder derför enligt 1875
års författning samma skyldighet för sparbank först sedan, utom möjligen
befintliga egna fonder, viss del, fem procent, af insatta medel
gått förlorad. Men att en förlust, som enligt böckerna uppgår till fem
procent, i verkligheten oftast ställer sig vida högre, torde vara uppenbart.
Så har en sparbank i mellersta Sverige, som stälts under utredning,
lemnat endast fyratio procent å insatta medel. De fem procenten
hafva således i detta fall svällt ut till sextio procent. Det lärer väl
icke kunna bestridas, att det lagstadgande är föga tillfredsställande,
som icke bjuder eu penningeinrättning att upphöra med sin verksamhet
förr, än en del af de medel, som anförtrotts densamma, redan bevisligen
gått förlorad.

Den svagaste punkten i 1875 års författning är emellertid den
der anordnade kontrollen öfver sparbankernas verksamhet. Enligt § 7
af nämnda författning, sådan denna § lyder enligt lagen den 31 december
1888, har visserligen Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att
årligen, sjelf eller genom ombud, inspektera hvarje sparbank, men i
hvad mån den sålunda anordnade kontrollen blir verksam, beror hufvudsakligen
på sparbankerna sjelfva. Det lärer nemligen vara uppenbart,
att första vilkoret för utöfvande af denna kontroll är, att den kontrollerande
kan erhålla tillförlitlig kännedom om ställningen hos vederbörande
sparbank, och en sådan kännedom måste tydligen hemtas af
sparbankens böcker. Men nu innehåller 1875 års författning intet om
sparbanks skyldighet att föra böcker, och då förordningen angående
handelsböcker in. m. den 4 maj 1855 icke anses vara tillämplig på

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

sparbank, har sparbanken att sjelf bestämma angående vidden och beskaffenheten
af sin bokföring. En sådan obegränsad frihet har emellertid
haft till följd, att bokföringen i ett stort antal sparbanker är ofullständig
och opålitlig. Stundom föres endast kassabok och icke ens
denna alltid ordentligt, och bokslut kan då naturligtvis icke göras.
Att eu sådan bristfällig bokföring, som omöjliggör hvarje kontroll, i
de flesta fall beror på bristande insigt eller otillräckliga arbetskrafter,
är otvifvelaktigt, men helt visst kan det ock inträffa, att bokföringen
afsigtlig! hålles ofullständig för att dölja missförhållanden. Så befans
vid eu känd sparbankskatastrof, att sparbankens verkliga status visade
en brist på öfver 70,000 kronor, ehuru böckerna, som voro så ofullständigt
förda, att någon verksam granskning af dem icke kunnat ske, utvisade
ett öfverskott på mera än 50,000 kronor.

Men äfven om Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande genom
verkstälda inspektioner eller eljest erhåller tillförlitlig kännedom om förhållanden,
som uppenbarligen kränka sparbanksdelegares rätt eller sätta
sparbankens säkerhet i fara eller till och med strida mot gällande lag,
är han i de flesta fall magtlös gent emot en tredskande sparbanksstyrelse.
Endast om en befallningshafvande finner sparbanks tillgångar hafva
nedgått till nittiofem procent af delegarnes behållning eller om vinst
blifvit olagligt använd, eger han enligt gällande lag att ingripa. Så
har det befunnits, att en sparbanksstyrelse beslutat afskrifva en värdefull
fordran, utan’ att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande mägtat
hindra verkställighet af ett sådant, uppenbarligen rättsvidrigt beslut;
och ehuru lagen den 5 september 1890 uttryckligen förbjuder utlåning
till styrelseledamot i sparbank annorledes än mot pant af vissa fullgoda
värdepapper, bär det enligt inspektionsberättelse, som kommit mig till
banda, vid inspektion under 1891 befunnits i en sparbank uti ett af
landets sydligaste län, att lån till betydliga belopp utlemnats åt styrelseledamöter
dels mot borgen och dels utan någon som helst säkerhet,
för hvilka lån räntau ej betalas, utan undan för undan balanseras, ja,
att till och med den så kallade »kontanta kassan» till stor del bestod
af styrelseledamöters på lösa lappar tecknade förbindelser. Eders Kongl.
Majrts befallningshafvande får konstatera tillvaron af dylika laglösheter
utan laglig magt att för dem råda bot.

Till hvad jag sålunda erinrat kunde åtskilligt vara att tillägga,
men det anförda torde vara till fyllest för att ådagalägga, det gällande
sparbankslagstiftning lider af så allvarsamma brister, att en omarbetning
af densamma är af verkligt behof påkallad. Detta kraf framstår
än tydligare, om man besinnar, att sparbanksdelegarne icke kunna sjelfve

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

tillvarataga sina intressen, emedan de i regel sakna härför nödiga qvalifikationer
och i allt fall icke ega att utöfva omedebart inflytande på
sparbanks förvaltning. Vid sådant förhållande synes samhället hafva
en särskild skyldighet att omgärda dessa intressen genom en omtänksam
lagstiftning.

Sparbanks- eller så kallad sparkasserörelse utöfvas äfven i icke
ringa omfattning af de så kallade solidariska folkbankerna. År 1890
funnos inom riket 19 sådana folkbanker, hos hvilka innestodo öfver
fem millioner kronor på sparkasseräkning. Dessa folkbankers verksamhet
normeras icke af några särskilda lagbestämmelser och är icke lagligen
underkastad tillsyn af någon myndighet. Att detta utgör en brist
i lagstiftningen, har länge varit erkändt och framhålles äfven i flera af
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förenämnda utlåtanden. Denna
brist synes lämpligen höra afhjelpas i sammanhang med revision af
gällande sparbankslagstiftning.»

Härefter lemnar departementschefen en utförlig redogörelse för
såväl hufvudgrunderna till som det väsentliga innehållet af ofvan omförmälda
komités förslag i ämnet, äfvensom för de ändringar i nämnda
förslag, som i anledning af högsta domstolens anmärkningar ansetts
böra vidtagas; och tillåter sig utskottet härmed att hänvisa till berörda,
propositionen jemväl bilagda redogörelse.

Beträffande nu de för Riksdagen framlagda lagförslagen har utskottet,
hvad först angår förslaget till lag angående sparbanker, fuunit
detta hafva på ett i sin helhet tillfredsställande sätt löst den uppgift,
som en lagstiftning på förevarande område har sig förelagd, nemligen
att, på sätt ofvan omförmälda komité anfört, med tryggande föreskrifter
omgärda sparbankernas verksamhet, utan att å densamma lägga
band, som kunna verka hämmande på sparbanksväsendets utveckling.

I härnedan anförda hänseenden har utskottet emellertid ansett
ifrågavarande förslag böra undergå någon jemkning.

Lika med komitén har Kongl. Maj:t i förslagets 2 § meddelat
föreskrift derom, att beloppet af den grundfond, som bör för sparbank
tillskjutas, skall uppgå till minst två tusen kronor.

Det minimibelopp, som sålunda i anslutning till den norska sparbankslagens
föreskrift i ämnet föreslagits, har visserligen synts utskottet
icke vara större än som af grundfondens syfte att vara en fond,
hvarmed närmast kostnaderna för en sparbanks organisation skola be -

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

stridas, i allmänhet oundgängligen torde kräfvas, men utskottet har i
allt fall, med hänsyn till de undantagsförhållanden, som kunna tänkas
förekomma i ett land sådant som vårt och för att icke försvåra uppkomsten
af en sparbanksinrättuing på eu ort med mindre utveckladt
näringslif och ringare kapitaltillgång, ansett berörda föreskrift icke böra
göras ovilkorlig. Utskottet har följaktligen velat inrymma rätt för
Konungens befallningshafvande att, der särskilda omständigheter dertill
föranleda, bestämma grundfonden till ett belopp mindre än det af Kongl.
Maj:t föreslagna.

Beträffande 3 § i förslaget har utskottet funnit den Konungens
befallningshafvande i paragrafens andra stjmke tillerkända rätt att sjelfmant
verkställa sådana ändringar och tillägg i ett för stadfästelse ingifvet
reglemente, som pröfvas erforderliga för betryggande af insättarnes
rätt, innebära en alltför stor magtbefogenhet för nämnda myndighet.
Den fördel af en minskad tidsutdrägt med reglementets stadfästande,
som ifrågavarande befogenhet väl företrädesvis afser att bereda, torde
icke heller uppväga de verkliga olägenheter, som genom den föreslagna
bestämmelsen onekligen kunna vållas sparbank, som redan träffat organisativa
anstalter i en något annan rigtning, än Konungens! befallningshafvande
finner lämplig.

I enlighet härmed hafva i utskottets förslag orden: »med de ändringar
och tillägg deri, som för betryggande af insättarnes rätt pröfvas
erforderliga» blifvit uteslutna.

Då, enligt hvad utskottet har sig bekant, flerestädes förekommer,
att sparbanker vid beviljande af lån till kommuner eller andra samfälligheter
t. ex. bolag eller föreningar af jordegare för utförande af större
vattenafledningsföretag såsom säkerhet för annuiteternas fullgörande
betinga sig borgen af förmögnare kommunmedlemmar, bolagsmän eller
intressenter i företag af nyss angifveti eller liknande beskaffenhet, och
dylika lån, hvilka emellertid i allmänhet beviljas för längre tid än 10
år, följaktligen i viss mening äro att betrakta såsom borgenslån, har
utskottet funnit det vara af nöden, att för lån af nyss omförmälda
art undantag göres från den i 11 §:s tredje stycke meddelade föreskrift,
att lån mot borgen eller mot pant af skuldebref med borgen
icke må utestå utöfver tio år. I sådant syfte har utskottet, som jemväl
funnit det i förevarande stycke använda ordet, »löpetid» böra såsom
mindre vanligt utbytas mot ett annat uttryck, föreslagit ett tillägg till
ifrågavarande stycke af den lydelse, som utskottets hemställan härnedan
utvisar.

Då de — i afseende på beskaffenheten af de obligationer, som
Jtih. till Likså. Prot 1892. 7 Sami. 25 Luft. 5

Lagutskottets Utlåtande N:o i8.

jemte statens eller allmänna hypoteksbankens skola få såsom säkerhet
i uppgifna hänseenden godkännas — i förslagets 12 och 13 §§
begagnade uttrycken: »eller andra med dem i afseende å säkerheten
närmast jemförliga» samt »eller andra fullgoda» enligt utskottets åsigt
hafva samma innebörd, men uttryckens olikhet till äfventyra kan föranleda
en annan uppfattning, har utskottet, som finner sistnämnda uttryck
ega företräde, dermed ersatt det förra, i 12 § förekommande uttrycket.

Vidare har hänsynen till största möjliga säkerhet för insättarnes
besparingar synts utskottet kräfva, att inteckning, hvarom i 12 §
förmäles, är hvad landet angår meddelad i sådan fastighet, som
är till jordbruksfastighet hänförlig, likasom att det taxeringsvärde,
inom hälften hvaraf inteckningens belopp skalsugga, icke är något
medeltaxeriugsvärde, utan, på sätt angående inteckning i stadsfastighet
är föreslaget, det senast faststälda taxeringsvärdet. Detta torde nemligen
i allmänhet kunna anses såsom en mera tillförlitlig värdemätare
än ett ur flera åi*s taxeringsvärden draget medelvärde. I öfverensstämmelse
härmed har ifrågavarande 12 § blifvit af utskottet omredigerad.

Då utskottet anser det vara af vigt, att de smärre sparbankernas
sträfvanden att ställa sig till efterrättelse de i förslagets 13 §
gifna föreskrifter om bildande af en kassareserv i möjligaste måtto
underlättas och inteckningar af den beskaffenhet, som i 12 § omförmäles,
torde vara att anse såsom värdehandlingar, de der med lätthet
kunna förvandlas i penningar, har utskottet i en tilläggsbestämmelse
inrymt sparbank rätt att få med dylika inteckningar redovisa
det belopp, som enligt förslaget bör afsättas såsom kassareserv. I
enahanda syfte har utskottet i förslagets öfvergångsstadganden vidtagit
den ändring, att den tid efter lagens trädande i kraft, inom hvilken
redan befintlig sparbank skall hafva fullgjort föreskriften om kassareservs
bildande, utsträckts från fem till tio år.

Då vidare i följd af högsta domstolens anmärkning vid 1 §
i komiténs förslag ordet Ddelegare» såsom kännetecknande dem, hvilka
eg a fordran hos sparbank på grund af insättning, i det föreliggande
förslaget blifvit utbytt mot ordet »insättare», men af förbiseende sådant
icke kommit att ske i nu ifrågavarande §, har rättelse derutinnan
blifvit af utskottet vidtagen.

Bestämmelsen i 14 § af förslaget, att fastighet, som sparbank
för betäckande af sin fordran nödgats inropa, skall afyttras, så
snart det utan förlust kan ske, bör, på sätt ock komitén i motiven till
ifrågavarande bestämmelse anfört, sålunda förstås, att den ingalunda

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

betager sparbank rätten att utan att afvakta eu dylik gynsam, men i
regel oberäknelig tidpunkt sälja en fastighet äfven med förlust. I ändamål
att tydligare uttrycka denna tanke har utskottet gjort ett i sådant
hänseende erforderligt tillägg i paragrafens slutmening.

Ordet DdelegarnesD i 21 §:ens tredje stycke har på skäl, som
för motsvarande ändring i 13 § anförts, blifvit utbytt mot »insättaresi>.

Då uppgift om insättares hemvist och lefnadsyrke bör kunna lemnas
lika lätt som uppgiften om hans namn, har följdrigtigheten synts
kräfva, att föreskriften i förslagets 23 § om meddelande af först omförmälda
uppgift göres ovilkorlig, och utskottet har på grund häraf
företagit en omredigering af paragrafens första stycke.

Vid tredje stycket i förslagets 24 § har utskottet anmärkt, att
den deri meddelade bestämmelse att, med de båda i stycket angifna
undantag, för en och samma person insättning ej må eg a rum å mera
än en motbok, vid större sparbanker, der tilloppet af insättare vid insättningstillfällena
oftast är rätt betydligt, måste blifva särdeles svårtillämplig,
hvarförutom förbudet jemväl vid insättningar i mindre sparbanker
lätt nog torde kunna kringgås. Utskottet inser väl, att ifrågavarande
bestämmelse hvilar på en med det egentliga syftet af sparbankernas
verksamhet öfverensstämmande grund, då densamma afser
att förhindra det sparbanken göres till en anstalt för verklig kapitalplacering,
men de svårigheter, som, på sätt nyss blifvit antydt, tvifvels
utan skulle komma att vidlåda tillämpningen af berörda föreskrift,
hafva likväl föranledt utskottet att borttaga densamma. Detta synes
så mycket hellre kunna låta sig göra, som jemlik! 30 § i förslaget
sparbanks reglemente skall innefatta bestämmelse om det högsta belopp
af en persons tillgodohafvande, hvarå ränta godtgöres, och härigenom
vinnes ett godt korrektiv mot missbruk af nyss antydd art.

På grund häraf och då, under förutsättning att ifrågavarande förbud
bortfaller, de båda föreslagna undantagsbestämmelserna, derest de
finge qvarstå, skulle komma att sakna verklig betydelse, har utskottet
i sitt nedan intagna förslag till lydelse af 24 § helt och hållet uteslutit
ifrågavarande tredje stycke.

I syfte af en förenklad redaktion har vidare andra punkten i
26 §:ens första stycke erhållit en något ändrad lydelse på sätt här
nedan utvisas.

För öfriga af utskottet vidtagna redaktionsjemkningar torde någon
redogörelse icke tarfvas, och har utskottet här ofvan vid behandlingen
af 13 § i förslaget anfört och jemväl motiverat den ändring utskottet
ansett böra vidtagas i afseende å förslagets öfvergångsstadgauden.

36 Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

Hvad slutligen angår förslaget till lag angående tillsyn å vissa
s. k. folkbanker och med folkbanker jemförliga penningeinrättningar,
har detsamma icke föranledt någon erinran från utskottets sida.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts
ifrågavarande proposition icke kan oförändrad bifallas,
ville för sin del antaga följande

{Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag angående sparbanker.

Med upphäfvande af förordningen angående sparbanker den 1 oktober
1875 samt lagarne den 31 december 1888 och den 5 september
1890, innefattande ändring i och tillägg till nämnda förordning, varder
härigenom stadgadt som följer:

1 §•

Med sparbank förstås i denna lag penningeinrättning, som, utan
rättighet för dess stiftare eller desses rättsinnehafvare att tillgodonjuta
andel i den vinst, som å rörelsen kan uppkomma, har till ändamål att
af allmänheten till förräntande mottaga penningar och genom räntans
läggande till hufvudstolen dem ytterligare förkofra samt medlen i mån
af uppsägning^återbetala.

Till grundfond för sparbank
skall, på sätt och under vilkor i
5 och 18 §§ sägs, tillskjutas ett
belopp af minst två tusen kronor.

Stiftare af sparbank skola vara
välfrejdade svenske medborgare till
antal af minst tjugu.

§•

Till grundfond för sparbank
skall, på sätt och under vilkor i
5 och 18 §§ sägs, tillskjutas ett
belopp af minst två tusen kronor;
dock att Konungens befallningshafvande
må, der särskilda omständigheter
dertill föranleda, medgifva, att
grundfonden sättes till lägre belopp.

Stiftare af sparbank skola vara
välfrejdade svenske medborgare till
antal af minst tjugu.

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.8.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 §. ’

De, som vilja inrätta sparbank,
skola hos Konungens befallningshafvande
i det län, hvarinom sparbankens
styrelse kommer att hafva
sitt säte, söka stadfästelse å det för
sparbanken antagna reglemente.
Dervid skall styrkas, ej mindre att
stiftande antal icke understiger det
i 2 § föreskrifna, än äfven att det
belopp, hvartill grundfonden enligt
reglementet skall uppgå, blifvit tecknadt.

Finner Konungens befallningshafvande
reglementet öfverensstämmande
med denna lag äfvensom
med lag och författningar i
öfrigt, har Konungens befallningshafvande
att meddela stadfästelse å
reglementet med de ändringar och
tillägg deri, som för betryggande
af insättarnes rätt pröfvas erforderliga.

Beslutad ändring af reglemente
eger ej giltighet, med mindre den
varder af Konungens befallningshafvande
stadfäst.

Underrättelse om stadfästelse af
reglemente och af ändring deri skall
på sparbankens bekostnad intagas
i länskungörelserna.

De, som vilja inrätta sparbank,
skola hos Konungens befallningshafvande
i det län, hvarinom sparbankens
styrelse kommer att hafva
sitt säte, söka stadfästelse å det för
sparbanken antagna reglemente.
Dervid skall styrkas, ej mindre att
stiftarnes antal icke understiger det
i 2 § föreskrifna, än äfven att det
belopp, hvartill grundfonden enligt
reglementet skall uppgå, blifvit tecknad
t.

Beslutad ändring af reglementet
eger ej giltighet, med mindre den
varder af Konungens befallningshafvande
stadfäst.

Underrättelse om stadfästelse af
reglemente och af ändring deri skall
på sparbankens bekostnad intagas
i länskungörelserna.

4 §•

I reglementet skall uppgifvas den benämning, hvarunder inrättningen
kommer att drifva sin rörelse. För utmärkande af rörelsens
beskaffenhet må ej annat uttryck än sparbank användas,

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Ej må, der icke Konungen annorlunda förordna!, annan penningeinrättning
än sådan, hvarom i 1 § förmäles, drifva sin rörelse under
benämning af sparbank. Sker det, eger Konungens befallningshafvande
föreskrifva rättelse.

5 §•

Förr än sparbank må öppna sin rörelse skall hos Konungens
befallningshafvande lemnas uppgift å de personer, hvilka vården om
sparbankens angelägenher tillkommer, så ock styrkas, att det belopp,
hvartill grundfonden enligt reglementet skall uppgå, blifvit kontant
inbetaldt.

6 §■

I tvistemål, som rör gäld i allmänhet, svarar sparbank vid allmän
underrätt i den ort, der sparbankens styrelse enligt reglementet har
sitt säte.

7 §•

Vården om sparbanks angelägenheter tillkommer dels så kallade
hufvudmän, som skola representera insättarne och såsom öfverstyrelse
öfvervaka sparbankens förvaltning, och dels en förvaltande styrelse.

Hufvudmännen skola till ett antal af minst tjugu och högst femtio
utses genom val på sätt reglementet föreskrifver; dock att stiftare af
sparbank må kunna i reglementet förklaras för hufvudmän.

Uti en i sparbanken förvarad liggare skall hvarje hufvudman,
der han åtager sig uppdraget, egenhändigt inskrifva sitt namn.

Rätt att deltaga i hufvudmäns öfverläggningar, val och beslut
må genom reglementet kunna tillerkännas dem, som lemnat penningebidrag
till bildande eller förstärkande af sparbankens grundfond eller
reservfond. Vid utöfning af nämnda rätt bära de lika ansvarighet som
hufvudmän.

Hufvudmännen, hvilka skola en gång hvarje år kallas till ordinarie
sammanträde, ega dervid att utse ej mindre ledamöter i styrelsen än
äfven revisorer för granskning af sparbankens förvaltning, att besluta
om ansvarsfrihet för styrelsen eller om den åtgärd, som, derest ansvarsfrihet
nekas, skall vidtagas, samt att afgöra fråga, som kan väckas om

Lagutskottets Utlåtande N:o 48. 39

(Konyl. Maj.-ts förslag.) (Utskottels förslag.)

användning af det i 15 § omförmälda öfverskott å reservfond; och
hafva hufvudmännen i öfrig! att fatta beslut i ärenden, hvilka enligt
reglementet tillhöra deras handläggning. Hufvudman, som tillika är
styrelseledamot, må ej deltaga i val af revisor eller i beslut angående
ansvarsfrihet för styrelsen.

Hufvudmän och styrelseledamöter skola väljas för viss tid och
revisorer årligen.

Styrelsen handhafver den omedelbara ledningen af sparbankens
verksamhet och eger att i alla mål tala och svara för sparbanken,
så ock att besluta i frågor, hvilkas afgörande icke är hufvudmännen
förbehållet.

Ej må hufvudman eller styrelseledamot i sparbank vara tjensteman
i samma sparbank, der icke med afseende å särskilda förhållanden
sådant i reglementet uttryckligen medgifves.

8 §•

Till Konungens befallningshafvande skall sparbanks styrelse inom
en månad efter hufvudmännens årssammanträde aflemna förteckning å
hufvudmän och styrelseledamöter. Den förteckning skall genom Konungens
befällningshafvandes försorg, men på sparbankens bekostnad, införas
i länskungörelserna och tidning i orten.

9 §•

Vid sammanträde af hufvudmän och styrelse skall föras protokoll,
upptagande alla förekommande ärenden och de beslut, som deri fattats,
äfvensom dem, hvilka i besluten deltagit.

*1 ■ ■'' ‘''ti* ■:.. . - {

10§• ‘V:

Styrelseledamot må af sparbank uppbära arfvode endast i det fall
att reglementet sådant uttryckligen medgifver; dock att arfvodet icke
får utgå af andra medel än afkomsten af sparbankens egna fonder.
Hufvudman är i denna egenskap icke i något fall berättigad att åtnjuta
arfvode.

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kongl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Sparbank må ej drifva inlåningsrörelse
under annan form, än i 1
§ omförmäles; och eger sparbank
dervid icke ikläda sig skyldighet
att annorledes än viss tid efter uppsägning
återbetala insatta medel,
styrelsen dock öppet lemnadt att,
då sådant utan olägenhet kan ske,
medgifva utbetalning utan afvaktan
på uppsägningstidens utgång. För
fyllande af tillfälligt penningebekof
må sparbank upptaga lån och öppna
kreditivräkning.

Sparbanks medel må ej såsom
lån utlemnas mot annat fordringsbevis
än skuldebref.

Lemnas lån mot borgen eller
mot pant af skuldebref med borgen,
skall, der icke gäldenären utfäster
sig att inom tre månader återgälda
lånet, sparbankens styrelse förbehålla
sig rätt att, om den så finner
nödigt, uppsäga detsamma till återbetalning
inom tre månader. Utöfver
tio år må icke lån, hvarom
nu är sagdt, utestå; skolande å lån
af ifrågavarande beskaffenhet, som
utestår längre tid än ett år, afbetalning
årligen göras med belopp,
som i förhållande till lånets löpetid
blifvit i skuldebrefvet bestämdt, der
icke styrelsen begagnar sin rätt
att uppsäga lånet till inbetalning på
en gång. Så länge lånet qvarstår,
skall styrelsen årligen underkasta
detsamma förnyad pröfning.

§•

Sparbank må ej drifvainlåningsrörelse
under annan form, än i 1
§ omförmäles; och eger sparbank
dervid icke ikläda sig skyldighet
att annorledes än viss tid efter uppsägning
återbetala insatta medel,
styrelsen dock öppet lemnadt att,
då sådant utan olägenhet kan ske,
medgifva utbetalning utan afvaktan
på uppsägningstidens utgång. För
fyllande af tillfälligt penningebehof
må sparbank upptaga lån och öppna
kreditivräkning.

Sparbanks medel må ej såsom
lån utlemnas mot annat fordringsbevis
än skuldebref.

Lemnas lån mot borgen eller
mot pant af skuldebref med borgen,
skall, der icke gäldenären utfäster
sig att inom tre månader återgälda
lånet, sparbankens styrelse förbehålla
sig rätt att, om den så finner
nödigt, uppsäga detsamma till återbetalning
inom tre månader. Utöfver
tio år må icke lån, hvarom
nu är sagdt, utestå; skolande ålån
af ifrågavarande beskaffenhet, som
utestår längre tid än ett år, afbetalning
årligen göras med belopp,
som i förhållande till den tid, för
hvilken länet beviljats, blifvit i skuldebrefvet
bestämdt, der icke styrelsen
begagnar sin rätt att uppsäga lånet
till inbetalning på en gång. Så
länge lånet qvarstår, skall styrelsen
årligen underkasta detsamma förnyad
pröfning.

Lagutskottets
(Kong!. Maj:ts förslag.)

rf /

Lån af sparbanks medel må ej
utlemnas mot skuldförbindelse, för
hvars uppfyllande ledamot eller
suppleant i styrelsen eller i sparbanken
anstäld tjensteman i egenskap
af hufvudgäldenär eller löftesman
svarar, utan så är, att till
säkerhet för lånets fulla belopp ställes
antingen pant af statens eller
allmänna hypoteksbankens obligationer
eller andra med dem i afseende
å säkerheten närmast jemförliga
obligationer eller af inteckning
uti fastighet å landet inom
hälften af medeltaxeringsvärdet för
de tio sista åren och i stad inom
hälften af sist faststälda taxeringsvärdet;
dock att åbyggnad å egendom
i stad skall, för att inteckning
i egendomen må godkännas, vara
brandförsäkrad i någon med vederbörligen
faststäldt reglemente försedd
brandförsäkringsinrättning inom
riket.

Af sparbankens tillgångar skall
ett belopp, motsvarande minst en

Uih. till Likså. Prof. 1892. 7 Sami.

Utlåtande N:o 48.

(Utskottets förslag.)

Hvad sålunda är stadgadt om
den tid1 hvarunder lån mot borgen
eller mot pant af skuldebref med
borgen längst må utestå, är icke tilllämpligt
å lån, som emot dylik säkerhet
varder af kommun eller samfällighet
med Konungens tillstånd upptaget.

§•

Lån af sparbanks medel må ej
utlemnas mot skuldförbindelse, för
hvars uppfyllande ledamot eller
suppleant i styrelsen eller i sparbanken
anstäld tjensteman i egenskap
af hufvudgäldenär eller löftesman
svarar, utan så är, att till
säkerhet för lånets fulla belopp ställes
antingen pant af statens, allmänna
hypoteksbankens eller andra fullgoda
obligationer eller af inteckning uti
jordbruksfastighet å landet eller fastighet
i stad inom hälften af senast
faststälda taxeringsvändet; dock att
åbyggnad å egendom i stad skall,
för att inteckning i egendomen må
godkännas, vara brandförsäkra^! i
någon med vederbörligen faststäldt
reglemente försedd brandförsäkringsinrättning
inom riket.

§•

Af sparbankens tillgångar skall
ett belopp, motsvarande minst en
25 Höft. G

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tiondedel af delegarnes behållning
enligt senaste bokslut, redovisas i
värdehandlingar, hvilka kunna med
lätthet förvandlas i penningar, såsom
statens, allmänna hypoteksbankens
eller andra fullgoda obligationer,
eller ock depositionsbevis
af riksbanken eller annan bankinrättning,
för hvilken Konungen
faststält reglemente.

Ej må sparbank eg a annan fastighet,
än som för sparbankens inrymmande
är afsedd; dock må
sparbank inropa för dess fordran
pantsatt eller utmätt fast egendom,
som å auktion försäljes, der det för
skyddande af dess rätt finnes erforderligt;
skolande densamma åter
afyttras, så snart det utan förlust
lcan ske.

tiondedel af insättarnes behållning
enligt senaste bokslut, redovisas i
värdehandlingar, hvilka kunna med
lätthet förvandlas i penningar, såsom
statens, allmänna hypoteksbankens
eller andra fullgoda obligationer,
eller ock depositionsbevis
af riksbanken eller annan bankinrättning,
för hvilken Konungen
faststält reglemente, så och inteckningar
af sådan beskaffenhet som i
12 § sägs.

§■

Ej må sparbank ega annan fastighet,
än som för sparbankens inrymmande
är afsedd; dock må
sparbank inropa för dess fordran
pansatt eller utmätt fast egendom,
som å auktion försäljes, der det för
skyddande af dess rätt finnes erforderligt;
skolande densamma åter
afyttras, när så pröfvas lämpligt och
i hvarje fall, när det utan förlust
kan ske.

15 §.

All vinst, som å sparbanks rörelse uppkommer, skall afsättas till
en reservfond för bestridande af omkostnader och betäckande af förluster;
dock att, när reservfonden eller, der förbehåll om tillskjuten
grundfonds återbärande icke i reglementet gjorts, sammanräknade beloppet
af grund- och reservfonderna öfverstiger tio procent af insättarnes
behållning enligt senaste bokslut, hufvudmännen må, efter det
sparbankens styrelse afgifvit yttrande i ärendet, kunna besluta, att
öfverskottet skall användas för väckande och underhållande hos mindre
bemedlade insättare af håg till ökad sparsamhet eller ock, der reglementet
sådant uttryckligen medgifver, för välgörande eller allmän -

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

nyttigt ändamål. Hufvudmännens beslut härom skall underställas
Konungens befallningshafvande, som har att pröfva, huruvida beslutet
öfverensstämmer med föreskrifterna i denna § och sparbankens reglemente.

16 §•

I sparbank skola föras följande böcker:

kassabok, som föres i två exemplar och af särskilda personer;
afräknivgsbok, som för hvarje insättare utvisar insätta och uttagna
belopp samt hans tillgodohafvande;

lånebok, som upptager de af sparbanken utlemnade lån, derå inbetalda
räntor och gjorda afbetalningar samt för lånen stälda säkerheter;

register å sparbankens gäldenärer, hvilket vid hvarje gäldenärs
namn angifver dennes samtliga förbindelser till sparbanken, vare sig
såsom hufvudgäldenär eller löftesman; samt

kapitalbok, upptagande sparbankens tillgångar och skulder vid
hvarje års början och slut; varande sparbanks styrelse obetaget att,
efter ty pröfvas lämpligt, låta föra äfven andra böcker.

Bokslut skall upprättas för kalenderår och fullständigt utvisa
sparbankens ställning.

Konungens befallningshafvande eger, der så aktas nödigt, att
meddela föreskrift angående sättet för räkenskapens förande och afslutande.

Sparbanks styrelse är pligtig att senast eu månad efter bokslutets
upprättande afgifva statistisk redogörelse angående sparbanken och dess
rörelse jemlikt de föreskrifter, Konungen kan låta utfärda.

17 §•

Revision af sparbanks förvaltning och räkenskaper skall årligen
förrättas. Revisionsberättelsen skall upptaga beloppen af sparbankens
tillgångar och skulder jemte beskaffenheten af tillgångarne samt innehålla
en öfversigt af sparbankens verksamhet under det år revisionen
omfattat, Berättelsen tillika med det yttrande af sparbankens styrelse
och det beslut af hufvudmännen, hvartill berättelsen må hafva gifvit
anledning, skall, så snart ske kan, insändas till Konungens befallningshafvande
och offentliggöras på sätt i 8 § sägs.

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kongl. Maf.ts förslag) (Utskottets förslag.)

18 §.

För sparbank tillskjuten grundfond må endast i det fall, att förbehåll
i reglementet derom gjorts, återbäras, dock ej förr än det förhållande
mellan reservfond och insättarnes behållning, som i 15 § sägs,
inträda Dervid må vinst å grundfondstillskotten icke beräknas samt
ränta godtgöras endast för så vidt reglementet derom innehåller uttrycklig
bestämmelse; dock att genom utbetalning af sådan ränta, som
icke må öfverstiga fem för hundra om året, förenämnda förhållande
mellan reservfond och insättarnes behållning icke må rubbas.

19 §.

Hafva, enligt senast upprättadt bokslut, tillskjuten grundfond och,
der reservfond bildats, jemväl denna gått förlorade eller har, efter det
grundfond återburits, reservfonden förlorats, då skall, derest icke ny
grundfond tillskjutes och möjligen befintlig brist i insättarnes behållning
jemväl betäckes, sparbankens verksamhet genast afbrytas och
sparbanken ställas under utredning.

20 §.

Har någon de! af sparbanks vinst blifvit använd på annat sätt,
än 15 § medgifver, åligger dem, som i beslutet derom deltagit, att, eu
för alla och alla för en, till sparbanken återgälda hvad sålunda blifvit
obehörigen utbetaldt. Underlåtes föreskriften i 19 §, äro de, som låtit
sådan underlåtenhet komma sig till last, likaledes en för alla och alla
för eu, insättarne ansvarige för deras fordringars fulla gäldande.

I ölrigt äro hufvudmän och styrelseledamöter underkastade ansvarighet
för de sparbanken anförtrodda medel endast efter de grunder,
som för sysslomän enligt allmän lag gälla, så vidt de icke särskildt
utfäst sig till ytterligare ansvarighet.

Om utförande af talan, hvartill enligt denna § fog må förefinnas,
egen Konungens befallningshafvande att förordna, ändå att anmälan af
sakegare icke gjorts.

21 §.

Konungens befallningshafvande Konungens befallningshafvande
har att öfva tillsyn öfver sparbank har att öfva tillsyn öfver sparbank

Lagutslcottets Utlåtan N:o 48.

(Kongl. Maj:ts förslag.)
och för sådant ändamål sjelf eller
genom ombud verkställa undersökning
af sparbanks förvaltning, dervid
sparbankens räkenskaper, protokoll,
kassa och lånehandlingar skola
af styrelsen hållas tillgängliga.

Sådan undersökning må, när
Konungens befallningshafvande
pröfva!- nödigt, ske antingen genom
deltagande i den årliga revisionen
af sparbankens förvaltning och
räkenskaper eller utan samband med
revisionen; dock att undersökning
af hvarje sparbank skall ega rum
minst eu gång årligen. Verkställes
undersökningen genom Konungens
befallningsliafvandes ombud, åtnjuter
ombudet arfvode af allmänna
medel efter de grunder, Konungen
stadgar.

Hafva hufvudmän eller styrelse
fattat beslut, hvilket står i uppenbar
strid med lag eller det för sparbanken
gällande reglemente eller
eljest finnes medföra våda för sparbankens
säkerhet eller kränkning af
insättarnes rätt, må Konungens befallningshafvande
förbjuda verkställighet
af beslutet. Konungens
befallningshafvande må ock förelägga
sparbanks hufvudmän eller
styrelse att, i händelse beslut af nyss
om förmälda beskaffenhet gått i verkställighet,
göra rättelse, der så ske
kan, så ock att fullgöra hvad dem
enligt lag och reglemente åligger,
äfvensom att eljest vidtaga åtgärd,
som Konungens befallningshafvande
för betryggande af delegarnes

(Utskottets förslag.)

och för sådant ändamål sjelf eller
genom ombud verkställa undersökning
af sparbanks förvaltning, dervid
sparbankens räkenskaper, protokoll,
kassa och lånehandlingar skola
af styrelsen hållas tillgängliga.

Sådan undersökning må, när
Konungens befallningshafvande
pröfvar nödigt, ske antingen genom
deltagande i den årliga revisionen
af sparbankens förvaltning och
räkenskaper eller utan samband med
revisionen; dock att undersökning
af hvarje sparbank skall eg a rum
minst en gång årligen. Verkställes
undersökningen genom Konungens
befallningshafvandes ombud, åtnjuter
ombudet arfvode af allmänna
medel efter de grunder, Konungen
stadgar.

Hafva hufvudmän eller styrelse
fattat beslut, hvilket står i uppenbar
strid med lag eller det för sparbanken
gällande reglemente eller
eljest finnes medföra våda för sparbankens
säkerhet eller kränkning af
insättares rätt, må Konungens befallningshafvande
förbjuda verkställighet
af beslutet. Konungens
befallningshafvande må ock förelägga
sparbanks hufvudmän eller
styrelse att, i händelse beslut af nyss
omförmälda beskaffenhet gått i verkställighet,
göra rättelse, der så ske
kan, så ock att fullgöra hvad dem
enligt lag och reglemente åligger,
äfvensom att eljest vidtaga åtgärd,
som Konungens befallningshafvande
för betryggande af insättares

Lagututskottets Utlåtande N:o 48.

(Kong!. Maj:ts förslag).
rätt funnit nödigt att föreskrifva;
Konungens befallningshafvande i
sistnämnda fall dock obetaget att,
om förhållandena dertill föranleda,
låta på sparbankens bekostnad verkställa
sådan åtgärd.

Sker svårare afvikelse från denna
lag eller från sparbanks reglemente
och varder ej den anmärkta afvikelsen
inom förelagd tid rättad,
ankommer det på Konungens befallningshafvande
att förbjuda fortsättning
af sparbankens verksamhet.

(Utskottets förslag.)

rätt funnit nödigt att föreskrifva;
Konungens befallningshafvande i
sistnämnda fall dock obetaget att,
om förhållandena dertill föranleda,
låta på sparbankens bekostnad verkställa
sådan åtgärd.

Sker svårare afvikelse från denna
lag eller från sparbanks reglemente
och varder ej den anmärkta afvikelsen
inom förelagd tid rättad,
ankommer det på Konungens Befallningshafvande
att förbjuda fortsättning
af sparbankens verksamhet.

22 §.

Finner Konungens befallningshafvande grundad anledning att befara
förhållande, hvarom i 19 § sägs, har Konungens befallningshafvande
att förbjuda fortsättning af sparbankens verksamhet och förordna
om dess ställande under utredning. Till deltagande i utredningen
skall Konungens befallningshafvande utse ett ombud, hvilket undfår
godtgörelse af allmänna medel till belopp, Konungens befallningshafvande
bestämmer.

Beträffande den, till hvars förmån
insättning i sparbank första
gången verkställes, skall uppgift
dervid lemnas å namn samt, der
sådant kan ske, födelseår, månad
och dag, hemvist och lcfnadsyrke.

Göres insättningen för minderårig,
böra, om så kan ske, äfven
föräldrarnes namn uppgifvas.

önskar den, som till förmån för
annan insätter medel, att dessa icke
må kunna förr än efter viss tid
uppsägas till återbetalning, skall
han derom göra förbehåll, då insättning
första gången verkställes.

§•

Beträffande den, till hvars förmån
insättning i sparbank första
gången verkställes, skall uppgift
dervid lemnas å namn, hemvist och
lefnadsyrhe samt, der sådant kan
ske, födelseår, månad och dag.

Göres insättningen för minderårig,
böra, om så kan ske, äfven
föräldrarnes namn uppgifvas.

Önskar den, som till förmån för
annan insätter medel, att dessa icke
må kunna förr än efter viss tid
uppsägas till återbetalning, skall
han derom göra förbehåll, då insättning
första gången verkställes.

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.
(Kongl. Maj:ts förslag).

Vill han vid den insättning göra
annat förbehåll i afseende å medlens
utbetalning, ankommer det på
pröfning af sparbankens styrelse,
huruvida medlen må med det förbehåll
mottagas.

24 §.

Vid första insättning i sparbank
skall till insättareu utan afgift utlemnas
en med ordningsnummer
försedd motbok, deri gjordt förbehåll
skall vara infördt och vid
hvilken ett tryckt exemplar af sparbankens
reglemente skall vara fästadt.

Vid insättning och uttagning
af penningar skola två af sparbankens
tjenstemän eller styrelseledamöter
derom göra anteckning
hvar i sitt exemplar af kassaboken.
Insatt eller uttaget belopp införes
vid samma tillfälle jemväl i motboken.

För en och samma person må
insättning å mer än en motbok ej
ega rum; dock må omyndig, för
hvars räkning medel blifvit af annan
person insatta, äfvensom den, till
hvars förmån motbok med vissa
förbehåll utfärdats, kunna utbekomma
särskild motbok för insättning
af egna medel.

25 §.

(Utskottets förslag.)

Vill han vid den insättning göra
annat förbehåll i afseende å medlens
utbetalning, ankommer det på
pröfning af sparbankens styrelse,
huruvida medlen må med det förbehåll
mottagas.

Vid första insättning i sparbank
skall till insättaren utan afgift utlemnas
en med ordningsnummer
försedd motbok, deri gjordt förbehåll
skall vara infördt och vid
hvilken ett tryckt exemplar af sparbankens
reglemente skall vara fästadt.

Den, som vill uppsäga eller lyfta för hans räkning i sparbank
innest-ående medel, skall i sparbanken uppvisa sin motbok och, derest
han icke är personligen känd, styrka sin behörighet genom meddelande
af sådana uppgifter, som här ofvan i 23 § omförmälas. Finnas dessa

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(.Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

uppgifter öfverensstämma med dem, som vid första insättningen lemnats,
och förekommer ej anledning betvifla, att personen är den han uppgifver
sig vara, må uppsägningen gälla och utbetalningen verkställas.

26 §.

Medel, som för gift qvinnas räkning
innestå i sparbank, må af
henne, äfven utan mannens samtycke,
uppsägas och lyftas. Likaledes
må omyndig, som uppnått
femton år, utan särskild tillåtelse
af målsman förfoga öfver medel,
insatta å motbok, som han för insättning
af egna medel utbekommit.

I de fall, hvarom i denna § förmäles,
må medel ej från sparbank
utbetalas till mannen utan hustruns
eller till målsman utan den omyndiges
samtycke.

Medel, som för gift qvinnas räkning
innestå i sparbank, må af
henne, äfven »utan mannens samtycke,
uppsägas och lyftas. Likaledes
må omyndig, som uppnått
femton år, utan särskild tillåtelse
af målsman förfoga öfver egna medel,
dem han sjelf å motbok insatt.

I de fall, hvarom i denna § förmäles,
må medel ej från sparbank
utbetalas till mannen utan hustruns
eller till målsman utan den omyndiges
samtycke.

27 §.

Af sparbank utfärdad motbok bör en gång årligen å tid, reglementet
angifver, inlemnas till sparbanken för att jemföras med dess
räkenskaper; skolande, der ej sådant redan skett, den för nästförflutna
kalenderår upplupna ränta då jemväl i motboken införas. År i sparbanks
reglemente bestämdt, att, då motbok för insättning eller uttagning
i sparbanken uppvisas, den skall med räkenskaperna jemföras, är dock
insättare det år, insättning eller uttagning skett, fri från skyldighet
att särskildt inlemna motboken för jemförelse med räkenskaperna.

Varder motbok, som bör till sparbanken för jemförelse med dess
räkenskaper inlemnas, icke der å föreskrifven tid företedd och yppar
sig sedermera skiljaktighet mellan motboken och sparbankens räkenskaper
i afseende å insättningar eller uttagningar, skola räkenskaperna
ega vitsord, der icke någon omständighet förekommer, som förringar
deras trovärdighet.

28 §.

öfvergår fordringsrätt på grund af motbok från en till annan,
må, innan sådant blifvit för sparbankens styrelse anmäldt och styrkt,
motbokens innehafvare ej å densamma grunda rätt mot sparbanken.

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

29 §.

Har motbok förkommit, bör den, som förlorat motboken, sådant
hos sparbankens styrelse ofördröjligen anmäla och dervid uppgifva tid
och omständigheter, under hvilka förlusten timat. Styrelsen skall då
genom kungörelse, hvilken på bekostnad af den, som förlorat motboken,
införes en gång i allmänna tidningarne och tre gånger i tidning, som
i orten utkommer, efterlysa motboken. Derest denna icke inom sex
månader, efter det sådan efterlysning sista gången egt rum, tillrättakommit,
är den, för hvars räkning efterlysning skett, berättigad att
mot qvitto utbekomma hela sitt tillgodobafvande; och eget- efter medlens
utbetalning motboken icke gällande kraft mot sparbanken.

Sparbanks reglemente skall, utöfver
hvad förut i denna lag är
derom stadgadt, innefatta bestämmelser
angående

den ort, hvarest styrelsen har
sitt säte;

det belopp, hvartill sparbanks
grundfond skall uppgå;

hufvudmännens antal och den
tid, för hvilken de skola väljas, det
minsta antal af dem, som bör närvara
för att giltigt beslut må kunna
fattas, hufvudmännens befogenhet,
tid och ort för deras årssammanträde
samt sättet för utlysande af
detta äfvensom af särskildt sammanträde
;

antalet af styrelseledamöter och
deras suppleanter, tiden för deras
befattning samt styrelsens åligganden
och beslåtmesBighet;

antalet af revisorer samt tiden
för revisionen och dess afsittande;
Bill. till Pilcsd. Prof. 1892. 7 Sund.

§•

Sparbanks reglemente skall, utöfver
hvad förut i denna lag är
derom stadgadt, innefatta bestämmelser
angående

den ort, hvarest styrelsen har
sitt säte;

det belopp, hvartill sparbanleens
grundfond skall uppgå;

antalet af styrelseledamöter och
deras suppleanter, tiden för deras
befattning samt styrelsens åligganden
och beslutmessighet;

antalet af revisorer samt tiden
för revisionen och dess afslutande;
25 lläft. 7

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kongl, Maj:ts förslag.)
sättet för anordnande af s. k.
sparbankskomité (afdelnings- eller
filialkontor), der sådan komité anses
erforderlig, bestämmande af dess
befogenhet och öfvervakande af dess
förrättningar;

det lägsta belopp, som i sparbank
må insättas, och det högsta
beloppet af en persons tillgodohafvande,
hvarå ränta godtgöres;

sättet för besluts fattande i fråga
om in- och utlåningsräntan;

den tid efter uppsägning, då
sparbank är skyldig återbetala insatta
medel; skolande sådan tid bestämmas
i förhållande till storleken
af det belopp, som skall uttagas,
dock icke i något fall under en
vecka;

sättet för uppsägning från sparbankens
sida af insatta medel;

förvar och inventering af kassa
och värdehandlingar; samt

sättet för fattande af beslut om
ändring i reglementet, om sparbankens
upplösning och om verkställigheten
deraf.

(Utskottets förslag.)

sättet för anordnande af s. k.
sparbankskomité (afdelnings- eller
filialkontor), der sådan komité anses
erforderlig, bestämmande af dess
befogenhet och öfvervakande af dess
förrättningar;

det lägsta belopp, som i sparbanken
må insättas, och det högsta
beloppet af en persons tillgodohafvande,
hvarå ränta godtgöres;

sättet för besluts fattande i fråga
om in- och utlåningsräntan;

den tid efter uppsägning, då
sparbanken är skyldig återbetala insatta
medel; skolande sådan tid bestämmas
i förhållande till storleken
af det belopp, som skall uttagas,
dock icke i något fall under en
vecka;

sättet för uppsägning från sparbankens
sida af insatta medel;

förvar och inventering af kassa
och värdehandlingar; samt

sättet för fattande af beslut om
ändring i reglementet, om sparbankens
upplösning och om verkställigheten
deraf.

31 §.

När beslut fattas om sparbanks upplösning, skall sådant för Konungens
befallningshafvande ofördröjligen anmälas; och må årsstämning å
dess okände borgenärer sökas.

Uppstår behållning, sedan sparbankens alla förbindelser blifvit
fullgjorda, skall denna användas för välgörande eller allmännyttigt
ändamål.

Hufvudmännens härom fattade beslut skall underställas Konungens
befallningshafvandes pröfning; och åligger det Konungens befallnings -

Lagutskottets Utlåtande A7:o 48.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

hafvande att tillse, att behållningen varder i öfverensstämmelse med
faststäldt beslut använd.

32 §.

öfver beslut, som af Konungens befallningshafvande på grund af
denna lag meddelas, må klagan föras hos Konungen i finansdepartementet,
men beslutet går ändock i verkställighet, der icke Konungen
annorlunda förordnar.

33 §.

Utöfvar sparbank sin verksamhet utan att hafva erhållit sådan
stadfästelse å sitt reglemente, som i 3 § sägs, stånde en hvar, som
emellertid å sparbankens vägnar ingår förbindelse, derför i personlig
ansvarighet till fordringsegaren såsom för annan sin förbindelse efter
allmän lag.

§ 34.

Konungens befallningshafvande eger förelägga vite vid meddelande
af föreskrift eller förbud enligt denna lag samt till sådant vite fälla.

Vite, som sålunda ådömes, tillfaller kronan och förvandlas efter
allmän lag.

Denna lag träder i kraft med
ingången af år 1893 och skall ega
tillämpning jemväl å redan befintlig
inrättning, hvilken drifver sådan
rörelse, som i 1 § sägs; dock att
sådan sparbanksinrättning icke är
pligtig att fullgöra föreskriften i 3 §
om skyldighet att söka stadfästelse
å ett i öfverensstämmelse med lagen
upprättadt reglemente förr än ett
år eller föreskriften i 13 § om redo -

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kongl. Maj.ig förslag.)

visning i vissa värdehandlingar af
en tiondedel af insättarnes behållning
förr än fem år efter lagens trädande
i kraft. I öfrigt må denna
lag icke verka inskränkning i rätt,
som enligt äldre reglemente eller
eljest gjordt förbehåll kan tillkomma
stiftare af redan befintlig sparbanksinrättning
eller andra att återbekomma
tillskjuten fond eller att derå
njuta ränta; likasom sådan sparbanksinrättning,
så framt dess
reglemente ej annorlunda stadgar,
icke är skyldig att bereda sig grundfond;
skolande densamma ställas
under utredning, då enligt upprättadt
bokslut brist i insättarnes
behållning uppstått.

(Utskottets förslag.)

visning i vissa värdehandlingar af
en tiondedel af insättarnes behållning
förr än tio år efter lagens trädande
i kraft. I öfrigt må denna
lag icke verka inskränkning i rätt,
som enligt äldre reglemente eller
eljest gjordt förbehåll kan tillkomma
stiftare af redan befintlig sparbanksinrättning
eller andra att återbekomma
tillskjuten fond eller att derå
njuta ränta; likasom sådan sparbanksinrättning,
så framt dess
reglemente ej annorlunda stadgar,
icke är skyldig att bereda sig grundfond;
skolande densamma ställas
under utredning, då enligt upprättad!
bokslut brist i insättarnes
behållning uppstått.

Lag angående tillsyn å vissa s. k. folkbanker och med folkbanker
jemförliga penningeinrättningar.

1 §•

Drifver s. k. folkbank eller annan dermed jemförlig penningeinrättning
sin rörelse utan af Konungen stadfäst reglemente och ingår
bland dess rörelsegrenar sådan inlåning, som sparbank bedrifver, skall
penningeinrättningen beträffande rörelsen i dess helhet vara underkastad
tillsyn af Konungens befallningshafvande i länet. För utöfvande af
sådan tillsyn har Konungens befallningshafvande att sjelf eller genom
ombud verkställa undersökning af penningeinrättningens förvaltning,
dervid dess räkenskaper, protokoll, kassa och lånehandlingar skola af
styrelsen hållas tillgängliga. Verkställes undersökningen genom Konun -

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

gens befallningshafvandes ombud, skall godtgörelse derför af penriingeinrättningen
gäldas till ombudet eldigt Körningens befallningshafvandes
bestämmande.

■i: h‘ < ■ ’■ --It'' -! »>'' ■• . "d tr !;:•''*« , :r!:- .1 ; •••'':'' i

2 §•

Styrelse för sådan penningeinrättning, hvarom i 1 § sägs, åligger
att årligen till Konungens befallningshafvande aflemna berättelse af
utsedde revisorer öfver verkstäld granskning af nästföregående års förvaltning
tillika med det beslut, som fattats i fråga om ansvarsfrihet för
styrelsen. Dessa handlingar skola genom Konungens befallningshafvandes
försorg, men på penningeinrättningens bekostnad införas i läriskungörelserna
och tidning i orten.

Styrelsen har ock att senast en månad efter bokslutets upprättande
afgifva statistisk redogörelse i afseende å penningeinrättningen och dess
rörelse jemlikt föreskrifter, som Konungen kan låta utfärda.

Bokslut skall upprättas för kalenderår och fullständigt utvisa
penningeinrättningens ställning; egande Konungens befallningshafvande
att, der så aktas nödigt, meddela föreskrift angående sättet för böckernas
förande och afslutande.

Konungens befallningshafvande eger förelägga styrelsen att fullgöra
hvad enligt denna lag och gällande reglemente styrelsen åligger.

3 §•

Finnes grundad anledning till antagande att penningeinrättning,
hvarom i denna lag sägs, förlorat sin reservfond och tjugu procent af
inbetald grundfond, har Konungens befallningshafvande att förordna
om dess ställande under utredning. Till deltagande i sådan utredning
skall Konungens befallningshafvande utse ett ombud, som härför uppbär
godtgörelse på sätt i 1 § sägs.

4 §• ■> ’ ’ 1

Konungens befallningshafvande eger förelägga vite vid meddelande
af föreskrift enligt denna lag samt till sådant vite fälla.

Vite, som sålunda ådömes, tillfaller kronan och förvandlas efter
allmän lag.

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Körtel. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

5 §■

Denna lag träder i kraft med ingången af år 1893 och eger tillämpning
jemväl på redan bildade penningeinrättningar af ifrågavarande
beskaffenhet.

Stockholm den 22 april 1892.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

dels af herr Lilienberg, som anfört: »Före år 1875 hade lagstiftningen
icke ingripit i afseende å sparbankernas verksamhet. Detta skedde nemligen
först genom förordningen den 1 oktober nämnda år, men derförinnan
hade en af regeringen tillsatt komité utarbetat förslag till lag med utförliga
bestämmelser så väl beträffande sparbankernas organisation som i fråga om
deras förvaltning. Sparbanksväsendet hade redan då nått en betydande utveckling,
så att af de 377 sparbanker, som vid 1889 års slut funnos i vårt
land, 297 voro i verksamhet, innan lagen om sparbanker trädde i kraft. Då
proposition i ämnet till Riksdagen beslöts, yttrade emellertid dåvarande

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

justitiestatsminister» Adlercreutz, att det vore af vigt, »att icke genom stränga
reglementariska föreskrifter må undertryckas och qväfvas det allmänna medborgerliga
intresse, som kallat till 1 it samt på ett i allmänhet synnerligen
förtjenstfull sätt skött och förkofrat de många, i vårt land nu befintliga
sparbanksinrättningarne.» Så tillkom det lagförslag, som, efter att hafva
blifvit af Riksdagen år 1871 förkastadt, omsider år 1875, af enskild motionär
framlagdt, af Riksdagen antogs och upphöjdes till lag. De reglementariska
föreskrifter, som sålunda blifvit gällande, bestå, förutom hvad angår
revision af räkenskaper och förvaltning, hufvudsakligen deri, att all vinst,
som uppkommer å rörelsen, skall ingå i en reservfond, dock att, der reservfonden
öfverstiger 10 procent åt insatta medel, öfverskottet må kunna användas
för allmännyttigt ändamål; att der tillgångarne så nedgått, att de motsvara
endast 95 procent af insatta medel, sparbanken skall ställas under utredning,
samt att Konungens befallningshafvande eger rätt att, derest grundad
anledning förekommer till befarande af ofvannämnda missförhållande emellan
tillgångar och insatta medel, förbjuda sparbankens verksamhet och förordna
om densammas ställande under utredning, äfvensom att der tillgångarne blifvit
använda i strid med ofvannämnda föreskrift rörande deras disponerande
för allmännyttigt ändamål, låta föra talan om rättelse deri. Genom förordningarne
den 31 december 1888 och den 5 september 1890 har lagen fått
tillägg. Genom den förra har Konungens befallningshafvande fått åliggande
att årligen verkställa inspektion af sparbanks förvaltning, och genom den
senare har det blifvit sparbank förbjudet att, der ej tillika viss realsäkerhet
blifvit stäld, bevilja lån, för hvilket styrelseledamot eller tjensteman vid
sparbanken iklädt sig betalningsskyldighet.

Genom det nu framlagda förslaget skulle sparbankernas sjelfbestämmelscrätt
högst väsentligt inskränkas. Fastställelse å sparbanks reglemente
skall ovilkorligen sökas. Sparbank får icke bildas, med mindre visst antal
stiftare derom förena sig och grundfond sammanskjutes. I afseende å sparbankernas
lånrörelse och bokföring lemnas detaljerade föreskrifter, likaså
rörande hvad sparbanks reglemente skall innnehålla. Af sparbanks tillgångar
skall en del redovisas i värdehandlingar, som kunna med lätthet förvandlas
i penningar. Vinst å rörelsen får icke användas för välgörande eller allmännyttigt
ändamål, så framt icke Konungens befallningshafvande dertill lemna!
tillstånd. Slutligen eger Konungens befallningshafvande, att, derest hufvudman
eller styrelse fattat beslut, som anses stå i strid med lag eller det för
sparbanken gällande reglemente eller eljest medföra våda för sparbankens
säkerhet eller kränkning af insättares rätt, förbjuda verkställighet af beslutet
och ålägga dem för den händelse, att beslutet gått i verkställighet, att der
så eko kan göra rättelse; vidare att förelägga hufvudrnän och styrelse att

56 Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

fullgöra hvad dem enligt lag och reglemente åligger; att eljest vidtaga åtgärd,
som Konungens befallningshafvande för betryggande af insättares
rätt funnit nödigt föreskrifva, samt att, der svårare afvikelse sker från
sparbankslagen eller reglementet och afvikelse!! ej rättas inom förelagd tid,
förbjuda fortsättning af sparbankens verksamhet.

Det har blifvit erkändt jemväl af den komité, som uppgjort förslag
till den nu ifrågasatta lagen, att sparbankerna i allmänhet blifvit förtjenstfullt
skötta. I de oegentligheter, som på ett och annat ställe förekommit,
har föreskriften om den årliga inspektionen lemnat utväg till rättelse, som
icke blifvit obegagnad, och det synes, som borde man, innan man låter lagstiftningen
reglementera på ett område, der de enskilda hittills fått temligen
fritt röra sig, afvakta följden af det tillägg till sparbankslagen, som så nyss
blifvit antaget. Blir hvad som nu föreslagits lag, befarar jag, att detta skall
komma att inverka förlamande på sparbanksverksamheten och hafva till följd,
att nya sparbanker icke uppstå och i afseende på åtskilliga nu befintliga
sparbanker, att, om de icke alldeles upphöra med sin verksamhet, de ombildas
till sparkasseinrättningar med rätt till någon vinstutdelning för stiftare
eller deras rättsinnehafvare, i hvilken händelse de icke falla under sparbankslagen
med dess stränga reglementariska föreskrifter, utan höra under den
vida lindrigare lagen angående vissa s. k. folkbanker och med dem jemförliga
penningeinrättningar.

På grund häraf har jag ansett, att lagutskottet bort afstyrka bifall till
förslaget om lag angående sparbanker.

Hvad angår förslaget till lag angående folkbanker och med dem jemförliga
penningeinrättningar, så gäller om detta förslag, hvad som vid all
lagstiftning är af vigt, nemligen att det område, inom hvilket lagen skall
verka, bör med noggrannhet bestämmas. Att detta icke lyckats i afseende
på förevarande lagförslag framgår efter mitt förmenande af det obestämda i
definitionen på de penningeinrättningar, hvilka lagen skall afse, och af de
försök, som så väl i komiterades motiv som i den kongl. propositionen blifvit
gjorda att närmare bestämma begreppet af dessa penningeinrättningar.
Och anledningen är tydlig, lagen hade icke bort framkomma, förrän man
fått en fast grund för densamma i en tidsenlig, fullständig lagstiftning rörande
bolag och dess särskilda arter. Förslag till sådan lagstiftning har blifvit
utarbetadt och lärer vara remitteradt till högsta domstolen för utlåtande. Det
synes hafva varit skäl att afvakta resultatet af detta lagstiftningsarbete, på
det att icke hvad som nu beslutas må råka i strid med eller blifva till hinder
vid en ny lagstiftning rörande bolag. Då förhållandet är sådant, då de
i folkbankerna insatta medel uppgå till ringa belopp i jemförelse med de
medel, som sparbankerna förvalta, och då, enligt komiterades åsigt, delegarne

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

i folkbankerna äro solidariskt ansvariga för ingångna förbindelser, i följd
hvaraf det icke torde vara så angeläget, att lagstiftningen i afseende å dem
särskildt ingriper för skyddande af insättares rätt, har jag ansett, att utskottet
bort afstyrka bifall till jemväl detta lagförslag;

och dels af herr J. Anderson emot utskottets hemställan beträffande
11 § i förslaget till lag angående sparbanker.

Herr Fröberg har begärt här få antecknadt, att han, på grund af
åtnjuten ledighet från riksdagsgöromålen, icke deltagit i detta ärendes behandling
inom utskottet.

Jemväl herr Mankell har velat tillkännagifva, att han varit förhindrad
öfvervara ärendets behandling inom utskottet.

Bih. till Riksd. Vrot. 18014. 7 Sami. 25 Häft.