Lagutskottets Utlåtande N:o 47

Utlåtande 1901:LU47

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

7

Nu> 47.

,..l I.V!;■ ..!

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kongl. Maj:t angående ändrad lydelse af § 40 i förordningen
om kyrkostämma m. m. den 21 mars 1862.

''■ T * - ■ * • ‘ 14'' i>j''i • - ■■ ■ , "'' ! , ~ r

•»Tf "''ti- i1 le :m 11.-. V- -Uaai ^ l

, j Uti en af herr P. Waldenström inom Andra Kammaren vackt, till
lagutskottet hänvisad motion, n:o 92, anföres: ^ , (

»Det är en allmänt bekant sak, att många beslut på kyrkostämma,
i synnerhet i städerna, tillkomma genom mycket tillfälliga majoriteter.
Någre få personer med höga röstetal komma tillsammans, ofta efter särskild
påstötning af någon, som vill hafva något igenom. Och så^beslutes
saken. På det kommunala området äro, hvad städerna ånger, liknande
olägenheter förebyggda genom stadsfullmägtigeinstitutionens införande.
Att fullständigt afhjelpa dem på det kyrkliga området torde icke
under närvarande förhållande vara möjligt. Men en förbättring af den
närvarande ställningen synes dock kunna ske, hvad angar de rent ekonomiska
frågor, som höra under kyrkostämmas behandling. En sådan förbättring
skulle det vara, om i städer, som hafva stadsfullmägtige utom
Stockholm och Göteborg, för hvilka särskilda bestämmelser gälla —
kyrkostämmas beslut om nya eller förhöjda avgifter blefve till sin giltighet
beroende af stadsfullmägtiges godkännande. Jag tillåter mig derför
att föreslå, att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t hemställa
om sådan förändring af § 40 i kongl. förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862, att i stad, der stadsfullmägtige
finnas — utom Stockholm och Göteborg — alla kyrkostämmas
beslut om nya eller förhöjda afgifter skola underställas stadsfullmägtiges
pröfning och godkännande.»

Utskottet kan ej biträda motionärens förslag. Val må medgifvas, att
befogade anmärkningar kunna framställas mot det bristande intresse,

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

hvarmed de till kyrkostämmas handläggning hörande angelägenheter ej
sällan omfattas i städerna, och mot den deraf härflytande oegentligheten
att, såsom motionären framhållit, beslut å kyrkostämma kunna tillkomma
genom mycket tillfälliga majoriteter, hvilka ej gifva något tillförlitligt
uttryck åt flertalet röstberättigades mening; och från denna synpunkt
torde nog med skäl kunna ifrågasättas, huruvida ej kyrkostämmas beslutanderätt
i åtskilliga vigtiga frågor lämpligen borde öfverflyttas till
någon kommunal representation, der större intresse för och kontinuitet i
ärendenas afgörande vore att påräkna. Men att, såsom motionären föreslagit,
med bibehållande af kyrkostämmas beslutanderätt låta dess beslut bero af
stadsfullmägtiges pröfning kan efter utskottets uppfattning ej vara lämpligt.
Principielt måste det anses mindre egentligt, att ett af en större
korporation omedelbart fattadt beslut skall till sin giltighet göras beroender
af ett mindre antal medlemmar af samma korporation eller, hvad
beträffar städer, som äro fördelade i flera församlingar af medlemmar
jemväl af andra församlingar. Hvad motionärens förslag särskildt angår,
skulle ju detta kunna leda derhän, att en minoritet af de å kyrkostämma
röstberättigade skulle, derest densamma hade majoritet inom stadsfullmägtige,
kunna i strid mot flertalet röstberättigades mening utöfva afgörande
inflytande på de till kyrkostämmas beslutanderätt hörande ärenden.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion ej må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 april 1901.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

r ■ ,, jt„ , ;

■: - d n. >.,!•• ! > Od rfMlu -■ >•: ■■•''v

Herr Leman har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets
behandling inom utskottet.

“i''..till ■ jfii.<»iio.i tv ‘ j<» ^j.PudsJii

Stockholm, tryckt i Central-Tryckeriet, 1901,