Lagutskottets Utlåtande N:o 46 (Utlåtande 1896:LU46 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

N:o 46.

Ank. till Riksd. kansli den 23 mars 1896, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse
af 5 § i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

Andra Kammaren har till lagutskottet hänvisat en af herr P. G.
Petersson i Brystorp inom nämnda kammare afgifven motion, n:o 67, så
lydande:

»I 5 § af kongl. förordningen om landsting af den 21 mars 1862 är
föreskrifvet, att de i § 3 af samma förordning omnämnde valmän jemte
ett lika antal suppleanter utses bland dem, som å kommunalstämma röst -

rätt ega, efter der gällande allmän röstgrund, sålunda:

att en kommun med 1,000 invånare eller derunder utser ......... 1 valman,

med öfver 1,000 till och med 3,000 invånare ............................ 2 valmän,

» » 3,000 » » » 6,000 » 3 »

> » 6,000 » » » 9,000 » 4 »

o. s. v. efter samma beräkningsgrund för Överskjutande folkmängd.

Häraf följer, att en kommun med 3,001 invånare väljer lika många
valmän som de, hvilkas folkmängd uppgår till 6,000, ett förhållande, öfver
hvilken rätt ofta klagomål försports från de större kommunerna. Om än
vid landstingsförordningens tillkomst en dylik proportion mellan väljande
och valmän kunde anses göra till fyllest, hafva emellertid, särdeles genom
riksdagsordningen af år 1866, nya uppgifter af så stor betydelse tillkommit
landstingen, att, enligt min uppfattning, eu ändring i valsätten häraf är
fullt motiverad. I riksdagsordningen föreskrifves nemligen, att landstingen

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

skola utse ledamöter till Riksdagens Första Kammare, och för ett tillfreds
ställande fullgörande af denna magtpåliggande uppgift lär det icke vara
utan betydelse, om antalet valmän för landstingsmäns väljande är allt för
inskränkt.

I de valkretsar, inom hvilka val af ledamöter till Riksdagens Andra
Kammare förrättas medelst elektorer, utses för hvarje kommun en elektor
och derutöfver efter folkmängden en för hvarje fullt tal af ett tusen.
Samma förhållande synes mig äfven böra tillämpas vid utseende af valmän
för val af landstingsmän, såsom medgifvande både en rättvisare fördelning
af inflytandet på dessa val mellan kommuner med skiljaktig folkmängd
liksom äfven egnadt att gifva större säkerhet för ett godt val af landstingens
ledamöter.

Af ofvan anförda skäl får jag hemställa, det Riksdagen behagade
besluta, att § 5 i kongl. förordningen om landsting skall erhålla följande
ändrade lydelse:

att en kommun med 1,000 invånare eller derunder utser......... 1 valman,

med öfver 1,000 till och med 2,000 invånare................................ 2 valmän,

o. s. v. efter folkmängden en valman för hvarje fullt tal af ett tusen.»

Utskottet anser sig icke kunna tillstyrka den i föreliggande motion
föreslagna lagändring. Densamma skulle nemligen för de flesta landstingsområden
verka en förskjutning af kommunernas inbördes magtställning i
fråga om inflytandet på landstingsmannaval, och denna förskjutning skulle
derjemte ske i afgjord rigtning af fördel för de större kommunerna till
de mindres förfång. Antaget t. ex. att ett tingslag består af sju kommuner,
af hvilka den ena har en folkmängd af 14,000 personer och de öfriga sex
hvardera hafva mellan 2,000 och 3,000 invånare. Enligt nu gällande
bestämmelser eger den större kommunen att utse sex och hvardera af de
öfriga två valmän för tillsättande af landstingsmän, d. v. s. att de
mindre kommunerna tillsammans representera en majoritet vid valet af
landstingsmän utaf sex röster. Med tillämpning af det i motionen föreslagna
stadgandet komme den större kommunen att utse fjorton och hvardera
af de mindre tvenne valmän, hvilket vore detsamma, som att den
större kommunen ensam, med två rösters majoritet, skulle kunna bestämma
utgången af landstingsmannavalet. Den af motionären åberopade bestäm -

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

inelsen i riksdagsordningen tillgodoser de mindre kommunernas rätt i förhållande
till de större genom stadgandet, att en hvar kommun utan afseende
å invånareantalet har att utse en elektor, under det att endast
de öfriga elektorernas antal bestämmes i förhållande till folkmängden i de
olika kommunerna. Nu gällande bestämmelse om landstingsmannaval kommer
till samma mål, men på ett annat sätt.

Ett större invånareantal inom en kommun bör nemligen ej ovilkorligen
betinga ett i samma proportion som invånareantalet växande
inflytande på landstingets sammansättning. Ty förutom det, att samtliga
kommunernas intressen böra, så vidt ske kan, vara i landstinget representerade,
är det äfven af vigt, att landstingets ekonomiska beskattningsrätt
utöfvas af personer, som ega förtroende hos dem, som i detta hänseende
mest bidraga till ifrågavarande utgifter. Det kan emellertid inträffa, att
en kommuns större folkmängd uteslutande beror på tillvaron inom kommunen
af industriella anläggningar af storartadt omfång, hvilka för sin
verksamhet kräfva stora arbetareskaror, och det kan, enligt utskottets åsigt,
icke anses billigt, att denna kommun, som måhända lemnar endast obetydligt
högre bidrag till landstingsskatten än hvar och en af öfriga mindre
kommuner, på grund af sitt större invånareantal skall komma att utöfva
ett förherskande inflytande på sammansättningen af den representation,
som eger att bestämma såväl grunden för landstingsskattens utgörande
som storleken af densamma.

Af samma anledning vore det äfven mindre lämpligt att, genom
bifall till motionärens förslag, förskaffa de folkrikare kommunerna ökadt
inflytande på valen till Första Kammaren.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att herr Peterssons ifrågavarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 mars 1896.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Bill. till Riksd. Prof. 1866. 7 Sami. 21 Höft.