Lagutskottets Utlåtande N:o 45 (Utlåtande 1904:LU45 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

N:o 45.

Arik. till Jtiksd. kansli den 19 april 1904, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § och 18 kap.,
15 § strafflagen.

Genom proposition. n:o 90, af den 29 nästlidne februari, hvilken
af båda kamrarna blifvit till behandling af lagutskottet hänvisad, har
Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och
högsta domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande
förslag till

Lag

om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § och 18 kap. 15 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 15 § och 18 kap. 15 § strafflagen
skola erhålla följande ändrade lydelse:

f I kap.

15 §.

Far man öfverdådigt fram, så att annan däraf skadas kan, å väg,
gata, torg eller annan plats, som är upplåten för allmän samfärdsel eller
Bih. till Rilcsd. Prof. 1004. 7 Samt. 37 Häft. (N:o 45). 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

eljest allmänneligen befares, eller där allmän marknad eller auktion
hålles, straffes med böter, högst etthundra riksdaler.

Gör man oljud eller oväsende eller kommer eljest förargelse åstad
å plats, som nyss är nämnd, eller å järnvägståg, passagerarefartyg eller
annat dylikt fortskaffningsmedel, som är för allmänheten tillgängligt,
eller å rum, där offentligt föredrag hålles eller offentlig föreställning
pågår, eller där mat eller dryck tillhandahålles allmänheten till förtäring
eller eljest varor hållas till salu för allmänheten eller å annat ställe,
som, mot eller utan afgift, är för allmänheten upplåtet, straffes, där ej
förbrytelsen förut i detta kapitel är med straff belagd, med böter, högst
etthundra riksdaler.

Våldför man annan å ställe, hvarom i denna § förmäles, då skall
den omständighet, vid straffets bestämmande för våldet, såsom försvårande
anses.

18 kap.

15 §.

Öfverlasta!’ sig någon af starka drycker så, att af hans åtbörder
eller orediga sinnesförfattning synbarligen märkas kan, det han drucken
är, och träffas lian i sådant tillstånd å ställe, hvarom i 11 kap. 15 §
förmäles, straffes, för fylleri, med böter, högst etthundra riksdaler.

Ifrågavarande proposition är föranledd af Riksdagens skrifvelse till
Konungen den 11 mars 1902, däri Riksdagen anhöll, att Kungl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag dels till ändring
af 11 kap. 15 § och 18 kap. 15 § strafflagen i syfte att erhålla sinsemellan
öfverensstämmande, förtydligade och, i den mån sådant kunde
befinnas behöfligt och lämpligt, vidgade bestämmelser om de platser,
hvarå, och de förhållanden, hvarunder sådant förfarande eller beteende,
som i dessa lagrum omförmäldes, borde anses straffbart, dels till sådan
ändrad lydelse af sistnämnda paragraf, att högre bötesstraff än det nu
stadgade kunde för fylleriförseelse ådömas.

Utskottet har vid granskning af det i propositionen innefattade lagförslaget
icke funnit något att erinra emot den föreslagna lydelsen af
11 kap. 15 § strafflagen.

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

Hvad åter beträffar 18 kap. 15 § i dess af Kungl. Maj:t föreslagna
lydelse, har utskottet funnit sig ej kunna tillstyrka större förhöjning af
bötesmaximum för fylleriförseelser än till femtio kronor, hvarigenom i allt
fall domstolen beredes möjlighet att kraftigare än nu kan ske i mån af
behof inskrida mot förbrytelser af ifrågavarande slag.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition icke kan i oförändradt skick
bifallas, ville, i anledning af propositionen för sin del
antaga följande

Lag

om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § och 18 kap. 15 §

strafflagen.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 15 § och 18
kap. 15 § strafflagen skola erhålla följande ändrade
lydelse:

I I kap.

15 §.

Far man öfverdådigt fram, så att annan däraf
skadas kan, å väg, gata, torg eller annan plats, som
är upplåten för allmän samfärdsel eller eljest allmänneligen
befares, eller där allmän marknad eller
auktion hålles, straffes med böter, högst etthundra
riksdaler.

Gör man oljud eller oväsende eller kommer eljest
förargelse åstad å plats, som nyss är nämnd, eller å
järnvägståg, passagerarefartyg eller annat dylikt fortskaffningsmedel,
som är för allmänheten tillgängligt,
eller å rum, där offentligt föredrag hålles eller offentlig
föreställning pågår, eller där mat eller dryck tillhandahålles
allmänheten till förtäring eller eljest varor hållas
till salu för allmänheten eller å annat ställe, som, mot
eller utan afgift, är för allmänheten upplåtet, straffes,
där ej förbrytelsen förut i detta kapitel är med straff
belagd, med böter, högst etthundra riksdaler.

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

Våldför man annan å ställe, hvarom i denna §
förmärs, då skall den omständighet, vid straffets bestämmande
för våldet, såsom försvårande anses.

18 kap.

15 §.

Öfverlastar sig någon af starka drycker så, att
af hans åtbörder eller orediga sinnesförfattning synbarligen
märkas kan, det han drucken är, och träffas
han i sådant tillstånd å ställe, hvarom i 11 kap. 15
§ förmäles, straffes, för fylleri, med böter,.högst femtio
riksdaler.

Stockholm den 10 april 1904.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herr A. Olsson, som anfört: »Jag har icke kunnat biträda för slaget

om ändring af 18 kap. 15 § strafflagen ens i den modifierade
form, utskottet föreslagit. Såsom stöd för min uppfattning om olämpligheten
att förändra straffskalan för fylleriförseelser i den riktning nu
ifrågasatts, vill jag i främsta rummet åberopa det af erfarenheten bestyrkta
förhållandet, att det i de flesta fall är omöjligt att på bestraffningens
väg vinna målet: förhindrande af fylleriförseelser. Härtill kommer
att genom en förhöjning af bötesmaximum för dylika förseelser efter
afl sannolikhet de fall skulle blifva allt talrikare, då böterna på grund
af bristande tillgång hos den bötfällda måste förvandlas till fängelse;
och de kortvariga frihetsstraffen, om hvilkas olämplighet uppfattningen
torde vara allmän, skulle alltså genom en sådan lagstiftningsåtgärd
Itömma att få väsentligt ökad användning.

Af dessa skäl har jag ansett, att utskottet bort afstyrka hvarje förhöjning
af straffsatsen i 18 kap. 15 § strafflagen.

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIBOLAGET EKMAN & CIO, 1904.