Lagutskottets Utlåtande N:o 44 (Utlåtande 1900:LU44 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

iV.o 44.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1900, kl. 1 e, m.

, | ;/ 1 j '' J -''j) i''t •.*/.$ VQ*/t

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående minderårigas och kvinnors
användande till arbete i industrielt yrke, dels ock fyra
med föranledande af berörda proposition afgifna motioner.

Genom proposition, n:o 57, af den 2 nästlidne mars, hvilken af
båda kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kongl. Maj:t, med
öfverlemnande af det i ämnet i statsrådet förda protokoll, förklarat sig
vilja inhemta Riksdagens yttrande öfver här nedan intagna förslag till
förordning angående minderårigas och qvinnors användande till arbete
i industrielt yrke; i sammanhang hvarmed omförmälts, att Kongl. Maj:t,
efter emottagande af Riksdagens svar, ville företaga den slutliga pröfningen
af samma förslag och om författnings utfärdande i ämnet i nåder
förordna.

I sammanhang med nämnda proposition har utskottet till behandling
förehaft fyra särskilda, med föranledande af propositionen inom
Andra Kammaren afgifna och till lagutskottet hänvisade motioner, nemligen
n:o 165 af herrar Fridtjuf Berg och E. Hammarlund, n:o 171 af
herrar A. Hedin och David Bergström, n:o 172 af herr C. Wallis samt
n:o 178 af herr David Bergström.

Uti den af herrar Berg och Hammarlund väckta motionen hemställes,

Bill. till Ri/csd. Prol. 7 900. 7 Sami. 35 Höft. (N:o 44.)

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

dels att Riksdagen måtte i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning angående minderårigas och qvinnors användande
till arbete i industrielt yrke för sin del antaga en lag i ämnet;

dels att Riksdagen måtte i författningsförslaget i fråga vidtaga
följande ändringar och tillägg:

a) åldersbestämmelsen i 2 § ändras från tolf till tretton år;

b) medgifvandet i samma §, att minderårig i visst fall må användas
till arbete under ferietid, inskränkes till: ferietid, som infaller under
månaderna juni, juli och augusti;

c) ur 3 § borttagas de ord, som afse minderårig, hvilken ej fylt

13 år;

d) 8 § 2 mom. utgår;

e) i författningen införas sådana bestämmelser, att de till arbete
i industrielt yrke använda minderåriga, som äro under femton år, ovilkorligen
komma i åtnjutande af fortsatt undervisning, anordnad af vederbörande
skolråd -eller ock af skolrådet godkänd, hvilken undervisning
under alla förhållanden skall omfatta minst 180 timmar årligen.

I denna motions syfte hafva tjugo af Andra Kammarens ledamöter
instämt.

Den af herrar Hedin och Bergström afgifna motionen, i hvars
syfte tre af Andra Kammarens ledamöter instämt, utmynnar i hemställan,
att den författning, som Riksdagen med anledning af Kongl.
Maj:ts ifrågavarande proposition och i ämnet väckta motioner kan
komma att godkänna, måtte af Riksdagen för dess del antagas såsom
lag, beroende af Riksdagens och Kongl. Maj:ts samfälda lagstiftning.

Herr Wallis föreslår uti sin motion,

dels att Riksdagen måtte i författningsförslaget i fråga vidtaga
följande ändringar:

a) åldersbestämmelsen i 2 § ändras från tolf till tretton år;

b) medgifvandet ii samma §, att minderårig i vissa fall må användas
till arbete under ferietid, inskränkes till ferietid, som infaller
under månaderna juni, juli och augusti;

c) ur 3 § borttagas de ord, som afse minderårig, hvilken ej fylt
tretton år;

d) 8 § 2 mom. utgår;

Lagutskottets Utlåtande N;o 44.

e) i författningen* införas sådana bestämmelser, att de till arbete
i industrielt yrke använda, minderåriga må kunna, beredas tillfälle att
komma i åtnjutande af fortsatt undervisning, der sådan af vederbörande
skolråd är anordnad eller af skolrådet godkänts;

f) i 1:1 § intagas bestämmelser derom, att de till den i nämnda §
omförmälda besigtningen förordnade läkarne måtte komma att utgöras
af personer, hvilka hvarken direkt eller indirekt stå i beroende af eller
äro intresserade i de industriella inrättningar, hvilka deras besigtning
gäller;

g) ur § 15 utgå orden »efter tillsägelse hos vederbörande yrkesidkare
eller arbetsföreståndare»;

h) i § 16 (eller på annat ställe i lagen) införas angående de i
denna § omförmälda assistenterna bestämmelser, hvilka afse detsamma
som de angående yrkesinspektörerna i § 5 mom. 3. i lagen mot yrkesfara
befintliga bestämmelserna.

Slutligen har herr Bergström uti motionen n:o 178 hemstält, att
Riksdagen ville besluta att åt de i författningsförslaget under § 11 förefintliga
bestämmelser gifva följande ändrade lydelse:

§ 11''.

En gång hvarje kalenderår, äfvensom i samband med sådan anmälan,
som i 10 § sägs, så ock eljest när Konungens befallningshafvande
så aktar nödigt, skall vid arbetsställe, der minderåriga arbetare sysselsättas,
företagas läkarebesigtning å derstädes anstälda minderåriga till
utrönande, huruvida arbetet är för den minderåriges helsa menligt.

Öfver verkstäld besigtning skall vederbörande läkare uti. den i 12
§ omförmälda registerbok göra anteckning, angifvande huruvida minderårig
må i arbetet fortfarande sysselsättas; och må yrkesidkare icke
i strid mot innehållet i sålunda gjord anteckning i arbetet använda
minderårig, intill dess annorlunda kan varda af Konungens befallningshafvande
förordnadt; egande yrkesidkare påkalla Konungens befallningshafvandes
pröfning af anteckningens befogenhet.

Besigtning, hvarom nu förmäles, förrättas af legitimerad läkare,
som dertill förordnas af Konungens befallningshafvande, dock yrkesinspektör
och bergmästare obetaget att, i samband med sådan anmälan,
som i 10 § sägs, omedelbart anmoda legitimerad läkare att förrätta besigtning.
Har yrkesidkare för arbetarne anstält särskild läkare, bör åt

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

denne genom underrättelse af besigtningsläkaren beredas tillfälle att,
om han så önskar, vid besigtningen vafa närvarande.

För besigtningen, hvaröfver rapport skall af besigtningsläkaren
afgifvas till Konungens befallningshafvande, eger besigtningsförrättaren
af yrkesidkaren åtnjuta ersättning enligt taxa, som af medicinalstyrelsen
fastställes.

Beträffande de till stöd för motionärens olika förslag afgifna framställningar
tillåter sig utskottet att till motionerna hänvisa.

Förarbetena till nu föreliggande proposition sträcka sig åtskilliga
år tillbaka i tiden. Första uppslaget till den omarbetning af 1881 års
förordning angående minderårigas användande i arbete vid fabrik in. m.,
som egt rum, kan anses hafva gifvits redan 1883 — alltså innan två
år förflutit från det 1881 års förordning trädde i kraft — genom en
till civildepartementet inkommen framställning från ett större antal
personer, deribland en stor del näringsidkare, om sådant omarbetande
i syfte, bland annat, att maximiarbetstiden för minderårig öfver femton
år skulle utsträckas. Ungefär samtidigt med nämnda framställning
inkom äfven från arbetarne vid eu större industriel anläggning petition,
deruti anhölls om revision af 1881 års förordning i syfte att maximitiden
för minderårigas användande i arbete måtte förlängas.

Sedan med anledning af dessa båda framställningar öfverståthållareembetet
och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län
äfvensom kommerskollegium afgifvit infordrade utlåtanden, beslöts den
31 januari 1891 tillsättande af eu komité med uppdrag att, efter utredning
af verkningarne af 1881 års förordning samt efter öfvervägande,
i hvad mån de vid den i Berlin år 1890 hållna internationella arbetareskyddskonferensen
antagna grundsatser i fråga om reglerandet af
arbete i industriella företag och grufvor borde i Sverige tillämpas, till
Kongl. Maj:t inkomma med förslag till den nya eller förändrade lagstiftning
i ämnet, som kunde finnas, jemväl med hänsyn till den dåmera
här i riket införda fabriksinspektionen, vara af förhållandena påkallad.

Denna komité afgaf den 11 mars 1892 sitt betänkande med åtföljande
författningsförslag. Inom komitén hade emellertid rådt skiljaktiga
meningar i åtskilliga frågor, till följd hvaraf vid komiténs utlåtande
fans fogad en af trenne ledamöter afgifven reservation, deri

Lagutskottets Utlåtande N:o 44. 5

uti flere afseende!! gjordes gällande en mot komiténs uttalanden stridande
uppfattning.

Sedan öfver komitébetänkandet inhemtats yttranden från öfverståthållareembetet
• och Kong!. Maj:ts befallningshafvande, öfverlemnades
ärendet till kornmerskollegium och medicinalstyrelsen med befallning
att deröfver afgifva utlåtande. Detta utlåtande afgafs den 10 december
1892.

Genom beslut den 26 maj 1899 uppdrog sedermera Kongl.
Maj:t åt särskildt utsedde personer att utarbeta ett utkast till författning
i ämnet, och derjemte infordrades yttranden dels från Stockholms
stads lielsovårdsnämnd om den erfarenhet, som vunnits rörande 1881
års förordnings tillämpning inom Stockholms län under de senaste fem
åren, dels från Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala, Kopparbergs,
Gefleborgs, Vesternorrlarids, Vesterbottens och Norrbottens län om
lämpligheten att, vid omarbetning af 1881 års förordning, utsträcka tilllämpningen
af den nya författningens bestämmelser till sågverks- och
brädgårdsrörelsen.

Efter det dessa yttranden inkommit, blefvo de jemte det utarbetade
författningsutkastet äfvensom åtskilliga från glasbruksegare ingifna framställningar
om rätt att vid vissa arbeten inom glasindustrien använda
minderåriga i vida större utsträckning än för närvarande är tillåtet öfverlemnade
till kornmerskollegium och medicinalstyrelsen med befallning
att, efter bergmästarnes och yrkesinspektörernas hörande, afgifva utlåtande
i ämnet. Sedan detta utlåtande den 23 december 1899 inkommit,
utarbetades inom civildepartementet, med ledning af den utredning,
som i ärendet förebragts, och efter det departementschefen samrådt
med rikets yrkesinspektörer, det förslag till förordning angående minderårigas
och qvinnors användande till arbete i industriel yrke, hvaröfver
Kongl. Maj:t genom nu ifrågavarande proposition velat inhemta Riksdagens
yttrande.

Detta författningsförslag erbjuder ganska väsentliga skiljaktigheter
från 1881 års förordning.

Hvad först beträffar giltig hetsområdet, är detta ett helt annat än
det för 1881 års förordning'' faststälda. Medan denna sistnämnda egde
tillämpning för hvarje fabrik, handtverk eller annan handtering, hvari
minderåriga arbetare användes, är den nu föreslagna förordningen afsedd
att gälla endast storindustrien. Dess giltighetsområde sammanfaller med
det för lagen angående skydd mot yrkesfära den 10 maj 1889 utstakade,
allenast med tillägg af till bergsbruk hänförlig grufdrift, Särskildt
torde böra uppmärksammas, att sågverks- och dermed förenad bröd -

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

gårdsrörelse föreslagits skola komma in under den nya författningen,
hvilken i den delen således erhållit större giltighetsområde än 1881
års förordning, som å ifrågavarande rörelser ej hade tillämpning.

Hvad kretsen af skyddade personer angår, är denna efter det nya
författningsförslaget större än enligt 1881 års förordning så till vida,
som skyddslagstiftningen utsträckts att i vissa utseenden omfatta qvinnors
arbete, äfven der dessa icke äro att hänföra till minderåriga. Sålunda
innehåller 7 § af det framlagda förslaget förbud mot qvinnors användande
till arbete under jord i grufvor eller stenbrott äfvensom mot
användande i industriell yrke af qvinna, soim födt barn, inom fyra
veckor efter barnsbörden, derest ej särskild! styrkes, att hon utan men
kan börja arbetet.

I fråga om minimiålder och aftåga vilkor för minderårigas användande
till arbete vid fabrik, handtverk eller annan handtering uppställer 188b
års förordning den fordran, att den minderårige fylt tolf år; att han
inhemtat det för afgång från folkskolan stadgade minsta kunskapsmått
samt att han ej, till följd af sjuklighet eller kroppslig svaghet, kan
anses komma att lida men af ifrågavarande arbete.

Det i propositionen innefattade författningsförslaget är ännu strängare.
Åldersgränsen är visserligen bibehållen vid tolf år, men hvad
det erforderliga kunskapsmåttet beträffar, är föreskrifvet, att den minderårige
antingen, efter genomgången fullständig lärokurs, erhållit
afgångsbetyg från folkskolan eller, efter inhemtande af ett ringare kunskapsmått,
undfått behörigt tillstånd att lemna skolan eller ock styrker,
att skolpligtigheten eljest upphört. Särskildt hafva garantierna mot
ett för den minderåriges helsa skadligt användande i industriel yrke
väsentligen skärpts genom föreskriften om iäkareundersökning såsom
förutsättning för minderårigs anställning.

Beträffande arbetstidens längd skiljer 1881 års förordning mellan
barn (minderårig under fjorton år) och yngre person (minderårig mellan
fjorton och aderton år). För de förre är maximiarbetstiden faststäld
till sex timmar; för minderårige af senare kategorien utgör den: tio
timmar.

Det nya författningsförslaget gör härutinnan den ändring, att
maximitiden för användande af minderårige mellan tretton och fjorton
år utsträckts från sex till tio timmar.

Enligt gällande förordning skall arbetstiden för minderårig infalla
mellan kl. 6 på morgonen och kl. 8 på aftonen; efter det nya
förslaget är slutpunkten faststäld till kl. 7 eftermiddagen.

En annan olikhet emellan de båda författningarne är den, att uti

Lagutskottets Utlåtande N:o 4d.

1881 .års förordning för rasternas längd satts ett minimum, olika allt
eftersom det gäller barn eller yngre personer, medan uti den nya författningen
upptagits allenast föreskrift derom, att minderårigs arbetstid
skall genom lämpliga raster afbrytas.

Från bestämmelserna om minderårigs arbetstid äro genom kongl.
kungörelsen den 22 juni 1883 undantag medgifna för arbete i grufvor
äfvensom vid masugnar eller hyttor, stång]ernsbruk, manufakturverk
och andra inrättningar, som afse tillgodogörande eller förädling af
mineralrikets alster, i ty att i dylikt arbete minderårige af mankön öfver
fjorton år må under vissa vilkor användas i högst tolf timmar af
dygnet och jemväl i nattarbete. Dessa bestämmelser hafva med någon
modifikation upptagits äfven i det nu föreliggande förslaget.

Såsom en nyhet kan deremot omnämnas föreskriften om rätt att
i lättare arbeten under bar himmel vid grufvor samt sågverk och dermed
förenade brädgårdar använda minderårig redan då denne fyllt
elfva år, -så vida ej med hänsyn till skolpligtigheten eller den minderåriges
helsa hinder derför möter.

Den i 11 § af gällande förordning intagna bestämmelsen om srätt
för vederbörande helsovårds- eller kommunalnämnd att i särskilda fall,
då naturförhållanden, arbetets beskaffenhet eller andra omständigheter
sådant påkalla, meddela dispens för kortare tid, högst fyra veckor,
under kalenderåret, från förordningens bestämmelser om arbetstid har
uti det nya förslaget undergått förändring dels derutinnan, att förutsättningarne
för dispens inskränkts till natur- eller olyckshändelse, som
afbrutit arbetets regelbundna gång, dels sålunda, att befogenhet att
meddela dispens tillagts såväl kommerskollegium som yrkesinspektionen
hvad angår till bergsbruk hänförlig grufdrift, bergmästare.
Kommerskollegii befogenhet är emellertid vidsträcktare än öfrige med
dispensrätt bemyndigade personers och sträcker sig till fyra månader,
medan de sistnämnda ej ega medgifva dispens för mera än en månad.

Kontrollen å efterlefnaden af författningen tillkommer enligt det
nya förslaget i främsta rummet yrkesinspektörerna, utom hvad angår
till bergsbruk hänförlig grufdrift, der bergmästarne hafva motsvarande
skyldighet.

1 förslaget finnas intagna en hel del föreskrifter, åsyftande att
möjliggöra och underlätta denna kontroll. Så hafva t. ex. yrkesidkarne
ålagts skyldighet att öfver de i arbetet använda minderåriga föra registerbok,
som å vise föreskrifven tid skall årligen till tillsyningsmännen
öfversändas. Framför allt hafva emellertid kontrollen och syftet med
en författning af ifrågavarande art främjats genom föreskriften, att

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

årlig läkarebesigtning skall hållas å hvarje arbetsställe, der minderårig
finnes anstäld.

Straffbestämmelserna för öfverträdelser af författningen hafva uti
det nya förslaget något skärpts, i hvad afser obehörigt användande af
minderårig i industriel yrke. Härför har nemligen stadgats en straffskala
från och med tio till och med femhundra kronor.

Det nya förslaget har ej upptagit den i 1881 års förordning förekommande
bestämmelsen, att böter, som enligt förordningen ådömas,
skola tillfalla kommunens kassa, utan föreskrifvit, att böterna i deras
helhet skola tillfalla kronau. Denna förändring torde hafva sin förklaring
uti den ändring, som egt rum i anseende till kontrollbestämmelserna
derigenom, att tillsynen å författningens efterlefnad öfverflyttats
från de kommunala myndigheterna — lielsovårds- och kommunalnämnd
— till af staten aflönade funktionärer, yrkesinspektörer och bergmästare.

Efter denna kortfattade redogörelse för hufvudinnehållet i det uti
propositionen innefattade författningsförslag, jemfördt med bestämmelserna
i 1881 års förordning, öfvergår utskottet till framställning af
de erinringar, hvartill förslagets granskning gifvit anledning. Utskottet
har uti denna efter paragrafföljden i förslaget ordnade framställning
upptagit de af motionärerna framlagda förslagen till bedömande under
den paragraf, som beröres af de gjorda ändringsyrkandena.

I första rummet har utskottet således anledning att uttala sig
rörande det af samtliga motionärer framstälda förslaget, att Riksdagen
skulle i den fråga, som föreligger, för sin del antaga en lag och således
ej inskränka sig till att deri allenast afgifva yttrande.

Detta förslag har utskottet funnit sig böra biträda. Då Riksdagen
för sin del beslutit såsom lag den författning angående skydd mot yrkesfara,
som den 10 maj 1889 utfärdades, synes enahanda förfarande böra af
Riksdagen iakttagas jemväl beträffande den nu föreliggande frågan,
hvars ämne är likartadt och i allo jemförlig! med det, som utgör föremål
för lagen om skydd mot yrkesfara.

Häraf påkallas, att i författningens rubrik likasom i åtskilliga paragrafer
af densamma uttrycket »förordning)) utbytes mot »lag».

1 §•

Andra stycket af ifrågavarande paragraf har utskottet ansett böra
utgå. Den deri intagna anvisningen rörande sättet för åstadkommande
af utvidgning utaf författningens giltighetsområde grundar sig uppenbar -

Lagutskottets Utlåtande N:o 44. 9

ligen å förutsättningen, att författningens innehåll korame att bestämmas
af Konungen ensam.

2 §.

Till denna paragraf anknyta sig tvenne särskilda yrkanden uti de
af herrar Berg och Hammarlund samt afherrWallis afgifna motionerna.
Det ena rörer minimiåldern för minderårigas användande i industriel
yrke, hvilken motionärerna vilja hafva bestämd till tretton år, i stället
för, såsom uti propositionen föreslås, tolf år; det andra yrkandet afser
att inskränka rätten att i vissa fall i dylikt arbete använda minderårig
under ferietid till att gälla endast sådan ferietid, som infaller under
juni, juli och augusti månader.

Då det af Kongl. Magt framlagda förslaget innehåller, att minderårig
skulle få användas till arbete uti industrielt yrke redan vid fylda
tolf års ålder, förutsatt att den minderåriges skolpligtighet upphört, så
är, efter hvad bilagorna till den kong], propositionen utvisa, motivet
till detta förslag ingalunda att söka i någon anslutning till den uti herrar
Bergs och Hammarlunds motioner med rätta klandrade åsigten, att det
skulle ligga något rent af önskvärdt uti, att barnen så tidigt som möjligt
lemnade skolan och inkomme i lönearbete. Anledningen till den föreslagna
bestämmelsen är — enligt hvad som framgår af det yttrande till statsrådsprotokollet,
som föredragande departementschefen i ärendet afgifvit —
att finna uti vår nu gällande folkskolelagstiftning. »Sådan folkundervisningen»,
säger herr statsrådet, »för närvarande är anordnad, har i regeln
barnet i åldern mellan tolf och tretton år inhemtat det kunskapsmått,
som berättigar detsamma att afgå från folkskolan. Dermed har ock
skolpligtigheten upphört, ett förhållande, med hänsyn till hvilket, minimiåldern
för inträde i industriens tjenst måste vara afpassad, så vida man
vill undvika att legalisera eu kortare eller längre, men för den minderårige
utan tvifvel i hög grad skadlig period af sysslolöshet.» Och
likasom det synts vara rigtigt, att den, som redan i åldern mellan tolf
och tretton år genomgått fullständig folkskolekurs, borde, om han ville
blifva industriarbetare, få omedelbart inträda i sitt blifvande yrke, så
har det ock ansetts rigtigt, att den, som i samma ålder fått under de i
48 § af folkskolestadgan augifna förhållanden afgå från skolan, eller
hvars skolpligtighet eljest upphört, jemväl borde få åtnjuta enahanda rätt.

En invändning af afgörande betydelse mot tillåtelsen att i industriolt
arbete använda barn i åldern mellan tolf och tretton år skulle
naturligen vara, om det kunde sägas, att ett så tidigt inträde i yrkena
skulle för dessa minderåriga innebära äfventyr eller fara i sanitärt afBih.
till Likså. Vrot. 1900. 7 Sand. 35 Häft. 2

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

seende. Ett uttalande''i dylik rigtning möter uti herr Wallis motion,
men dä den uti den kongl. propositionen lemnade redogörelsen utvisar,
att från medicinalstyrelsens sida ingen erinran framstälts mot tolfåringars
användande uti förevarande slags arbete, och då de föreskrifter om
förutgående läkarebesigtning, dem författningsförslaget innehåller, synas
erbjuda fullt tillräckliga garantier, har utskottet icke funnit sig hafva
anledning att tillmäta den erinran, som uti nu ifrågavarande hänseende
framstälts af herr Wallis, någon afsevärd betydelse.

Hvad åter beträffar det sammanhang, i hvilket den föreslagna
bestämmelsen står med vår gällande folkskolelagstiftning, och det stöd
för densamma, som hemtats ur denna sistnämnda, så synes enligt
utskottets åsigt den från sådana synpunkter till stöd för det kongl.
förslaget framlagda motiveringen vara rigtig. År det faktiskt, att för
en stor mängd barn skolpligtigheten redan upphör i åldern mellan tolf
och tretton år, och kan det icke bestridas, att för sådana barn en nödtvungen
ledighetstid måste anses vara allt annat än nyttig, så synes
giltig grund för det i den kongl. propositionen framstälda förslaget
föreligga.

Motionärerna herrar Berg och Hammarlund underkänna icke heller
i och för sig befogenheten af den tankegång, som vunnit uttryck i det
kongl. förslaget. Då de dock önska, att tiden för minderårigs inträde
i industriel yrke skulle bestämmas till fy Ida tretton år, så är anledningen
dertill den, att, derest bestämmelsen om tolf år vidtoges, sådant
skulle enligt deras åsigt medföra en för folkskolan och barnen högst
menlig inkräktning från industriens sida å folkskolans område. Denna
inkräktning skulle taga sig form uti eu sträfvan inom de samhällen,
der industri-intressen äro förherskande, att så tidigt som möjligt ställa
barnen till industriens fria förfogande, särskildt genom anlitande i obehörig
utsträckning af den utväg till för tidig afgång från skolan, hvartill
48 § folkskolestadgan lemnade tillgång. För afgång från folkskolan
före fullständigt afslutad kurs uppställer nämnda paragraf den fordran,
att barnet af fattigdom hindras att begagna undervisningen. Att göra
detta skäl gällande i en obefogad omfattning skulle efter motionärernas
åsigt icke möta svårighet. Någon pröfning af den föregifna fattigdomen
kommer icke i fråga, säga motionärerna; det är nog, att barnets målsman
vill ha det in på en fabrik. Bestämmelsen skulle således hafva till följd,
att en mängd barn, som, om tiden för inträde i industrielt yrke bestämts
till tretton år, skulle hafva stannat qvar i skolan ännu en tid framåt,
nu komme att lemna den i förtid och med allenast det ytterst knapp -

Lagutskottets Utlåtande N:o 44. 11

händiga kunskapsmått, som den i mera nämnda § åsyftade minimikurs
representerar.

Det låter sig ju icke förneka, att missförhållanden af den art,
motionärerna sålunda påpeka, kunna förekomma, men utskottet kan icke
häri finna erforderligt stöd för att, på sätt motionärerna yrka, utbyta
den föreslagna åldersbestämmelsen af tolf år mot tretton år.

Utskottet vill härutinnan först och främst erinra om det förhållandet,
att en mängd barn utgå från folkskolan med fullständigt
genomgången kurs redan i åldern mellan tolf och tretton år. Om motionärernas
förslag blefve gällande, skulle alltså dessa barn, hvilkas
omedelbara inträde i arbete måste synas önskvärd, påtvingas eu för dem
obehöflig och ändamålslös ledighetstid. Hvad som ofvan anförts om det
för barnen skadliga i en dylik ledighet gäller ju här fullständigt, För
att motverka missförhållanden å ett håll, skulle man alltså skapa dylika
å ett annat.

Härtill kommer, att, äfven om i många fall den fattigdom, på
grund af hvilken barn tillstädjas att före afslutad kurs lemna skolan, är
mera föregifven än verklig, det dock å andra sidan måste antagas, att
i en mängd fall det tidigare utträdet ur skolan är föranledt af verklig
fattigdom. De barn, som af sådan orsak lemnat skolan med minimikurs
i åldern mellan tolf och tretton år och för hvilka rätten till inträde i
industriel yrke är i följd af deras nödstälda belägenhet i hög grad
önskvärd, skulle, med antagande af motionärernas förslag, underkastas
en gagnlös och, just med hänsyn till deras fattigdom, betungande väntetid.
Jemväl om dessa fall gäller alltså, att man, genom framflyttande
af åldersgränsen till tretton år, skulle, medan man sökte afhjelpa olägenheter
i en rigtning, åstadkomma sådana i en annan.

Rätta sättet att motverka oegentligheter af den art, som motionärerna
framhållit, synes för den skull icke vara att i förevarande författning
ändra den ifrågavarande åldersbestämmelsen. Rättelse, i den
mån den är behöflig, bör sökas och vinnas på skollagstiftningens väg.
Det kan väl icke antagas erbjuda alltför stora svårigheter att på sistnämnda
lagstiftningsområde ernå fullt tillfredsställande garantier för,
att de bestämmelser, som under vissa förhållanden tillstädja afgång
från skolan, innan skolkursen blifvit fullständigt genomgången, blifva
tillämpade på ett sätt, som öfverensstämmer med bestämmelsernas
verkliga syfte. Onekligen synes det vara rättast att undanrödja ett befintligt
missförhållande genom bestämmelser, som direkt rigta sig på
detsamma, i stället för genom stadgande!!, som blott på en omväg
träffa det och hvilka, jemte den verkan de möjligen kunna hafva till

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

dess undanrödjande, medföra andra olägenheter, dem man har all an ledning

att önska undvika.

Det torde kunna ifrågasättas, om ej motionärernas förslag i förevarande
afseende ytterst är bestämdt af en önskan, att den obligatoriska
skolgången för hvarje barn bör räcka minst till och med det
barnet fylt tretton år. Hur önskvärdt det än i många hänseenden kunde
vara, att den obligatoriska skolgången förlängdes, synes det dock tvifvelaktigt,
huruvida tiden ännu är mogen för ett allmänt genomförande af
er. förlängd obligatorisk skolgång; och i alla händelser är detta ett
ämne, som tillhör skollagsstiftningens område, men icke det nu ifrågavarande
författningsförslaget, hvilket ju för öfrigt blott har afseende
på en del af de barn, som utgå från våra folkskolor, nemligen på dem,
som inträda i industrielt yrke.

Af enahanda grund, hvilken föranledt, motionärernas yrkande om
ändring af den föreslagna åldersbestämmelsen, framgår deras yrkande,
att rättigheten att använda minderårig under ferietid skulle gälla endast
sådan ferietid, som infaller under juni, juli och augusti månader. Öppnar
man en möjlighet för industriens män att få använda skolbarn
under ferier, huru långa dessa än må vara, så har man enligt motionärernas
förmenande gjort dem lifligt intresserade för en sådan anordning
af folskoleundervisningen, att ferierna blifva så långa som möjligt, men
lästiden deremot i möjligaste män inskränkes. Emot det af motionärerna
framsida förslag torde få erinras, att de särskilda skolornas ferietid
icke infaller under en och samma tid af året. Det kan mycket väl
hända, att en skola icke är i verksamhet under september månad,
under det eu annan begynt sin verksamhet redan under augusti. Vid
många skolor är en hufvudsaklig del af ferietiden förlagd till vintermånaderna.
Att nu, på sätt motionärerna önska, fastställa den ferietid,
som skulle få användas till arbete i industrielt yrke, till vissa bestämda
månader, synes derför icke vara lämpligt. Utskottet håller dessutom
före, att det industriintresse, hvarom motionärerna tala, svårligen
kan antagas vara så lifligt, att det, för att ernå förmånen af ännu skolpligtiga
barns feriearbete, skulle söka förrycka skolans hela läsplan, ett
sträfvande, som väl för öfrigt svårligen kunde antagas vinna framgång.

Med hänsyn till hvad nu anförts har utskottet ansett sig böra afstyrka
de ändringsyrkanden, som afse 2 § af författningsförslaget.

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

3 §•

Äfven beträffande denna paragraf, som innehåller, att till arbete
i industriel yrke må minderårig, som ej fylt tretton år, användas högst
sex timmar och annan minderårig högst tio timmar af dygnet, hafva
herrar Berg och Hammarlund samt herr Wallis framstält tvenne särskilda
yrkanden.

Af dessa åsyftar det ena, att ur paragrafen skulle borttagas de
ord, som afse minderårig, hvilken ej fylt tretton år, och är allenast en
konseqvens af yrkandet om minimiålderns höjande till 13 år. Utskottet
kan alltså inskränka sig till att hänvisa derpå, att sistberörda yrkande
blifvit af utskottet afstyrka

Det andra förslaget, som anknyter sig till denna paragraf, rörer
frågan om fortsatt skolundervisning för minderårige arbetare och har
af de olika motionärerna framburits i olika form. Herrar Berg och Hammarlund
vilja i författningen hafva införda bestämmelser, att de till
arbete i industri eif yrke använda minderårige, som äro under femton
år, ovilkorligen skola komma i åtnjutande af fortsatt undervisning,
anordnad af vederbörande skolråd eller ock af skolrådet godkänd, hvilken
undervisning under alla förhållanden skall omfatta minst 180 timmar
årligen. Herr Wallis åter förordar införande af bestämmelser, att ifrågavarande
minderårige må kunna beredas tillfälle att komma i åtnjutande
af fortsatt undervisning, der sådan af vederbörande skolråd är anordnad
eller af skolrådet godkänts. Skilnaden mellan motionärerna i denna
fråga är alltså den, att medan de båda förstnämnda påyrka, att den
fortsatta undervisningen skulle göras obligatorisk för minderårige arbetare
uti industrielt, yrke, hvilka icke fylt femton år, och detta icke
allenast så, att nämnda minderårige skulle vara skyldige att, derest fortsatt
undervisning vore inom skoldistriktet anordnad, deraf begagna sig,
utan äfven — för så vidt utskottet rätt förstått motionärerna — sålunda,
att inom distrikt, der minderårige industriarbetare funnes, tillfälle till
fortsatt skolundervisning ovilkorligen skulle vara beredt, så har deremot
herr Wallis, efter hvad hans här ofvan återgifna yrkande utvisar, icke
ansett sig böra uppställa en så vidtgående fordran.

Angående fortsatt undervisning stadgar § 5 af folkskolestadgan,
att skoldistrikten böra bereda tillfälle för de lärjungar, som genomgått
de för folkskolan faststälda lärokurser, att efter bestämd plan under
lärares ledning dels underhålla redan förvärfvade kunskaper, dels ock
deruti ytterligare förkofra sig, hvarjemte samma paragraf meddelar bestämmelser
om beredande af tillfälle till ytterligare undervisning för

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

lärjungar, som erhållit tillstånd att lemna folkskolan under de i 48 §
af stadgan angifna vilkor.

Skoldistrikten äro emellertid icke skyldiga att träffa särskilda
anstalter för fortsatt undervisning. De kunna t. ex. åtnöja sig med att
vidtaga en sådan anordning, att barn, som afgått från skolan, få rätt
att fortfarande deltaga i undervisningen derstädes tillsammans med de
barn, som ännu icke afslutat sin lärokurs. Ej heller är lärjunge pligtig
att deltaga i fortsatt undervisning. Vid nu angifna förhållanden
kan den fortsatta undervisningen ännu sägas vara en frivillighetens sak,
och huru behjertansvärda sträfvandena att befrämja densamma än äro,
torde dock tiden ännu knappast vara kommen att göra densamma obligatorisk.
Den egentliga folkskolan är dessutom icke i alla skoldistrikt
så utvecklad, att man med framgång kan derpå bygga en fortsatt undervisning.

Om man nu uti förevarande författning föreskrefve, att de minderårige,
som äro anstälda uti industriel yrke, ovilkorligen skulle deltaga
uti fortsatt undervisning, ålade man härmed dessa minderårige en förpligtelse,
från hvilken deras jemnåriga, som ej vore uti industriens
tjenst, vore befriade. Man kan ju härvid säga, att fortsatt undervisning
just för ifrågavarande minderårige skulle framför allt vara behöflig från
uppfostrans synpunkt till motverkande af det sedeförderfvande inflytande,
som fabrikslifvet kunde befaras medföra. Det torde dock kunna sättas
i fråga, huruvida anställning uti industriel yrke innebär framför åtskilliga
andra slag af arbetsanställning en sådan särskild fara i detta
hänseende, att en dylik undantagslagstiftning vore fullt befogad, och
med skäl kan väl påstås, att den minderårige, som efter genomgången
skolkurs icke alls antagit någon arbetsanställning, är i ännu högre grad
i behof af skolans uppfostrande omsorg. Med allt erkännande för öfrigt
af skolgångens nytta till motverkande hos den minderårige af dåliga
inflytelser, för hvilka han uti samtidig arbetsanställning kan vara utsatt,
må dock dess kraft och verkan härutinnan icke öfverskattas. Genom
bestämmelse om obligatorisk fortsatt undervisning skulle man ock förpligta
de skoldistrikt, inom hvilka industriel rörelse idkades, att bekosta
särskild fortsatt undervisning i de fall, då antingen sådan undervisning
icke förut vore anordnad eller ock redan anordnad dylik undervisning
icke kunde, med afseende å de tider då den egde rum, anlitas
af de minderårige industriarbetarne. Om inom ett fattigt skoldistrikt
en obetydlig industriel inrättning komme till stånd, vid hvilken några
minderårige blefvo anstälda, skulle detta distrikt blifva nödgadt att anordna
fortsatt undervisning för dessa och sålunda ikläda sig dermed

Lagutskottets Utlåtande N:o 44. 35

förenade kostnader, under det andra rikare distrikt vore befriade från
utgifter för dylikt ändamål. Sådant synes knappast billigt. Ej heller
lärer man böra ifrågasätta att tvångsvis öfverflytta på arbetsgifvarne
förpligtelse till anordnande af fortsatt undervisning i skoldistriktens
ställe.

Men om utskottet sålunda icke ansett sig böra tillstyrka bestämmelser
om obligatorisk fortsatt undervisning, bär utskottet dock funnit
förevarande författning icke böra sakna föreskrift om skyldighet för
arbetsgivare att, der hos honom anstäld minderårigs målsman sådant
önskar, bereda den minderårige nödig ledighet för begagnande af den
fortsatta undervisning, som kan vara anordnad. Visserligen är det sant,
att positiva åtgärder till främjande af folkundervisningen böra vidtagas
genom skollagstiftningen, men ett förbehåll af angifvet innehåll synes
dock vara på sin rätta plats i förevarande författning, helst föreskriften
i 2 mom. af folkskolestadgans 50 § ingalunda kan anses göra detsamma
öfverflödigt. Närmast i anslutning till herr Wallis’ yrkande har derför
utskottet föreslagit ett tillägg till 3 § af antydt innehåll.

Äfven i ett annat afseende har tilläggsbestämmelse till 3 § af
utskottet ansetts erforderlig. Utskottet har visserligen icke ansett sig
böra ifrågasätta någon allmän förhöjning af den för minderårige mellan
tolf och tretton år i denna paragraf uppstälda maximiarbetstid af sex
timmar. Det har dock synts utskottet, som vore sagda tidsbestämmelse
väl knappt tilltagen åtminstone beträffande en del industrigrenar, der
med hänsyn till arbetets beskaffenhet äfven barn om tolf års ålder
borde utan skada, eller snarare med fördel för den minderårige sjelf,
kunna sysselsättas något längre tid än de föreslagna sex timmarne.
För sin uppfattning finner utskottet stöd jemväl i det uttalande från
sakkunnigt håll, som föreligger från tvenne medicinalstyrelsens _ ledamöter
och som finnes återgifvet å sid. 25 af den kongl. propositionen.
Utskottet har fördenskull ansett sig böra, med bibehållande såsom
regel af den utaf Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelsen, föreslå en utsträckning
af arbetstiden för minderårig i åldern mellan tolf och tretton
år till högst åtta timmar för det fall, att den minderårige är frisk och
normalt utvecklad samt yrkesinspektören resp. bergmästaren, finner
beskaffenheten af sjelfva yrket samt af de lokaler, der arbetet utöfvas,
vara sådan, att användande af minderårige i åldern mellan tolf och
tretton år uti ifrågavarande arbete under åtta timmar kan utan men
för dessa medgifvas.

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

8 §•

Herrar Berg och Hammarlund samt herr Wallis hafva föreslagit,
att 2 mom. af denna paragraf, hvilket innehåller bestämmelse om rätt
att i vissa fall i lättare arbeten under bar himmel vid grufvor samt
sågverk och dermed förenade brädgårdar använda minderårig, som fylt
elfva år, skulle utgå.

Mot ifrågavarande bestämmelse, hvilken ursprungligen ifrågasatts
af kommerskollegium och medicinalstyrelsen i deras den 25 november 1899
afgifna utlåtande, har ingen af medicinalstyrelsens ledamöter haft någon
erinran att göra, och då utskottet icke kan antaga, att bestämmelsen
skulle, på sätt motionärerna befara, i gruf- och sågverkstrakter medföra
en obehörig inkräktning på barnens undervisning genom att föranleda
för tidig afgång från skolan, har utskottet icke ansett sig ega
skäl att tillstyrka motionärernas förslag i denna del.

11 §•

Denna paragraf beröres dels af herr Bergströms motion n:o 178,
som åsyftar att åt yrkesinspektör resp. bergmästare öfverlemna befogenhet
att, i samband med anmälan till Konungens befallningshafvande
enligt 10 §, förordna om läkarebesigtnings anställande å de minderårige
till utrönande, huruvida arbetet är för den minderåriges helsa
menligt, dels af herr Wallis’ förslag om bestämmelser, att de till den
i paragrafen omförmälda besigtningen förordnade läkarne måtte komma
att utgöras af personer, hvilka hvarken direkt eller indirekt stå i beroende
af eller äro intresserade i de industriella inrättningar, hvilka deras
besigtning gäller.

Intetdera af dessa yrkanden har utskottet funnit sig kunna förorda.
Hvad herr Bergströms förslag vidkommer, föreligger efter utskottets
förmenande ej något behof'' af den utaf honom ifrågasatta
ändring. Det lärer ej behöfva antagas, att Konungens befallningshafvande
skall underlåta, der anledning dertill verkligen förefinnes, att
föranstalta om läkarebesigtning efter från yrkesinspektören ingången
sådan anmälan, hvarom 10 § förmäler; och hvad beträffar den af motionären
uttalade farhågan för onödigt dröjsmål, derest frågan om läkarebesigtning
skall af Konungens befallningshafvande pröfvas, torde densamma
få anses ogrundad, helst intet hinder förefinnes att, der så

Lagutskottets Utlåtande N:o 44. 1?

i något särskild! fall skulle anses nödigt, på telegrafisk väg göra framställning
om förordnande för läkare att anställa besigtning å de minderårige.

Å andra sidan innebär en extra läkarebesigtning för den industriidkare,
som deraf träffas, en icke blott kostsam utan äfven ganska nedsättande
åtgärd, hvarför det nog torde vara skäl att omgärda dess
användning med vissa garantier; och synes det i detta afseende vara
lämpligt, att den göres beroende af Konungens befallningshafvandes
pröfning.

Utskottet vill härjemte erinra derom, ett enligt författningsförslagets
9 § yrkesinspektör och bergmästare ega att af vissa der närmare
angifna läkare omedelbart påkalla det biträde, som för utförande
af deras tjensteåligganden erfordras, och att de alltså kunna föranstalta
om läkareundersökning, derest dylik erfordras för konstaterande af
något faktum, som bör föranleda till anmälan enligt 10 §.

Herr Wallis förslag utgår från den förutsättningen, att man med
paragrafens nuvarande affattning riskerade, att de deri omförmälda besigtningarne
understundom komme att utföras af läkare, som med sitt
eget intresse vore så bundna vid den fabrik, besigtningen gälde, att
man ej kunde hos dem antaga en opartisk syn på tingen. Utskottet
kan icke dela denna herr Wallis’ uppfattning. Först och främst lärer
Konungens befallningshafvande i görligaste mån tillse, att endast opartisk
läkare förordnas att hålla sådan besigtning, hvarom fråga är, och
särskild! är det påtagligt, att Konungens befallningshafvande måste ej
mindre af sakens egen natur än ock af bestämmelserna uti författningens
11 § finna sig förhindrad att till besigtnings förrättande förordna läkare,
som kan vara af yrkesidkaren för arbetarne särskilt anstäld. Dessutom
torde man hos läkaren sjelf kunna förutsätta så utvecklad känsla
af hvad lämpligheten bjuder, att han afböjer ett uppdrag, för hvilket
han finner sig icke vara fullt opartisk.

Bestämmelser, sådana som de af herr Wallis ifrågasatta, skulle
dessutom i tillämpningen blifva högst besvärliga. Stor svårighet skulle
t. ex. möta att i det speciella fallet afgöra, huruvida en viss läkare
stode i indirekt beroende af en viss industriel anläggning, och läkares
egen uppfattning af sitt jäfsförhållande komme nog i allt fall att blifva
hufvudsakligen bestämmande för frågan, huruvida besigtningen lämpligen
borde af honom verkställas eller ej.

Bill. till Riksd. Prot. 1900. 7 Sami. 35 Höft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

15 §.

Börande denna paragraf har herr Wallis uti sin motion framstält
det yrkande, att orden »efter tillsägelse hos vederbörande yrkesidkare
eller arbetsföreståndare» skulle utgå, hvilket innebär, att yrkesinspektören
resp. bergmästaren och besigtningsläkaren skulle, utan iakttagande
af någon som helst formalitet, ega tillträde till under hans tillsyn stående
arbetsställe, der minderårige sysselsättas.

Detta förslag kan utskottet ej tillstyrka. Såvidt utskottet förstår,
kan af bestämmelsen, sådan den i propositionen föreslagits, ej förväntas
någon olägenhet. Den inspekterande är ju, såsom i statsrådsprotokollet
framhållits, ej skyldig att någon viss tid före inspektionen derom göra
anmälan hos yrkesidkaren, utan det är alldeles till fyllest, att han vid sin
ankomst till den fabrik, han ämnar besöka, på kontoret anmäler sin
önskan att få tillträde till fabriken. Att yrkesidkaren på den tid, som
sålunda förflyter emellan anmälan och besöket, skulle kunna vidtaga
åtgärder, som förminskade inspektionens effektivitet, kan efter utskottets
mening ej rimligen antagas.

Såsom departementschefen uti sitt anförande omnämnt, har den
bestämmelse, mot hvilken herr Wallis förslag är rigtadt, hemtats från
lagen om yrkesfara. Bifölles herr Wallis’ förslag, skulle alltså yrkesinspektören
i sin egenskap af tillsyningsman å efterlefnaden af lagen
angående de minderåriges användande i industrielt yrke hafva rättighet
att utan vidare få tillträde till en inom hans område liggande fabrik,
medan deremot han i sin egenskap af kontrollant å efterlefnaden af de
till skydd mot yrkesfara meddelade föreskrifter skulle behöfva före inträdet
i fabriken göra anmälan hos yrkesidkaren eller arbetsföreståndaren;
en olikhet, som måste synas ganska egendomlig och som skulle kunna
gifva anledning till rätt säregna förhållanden. Äfven denna omständighet
är egnad att ådagalägga olämpligheten af herr allis’ beträffande
denna paragraf framlagda ändringsförslag.

y\;■; a : <.; • f ''• • . - . .. . •. . . •

16 §.

Herr Wallis har föreslagit, att i denna paragraf skulle angående de
deri omförmälda assistenterna införas bestämmelser, hvilka afsåge detsamma
som de angående yrkesinspektörerna i § 5 mom. 3 i lagen om skydd
mot yrkesfara meddelade föreskrifterna. Detta vill med andra ord säga,
att i denna paragraf skulle stadgas förbud för de hos yrkesinspektörerna

LagidsJcottets Utlåtande N:o 44.

anstälda assistenterna att för egen eller annans räkning drifva fabrik
eller idka annat industriel yrke, eller att i dem hafva del eller anställning.

I den tanke, som ligger bakom detta förslag, vill utskottet
visserligen instämma. Men i formelt hänseende möta afsevärda betänkligheter
mot att i denna lag, som afhandlar endast en viss sida af yrkesinspektörernas
och deras assistenters verksamhet, inrycka en sådan
bestämmelse som den föreslagna, hvars rätta plats synes vara antingen
i lagen om yrkesfara, der det i förevarande afseende angående yrkesinspektör
gällande förbud finnes intaget, eller i särskild instruktion;
och har vid sådant förhållande utskottet funnit herr Wallis’ yrkande i
denna del icke lämpligen kunna föranleda ändring af eller tillägg till
nu förevarande lag.

Stadgandet om författningens trädande i kraft.

Derest författningsförslaget skulle blifva undantagslöst gällande
från den 1 nästa januari, skulle sannolikt, på sätt föredragande departementschefen
framhållit (kongl. prop. sid. 40), inom en eller annan näringsgren
kunna komma att i visst afseende uppstå ganska stora ekonomiska
svårigheter och andra olägenheter ej mindre för arbetsgifvarne än äfven
för arbetare, hvilkas barn vore i samma industrier anstälda, då det
gälde att inrätta sig efter de nya bestämmelserna angående minderåriges
användande i industriel yrke. För att förekomma dylikt har utskottet
ansett sig böra till stadgandet om lagens trädande i kraft föreslå ett
tillägg, om rätt för Konungen att, derest för särskild näringsgren skulle
befinnas nödigt att i visst afseende erhålla uppskof med lagens tillämpning,
meddela de öfvergångsbestämmelser, som för sådant fall kunde
pröfvas erforderliga; dock med den inskränkning, att lagen skulle öfverallt
träda fullständigt i kraft senast den 1 januari 1902.

Under åberopande af det ofvan anförda får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen, under förklarande att Kongl. Maj:ts
ifrågavarande proposition ej kan i oförändradt skick
bifallas, ville med anledning af nämnda proposition
äfvensom de inom Andra Kammaren i ämnet afgifna
motionerna n:is 165, 171, och 172, samt med afslag å
motionen n:o 178, för sin del antaga följande

Lagutskottets Utlåtande N:o ii.

Kongl- Maj:ts förslag.

Förordning

angående minderårigas och qvinnors
användande till arbete i industrielt
yrke.

1 §•

I denna förordning förstås med
minderårig den, som är under aderton
år, och med industrielt yrke
idkande såsom näring af sågverksoch
dermed förenad brädgårdsrörelse;
grufdrift eller annat dermed
jemförligt arbete; masugn eller
hytta, stångjernsbruk, manufakturverk
eller annan inrättning, som
afser tillgodogörande eller förädling
af mineralrikets alster och ej
är att såsom handtverk anse; fabrik;
skeppsbyggeri-, stenhuggeri-,
mejeri-, bryggeri-, qvarn- samt
handtverkerirörelse, som drifves i
så stor omfattning eller under sådana
förhållanden i öfrigt, att den
skäligen må anses som fabriksrörelse;
boktryckeri; bränneri och
annan med fabriksdrift jemförlig
handtering.

Dei''est annan rörelse, än nu
är nämnd, synes vara af beskaffenhet
att böra hänföras till industrielt yrke
enligt denna förordning, ankomme på
kommerskollegium att derom göra
framställning hos Konungen.

Utskottets förslag.

Lag

angående minderårigas och qvinnors
användande till arbete i industrielt

1 §•

I denna lag förstås med minderårig
den, som är under aderton
år, och med industrielt yrke idkande
såsom näring af sågverksoch
dermed förenad brädgårdsrörelse;
grufdrift eller annat dermed
jemförligt arbete; masugn eller
hytta, stångjernsbruk, manufakturverk
eller annan inrättning, som
afser tillgodogörande eller förädling
af mineralrikets alster och ej
är att såsom handtverk anse; fabrik;
skeppsbyggeri-, stenhuggeri-, mejeri-,
bryggeri-, qvarn- samt handtverkerirörelse,
som drifves i så stor
omfattning eller under sådana förhållanden
i öfrigt, att den skäligen
må anses som fabriksrörelse; boktryckeri;
bränneri och annan med
fabriksdrift jemförlig handtering.

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

2 §•

Till arbete i industrielt yrke må minderårig användas allenast
under vilkor att den minderårige fylt tolf år och antingen, efter att
hafva genomgått fullständig lärokurs, erhållit afgångsbetyg från folkskolan
eller, efter inhemtande af ett ringare kunskapsmått, erhållit behörigt
tillstånd att lemna folkskolan eller ock styrker, att skolpligtigheten
eljest upphört. Hvad sålunda föreskrifvits i fråga om inhemtadt
visst kunskapsmått såsom vilkor för minderårigs användande i arbete,
hvarom ofvan sägs, må dock icke utgöra hinder för minderårigs användande
i dylikt arbete under ferietid.

Innan minderårig må i sådant arbete antagas, skall hvarje gång
medelst läkarebetyg styrkas, att den minderårige icke till följd af sjuklighet
eller kroppslig svaghet kan anses af det ifrågavarande arbetet
komma att lida men.

Det åligger yrkesidkare att under den tid, minderårig är i yrkesidkarens
arbete anstäld, hafva i förvar den minderåriges intyg om
ålder och inhemtadt kunskapsmått äfvensom det i denna paragraf omförmälta
läkarebetyg.

3 §

Till arbete i industrielt yrke
må minderårig, som ej fylt tretton
år, användas högst sex timmar och
annan minderårig högst tio timmar
af dygnet.

i 3.

1 inom. Till arbete i industrielt
yrke må minderårig, som ej
fylt tretton år, användas högst sex
timmar och annan minderårig högst
tio timmar af dygnet.

2 mom. Styrkes genom läkarebetyg,
att minderårig, som fylt tolf,
men icke uppnått tretton år, är frisk
och normcdt utvecklad, och finner, i
fråga om grufdrift, som är att hänföra
till bergsbruk, bergmästare, samt,
i fråga om annat industrielt yrke,
yrkesinspektör, med hänsyn till beskaffenheten
af sjelf va yrket samt af
de lokaler, uti hvilka det utöfvas,
att utan men för sådan minderårig
arbetstiden kan utsträckas, må minderårig,
om hvilken i detta moment stadgas,

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Majds förslag. Utskottets förslag.

kunna användas i arbete högst åtta
timmar af dygnet.

3 mom. Arbetsgivare vare skyldig
att bereda hos honom anstäld
minderårig, som icke fylt femton år
och hvars målsman sådant Önskar,
den ledighet, som för deltagande i
fortsatt skolundervisning kan erfordras.

4 §•

Arbetstiden för minderårig skall af brytas genom lämpliga raster;
och må minderårig ej tillåtas att under rasterna uppehålla sig i arbetslokal,
der till följd af arbetets beskaffenhet, luften är förorenad af ämnen,
hvilka äro för helsan skadliga; åliggande det i sådant fall arbetsgivare
att anvisa lämpligt annat rum, der minderåriga kunna under rasterna
vistas och intaga sina måltider.

§ 5.

Minderårig må med arbete i industrielt yrke icke sysselsättas före
klockan sex på morgonen eller efter klockan sju på aftonen.

6 §•

Minderårig må icke användas
till att sköta ångpanna eller motor
eller att rengöra eller smörja i gångvarande
maskin, rem-, axel- eller
annan kraftledning; ej heller må
minderårig tillåtas att från eller på i
gång varande kraftskifva af- eller
pålägga rem, ketting eller lina, så
framt icke särskilda mekaniska anordningar
äro vidtagna och dessa
blifvit godkända af den, som, efter
hvad i 9 § sägs, har att vid ifråga -

6 §’

Minderårig må icke användas
till att sköta ångpanna eller motor
eller att rengöra eller smörja i gång
varande maskin, rem-, axel- eller
annan kraftledning; ej heller må
minderårig tillåtas att från eller på i
gång varande kraftskifva af- eller
pålägga rem, ketting eller lina, så
framt icke särskilda mekaniska anordningar
äro vidtagna och dessa
blifvit godkända af den, som, efter
hvad i 9 § sägs, har att vid ifråga -

Lagutskottds Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj ds förslag. Utskottets förslag.

varande arbetsställe utöfva tillsyn å varande arbetsställe utöfva tillsyn å
efterlefnaden af denna förordning. efterlefnaden af denna lag.

7 §•

Med arbete i industriel yrke må qvinna, som födt barn, icke
sysselsättas under de fyra första veckorna efter barnsbörden, derest icke
med läkarebetyg styrkes, att hon tidigare kan utan men börja arbetet.

Till arbete under jord i grufva eller stenbrott må qvinna icke användas
och ej heller minderårig af mankön under fjorton år.

8 §■

1 inom. I grufarbete äfvensom i arbete vid masugnar eller hyttor,
stångjernsbruk, manufakturverk och andra industriella inrättningar, der
arbetet förutsätter så kallad ständig eld, samt vid sågverk och dermed
förenade brädgårdar, må, utan hinder af föreskrifterna i 3 och 5 §§,
arbetstiden för minderårig af mankön öfver fjorton år utsträckas till i
medeltal högst tolf timmar af dygnet och jemväl till annan tid än mellan
klockan sex på morgonen och klockan sju på aftonen, under vilkor att
arbetet är indeladt på skift sålunda, att ett och samma arbetslag icke
två nätter å rad arbetar på det skift, hvarunder midnatt infaller, och
alltid har tillfälle att åtnjuta åtta timmars hvila mellan skiften; dock må
å arbetsställe, der arbetet för samma arbetslag är begränsadt till högst
åtta timmar af dygnet, nattarbete för hvarje arbetslag under hvar tredje
vecka ega rum hvarje natt.

2 mom. I lättare arbeten under
bär himmel vid grufvor samt
sågverk och dermed förenade brädgårdar
må minderårig, som fylt elfva
år, användas under iakttagande i
öfrigt af föreskrifterna i 2 § och

2 mom. I lättare arbeten under
bar himmel vid grufvor samt
sågverk och dermed förenade brädgårdar
må minderårig, som fylt elfva
år, användas under iakttagande i
öfrigt af föreskrifterna i 2 § och

hvad eljest i denna förordning fin- hvad eljest i denna lag finnes stad -

nes stadgadt.

3 inom. Då natur- eller olyckshändelse
afbrutit arbetets regelbundna
gång, må eftergift i de uti
3 § gifna bestämmelser kunna med -

gadt.

3 mom. Då natur- eller olyckshändelse
afbrutit arbetets regelbundna
gång, må eftergift i de uti
3 § gifna bestämmelser kunna med -

Lagutskottets Utlåtande N:o é4.

Kongl. Maj:ts förslag.

delas af kommerskollegium för eu
tid af högst fyra månader och af
den, som, efter hvad .i 9 § sägs,
har att vid ifrågavarande arbetsställe
utöfva tillsyn å efterlefnaden af
denna förordning, för högst en månad.

9 §.

Tillsyn å efterlefnaden af denna
förordning utöfvas, i fråga om grufdrift,
som är att hänföra till bergsbruk,
af bergmästarne, och i öfriga
fall af yrkesinspektörerne, en hvar
inom sitt distrikt.

Helsovårdsnämnd eller, der sådan
ej finnes, kommunalnämnd samt
skolråd och skolstyrelse äfvensom
vederbörande provinsial-, extra provinsial-,
stads- eller stadsdistriktsläkare
vare pligtige att lemna yrkesinspektör
och bergmästare det biträde,
som af deras tjensteåligganden,
enligt denna förordning, kan
påkallas; och ega yrkesinspektör och
bergmästare att i förekommande fall
anlita polismyndigheten.

Utskottets förslag.

delas af kommerskollegium för en
tid af högst fyra månader och af
den, som, efter hvad i 9 § sägs,
har att vid ifrågavarande arbetsställe
utöfva tillsyn å efterlefnaden af denna
lag, för högst en månad.

9 §•

Tillsyn å efterlefnaden af denna
lag utöfvas, i fråga om grufdrift,
som är att hänföra till bergsbruk,
af bergmästarne, och i öfriga
fall af yrkesinspektörerne, en hvar
inom sitt distrikt.

Helsovårdsnämnd eller, der sådan
ej finnes, kommunalnämnd samt
skolråd och skolstyrelse äfvensom
vederbörande provinsial-, extra provinsial-,
stads- eller stadsdistriktsläkare
vare pligtige att lemna yrkesinspektör
och bergmästare det biträde,
som af deras tjensteåligganden,
enligt denna lag, kan påkallas;
och ega yrkesinspektör och bergmästare
att i förekommande fall anlita
polismyndigheten.

10 §.

Finnes minderårigas sysselsättande i visst arbete vara synnerligen
ansträngande eller för deras helsa vådligt, må deras användande i dylikt
arbete kunna förbjudas eller särskilda vilkor för deras sysselsättande
dermed föreskrifvas.

Yrkesinspektör och, i fråga om grufdrift, som är att hänföra till
bergsbruk, bergmästare åligger att, der de finna förbud eller särskilda
föreskrifter i nu nämnda hänseende af omständigheterna påkallade, derom
göra framställning hos Konungens befallningshafvande, hvilken det
tillkommer att i anledning af sålunda gjord anmälan besluta.

.Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

11 §■

En gång hvarje kalenderår äfvensom eljest, då i följd af sådan
anmälan, som i 10 § sägs, eller af annan anledning Konungens befallningshafvande
så ’ aktar nödigt, skall vid arbetsställe, der minderåriga
arbetare sysselsättas, företagas läkarebesigtning å derstädes anstälda
minderåriga till utrönande huruvida arbetet är för den minderåriges helsa
menligt.

öfver verkstäld besigtning skall vederbörande läkare uti den i 12
§ omförmälta registerbok göra anteckning, angifvande huruvida minderårig
må i arbetet fortfarande sysselsättas; och må yrkesidkare icke i strid
mot innehållet i sålunda gjord anteckning i arbetet använda minderårig,
intill defes annorlunda kan varda af Konungens befallningshafvande förordnadt;
egande yrkesidkare påkalla Konungens befallningshafvandes
pröfning af anteckningens befogenhet.

Besigtning, hvarom nu förmäles, förrättas af legitimerad läkare,
som dertill förordnas af Konungens befallningshafvande. Har yrkesidkaren
för arbetarne anstält särskild läkare, bör åt denne genom underrättelse
af besigtningsläkaren beredas tillfälle att, om han så önskar, vid
besigtningen vara närvarande.

För besigtningen, hvaröfver rapport skall af besigtningsläkaren afgifvas
till Konungens befallningshafvande, eger besigtningsförrättaren af
yrkesidkaren åtnjuta ersättning enligt taxa, som af medicinalstyrelsen
fastställes.

■ ,■ ... • 1 ■ ’ ’ •'' ‘ i

12 §.

Det åligger yrkesidkare att för hvarje kalenderår föra särskild
registerbok öfver de af honom under året till arbete i industrielt yrke
använda minderåriga. Denna registerbok, för hvilken formulär af kommerskollegium
fastställes, skall upptaga, bland annat, den minderåriges
fullständiga namn, födelseår och födelsedag, faders eller målsmans namn
och hemvist, dag för anställning i arbetet, den tid af dygnet, hvarunder
den minderårige varit i arbetet sysselsatt, det slag af arbete, hvari den
minderårige varit använd, dag för afgång ur arbetet äfvensom anteckning
derom att de i 2 § omförmälta intyg aflemnats.

Inom utgången af februari månad hvarje år skall yrkesidkaren insända
näst föregående års registerbok till vederbörande yrkesinspektör
Bill. till Biksd. Prot. 1900. 7 Sami. 35 Häjt. '' 4

■Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

eller, i fråga om minderåriga anstälda i grufdrift, som är att till bergsbruk
hänföra, till vederbörande bergmästare; åliggande det yrkesinspektören
eller bergmästaren att före den 1 derpåföljande juli till yrkesidkaren
återställa registerboken, försedd med intyg om verkstäld
granskning.

13 §.

Helsovårdsnämnd eller, der sådan ej finnes, kommunalnämnd äfvensom
skolråd och skolstyrelse ega att genom person, som nämnden, skolrådet
eller skolstyrelsen inom eller utom sig utser, granska registerbok
samt de uti 2 § omförmälta intyg. Sådan rätt tillkommer jemväl vederbörande
provinsial-, extra provinsial-, stads- och stadsdistriktsläkare.

14 §.

Yrkesidkare, som till arbete
i industrielt yrke använder minderårig,
skall derom hos Konungens
befallningshafvande göra skriftlig
anmälan inom en månad efter det
denna förordning trädt i kraft eller,
derest minderårig först derefter i
arbete antages, inom en månad
efter det första gången sådant antagande
eger rum, äfvensom på
samma sätt anmäla, då han i sin
rörelse ej vidare använder minderårig.
Konungens befallningshafvande
skall, så snart ske kan, efter tagen
kännedom om den gjorda anmälan,
öfversända densamma till vederbörande
yrkesinspektör eller, i fråga
om grufdrift, som är att hänföra till
bergsbruk, till vederbörande bergmästare.

Enahanda anmälan skall inom
samma tid göras jemväl till helso -

14 §.

Yrkesidkare, som till arbete
i industrielt yrke använder minderårig,
skall derom hos Konungens
befallningshafvande göra skriftlig
anmälan inom en månad efter det
denna lag trädt i kraft eller, derest
minderårig först derefter i
arbete antages, inom en månad
efter det första gången sådant antagande
eger rum, äfvensom på
samma sätt anmäla, då han i sin
rörelse ej vidare använder minderårig.
Konungens befallningshafvande
skall, så snart ske kan, efter tagen
kännedom om den gjorda anmälan,
öfversända densamma till vederbörande
yrkesinspektör eller, i fråga
om grufdrift, som är att hänföra till
bergsbruk, till vederbörande bergmästare.

Enahanda anmälan skall inom
samma tid göras jemväl till helso -

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj ds förslag. Utskottets förslag.

vårdsnämnden eller, der sådan ej
finnes, till kommunalnämnden i den
kommun, der yrket bedrifves.

15 §.

Yrkesinepektör och, i fråga
om grufdrift, som är att hänföra
till bergsbruk, bergmästare äfvensom
enligt 11 § förordnad besigtningsläkare
ega under den tid arbetet
pågår, efter tillsägelse hos vederbörande
yrkesidkare eller arbetsföreståndare,
tillträde till arbetsställe,
der minderåriga sysselsättas,
äfvensom rätt att der företaga de
undersökningar, till hvilka bestämmelserna
i denna förordning kunna
gifva anledning; skolande i afseende
härå gälla hvad till bevarande af
yrkeshemlighet är för yrkesinspektör
särskildt stadgadt.

Yrkesinspektör eller bergmästare
äfvensom besigtningsläkare
skola jemväl ega tillgång till registerbok
samt till de uti 2 § omförmälta
intyg.

16 §.

Hvad i denna förordning sägs
om yrkesinspektör gälle i tillämpliga
delar jemväl hos yrkesinspektör
i vederbörlig ordning anstäld assistent.

vårdsnämnden eller, der sådan ej
finnes, till kommunalnämnden i den
kommun, der yrket bedrifves.

• , ;-;iä ;v-.7P >•! modin

15 §. ;/,v

• ■ / ■ • • .. t -• J /<#..»«* fjvuffp Yrkesinspektör

och, i fråga
om grufdrift, som är att hänföra
till bergsbruk, bergmästare äfvensom
enligt 11 § förordnad besigtningsläkare
ega under den tid arbetet
pågår, efter tillsägelse hos vederbörande
yrkesidkare eller arbetsföreståndare,
tillträde till arbetsställe,
der minderåriga sysselsättas,
äfvensom rätt att der företaga de
undersökningar, till hvilka bestämmelserna
i denna lag kunna gifva
anledning; skolande i afseende härå
gälla hvad till bevarande af yrkeshemlighet
är för yrkesinspektör
särskildt stadgadt.

Yrkesinspektör eller bergmästare
äfvensom besigtningsläkare
skola jemväl ega tillgång till registerbok
samt till de uti 2 § oraförmälta
intyg.

16 §.

Hvad i denna lag sägs om
yrkesinspektör gälle i tillämpliga
delar jemväl hos yrkesinspektör i
vederbörlig ordning anstäld assistent.

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag.

17 §•

Å arbetsställe, der minderåriga
arbetare sysselsättas, skola finnas å
lämplig plats anslagna dels denna
förordning med de tillägg eller ändringar,
som framdeles kunna varda
stadgade, dels ock uppgift å de
tider, då för minderårig arbetet
börjas och slutas samt rasterna infalla.

Utskottets förslag.

17 §•

A arbetsställe, der minderåriga
arbetare sysselsättas, skola finnas å
lämplig plats anslagna dels denna
lag med de tillägg eller ändringar,
som framdeles kunna varda
stadgade, dels ock uppgift å de
tider, då för minderårig arbetet
börjas och slutas samt rasterna infalla.

18 §.

För sådant läkarebetyg, som omförmäles i 2 §, må, derest det utfärdas
af i civil eller militär tjenst anstäld läkare, icke fordras högre
betalning än en krona.

19 §.

Om emot de i denna förordning
gifna eller på grund af densamma
utfärdade föreskrifter minderårig
eller qvinna användes i arbete,
straffes yrkesidkaren med böter
från och med tio till och med femhundra
kronor. Har öfverträdelsen
skett med den minderåriges faders
eller målsmans vetskap och vilja,
vare jemväl fadern eller målsmannen
förfallen till böter från och med
fem till och med tjugu kronor.

Försummar yrkesidkaren att
ställa sig till efterrättelse föreskrifterna
i 12, 14 och 17 §§, straffes
med böter från och med fem till
och med tvåhundra kronor.

19 §.

Om emot de i denna lag
gifna eller på grund af densamma
utfärdade föreskrifter minderårig
eller qvinna användes i arbete,
straffes yrkesidkaren med böter
från och med tio till och med femhundra
kronor. Har öfverträdelsen
skett med den minderåriges faders
eller målsmans vetskap och vilja,
vare jemväl fadern eller målsmannen
förfallen till böter från och med
fem till och med tjugu kronor.

Försummar yrkesidkaren att
ställa sig till efterrättelse föreskrifterna
i 12, 14 och 17 §§, straffes
med böter från och med fem till
och med tvåhundra kronor.

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Kungl. May.ts förslag. Utskottets förslag.

Den som under tid, då han är
stäld under tilltal för förseelse mot
denna förordning, samma förseelse
fortsätter, skall, när han dertill
varder lagligen förvunnen, för
hvarje gång stämning derför utfärdats
och delgifvits, fällas till de
böter, som för förseelsen äro bestämda.

Den som under tid, då han är
stäld under tilltal för förseelse mot
denna lag, samma förseelse fortsätter,
skall, när han dertill varder
lagligen förvunnen, för hvarje
gång stämning derför utfärdats
och delgifvits, fällas till de böter,
som för förseelsen äro bestämda.

20 §.

Det åligger allmän åklagare att åtala förseelse, hvarom i 19 § sägs;
skolande förseelsen åtalas hos polisdomstol, der särskild sådan är inrättad,
men eljest hos poliskammare och, der sådan ej finnes, vid allmän
domstol; och gälle i fråga om klagan öfver domstols eller poliskammares
beslut i dessa mål hvad om besvär i brottmål är förordnadt.

21 §.

Böter, som enligt denna förordning
ådömas, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till fulla gäldandet
af dessa böter, skola de förvandlas
efter allmän strafflag.

22 §.

Denna förordning skall ock
ega tillämpning å sådan i 1 § omnämnd
industriel rörelse, som af
staten eller kommun idkas, ändå
att rörelsen icke idkas såsom näring;
dock att hvad om yrkesidkare
är stadgadt skall i fråga om sådan
rörelse gälla arbetsföreståndaren.

21 §.

Böter, som enligt denna lag
ådömas, tillfalla kronan. Saknas
tillgån till fulla gäldandet af dessa
böter, skola de förvandlas efter allmän
strafflag.

22 §.

Denna lag skall ock ega tilllämpning
å sådan i 1 § omnämnd
industriel rörelse, som af staten
eller kommun idkas, ändå att rörelsen
icke idkas såsom näring;
dock att hvad om yrkesidkare är
stadgadt skall i fråga om sådan
rörelse gälla arbetsföreståndaren.

SO Lagutskottet« Utlåtande N:o 44.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Denna förordning träder i Denna lag träder i kraft den

kraft den 1 januari 19Ö1. 1 januari 1901; Konungen obetaget

att, der för särskild näringsgren uppskof
med lagens tillämpning finnes i
ett eller annat afseende erforderligt,
meddela de särskilda öfvergångsbestämmelser,
som derutinnan kunna
finnas nödiga, dock med iakttagande
att lagen skall träda i fullständig
tillämpning senast den 1 januari 1902.

Stockholm den 30 april 1900.

På lagutskottets vägnar:

K. S. HUSBERG.

Reservationer:

af herr Husberg, som ansett tillräckliga skäl icke föreligga för
den utsträckning af arbetstiden, som upptagits af utskottet i 2 mom.
af 3 §, och som för den skull ansett, att nämnda paragraf bort af utskottet
tillstyrkas i följande lydelse:

3 §•

Till arbete i industrielt yrke må minderårig, som ej fylt tretton
år, användas högst sex timmar och annan minderårig högst tio timmar
af dygnet.

Arbetsgifvare vare skyldig att bereda hos honom anstäld minderårig,
som icke fylt femton år, och hvars målsman sådant önskar, den
ledighet, som för deltagande i fortsatt skolundervisning kan erfordras;

af herr Lundström mot det af utskottet föreslagna 3:dje mom.
af 3 §;

af herrar Zetterstrand, Jansson och Grundell, som instämt i den af
herr Husberg afgifna reservation samt derjemte ansett, att nedanstående

Lagutskottets Utlåtande N:o 44. 31

delar af lagförslaget bort af utskottet tillstyrkas i följande ändrade
lydelse:

2 §.

Till arbete i industriel yrke må minderårig användas allenast
under vilkor:

a) att han fylt 13 år och antingen, efter att hafva genomgått
fullständig lärokurs, erhållit afgångsbetyg från folkskolan eller, efter
inhemtande af ett ringare kunskapsmått, erhållit behörigt tillstånd att
lemna folkskolan eller ock styrker, att skolpligtigheten eljest upphört;

eller b) att han fylt 12 år och, efter att hafva genomgått fullständig
lärokurs, erhållit afgångsbetyg från folkskolan.

Hvad sålunda föreskrifvits i fråga om inhemtadt visst kunskapsmått
såsom vilkor för minderårigs användande i arbete, hvarom ofvan
sägs, må dock icke utgöra hinder för att minderårig efter uppnådda
tolf års ålder användes i dylikt arbete under ferietid om inalles högst
fyra månader om året.

8 §•

2 mom. I lättare arbeten under bar himmel vid grufvor samt
sågverk och dermed förenade brädgårdar må minderårig, som fylt elfva
år, användas under den i 2 § omförmälta ferietid med iakttagande i
öfrigt af hvad i denna lag finnes föreskrifvet.

Herrar Nilsson och F. Andersson hafva begärt få antecknadt, att
de af arbete i sammansatta stats- och lagutskottet varit hindrade
att deltaga i behandlingen af detta ärende.