Lagutskottets Utlåtande N:o 44 (Utlåtande 1892:LU44 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

N:o 44.

Ank. till Riksd. kansli den 11 april 1892, kl. 5 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om lagstiftning
rörande byggande och underhåll af utfarts- och byvägar.

Frågan om åstadkommande af eu lagstiftning rörande byggande
och underhåll af utfarts- och byvägar, hvilken fråga senast vid 1889
års riksdag förelåg till behandling, har vid innevarande riksdag ånyo
bragts å bane genom två särskilda inom Andra Kammaren väckta
motioner, af hvilka den ena, n:o 12, afgifvits af motionären vid nyssnämnda
riksdag, herr Olof Anderson i Hasselbol, och den andra, n:o
18, af herr J. Andersson i Lysvik.

Båda motionärerne erinra till en början, hurusom den nuvarande
lagstiftningens i ämnet otillfredsställande beskaffenhet länge varit insedd
och jemväl af Riksdagen flera gånger erkänts. Att detta, oaktadt de
många i ämnet väckta förslag, icke rönt någon framgång, torde enligt
motionärernes uppfattning hufvudsakligen hafva berott derpå, att man
ansett frågan om de allmänna v ägarn es underhåll först böra vinna sin
lösning, så att ledning skulle kunna påräknas vid fastställande af hufvudgrunderna
för en lagstiftning rörande utfarts- och byvägar. Sedan
numera den stora vägfrågan genom lagen den 23 oktober 1891 blifvit
löst, vore tiden inne för lagstiftaren att bringa reda i det tillstånd af
oordning och godtycke, som sedan länge rådt beträffande utfarts- och
byvägarne. Motionärerne förorda nu båda aflåtande! af en skrifvelse
till Kongl. Maj:t, men skilja sig derutinnan, att herr J. Andersson —

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

under erinran allenast att om ock den hittills gällande grundsatsen, att
underhållet af dylika vägar åligga dem, som betjena sig af desamma,
fortfarande bör bibehållas, torde likväl dessutom de hufvudgrunder,
som i lagen den 23 oktober 1891 äro bestämda för de allmänna vägarne,
äfven uti lagstiftningen för byvägars byggande och underhåll vara de
mest lämpliga, såsom att deltagande i dessa besvär bör åligga all fastighet
och industriel rörelse samt angående fastighet utgöras efter taxeringsvärdet
— ansett, att endast regeringen med det material, som står
till dess förfogande, kan framlägga ett antagligt förslag i ämnet, hvaremot
herr O. Anderson ansett Riksdagen böra i dess skrifvelse närmare
angifva grunderna för en blifvande lagstiftning och följaktligen, lika
som vid 1889 års riksdag, hemstält,

»att Riksdagen må besluta att i skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes låta utarbeta och för nästa Riksdag framlägga förslag till
lag rörande utfarts- och byvägars anläggning, delning och underhåll,
hufvudsakligen byggd på följande grunder:

a) att underhållet åligger dem, som sig af vägarne betjena;

b) att till underhållsskyldige äfven räknas innehafvare af så kallad
annan fastighet och med fastighet förenad industriel rörelse, då egaren
eller innehafvaren vid tiden för underhållsskyldighetens fördelning sig
af vägen begagnar;

c) att vägunderhållsskyldigbeten beräknas och fullgöres efter gällande
taxeringsvärde det år vägdelning förrättas;

d) att väghållningsskyldige, då de alla äro ense, eg a att i vissa
delar eller om allt som rörer vägfrågan, såväl sommar- som vinter-väg,
ingå förening, hvilken har lagligen förbindande kraft under 20 år, räknade
från föreningens eller vägdelningsförrättningens afsittande; hvaremot,
då förening ej kan komma till stånd, lagens särskilda bestämmelser
skola tillämpas och likaledes för enahanda tid gälla, hvilken
tid, då delningsförrättning klandras, beräknas från den dag samma förrättning
vunnit laga kraft;

e) att förening må kunna förnyas med eller utan förändring, att
för hvarje gång gälla minst 10 och högst 20 år, och att, då ny förening
icke kan komma till stånd, underhållsskyldigheten må å nyo fördelas
med iakttagande af de förändringar, som under tiden timat;

f) kan icke på sätt är nämndt förening komma till stånd, har en
eller flere byamän rätt att genom Konungens befallningshafvande kalla
landtmätare att vägen fördela, på sätt om allmänna vägars delning i
lag föreskrifvet är;

g) för tillsyn af vägars hållande i vederbörligt skick väljer byala -

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

get, på utlyst sammanträde eu förtroendeman till v äg fogde för minst 5
år, hvilket val ölver protokollsutdrag aflemna» till Konungens befallningshafvande
för stadfästande af valet;

h) vägfogden har att tillse, det väghållningsskyldige fullgöra sin
underhållsskyldighet och eu gång årligen efter skedd pålysning hålla
vagsyn; och har vägfogden åliggande att muntligen eller skriftligen
tillsäga den försumlige att inom viss dag hafva fullgjort sin skyldighet
och derefter verkställa lega för den tredskande, hvarefter han har att
omedelbart hos länsmannen påkalla handräckning att af vederbörande
utbekomma verkstäld lega.»

Lagutskottet, till hvars behandling ifrågavarande motioner af
kammaren hänvisats och som i ett vid 1885 års riksdag afgifvet utlåtande
n:o 25 lemnat eu utförlig framställning af gällande föreskrifter i
förevarande ämne, finner likasom tillförene, då utskottet haft att yttra
sig öfver förslag till lagstiftning i ämnet, berörda föreskrifter hvarken
nog omfattande eller tillräckligt bestämda för ordnande af skyldigheten
att bygga och underhålla utfarts- och byvägar, på samma gång dessa
vägar numera, med vår tids höjda anspråk på beqväma och lätta kommunikationsmedel,
måste anses vara af vida större betydelse än då
berörda stadgande!! tillkommo.

Då vidare, på sätt motionärerne anmärkt, den vid 1889 års riksdag
föreliggande framställningen i ämnet af utskottet — under medgifvande
att en utförligare lagstiftning vore önskvärd — afstyrktes allenast
på den grund, att den slutliga lösningen af frågan om ordnande
af den allmänna väghållningen på landet snart vore att emotse, men
en dylik lösning numera kommit till stånd, synes onekligen vid första
påseendet åtskilligt tala för rigtigheten af motionärernes påstående, att
rätta tiden nu vore inne att lagstifta i förevarande ämne. Utskottet
föreställer sig emellertid, att vid närmare eftersinnande uppfattningen
måste blifva en annan. Äfven om, på sätt utskottet tillförene framhållit,
skyldigheten att bygga och underhålla utfarts- och byvägar icke
kan ordnas på samma grunder, som numera gälla i fråga om den allmänna
väghållningsskyldigheten, ega de båda ämnena så många beröringspunkter,
att det för en tillfredsställande lösning af frågan om utfarts-
och byvägarnes rättsliga ordnande lärer vara erforderligt att
kunna bygga på någon erfarenhet om verkningarne af den nya väg Bih.

till Ttiksd. Prof. 1892. 7 Sand. 23 Höft. 8

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

lagens tillämpning. Ensamt denna erfarenhet kan lemna ett material
af verkligt värde för en blifvande utredning af de grunder, på hvilka
eu utvecklad lagstiftning rörande de s. k. enskilda vägarne lämpligast
bör hvila. 1 sådant hänseende torde endast behöfva erinras, hurusom
1891 års väglag för sin tillämpning på många orter i vårt. land nödvändiggör
vidtagandet af vägdelningar och att det med all säkerhet
kan antagas, att icke så få utfartsvägar vid eu sådan delning komma
att förklaras vara s. k. bygdevägar och sålunda föras in under nämnda
väglags tillämplighetsområde.

Huru bristfälliga de stadganden än må vara, som för närvarande
gälla i fråga om utfarts- och byvägarne, torde dock behofvet af en
utförligare lagstiftning icke vara så trängande, att icke med en dylik
lagstiftning skulle kunna anstå, till dess verkningarna af 1891 års väglag
få visa sig och lagstiftaren sålunda, på sätt utskottet ofvan framhållit,
hunnit samla ett värderikt material för bedömande af grunderna
för den ytterligare lagstiftning i förevarande ämne, som utskottet lika
val som motionärerne anser önskvärd.

På grund af hvad sålunda anförts, föranlåtes utskottet hemställa,

att ifrågavarande motioner icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 april 1892.

På lagutskottets vägnar:

Axel Bergström.

Reservationer:

af herr Bergström emot den af utskottet använda motivering, samt
af herrar Lilienherg, J Anderson, O. Enckson och MankeU, hvilka ansett,
att utskottet bort tillstyrka åtgärd i motionernas syfte.

Herr II. Andersson har velat tillkännagifva, att han icke deltagit
i utskottets behandling af ifrågavarande motioner.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1892.