Lagutskottets Utlåtande N:o 43 (Utlåtande 1904:LU43 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

N;o 43.

Ank. till Riksd. kansli den 8 april 1904, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.is proposition med förslag
till lag om vissa internationella förhållanden rörande
äktenskap och förmynderskap samt till lag om äktenskaps
af slutande inför svensk diplomatisk eller konsulär
ämbetsman i utlandet.

Genom en den 31 december nästlidet år aflåten proposition, n:o 21,
som blifvit af båda kamrarna till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t
under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

l:o) Lag

om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och

förmynderskap.

Härigenom förordnas som följer:

Bih. till Riksd. Prot. 1904. 7 Sami. 35 Höft. (N:o 43.)

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

1 kap.

Om äktenskaps ingående.

1 §•

Svensk undersåte må ej å utrikes ort träda i äktenskap, utan han
enligt svensk lag äger det äktenskap ingå.

2 §•

Vill utländsk undersåte inför svensk myndighet träda i äktenskap,
varde hans rätt att äktenskapet ingå pröfvad efter lagen i den stat, han
tillhör. År enligt den lag medgifvet, att lagen å annan ort i sagda afseende
tillämpas, må sådan lag i stället lända till efterrättelse.

Ej må dock i något fall utländsk undersåte, som är gift, inför svensk
myndighet ingå äktenskap; ej heller må äktenskap slutas mellan dem,
hvilka med hvarandra äro i sådan skyldskap, som i 1 eller 2 § af 2 kap.
giftermålsbalken sägs, eller i det svågerlag, hvarom i 4 § af samma kapitel
förmäles.

3 §•

Intyg) att svensk undersåte, som vill träda i äktenskap inför utländsk
myndighet, enligt svensk lag äger det äktenskap ingå, må ej af
svensk myndighet utfärdas, innan sökandens afsikt blifvit offentligen kungjord
samt tillfälle till jäfs anförande lämnats. Angående ordningen för
jäfs anförande och pröfning i ty fall skall hvad därutinnan är stadgadt
med afseende å äktenskaps ingående inför svensk myndighet äga motsvarande
tillämpning.

Närmare föreskrifter, huru intyg, som nyss är sagdt, må erhållas, så
ock bestämmelser, huru utländsk undersåte, som vill inför svensk myndighet
träda i äktenskap, må styrka, att hinder mot det äktenskaps afsilande
ej är för handen, varda af Konungen meddelade.

Lagntslzottets Utlåtande N:o 43.

4 §•

Hvad svensk lag stadgar i fråga om lysning''till äktenskap, så ock
i öfrigt om formen för äktenskaps afsilande, skall äga tillämpning äfven
för det fall att utländsk undersåte vill inför svensk myndighet här i riket
träda i äktenskap.

Innehåller främmande stats lag föreskrifter om lysning för det fall
att undersåte i den stat vill ingå äktenskap utom sitt hemland, må giftermål
inför svensk myndighet ej ske, innan visadt varder, att sådan lysning
ägt rum eller att behörig myndighet i den främmande staten från den
lysning meddelat befrielse. Ej må dock sådan lysnings försummande här
föranleda äktenskapets ogiltighet, ändå att den påföljd är i den främmande
statens lag stadgad.

5 §•

Har med Konungens tillstånd främmande stat åt sina här i riket
anställda diplomatiska eller konsulära ä ämbetsmän uppdragit att förrätta
giftermål, skall äktenskap, som i enlighet med den främmande statens lag
inför sådan ämbetsman ingåtts mellan utländska undersåtar, anses vara i
behörig form afslutadt.

6 §•

Är äktenskap å utrikes ort slutet i form, som lagen å den ort
föreskrifver, skall äktenskapet, ehvad fråga är om svenska eller utländska
undersåtar, här i riket anses vara i behörig form afslutadt.

7 §■

Giftermål, som i främmande stats tjänst anställd diplomatisk eller
konsulär ämbetsman å utrikes ort förrättat i enlighet med lagen i sagda
stat, vare här i riket gällande, så framt hvarken mannen eller kvinnan
var undersåte i den stat, å hvars område giftermålet skett, samt sistnämnda
stat icke förvägrat ämbetsmannen att giftermål förrätta.

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

Om giftermål inför svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman i
utlandet är särskildt stadgadt.

8 §•

Är giftermål mellan svenska undersåtar å utrikes ort af präst inom
svenska kyrkan förrättadt i enlighet med svensk lags föreskrifter, vare
det här för gillt hållet.

9 §•

Hafva utländska undersåtar å utrikes ort ingått äktenskap, utan att
föreskrifterna i 6 eller 7 § blifvit iakttagna, må giftermålet ej här hållas
för gillt, utan så är att äktenskapet i deras hemland eller, om de tillhörde
olika stater, i hvarderas hemland anses vara i behörig form afslutadt.

2 kap.

Om återgång af äktenskap.

1 §•

Yäckes talan om återgång af äktenskap, som i behörig form slutits
mellan utländska undersåtar; är orsak till återgång för handen enligt lagen
i den stat, makarne vid äktenskapets ingående tillhörde, eller, om de tillhörde
olika stater, enligt någondera statens lag, och har Konungen förordnat,
att lag, som nu är sagd, må i ty fall vinna tillämpning, ändå att
orsak till återgång ej finnes enligt svensk lag, gånge äktenskapet åter.
Ägde make, enligt sitt hemlands lag, för behörighet att träda i äktenskap
åberopa lagen å annan ort, skall beträffande den make sådan lag vinna
tillämpning, om äktenskapet enligt den lag är giltigt.

Är ej förordnande, hvarom här förut är sagdt, af Konungen meddeladt,
må ej till återgång dömas, med mindre orsak därtill finnes jämväl
enligt svensk lag.

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

2 §•

Ej må i något fall äktenskap här i riket förklaras ogillt af den anledning
att det ingåtts i strid mot främmande lags föreskrift, att tidigare
äktenskap skall, oaktadt det är genom skillnad upplöst, utgöra hinder för
nytt äktenskap, eller emot förhud mot äktenskap mellan dem, som äro af
olika religion, eller emot äktenskapsförbud, som grundar sig å prästerligt
kall eller å löfte att förblifva ogift.

3 kap.

Om skillnad i äktenskap.

1 §•

Talan om skillnad i äktenskap mellan utländska undersåtar må här
i riket upptagas, om den make, mot hvilken talan väckes, här har sitt
hemvist. Lag samma vare, om makarne samtidigt haft hemvist inom riket,
men den make, mot hvilken talan väckes, öfvergifvit den andre eller,
efter det orsak till skillnad uppstått, flyttat ur riket.

Är enligt lagen i den stat, makarne tillhöra, åt inländsk myndighet
förbehållet, i allmänhet eller för vissa fall, att pröfva talan om äktenskapsskillnad
mellan sagda stats undersåtar, må ej, i strid mot dylikt förbehåll,
sådan talan här i riket upptagas, med mindre fråga är om skillnad i äktenskap,
som i makarnes hemland anses ej vara i behörig form afslutadt.

2 §•

Ej må i något fall skillnad i äktenskap mellan främmande stats
undersåtar sökas hos Konungen, med mindre skillnad, som i sådan ordning
beviljas, kan vinna erkännande i makarnes hemland.

3 §

Skillnad i äktenskap mellan utländska undersåtar må ej beviljas,
utan så är att enligt lagen i den stat, makarne tillhöra, äktenskap må

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

genom skillnad upplösas, samt orsak till skillnad är för handen ej mindre
enligt sagda lag än ock enligt svensk lag.

Hafva makarne förut tillhört annan främmande stat, må ej för vinnande
af skillnad åberopas hvad som under den tid inträffat, med mindre
skillnad på grund däraf är medgifven jämväl enligt där gällande lag.

4 §•

Makar, som tillhöra främmande stat men hafva hemvist här i riket,
må, ändå att skillnad i äktenskapet ej kan här meddelas, till säng och
säte skiljas i den ordning 14 kap. giftermålsbalken stadgar. Är talan
om äktenskapets upplösning eller om ständig skillnad till säng och säte
anhängiggjord i makarnes hemland, må skillnad till säng och säte på ett
år här beviljas, utan att varningar föregått; dock skall beslutet därom
upphöra att äga tillämpning, där den i makarnes hemland väckta talan
blifvit återkallad eller ogillad.

Huru med bo och barnens uppehälle förhållas skall under den tid,
makarne enligt beslut af svensk domstol äro till säng och säte skilda,
därom galle hvad i 15 kap. giftermålsbalken stadgas.

5 §•

Är af myndighet i främmande stat äktenskapsskillnad eller ständig
skillnad till säng och säte beviljad mellan undersåtar i samma stat, lände
det beslut här i riket till efterrättelse.

6 «•

Har myndighet i främmande stat beviljat äktenskapsskillnad eller
ständig skillnad till säng och säte mellan undersåtar i annan stat, må,
med iakttagande likväl af hvad i 8 § sägs, det beslut här lända till
efterrättelse, under villkor

att, med motsvarande tillämpning af hvad i 1 § är stadgadt i afseende
å svensk myndighets behörighet att upptaga talan om äktenskapsskillnad
mellan undersåtar i annan stat, det finnes hafva tillkommit myndighet
i den stat, där beslutet meddelats, att målet upptaga; samt

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

att orsak till sådan skillnad, som genom beslutet meddelats, varit
för handen enligt lagen i den stat, makarne tillhörde.

Är beslutet meddeladt af annan myndighet än domstol, må det, där
fråga är om utländska undersåtar, ej lända till efterrättelse, om det af
sagda anledning ej kan vinna erkännande i makarnes hemland.

7 §•

Vill någon här i riket erhålla stadfästelse å beslut, hvarom i 6 §
sägs, göre därom ansökan hos Svea hofrätt, och pröfve hofrätten, om de
i sagda § stadgade villkor äro för handen. Har i ärende, hvarom nu är
sagdt, beslutet blifvit stadfast, galle stadfästelsen såsom laga kraft ägande
dom. Yarder ansökan om stadfästelse afslagen, vare det ej hinder för
ny ansökan.

8 §.

Såvidt angår frånskild makes rätt att träda i nytt äktenskap, må
beslut om äktenskapsskillnad, hvarom i 6 § sägs, ej vinna tillämpning,
innan stadfästelse å beslutet meddelats i den ordning, 7 § stadgar.

Om förmynderskap för minderårige.

1 §•

Aflider svensk undersåte, hvilken ej har hemvist inom riket, och
efterlämnar han barn, som ej uppnått myndig ålder, må förmyndare
här förordnas, om det pröfvas lända till den omyndiges nytta. Ej må
den omständigheten, att förmyndare blifvit inom främmande stat tillsatt,
utgöra hinder mot förmyndares förordnande här i riket.

Förmyndares förordnande ankomme i fall, som nu är sagdt, å den
rätt, därunder den aflidne sist haft hemvist inom riket. Har han ej här
haft hemvist, galle såsom hans hemort Stockholms stad.

Yarder förmyndare förordnad, göre rätten ofördröjligen därom anmälan
hos ministern för utrikes ärendena.

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

2 §•

Är förmynderskap för minderårig utländsk undersåte anordnadt i
enlighet med lagen i den stat, han tillhör, lände den lag till efterrättelse
i fråga om förmyndares befogenhet att handla å den omyndiges vägnar.
Med tillsyn å sådant förmynderskap eller med tvist, som förmynderskapet
rörer, tage ej domstol här i riket befattning.

3 §•

Har utländsk undersåte, som enligt lagen i den stat, han tillhör,
bör på grund af minderårighet förses med förmyndare, hemvist här i riket,
inhämte rätten, genom bemedling af ministern för utrikes ärendena,
upplysning, huruvida förmynderskap kommer att anordnas i enlighet med
den främmande statens lag. Kommer ej sådant förmynderskap att anordnas,
varde förmyndare af rätten tillsatt i enlighet med svensk lag och
lände den lag jämväl till efterrättelse i fråga om förmyndarens befogenhet
och åligganden samt beträffande tillsyn å förmynderskapets förvaltning.
För omyndig, hvarom här är fråga, må utländsk undersåte, som har hemvist
inom riket, till förmyndare förordnas.

Omsorgen om förmyndares förordnande i fall, som nu är sagdt,
ligge, där ej annan domstol är behörig, å den rätt, därunder den omyndige
har sitt hemvist.

4 §.

Kommer, sedan förmyndare för omyndig utländsk undersåte här
förordnats, till rättens kännedom, att förmynderskap blifvit för honom anordnadt
i enlighet med lagen i den stat, han tillhör, varde den af rätten
förordnade förmyndaren entledigad.

5 §.

Finnes, i fall som i 3 § afses, den omyndige eller hans egendom
sakna vård, förordne rätten god man att den omyndige förese och hans
gods bevara, intill dess rätt förmyndare vården öfvertager. I afseende å

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

sådan god man galle hvad om förmyndares redovisning och ansvarighet
så ock om tillsyn å förmyndares förvaltning är föreskrifvet.

6 §•

Enligt lagen i den stat, omyndig tillhör, skall, ändå att förmyndare
är tillsatt efter annan lag, bedömas, när behof af förmyndare upphör.

5. kap.

Särskilda bestämmelser.

Skall, enligt hvad här förut är sagdt, främmande stats lag lända till
efterrättelse, och äro för olika områden af den främmande staten särskilda
lagar gällande, varde frågan, hvilken af de särskilda lagarne skall tilllämpas,
bedömd efter hvad i den främmande staten må i sådant afseende
vara föreskrifvet.

Saknas sådan föreskrift, skall för den, som har hemvist inom den
stat, han tillhör, gälla lagen å hans hemort. För den, som ej har hemvist
inom den stat, han tillhör, galle lagen å den ort, där han sist inom
sagda stat haft hemvist, eller, om han ej där haft hemvist, lagen i rikshufvudstaden.

2 §•

Fråga, som angår äktenskapsskillnad eller ständig skillnad till säng
och säte mellan makar, hvilka äro undersåtar i olika stater, skall bedömas
som om bägge makarne vore undersåtar i den stat, de sist gemensamt
tillhört, eller, om de ej hafva tillhört samma stat, i den stat, mannen tillhör.

År, efter ty här förut är sagdt, myndighets behörighet beroende af
att part äger hemvist inom den stat, myndigheten tillhör, varde frågan,

Bill. titt Likså. Prof. 1904. 7 Samt. 35 Raft. 2

Lagutskottets Utlåtande Nio 43.

om parten där äger hemvist, pröfvad efter lagen i sagda stat; dock må
hustru ej anses hafva annat hemvist än mannen, där ej enligt lagen i den
stat, makarne tillhöra, hustrun äger hafva särskildt hemvist.

4 §•

Gitter ej den, som väckt talan om återgång af äktenskap eller om
äktenskapsskillnad, styrka innehållet af främmande lag, hvilken, efter ty
här förut är sagdt, skall lända till efterrättelse, och är ej lagens innehåll
ändå för rätten kändt, må hans talan ej bifallas.

Har Konungen förordnat, huru underrättelse om innehållet af främmande
lag må af rätten sökas, vare rätten, där ej lagens innehåll förut
är för rätten kändt, pliktig att i sådan ordning därom söka underrättelse.

Genom denna lag upphäfves hvad lagen den 14 oktober 1898, innefattande
vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap,
innehåller därom, att Konungen äger förordna, i hvilka fall bestämmelserna
i sagda lag skola äga tillämpning i fråga om utländsk man eller
kvinna.

2:o) Lag

om äktenskaps afslutande inför svensk diplomatisk eller konsulär

ämbetsman i utlandet.

Härigenom förordnas som följer:

Konungen äger uppdraga åt svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman
i främmande stat att i den ordning, som i denna lag stadgas, i

Lagutskottets Utlåtande N:o 43. 11

äktenskap förena svenska undersåtar eller svensk undersåte med undersåte
i främmande stat.

2 §•

Diplomatisk eller konsulär ämbetsman, som erhållit uppdrag, hvarom
i 1 § sägs, skall, då begäran om giftermåls förrättande framställes, tillse,
att mannen och kvinnan äro oförhindrade att med hvarandra ingå äktenskap.

Har Konungen förordnat, att äktenskap ej må afslutas i strid mot
äktenskapshinder, som är stadgadt i lagen å den ort, där ämbetsmannen
är anställd, lände det till efterrättelse.

3 §■

Yppas ej hinder mot äktenskapet, skall å beskickningen eller konsulatet
anslås kungörelse, upptagande såväl mannens som kvinnans fullständiga
namn samt ålder, födelseort, yrke och hemvist så ock anvisning,
att den, som vill anföra jäf mot äktenskapet, äger att före viss dag hos
den, som kungörelsen utfärdat, sådant jäf anmäla och styrka. Kungörelsen
skall ock, där så ske kan, på sökandenas bekostnad införas ej mindre i
tidning inom orten än äfven, i fall någon af dem har eller inom ett år
före det begäran om giftermåls förrättande framställdes haft sitt hemvist
å annan ort, i tidning inom sådan ort. Ej må giftermålet förrättas, innan
den för jäfs anförande utsatta tid gått till ända.

Har lysning i laga ordning skett här i riket, skall kungörande,
hvarom nu är sagdt, ej äga rum.

4 §•

Giftermål, hvarom i denna lag är fråga, skall förrättas i släktingars
eller andra vittnens närvaro. Giftermålsförrättaren affordre mannen och
kvinnan deras frivilliga ja och samtycke och förklare dem därpå för äkta
makar. Hvad sålunda förekommit skall i protokoll upptagas, och varde
protokollet af vittnen bestyrkt.

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

Förevarande proposition åsyftar att i vissa hänseenden reglera förhållanden,
som äro en följd af den tilltagande samfärdseln mellan länder
med olika rättssystem. Därigenom att det allt oftare inträffar, att rättshandlingar
vidtagas i ett land af personer, tillhörande ett annat, eller
afslutas mellan personer af olika nationalitet, framträder angelägenheten
att stadga vissa regler för lösande af de konflikter, som kunna uppkomma
mellan särskilda sinsemellan icke öfverensstämmande rättsprinciper.

Särskild! beträffande vissa till familjerätten hörande ämnen är behofvet
af regler för bedömande af dessa internationella rättsförhållanden
framträdande, och försök hafva länge varit å bane att fastställa vissa allmänna
grundsatser härutinnan. Yid konferenser i Haag under åren 1893
och 1894 behandlades i sådant hänseende af delegerade från olika länder
frågan om villkoren för äktenskaps giltighet och vid konferensen år 1894
voro jämväl spörsmålen om äktenskapsskillnad och ständig skillnad till
säng och säte samt förmynderskap för minderåriga föremål för handläggning.
Rörande dessa ämnen uppgjordes vid en sådan internationell kon- -ferens i Haag år 1900, vid hvilken närvoro delegerade från — förutom
Sverige — Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna,
Norge, Portugal, Rumänien, Ryssland, Schweiz, Spanien, Tyskland
och Osterrike-Ungern, förslag till tre särskilda konventioner, som
därefter biträdts af samtliga nämnda stater med undantag af Danmark,
Norge och Ryssland. Kungl. Maj:ts beslut om undertecknande för Sveriges
del af konventionerna fattades den 30 sistlidne maj.

För att en ratifikation af konventionerna skall kunna äga rum, erfordras
emellertid, då den svenska rätten nästan helt och hållet saknar
positiva lagbestämmelser rörande de ämnen, som i konventionerna afses,
en tämligen genomgripande lagstiftning därutinnan, och förslag till lagbestämmelser,
som sålunda synts vara af nöden, hafva utarbetats inom
lagbyrån. De sålunda utarbetade förslagen hafva därefter undergått grundlagsenlig
granskning inom högsta domstolen, därvid mot desamma framställdes
åtskilliga anmärkningar. I anledning af dessa hafva förslagen i
flera hänseenden underkastats jämkning, innan de genom föreliggande
proposition öfverlämnats till Riksdagens bedömande.

Rörande innehållet i och omfånget af den nu ifrågasatta lagstiftningen
torde till en början förtjäna framhållas, att densamma icke ansetts
böra inskränkas till hvad af konventionernas biträdande nödvändigt betingas.
Såsom ofvan är nämndt, hafva våra grannstater Danmark och
Norge icke anslutit sig till konventionerna; och äfven om man kan hysa

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

förhoppning, att konventionerna framdeles blifva af dem biträdda, finnas
åtskilliga andra stater, särskildt inom området för den engelsk-nordamerikanska
rätten, med Indika Sverige står i så liflig samfärdsel, att genom
lagstiftningens inskränkning på antydt sätt i allt för ringa mån skulle
afhjälpas de missförhållanden, som saknaden af lagbud låtit framträda.
Åt de lagbestämmelser, som borde införas, har därför ansetts böra gifvas
den omfattning, att beträffande de rättsinstitut, hvarom fråga vore, måtte
vinnas lösning af konflikterna gentemot lagstiftningarna i alla stater, oafsedt
om de hörde till konventionsstaterna eller icke.

De hufvudsakliga grundsatser, efter Indika ifrågavarande lagstiftning
afser att reglera hithörande förhållanden, innefattas emellertid i of vanberörda
konventioner. Hvad först beträffar förslaget till lag om vissa
internationella förhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, gifvas i
dess 1 kap., som handlar om äktenskaps ingående, regler om svensk
mans behörighet att träda i äktenskap å utrikes ort, om utländingars behörighet
att ingå äktenskap här i riket samt formerna för sådant äktenskaps
afstötande äfvensom angående giltigheten här i riket af giftermål,
som ägt rum å utrikes ort. I förstnämnda två hänseenden innehåller förslaget
den hufvudregel, att nationell lag skall vara bestämmande, äfven
om giftermålet äger rum utom hemlandet. Denna regel lärer öfverensstämma
med den svenska lagstiftningens nuvarande ståndpunkt, såvidt
angår egna undersåtar, men i fråga om utländingar innebär densamma en
förändring af hvad hittills gällt med afseende å giftermål inom Sverige,
ity att därvid för närvarande icke tages någon hänsyn till främmande
lags stadganden. Lagförslaget genomför dock icke berörda regel så följdriktigt,
att hinderslöshet enligt främlingens nationella lag är i hvarje fall
tillräcklig för äktenskaps ingående inför svensk myndighet. ''Vissa enligt
svensk rätt förefintliga indispensabla äktenskapshinder hafva nämligen
upprätthållits äfven gentemot utländingar. Äktenskap inför svensk vigselmyndighet
får sålunda enligt förslaget icke ingås mellan främlingar, som
med hvarandra äro i sådan skyldskap eller sådant svågerlag, som enligt
2 kap. 1, 2 eller 4 § giftermålsbalken utgör äktenskapshinder, och ej

heller får den, som redan är gift, i något fall inför svensk myndighet
träda i nytt äktenskap, så länge det förra äktenskapet ej är lagligen
upplöst.

Jämväl i fråga om återgång af äktenskap mellan utländska undersåtar,
hvarom 2 kap. af förevarande lagförslag handlar, får hänsyn tagas
till nationell lag, om Konungen förordnat, att sådan lag må vinna till -

14 Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

lämpning, så att i dylik händelse här i riket må dömas till återgång af
ett i formellt afseende giltigt äktenskap mellan utländska undersåtar, äfven
om orsak till återgång finnes endast enligt den ifrågavarande nationella
lagen. Undantag är dock i förslaget gjordt beträffande vissa återgångsskäl
af religiös natur, på sätt 2 § af förevarande kapitel utvisar. Om
förordnande, hvarom ofvan nämnts, icke af Konungen meddelas, får enligt
förslaget icke dömas till återgång af ifrågavarande slags äktenskap, med
mindre orsak finnes därtill jämväl enligt svensk lag.

I 3 kap. af det föreliggande förslaget innehållas stadganden, åsyftande
att lösa de konflikter, som äro en följd af olikheten i de särskilda
ländernas lagstiftningar beträffande äktenskapsskillnad. Sålunda förekomma
i förslaget regler angående, bland annat, svensk myndighets behörighet
att upptaga talan om äktenskapsskillnad mellan utländska undersåtar,
samt de förutsättningar, under hvilka dels äktenskapsskillnad mellan utländska
undersåtar här får ådömas, i hvilket hänseende den grundsats
göres gällande, att skillnad ej får meddelas, med mindre skillnadsorsak
är för handen såväl enligt makarnas nationella lag som enligt svensk lag,
dels ock en af myndighet i främmande stat meddelad äktenskapsskillnad
här i riket får erkännas såsom giltig; och har lagförslaget medgifvit erkännande
af främmande skillnadsdom mellan svenska undersåtar endast
under villkor, att skillnadsorsak enligt svensk lag är för handen. Därjämte
har stadgats eu särskild form för vinnande af stadfästelse här i
riket å i främmande stat meddeladt beslut om äktenskapsskillnad eller
ständig skillnad till säng och säte mellan undersåtar i annan stat, ehuru
dylik stadfästelse, som enligt förslaget, då förutsättningarna därför äro för
handen, skall på ansökan meddelas af Svea hofrätt, är föreskrifven såsom
villkor för erkännande här i riket af sådant skillnadsbeslut, allenast såvidt
fråga är om frånskild makes rätt att träda i nytt äktenskap. I detta fall
har det nämligen ansetts icke kunna öfverlämnas åt vigselförrättaren att
bedöma, om skillnadsbeslutet uppfyller do stadgade villkoren för dess
erkännande här i riket.

Bestämmelserna i 4 kap. af förevarande lagförslag afse, såsom af
rubriken till nämnda kap. framgår, endast sådana omyndiga, som icke
uppnått myndig ålder. Det syfte, som ligger till grund för ifrågavarande
stadganden, är, att omyndig, äfven då han vistas utom sitt hemland, bör
beredas nödigt rättsskydd samt att för ernående af detta mål och särskildt
för beredande af förmyndares värn och omvårdnad åt dylik omyndig med -

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

verkan af myndigheterna i det land, där den omyndige vistas, under vissa
förutsättningar bör påkallas.

Slutligen innehåller förslaget i 5 kap. bestämmelser, som afse att
lösa svårigheter vid tillämpningen af de i det föregående gifna stadgande^.

Föreliggande förslag till lag om äktenskaps af slutande inför svensk
diplomatisk eller konsulär ämbetsman i utlandet åsyftar att undanröja de
olägenheter, som för svensk undersåte äro förenade därmed, att det stundom
kan möta svårighet för honom vid vistelse utomlands att begagna
någon af de giftermålsformer, som å platsen, där han vistas, äro föreskrifna.
Så är förhållandet framför allt i barbariska eller halfciviliserade
länder, men äfven inom civiliserade stater kan detta inträffa dels i följd
af olikhet i religion och dels emedan ej sällan en längre tids vistelse
inom en stat kräfves såsom villkor för anlitande af dess vigselmyndigheter.
Kesultatet af svårigheterna blifver, såsom erfarenheten visar, ofta
nog, att äktenskap ingås i eu form, som här i Sverige ej kan godkännas
eller som å orten för giftermålet är utan verkan.

Om Sverige, på sätt nu ifrågasatts, åt sina diplomatiska och konsulära
ämbetsmän förlänar befogenhet att förrätta vigsel, är detta att följa
ett exempel, som gifvits af åtskilliga främmande stater.

Vid granskningen af de i förevarande proposition innefattade lagförslag
har utskottet icke funnit något att mot desamma erinra, och hemställer
utskottet alltså:

a) att ofvanberörda under l:o) intagna lagförslag
må af Riksdagen antagas; samt

b) att jämväl det under 2:o) här ofvan införda
lagförslag må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 8 april 1904.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. IIASSELROT.

Herr Staaff har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets
behandling inom utskottet.