Lagutskottets Utlåtande N:o 43

Utlåtande 1890:LU43

Lagutskottets Utlåtande N:o 43

1

X:o 43.

Ank. till Itiksd. kansli den 15 april 1890 kl. 11 f. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad
lydelse af § 11 i förordningen om kommunalstyrelse på
landet den 21 mars 1862.

Deri ofta behandlade frågan om ändrade bestämmelser rörande
den kommunala rösträtten på landet har vid innevarande riksdag upptagits
i tre särskilda motioner, hvilka af vederbörande kammare hänvisats
till lagutskottets handläggning. I två af dessa motioner,
afgifna inom Andra Kammaren af herr N Nilsson i Skärhus, n:o 155,
och af herr O. Jonsson i Hof, n:o 167, föreslås, med anslutning till
hvad lagutskottet vid flera tillfällen hemstält, antagande af en förordning,
enligt hvilken § 11 i förordningen om kommunalstyrelse på landet
skulle erhålla följande ändrade lydelse:

»Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta
fyratal;. dock att, der för deltagande i sådana besvär, som åligga alla,
hvilka inom kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund än
den för utgörande af kommunalutskylder i allmänhet gällande, finnes
stadgad, röstvärdet skall vid beslut öfver ärendet, som röra sådana besvär,
beräknas efter den särskildt bestämda grunden.

Ej må någon utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar
mot en tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller i
något fall för högre röstetal, än det, som enligt röstlängden sammanBih.
till Likså. Prof. 1890. 7 Sami. 25 Raft. 1

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 43-

räknadt tillkommer öfrige röstegande. Uppkommer vid sådan beräkning
af rösträtt bråktal, skall det bortfalla.»

Den tredje af ofvan omförmälda motioner har afgifvits inom
Första Kammaren, n:o 14, af herr Öländer; och föreslås deri, att Riksdagen
ville för sin del besluta följande tillägg till 11 § i kongl. förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, sådan nämnda
paragraf lyder i kongl. förordningen den 26 oktober 1888, nemligen:

»Ej må bolag utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar
mot en femtedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller i
något fall för högre röstetal, än det, som enligt röstlängden sammanräknad!,
tillkommer öfrige röstegande. Uppkommer vid sådan beräkning
af rösträtt bråktal, skall det bortfalla.»

Hvad först angår herrar N. Nilssons och O. Jonssons, sins emellan
öfverensstämmande, förslag, tillåter sig utskottet att åbeiopa hvad
utskottet anfört i sitt vid 1888 års riksdag afgifna utlåtande, n.o 43, i
anledning af då väckta motioner i ämnet. Utskottet, yttrade i detta
utlåtande bland annat:

»Förslag om en dylik inskränkning i den rösträtt, som tillkommer
de högst beskattade inom eu kommun, hafva såsom bekant ofta blifvit
framstälda och jemväl vunnit Andra Kammarens godkännande. Den
bråkdel af kommunens hela röstetal, som högst skulle få tillkomma eu
röstegande, har föreslagits än till en femtedel, än till eu tiondedel, än,
såsom i den nu föreliggande motionen, till en tjugondedel. Denna
mångfald af olika förslag synes gifva stöd åt den åsigt, att fastställandet
af en dylik inskränkning icke kan fotas på någon allmängiltig rättsgrund,
utan ytterst måste öfverlemnas åt ett visst godtjmke. Den nu
gällande kommunala rösträtten stödjer sig deremot på den bestämda
och ingalunda förkastliga grundsats, att i samma mån en kommunalmedlem
bidrager till utgifterna för kommunens ändamål, i samma mån
bör han ock vara berättigad att utöfva inflytande på ledningen af kommunens
angelägenheter. .

Anledningen till de upprepade förslagen i ämnet har åt lörslagsställarne
i allmänhet angifvits vara den, att i ett antal kommuner en
enda person eger så stort röstetal, att han ensam kan utöfva kommu
nens beslutanderätt, och att i andra kommuner två eller ett fåtal personer,
om de äro ense, kunna på samma sätt öfverrösta samtliga öfrige

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

kommunalmedlemmar. Under sådana förhållanden kunde man ej anse,
att någon verklig sjelfstyrelse funnes för dessa kommuner. Ser man
saken uteslutande ur denna synpunkt, kan man emellertid mot hvarje
sådant förslag anmärka, att magten genom den ifrågasatta inskränkningen
i de högst beskattades rösträtt endast skulle öfverflyttas till
ett — visserligen något större — antal jemförelsevis högt beskattade,
men att det lägre beskattade flertalet af kommunens medlemmar
lika litet som nu skulle kunna genom sin rösträtt inverka på kommunens
sjelfstyrelse.

Det är i alla händelser endast inom ett jemförelsevis ringa antal
kommuner, der en enda eller nagra fa personer gemensamt ega ett
öfvervägande röstetal. Inom sådana kommuner skulle det i många fall
vara mycket obilligt, om dessa personer, hvilka i en öfvervägande grad
måste bära de för kommunala ändamål pålagda afgifter, skulle mot sin
vilja kunna åläggas sådana. Da man tillika tager i betraktande, att
desse högst beskattade vanligen äro egare af stora gods eller innehafvare
af stora industriella anläggningar och sålunda hafva sitt enskilda
intresse på ett mera varaktigt sätt förbundet med kommunens gemensamma
intressen, synes man kunna antaga, att misstag och öfvergrepp
långt mindre äro att befara från desses sida än från en mera vexlande
majoritet af lägre beskattade.

Det bör ock här anmärkas, att det sätt, hvarpå en sådan öfvervägande
rösträtt hittills blifvit inom vårt land utöfvad, icke i allmänhet
gifvit skälig anledning till klagomål. Detta bestyrkes bäst deraf, att
vid de tillfällen, då frågan om den kommunala rösträtten varit å bane,
anhängarne af de framstälda förslagen inskränkt sig till att framhålla
möjligheten af missbruk under nuvarande förhållanden, men sjelfve medgifvit,
att sådana i allmänhet icke förekommit.»

Slutligen erinrade utskottet, att den föreslagna ändringen i den
kommunala rösträtten skulle, tillämpad vid val, medföra en icke oväsentlig
rubbning af grunderna för Första Kammarens sammansättning, en
rubbning, hvilken utskottet för sin del icke funne önskvärd.

På dessa skäl, hvilka synas utskottet fortfarande ega full giltighet,
hemställer utskottet

l) att hvad i herrar N. Nilssons och O. Jonssons
motioner föreslagits icke må vinna Riksdagens bifall.

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

Hvad vidare angår det af herr Öländer framstälda förslag, så
gäller, enligt utskottets tanke, derom hufvudsakligen detsamma som
här ofvan blifvit anfördt i fråga om herrar Nilssons och Jonssons förslag.
För dem åter, livilka anse en sådan förändring, som af de båda
sistnämnde motionärerne påyrkats, önskvärd, torde den af herr Öländer
föreslagna ändringen synas alltför litet betydande, då densamma endast
inom jemförelsevis få kommuner skulle medföra någon verkan. Utskottet
får derför hemställa,

2) att herr Öländers förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 april 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

Al herrar Lilienberg, Smedberg, A. Nilsson, C■ Persson, Hans Andersson
och A. Göransson: »Vid flera föregående riksdagar har lagut skottet

föreslagit och Riksdagens Andra Kammare antagit förändring af
förordningen om kommunalstyrelse på landet i syfte att begränsa den
kommunala rösträtten. Det skäl, som blifvit anfördt för en sådan begränsning,
nemligen att densamma utgör en nödvändig förutsättning
derför, att begreppet kommunal sjelfstyrelse, som ligger till grund för
kommunallagarne, skall blifva en verklighet, är utan tvifvel fortfarande
giltigt, och hafva vi derför, med anslutning till det förslag till ändring
af omförmälda kongl. förordning, som, på sätt nämndt är, vid flera
riksdagar vunnit Andra Kammarens bifall och hvilket nu af herrar Nils
Nilsson och O. Jonsson blifvit upptaget, ansett, att utskottet bort tillstyrka
Riksdagen att antaga följande:

Förordning angående ändrad lydelse af § 11 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet,

Lagutskottets Utlåtande jS:o 43. 5

Härigenom förordnas att § 11 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862, sådan nämnda paragraf lyder i torordningen
den 26 oktober 1888, skall kafva följande lydelse:

§ n Röstvärdet

skall beräknas efter det en hvar rostegande åsätta
fvrktal; dock att, der för deltagande i sådana besvär, som åligga
alla, hvilka inom kommunen erlägga kommunalutskylder, annan gran ,
än den för utgörande af kommunalutskylder i allmänhet gällande,
finnes särskildt stadgad, röstvärdet skall vid beslut öfver ärenden, som
röra sådana besvär, beräknas efter den särskild! bestamda grunden. Ej
må någon utöfva rösträtt för större antal röster, an som svarar mot en
tiondedel af kommunens hela röstetal efter rostlängden, eller i något fall
för högre röstetal, än det, som enligt röstlängden sammanraknadt tillkommei
öfrige rostegande. Uppkommer vid sådan beräkning af rösträtt bråktal,

skall det bortfalla.))

Af herr Redelius: »Rå jag i denna fråga hyser en annan uppfattning
än majoriteten inom utskottet, ber jag att få med nagra ord klargöra
min afvikande mening. ... -i- t °

I fråga om kommunal rösträtt kan man allt tydligare urskilja tv a

olika grupper, som allt skarpare skilja sig från hvarandra: lefvande
personer och s. k. juridiska personer. Uttrycket »juridiska personer»
betecknar, som kändt är, sådana rättssubjekt som t, ex. bolag, sars i
aktiebolag m. m. Båda slagen kunna numera vara röstberättigade i eu
och samma kommun. Men ursprungligen hade ingå andra an lefvand
personer rösträtt, och de måste vara personligen närvarande för att t
utöfva denna sin rätt. De frånvarande fingo åtnojas med de närvarandes
beslut. Om under sådant förhållande någon egde större rösträtt
än de andre tillsammans, var faran dock icke stor, ty, emedan han
var närvarande, kunde han låta tala vid sig och kunde vara tillgänglig
för skäl och bevis. Då dertill lägges, att röstgrunden var hemmantalet
och den större röstegaren alltså hade samma intresse som de små
röstegarne, uppkom icke lätteligen skälig anledning till klagan Men
ett annat förhållande begynte inträda, då den frånvarande tillerkändes
rätt att begagna ombud ‘ och rösta genom fullmagt Derom vill jag
dock icke nu yttra mig. Men eu annan mera betydande förändring,
eu rigtig omhvälfning i fråga om den kommunala rosträtten, inträdde
med kommunallagarnes införande, då röstgrunden. forandrades tran
mantal till fyrk och rösträtten utsträcktes äfven till juridiska personer,

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 7 Sami. 25 Höft. 2

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

som till och med sedan fått större rätt än de lefvande personerna q*

Ȁirren ioke

tr/P

de fortgår mer och mer i den rigtningen ju flera bolag bildas Men
bolagens antal okas oupphörligen. Redan är det kommet så långt att
en juridisk person kan ega mer inflytande på en kommuns eller kvrkoiorsamhngs
gemensamma angelägenheter än alla derinom boende lef ,

rettf syr m«icke Ää

ej nelier ratt. Men betänkligare blir det, då den juridiska personen är
en okänd storhet, hvars ställföreträdare, som naturligtvis*^ saknar all
handlingsfrihet gent emot principalen, eger afl bestämmande magt gent
emot kommunens egna lefvande medlpmmcn- ______ ,-n ^ ^ ■,

f —xeivanae medlemmar. Utländinqar till och med
drma^ånde »“^onsinnehafrare vara i verkligen

inom rikft na 1 fbe8ta?mande’ fa1Kn *> Personligen sakna rösträtt
np“ i k t'' D r fva na^on svensk man till ombud eller redskap
Detta kan svårligen vara bra. Men ju mer bolagens antal ökas och

deras fasta egendom mtecknas, deras utländske fordringsegares och

llnlfskerrärtcdf7T t “/A0f/na^ ökas> dess mer mmslfas de innaskes
ratt och frihet att besluta i egna angelägenheter Här hotar

enligt mm uppfattning en verklig fara för svensk frihet och svensk

ickefbff bTundf för d^ kommu™T-, Mig synes, att statsmagterna

, blunda för denna fara, men allvarligen råda bot derför, medan

W-fr Ingen -^ldlsk Person borde tillåtas öfverrösta de öfrige röstberattigade.
De inom <m kommun boende lefvande personernf borde

d* gemensamma kommunala anöfrige
^reservanterna klm^ jag 1 de‘ slnt- hvarti]1 de

erhålleneTe<Swrf "har-lbeFrt ? här antecknadt, att han på grund af

behandling tg„metuSotSt gSg°r0maie” ““ de''tagit 1 detta äre“des

STOCKHOLM, P. A. XYMANS EFTERTRÄDARE, 1890.