Lagutskottets Utlåtande N:o 42
Utlåtande 1905:LU42
Lagutskottets Utlåtande N:o 42.
1
X:o 42.
Ank. till Jäiksd. kansli den 2i mars 190B, kl. 3,30 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion angående rätten att idka
realisation och gårdfarihandel.
Lagutskottet tiar till behandling fått emottaga en inom Andra
Kammaren af herr K. H. Bergendahl väckt motion, n:o 58, af följande
lydelse:
»Vid sistlidet års riksdag väckte undertecknad jämte herrar
E. O. Magnusson i Tumhult och J. P. Persson i Hult särskilda
motioner, som afsågo fastställandet af mera effektiva bestämmelser till
reglerande af den ambulatoriska handelsverksamheten än de stadganden
i detta afseende, som kungl. förordningen angående utvidgad näringsfrihet
innehåller.
Uti denna förordnings 10 § mom. 1 och 2 föreskrifves dels beträffande
handlande, som vill utom den ort, där han anmält sig till
idkande af handel, på kortare tid å auktion eller under hand annorledes
än å marknad afyttra lager af handelsvaror (s. k. realisation),
och dels i fråga om den, som ämnar utom den ort, där han är bosatt,
kringföra varor till försäljning, där marknad icke hålles (s. k. gårdfarihandel),
att tillstånd till utöfvande af sådan handelsrörelse skall
sökas i Stockholm hos öfverståthållareämbetet och i öfriga orter hos
vederbörande Konungens befallningshafvande. I berörda motioner
Bill. till Biksd. Prot. 1905. 7 Sami. 35 Raft. (N:o 42.)
2
Lagutskotttets Utlåtande N:o 42.
framhölls, hurusom dessa bestämmelser numera kringgås genom ett
mycket enkelt förfarande, och att vederbörande sålunda undandraga
sig den pröfning, som ofvannämnda myndigheter skolat verkställa.
Handlande, som önskar idka sådan tillfällig handel på skilda orter,
för hvars utöfvande särskildt tillstånd förutsättes, anmäler endast till
handelsregistret, att han på dessa platser ämnar idka handel, och
underlåter att begära tillstånd därtill. Vanligen tillgår härvid så, att
han till det handelsregister, där hans firma finnes intagen, anmäler,
att han å vissa uppgifna orter kommer att öppna filialer af sin
handelsrörelse. Men äfven inträffar det, att innehafvaren af ett varulager,
som är afsedt att på viss ort afyttras genom realisation, gör
handelsanmälan till handelsregistret för nämnda ort samt, efter det
varulagret blir till större eller mindre del försåldt, försvinner från
platsen, vanligtvis utan att anmäla, att han upphört med sin handelsrörelse.
Till bestyrkande af att dylik anmälan ansetts grundlägga rätt
att idka handel af den tillfälliga beskaffenhet, hvarom i åberopade 10 §
i rjäringsfrihetsförordningen förmäles, anfördes i ena motionen ett af
Kungl. Maj:t den 15 mars 1900 meddeladt utslag, hvilket i högsta
domstolens minnesbok finnes återgjfvet.
Riksdagens lagutskott, som förehade dessa motioner till behandling,
fann emellertid icke anledning tillstyrka bifall till hvad däri framställts.
De skäl, som lagutskottet anförde till stöd för sin afstyrkande
hemställan, finnas upptagna i dess utlåtande n:o 22 vid sammatårs
riksdag, till hvilket utlåtande jag tillåter mig hänvisa. Under den i
ämnet förda diskussionen i Riksdagens kamrar upptogos dessa lagutskottets
skäl till bemötande, och torde jag jämväl härutinnan få åberopa,
hvad protokollet därom innehåller. Inom Andra Kammaren
bifölls en af herr Lindhagen med instämmande i af herrar A. Olsson
och Wiklund i saken afgifven reservation med 138 röster mot 31, som
voro för afslag, och i Första Kammaren blef lagutskottets afstyrkande
hemställan bifallen med endast tre rösters öfvervikt.
Af denna omröstning kan antagas, att inom Riksdagen förefinnes
en afsevärd mening för ändrade bestämmelser i det i motionerna
angifna syftet, och då behofvet af dylika bestämmelser, hvilka ju icke
afse att inskränka rätten till handels idkande, utan endast att göra
redan befintliga föreskrifter mera bindande, ytterligare framträdt, sedan
härom motionerades vid förra riksdagen, har jag vågat ånyo underställa
Riksdagens pröfning samma fråga i den form, som den erhållit
uti förut anmärkta reservation.
3
Lagutskottets Utlåtande N:o 42.
Jag åberopar härvid de skäl till stöd för framställningen, som
finnas upptagna i ofvannämnda motioner och hvilka ytterligare utvecklats
under den i kamrarna därom förda diskussionen, och bifogar jag,
för att belysa huru förfares för undvikande af att söka vederbörande
myndighets tillstånd till utöfvande af ambulatorisk handelsverksamhet,
ett utdrag af handelsregistret för viss plats, upptagande sådana anmälningar,
som här ofvan åsyftas.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse !till Kung!. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes vidtaga sådan ändring i förordningen om utvidgad näringsfrihet,
att genom -vanlig anmälan om idkande af handelsrörelse ej må
förvärfvas rättighet att, utan iakttagande af därför stadgade villkor,
idka sådan handel, som i 10 § af sagda förordning under benämningarna
realisation och gårdfarihandel omförmäles.»
-Den i motionen omförmälta, vid densamma fogade bilaga är så
lydande:
v Utdrag ur Handelsregistret för Växjö stad.
184 Blad.
S. Mattisson.
N:o | Dag, då | Anmälans innehåll | ||
anmälan in-tages i | kungörelserna blifvit | |||
ortstidnin- gen | allmänna tidningar | |||
1. | 1892 den |
|
| Sven Mattisson ämnar idka handel |
2. | 1888 den |
| • | Sven Mattisson ämnar under ofvan-stående firma jämväl i Ljungby köping |
3. | 1899 den 4 april |
|
| Sven Mattisson ämnar under ofvan-stående firma jämväl i Tingsryd af |
4 Lagutskottets Utlåtande N:o 42.
| D a g, d å | | | ||
N:0 | anmälan in-tages i | kungörelserna blifvit | ! Anmälans innehåll | |
| ortstidnin- gen | allmänna tidningar |
| |
4. | 1903 den |
|
| Sven Mattisson ämnar under ofvan-stående firma jämväl i Agunnaryd, Hof- j |
5. 1 | 1904 den |
|
| Sven Mattisson ämnar under förestå-ende firma idka handel i Agnaryd, i |
Rätt utdraget, betygas,
ex officio
K. II. Bergendnhlj)
Den, som vill idka grosshandel eller försälja varor i bod eller från
annat upplagsställe, skall därom enligt förordningen angående utvidgad
näringsfrihet den 18 juni 1864 göra skriftlig anmälan i Stockholm hos
öiverståthållareämbetet, i annan stad hos magistraten eller stadsstyrelsen
och på landet hos Konungens befallningshafvande samt därvid foga
o
^Lagutskottets Utlåtande N:o 42.
vederbörliga betyg, utvisande, att han har god frejd samt råder öfver
sig och sin egendom. Med berörda anmälan är i fråga om behörighet
att idka handel likställd vederbörlig anmälan om firma, därest densamma
åtföljts af ofvan omförmälta betyg. Något särskild! tillstånd af myndighet
erfordras icke, utom beträffande utländing, för idkande af sådan
egentlig handelsrörelse. Med afseende å de af motionären omnämnda
arterna af s. k. ambulatorisk handelsverksamhet, realisation och gårdfarihandel,
finnas dock särskilda regler, i hufvudsak innefattade i 10 §
af ofvannämnda förordning, hvilket lagrum erhållit sin nuvarande lydelse
genom förordningarna den 23 september 1887 och den 30 juni 1893.
Utländing äger sålunda icke, äfven om han erhållit Konungens tillstånd
till utöfvande här i riket af handel eller annan näring, idka gårdfarihandel
och får ej användas såsom biträde vid dylik handel. Ej heller
får utländing verkställa varurealisation eller användas såsom biträde
därvid, utan att Konungen på grund af ingången traktat därtill gifvit
lof. Svensk medborgare får icke befatta sig med varurealisation eller
gårdfarihandel, med mindre han erhållit särskild tillstånd därtill af öfverståthållareämbetet
eller Konungens befallningshafvande. Vid ansökan
om sådant tillstånd skall fogas betyg, att sökanden efter behörig anmälan
inom riket idkar handel och gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet.
Då fråga är om’ realisation, skall ansökan dessutom innehålla
uppgift om kommun, hvarinom och tid hvarunder sökanden ärnar bedrifva
försäljningen, hvarjemte vid densamma skall fogas förteckning å
varulagret. Om det sökta tillståndet beviljas, har i sammanhang därmed
öfverståthållareämbetet eller Konungens befallningshafvande att, med
afseende å varuförteckningens omfattning och det tillämnade antalet
försäljningsdagar, bestämma en särskild afgift ej under 25 kronor eller
öfver 500 kronor att af sökanden erläggas till hvarje kommun, inom
hvilken försäljningen skall ske. Däremot förefinnes icke skyldighet att
erlägga viss afgift för bedrifvande af gårdfarihandel.
Tillstånd till gårdfarihandel meddelas ej för längre tid än ett
kalenderår och kan likasom meddeladt tillstånd till realisation af vederbörande
myndighet återkallas, när skälig anledning därtill förekommer.
Förordningen den 23 september 1887, hvarigenom ofvananförda
stadganden — om ett efter särskild pröfning af myndighet meddeladt
tillstånd såsom villkor för bedrifvande af ambulatorisk handelsverksamhet
— infördes, tillkom på framställning af 1886 års Riksdag, som i skrifvelse
till Kuugl. Maj:t den 1 maj berörda år, under anmärkande af vissa
olägenheter vid varors kringförande till försäljning synnerligen då sådant
skedde genom utländiugar, ytterligare anförde, bland annat, att ett ofog
6
Lagutskottets Utlåtande N:o %L
af nära likartad beskaffenhet med det, som bedrefves af kringresande
handelsman, kvilka, oftast af utländsk härkomst, icke tvekade att, för
att bereda afsättning af sina varor, lämna bedrägliga uppgifter om dessas
värde, ^ofta utöfvades på det sätt, att en handlande för kortare tid sloge
sig ned på en plats, vare sig i stad eller å landet, och där till stort förfång
för ortens bofasta handlande och skada för allmänheten utsålde en
mängd mera eller mindre värdelöst kram, vanligen under benämning
»realisation för en utländsk konkursmassas räkning» eller dylikt. För
den ofta ganska betydliga vinst, som hämtades af en dylik försäljning,
undginge vanligen försäljaren att erlägga någon skatt till den kommun,
inom hvilken försäljningen skedde. Då nya handelsplatser hastigt uppväxte
och bofasta handlande funnes spridda öfverallt å landsbygden
samt kommunikationerna alltjämt lättades och förbättrades, ansåge Riksdagen,
att det slags handel, som här vore i fråga, icke i någon mån
utgjorde ett verkligt behof för allmänheten och att därför en skärpning
af villkoren för sådan handelsrörelse eller åtminstone ett strängare
handhafvande af gällande, därå tillämpliga bestämmelser icke kunde
medföra någon skada för den allmänna rörelsen.
Stadgandena i 1887 års förordning lära till en början hafva visat
sig väl motsvara behofvet af kontrollföreskrifter till förekommande af
olägenheterna af den ambulatoriska handelsverksamheten. Såsom 5
förevarande motion omnämnes, har det emellertid på senare tid inträffat,
att sådan handelsverksamhet i tämligen stor utsträckning bedrifvits och
bedrifves i strid med syftet åt nyssanförda bestämmelser, nämligen oftast på
det sätt, att en handlande allenast till det handelsregister, där hans
firma är intagen, anmäler, att han ämnar å vissa uppgifna orter öppna
filialer af sin handelsrörelse, och därefter å dessa orter utan särskilda
tillstånd tillfälligtvis afyttrar lager af handelsvaror. Såvidt. det af motionären
omnämnda rättsfall utmärker, kan ett sådant förfarande icke
rätteligen åtkommas, ehuru det uppenbarligen i sak innebär ett kringgående
af lagens stadgande, att för idkande af handel af mera tillfällig
beskaffenhet skall erfordras särskilt tillstånd. Genom ett sådant tillvägagående
som det; nämnda undandrager sig utöfvaren af handelsverksamheten
den särskilda pröfning angående hans personliga kvalifikationer
och lämplighet i öfrigt för berörda särskilda slag af handel, som enligt
lagens mening af vederbörande myndighet skall företagas, innan sådant
tillstånd meddelas.
Att detta förhållande innebär en verklig olägenhet, lärer icke
kunna bestridas. De år 1887 införda stadgandena, som afsågo att
åvägabringa en behöflig kontroll öfver den ambulatoriska handelsverk
-
7
Lagutskottets Utlåt mule N:o 42.
samhetens utöfvande i syfte särskildt att‘skydda allmänheten för att
förledas till inköp af underhaltiga varor och utsättas för mer eller mindre
oredligt tillvägagående af kringresande handlande, hafva beröfvats all
verklig effektivitet och betydelse. I likhet med motionären finner utskottet
det sålunda önskvärdt, att åt ifrågavarande och därmed sammanhängande
kontrollföreskrifter gifves den alfattning, att ett kringgående1!
af desamma icke kan såsom nu med stor lätthet äga rum och
syftet med dem förfelas;.
Utskottet''ånger nämligen öfverståthållareämbetets och Konungens
befallningshafvandes ifrågavarande pröfningsrätt beträffande utöfvande
al realisation och gårdfarihandel innebära ett synnerligen lämpligt medel
mot uppkomsten al åtminstone alltför* störa olägenheter af berörda slags
handelsverksamhet. Att nämnda pröfningsrätt icke är af endast formell
natur framgår däraf, att det stål* i myndighetens fria skön att med hänsyn
till vederbörande sökandes personliga kvalifikationer och förekommande
omständigheter i öfrigt meddela eller vägra ifrågavarande tillstånd.
Pröfningsrätten härutinnan torde äfven i allmänhet, då den
ifrågakommer, utöfvas med noggrannhet och urskiilning. Enligt hvad
utskottet inhämtat, lärer det t, o. m. förekomma, att vederbörande
myndighet genom sina underordnade tjänstemän utöfvar en särskild
uppsikt öfver de personer, åt hvilka tillstånd af ifrågavarande art meddelats,
så att myndigheten sättes i tillfälle att för den händelse berättigad
anmärkning med afseende å sättet för handelsverksamhetens utöfvande
förekommit återkalla det gifna tillståndet.
För att utskottets ståndpunkt i frågan icke må blifva missförstådd,
anser utskottet det vara angeläget att framhålla, att utskottet icke
åsyftar att åvägabringa någon inskränkning i rätten att öppna verkliga
filialer af en handelsrörelse. Endast i så måtto bör enligt utskottets
mening härutinnan fullständigande stadganden åstadkommas, att berörda
rätt ej må kunna af den, som vill idka allenast tillfällig handelsverksamhet
af nu ifrågavarande art, användas såsom ett medel att undandraga
sig den kontrollerande pröfning och särskilda beskattning, som
i sådant hänseende föreskrifvits.
Utskottet biträder således så till vida motionärens hemställan, att
en framställning i motionens syfte måtte af Riksdagen aflåtas till Kuugl.
Maj:t. Utskottet förutsätter därvid, att, om en utredning i anledning af
en. sådan framställning kommer till stånd, Kungl. Maj:t icke lärer underlåta
att taga under öfvervägande, huruvida det för vinnande af det afsedda
ändamålet kan vara nödigt att vidtaga lagstiftningsåtgärder utöfver
hvad motionären ifrågasatt.
8
Lagutskottets Utlåtande N:o 42.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen, med anledning af förevarande motion,
ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådan ändring i förordningen
om utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864,
att genom vanlig anmälan om idkande af handelsrörelse
ej må förvärfvas rättighet att, utan iakttagande
af därför stadgade villkor, idka handel af sådan tillfällig
beskaffenhet, som i 10 § af berörda förordning
afses.
Stockholm den 24 mars 1905.
På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER
STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTID, TRYCKERI. 1905.