'Lagutskottets Utlåtande N:o 42 (Utlåtande 1902:LU42 Lagutskottet)

''Lagutskottets Utlåtande N:o 42.

N:o 42.

Ank. till Biksd. kansli den 17 april 1902, kl. 4 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t angående revisionen af aktiebolags och registrerade
föreningars för ekonomisk verksamhet räkenskaper och
förvaltning.

Andra Kammaren har till behandling af lagutskottet hänvisat en
inom nämnda kammare af herr Wavrinsky väckt motion, n:o 22, af
följande lydelse:

»Med det stora uppsving och den växande omfattning, bolags- och
föreningsväsendet fått i våra dagar, komma de smärre kapitalen och
besparingarna allt mer att engageras i företag, der egaren är ur stånd
att sjelf bedöma säkerheten af placeringen. För att trygga delegarne
hafva bolags- och föreningslagarne stiftats.

Bland de garantier, dessa lagar uppstält, är den om revision.
Derom stadgar lag om aktiebolag i §§ 50, 51, 52 och 53 och lag om
registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet i §§ 32, 33, 34
och 35.

Men nödig garanti för att revisionen blir verkstäld med största
omsorg, oveld och sakkunskap, saknas dock, derom vittnar erfarenheten.
I de flesta fall är nog allt väl bestäldt, men allt för ofta händer det,
att bolags- och föreningsaffärer befunnits länge hafva varit ekonomiskt
Bih. till Rilcsd. Prot. 1902. 7 Sami. 34 Haft. (N:o 42).

Lagutskottets Utlåtande N:o 42.

underminerade och fallfärdiga, oaktadt revisorerna år efter år förklarat
allt väl bestäldt. Detta pekar på betänkliga brister i kontrollen öfver
förvaltningen.

Ofta utöfva några få aktieegare eller föreningsmedlemmar, helst
om de äro styrelsemedlemmar, ett så dominerande inflytande, att revisorerna
väljas efter deras önskan och derigenom ej sällan komma att
lida intrång på sin sjelfständiga ställning. Åro sådana revisorer annars
mycket upptagna af privat eller offentlig verksamhet eller i revisionsväsendet
mindre förfarna, blir det så mycket lättare att göra revisionen
till en formalitet, egnad att dölja eller vilseleda uppfattningen om företagets
ställning.

För att motväga det nyssnämnda dominerande inflytandet från företagets
ledare, är det derför af vigt, att lagen fastslår, att minst en af
revisorerna skall vara en fullt oberoende, offentligen vitsordad, helst för
ändamålet legitimerad yrkesrevisor eller åtminstone att lagen lemnar
tillfälle, derest omständigheterna det föranleda, åt visst antal aktieegare
eller föreningsmedlemmar att kunna påkalla, att en sakkunnig, utanför,
bolaget eller föreningen stående revisor skall i granskningen af räkenskaperna
och förvaltningen deltaga.

I motion n:o 2 till Andra Kammaren under fjoråret lemuade jag
en ingående motivering för det förstnämnda af dessa alternativ och
åberopade bestämmelser i samma syfte, gällande i England och Tysk-''
land. Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 4 uttalade i sitt utlåtande
häröfver n:o 17: Hvad bolag och ekonomiska föreningar beträffar, torde
erfarenheten hafva visat, att vid inom dem verkatäld revision och kontroll
opartiskheten och sakkunskapen icke alltid äro i önskvärd grad
representerade. Vid val af styrelse är man inom sådana företag i allmänhet
synnerligen angelägen, att sjelfva ledningen lägges i kompetenta
händer. Vid utseendet af revisorer deremot synes man understundom
utgå från den föreställningen, att hvilken person som helst
med erforderligt socialt anseende bör dertill kunna duga. Trots lagbestämmelsen,
att styrelseledamot ej må deltaga i val af revisorer, lärer
det i verkligheten ej sällan hända, att revisorsvalen, på grund af de
ledandes personliga inflytelse, väsentligen afgöras i enlighet med önskningarna
hos dem, hvilkas förvaltning det gäller att granska och kontrollera,
och uppenbart är, att granskningen och kontrollen då ej gerna
kunna blifva så noggranna, som de borde. Under sådana förhållanden
kunde det möjligen vara lämpligt, att t. ex. ett visst antal bolagsmän
eller föreningsledamöter skulle kunna fordra, att åtminstone en af re -

Lagutskottets Utlåtande N:o 42.

visorerna vore en utom företaget stående samt för duglighet i revisionsarbete
offentligen vitsordad fackman.

Kammaren godkände utan votering utskottets hemställan, »att
Andra Kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen i skrifvelse
till Kong], Maj:t anhåller, det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huru
större trygghet mot oredlighet må kunna vinnas genom noggrannare
bestämmelser angående — — — — — — — — — — — —--

äfvensom angående revision och kontroll, bland annat genom införande
af föreskrifter, egnade att bereda tillgång till användande, der sådant finnes
nödigt eller lämpligt, af särskildt qvalificerade revisorer, samt derpå
för Riksdagen framlägga de förslag i ämnet, hvartill utredningen kan
föranleda.»

Någon allmän förpligtelse för bolag eller föreningar att anlita legaliserade
revisorer ville utskottet icke förorda. Men månne icke ett
påkallande af särskild revisor på förekommen anledning eller för hvarje
särskildt fall lätt kan väcka strider mellan delegarne och inveckla affärsföretagen
i fråga i svårigheter, under det att den allmänna förpligtelsen
i detta hänseende verkar lugnande och tryggande. De solida och redbara
företagen skulle icke lida något störande intrång af en opartisk
revisors deltagande i deras granskning af räkenskaperna och förvaltningen,
utan i stället hafva stöd och gagn deraf. Och hvarje anordning,
hvarigenom affärsförbindelserna tryggas, är af största betydelse
för det sunda näringslifvet. Blir sjelfdeklarationsprincipen fastslagen,
torde behofvet af särskildt utbildade, fullt oberoende, tystnadspligtige
yrkesrevisorer ännu mera gorå sig gällande inom bolags- och föreningsrörelsen.

Jag hemställer derför, under åberopande af min förenämnda motion,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen sådant tillägg till lag om aktiebolag
och lag om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet,
att antingen minst en af revisorerna i hvarje bolag eller förening skall
vara en af företaget oberoende, offentligen vitsordad, legaliserad yrkesrevisor,
eller att ett visst antal bolagsmän eller föreningsmedlemmar
må kunna fordra, att en sådan fackman skall i revisionen af bolagets
eller föreningens räkenskaper och förvaltning deltaga.»

Lagutskottets Utlåtande N:o 42.

De i lagarne om aktiebolag och om registrerade föreningar för
ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895 förekommande bestämmelser
om granskning af styrelsens förvaltning och bolagets eller föreningens
räkenskaper synas visserligen i flere afseenden innefatta garantier
för att denna revision skall väl fylla det dermed afsedda ändamål.
Revisorerna få sålunda ej väljas för längre tid än två år och. kunna,
ändock att den tid, för hvilken de blifvit valda, ej gått till ända, genom
beslut å bolagsstämma eller sammanträde från uppdraget skiljas. Ledamot
af styrelse eger ej heller deltaga i val af revisorerna. Dessa ega
ständig tillgång till bolagets eller föreningens alla böcker, räkenskaper
och andra handlingar samt rätt att af styrelsen erhålla begärda upplysningar
angående förvaltningen. Hafva revisorer i sitt utlåtande mot
bättre vetande lemnat origtig uppgift eller uppsåtligen underlåtit att
göra anmärkning mot dylik, i förvaltningsberättelsen eller balansräkningen
meddelad uppgift eller vid fullgörandet af sitt uppdrag visat
grof vårdslöshet, äro de, som låtit sådant komma sig till last, en för
alla och alla för en bolaget eller föreningen ansvarige för all deraf
uppkommande skada, om talan derom anställes inom viss tid.

Det torde dock, såsom i motionen framhålles, vara af erfarenheten bestyrkt,
att en granskning jemlikt gällande bestämmelser af aktiebolags
eller registrerad förenings räkenskaper och förvaltning ej alltid är egnad
att gifva aktieegarne eller föreningsmedlemmarne fullt tillförlitliga upplysningar
rörande bolagets eller föreningens ställning. Hvad motionären anför
rörande orsakerna till detta förhållande torde för många fall vara rigtigt.
Han ifrågasätter nu införande af bestämmelser, som i detta afseende
skulle innebära större garantier för, att den lagstadgade revisionen
skall blifva hvad den är afsedd att vara, en opartisk och fullständig
granskning af räkenskaperna och en noggrann redogörelse för
bolagets eller föreningens ekonomiska ställning.

Frågan om ett tillfredsställande ordnande af revisions- och kontrollväsendet
i allmänhet samt om bildande af en kår utaf legaliserade
yrkesrevisorer bär vid flera tillfällen hänskjutits till Riksdagens pröfning.
År 1895 hemstäldes i en inom Första Kammaren väckt motion,
att Riksdagen måtte besluta att i riksstaten för år 1895 under sjunde
hufvudtiteln uppföra ett extra anslag af 3,000 kronor för utredning af
frågan om lämpligaste sättet för åstadkommande af revision utaf såväl
allmänna som
utbildade revisorer. Nämnda års statsutskott yttrade i sitt öfver motionen
afgifna utlåtande, att det vore en fråga, värd att tagas i betraktande,
huruvida ej aktiebolag borde åläggas att begagna sig af legali -

Lagutskottets Utlåtande N:o 42.

serade revisorer, men afstyrkte på hufvudsakligen formella grunder
bifall till motionen, som ej föranledde någon Riksdagens åtgärd.

Vid nästlidet års riksdag gjorde samme motionär, som framburit nu
föreliggande motion, framställning i ämnet, dervid lian föreslog Riksdagen
att i skrifvelse till Kong!. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta
utreda, huru genom närmare lagstadgad bokföring samt genom revision
och kontroll af såväl allmänna som eventuelt enskilda räkenskaper
större trygghet mot oredlighet må .kunna vinnas, och särskildt, huruvida
icke för revisorer och kontrollanter inom vissa gränser närmare
föreskrifter för deras tjensteutöfning höra lemnas och särskilda qvalifikationer
stadgas, samt för Riksdagen framlägga förslag i ämnet. I anledning
af berörda motion, som sålunda var af väsentligt vidsträcktare
innebörd än den nu förevarande, yttrade Andra Kammarens tillfälliga
utskott n:o 4 i afgifvet utlåtande, att, ehuru utskottet icke ville bestrida,
att det i vissa fall skulle vara en fördel för en kommun, ett bolag eller
en förening att vid behof kunna anlita biträde af en person, som vore
specielt utbildad för revisionsuppdrag och öfvad i utförandet deraf och
som dessutom i egenskap af utomstående måste anses mera opartisk än
de öfriga genom val utsedde revisorerna, det icke enligt utskottets mening
vore välbetänkt att för kommunal- och kyrkostämmor samt bolag
och ekonomiska föreningar stadga ovilkorlig skyldighet att uti revisionen
jemte de genom val utsedde förtroendemännen insätta äfven en
legaliserad yrkesrevisor. I utlåtandet hemstäldes, att Andra Kammaren
ville för sin del besluta, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t
måtte anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huru större trygghet
mot oredlighet måtte kunna vinnas genom noggrannare bestämmelser
angående hvilka personer, som böra vara underkastade den i lag stadgade
bokföringsskyldighet, äfvensom angående revision och kontroll,
bland annat genom införande af föreskrifter, egnade att bereda tillgång
till användande, der sådant funnes nödigt eller lämpligt, af särskildt
qvalificerade revisorer, samt derpå för Riksdagen framlägga de förslag
i ämnet, hvartill utredningen kunde föranleda. Då Första Kammaren ej
biträdde denna hemställan, föranledde motionen ej till någon åtgärd.

Vid innevarande riksdag har samme motionär, i särskild motion,
upptagit frågan om bildande af en kår af legaliserade revisorer. Andra
Kammarens tillfälliga utskott n:o 4 har öfver berörda förslag afgifvit
utlåtande, deri utskottet hemstält, att Riksdagen måtte i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utreda, huruvida en
kår af fullt utbildade revisorer kunde anses behöflig och i så fall hvilka
åtgärder kunde vara erforderliga för att bereda denna kår en lagligen

Lagutskottets Utlåtande N:o 42.

erkänd, med ansvar förenad ställning, samt derefter för Riksdagen framlägga
det förslag, hvartill utredningen kunde föranleda. I utlåtandet
har emellertid framhållits, att enligt utskottets mening någon förpligtelse
vare sig för kommuner, bolag eller föreningar att anlita legaliserade
revisorer ej borde åtminstone tills vidare stadgas.

Lagutskottet har i frågan hufvudsakligen samma uppfattning som
Andra Kammarens tillfälliga utskott vid 1901 års riksdag. Visserligen
är vidtagande af åtgärder för större trygghet mot oredlighet i allmänhet
en angelägenhet, som i hög grad påkallar statsmakternas uppmärksamhet
icke blott ur ekonomisk, utan ännu mera ur allmänt moralisk
synpunkt. Att affärslifvet för att utveckla sig i en sund och god retning
i viss mån har behof af ett öfvervakande och reglerande från
samhällsmaktens sida, är äfven obestridligt. Men detta får ej drifvas
för långt. Det bör märkas, att föreliggande motion afser ett område,
inom hvilket den enskilda bestämningsrätten principielt bör vara gällande.
För ett gynsamt bedrifvande af den med ett aktiebolags eller
en registrerad förenings bildande afsedda verksamhet torde majoriteten
sävidt möjligt böra lemnas frihet att ordna och bestämma om förvaltningen
af bolagets eller föreningens angelägenheter. Med ett aktiebolags
och en registrerad förenings natur följer sålunda, att minoritetens
önskningar och intressen i regel få stå tillbaka, och den, som
ingår såsom delegare i en sådan samfällighet, måste på förhand klargöra
för sig den risk, han härigenom löper. Intresset hos hvarje aktieegare
och föreningsmedlem för bolagets eller föreningens utveckling
och framgång innebär ju också en viss garanti för, att vid valen af
förtroendemän, såväl styrelseledamöter som revisorer, bolagets eller
föreningens bästa skall vara den ledande synpunkten. Äfven om det
till grund för all lagstiftning om aktiebolag och registrerade föreningar
liggande offentliga intresset, att ingen sådan samfällighet får uppkomma
eller ega bestånd utan att hvila på en fast och betryggande ekonomisk
grund, bör ses till godo, synes sålunda utskottet en ovilkorlig lagbestämmelse,
på sätt motionären föreslagit, att minst en af revisorerna i
hvarje aktiebolag och registrerad förening skall vara af företaget oberoende
yrkesrevisor, i förevarande afseende gå för långt. För den
mängd bolag och föreningar, hvilkas verksamhet är af den enkla och
lätt öfverskådliga beskaffenhet, att särskild revisorsutbildning ej är
erforderlig för ett fullt tillförlitligt bedömande af deras ställning, samt
i de fall, då ifrågavarande samfälligheters soliditet samt räkenskapernas
tillförlitlighet och noggranhet äro så höjda öfver hvarje tvifvel, att en
önskan om anlitande af yrkesrevisorers biträde ej kan tänkas före -

Lagutskottets Utlåtande N:o 42.

fintlig hos ens någon aktieegare eller föreningsmedlem, är en föreskrift
om obligatoriskt anlitande af sådana revisorer onödig. Och det kan
dessutom befaras, så länge ingen utredning föreligger rörande sättet för
dylika revisorers utbildning samt om den ställning de komme att intaga,
att det obligatoriska anlitandet af deras biträde skulle medföra kostnader,
som särsldldt för mindre bolag och föreningar kunde blifva betungande.

Då utskottet sålunda icke kan understödja motionen i nu berörda
del, men det, såsom ''ofvan nämnts, ej kan förnekas, att revisionen
af aktiebolags och registrerad förenings räkenskaper och förvaltning i
många fall enligt nu gällande bestämmelser ej fyller det dermed afsedda
ändamål, har utskottet, enligt hvars uppfattning något bör åtgöras
för vinnande af rättelse härutinnan, funnit innebörden af motionärens
hemställan i dess senare del härför lemna en god anvisning.
En lagbestämmelse, som gjorde anlitande af utom bolaget eller föreningen
stående, på särskildt sätt qvalificerade revisorer beroende deraf,
att sådant påkallades af aktieegare, representerande eu viss mängd
aktier i förhållande till hela kapitalet, t. ex. en tiondedel, eller ett visst
på liknande sätt beräknadt antal föreningsmedlemmar, torde innebära
tillräckligt skydd för minoriteten mot möjligheten, att ett flertal aktieegare
eller medlemmar genom val af revisorer med bristande förmåga
eller vilja att väl fullgöra ifrågavarande uppdrag äfventyra bolagets
eller föreningens gynsamma utveckling eller bestånd. Då för giltigheten
af ett sådant beslut skulle erfordras samtycke af innehafvare af
ett afsevärdt antal aktier eller af en betydligare mängd föreningsmedlemmar
och sålunda beslutet vore uttryck för en temligen allmän önskan
hos delegare uti ifrågavarande samfällighet, har hvad förut anförts
mot bifall till motionens första del här ej samma berättigande.
En liknande rätt för en minoritet som den nu ifrågasatta finnes i gällande
lag stadgad beträffande sammankallande af bolagsstämma och
föreningssammanträde. Om den föreslagna bestämmelsen allenast innehölle,
att den person, hvilken skulle under nämnda vilkor anlitas såsom
revisor, måste vara af företaget oberoende och för uppdraget särskildt
qvalificerad, gjordes bestämmelsens tillkomst ej ovilkorligen beroende
af bildande af ofvannämnda ifrågasatta legaliserade revisorskår.
Redan nu finnas nemligen inrättningar, såsom Svenska revisorssamlundet
och Aktiebolaget Sveriges allmänna Revisionsbyrå, afsedda att
tillhandahålla korporationer och enskilde biträde af för revisorsuppdrag
särskildt lämplige och utbildade personer. Klart är dock, att det nu
ifrågasatta stadgandet skulle få sin egentliga betydelse först i och med

Lagutskottets Utlåtande N:o 42.

införandet af officielt erkända och. ansvariga revisorer. Särskildt den
tystnadspligt, som komme att åligga dessa, torde kunna antagas föranleda
dertill, att de blefve i större utsträckning anlitade.

På grund af det anförda hemställer utskottet:

l:o) att motionen, i hvad den innefattar förslag
om införande af lagbestämmelser i syfte att minst en
af revisorerna i aktiebolag och registrerad förening
för ekonomisk verksamhet skäll vara en af företaget
oberoende, offentligen vitsordad, legaliserad yrkesrevisor,
icke må af Riksdagen bifallas; och

2:o) att Riksdagen måtte, med anledning af hvad
i förevarande motion i öfrigt hemstälts, i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
taga under öfvervägande, huruvida och under hvilka
vilkor en minoritet inom aktiebolag eller registrerad
förening för ekonomisk verksamhet må ega besluta,
att eu utom bolaget eller föreningen stående, för revisionsuppdrag
särskildt qvalificerad person skall deltaga
i den lagstadgade granskningen af styrelsens förvaltning
och bolagets eller föreningens räkenskaper, samt
för Riksdagen framlägga de förslag till lagstiftningsåtgärder
härutinnan, hvartill förhållandena kunna föranleda.

Stockholm den 17 april 1902.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservationer:

af herrar Hasselnöt, grefve Lewenhawpt, Bandqvist och Leman;

af herr Sörensson i fråga om vissa delar af utskottets motivering.

Herrar Rudebeck och Jansson hafva begärt få antecknadt, att de
icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1902.